Nyligen har det diskuterats huruvida arbetsplatser bör eller
inte bör tillåta besök från Sverigedemokraterna. Ett argument som används är
att alla partier som sitter i riksdagen bör behandlas lika. Jag håller med, men
anser att många missförstår denna likabehandlingsprincip. Låtom oss vända oss
till juridiken.
Fall 1a. En (så kallat ”så kallad”) etniskt svensk
heterosexuell övre-medelklass-man mitt i livet har begått ett splattrigt
lustmord på ett gudabenådat sött litet barn från en ovanligt pittoresk
småländsk bygd. Mannen glider sina knivar i vällust, grymtar och går på. Han är
en skam för både fosterlandet och mänskligheten. Han döms till frihet, rikedom
och lycka i evigheters evighet.
Fall 1b. En krokig men kryddig skärslipare av tattar-ätt
piskar en lort med ett vedträ, förblindad av grå starr, i tron att han smeker
en spetälsk för att lindra dennes plågor. Mannen är ett vandrande
kärleksbudskap och ett närmast ny-testamentiellt exempel på självuppoffring och
gödig go-göda. Skärsliparen döms till helvetets alla kval, and then some.
Dessa två fall belyser en situation där likabehandlingsprincipen
satts ur spel. Vi upplever det som olustigt att lustmördaren och skärsliparen
döms så olika – den ena belönas för ett överlagt illdåd, den andra bestraffas för en
förment god gärning.
Fall 2a. Samma lustmördare begår samma lustmord, dömds till
döden.
Fall 2b. Samma skärslipare begår samma missriktade
lortpiskning, frikännes.
Dessa två fall känns desto rimligare, innit? Man döms
utefter sitt handlande, oavsett bakgrundsvariabler. Weiter:
Fall 3a. Lustmördaren mördar. Frikännes.
Fall 3a. Även skärsliparen mördar! Döms.
Nej hör ni, ej okej! De bör båda frikännas, eller båda
dömas. Helst det senare, kan man tycka.
Så här långt kommer i argumentationen kan jag avslöja att
jag har en väldigt begränsad kunskap om juridik, tämligen obefintlig faktiskt.
Hur som helst tror jag att mina väl utarbetade kejzez belyser
likabehandlingsprincipen någorlunda. Man ska dömas efter vad man tar sig till, vad man
pysslar och sysslar med, vad man bedriver för verksamhet. Inte vilken folkstam
man tillhör, vilka kläder man bär, eller vilket hygieniskt skick man råkar
befinna sig i.
Hur applicerar vi då detta på SD-situationen? Jo,
naturligtvis ska SD ha major scheiss när man rasistar sig, liksom andra partier
ska ha det. Det är alltså inte så att alla partier alltid ska behandlas lika, oavsett
beteende. Nej, det är istället så att samma beteende alltid ska bemötas
likadant, oavsett parti. När Reinis och Billström och Ask och Björklund går
lös, då ska även dessa slås på fingrarna med en frusen falukorv. Precis som Reine
Wikström ska.
Hade folkpartister kunnat komma undan med det SD gör och
säger? Nej, icke så nicke. Så långt har normaliseringen
ännu icke gått. Inget annat parti har fått så många frikort som Jimmys
jämmerliga gäng. Om SD särbehandlas är det med andra ord snarast en fråga om
att man kommer undan med jäkligt mycket extra snusk, jämfört med andra riksdagspartier.
Då kanske vissa hävdar att SD inte rasistar sig sådär
väldigt mycket. (Jag tycker lite såhär
och såhär
och såhär
om den saken sedan tidigare.) Okej, vi vet att personer som är med i SD uttalar
sig rasistisk i tid och otid, både som privatpersoner och i sina respektive
yrkesroller. Vi vet att väldigt många som är med i SD är rasister. Vi vet att
man uppfattas som rasister av väldigt många bedömare,
kommentatorer,
forskare
och journalister.
Detta vet vi. Men vad säger SD själva?
På SD:s hemsida skriver man, under rubriken ”Partiet för en human flyktingpolitik”,
att man vill se en ”kraftigt begränsad
asyl- och anhöriginvandring”, att ”invandrare
bör anpassas till det svenska samhället”, att det ska bli ”slut med avveckling av svenska traditioner
med hänsyn till andra kulturer”, samt att man vill se ett ”skärpt krav för svenskt medborgarskap genom
bl.a. språkkrav”. Under samma rubrik uttrycker man de lite trevligare (men
i sammanhanget väldigt insinuanta) målsättningarna att ge ”ökat stöd till kvinnor som lever under religiöst och hedersrelaterat
förtryck i Sverige”, samt ”en extra miljard
kronor till flyktinghjälp i närområdena.” Om jag anstränger mig för att tolka riktigt,
riktigt snällt anser jag att dessa målsättningar signalerar aversion mot
invandring som fenomen, bristande respekt för mänskliga rättigheter, och en
insinuant attityd gentemot människor från andra kulturer. Ingen renodlad
rasism, med andra ord, om än otrevliga värderingar.
Intressant blir det i principprogrammet: ”Sverigedemokraterna är ett
socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn, som betraktar värdekonservatism
och upprätthållandet av en solidarisk välfärdsmodell som de viktigaste
verktygen i byggandet av det goda samhället.” Okej, the Dick säger att
SD inte är straight up fascister, men visst finns det lite släktskaper här.
Socialkonservativa, nationalistisk grundsyn, värdekonservativt. Blä, det
riktigt svartnar i gommen.
På ett annat ställe på hemsidan skriver man att ”Sverigedemokraterna ser nationen som den
viktigaste, äldsta och mest naturliga mänskliga gemenskapen efter familjen.”
Festligt ändå, med tanke på att nationen inte är äldre än de äldsta episoderna
av Kvinnofängelset, typ. Nämen ärligt, staten som territoriell enhet är ungefär
samtida med upplysnings-kartografin, och uppstår tidigast under 1600-talet.
Innan dess fanns det föga koppling till territoriet. Gemene man bodde i sin by,
och adeln dundrade omkring i ett odefinierat område för att extrahera resurser. Nationen uppstår ännu
senare, som en ideologisk överbyggnad till den territoriella staten, och får
fäste först under 1800-talet. Under 1900-talet kopplas nationalstatsklustret på
sina håll ihop med välfärdskonceptet, där territoriet (staten) och identiteten
(nationen) är urskiljningsgrunden för en viss materiell göttma. (Misshagliga
element göra sig icke besväret, tho.)
Okej, så SD far med romantisering och osanning, och delar
vissa centrala koncept med fascistiska rörelser. Detta är dock inte heller
ohejdad rasism. Jag letar vidare på deras hemsida.
”Det faktum att vi ser
assimilering som möjlig och eftersträvansvärd är inte detsamma som att vi också
ser den som okomplicerad. Assimileringsprocessen är ofta lång och problemfylld
och historien visar att det ibland kan ta flera generationer innan den är
slutförd och i vissa fall lyckas den inte överhuvudtaget, utan leder istället
till uppkomsten av segregerade och särkulturella samhällen. Ju mer en
invandrares ursprungliga identitet och kultur skiljer sig ifrån den svenska
nationens och ju större gruppen av invandrare är, desto svårare blir
assimileringsprocessen. Detta är en av de primära orsakerna till att
Sverigedemokraterna förespråkar en långsiktigt ansvarstagande och begränsad
invandring, i synnerhet ifrån länder där kulturen och värdegrunden starkt
avviker ifrån den svenska.
Sverigedemokraterna
skiljer på medborgarskap i den svenska staten och tillhörighet till den svenska
nationen, men anser samtidigt att alla medborgare oavsett nationstillhörighet
skall vara lika inför lagen och ha samma rättigheter och skyldigheter.”
Okej, att skilja på medlemskap i staten och i nation är
onekligen borderline rasism. Det finns alltså någon annan urskiljningsgrund än
medborgarskapet, och detta ser ut att vara ”lojaliteten
till nationen”. I det längre citerade stycket ovan ser vi också att man
drar mer eller mindre diskreta skiljelinjer mellan olika kulturer. Hela sörjan
rymmer månget element av godtycke. Fortfarande tolkar jag snäll-snällt – ingen
in your face redig rasism.
På ett ställe i principprogrammet hittar vi dock en otroligt
skön formulering: ”Vi tror inte på teorin
om att människor föds som blanka blad som kan fyllas med vilket innehåll som
helst. Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling och
samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock
också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur
hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens
är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av
människor eller för den enskilde individen. Någon komplett förteckning över vad
som ingår i denna mänskliga essens har vi ännu inte och kommer kanske heller
aldrig att få.”
Aha, nedärvd essens! Här luktar det rasism så det förslår.
Ty vad är rasism annat än föreställningen om nedärvda egenskaper beroende på
ursprung? Själva harangen följer på ett slentrianmässigt förkastande av
liberalism och socialism, för övrigt, vilket råkar vara två av de fetaste ideologier vi har. (Obs, inte nyliberalism, så klart.)
Angående demokrati skriver man i principprogrammet att det ”betyder folkstyre och Sverigedemokraternas
uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ’folk’ i begreppet folkstyre
och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att
upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus
kring vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer
en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma
språk.” Oh shit! Lång mening! Folkstyre, blindstyre. Här har vi fascistiska
och rasistiska tankegångar en mass. Bara att använda ordet ”folk” på det sättet
är obehagligt.
Efter att ha plöjt SD:s illa skrivna principprogram och
hemsida vågar jag påstå att man odlar rejält rasistiska åsikter. Att man skulle
skriva typ ”vi i Sverigedemokraterna är
stolta rasister”, det är kanske inget man borde förvänta sig. Kan vi få ett
rakare svar om vi ser till hur väljarna tolkar SD:s politik?
Vi vet att de som röstar på SD främst är lågutbildade män
från arbetarklassbakgrund (se sidan 60 i den
här artikeln). De har även lägre intresse för politik än övriga väljare (se
sidan 65 i samma
artikel). Framförallt är ”inställningen
till frågekomplexet invandring/flyktingar/mångkulturalism […] vad som tydligare
än något annat karakteriserar Sverigedemokraternas väljargrupp. Samtlige, 100
procent – som besvarat frågan – tycker att förslaget att ta emot färre
flyktingar är bra, och 93 procent tycker att förslaget är mycket bra.” 80
procent upplever ett ökat antal flyktingar som ett oroande hot, 94 procent
tycker att man ska förbjuda slöja på allmän plats, och 87 procent är mot ökad
arbetskraftsinvandring. (Se sidan 68 i artikeln.)
Sammanfattningsvis: ”Det som mer än
något annat förenar Sverigedemokraternas anhängare, det är inställningen till
invandring, flyktingar och mångkulturalism. I dessa frågor intar partiets
supportrar en gemensam extrem position” (sidan 72).
Om det främst är rasister som röstar på SD, kan det kanske tyda på att SD är ett rasistiskt parti?
Jag förmodar att de som anser att SD inte är rasister inte kommer nöja sig innan Jimmy själv går ut i bästa sändningstid och proklamerar detta. Själv tillåter jag mig att läsa lite mellan raderna, och att pussla ihop bitarna som utgörs av tusen-och-ett sjukt rasistiska uttalanden från sverigedemokratiska företrädare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar