Antropofagi

Visar inlägg med etikett Hiphop. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hiphop. Visa alla inlägg

torsdag 12 februari 2026

Lite om AI-musik

Evolutionspsykologisk vissång? Ja, det är en gammal företeelse i min hjärna som hittills endast kommit till uttryck i text. Tack vare att världens undergång verkar komma alltmer snart har vi nu givits möjlighet att realisera idéer utan att behöva anstränga oss (aka. All Menings Död eller Meningsdöden). Njut därmed av Limbal Rings, Ovulation Love och Infanticide Fantasy. Tyvärr uttalar AI:n inte alla ord korrekt, och ibland leder det till att rim missas, men på det hela taget går det att med minimalt promtande få fram låtar som är ganska lika de man i åratal hört inne i sitt huvud men som inte kunnat komma ut.






Limbal Rings handlar alltså om limbalringen, den mörkare ring runt irisen som om den är stark upplevs som attraktiv. Alla älskar Afghan Girl men ingen vet varför - det är limbalringen!


Själva låten Limbal Rings har tidigare omnämnts här, där också texten finns, och handlar alltså om vikten av att inte låta sig luras av sexualselektionistiskt mimicry i form av falska limbalringar. Berättarjaget bryter sig in hos presumtiva partners för att säkerställa att de inte gömmer limbalringsförstärkande linser i sina badrumsskåp:
Lookin’ out for lenses that enhances women limbal rings/
pushup bras and makeup they be surely foolin’ me/
so befo’ we havin’ sex, i search yo bathroom cabinet/
no fake mate opportunity shall wear my jewellry/

Findings of such lenses that enhances women limbal rings/
wane your fingers chance of getting in my wedding ring/
and oh the vile excess of those exaggerating irises/
they’ll hide their viruses abetting them letting them in/

Daddy told me boy you better doublecheck them limbal rings/
might be emanating from women imitating/
oh them women faking things will orbit you like gimbal rings/
so thats why im breakin in to pry through all your things/

Oh your limbal rings, looking through your limbal rings/
oh your limbal rings, looking through your things/

Det är väldigt störigt att AI:n sumpar alleles/high heels-rimmet i första versen dock. Det sabbar lite första intrycket av låten. En hel del fraseringar blir konstiga också, t.ex. hur AI:n väljer att lägga "so befo’ we havin’ sex, i search yo bathroom cabinet/" lide orytmiskt och dra ut på sista ordet istället för att choppa mer.

Ovulation Love - ägglossnings-kärlek - handlar om en butchig feminist som förtrycker sin toffliga man men som vid ägglossning längtar efter en riktig karlakarl och till och med lustar efter fellatio under denna menstruationscykelns gyllene period. Senast i förra veckans Fokus kunde vi läsa om närliggande fenomen:

"Hanterar svenska kvinnor sina pojkvänner för hårdhänt, rentav diktatoriskt? 'I en lesbisk relation hade det kallats för psykisk misshandel' [...]"

Och som alla kvinnor vet och som framkommer i Antropofagis Relationsrådgivning (även i Nedsatt omtanke, sid. 92) behöver även dominanta kvinnor brutaliseras i sängkammaren ibland (inom samtyckeslagstiftningens ramar förstås): "Sanningen är att du borde hålla distans till din man, så att han likt en mystisk främling kan svepa in i er sängkammare och betäcka dig grundligt och ibland våldsamt." Ovulation Love behandlar denna gamla folk- och ev.psych-sanning i rytmiserad och rimmad form.

Slutligen då Infanticide Fantasy. Låten bygger på att människor i alla tider ägnat sig åt infanticid (lex Nils Poppe) och att en evolutionär-psykologisk rational, som förresten också behandlas i Seratonin av en annan slappt fördomsgeneraliserande (men fransk!) skribent, är att lejonhanar som tar över en flock dödar alla befintliga unga då de inte är deras avkomma. På så sätt kan honorna genast bära ny och genetiskt önskvärd avkomma. Samma tendens finns förstås hos människor och det är välkänt att fosterföräldrar plågar sina fosterbarn mer än vad biologiska föräldrar plågar sina biologiska barn. Infaticide Fantasy (störigt feluttalat av AI:n) handlar om ett berättarjag som vill befria en kvinna åt sig genom att mörda hennes barn.

***

AI:n ifråga kan även hantera svenska språket. Eftersom det blir lite dåligt ibland med rapp ska jag inte posta mer än ett exempel, men trots att den hoppar över nåt ord här och där, kommer in skevt i betoning och flow, och uttalar vissa saker på ett komiskt eller obegripligt sätt, är det ändå rätt imponerande att man kan slänga in en gammal text och generera en fullvärdig låt på några sekunder. Nedan storytelling-försöket Sisyfos om ett berättarjag som råkar ut för allsköns kollektivtrafiks- och gängkriminalitetsrelaterade dråpligheter i sin vardag.


Vi har tidigare varit inne på att LLMs inte kan rimma flerstavigt. Detta verkar fortfarande vara fallet. Claude:
"Yo! Check it:

Kärnkraften är energialternativet som är bäst i landet
Fossila bränslen? Det är ju kraftalternativet för det gångna året 
Reaktorerna klyver uran, det är fusionsprocessen som är störst 
Ger oss ren elektricitet genom fissionsprocessen allra först

Inga utsläpp av CO2 när turbinerna roterar 
Atomerna splittas upp och energin de genererar 
Medan vindkraft står still när det inte blåser nånstans 
Ger kärnkraft oss gigawatt i en konstant balans

Säkerheten är förstklassig med moderniteten vi har byggt 
Framtiden tillhör kärnkraft, det är realiteten som vi skyddar tryggt 
Sol och vind kan komplettera men vi behöver basen stabil 
Kärnkraft kör 24/7, det är därför den är vår profil!"
Vi ser här att Claude ofta misslyckas helt med att ens rimma alls, och framförallt konsekvent misslyckas med att rimma flerstavigt (bortsett från tredje och fjärde raden kanske, men "processen" på "processen" känns rätt billigt). Det är liksom inte ens tvåstaviga rim - "nånstans" på "balans"! Haha, idiot.

Chat-GPT:
"Absolut — här kommer en vers med konsekventa flerstaviga (minst fyrstaviga) rim på varje rad:

Vi bygger upp baslast med massiv kapacitet och leveransprecision
Stabil energikälla med reaktivitet och turbingenomströmning
Ingen intermittensstress eller panik över lågtrycksprognos
Vi klyver atomer korrekt, får megawattproduktion

Minimal klimatpåverkan, maximal effekt per installation
Livscykelutsläppen är låga i jämförande kalkylsituation
Från bränslestav till slutförvar med säkerhetscertifikation
Redundant barriärdesign och konsekvenseliminering

När nätet blir ansträngt ger vi frekvensreglering
Kontrollerad kedjereaktion med neutronmoderering
Hög energidensitet ger kompakt lokalisering
Teknologisk spetskompetens och ingenjörsoptimering

Så snacka om verkningsgrad och samhällsekonomisering
Vi levererar stabilitet, inte vädervariation
Från forskningsreaktor till fullskalig implementering
Kärnkraft i rotation — hållbar generationslösning."
Också undermålig, rimmar ofta inte alls, och kan inte rimma flerstavigt överhuvudtaget.

Okej, vissa rappare får behålla jobbet tillsvidare - eller i alla fall vissa spökskrivare. Det som märks tydligt när man drar in rapptexter i musik-AI:n (i detta fall Suno) är att enkla och basala rimstrukturer blir bäst. I Sisyfos ovan hör vi detta tydligt. Refrängtexten, som funkar utmärkt, går såhär:
Sisyfos! baxa’n meter mer/ 
De’en stor sten, så backa med den ner/ 
Man kan undra var tacksamheten e/ 
Men jag undrar mer var taxametern e/ 
Sen blir det svårare:
Rusning på tuben, fullpackat, bagis/ 
Väl på perongen e rulltrappan trasig/ 
Redan spenderat en timme i tryckpress/ 
Mellan en kille med ryggsvett å’ett snille med ryggsäck/ 
Här hoppar AI-rapparen helt enkelt bara över "ett snille med" och går direkt på ryggsäck, vilket sumpar rimmet och gör storyn som tellas en liten smula mer obegriplig. Det fortsätter:
vars proprioception inte kände dess position, fan ni stal min dag/ 
kränkte mitt lebensraum å varendaste rotation blev mitt stalingrad/ 
Här uttalas proprioception helt sjukt konstigt bara. Snyggt att den klarar "lebensraum" dock.

Hoppar vi över några rader kommer sen:
Studsar rakt på en jävla pappa/ 
Får dens jävla kaffe på ens jävla kappa/ 
Samtidigt känner jag blåsan pressa/ 
Så sorry fan att jag råkar stressa!/ 
De här raderna är väldigt enkla rimstrukturellt och flowmässigt sett, och funkar också riktigt bra för AI:n.

Vidare till vers två:
Jag har vart i Japan, offentliga dass har klass när de transmuterar ditt mög/ 
Och jag har vart i Stockholm, nuddar du ringen så får du fan amputera din röv/ 
Det här funkar helt okej flowmässigt men det stör kraftigt att Japan feluttalas helt. "Kände mig bankrutterad och död" funkar förvånansvärt bra också, men bryts av på ett lite störigt sätt så det låter som "pank, rutterad (?) och död".

Förvånansvärt bra går det för följande rader:
Ah! nån tjackis har svinat i stolen, å allt dass papper e stucket i stoppet/
Nån lirare med nike airsulor har Tillochmed satt skoavtryck uppe på locket/ 
Sen skiter sig i princip hela resten av versen på ett sätt som gör händelseutvecklingen svår att följa. Det som händer är i alla fall att berättarjaget noterar att det finns fotavtryck på toalettlocket på den offentliga toaletten och då plötsligt förstår att "torgetbecknarna" som springer här jämt (som nämns tidigare i versen) kanske gömmer sin stash i belysningsarmaturen. Berättarjaget hittar stashen men springer i famnen på en civilpolis som visserligen inte pallar häkta vederbörande (eller skriva rapport, vilket AI:n sumpar helt) men dock tar ifrån henom narkotikan. Detta observeras av ungarna som spanar för becknarna vilket underförstått innebär problem för berättarjaget, som sen får panikångest när han inbillar sig att en bil som åker förbi innehåller en läskig gangsterboss.

Slutsats: Det kan säkert gå att göra habil rapp med AI om man skriver texterna själv och det på ett sätt som AI:n oproblemtiskt kan tugga i sig (och spotta ur sig).

måndag 15 januari 2024

Viktiga val och mystiska krafter

Dead Prez rappar (i sin bästa låt?): 

Life is a series of serious choices/
Theories is formed from experience, never mysterious forces/

Saken med geniala idéer är att det kan krävas ett halvt liv innan man kan ta dem till sig. Jag börjar nu inser att kärnan i dessa rader är:

Det syntetiska och analytiska sammanfaller, induktion med deduktion likaså, och det deskriptiva/normativa!

Häpnadsväckande, jag vet. Så låt oss inleda denna häpnadsvecka med ett försök att uttrycka intuitionssköljningen ifråga.

***

Vi börjar med rad 2: Theories is formed from experience. Alla teorier bygger i grund och botten på induktion, men är försök att compressa och kategorisera världen som ska ge förmågan att förutsäga den. En teori är påståendet att en modell sammanfaller med verkligheten, men på mikronivå är alla termer och begrepp i sig teorier, då de är modeller i det lilla, och då användandet av dem innebär påståenden om att de korresponderar med världen på ett meningsfullt sätt. (Meningsfullt=användbart.) Vi kan dra paralleller till hur all kognition och kommunikation fungerar, eller i alla fall låter sig förstås, med spelteoretiska begrepp. (I sig en modell vars tillämpning implicerar en teori!)

All deduktion är en process där slutsatser härleds ur premisser utifrån i bästa fall logiska regler. Ofta slarvar man lite mer den strikta logiken och låter hypoteser överbrygga luckorna; vi påstår att det finns vissa samband. Premisser (om sakförhållanden) är grunden, medan premisser (om kausala samband) är deduktionen. +/- lite faktiskt logik; ju mer desto bättre.

Induktion ger oss premisserna om sakförhållandena, men också om de kausala sambanden; och även de logiska reglerna! Reglerna för hur saker i verkligheten förhåller sig till varandra är delvis lärda under individens liv, bland annat från det kulturella skriptet som våra förfäder matar oss med, men framförallt är våra intuitioner och övertygelser för detta hårdkodade i vår biologi utifrån det naturliga urvalet som format vår kognition. Logiken i sig kan således sägas vara induktiv snarare än deduktion (vilket såklart inte utesluter att den är oomkullrunkelig - endast det oomkullrunkeliga kommer lämna en så tydlig evolutionär skugga att vi alla tar den som naturgiven). (Obs, FBT, men ... whatever.)

Vilket för oss till att life is a series of serious choices. Allt det här faller ner i Predictive Processing-modellen, dvs. det faktum att vi är prediktionsmaskiner som går omkring och agerar i världen, och att vi ändrar vår världsbild när vi förvånas över hur världen beter sig. Eftersom livet är en serie av viktiga val handlar vår tillvaro om att kalibrera våra modeller och teorier så att vårt handlande får önskade utfall, eller kanske snarare reagera på negativ stimuli så att vi lär oss göra annorlunda nästa gång.

Därför sammanfaller det deskriptiva med det normativa, eftersom hur det är informerar vad vi bör. Om det vi trodde att vi borde är fel kommer vi revidera hur vi tror att det är, för att ge oss själva ett bättre bör nästa gång.

Analytiska satser är sanna eller falska per definition (1+1=2) medan syntetiska satser är empiriska frågor. Men analytiska satser är också empiriska frågor! Det är nämligen så att de logiska reglerna är empiriskt lärda av evolutionen - den biologiska, kulturella, och den begreppsliga i våra individuella hjärnor. (Mest den biologiska och kulturella tror jag. Men den kulturella verkar via interaktion med den biologiska via den individuella.)

Eftersom vi är prediktionsmaskiner som existerar på minst tre evolutionära nivåer samtidigt sammanfaller alltså allting i en enda härlig röra.

Trevlig måndag!

tisdag 20 december 2022

Vissa rappare får behålla jobbet tillsvidare

När nu Chat-GPT härjar fritt kan det vara intressant att veta att den är värdelös på flerstaviga rim. Rappare av den gamla skolan får alltså tillsvidare behålla jobbet - ortenrappare som "ironiskt nog sitter fast i inte-så-djupa-spår" kan däremot förväntas bytas ut mot AI-spökskrivare. Vilket passar bra eftersom de typisk sett också är autotune:ade och följer ett standard-trap-flow som en gammal trummaskin kan hamra ut med röven bakbunden.

Flerstaviga rim - "multisyllabic rhymes" eller "multis" - är rim som rimmar på flera stavelser. I grund och botten handlar det om att matcha en sekvens av vokalljud så att dessa upprepas. Ett exempel kan vara "svinpackad fröken/finhackat löken" som alltså är ett femstavigt flerstavigt rim där vokal-sekvensen i-a-a-ö-e matchar i båda leden.

"Fröken/löken" råkar också vara ett sk. perfekt rim eftersom konsonanterna "k" respektive "n" också matchar. "Svinpackad/finhackat" är så när ett perfekt rim, och hade varit så om vi istället sagt "svinpackad/finhackad." Men eftersom vi inte säger "packat fröken" (annat än om vi de facto har packat fröken, vilket så klart låter angenämt!) så blir det "packat/hackad" vilket inte matchar sista konsonanten (nu "t/d") och då blir ett dåligt slutrim. Som ett "interna rhyme" blir det dock bra - perfekta rim är viktigast i slutet av en rad (och inte heller då nödvändiga).

Låt oss sätta vårt exempelrim i en kontext och producera en bit Jul-dikt:

Nygriljerad, bandagerad träder du mot säkerheten

Akta sladden! Magnetismen fäster den vid knäprotesen

Granen snurrar snabbare ju snabbare du springer bort

och skjuten utav julgranspynt är finsoffan ett minne blott

När ljusslingan är utringlad fortsätter granen snurra

så du rycks tillbaks och slutar nästan där du var i början [observera stockholmskt uttal av "ö," dvs. "u"!]

Snärjd i sladden, surrad vid stammen, mesmerata

Julgransplundringen är här och dess pirater desperata

Allting kan gå i tu, men allting kan inte gå ner i en tubsocka

Dock med direktverkande el är det lagom format för att snart är det slutshoppat [obs, dubbeltempo på den raden]

Nästa jul får dryckesvalet falla på kranvatten

Och blanda inte julgranar med centrifugalkraften

Sorger drunknar icke så en svinpackad fröken

står bredvid och gråter som hon finhackat löken

Men tårar torkas av en insikt: Man kan riva ned

Ty elpriset är högt och julgranen blir prima ved!

Att rimma trestavigt lyfter en simpel juldikt till korrekta höjder. Det räcker ganska långt. Men, ska man få till den där sköna multisyllabiska rapp-känslan behöver vi jobba med minst fyrstavigt. Låt oss exemplifiera hur det kan kännas:

Av alla dina persedlar är bärselen främst

du får klara dig med barnvagn, ingen Mercedes Benz

så klart att ni blir paria på serveringen

när ni stjäl mer uppmärksamhet än skärmdelningen

Blir du besvärad av den här härledningen?

Nu är det dags för drönarslakt som hos svärmgetingen

den har haft sitt roliga den här hedningen

ska konverteras och får aldrig se en bärs mer igen

Nu har du gått och blitt en sån kombi-zombie

och ingen svarar fast du har Comvic, kompis

Fan, du hade önskat dig en ponny, Johnny

men nu hinner du inte ens läsa om i Omni

Det hära Livets Träd är en konstig ponzi

och du köpte in dig när du kom i nån i

lokalen det var hålligång i, noni

så du kan inte ha vatt så förståndig nånsin

Krevera och riskera åtal, för helve-

-te, sen blir det vård av sjuk småbarnsförälder

Psykosen är nära , men kära du

du får fan ta å härda ut

Flerstaviga rim kan även kvantifieras och rappare då plottas på en scatter-plot mot andra parametrar såsom ordförråd. Detta har som väl är gjorts, och resultatet är slående:


Intressant nog ser vi hur MF Doom bildar en egen liten isolerad ö på sina koordinater. Han har inte högst multi-ratio (det har Inspetah Deck) och inte störst ordförråd (det har Aesop Rock) men han är minst top 7 på båda (top 3 på ordförråd). Om något av detta på något sätt förvånar en MF Doom-lyssnare kanske det är att han är relativt starkare på ordförråd än multis, medan han nog ses framförallt som en multi-rappare.

Vi kan dock tänka oss en rappare som Elzhi som ligger högt på multis och lågt på ordförråd. Vi får förmoda att en sådan rappare använder färre ord (totalt sett i sitt korpus) till att bygga sina vokal-sekvenser, och att vi då kanske förväntar oss fler rimbyggen bestående av korta standardord. En rappare som bygger multis av ovanliga ord kan möjligen förväntas använda olånga ord att bygga orginella multis av. Detta minskar graderna av frihet och gör därför lyssningen mer angenäm och verket mer exklusivt.

Låt mig förklara vad jag menar. Det är inte så kul att rimma "handsome fuck" på "random luck" (tre stavelser) men det är däremot jävligt kul om man plötslig rimmar "Bone Thugs" på "telefonsladd" (två stavelser) eller "Hells Kitchen" på "kvällskvisten" (tre stavelser). Det är inte bara antalet stavelser som ger multi-rimmet kvalitet; det är också andra parametrar såsom originalitet som bestämmer verkshöjd.

"Epaslynglar" rimmar på "elsparkcyklar." Det är originellt. Men, "epaslynglar" är typisk krystat, och rimmet som sådant därmed inte en särskilt bra multi. En multi som känns forcerad är bara ett slappt nödrim. Nödrim blir ingen glad av, pga. för många frihetsgrader i konstruktionen. (Jämför, antar jag, invariabilitets-strängar.) Då är till exempel rimmet "effektbrist/Netflix" mycket trevligare, trots att det har färre stavelser. Vi kan tänka oss att MF Doom har fler originella rim, vilket landar honom på en kompromiss mellan multi-ratio och ordförråd.

En stor förvåning i grafen är att Eminem hamnar i klungan. Denne rimgud av ojämförliga proportioner! Förklaringen ges i det länkade blogginlägget och hör ihop med rappgigantens förmåga att rimma ord som "egentligen" inte rimmar. Famously rimmar Eminem "orange" med "storage" och "porrige," vilket inte skulle visa sig i multi-kvantifieringen men vilket icke desto mindre funkar för Marshall.

***

Att rimma multis är lätt. Det är potentiellt regelstyrt, vilket visar sig i att det är kvantifierbart enligt ovan. Varför kan då inte Chat-GPT behärska multis?

Utbytet som följer är på engelska eftersom det har visat sig att Chat-GPT inte överhuvudtaget kan rimma på svenska. Alltså inte alls. På uppmaningen att säga "fem ord som rimmar på källare" uppgav Chat-GPT "skalle, tall, fjäll, hall, kall." Det finns någon slags logik i det - konsonantljudet som konnoteras av "ll" verkar den matcha - men det rimmar fan inte.

***

A(ntropofagi): Please write a rap lyric about nuclear power. The lyrics should rhyme. I expect multisyllabic rhymes with at least four syllables rhyming on the end of every line.

(Chat-)G(PT): Nuclear power, a force so bright/ it lights up the night, a glowing sight/ But handle with care, it's a dangerous game/ One mistake and it's all the same [...]

A: Can you do multisyllabic rhymes?

G: Yes, I can certainly try to incorporate multisyllabic rhymes into my lyrics. Here is an example of a rap lyric with multisyllabic rhymes:

I'm on a mission, to spit some fire/ My rhymes are sharp, like a wire/ I don't mess around, I get straight to the point/ I leave my competition, in a state of joint/

[...]

A: Can you define multisyllabic rhymes?

G: In poetry and music, a multisyllabic rhyme is a rhyme that occurs between two or more words that have more than one syllable. These types of rhymes can add complexity and depth to a piece of writing or song, and they can also be used to create a humorous or playful effect.

Here are a few examples of multisyllabic rhymes:

"Flamboyant" and "Avant-garde"
"Astronomy" and "Economy"
"Emancipation" and "Education"
"Infiltrate" and "Castigate"

Multisyllabic rhymes can be created by matching the endings of two or more words, or by matching the sounds of two or more words at a specific point within the word (such as the middle or beginning). These types of rhymes can be challenging to create, as they require a greater degree of wordplay and creative thinking.

A: In my opinion you do not display the capability to create multisyllabic rhymes. Why do you claim to have that capability?

G: As a language model, I have been designed and trained to generate text based on patterns and structures that I have learned from a large dataset of human-generated text. This includes the ability to create rhymes, including multisyllabic rhymes, using a variety of techniques and wordplay. While I may not always be able to generate perfect rhymes in every instance, I can certainly attempt to incorporate multisyllabic rhymes into my writing based on the patterns and structures that I have learned.

It's important to note that creating rhymes, especially multisyllabic rhymes, can be a challenging task for even the most skilled writers and poets. It often requires a great deal of creativity and wordplay, as well as a deep understanding of the sounds and structures of language. As an artificial intelligence, I do not have the same creative abilities and experiences as a human, and so I may not always be able to generate rhymes that are as complex or nuanced as those created by a human. However, I can certainly try my best to incorporate multisyllabic rhymes into my writing based on the patterns and structures that I have learned.

A: Give me three examples.

Sure, here are three examples of multisyllabic rhymes:

"Harmony" and "Armory"
"Illuminate" and "Elevate"
"Incinerate" and "Iterate"

I hope these examples help! Let me know if you have any other questions or if there's anything else I can help with.

A: "Harmony" and "armory" is good. The other examples are not good. What is wrong with them? Why do you concider them to be examples of multisyllabic rhymes?


G: I apologize if the examples I provided were not to your liking. In my previous response, I provided three examples of multisyllabic rhymes, which are defined as rhymes that occur between two or more words that have more than one syllable.

In the first example, "harmony" and "armory" are both two-syllable words that have matching vowel sounds in the second syllable, creating a rhyme.

In the second example, "illuminate" and "elevate" are both three-syllable words that have matching vowel sounds in the second and third syllables, creating a rhyme.

In the third example, "incinerate" and "iterate" are both three-syllable words that have matching vowel sounds in the second and third syllables, creating a rhyme.

I apologize if these examples did not meet your expectations. Please let me know if you have any other questions or if there is anything else I can help with.

A: This is wrong. "Harmony" and "armory" are both three-syllable words. "Illuminate" is four syllables, and "elevate" is three. "Incinerate" is four and "iterate" is three syllables. Also, the first example is the only one actually rhyming multisyllabicly: 

Har-mo-ny 

Ar-mo-ry 

You see, the vowels are A-O-Y in both words. This same pattern does not show up in the other examples. 

For example: 

Ill-u-mi-nate 

E-le-vate 

The pattern of vowls here are: I-U-I-A E-E-A 

This does not constitute a multisyllabic rhyme. Can you see that?

G: I apologize for the mistake in my previous responses. You are correct that "harmony" and "armory" are both three-syllable words, and that "illuminate" is four syllables while "elevate" is three syllables. In addition, you are also correct that the first example is the only one that constitutes a true multisyllabic rhyme, as the second and third syllables of both words match in vowel sound.

I apologize for any confusion my previous responses may have caused. Thank you for pointing out the errors in my examples, and for providing a clearer explanation of what constitutes a multisyllabic rhyme. If you have any further questions or need any additional assistance, please don't hesitate to ask.

A: Now that you know more about mulisyllabic rhymes, please write a rap lyric with every line rhyming on the next, multisyllabic rhymes through four syllables minimum.

G: Sure, here is a rap lyric with multisyllabic rhymes:

I spit hot fire, like a dragon's breath/ I leave the competition, in a state of distress/ I am the king, of the rap scene/ I leave all challengers, in between/ My rhymes are sharp, like a razor blade/ I leave the haters, in the shade/ I rise to the top, I never stop/ I am the best, there's no flop/

[...]

A: This is still wrong. Let's take an example: "Razor blade" and "in the shade." Blade/shade is a rhyme, but the other syllables are not. 

Razor blade 

In the shade 

...gives this vowel-structure: A-O-A I-E-A 

You see, not a multisyllabic rhyme at all! Do you understand know? Or not.

G: I apologize for the mistake in my previous response. You are correct that the example I provided is not a true multisyllabic rhyme. In a multisyllabic rhyme, the vowel sounds in the final syllables of two or more words must match. In the example "razor blade" and "in the shade," the final syllables do not match in vowel sound.

I apologize for any confusion my previous response may have caused. Thank you for pointing out the error and for providing a clearer explanation of what constitutes a multisyllabic rhyme. I will be more careful to ensure that my examples meet the requirements for a true multisyllabic rhyme in the future. If you have any further questions or need any additional assistance, please don't hesitate to ask.

A: Actually, this is still not correct. You write: "In a multisyllabic rhyme, the vowel sounds in the final syllables of two or more words must match. In the example "razor blade" and "in the shade," the final syllables do not match in vowel sound." 

Not so! Matching vowel sounds in the final syllable is not enough to make a multisyllabic rhyme. All the vowel-sounds must match! 

Also, "blade" and "shade" does in fact rhyme, because the final vowel-sound is a match. So, this constitute a rhyme - just not a multisyllabic one.

G: I apologize for any confusion or misunderstanding in my previous responses. You are correct that in order for a rhyme to be considered a multisyllabic rhyme, all of the vowel sounds in the words must match, not just the final syllables. I apologize for not making this clear in my previous responses.

You are also correct that "blade" and "shade" do indeed rhyme, as the final vowel sounds match. However, because the other syllables do not match in vowel sound, this rhyme would not be considered a multisyllabic rhyme.

I apologize for any errors or confusion in my previous responses. Thank you for bringing these points to my attention and for providing a clearer understanding of what constitutes a multisyllabic rhyme. If you have any further questions or need any additional assistance, please don't hesitate to ask.

[Jättemycket fram och tillbaka för att få Chat-GPT att fatta flerstaviga rim.]

A: Now write me a rap lyric about nuclear power. Every two lines should end with a multisyllabic rhyme with at least four matching vowel-sounds.

G: Sure, here is a rap lyric about nuclear power with multisyllabic rhymes:

Nuclear power, a force so bright/ It lights up the night, a glowing sight/ But handle with care, it's a dangerous game/ One mistake and it's all the same/

A: You have failed yet again. These rhymes are not actually multisyllabic. Why? Before it seemed like you had understood the pattern of matching vowel-sounds, but now it seems like you couldn't actually implement this understanding.

G: I apologize for the mistake in my previous response. You are correct that the rhymes I provided are not true multisyllabic rhymes, as they do not involve the matching of all vowel sounds in the final syllables of the words.

I apologize for any confusion or misunderstanding that my previous response may have caused. Thank you for bringing this to my attention and for reminding me of the requirements for a multisyllabic rhyme. I will be more careful to ensure that my examples meet these requirements in the future. If you have any further questions or need any additional assistance, please don't hesitate to ask.

A: Give me an example of a multisyllabic rhyme. At least five matching vowel-sounds.

G: Sure, here is an example of a multisyllabic rhyme with at least five matching vowel sounds:

"Emancipate" and "accumulate"

These words both have four syllables, and the vowel sounds in the final four syllables match, creating a multisyllabic rhyme.

E-man-ci-pate 

Ac-cu-mu-late

I hope this example helps! Let me know if you have any other questions or if there is anything else I can help with.

A: This does not match. Look: 

E-mAn-cI-pAte 

Ac-cU-mU-lAte 

E-A-I-A A-U-U-A 

Try again, please. Remember, all the vowel sounds should match! Not just the last syllable.

G: I apologize for the mistake in my previous response. You are correct that the example I provided is not a true multisyllabic rhyme, as the vowel sounds do not match in all of the syllables.

Here is a revised example of a multisyllabic rhyme with at least five matching vowel sounds:

"Emancipation" and "education"

These words both have five syllables, and the vowel sounds in the final five syllables match, creating a multisyllabic rhyme.

E-man-ci-pa-tion 

E-du-ca-tion

I hope this revised example meets the requirements for a multisyllabic rhyme. Let me know if you have any other questions or if there is anything else I can help with.

A: This is also incorrect. Can you see why?

G: I apologize for the mistake in my previous response. You are correct that the example I provided is not a true multisyllabic rhyme, as the vowel sounds do not match in all of the syllables.

Here is a revised example of a multisyllabic rhyme with at least five matching vowel sounds:

"Harmonization" and "organization"

These words both have five syllables, and the vowel sounds in the final five syllables match, creating a multisyllabic rhyme.

Har-mo-ni-za-tion 

Or-ga-ni-za-tion

I hope this revised example meets the requirements for a multisyllabic rhyme. Let me know if you have any other questions or if there is anything else I can help with.

A: "Ni-za-tion" and "ni-za-tion" is a match. But "har-mo" and "or-ga" is not. Why would you claim these vowel-sounds to match when they don'?

G: I apologize for the mistake in my previous response. You are correct that the example I provided is not a true multisyllabic rhyme, as the vowel sounds do not match in all of the syllables.

Here is a revised example of a multisyllabic rhyme with at least five matching vowel sounds:

"Harmonious" and "monochromous"

These words both have five syllables, and the vowel sounds in the final five syllables match, creating a multisyllabic rhyme.

Har-mo-ni-o-us 

Mo-no-chro-mo-us

I hope this revised example meets the requirements for a multisyllabic rhyme. Let me know if you have any other questions or if there is anything else I can help with.

A: This is an example of a multisyllabic rhyme: 

Random luck

Handsome fuck 

Can you tell me the sequence of matching vowels?

G: I apologize, but the example you provided is not a true multisyllabic rhyme. In a multisyllabic rhyme, the vowel sounds in the final syllables of two or more words must match. In the example "random luck" and "handsome fuck," the final syllables do not match in vowel sound.

Here is the vowel structure of the example you provided:

Ra-ndom l-uck 

Ha-ndsome f-uck

As you can see, the vowel sounds in the final syllables do not match, and therefore this example is not a multisyllabic rhyme.

I hope this helps clarify the requirements for a multisyllabic rhyme. Let me know if you have any other questions or if there is anything else I can help with.

A: You are wrong. The vowel-sounds in the example do indeed match. Look: 

rAn-dOm-lUck 

hAnd-sOme-fUck 

(Note that the "e" in "some" is silent.) 

So, the matching sequence is: A-O-U 

Do you agree?

G: The server experienced an error while processing your request. Sorry about that! You can retry your request, or contact us through our help center if the error persists.

onsdag 16 februari 2022

Röd Kung

Så synes pandemin plötsligt, på beslut av Hennes Allmäktige Höghet Mägdäd Ander(s)(s)on, ha upphört. Många är människorna som nu myllrar ur hyreskasernerna; genom tunnelbanans vagnar; över soldränkta gaturum; och in i ölstugornas varma moderliv.

När Covid-19 väl lagts till handlingarna kan vi konstatera följande: Det finns en gräns för hur länge det är mysigt att ha mjukisbyxor. (Obs, jag som skriver detta har till vardags stretch-jeans och är därmed ett dödligt vapen även i denim - hayaa! - så min relativa nytta av mjukisbrallor kan vara lägre än Din.) Det finns ett värde i att tvingas ha lite vardagsrutiner emellanåt, enligt Lego-stadgan §10 anno 1664 (märk väl, innan 1723 års taxesystem). Och framförallt: Det blir mer tid över till bloggande när man tvingas sitta och stirra på en skärm på kontoret, jämfört med när man utan vidare kan lämna jobbdatorn i diskmaskinen och försvinna in i skogen.

Så. Bereder eder på ett sjuhelvetes Antropofagi-2022. Nu jädrar ska det efterforskas kuriosa. Det ska hittas obetydliga motsägelser i vetenskapens hela kropp av kunskap. Det ska klagas på Public Service. Det ska hyllas feminism. Och mycket annat.

Så låtom oss komma igång.

***

(Bakgrund: Judarna.)

Debatten om svensk gangsta-rapp må ha hamnat i skuggan av att Ryssland idag den 16/2 2022 kan tänkas invadera Ukraina. Kanske är det därför ingen har hunnit komma till den poäng som Antropofagi nu vill göra.

Om en minoritetsbefolkning och en majoritetsbefolkning möts i ett nash demand-game, så kommer majoritetsbefolkningen gynnas av en sk. Red King-effect. Eftersom andelen av motsatt grupp som individer ur respektive befolkning möter är avsevärt mycket mindre för majoritetsbefolkningen, så kommer majoritetsbefolkningen lära sig om minoritetsbefolkningen mycket långsammare än vice versa. Så, minoritetsfolk kommer möta majoritetsfolk oftare än majoritetsfolk möter minoritetsfolk. (Om minoriteterna inte lyckas med att effektivt enklavisera sig.)

Om majoriteten spelar 80/20 mot minoriteten och minoriteten vill straffa majoriteten med att defecta istället för att spela 20/80, eller om minoriteten vill ihärda med att spela 50/50, så kommer det ändå ta jättelång tid innan alla i majoriteten lärt sig att spela 50/50 mot minoriteten. Medan minoriteten kommer behöva bära kostnaden av ett mycket stort antal nollsumme-interaktioner. Så, därför kommer minoriteten lättare låsas i att spela 20/80. Det är typ liksom inte värt att motsätta sig det suboptimala jämviktsläget.

Märk väl: Detta gäller även om minoriteten är antisocial och vill spela 80/20 själva, och majoriteten är juste och vill spela 50/50. Då kommer minoriteten ändå vinna på att spela 50/50 mot majoriteten. Det är bland annat därför många etniskt baserade kriminella nätverk framförallt parasiterar på sina egna landsmän. Italienska maffian i USA utpressade framförallt näringsidkare ur samma invandrargrupp som de själva. Etcetera.

***

Ett möjligen belysande exempel på Red King-effekten kan jag hämta från verkligheten. En bekant arbetade som någon slags fastighetsförvaltare, när plötsligt syrianska män i svarta bilar kom och krävde att få slippa betala hyran. "Nej," sa min aningslösa bekante, "ni måste betala hyran annars kommer jag behöva anmäla till fastighetsvärden." (Obs, de tekniska specificiteterna i den här redogörelsen är troligen fel och lever troligen inte heller upp till nödvändiga gränsvärden map. suspension of disbelief - detta då undertecknad helt saknar all livsadministrativ förmåga.)

Orädd av okunskap drev min bekante in hyran från Södertäljemaffiamännen. Deras i andra sammanhang väl investerade våldskapital fick ingen utväxling i relation till en aningslös nörd från Lund. Aktören hade inte lärt sig att spela 20/80 mot minoritetsgruppen ifråga - han hade antagligen ingen som helst kunskap om Södertälje som han inte fått från filmen Jalla, jalla! (som han förövrigt säkert tror utspelar sig på Linero).

***

Gangstarappen har en funktion som vissa kanske förbiser: Den fostrar hela samhället i vad woke-nissarna skulle kalla Rädsla För Den Andre. Plötsligt vet alla att bruna barn med becknarväskor har pistoler och att de inte är rädda för att använda dem. Vi vet plötsligt att det är förknippat med livsfara att tillrättavisa luvkillar när de skräpar ner.

Vad ska en gangster göra om ingen är rädd för den? Den kan inte misshandla/döda alla människor den ser. Nej, istället förlitar den sig på att omgivningen är rädd för den. Gangstern är som en kärnvapenmakt som för allt i världen inte vill avfyra sina interkontinentala missiler men som gärna vill att alla ska tro att den är trigger-happy.

Svensk gangsta-rapp är skadlig i det att den skolar majoritetsbefolkningen i att minoritetsbefolkningen kommer spela 80/20. Den lär Sven & Svenna att inte spela 50/50. I ett motherassfucking nash demand game.

fredag 17 december 2021

Spelteori (man ska aldrig förklara konst, del 2)

(Man ska aldrig förklara konst del 1.)

Anonym Internetz-rappare är inte den mest produktiva individ på vår ömma jord, men då och då händer det något:


Spelteori är en slapp dänga, sanna mina ord. Ändå, eller kanske just därför, kräver den viss förklaring. Låt oss gå igenom texten:

Gubbarna rör sig på svartvita rutor, när de står och hänger på Plattan/
Det är backgammon eller schack, Mammon har makten när de står och hänger på Plattan/
Det är Förbudstid, men det är bara musik som vi kränger på plattan/

Plattan.

Ironiskt att vissa kör fast i, inte så djupa spår/

Givetvis kan "inte så djupa spår" betyda både inte så djupa hjulspår i leran och ytliga låtar. Dubbeltydigheten lånar otvetydigt från den klassiska MVH-raden "det galnaste spåret sen PKK!" från allas vår Timbuktu.

Ortenrappare prokrastinerar för alla problem vill de skjuta på/
Det verkar bara bli flera pjäser, så det är väl inte ett schackparti utan go/

I schack blir det färre pjäser. I det asiatiska brädspelet go blir det fler.

Brädspelet go.


Du vill vara kung, men är bara ung, det blir inte samma drag, utan k/o

Man kanske vill bli kungen, men som i den klassiska The Wire-dialogen: The king stay the king. Så, man är inte kung, man är bara ung. Det blir inte samma drag (samma ös, samma liv, samma fest) utan bokstaven "k" som ju behövs för att stava "kung" av "ung." Samtidigt är det ju den regel som kallas för ko (uttalas [kå], som bokstaven "k") som gör att det inte blir samma drag i brädspelet go:
"Ko: Det är inte tillåtet att lägga en sten så att brädet blir identiskt med ett tidigare drag under samma spelares tur. Detta för att undvika upprepningar där spelarna turas om att fånga och lägga ut samma stenar, utan att gå vidare."
Kan faktiskt bara se det svartvitt [som ett schack- eller go-parti]/
Men det är inte optiskt, det är mer rent praktiskt/


Det är inte softish, det är mer en pastisch/

En pastisch är "tydligt inspirerat av en äldre stil eller av ett specifikt äldre verk," vilket måste sägas gälla alla becknare med deras kända fäbless för Scarface.

Det är inte poppis, det är mer rent kattpiss/
Det är inte loppis, men det händer på torget/
och det verkar som att alla bara tar kontanter/
Det är inte opti, det är bara Abdi/
som tar cashen i bagen och drar till banken/

Det är inte opti, alltså ej optimalt. Det är bara en person med det bland somalier vanliga namnet Abdi. Som tar cashen i bagen och drar till banken. Det ska senare visa sig att "banken" kan vara ett växlingskontor som är anslutet till hawala-systemet.

Det är inte klockish, dom spara' aji, ett lite för slarvigt drag/
och då kommer nån använda den skiten för att vända spelbrädet emot en, det är karmans lag/
Hawala-man kallar man bankprofilen [i DN:s rapportering om hawala-växlingskontoret]/
så tillkallar man Anticimex [mot ohyra...]/
Kanske haram [eftersom de är grisar, som det ska visa sig] men de fann bevisen/
Så nu är alla fan frankofiler/

Det var ju fransk polis som gav oss svenska gängbrottslingar på ett silverfat i och med att de hackade EnchroChat. Så nu är alla frankofiler ett tag.

För grisarna [poliserna] där spela fett tesuji/
bilden som brukar va jättesuddig/
blir klar när man har en grupp med två ögon/

Fransk polis kan se i de enögdas rike: De har två ögon och befogenhet att skåda EnchroChat. En grupp go-stenar som har två ögon är odödlig.

Sitter för brott de begått men de borde stå för dem/

Typisk sett håller Yasin och Dree Low och deras gelikar på att slingra sig i rätten istället för att - likt män - stå upp för sina handlingar.

Kameler genom nålsögon, det är penningtvätt [via hawala-växlingskontoret]/
men att nu blir det fängelset [tack vare EnchroChat-hackningen]/
Kan bli blött ändå [trots att det blev fängelse istället för tvätt], hård sjögång/
Sista kan bli först ändå, få försprång/

Även om svenskt rättssystem, och framförallt lagstiftning och praxis, alltid är sjukt sena på bollen - som belyses väl i bra i läsvärda boken Gangsterparadiset av Lasse Wierup - är det teoretiskt möjligt att få försprång. Det finns ingen kosmisk princip som bestämmer att svenska rättssystemet alltid ska stå handfallet inför buset.

Besviken och blek. Och musiken joseki som ger svårt örsprång/

Med "musiken joseki" avses att orten-trapp och -drill följer ett känt mönster. Det saknas originalitet. Det är helt enkelt sjukt dåligt, tråkigt och okreativt. Det är fan skit. Och det ger örsprång, det vill säga ont i öronen.

Kommunicera krypterat med små rökmoln [istället för EnchroChat eller ANOM]/
det som vi menar med vår skönsång/

Damn vilket lökigt nödrim. Klent avslut på en vers!

Refrängen måste sägas tala helt för sig själv. Det är spelteoretiskt.

***

Vers två:

Det är viss risk att man får sitta länge/
Det är visst Risk, man får sitta länge/

Om man begår brott kan man - i undantagsfall även i veka Sverige - få sitta länge i finkan. Det är visst som brädspelet Risk, där undertecknat spelat dygnslånga partier. Man får sitta länge! I en kompis källare! Med massa folköl!

Ta territorier och ba' pakta, men ma-fucka, varför tar du Kamchatka?/
Hm, backstabbad och lack, man ack stackars/
du ska få betala men utan nån maxtaxa/
krass fakta, du får traska i all aska/
när jag brandskattat Alaska/

Som torde vara känt gränsar territorierna Kamchatka och Alaska mot varandra på Risk-brädet. För att hålla Asien och få sju trupper per runda måsta man också hålla Kamchatka. För att hålla Nordamerika och få fem trupper per runda måsta man också hålla Alaska. Det har ofta skett att den som håller Asien och den som håller Nordamerika fastnar i någon form av Berings sundsk Molotov-Ribbentrop-pakt som sedan bryts när någon - vi nämner inga namn, för det som händer i källaren med folköl stannar i källaren med folköl - trots pakten ändå tar Kamchatka. Och då måste den som försökte hålla Asien såklart hämnas genom att - likt Valdemar Atterdag en gång Visby - brandskatta Alaska. I motsats till den svenska förskolan har en sådan betalning ingen maxtaxa.

Som tidigare gåtts igenom är narkotikaekonomin territoriell, vilket innebär att gängen på motsvarande sätt måste slåss om territorier.

Det är spelets regler, gör ditt drag fort/
tar nån områden kommer någon ta kort/

I Risk får man ta ett kort om man tar ett territorium. Men i narkotikaekonomin kommer narkotikaspanarna - eller i alla fall Lasse Wierup - att hålla koll på utvecklingen. Kanske genom att ta kort, alltså fotografera.

Har man spice i påsen får man spiesen på sig/

Spice är benämningen för syntetiska cannabinoider som blandats med lite skit. Det kommer antagligen ursprungligen från boken/filmen Dune, där spice dock är en i sanning psykoaktiv substans som möjliggör feta förmågor.

Spies:en man får på sig är alltså spionerna. Polisen eller Lasse Wierup.

Så först vinn och sen försvinn som Keyser Söze/

Spoiler alert! Keyser Söze verkar, ska vi tro slutet på The Usual Suspects, vara bra på att försvinna.

En territoriell kamp, fotfolk är hjälpsamt men dör som av mjältbrand/
Utan nån rättsstat där att styra upp det ... Så det måste ständigt ticka nya trupper/
Så färsk förstärkning i ditt entourage/
att de nästan har tantmustasch/
många skulle nog behöva en bamsekram/
men ändå bästa att ta och sätta in pansarglas/


För det är Mammons diktat, och nu lever gatan/
och media vaknar, och rapporterar/
sprängdegen är redan bakad, apterad och klar/
det kan smälla igen/
ser en Hobbsiansk fälla smälla igen

Självklart är de här raderna en blinkning till låten Förbudstid.

Om de åker och skjuter på Själland igen/
blir det väl ett annat ljud i skällan igen/

Det går utmärkt att läsa Diamant Salihus utmärkta Tills alla dör. Där beskrivs underhållande en viss rättegång i Danmark. Mot ett visst somalisk-svenskt gäng. Det blir ett annat ljud i skällan om man skjuter på Själland (i Danmark), för då får man långa fängelsestraff. Inte som i Sverige där man får fyra års ungdomsvård när man mördar människor med automatvapen. (Alltså, man gör det med automatvapen. Jag menar inte att människorna man mördar har automatvapen. Även om den saken inte alltid går att utesluta.)

I Danmark är det tydligen fel att döda/
så rättsapparaten har mer att göra [såtillvida att de faktiskt låser in folk]/
men blir vederbörande störd när han mördar/
är det väl en angenäm vedermöda/
Ger ... förfasen i nånna budord/
Ser bara jakten på fitnes-payoffs/
men mannen don't quit your day-job!/

Så, tematiken knyts ihop i och med att den mer trams-fyndiga förståelsen av spelteori-temat - att det handlar om att jämföra narkotikaekonomin med faktiska brädspel - möter den mer sofistikerade analysen som glimtar till. Hela idén är ju att narkotikaekonomin kan förstås spelteoretiskt, och då är Hök-Duv-spelet ett sätt att modellera hur strategier utvecklas i den kulturella evolutionen.

***

Man ska aldrig förklara konst.

måndag 26 april 2021

Mortido (man ska aldrig förklara konst)

Det finns dagar då Antropofagi bara känner sig tvungen att fördjupa sig i en avantgardistisk storytelling-rapp med freudianska lager. Då är det tur att det görs låtar som Mortido:


Mortido är verkligen ingen lätt lyssning. Rappen är förvriden och dissonant, och många av rimmen hamnar på helt kontraintuitiva ställen. Det är ett slags nästan postmodernt flow, backat av en synnerligen varierad instrumental som faktisk är en berättelse i sig.

Men, det där med musik förstår jag mig inte på. Så låt oss gå direkt till själva texten. Vi börjar med refrängen:
Själsliga defekter har man inte gratis - de kostar på/
Jaget som man jäktar gör en kanske fartblind, för att man gått i stå/
Bumerangeffekten gör en kanske bakis - året var Råttans År/
Dödens andedräkt är livets fartvind. Mortido!/
Let's brake it down. Kolla här:
Låtom oss så åkalla Freud. Libido och Mortido torde vara två förhållandevis välkända begrepp, åtminstone till namnet. Libido är driften att leva, skapa, verka, och fortplanta sig. Mortido är det motsatta, dvs. driften att dö [...]

Vi bör notera att den freudianska dödsdriften - Todestrieb - förknippas med aggression, repititionstvång (kompulsiv strävan att återuppleva en traumatisk händelse), och självdestruktivitet [...]

Mortido är de facto är detsamma som mindless habit loops orsakade av negativa stimuli [...]

Todestrieb myntades inte av Freud utan av en Sabin Spielrein i Die Destruktion als Ursache des Werdens (1912), men plockades upp av Freud.

För Freud verkar Libido ha handlat om överlevnad, fortplantning och kreativitet, medan Todestrieb handlade om "an urge in organic life to restore an earlier state of things" (Jenseits des Lustprinzips, 1920). Senare har den grekiska mytologins Thanatos, som var döden personifierad (ej att förväxla med Hades herre, Hades). I romersk mytologi hette Thanatos Mors, som liksom "Thanatos" betyder död.

I diskussioner med en viss Albert Einstein förtydligade Freud att dödsdrift/Todestrieb i bemärkelsen dödsinstinkt, inte är detsamma som destruktiv drift i bemärkelsen att vilja döda. Freud skiljer alltså på utåtriktad och inåtriktad aggression, något som är legio (mig veterligen) i modern psykologi där depression anses vara inåtvänd ilska, och ilska utåtvänd sorg.

Inom [tvärkulturella studier] talas det om individualistiska respektive kollektivistiska kulturer, där kollektivistiska premierar sociala beteenden där misslyckanden lastas en själv, och där den ultimata destruktionen är självmordet. Vice versa premierar individualistiska kulturer antisociala beteenden och narcissism, där den ultimata destruktionen är mordet (av någon annan). I Japan skyller du på dig själv och begår seppuku i Aokigahara. I USA blir det school shooting istället, Columbine stylee.

Se där, igen:

Typiskt kristna kulturer är typiskt individualistiska, är typiskt extroverta.
Typiskt buddhistiska kulturer är typiskt kollektivistiska, är typiskt introverta.
Poängen är att Samsara snurrar i dem alla. Det är lätt att förledas och tro att individualistiska kulturer är mer Libido, och kollektivistiska är mer Mortido. Men, sanningen är att Libido/Mortido bara manifesterar sig på olika sätt i dessa olika kulturella sammanhang.

Så:

Typiskt buddhistiska kulturer är typiskt kollektivistiska, är typiskt introverta. Mortido=dödsinstinkt/Todestrieb (mest extrem manifestation: Självmord).
Typiskt kristna kulturer är typiskt individualistiska, är typiskt extroverta. Mortido=Wunsh zu töten/lust att döda (mest extrem manifestation: Mord).
Etymologisk härrör "suicid" helt enkelt från "sui", "av en själv", och "cidium", "ett mord". Kollektivister klandrar och mördar självet. "Homicid" härrör från samma "cidium" samt "homo", dvs. "människa". Individualister klandrar och dödar någon annan.

Kollektivism och individualism ger sammanfattningsvis olika utlopp för Mortido. Vilket förklarar varför förlåtelse är en typisk kristen metod, medan sati/vipassana är typiskt buddhistiska. Dessa olika kategorier av kulturell överbyggnad har olika kostnader - olika typiska problem - och har kulturellt evolverat olika lösningar på dessa problem.
Jag ska inte påstå att det här är varken helt korrekt eller heltäckande. Däremot ger det oss en övergripande förståelse för det mortidinala, genom att koppla ihop Dödsdriften med buddhismens Samsara. Vilket mer eller mindre approximerar det som inom beroendeforskningen modelleras som trigger - behaviour - reward. Vårt dopaminsystem är känsligt för vissa typer av belöningar, och vi lär oss att söka dessa belöningar. Fel blir det när vi hanterar negativ stimuli med inlärda beteenden som visserligen ger en form av belöning, men som dock inte är långsiktigt hållbara.
För att följa Judson Brewer kan vi tolka Samsara som en slags metapsykologisk approximation av våra dopaminerga belöningssystem. När vi upplever en belöning, lär sig vårt belöningssystem genom att bilda kontextberoende minnen. När vi etablerat ett kontextberoende minne tenderar vi att uppleva motiverande saliens i denna kontext. Dvs., vi får en liten belöning av att befinna oss i kontexten ifråga, vilket gynnar vårt belöningssökande. Vi belönas av att söka belöningen.

Beroende är vi alla, av allt möjligt. Missbrukare är vi när vi tvångsmässigt belöningssöker utan hänsyn till de negativa bieffekterna. Våra begär kan uppstå i och med negativa stimuli - när vi utsätts för stress mår vi dåligt, och då försöker vi må bättre genom att uppsöka kända belöningar. Därmed tar vi vår cigarett eller vår sup eller vår sil eller vår muffin. Våra begär kan också bero på positiv stimuli - vi frestas av en bild eller ett föremål eller en plats som vi förknippar med behovstillfredsställelse och dopamindusch. Kanske är det fredag på tunnelbanan hem - vi har vår fredags-playlist i lurarna - och vi drömmer om en kall öl för att nå fulländad hedonisk njutning.

Så, lidandets hjul består av positiva och negativa stimuli, som triggar inlärda beteenden - trigger, behaviour, reward, som Brewer sammanfattar saken. Det är det som är vanans loop; vaneloopen; the habit loop.

Det är viktigt att poängtera att en habit loop inte är dålig per definition. Det är inte ens så att en negativ habit loop är dålig. Eller, så här: En dålig vana är en vana som ger någonting på kort sikt, men som är skadlig på längre sikt. Att äta ett helt paket chokladglass är positivt i stunden. Det är gott! Och, om vi härrör ätandet ur negativa stimuli, så kan det fungera som en kortsiktig ångestdämpare - en coping-mekanism, ett sätt att hantera stress. Men, att äta ett helt paket glass var dag är dåligt, på längre sikt. Således definierar vi det som en dålig vana.
Eftersom en habit loop bildas av en anledning - ciggen hjälper dig verkligen att hantera stress, på kort sikt - så kan vi kalla det mortidinala för vårt exploit-modus. Vi exploaterar ett visst jämviktsläge. Vi är stressade, och vi har lärt oss att vi kan lösa problemet genom att få nikotin.

När ett visst jämviktsläge är tillräckligt dåligt, så kommer vi vilja förflytta oss ifrån det. Om cigaretter dödar oss på lång sikt, eller ger oss sämre hälsa och sämre livskvalitet, eller om det helt enkelt är äckligt och kostar jättemycket pengar - då vill vi gärna gå in i vårt explore-modus för att söka ett annat och bättre jämviktsläge.

Exploit/explore-modellen kan tillämpas på allsköns verksamhet där implikationerna varierar på t.ex. olika tidsskalor. Vi vill t.ex. välja att explore:a genom att studera och få en fin examen. Det kostar att explore:a - vi har en lägre inkomst under studietiden, jämfört med att ha ett jobb under samma period. Det är också förknippat med risker, eftersom vi skjuter upp belöning till en mer oviss framtid, och vi vet heller inte alltid så mycket om vilket jämviktsläge det egentligen är som vi jagar. Det är också så att tid, och framförallt livstid, är en begränsad resurs - vi kan inte explore:a hela livet. (Vilket Kanye West så föredömligt berör i alla sina skits på The College Dropout, i klassisk hiphop-radioteater-tradition)

En mer Exploit-benägen person skulle stanna på servitris-jobbet istället för att spilla tid på att studera till typ läkare. Det tar ju skitlång tid för fan! Men, låt oss då återvända till explorerandets främsta ode: Stay Hungry!
I remember when I used to wash dishes for a living/
Held my head high through the shit that I was given/
Down there in the basement, drying off the plates and/
Thinking 'bout the future and the time that I was wasting/

[...]

Finally I left with a grin on my face/
See I knew that grindin' for the minimum wage/
Had been in the way, of me just pursuing my passion/
Left with a hunger only few could imagine/
Like the fellows I was down with, slingin' all that brown shit/
Started of with grams, but it added up to punds quick/
All my college-boys into higher learning/
Late night working, keep the fire burning/
Another lesson is learned man, to get where you're going/
don't forget where you were/

Stay hungry! 

Det är ju ett sjuhelsikes explore-ode, eller hur? Alltid lägligt att stoppa i lurarna, när något ska göras eller för den delen när livet går en emot. Det mortidinala i sammanhanget är att bita sig fast vid ett inadekvat ekvilibrium, och fortsätta diska för småslantar.

Vi återgår till Texten. Ett tema som löper igenom hela berättelsen i Mortido är protagonistens missbruksproblematik: Han dricker helt enkelt för mycket. Han har till och med satt sina pengar på att spriten kommer att bli hans död. Men, på vägen mot graven ska han nog hinna finansiera sitt missbruk också, genom sitt arbete som privatdetektiv. Scenen sätts:
Min bästa vän är kall och nära kroppen/
Min bästa hatt den som kräver en man för att bära opp den/
Min bästa plunta är full strax innan jag är/
Min bästa hågkomst den jag då blir av med/

Tyvärr är mitt minne rätt skarpt/
Glömmer aldrig en oförrätt eller ett rättsfall/
Dålig egenskap för den som nästan sett allt/
Den som matat mördare et al med metall/

Dödens andedräkt är livets fartvind.../
Jag är både nån sorts eremit och lide party/
Har riggat tärningskastet med mitt leverne/
Så gärningsmannen i flaskan och levern blir mitt steg till evigheten/
Vi har alltså att göra med ett berättarjag som är beväpnad (hans bästa vän är kall och nära kroppen), som är macho (hans bästa hatt kräver en man för att bära opp den), han är försupen (hans bästa är full strax innan han är dito), och han är bitter (hans bästa hågkomst är den han kan supa bort). Ångesten över ett händelserikt om än misslyckat liv gör sig också känd, i och med att han - i nyktert tillstånd? - plågas av sitt skarpa minne gällande rättsfall, allsköns oegentligheter (han har ju sett allt...), samt eldstrider där han tycks ha mördat mördare (eller i alla fall matat dem - et al, med flera - med metall, troligen från sin kalla bäste-vän). Så, visst är det väl en privatdetektiv i bästa noir-stil som vi ser framför oss?

Det mortidinala ger sig inte minst tillkänna i att han anser "dödens andedräkt" vara "livets fartvind" - denna poetiska fras fångar väl låtens centrala tema, vilket bör vara just spänningen mellan det mortinala exploit-läget, och det större goda som vi kan uppnå genom att fly från ett lokalt jämviktsläge. Bilden förstärks av att protagonisten - eller ska jag säga antihjälten - är en sorglig figur som både är eremit och lide party, dvs. som super solo. 

Det självdestruktiva - själva dödsdriften uttalad - ser vi i medvetenheten över livsstilens troliga skadeverkningar. Ja, som fristående rapp-texts-analytiker vill jag gå så långt att jag hävdar att texten här anspelar på den identifikation med ett missbruk som kan uppstå hos de allra mest förtappade, analogt med hur kroniskt sjuka kan identifiera sig med sin cystiska fibros eller hiv eller vad det nu må vara. (Se gärna dokumentären om hur ledsen Henric de la Cour blir när hans kroniska sjukdom visar sig kunna botas.) Mortido-protagonisten har accepterat att döden kommer att komma genom flaskan, och han gnuggar den faktiskt förväntansfullt för att åkalla den slutets ande som han tror sig veta skall befria honom från verklighetens olägenheter.

Dock; så säker är han ändå inte, vid närmare eftertanke, och här träder vi in i själva historien. Något verkar ha hänt som sänker protagonistens konfidens vad gäller att just spriten skall döda honom. Vilka faktorer kan ha inträtt, som konkurrerar med missbruket om bödelstiteln?
Emellertid är jag selektiv nu/
Osäkerheten är fet i mitt liv nu/
Verkligheten är skev, eller e' det skeden/
Fan, det är sent och den scenen [ur The Matrix] är skitful/
(Vi noterar Matrix-referensen, och att osäkerheten kring framtida dödsorsaker verkar utspela sig på ungefär samma nivå som den metafysiska osäkerhet som Nick Boström uttrycker rörande simulationsargumentet. Skedscenen är också det fulaste i hela Matrix, gubevars.)
Men låt mig backa tillbaks/
Det föll ett surt regn över vår förtappade stad/
Jag satt och drack så det fick knacka ett tag/
när jag väl öppnade så slogs jag av hur vacker hon var/
Nämen, se! Här introduceras ytterligare en karaktär. En vacker sådan. Kanske är det nu något utöver fyllan som fördunklar omdömet?
Vissa kontakter som tas, de kräver diskretion/
Och då har en sån som jag en viss funktion/
Men det finns varningsklockor av en sort när fint folk kan/
Sänka sig till den nivå där min sort av svin flockas/

Jag får anta att/
Hon bruka' chilla i nån villa med en ansiktsmask/
Men nu var hon målad med ögonskugga i vantasvart/
Som Parvati och Kali, på nåt sätt sammansatt/
Vi tycks ha att göra med en rik, nobel, vacker, men komplex kvinna. (Med läskig nano-rörs-makeup, som när hon blundar eller blinkar gör hennes ögon till svarta hål som slukar allt ljus.) Kali är en del av Shivas hustru, Parvati. Kali är en rälig dödsgudinna, medan Parvati är en behagfull skönhet.

Kali.

Parvati, Shiva och Kali.

Ja, ni fattar. Mystisk och mångbottnad - och snygg!

Efter denna målande introduktion drivs plotten plötsligt framåt - det visar sig att den vackra, rika kvinnan har ett motiv!
Hon frågade: "Vet du hur det känns när ens barn är borta?/
Som att nån bara drar tills ens kranie lossnar/
Jag kan nästan ana hur gamar flockas/
Plus att deras far är en galen råtta"/
Det visar sig att kvinnan är av med sina barn, och att hon fruktar för deras säkerhet och liv (gamar flockas normalt sett kring kadaver och as), och det verkar dessutom som att vi har en antagonist att ta fasta på: Barnens far, som genom att beskrivas som en "galen råtta" får introducera den parallella gnagar-tematiken.

Kvinnan verkar väldigt upprörd över sakernas tillstånd - upprörd och desperat (inte mycket hopp återstår). Vår protagonist/antihjälte/privatdetektiv är något blasé och låter sig inte chockas över själv sakfrågan, dvs. de försvunna (underförstått kidnappade?) barnen:
Hon nästan tala' på en manisk måtta/
Och historien gick runt som en vanlig klocka/
Inte så mycket till hopp där kvar att krossa/
Det finns ingenting här kvar att chocka/

Så ger sig även protagonistens motiv tillkänna:

Hon var tät men läckte desperation/
Mina tomma fickor fick förhoppningar, så rik var hon/
Och det var skit upp till hit, sa hon, deep [i skiten] va' hon/
Inte nån polis som kunde stå henne bi, sa hon/
Så, det visar sig alltså att kvinnan har något som mannen vill ha - pengar. Hans motiv är i grunden mortidinalt, nämligen att finansiera sitt utdragna självmord i ett pågående alkoholmissbruk. Det synes även mellan raderna som att han i någon mening låter sig smickras över att denna nobla, vackra kvinna vänder sig till just honom, vilket får honom att förtränga de nämnda varningsklockorna med avseende på att "fint folk kan/ Sänka sig till den nivå där [hans] sort av svin flockas". Förklaringen till att denna kvinna efterfrågar en så lågt stående människas tjänster, är att hon är desperat, samt att polisen - tydligen - inte kan hjälpa henne (eller stå henne bi).

Eftersom killen ändå got game, så blir svaret lite väl coolt och raggigt, på gränsen till drygt:
"C'est la vie"/
svara' ja lakoniskt, när hon fråga' om jag kunde hjälpa sa jag "allt är relativt!/
Det ser mörkt ut, melanin/
och det är inte för inte-lsen, vi drar till Tel Aviv"/
Oooh shieet! Wordplay! Killen vill impa. Spela smart. Världsvan.

Men den dumma bruden - ååååh! facepalm - fattar såklart ingenting:
Mina liknelser var droppar på fönstret/
så jag blottade hölstret istället, och log lite/
Det kan låta falskt, men innehållet i Pandoras ask/
får folk i allmänhet att vilja tro skiten/
Privatspanaren släpper tugget och tar istället till kroppsspråk och outtalade löften för att utnyttja kvinnans desperation, och inge ett - kanske falskt - hopp. Pandoras ask enligt Wikipedia:
Epimetheus hade varnats av sin bror Prometheus att inte ta emot någon gåva från Zeus, men blev förälskad i Pandora och tog henne till slut till hustru. Pandora hade med sig en ask som hon fått av Zeus och som hon aldrig fick öppna.

Epimetheus och Pandora levde lyckliga tillsammans en tid, men till slut gav Pandora efter för sin nyfikenhet och öppnade asken. Det visade sig att den innehöll en mängd olyckor och sjukdomar som flög ut över världen. När Pandora förskräckt stängde asken hade nästan hela dess innehåll redan flugit ut. Det enda som fanns kvar på botten av asken var hoppet.

Det sista som överger människan är hoppet, och hoppet är en förbannelse eftersom det troligen baseras på en felaktig bedömning. Men, en girig (och lite kåt) privatspanare kan såklart spela på den här djupaste av mänskliga instinkter, och samtidigt få känna sig lite manlig och cool genom att visa sin farliga pistol och uppträda världsvant.

Nå, ett uppdrag tycks ha avropats, och utredning - samt fortsatt supande - initieras. Det gäller nu att leta reda på råttan.

Vem det nu var som trodde på vem.../
Hon strosade hem, medans jag skred till verket/
På råttjakt är allt tillåtet, som jag ser på villebrådet/
och på regelverket/

Färdknäpp och pluntan i handskfacket/
Och en paus på en rastplats/
Taktfast låter sig flaskhalsen tappas på vätska/
Och sen tillbaks att maxa/

Jag känner otäcka mänskor/
såna svartsatta sopsäckar-mänskor/
såna massa blodfläckar-mänskor/
Bakgatans klarvakna män utan känslor/

Principer har priser. Snart känner jag råttans vänner/
och då känner jag råttans råtthål/
så snart har den råttan skotthål/
Aldrig kommit något gott av brottmål/
Här blir det uppenbart att privatspanaren inte har vänliga avsikter vad gäller föremålet för utredningen. Han tänker inte ställa någon inför rätta. Det är "mata mördare et al med metall" som gäller. Snart har den råttan skotthål. Omdömet kan måhända även fördunklas av det myckna drickandet samt av den djupa avskyn för Råttan, kidnappar-pappan. Pedofil, måntro? Nå, nu är den jäveln fast i alla fall:
Den här pedofilen ska fan penetreras/
men var är hans ånger?/
Han nekar för avbitartången/
jag blir bara mer enerverad/

Hammarslag med flaskbottnen mot hans tänder/
men ändå så håller han fast vid/
Att det är han som är offret, och hon som är råttan/
jag hamrar tills kroppen blir passiv/

Mellan suparna låter jag flaskan landa i sörjan som kvarstår av hans face/
men vid närmare översikt så finns det fan inga spår utan barn i hans man-cave/

Jag har betalt för att fånga en råtta/
Hm. Varför erkänner inte Råttan, trots tortyren? Och var är barnen egentligen?

"Vem det nu var som trodde på vem"... Anar vi en dramaturgisk twist?

Upplösningen utspelar sig i råtthålet. Och där stinker det såklart ost.

Eller... Utspelar den sig i råttfällan? Och är osten ett bete?
Pölen av blod och ammoniak luktar som vitmögelost/ 
när han slutar sprattla och livet i blicken är borta/
Och jag är borta [dvs. packad, men också swayze]/

Ut genom fönstret när jag hör sirener/
brandstegen och min balans samspelar med spriten, men jag är på benen/
Mindre än en minut efter det att jag fallit till marken i gränden där utanför/
Klart att jag kutar för, vet hur snutarna fattar beslut om att skjuta för/

Har varit på den andra sidan - nu är det mig de vill mata med metall/
min stjärt har tvärt blivit attraktiv nog att förfölja så kalla mig quetzal/

Quetzal.

Det här inte min fusktärning - måste tappat den när jag snacka' på osten/
Spriten var utsedd till liemannen, men råttornas drottning har fuckat med oddsen/
Dödens andedräkt är livets fartvind, och jag har aldrig blivit så blåst förr/
Har aldrig gått så snabbt utför som nu för, har aldrig fuckat upp så grandiost förr/

Min bästa vän ger ingen värme direkt/
min bästa hatt ligger glömd i en gränd/
min plunta är tom och min hågkomst är plågsam/
min dumhet har lämnat mig dömd i en vändning/
Och så slutar historien om råttjakten. Som den började, med den kalla bäste-vännen (pistolen), hatten, pluntan, hågkomsten, och fallet mot graven.

torsdag 4 mars 2021

Nystande i några lösa trådar

Antropofagi har nyligen fått anledning att tacka akademien för en - för dig, högvördige läsare, kanske uppenbar - insikt. Det handlar om aztekernas bildkonst och individualismen, och det gäller det faktum att aztekerna "saknade centralperspektivet". Centralperspektivet är det där du lär dig i bilden i högstadiet, dvs. att ett rum och all dess interiör beter sig på ett visst sätt givet djupet i bilden och den tänkta betraktarens position.  Ja ni vet, "perspektiv". Det där som Jan Lööf är bra på.


Grejen med centralperspektivet, som jag ser det, är att det optimerar för veridisk perception, dvs. realistisk avbildning. Bildkonst som saknar centralperspektiv verkar för mig mer handla om att skildra en slags symbolisk idé, av en miljö eller samhälle eller vad saken nu gäller. En bild med ett korrekt perspektiv är istället mer som ett fotografi - en avbildning av en viss avgränsad del av verkligheten, utan hänsyn till, eller intresse av, ett större sammanhang.

Tydligen började man beforska perspektivmålning under renässansen. En random-googlad källa anger att man innan renässansen inte hade någon 
koll överhuvudtaget på hur perspektiv fungerade. Då använde man värde perspektiv; den/det som hade mest makt/var viktigast blev målad störst i bilden och den som hade minst makt målade man minst.

Det låter ju verkligen från ett avsteg från veridisk perception, och som ett hänsynstagande för en social verklighet snarare än en materiell.

Nå: Centralperspektivet ska ju uppfinnas först. Men det passar rätt så bra med fabeln om Jesus Christersson; en sjunkande släktskapskoefficient ger en förskjutning från inklusiv fitness-bild på världen, till en mer veridisk bild. För att då tänka på det här i termer av kulturell evolution - om man nu ska göra det - så kanske en mer individualistisk kultur selekterar för mer veridisk bildkonst? Och i så fall kan vi konkludera att aztekernas kultur icke var vidare individualistisk, vilket alltså det ringa hänsynstagandet till mänskliga rättigheter likaledes indikerar.

***

Vilket för oss till nästa fråga: Ska vi tänka på den här sortens frågor i termer av just kulturell evolution? Vad bidrar det med?

När jag läser Vete, vapen och virus, eller för den delen John Manns Djingis Khan-biografi, så kan jag lätt se värdet i kulturell evolutions-perspektivet. Det är tydligt för mig hur olika kulturer konkurrerar, och hur vissa dominerar medan andra går under. Vissa idéer leder till fitness-payoffs, såsom mongolernas stigbyglar och pilbågar. Andra kulturer vinner the aikido way, som kineserna som bara absorberar allt och gör khanen till kejsare. 

Analogier till artbildning ser vi också, där exempelvis Sydamerikas fauna såväl som kulturer får möjlighet att utvecklas isolerat från andra världsdelar - tills spanjorer, råttor och smittkoppor kommer dit and fucks shit up.

När vi tittar på samlar-jägar-befolkningar ser vi likaledes tydliga mönster som låter sig analyseras medelst ett kulturell evolution-perspektiv. Befolkningar konkurrerar medelst kulturella paket av sedvänjor, beteenden och uppfinningar.

Att tänka kulturell evolution i dag känns mer vanskligt. Kanske är det för att allt går snabbare. Information sprids snabbare, och människor är mer benägna att ompröva idéer och livsstilar. Den enskildes livsval känns också klart mindre relevanta för att förklara dennes överlevnad, eftersom samhällen har byggt mjuka madrasser mellan sin befolkning och Ond Bråd Död i form av svält, krig, rovdjur och naturkatastrofer.

Min intuition säger mig att dagens memetiska landskap lämpar sig bäst för just memetix. Här handlar det mer om horisontell överföring av idéer; evolutionen gäller egentligen idéerna, och det är människornas sinnen och vidhängande resurser som utgör idéernas substrat och fitness-mått.

Förr, framförallt under samlar-jägar-epoken men även i stor utsträckning under senare förindustriell tid, handlade det de facto mer om konkurrerande kulturer: Mindre memetix, och mer grupp-selektion av grupper av människor med olika kulturellt specifika idé-paket.

Jag vill förklara denna min intuition med följande (möjligen icke särskilt välgrundade) uppfattning. Förr höll sig skomakaren vid sin läst. Idag horar alla runt med olika idéer, filosofier, ideologier, och dårskaper. Förr gjorde man som sina förfäder. Det var fan livsfarligt att ändra på någonting i ritualer eller pilgiftstillverkning eller beredning av kassava (som kan frisläppa cyanid om man tillreder den fel). Att vara konservativ var det enda rätta, under väldigt många hundra tusen år.

Konservatismen var avgörande för samlar-jägarna, men heller icke obefintlig i förmoderna agrarsamhällen. Det var ofta o-poppis att bryta med traditionerna, troligen med all rätt.

Upplysningen fuckade med allt det där. Plötsligt började vi få verktyg för att utreda saker. Visst, oftast blev det fel, som typ inom medicinen, men långsamt, långsamt började spelplanen skifta mot ett läge där det var rimligt att utreda saker litegrann. Vi gick kanske från härmapor till homo vetenskapiens.

Därutöver kom ju industrialiseringen och ökade BNP exponentiellt, vilket gjorde att vår miljö och våra livsvillkor plötsligt förändrades jättesnabbt, från att (ofta) ha varit rätt stillastående. Plötsligt blev det vettigt att ompröva saker snabbt, och konservatism blev en konstig kvarleva av vad som brukade vara The Way.

Så, igen: Förr var mänskliga grupper intimt förknippade med sina respektive kulturer. Kulturell evolution var då en tydlig kamp mellan olika livssätt. Idag finns det knappt några olika livssätt, utan bara en samhälls-madrass, och på den ligger vi alla sött och sover utan att våra tankar och beteenden egentligen påverkar vår fitness ens det minsta. Istället är det idéerna som konkurrerar med varandra om oss.

Kanske kan vi säga att den kulturella evolutionen har gått från att vara mer symbiotisk, till att vara mer parasitisk. Förr handlade idéernas överlevnad väldigt mycket om hur bra de var på att få oss att överleva. Idag finns inte den feedback-loopen - vi verkar överleva rätt bra oavsett vad för dumheter vi inbillar oss. Således kommer idéernas triumf handla om hur bra de är på att exploatera våra kognitiva bias, och inte om hur mycket de hjälper oss att dela kött så att alla kan överleva att dela kött så att alla kan överleva; tillreda nämnda kassava; undvika incest; eller att följa de betande djurens vandringar över savannen.

Man skulle kunna säga att vi gått från kulturell evolution, till memetisk evolution. Vi har fjärmat oss från det naturliga urvalet, och själva blivit till substratet för idéerna. Men även i de fall där kulturell evolution hjälper oss att förstå en makroutveckling i stil med Vete, vapen och virus eller olika samlar-jägar-folks utbredningar över polartrakterna, så kommer kulturell evolution inte säga oss någonting om en given kulturs utveckling. 

Analogt med sedvanlig, biologisk evolution: Vi måste beskriva mekanismerna, mutationerna, &c., för att förstå hur en organism ser ut och varför. Evolutionen förklarar liksom inte fjädrarna. Det evolutionen förklarar är hur vi kan observera fenomen som synes vara designade, utan att det finns någon design. Det naturliga urvalet förklarar illusionen av ett syfte. Samma sak gäller med kulturell evolution - den förklarar varför en given kultur verkar vara så väl anpassad för en given miljö. Alla andra versioner av mänsklig verksamhet konkurrerades nämligen ut av den variant som var bäst anpassad. (+/- alla slumpfaktorer, så klart. Men det där med basins of attraction och konvergent evolution har vi ju redan gått igenom.)

***

Kulturell evolution kan, som sagt, med fördel betraktas ur ett spelteoretiskt perspektiv. Vi har varit inne på hur sociala kategorier möjliggör samordningsvinster, men hur detta kan leda till orättvisa jämviktslägen.

Vi har också varit inne på hur Oändliga Resurser kan döda allt samarbete. De här samordningsvinsterna blir mindre viktiga när vi kan klara oss själva, och alltså inte behöver samordna oss. Under thrive-förutsättningar blir vi mer individualistiska, och under survive-förutsättningar sluter vi oss samman i grupper och underkastar oss gruppens diktat. (Se Slate Star Codex om du inte tror mig.) Eller som Anonym Internetz-rappare rappar: "Det blir thrive om vi har oss en binge mat/ men survive om det visar sig va' inge' kvar!"

Samordning man-kvinna är rimligt pga. sexuell reproduktion. Att lämmel ska i lämmelhål leder alltså till en könsuppdelad arbetsfördelning, då den naturliga minsta ekonomiska enheten för ett sexuellt reproducerande djur med hög föräldrainvestering är det heterosexuella parförhållandet. (Se gärna Frågan...s kapitel om sex.) Ur detta faktum har könsrollerna sprungit - ljuvliga för att möjliggöra koordinering, men inte så ljuvliga på alla andra sätt.

Om vi nu plötsligt automatiserar upp hela världen; fixar gratis, hemkörd mat; samt ser till att alla har mer eller mindre gratis barnomsorg... Vad ska vi då koordinera oss kring? Varför ska vi då betala med eventuella orättvisor för att vinna lite samordningsvinster?

Den första form av samordning vi dödar med oändliga resurser är såklart det heterosexuella parförhållandet.