Antropofagi-bloggen initierar med detta inlägg en serie bloggposter av ett helt ny slag. Samlingsnamnet på denna nya installation är "Din käpp i ekorrhjulet". Tanken är att man ska kunna använda sin arbetstid till att läsa intressanta men meningslösa saker här hos mig. Detta kommer förhoppningsvis bromsa tillväxten i vårt land med ett par procentenheter – kanske tillräckligt för att stoppa växthuseffekten och barnarbetet.
I detta första inlägg i serien vill jag inleda med ett brev som jag en gång fick av en man som heter Anders. Tyvärr verkar Anders ha en kompis som också heter Anders, och jag vet inte riktigt vem som är vem, så jag kan inte credda ordentligt. Både Anders och Anders tycks i varje fall vara affilierade med Lunds Universitet. Hur vår brevväxling om djur uppstod kan jag överhuvudtaget inte minnas. Brevet är daterat till 2010.
"Hej [Antropofagi],
slut på plågorna, här har du svaren.
Valar saknar helt och hållet svettkörtlar, både eckrina och apokrina sådana. Det finns inte ens några rudiment ('rester') av körtlar. De eckrina körtlarna har hos människan en funktion vid temperaturreglering. När svetten avdunstar kyls huden. Eftersom svetten inte kan avdunsta i vatten, skulle sådana körtlar inte ha någon funktion hos valarna. De apokrina körtlarna fungerar hos människan som doftkörtlar och avger troligen feromoner. Som du påpekar skulle inte heller sådana körtlar ha någon funktion hos valar.
Även sirendjuren (sjökorna) saknar svettkörtlar. Dessa två djurgrupper är de enda nu levande däggdjur som tillbringar hela sin tid i vatten.
Valarna saknar också talgkörtlar i huden. Talgkörtlar mynnar alltid i hårsäckarna och deras funktion är att avge fett som skyddar pälsen och gör den vattenfrånstötande. Det är således inte helt förvånande att valarna förlorat dem, när de förlorat pälsen.
Den andra frågan är knepigare och kan inte till fullo besvaras, eftersom det gjorts mycket få vetenskapliga studier. Valar är ju inte särskilt lätta att undersöka.
För att djur ska kunna tillgodogöra sig vattnet i drucket saltvatten måste de kunna avge saltet (huvudsakligen natriumjoner och kloridjoner) från kroppen i en högre koncentration än saltvattnets. Marina fåglar och kräldjur kan inte koncentrera urinen så att den blir mer koncentrerad än havsvattnet. De löser problemet genom att avge en mycket koncentrerad natriumkloridlösning via sina saltkörtlar.
Däggdjur har inte saltkörtlar. Men däggdjuren som grupp kan koncentrera urinen betydligt mera än fåglar och kräldjur. Man har studerat urinkoncentrationsförmågan hos en del valar och sälar. De valar och sälar som man undersökt kan koncentrera urinen till salthalter som ofta är något lägre och ibland något högre än havsvattnets. Det handlar alltså inte om extrema halter, många ökenlevande däggdjur kan avge en avsevärt mer koncentrerad urin. Men det skulle kunna vara tillräckligt för att de skulle kunna tillgodogöra sig drucket saltvatten, åtminstone för en del av sälarna.
Dricker de då saltvatten? De flesta valar och sälar tycks inte göra det. De tycks klara sig dels på det vatten de får i sig via födan och dels på det vatten (s.k. metabolt vatten) som produceras tillsammans med bl.a. koldioxid vid cellandningen. De arter som lever på benfiskar är inte heller särskilt saltstressade. Benfiskar har betydligt lägre saltkoncentrationer i sina vävnader än havsvattnets.
Man kan säga att dessa valar och sälar 'parasiterar' på fiskarna, i den meningen att de låter fiskarna förbruka energi på att hålla en lägre salthalt än havsvattnet och sedan tillgodogöra sig vattnet i de utspädda fiskarna. De stora bardvalarna äter däremot ofta krill, ett kräftdjur vars kroppsvätskor inte är mer utspädda än saltvattnet. Detta leder till en högre saltbelastning.
På senare år har man dock visat att en del valar dricker saltvatten. Detta gäller även arter som inte kan koncentrera urinen till högre salthalter än havsvattnets. Man har inte hittat någon funktionell förklaring till detta beteende.
Det enda marina däggdjur som dricker större mängder havsvatten är havsuttern. Denna art kan också avge en urin med högre saltkoncentration än havsvattnet.
Bästa hälsningar!
Anders"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar