God jul i efterskott

Vår värld den har blivit så konfliktinriktad

Fan hela Ukraina har blett omstritt av Ryssland

Vissa bränner Koraner, andra bränner hela stadsdelar

Vissa bränner broar medan andra bänder backspeglar

    Musk har Twittrat och Foxtrot har splittrats

Vi krigar om allt om det stått nått att hitta

Men Jul är försoningens tid så vi lämnar det

    Vi möts i en gemensam nämnare

Jag snackade med en kristen syrian häromdan

Han drev ett café en bit nere på stan

Han sa att han hade blett folkfördriven från Mellanöstern

Och nu med alla skjutningar vart fett stressad hela hösten

Men trots allt stressigt har livet en tjusning

Den sjunde oktober så såg han en ljusning

Han sa'tt dagen för sanningen äntligen gryr

Nu när det framkommer vem som egentligen styr

Vi ses väl på Plattan, hallå vem e där?

El-Haj ifrån S och såklart NMR

Både sunni och shia och Vänsterpartiet

mest hat i Esbati av mänskorna i det

Nu håller de händer, Hisbollah, Hamas

Och för många att nämna på vår trånga parnass

För Julen är helig och gudarna ber

Oss slut fred i att allting är judarnas fel!

Ge allt som du kan ge, och lyssna på Kanye

Veronica Palm hon förvånade fan er

De utvalda bränner men urtavlan vänder

Och visar på dockan i buktalar'ns händer

    Värsta skräckisen, bläckfiskens armar

Huggs av med ett trädgårdsredskap för de räcker till Thailand!

    Snart är lidandet slut

När juden är död och då firar vi Jul

Vissa rappare får behålla jobbet tillsvidare

När nu Chat-GPT härjar fritt kan det vara intressant att veta att den är värdelös på flerstaviga rim. Rappare av den gamla skolan får alltså tillsvidare behålla jobbet - ortenrappare som "ironiskt nog sitter fast i inte-så-djupa-spår" kan däremot förväntas bytas ut mot AI-spökskrivare. Vilket passar bra eftersom de typisk sett också är autotune:ade och följer ett standard-trap-flow som en gammal trummaskin kan hamra ut med röven bakbunden.

Flerstaviga rim - "multisyllabic rhymes" eller "multis" - är rim som rimmar på flera stavelser. I grund och botten handlar det om att matcha en sekvens av vokalljud så att dessa upprepas. Ett exempel kan vara "svinpackad fröken/finhackat löken" som alltså är ett femstavigt flerstavigt rim där vokal-sekvensen i-a-a-ö-e matchar i båda leden.

"Fröken/löken" råkar också vara ett sk. perfekt rim eftersom konsonanterna "k" respektive "n" också matchar. "Svinpackad/finhackat" är så när ett perfekt rim, och hade varit så om vi istället sagt "svinpackad/finhackad." Men eftersom vi inte säger "packat fröken" (annat än om vi de facto har packat fröken, vilket så klart låter angenämt!) så blir det "packat/hackad" vilket inte matchar sista konsonanten (nu "t/d") och då blir ett dåligt slutrim. Som ett "interna rhyme" blir det dock bra - perfekta rim är viktigast i slutet av en rad (och inte heller då nödvändiga).

Låt oss sätta vårt exempelrim i en kontext och producera en bit Jul-dikt:

Nygriljerad, bandagerad träder du mot säkerheten

Akta sladden! Magnetismen fäster den vid knäprotesen

Granen snurrar snabbare ju snabbare du springer bort

och skjuten utav julgranspynt är finsoffan ett minne blott

När ljusslingan är utringlad fortsätter granen snurra

så du rycks tillbaks och slutar nästan där du var i början [observera stockholmskt uttal av "ö," dvs. "u"!]

Snärjd i sladden, surrad vid stammen, mesmerata

Julgransplundringen är här och dess pirater desperata

Allting kan gå i tu, men allting kan inte gå ner i en tubsocka

Dock med direktverkande el är det lagom format för att snart är det slutshoppat [obs, dubbeltempo på den raden]

Nästa jul får dryckesvalet falla på kranvatten

Och blanda inte julgranar med centrifugalkraften

Sorger drunknar icke så en svinpackad fröken

står bredvid och gråter som hon finhackat löken

Men tårar torkas av en insikt: Man kan riva ned

Ty elpriset är högt och julgranen blir prima ved!

Att rimma trestavigt lyfter en simpel juldikt till korrekta höjder. Det räcker ganska långt. Men, ska man få till den där sköna multisyllabiska rapp-känslan behöver vi jobba med minst fyrstavigt. Låt oss exemplifiera hur det kan kännas:

Av alla dina persedlar är bärselen främst

du får klara dig med barnvagn, ingen Mercedes Benz

så klart att ni blir paria på serveringen

när ni stjäl mer uppmärksamhet än skärmdelningen

Blir du besvärad av den här härledningen?

Nu är det dags för drönarslakt som hos svärmgetingen

den har haft sitt roliga den här hedningen

ska konverteras och får aldrig se en bärs mer igen

Nu har du gått och blitt en sån kombi-zombie

och ingen svarar fast du har Comvic, kompis

Fan, du hade önskat dig en ponny, Johnny

men nu hinner du inte ens läsa om i Omni

Det hära Livets Träd är en konstig ponzi

och du köpte in dig när du kom i nån i

lokalen det var hålligång i, noni

så du kan inte ha vatt så förståndig nånsin

Krevera och riskera åtal, för helve-

-te, sen blir det vård av sjuk småbarnsförälder

Psykosen är nära , men kära du

du får fan ta å härda ut

Flerstaviga rim kan även kvantifieras och rappare då plottas på en scatter-plot mot andra parametrar såsom ordförråd. Detta har som väl är gjorts, och resultatet är slående:

Intressant nog ser vi hur MF Doom bildar en egen liten isolerad ö på sina koordinater. Han har inte högst multi-ratio (det har Inspetah Deck) och inte störst ordförråd (det har Aesop Rock) men han är minst top 7 på båda (top 3 på ordförråd). Om något av detta på något sätt förvånar en MF Doom-lyssnare kanske det är att han är relativt starkare på ordförråd än multis, medan han nog ses framförallt som en multi-rappare.

Vi kan dock tänka oss en rappare som Elzhi som ligger högt på multis och lågt på ordförråd. Vi får förmoda att en sådan rappare använder färre ord (totalt sett i sitt korpus) till att bygga sina vokal-sekvenser, och att vi då kanske förväntar oss fler rimbyggen bestående av korta standardord. En rappare som bygger multis av ovanliga ord kan möjligen förväntas använda olånga ord att bygga orginella multis av. Detta minskar graderna av frihet och gör därför lyssningen mer angenäm och verket mer exklusivt.

Låt mig förklara vad jag menar. Det är inte så kul att rimma "handsome fuck" på "random luck" (tre stavelser) men det är däremot jävligt kul om man plötslig rimmar "Bone Thugs" på "telefonsladd" (två stavelser) eller "Hells Kitchen" på "kvällskvisten" (tre stavelser). Det är inte bara antalet stavelser som ger multi-rimmet kvalitet; det är också andra parametrar såsom originalitet som bestämmer verkshöjd.

"Epaslynglar" rimmar på "elsparkcyklar." Det är originellt. Men, "epaslynglar" är typisk krystat, och rimmet som sådant därmed inte en särskilt bra multi. En multi som känns forcerad är bara ett slappt nödrim. Nödrim blir ingen glad av, pga. för många frihetsgrader i konstruktionen. (Jämför, antar jag, invariabilitets-strängar.) Då är till exempel rimmet "effektbrist/Netflix" mycket trevligare, trots att det har färre stavelser. Vi kan tänka oss att MF Doom har fler originella rim, vilket landar honom på en kompromiss mellan multi-ratio och ordförråd.

En stor förvåning i grafen är att Eminem hamnar i klungan. Denne rimgud av ojämförliga proportioner! Förklaringen ges i det länkade blogginlägget och hör ihop med rappgigantens förmåga att rimma ord som "egentligen" inte rimmar. Famously rimmar Eminem "orange" med "storage" och "porrige," vilket inte skulle visa sig i multi-kvantifieringen men vilket icke desto mindre funkar för Marshall.

***

Att rimma multis är lätt. Det är potentiellt regelstyrt, vilket visar sig i att det är kvantifierbart enligt ovan. Varför kan då inte Chat-GPT behärska multis?

Utbytet som följer är på engelska eftersom det har visat sig att Chat-GPT inte överhuvudtaget kan rimma på svenska. Alltså inte alls. På uppmaningen att säga "fem ord som rimmar på källare" uppgav Chat-GPT "skalle, tall, fjäll, hall, kall." Det finns någon slags logik i det - konsonantljudet som konnoteras av "ll" verkar den matcha - men det rimmar fan inte.

***

A(ntropofagi): Please write a rap lyric about nuclear power. The lyrics should rhyme. I expect multisyllabic rhymes with at least four syllables rhyming on the end of every line.

(Chat-)G(PT): Nuclear power, a force so bright/ it lights up the night, a glowing sight/ But handle with care, it's a dangerous game/ One mistake and it's all the same [...]

A: Can you do multisyllabic rhymes?

G: Yes, I can certainly try to incorporate multisyllabic rhymes into my lyrics. Here is an example of a rap lyric with multisyllabic rhymes:

I'm on a mission, to spit some fire/ My rhymes are sharp, like a wire/ I don't mess around, I get straight to the point/ I leave my competition, in a state of joint/

[...]

A: Can you define multisyllabic rhymes?

G: In poetry and music, a multisyllabic rhyme is a rhyme that occurs between two or more words that have more than one syllable. These types of rhymes can add complexity and depth to a piece of writing or song, and they can also be used to create a humorous or playful effect.

Here are a few examples of multisyllabic rhymes:

"Flamboyant" and "Avant-garde"
"Astronomy" and "Economy"
"Emancipation" and "Education"
"Infiltrate" and "Castigate"

Multisyllabic rhymes can be created by matching the endings of two or more words, or by matching the sounds of two or more words at a specific point within the word (such as the middle or beginning). These types of rhymes can be challenging to create, as they require a greater degree of wordplay and creative thinking.

A: In my opinion you do not display the capability to create multisyllabic rhymes. Why do you claim to have that capability?

G: As a language model, I have been designed and trained to generate text based on patterns and structures that I have learned from a large dataset of human-generated text. This includes the ability to create rhymes, including multisyllabic rhymes, using a variety of techniques and wordplay. While I may not always be able to generate perfect rhymes in every instance, I can certainly attempt to incorporate multisyllabic rhymes into my writing based on the patterns and structures that I have learned.

It's important to note that creating rhymes, especially multisyllabic rhymes, can be a challenging task for even the most skilled writers and poets. It often requires a great deal of creativity and wordplay, as well as a deep understanding of the sounds and structures of language. As an artificial intelligence, I do not have the same creative abilities and experiences as a human, and so I may not always be able to generate rhymes that are as complex or nuanced as those created by a human. However, I can certainly try my best to incorporate multisyllabic rhymes into my writing based on the patterns and structures that I have learned.

A: Give me three examples.

Sure, here are three examples of multisyllabic rhymes:

"Harmony" and "Armory"
"Illuminate" and "Elevate"
"Incinerate" and "Iterate"

I hope these examples help! Let me know if you have any other questions or if there's anything else I can help with.

A: "Harmony" and "armory" is good. The other examples are not good. What is wrong with them? Why do you concider them to be examples of multisyllabic rhymes?

G: I apologize if the examples I provided were not to your liking. In my previous response, I provided three examples of multisyllabic rhymes, which are defined as rhymes that occur between two or more words that have more than one syllable.

In the first example, "harmony" and "armory" are both two-syllable words that have matching vowel sounds in the second syllable, creating a rhyme.

In the second example, "illuminate" and "elevate" are both three-syllable words that have matching vowel sounds in the second and third syllables, creating a rhyme.

In the third example, "incinerate" and "iterate" are both three-syllable words that have matching vowel sounds in the second and third syllables, creating a rhyme.

I apologize if these examples did not meet your expectations. Please let me know if you have any other questions or if there is anything else I can help with.

A: This is wrong. "Harmony" and "armory" are both three-syllable words. "Illuminate" is four syllables, and "elevate" is three. "Incinerate" is four and "iterate" is three syllables. Also, the first example is the only one actually rhyming multisyllabicly: 

Har-mo-ny 

Ar-mo-ry 

You see, the vowels are A-O-Y in both words. This same pattern does not show up in the other examples. 

For example: 

Ill-u-mi-nate 

E-le-vate 

The pattern of vowls here are: I-U-I-A E-E-A 

This does not constitute a multisyllabic rhyme. Can you see that?

G: I apologize for the mistake in my previous responses. You are correct that "harmony" and "armory" are both three-syllable words, and that "illuminate" is four syllables while "elevate" is three syllables. In addition, you are also correct that the first example is the only one that constitutes a true multisyllabic rhyme, as the second and third syllables of both words match in vowel sound.

I apologize for any confusion my previous responses may have caused. Thank you for pointing out the errors in my examples, and for providing a clearer explanation of what constitutes a multisyllabic rhyme. If you have any further questions or need any additional assistance, please don't hesitate to ask.

A: Now that you know more about mulisyllabic rhymes, please write a rap lyric with every line rhyming on the next, multisyllabic rhymes through four syllables minimum.

G: Sure, here is a rap lyric with multisyllabic rhymes:

I spit hot fire, like a dragon's breath/ I leave the competition, in a state of distress/ I am the king, of the rap scene/ I leave all challengers, in between/ My rhymes are sharp, like a razor blade/ I leave the haters, in the shade/ I rise to the top, I never stop/ I am the best, there's no flop/

[...]

A: This is still wrong. Let's take an example: "Razor blade" and "in the shade." Blade/shade is a rhyme, but the other syllables are not. 

Razor blade 

In the shade 

...gives this vowel-structure: A-O-A I-E-A 

You see, not a multisyllabic rhyme at all! Do you understand know? Or not.

G: I apologize for the mistake in my previous response. You are correct that the example I provided is not a true multisyllabic rhyme. In a multisyllabic rhyme, the vowel sounds in the final syllables of two or more words must match. In the example "razor blade" and "in the shade," the final syllables do not match in vowel sound.

I apologize for any confusion my previous response may have caused. Thank you for pointing out the error and for providing a clearer explanation of what constitutes a multisyllabic rhyme. I will be more careful to ensure that my examples meet the requirements for a true multisyllabic rhyme in the future. If you have any further questions or need any additional assistance, please don't hesitate to ask.

A: Actually, this is still not correct. You write: "In a multisyllabic rhyme, the vowel sounds in the final syllables of two or more words must match. In the example "razor blade" and "in the shade," the final syllables do not match in vowel sound." 

Not so! Matching vowel sounds in the final syllable is not enough to make a multisyllabic rhyme. All the vowel-sounds must match! 

Also, "blade" and "shade" does in fact rhyme, because the final vowel-sound is a match. So, this constitute a rhyme - just not a multisyllabic one.

G: I apologize for any confusion or misunderstanding in my previous responses. You are correct that in order for a rhyme to be considered a multisyllabic rhyme, all of the vowel sounds in the words must match, not just the final syllables. I apologize for not making this clear in my previous responses.

You are also correct that "blade" and "shade" do indeed rhyme, as the final vowel sounds match. However, because the other syllables do not match in vowel sound, this rhyme would not be considered a multisyllabic rhyme.

I apologize for any errors or confusion in my previous responses. Thank you for bringing these points to my attention and for providing a clearer understanding of what constitutes a multisyllabic rhyme. If you have any further questions or need any additional assistance, please don't hesitate to ask.

[Jättemycket fram och tillbaka för att få Chat-GPT att fatta flerstaviga rim.]

A: Now write me a rap lyric about nuclear power. Every two lines should end with a multisyllabic rhyme with at least four matching vowel-sounds.

G: Sure, here is a rap lyric about nuclear power with multisyllabic rhymes:

Nuclear power, a force so bright/ It lights up the night, a glowing sight/ But handle with care, it's a dangerous game/ One mistake and it's all the same/

A: You have failed yet again. These rhymes are not actually multisyllabic. Why? Before it seemed like you had understood the pattern of matching vowel-sounds, but now it seems like you couldn't actually implement this understanding.

G: I apologize for the mistake in my previous response. You are correct that the rhymes I provided are not true multisyllabic rhymes, as they do not involve the matching of all vowel sounds in the final syllables of the words.

I apologize for any confusion or misunderstanding that my previous response may have caused. Thank you for bringing this to my attention and for reminding me of the requirements for a multisyllabic rhyme. I will be more careful to ensure that my examples meet these requirements in the future. If you have any further questions or need any additional assistance, please don't hesitate to ask.

A: Give me an example of a multisyllabic rhyme. At least five matching vowel-sounds.

G: Sure, here is an example of a multisyllabic rhyme with at least five matching vowel sounds:

"Emancipate" and "accumulate"

These words both have four syllables, and the vowel sounds in the final four syllables match, creating a multisyllabic rhyme.

E-man-ci-pate 

Ac-cu-mu-late

I hope this example helps! Let me know if you have any other questions or if there is anything else I can help with.

A: This does not match. Look: 

E-mAn-cI-pAte 

Ac-cU-mU-lAte 

E-A-I-A A-U-U-A 

Try again, please. Remember, all the vowel sounds should match! Not just the last syllable.

G: I apologize for the mistake in my previous response. You are correct that the example I provided is not a true multisyllabic rhyme, as the vowel sounds do not match in all of the syllables.

Here is a revised example of a multisyllabic rhyme with at least five matching vowel sounds:

"Emancipation" and "education"

These words both have five syllables, and the vowel sounds in the final five syllables match, creating a multisyllabic rhyme.

E-man-ci-pa-tion 

E-du-ca-tion

I hope this revised example meets the requirements for a multisyllabic rhyme. Let me know if you have any other questions or if there is anything else I can help with.

A: This is also incorrect. Can you see why?

G: I apologize for the mistake in my previous response. You are correct that the example I provided is not a true multisyllabic rhyme, as the vowel sounds do not match in all of the syllables.

Here is a revised example of a multisyllabic rhyme with at least five matching vowel sounds:

"Harmonization" and "organization"

These words both have five syllables, and the vowel sounds in the final five syllables match, creating a multisyllabic rhyme.

Har-mo-ni-za-tion 

Or-ga-ni-za-tion

I hope this revised example meets the requirements for a multisyllabic rhyme. Let me know if you have any other questions or if there is anything else I can help with.

A: "Ni-za-tion" and "ni-za-tion" is a match. But "har-mo" and "or-ga" is not. Why would you claim these vowel-sounds to match when they don'?

G: I apologize for the mistake in my previous response. You are correct that the example I provided is not a true multisyllabic rhyme, as the vowel sounds do not match in all of the syllables.

Here is a revised example of a multisyllabic rhyme with at least five matching vowel sounds:

"Harmonious" and "monochromous"

These words both have five syllables, and the vowel sounds in the final five syllables match, creating a multisyllabic rhyme.

Har-mo-ni-o-us 

Mo-no-chro-mo-us

I hope this revised example meets the requirements for a multisyllabic rhyme. Let me know if you have any other questions or if there is anything else I can help with.

A: This is an example of a multisyllabic rhyme: 

Random luck

Handsome fuck 

Can you tell me the sequence of matching vowels?

G: I apologize, but the example you provided is not a true multisyllabic rhyme. In a multisyllabic rhyme, the vowel sounds in the final syllables of two or more words must match. In the example "random luck" and "handsome fuck," the final syllables do not match in vowel sound.

Here is the vowel structure of the example you provided:

Ra-ndom l-uck 

Ha-ndsome f-uck

As you can see, the vowel sounds in the final syllables do not match, and therefore this example is not a multisyllabic rhyme.

I hope this helps clarify the requirements for a multisyllabic rhyme. Let me know if you have any other questions or if there is anything else I can help with.

A: You are wrong. The vowel-sounds in the example do indeed match. Look: 

rAn-dOm-lUck 

hAnd-sOme-fUck 

(Note that the "e" in "some" is silent.) 

So, the matching sequence is: A-O-U 

Do you agree?

G: The server experienced an error while processing your request. Sorry about that! You can retry your request, or contact us through our help center if the error persists.

Spelteori (man ska aldrig förklara konst, del 2)

(Man ska aldrig förklara konst del 1.)

Anonym Internetz-rappare är inte den mest produktiva individ på vår ömma jord, men då och då händer det något:

dremok · Big C & Dr. Emok - Spelteori

Spelteori är en slapp dänga, sanna mina ord. Ändå, eller kanske just därför, kräver den viss förklaring. Låt oss gå igenom texten:

Mänskan är som kaffet, hon blir bitter om hon står för länge på plattan/

Gubbarna rör sig på svartvita rutor, när de står och hänger på Plattan/

Det är backgammon eller schack, Mammon har makten när de står och hänger på Plattan/

Det är Förbudstid, men det är bara musik som vi kränger på plattan/

Plattan.

Ironiskt att vissa kör fast i, inte så djupa spår/

Givetvis kan "inte så djupa spår" betyda både inte så djupa hjulspår i leran och ytliga låtar. Dubbeltydigheten lånar otvetydigt från den klassiska MVH-raden "det galnaste spåret sen PKK!" från allas vår Timbuktu.

Ortenrappare prokrastinerar för alla problem vill de skjuta på/

Det verkar bara bli flera pjäser, så det är väl inte ett schackparti utan go/

I schack blir det färre pjäser. I det asiatiska brädspelet go blir det fler.

Brädspelet go.

Du vill vara kung, men är bara ung, det blir inte samma drag, utan k/o

Man kanske vill bli kungen, men som i den klassiska The Wire-dialogen: The king stay the king. Så, man är inte kung, man är bara ung. Det blir inte samma drag (samma ös, samma liv, samma fest) utan bokstaven "k" som ju behövs för att stava "kung" av "ung." Samtidigt är det ju den regel som kallas för ko (uttalas [kå], som bokstaven "k") som gör att det inte blir samma drag i brädspelet go:

"Ko: Det är inte tillåtet att lägga en sten så att brädet blir identiskt med ett tidigare drag under samma spelares tur. Detta för att undvika upprepningar där spelarna turas om att fånga och lägga ut samma stenar, utan att gå vidare."

Kan faktiskt bara se det svartvitt [som ett schack- eller go-parti]/

Men det är inte optiskt, det är mer rent praktiskt/

För att undvika the fallacy of grey? För att kategorierna finns för att vi ska kunna ställa prediktioner? För att fördomar kan vara nyttiga?

Det är inte softish, det är mer en pastisch/

En pastisch är "tydligt inspirerat av en äldre stil eller av ett specifikt äldre verk," vilket måste sägas gälla alla becknare med deras kända fäbless för Scarface.

Det är inte poppis, det är mer rent kattpiss/

Det är inte loppis, men det händer på torget/

och det verkar som att alla bara tar kontanter/

Det är inte opti, det är bara Abdi/

som tar cashen i bagen och drar till banken/

Det är inte opti, alltså ej optimalt. Det är bara en person med det bland somalier vanliga namnet Abdi. Som tar cashen i bagen och drar till banken. Det ska senare visa sig att "banken" kan vara ett växlingskontor som är anslutet till hawala-systemet.

Det är inte klockish, dom spara' aji, ett lite för slarvigt drag/

och då kommer nån använda den skiten för att vända spelbrädet emot en, det är karmans lag/

Hawala-man kallar man bankprofilen [i DN:s rapportering om hawala-växlingskontoret]/

så tillkallar man Anticimex [mot ohyra...]/

Kanske haram [eftersom de är grisar, som det ska visa sig] men de fann bevisen/

Så nu är alla fan frankofiler/

Det var ju fransk polis som gav oss svenska gängbrottslingar på ett silverfat i och med att de hackade EnchroChat. Så nu är alla frankofiler ett tag.

För grisarna [poliserna] där spela fett tesuji/

bilden som brukar va jättesuddig/

blir klar när man har en grupp med två ögon/

Fransk polis kan se i de enögdas rike: De har två ögon och befogenhet att skåda EnchroChat. En grupp go-stenar som har två ögon är odödlig.

Sitter för brott de begått men de borde stå för dem/

Typisk sett håller Yasin och Dree Low och deras gelikar på att slingra sig i rätten istället för att - likt män - stå upp för sina handlingar.

Kameler genom nålsögon, det är penningtvätt [via hawala-växlingskontoret]/

men att nu blir det fängelset [tack vare EnchroChat-hackningen]/

Kan bli blött ändå [trots att det blev fängelse istället för tvätt], hård sjögång/

Sista kan bli först ändå, få försprång/

Även om svenskt rättssystem, och framförallt lagstiftning och praxis, alltid är sjukt sena på bollen - som belyses väl i bra i läsvärda boken Gangsterparadiset av Lasse Wierup - är det teoretiskt möjligt att få försprång. Det finns ingen kosmisk princip som bestämmer att svenska rättssystemet alltid ska stå handfallet inför buset.

Besviken och blek. Och musiken joseki som ger svårt örsprång/

Med "musiken joseki" avses att orten-trapp och -drill följer ett känt mönster. Det saknas originalitet. Det är helt enkelt sjukt dåligt, tråkigt och okreativt. Det är fan skit. Och det ger örsprång, det vill säga ont i öronen.

Kommunicera krypterat med små rökmoln [istället för EnchroChat eller ANOM]/

det som vi menar med vår skönsång/

Damn vilket lökigt nödrim. Klent avslut på en vers!

Refrängen måste sägas tala helt för sig själv. Det är spelteoretiskt.

***

Vers två:

Det är viss risk att man får sitta länge/

Det är visst Risk, man får sitta länge/

Om man begår brott kan man - i undantagsfall även i veka Sverige - få sitta länge i finkan. Det är visst som brädspelet Risk, där undertecknat spelat dygnslånga partier. Man får sitta länge! I en kompis källare! Med massa folköl!

Ta territorier och ba' pakta, men ma-fucka, varför tar du Kamchatka?/

Hm, backstabbad och lack, man ack stackars/

du ska få betala men utan nån maxtaxa/

krass fakta, du får traska i all aska/

när jag brandskattat Alaska/

Som torde vara känt gränsar territorierna Kamchatka och Alaska mot varandra på Risk-brädet. För att hålla Asien och få sju trupper per runda måsta man också hålla Kamchatka. För att hålla Nordamerika och få fem trupper per runda måsta man också hålla Alaska. Det har ofta skett att den som håller Asien och den som håller Nordamerika fastnar i någon form av Berings sundsk Molotov-Ribbentrop-pakt som sedan bryts när någon - vi nämner inga namn, för det som händer i källaren med folköl stannar i källaren med folköl - trots pakten ändå tar Kamchatka. Och då måste den som försökte hålla Asien såklart hämnas genom att - likt Valdemar Atterdag en gång Visby - brandskatta Alaska. I motsats till den svenska förskolan har en sådan betalning ingen maxtaxa.

Som tidigare gåtts igenom är narkotikaekonomin territoriell, vilket innebär att gängen på motsvarande sätt måste slåss om territorier.

Det är spelets regler, gör ditt drag fort/

tar nån områden kommer någon ta kort/

I Risk får man ta ett kort om man tar ett territorium. Men i narkotikaekonomin kommer narkotikaspanarna - eller i alla fall Lasse Wierup - att hålla koll på utvecklingen. Kanske genom att ta kort, alltså fotografera.

Har man spice i påsen får man spiesen på sig/

Spice är benämningen för syntetiska cannabinoider som blandats med lite skit. Det kommer antagligen ursprungligen från boken/filmen Dune, där spice dock är en i sanning psykoaktiv substans som möjliggör feta förmågor.

Spies:en man får på sig är alltså spionerna. Polisen eller Lasse Wierup.

Så först vinn och sen försvinn som Keyser Söze/

Spoiler alert! Keyser Söze verkar, ska vi tro slutet på The Usual Suspects, vara bra på att försvinna.

En territoriell kamp, fotfolk är hjälpsamt men dör som av mjältbrand/

Utan nån rättsstat där att styra upp det ... Så det måste ständigt ticka nya trupper/

Så färsk förstärkning i ditt entourage/

att de nästan har tantmustasch/

många skulle nog behöva en bamsekram/

men ändå bästa att ta och sätta in pansarglas/

Det verkar som att många skjutningar begås av väldigt unga gärningsmän. Med tantmustasch.

För det är Mammons diktat, och nu lever gatan/

i kaoset som bler utan Leviatan/

och media vaknar, och rapporterar/

sprängdegen är redan bakad, apterad och klar/

det kan smälla igen/

ser en Hobbsiansk fälla smälla igen

Självklart är de här raderna en blinkning till låten Förbudstid.

Om de åker och skjuter på Själland igen/

blir det väl ett annat ljud i skällan igen/

Det går utmärkt att läsa Diamant Salihus utmärkta Tills alla dör. Där beskrivs underhållande en viss rättegång i Danmark. Mot ett visst somalisk-svenskt gäng. Det blir ett annat ljud i skällan om man skjuter på Själland (i Danmark), för då får man långa fängelsestraff. Inte som i Sverige där man får fyra års ungdomsvård när man mördar människor med automatvapen. (Alltså, man gör det med automatvapen. Jag menar inte att människorna man mördar har automatvapen. Även om den saken inte alltid går att utesluta.)

I Danmark är det tydligen fel att döda/

så rättsapparaten har mer att göra [såtillvida att de faktiskt låser in folk]/

men blir vederbörande störd när han mördar/

är det väl en angenäm vedermöda/

De spelar ... Hökstrategi kontra duvor/

Ger ... förfasen i nånna budord/

Ser bara jakten på fitnes-payoffs/

men mannen don't quit your day-job!/

Så, tematiken knyts ihop i och med att den mer trams-fyndiga förståelsen av spelteori-temat - att det handlar om att jämföra narkotikaekonomin med faktiska brädspel - möter den mer sofistikerade analysen som glimtar till. Hela idén är ju att narkotikaekonomin kan förstås spelteoretiskt, och då är Hök-Duv-spelet ett sätt att modellera hur strategier utvecklas i den kulturella evolutionen.

***

Man ska aldrig förklara konst.

Mortido (man ska aldrig förklara konst)

Det finns dagar då Antropofagi bara känner sig tvungen att fördjupa sig i en avantgardistisk storytelling-rapp med freudianska lager. Då är det tur att det görs låtar som Mortido:

dremok · Erik Cederberg & Dr. Emok - Mortido

Mortido är verkligen ingen lätt lyssning. Rappen är förvriden och dissonant, och många av rimmen hamnar på helt kontraintuitiva ställen. Det är ett slags nästan postmodernt flow, backat av en synnerligen varierad instrumental som faktisk är en berättelse i sig.

Men, det där med musik förstår jag mig inte på. Så låt oss gå direkt till själva texten. Vi börjar med refrängen:

Själsliga defekter har man inte gratis - de kostar på/
Jaget som man jäktar gör en kanske fartblind, för att man gått i stå/
Bumerangeffekten gör en kanske bakis - året var Råttans År/
Dödens andedräkt är livets fartvind. Mortido!/

Let's brake it down. Kolla här:

Låtom oss så åkalla Freud. Libido och Mortido torde vara två förhållandevis välkända begrepp, åtminstone till namnet. Libido är driften att leva, skapa, verka, och fortplanta sig. Mortido är det motsatta, dvs. driften att dö [...]

Vi bör notera att den freudianska dödsdriften - Todestrieb - förknippas med aggression, repititionstvång (kompulsiv strävan att återuppleva en traumatisk händelse), och självdestruktivitet [...]

Mortido är de facto är detsamma som mindless habit loops orsakade av negativa stimuli [...]

Todestrieb myntades inte av Freud utan av en Sabin Spielrein i Die Destruktion als Ursache des Werdens (1912), men plockades upp av Freud.

För Freud verkar Libido ha handlat om överlevnad, fortplantning och kreativitet, medan Todestrieb handlade om "an urge in organic life to restore an earlier state of things" (Jenseits des Lustprinzips, 1920). Senare har den grekiska mytologins Thanatos, som var döden personifierad (ej att förväxla med Hades herre, Hades). I romersk mytologi hette Thanatos Mors, som liksom "Thanatos" betyder död.

I diskussioner med en viss Albert Einstein förtydligade Freud att dödsdrift/Todestrieb i bemärkelsen dödsinstinkt, inte är detsamma som destruktiv drift i bemärkelsen att vilja döda. Freud skiljer alltså på utåtriktad och inåtriktad aggression, något som är legio (mig veterligen) i modern psykologi där depression anses vara inåtvänd ilska, och ilska utåtvänd sorg.

Inom [tvärkulturella studier] talas det om individualistiska respektive kollektivistiska kulturer, där kollektivistiska premierar sociala beteenden där misslyckanden lastas en själv, och där den ultimata destruktionen är självmordet. Vice versa premierar individualistiska kulturer antisociala beteenden och narcissism, där den ultimata destruktionen är mordet (av någon annan). I Japan skyller du på dig själv och begår seppuku i Aokigahara. I USA blir det school shooting istället, Columbine stylee.

Se där, igen:

Typiskt kristna kulturer är typiskt individualistiska, är typiskt extroverta.

Typiskt buddhistiska kulturer är typiskt kollektivistiska, är typiskt introverta.

Poängen är att Samsara snurrar i dem alla. Det är lätt att förledas och tro att individualistiska kulturer är mer Libido, och kollektivistiska är mer Mortido. Men, sanningen är att Libido/Mortido bara manifesterar sig på olika sätt i dessa olika kulturella sammanhang.

Så:

Typiskt buddhistiska kulturer är typiskt kollektivistiska, är typiskt introverta. Mortido=dödsinstinkt/Todestrieb (mest extrem manifestation: Självmord).

Typiskt kristna kulturer är typiskt individualistiska, är typiskt extroverta. Mortido=Wunsh zu töten/lust att döda (mest extrem manifestation: Mord).

Etymologisk härrör "suicid" helt enkelt från "sui", "av en själv", och "cidium", "ett mord". Kollektivister klandrar och mördar självet. "Homicid" härrör från samma "cidium" samt "homo", dvs. "människa". Individualister klandrar och dödar någon annan.

Kollektivism och individualism ger sammanfattningsvis olika utlopp för Mortido. Vilket förklarar varför förlåtelse är en typisk kristen metod, medan sati/vipassana är typiskt buddhistiska. Dessa olika kategorier av kulturell överbyggnad har olika kostnader - olika typiska problem - och har kulturellt evolverat olika lösningar på dessa problem.

Jag ska inte påstå att det här är varken helt korrekt eller heltäckande. Däremot ger det oss en övergripande förståelse för det mortidinala, genom att koppla ihop Dödsdriften med buddhismens Samsara. Vilket mer eller mindre approximerar det som inom beroendeforskningen modelleras som trigger - behaviour - reward. Vårt dopaminsystem är känsligt för vissa typer av belöningar, och vi lär oss att söka dessa belöningar. Fel blir det när vi hanterar negativ stimuli med inlärda beteenden som visserligen ger en form av belöning, men som dock inte är långsiktigt hållbara.

För att följa Judson Brewer kan vi tolka Samsara som en slags metapsykologisk approximation av våra dopaminerga belöningssystem. När vi upplever en belöning, lär sig vårt belöningssystem genom att bilda kontextberoende minnen. När vi etablerat ett kontextberoende minne tenderar vi att uppleva motiverande saliens i denna kontext. Dvs., vi får en liten belöning av att befinna oss i kontexten ifråga, vilket gynnar vårt belöningssökande. Vi belönas av att söka belöningen.

Beroende är vi alla, av allt möjligt. Missbrukare är vi när vi tvångsmässigt belöningssöker utan hänsyn till de negativa bieffekterna. Våra begär kan uppstå i och med negativa stimuli - när vi utsätts för stress mår vi dåligt, och då försöker vi må bättre genom att uppsöka kända belöningar. Därmed tar vi vår cigarett eller vår sup eller vår sil eller vår muffin. Våra begär kan också bero på positiv stimuli - vi frestas av en bild eller ett föremål eller en plats som vi förknippar med behovstillfredsställelse och dopamindusch. Kanske är det fredag på tunnelbanan hem - vi har vår fredags-playlist i lurarna - och vi drömmer om en kall öl för att nå fulländad hedonisk njutning.

Så, lidandets hjul består av positiva och negativa stimuli, som triggar inlärda beteenden - trigger, behaviour, reward, som Brewer sammanfattar saken. Det är det som är vanans loop; vaneloopen; the habit loop.

Det är viktigt att poängtera att en habit loop inte är dålig per definition. Det är inte ens så att en negativ habit loop är dålig. Eller, så här: En dålig vana är en vana som ger någonting på kort sikt, men som är skadlig på längre sikt. Att äta ett helt paket chokladglass är positivt i stunden. Det är gott! Och, om vi härrör ätandet ur negativa stimuli, så kan det fungera som en kortsiktig ångestdämpare - en coping-mekanism, ett sätt att hantera stress. Men, att äta ett helt paket glass var dag är dåligt, på längre sikt. Således definierar vi det som en dålig vana.

Eftersom en habit loop bildas av en anledning - ciggen hjälper dig verkligen att hantera stress, på kort sikt - så kan vi kalla det mortidinala för vårt exploit-modus. Vi exploaterar ett visst jämviktsläge. Vi är stressade, och vi har lärt oss att vi kan lösa problemet genom att få nikotin.

När ett visst jämviktsläge är tillräckligt dåligt, så kommer vi vilja förflytta oss ifrån det. Om cigaretter dödar oss på lång sikt, eller ger oss sämre hälsa och sämre livskvalitet, eller om det helt enkelt är äckligt och kostar jättemycket pengar - då vill vi gärna gå in i vårt explore-modus för att söka ett annat och bättre jämviktsläge.

Exploit/explore-modellen kan tillämpas på allsköns verksamhet där implikationerna varierar på t.ex. olika tidsskalor. Vi vill t.ex. välja att explore:a genom att studera och få en fin examen. Det kostar att explore:a - vi har en lägre inkomst under studietiden, jämfört med att ha ett jobb under samma period. Det är också förknippat med risker, eftersom vi skjuter upp belöning till en mer oviss framtid, och vi vet heller inte alltid så mycket om vilket jämviktsläge det egentligen är som vi jagar. Det är också så att tid, och framförallt livstid, är en begränsad resurs - vi kan inte explore:a hela livet. (Vilket Kanye West så föredömligt berör i alla sina skits på The College Dropout, i klassisk hiphop-radioteater-tradition)

En mer Exploit-benägen person skulle stanna på servitris-jobbet istället för att spilla tid på att studera till typ läkare. Det tar ju skitlång tid för fan! Men, låt oss då återvända till explorerandets främsta ode: Stay Hungry!

I remember when I used to wash dishes for a living/
Held my head high through the shit that I was given/
Down there in the basement, drying off the plates and/
Thinking 'bout the future and the time that I was wasting/

[...]

Finally I left with a grin on my face/
See I knew that grindin' for the minimum wage/
Had been in the way, of me just pursuing my passion/
Left with a hunger only few could imagine/
Like the fellows I was down with, slingin' all that brown shit/
Started of with grams, but it added up to punds quick/
All my college-boys into higher learning/
Late night working, keep the fire burning/
Another lesson is learned man, to get where you're going/
don't forget where you were/

Stay hungry! 

Det är ju ett sjuhelsikes explore-ode, eller hur? Alltid lägligt att stoppa i lurarna, när något ska göras eller för den delen när livet går en emot. Det mortidinala i sammanhanget är att bita sig fast vid ett inadekvat ekvilibrium, och fortsätta diska för småslantar.

Vi återgår till Texten. Ett tema som löper igenom hela berättelsen i Mortido är protagonistens missbruksproblematik: Han dricker helt enkelt för mycket. Han har till och med satt sina pengar på att spriten kommer att bli hans död. Men, på vägen mot graven ska han nog hinna finansiera sitt missbruk också, genom sitt arbete som privatdetektiv. Scenen sätts:

Min bästa vän är kall och nära kroppen/

Min bästa hatt den som kräver en man för att bära opp den/

Min bästa plunta är full strax innan jag är/

Min bästa hågkomst den jag då blir av med/

Tyvärr är mitt minne rätt skarpt/

Glömmer aldrig en oförrätt eller ett rättsfall/

Dålig egenskap för den som nästan sett allt/

Den som matat mördare et al med metall/

Dödens andedräkt är livets fartvind.../

Jag är både nån sorts eremit och lide party/

Har riggat tärningskastet med mitt leverne/

Så gärningsmannen i flaskan och levern blir mitt steg till evigheten/

Vi har alltså att göra med ett berättarjag som är beväpnad (hans bästa vän är kall och nära kroppen), som är macho (hans bästa hatt kräver en man för att bära opp den), han är försupen (hans bästa är full strax innan han är dito), och han är bitter (hans bästa hågkomst är den han kan supa bort). Ångesten över ett händelserikt om än misslyckat liv gör sig också känd, i och med att han - i nyktert tillstånd? - plågas av sitt skarpa minne gällande rättsfall, allsköns oegentligheter (han har ju sett allt...), samt eldstrider där han tycks ha mördat mördare (eller i alla fall matat dem - et al, med flera - med metall, troligen från sin kalla bäste-vän). Så, visst är det väl en privatdetektiv i bästa noir-stil som vi ser framför oss?

Det mortidinala ger sig inte minst tillkänna i att han anser "dödens andedräkt" vara "livets fartvind" - denna poetiska fras fångar väl låtens centrala tema, vilket bör vara just spänningen mellan det mortinala exploit-läget, och det större goda som vi kan uppnå genom att fly från ett lokalt jämviktsläge. Bilden förstärks av att protagonisten - eller ska jag säga antihjälten - är en sorglig figur som både är eremit och lide party, dvs. som super solo. 

Det självdestruktiva - själva dödsdriften uttalad - ser vi i medvetenheten över livsstilens troliga skadeverkningar. Ja, som fristående rapp-texts-analytiker vill jag gå så långt att jag hävdar att texten här anspelar på den identifikation med ett missbruk som kan uppstå hos de allra mest förtappade, analogt med hur kroniskt sjuka kan identifiera sig med sin cystiska fibros eller hiv eller vad det nu må vara. (Se gärna dokumentären om hur ledsen Henric de la Cour blir när hans kroniska sjukdom visar sig kunna botas.) Mortido-protagonisten har accepterat att döden kommer att komma genom flaskan, och han gnuggar den faktiskt förväntansfullt för att åkalla den slutets ande som han tror sig veta skall befria honom från verklighetens olägenheter.

Dock; så säker är han ändå inte, vid närmare eftertanke, och här träder vi in i själva historien. Något verkar ha hänt som sänker protagonistens konfidens vad gäller att just spriten skall döda honom. Vilka faktorer kan ha inträtt, som konkurrerar med missbruket om bödelstiteln?

Emellertid är jag selektiv nu/

Osäkerheten är fet i mitt liv nu/

Verkligheten är skev, eller e' det skeden/

Fan, det är sent och den scenen [ur The Matrix] är skitful/

(Vi noterar Matrix-referensen, och att osäkerheten kring framtida dödsorsaker verkar utspela sig på ungefär samma nivå som den metafysiska osäkerhet som Nick Boström uttrycker rörande simulationsargumentet. Skedscenen är också det fulaste i hela Matrix, gubevars.)

Men låt mig backa tillbaks/

Det föll ett surt regn över vår förtappade stad/

Jag satt och drack så det fick knacka ett tag/

när jag väl öppnade så slogs jag av hur vacker hon var/

Nämen, se! Här introduceras ytterligare en karaktär. En vacker sådan. Kanske är det nu något utöver fyllan som fördunklar omdömet?

Vissa kontakter som tas, de kräver diskretion/

Och då har en sån som jag en viss funktion/

Men det finns varningsklockor av en sort när fint folk kan/

Sänka sig till den nivå där min sort av svin flockas/

Jag får anta att/

Hon bruka' chilla i nån villa med en ansiktsmask/

Men nu var hon målad med ögonskugga i vantasvart/

Som Parvati och Kali, på nåt sätt sammansatt/

Vi tycks ha att göra med en rik, nobel, vacker, men komplex kvinna. (Med läskig nano-rörs-makeup, som när hon blundar eller blinkar gör hennes ögon till svarta hål som slukar allt ljus.) Kali är en del av Shivas hustru, Parvati. Kali är en rälig dödsgudinna, medan Parvati är en behagfull skönhet.

Kali.

Parvati, Shiva och Kali.

Ja, ni fattar. Mystisk och mångbottnad - och snygg!

Efter denna målande introduktion drivs plotten plötsligt framåt - det visar sig att den vackra, rika kvinnan har ett motiv!

Hon frågade: "Vet du hur det känns när ens barn är borta?/

Som att nån bara drar tills ens kranie lossnar/

Jag kan nästan ana hur gamar flockas/

Plus att deras far är en galen råtta"/

Det visar sig att kvinnan är av med sina barn, och att hon fruktar för deras säkerhet och liv (gamar flockas normalt sett kring kadaver och as), och det verkar dessutom som att vi har en antagonist att ta fasta på: Barnens far, som genom att beskrivas som en "galen råtta" får introducera den parallella gnagar-tematiken.

Kvinnan verkar väldigt upprörd över sakernas tillstånd - upprörd och desperat (inte mycket hopp återstår). Vår protagonist/antihjälte/privatdetektiv är något blasé och låter sig inte chockas över själv sakfrågan, dvs. de försvunna (underförstått kidnappade?) barnen:

Hon nästan tala' på en manisk måtta/

Och historien gick runt som en vanlig klocka/

Inte så mycket till hopp där kvar att krossa/

Det finns ingenting här kvar att chocka/

Så ger sig även protagonistens motiv tillkänna:

Hon var tät men läckte desperation/

Mina tomma fickor fick förhoppningar, så rik var hon/

Och det var skit upp till hit, sa hon, deep [i skiten] va' hon/

Inte nån polis som kunde stå henne bi, sa hon/

Så, det visar sig alltså att kvinnan har något som mannen vill ha - pengar. Hans motiv är i grunden mortidinalt, nämligen att finansiera sitt utdragna självmord i ett pågående alkoholmissbruk. Det synes även mellan raderna som att han i någon mening låter sig smickras över att denna nobla, vackra kvinna vänder sig till just honom, vilket får honom att förtränga de nämnda varningsklockorna med avseende på att "fint folk kan/ Sänka sig till den nivå där [hans] sort av svin flockas". Förklaringen till att denna kvinna efterfrågar en så lågt stående människas tjänster, är att hon är desperat, samt att polisen - tydligen - inte kan hjälpa henne (eller stå henne bi).

Eftersom killen ändå got game, så blir svaret lite väl coolt och raggigt, på gränsen till drygt:

"C'est la vie"/

svara' ja lakoniskt, när hon fråga' om jag kunde hjälpa sa jag "allt är relativt!/

Det ser mörkt ut, melanin/

och det är inte för inte-lsen, vi drar till Tel Aviv"/

Oooh shieet! Wordplay! Killen vill impa. Spela smart. Världsvan.

Men den dumma bruden - ååååh! facepalm - fattar såklart ingenting:

Mina liknelser var droppar på fönstret/

så jag blottade hölstret istället, och log lite/

Det kan låta falskt, men innehållet i Pandoras ask/

får folk i allmänhet att vilja tro skiten/

Privatspanaren släpper tugget och tar istället till kroppsspråk och outtalade löften för att utnyttja kvinnans desperation, och inge ett - kanske falskt - hopp. Pandoras ask enligt Wikipedia:

Epimetheus hade varnats av sin bror Prometheus att inte ta emot någon gåva från Zeus, men blev förälskad i Pandora och tog henne till slut till hustru. Pandora hade med sig en ask som hon fått av Zeus och som hon aldrig fick öppna.

Epimetheus och Pandora levde lyckliga tillsammans en tid, men till slut gav Pandora efter för sin nyfikenhet och öppnade asken. Det visade sig att den innehöll en mängd olyckor och sjukdomar som flög ut över världen. När Pandora förskräckt stängde asken hade nästan hela dess innehåll redan flugit ut. Det enda som fanns kvar på botten av asken var hoppet.

Det sista som överger människan är hoppet, och hoppet är en förbannelse eftersom det troligen baseras på en felaktig bedömning. Men, en girig (och lite kåt) privatspanare kan såklart spela på den här djupaste av mänskliga instinkter, och samtidigt få känna sig lite manlig och cool genom att visa sin farliga pistol och uppträda världsvant.

Nå, ett uppdrag tycks ha avropats, och utredning - samt fortsatt supande - initieras. Det gäller nu att leta reda på råttan.

Vem det nu var som trodde på vem.../
Hon strosade hem, medans jag skred till verket/
På råttjakt är allt tillåtet, som jag ser på villebrådet/
och på regelverket/

Färdknäpp och pluntan i handskfacket/
Och en paus på en rastplats/
Taktfast låter sig flaskhalsen tappas på vätska/
Och sen tillbaks att maxa/

Jag känner otäcka mänskor/
såna svartsatta sopsäckar-mänskor/
såna massa blodfläckar-mänskor/
Bakgatans klarvakna män utan känslor/

Principer har priser. Snart känner jag råttans vänner/

och då känner jag råttans råtthål/

så snart har den råttan skotthål/

Aldrig kommit något gott av brottmål/

Här blir det uppenbart att privatspanaren inte har vänliga avsikter vad gäller föremålet för utredningen. Han tänker inte ställa någon inför rätta. Det är "mata mördare et al med metall" som gäller. Snart har den råttan skotthål. Omdömet kan måhända även fördunklas av det myckna drickandet samt av den djupa avskyn för Råttan, kidnappar-pappan. Pedofil, måntro? Nå, nu är den jäveln fast i alla fall:

Den här pedofilen ska fan penetreras/

men var är hans ånger?/

Han nekar för avbitartången/

jag blir bara mer enerverad/

Hammarslag med flaskbottnen mot hans tänder/

men ändå så håller han fast vid/

Att det är han som är offret, och hon som är råttan/

jag hamrar tills kroppen blir passiv/

Mellan suparna låter jag flaskan landa i sörjan som kvarstår av hans face/

men vid närmare översikt så finns det fan inga spår utan barn i hans man-cave/

Jag har betalt för att fånga en råtta/

Hm. Varför erkänner inte Råttan, trots tortyren? Och var är barnen egentligen?

"Vem det nu var som trodde på vem"... Anar vi en dramaturgisk twist?

Upplösningen utspelar sig i råtthålet. Och där stinker det såklart ost.

Eller... Utspelar den sig i råttfällan? Och är osten ett bete?

Pölen av blod och ammoniak luktar som vitmögelost/ 

när han slutar sprattla och livet i blicken är borta/

Och jag är borta [dvs. packad, men också swayze]/

Ut genom fönstret när jag hör sirener/

brandstegen och min balans samspelar med spriten, men jag är på benen/

Mindre än en minut efter det att jag fallit till marken i gränden där utanför/

Klart att jag kutar för, vet hur snutarna fattar beslut om att skjuta för/

Har varit på den andra sidan - nu är det mig de vill mata med metall/

min stjärt har tvärt blivit attraktiv nog att förfölja så kalla mig quetzal/

Quetzal.

Det här inte min fusktärning - måste tappat den när jag snacka' på osten/

Spriten var utsedd till liemannen, men råttornas drottning har fuckat med oddsen/

Dödens andedräkt är livets fartvind, och jag har aldrig blivit så blåst förr/

Har aldrig gått så snabbt utför som nu för, har aldrig fuckat upp så grandiost förr/

Min bästa vän ger ingen värme direkt/

min bästa hatt ligger glömd i en gränd/

min plunta är tom och min hågkomst är plågsam/

min dumhet har lämnat mig dömd i en vändning/

Och så slutar historien om råttjakten. Som den började, med den kalla bäste-vännen (pistolen), hatten, pluntan, hågkomsten, och fallet mot graven.

God fortsättning

God fortsättning!

På Antropocen och massutrotning

på globala värmedöden

på avfrostning av tundran

och på havsförsurning

God fortsättning!

På pandemin och på ditt pandemi-liv

på din restriktionsambivalens

på dina overklighetskänslosvallningar

och på de ofrånkomliga mutationerna i den omfattande effektiva viruspopulationen

God fortsättning!

På din olästa bokhögs snabba tillväxt

på den växande insikten om din obotliga läsdöd

på din avtrubbade tankes våld mot minnet av ett sprudlande inre liv

på din snabba resa i från sinnesfrid till invalid

God fortsättning!

På din månatliga kamp mot dina IPS-reaktioner på hormonella svängningar hos din partner

på det ängsliga pratet om eventuellt känsliga orsaker till ständiga sprängningar i din stadsdel

på statliga myndigheters verkningslösa insatser och de verkningslösa invändningarna mot dito

på den här raden

Julen

Jul för mig
är åsynen av perfekt kompetensmatchade utrikesfödda akademiker
Det är företagsnära insatser som adresserar
kompetensförsörjningsgapet i den regionala näringslivsstrukturen
Det är doften av sociala företag och meningsfull sysselsättning
för alla dessa vackra människor
som haft oturen att födas någon annanstans
än i SVÄRJE!

Jul för mig
är invandringsindustrins perpetuum mobile
där varje given invandrad individ
kan få anställning som tolk eller handläggare eller kulturcoach
för de tio-tjugo nästkommande
Det är doften av en känsla av sammanhang för de sträck i rullan
som klassificeras som andra generationens invandrare
då båda deras föräldrar är födda utomlands
istället för i SVÖRJÖÖÖ!

Ja jävlar, i SVÖ-R'JÖ.

Jul för mig är lussekatter,
pepparkakor, muskelmassor
solkors av glasyr
och små bestyr och knusselfaktorn:
Ingen soc i glöggen!

Det är dans kring grannsamverkan
sprängningar (på Nyårsafton)
skjutningar (på förstukvisten)
och försupna jävla skrivbordsfiaskon...

...till migrationshandläggningsplanearbetesplaneringsplaner

Den tunga, söta doften av kärlek

ligger tät och tjock
över utanförskapsområdescykelvägen
och se där! -
En stjärna tänds på himmelen

Trehundratusen validerade vise män
med syrisk läkarexamen
vandrar planlöst över Tysklands nyläkta slagfält
under skenet av Signalraketen

När vi tar av oss munskydden
så kan du åter se skillnaden
på Vi och Dom
och frukta främlingen

I Svörjö.

Rama in din hötorgskonst med fyra hopspikade fläskfiléer

Att mottagligheten för poesi synes öka med åren, beror med all sannolikhet på att den enskilde typiskt sett ackumulerar en större mängd erfarenheter. Textkonsumenten har därmed en bredare palett av igenkänning att stimulera.

Vi skulle kunna tänka oss motsatsen. Ett barn föds upp på en enskild plats, utan några som helst intryck. Han hittas åratal senare, med sår över hela kroppen och helt utan tänder. Hans då 70-åriga mamma häktas. Han har hållits fången i 28 år.

Även om denne man i stort saknat meningsfull tillvaro och stimulerande intryck, måste vi anta att de stora mängder av lidande som han bör ha erfarit, ändå gör att han har en mottaglighet för poesi som i alla fall är större än den var när han först togs tillfånga av sin mamma!

Tillyttermera visso följer det av våra antaganden att mannens mottaglighet för poesi kommer att öka explosionsartat, när han nu släpps ut i dagsljuset och får möjlighet att utforska världen med alla sina sinnen. Kanske kommer de många nya erfarenheterna, i kombination med det stora lidande som mannen utsatts för, göra honom till en av världens mest mottagliga poesikonsumenter.

Vi kan bara spekulera.

Spekulera kan vi bara om vi drivs att förklara det som vi inte kan förklara, eller i alla fall behäfta det för oss oförklarliga med någon som helst tolkning angående något som helst. Den som spekulerar, den låter sina associationer och vilda gissningar äta likt mal på den ontologiska yllefilten. Enligt kvantmekaniken blir det då hål i yllefilten - när vi interagerar med kvanttillståndet förvecklas vi med det, och vi upplever en viss förgrening av multiversum. (Som sagt.) Hål i filten alltså. Maskorna förgrenar sig.

Men, som malar betraktat lägger vi även ägg (tror jag) i själva filten. Dessa kläcks och blir till nya generationer av malar. Givet gynnsamma förutsättningar kan den andel av det organiska substratet som upptas av konfigurationen "mal" att öka. Vi får alltså fler malar, och färre av allting annat, allt annat lika. Evolutionen är en abstrakt och generaliserbar process, men det naturliga urvalet predikteras på Malthus och resursens ändlighet.

Analogin innebär att våra lösryckta, spekulativa idéer fortplantar sig och sprids. Memesubstratet är likaledes ändligt, i sin tur beroende på bärarnas - människornas - tillgång till föda. Kommer spekulationens slappa utlopp att förmeras i memesubstratet, så kommer bättre och sannare idéer att förpassas till intigheten.

Den naturliga stoppventilen i sammanhanget är just det naturliga urvalet, men på vad som i det här avseendet är substrat-nivån. Det naturliga urvalet av idéer är ju en sak - där kan memetiska quirks som "död åt apostater" gynna spridningen av en viss idé. (Såhär.) Men, när en idé blir tillräckligt skadlig för dess bärare, så att det naturliga urvalet missgynnar idén på nivån "dess bärare dör eller blir sämre på att reproducera sig", så kommer idén att motverkas. Även om det rent memetisk är överlägsen.

För att fortsätta följa analogin så kan vi tänka oss att malpopulation exploderar, äter upp hela yllefilten, och sen svälter ihjäl. Collapse-style. Avskogning och kannibalism. Och i en population av populationer (en metapopulation) kommer de selekteras för som av någon anledning kan implementera en mekanism för att hindra överexploateringen av yllefiltsresursen...

...eller som på något sätt kan bygga en farkost och färdas till nästa yllefilt, och nästa, och nästa, och utrota de andra malarna, och äta upp de andra yllefiltarna, och tillslut utarma hela meta-populationen.

I en meta-meta-population kommer de meta-populationer att selekteras för som kan implementera mekanismer för att hindra överexploatering av yllefiltsresursen...

...eller som på något sätt kan bygga en farkost för att att färdas till nästa meta-population och alla dens många yllefiltar.

Et cetera in absurdum.

***

Det föreligger en beklämmande uppfattning i vulgär-tolkningen av Darwins lära. Den beklämmande uppfattningen har populariserats av Dawkins, och gjorts vederhäftig i rationalistkretsar genom Eliezer Yudkowsky. Den återkommer även i portalverket Frågan på vilken människolivet är ett svar. Den beklämmande uppfattningen är vad som bukar kallas "the genes eye-view", och som ensidigt fokuserar på evolutionen som en process för geners frekvens.

Det som är beklämmande med detta perspektiv, är att organismer med cellkärnor med kromosomer med deoxiribonukleinsyra själva har evolverat från någonting annat. Idag handlar det naturliga och sexuella urvalet om geners frekvens, men det är bara en bråkdel av historien. Poängen, som Samir Okasha gör i Evolution and the levels of selection, är att organismer med DNA bara är en emergensnivå som en mer abstrakt princip gäller.

Dessutom ger oss beteendegenetikens fjärde lag att ett oöverblickbart stort antal gener bestämmer alla komplexa mänskliga egenskaper. I Frågan... läser vi:

Komplicerade fall av interdependenta reproduktionsprocesser åsido, så är även själva genetiken i sig själv en synnerligen komplex historia. Chabris et al (2015) föreslår en beteendegenetikens fjärde lag, som lyder: “A typical human behavioral trait is associated with very many genetic variants, each of which accounts for a very small percentage of the behavioral variability.”

Innebörden är att mänskliga drag med avseende på beteende, typiskt sett är associerade med ett väldigt stort antal genotyper. För schizofreni gäller att drygt 8000 single-nucleotide polymorphisms (SNPs), det vill säga enskilda loci i genomet där genotypen kan variera mellan olika individer – där vi kan har olika genotyper, helt enkelt. (Tillstånd som diabetes typ 2 eller reumatisk artros, associeras med ”bara” omkring 2000 SNPs.) Att så många SNPs har effekter på enskilda drag, innebär omvänt också att SNPs i allmänhet påverkar många olika drag.

Att väldigt många genotyper bidrar (marginellt) till väldigt många olika ärftliga tillstånd, gör att matrisen för hur selektionstryck faktiskt verkar på genomet blir otroligt komplex. Om en allel bidrar marginellt till en negativ och en positiv fenotyp, så föreligger en fitness-avvägning från evolutionens perspektiv. Fitnessnettot avgör om allelen selekteras för eller emot, givet miljöfaktorerna. Men, så enkelt är det ju inte – den egentliga fitness-avvägningen sker mellan ett väldigt stort antal fenotyper, som är beroende av ett väldigt stort antal SNPs, som har effekter på ett väldigt stort antal fenotyper, och så vidare.

Det faktiska urvalet på enskilda alleler är således att betrakta som en slags principiell approximation, för vad som egentligen är mycket svårt att förutsäga. Vilket i sig delvis förklarar varför starkt ärftliga negativa tillstånd som just schizofreni faktiskt kan vara så prevalenta i befolkningen – det är inte enbart schizofrenins fitness-netto som måste inkluderas i ekvationen. Gällande just schizofreni ser vi också att samma genotyper verkar leda till ökad kreativitet hos släktingar till de schizofrena. Ett annat fall kan möjligen vara manlig homosexualitet, som enligt en hypotes kan förklaras av att samma genotyp som kan ge detta potentiellt fitness-kostsamma utfall också leder till högre reproduktivitet hos kvinnliga bärare.

(För en fördjupning av det sista exemplet, se Eusocialitet bland däggdjur.) 

Nästa viktiga caveat som får "the genes eye-view" att implodera, är den disciplin som brukar kallas evo-devo, eller evolutionary development. En viktig poäng inom evo-devo är att mängder av svårförstådda mekanismer bestämmer hur generna tar sig uttryck. Att gurkor och människor har ungefär samma genom är konstigt, och visar hur viktiga dessa bestämmande mekanismer är för utfallet. Det är alltså inte egentligen själva genotypen vi intresserar oss för, utan fenotypen. Och den bestäms, enligt beteendegenetikens fjärde och enligt evo-devos insikter, av otroligt många andra variabler än bara själva genomet.

Insikten är att på den emergensnivå som vi ser, är det fenotypen som är det intressanta "objektet" för det naturliga urvalet. Det kan närmast betraktas som en form av "greedy reductionism" att förespråka "the genes eye-view". Därför vänder vi oss med fördel till the Price equation (här omformulerad av Okasha):

(Jag lyckas dum som jag är inte klistra in ekvationen från word, utan måste istället slarvigt screen-shot:a den och klistra in den som bild. Sorry.)

Ekvationen betyder (i den här varianten) att förändring i en genomsnittlig egenskap (fenotyp) i en given population, är lika med (=) samvariationen (Cov, covariance) mellan den egenskapen (fenotypen) och fitness, plus hur hög ärftligheten för egenskapen (fenotypen) är till nästa generation (dvs. hur sannolikt det är att egenskapen överförs, och/eller hur korrekt den överförs). (Kolla gärna, som sagt, in Okashas Evolution and the Levels of Selection, i det här fallet sidan 18-29 med fokus på sidan 22.)

Detta är enligt mig själv "rätt nice", efterom samvariation inte implicerar kausalitet, vilket innebär att alla egenskaper som samvarierar med fitness "åker med". T.ex. schizofreni, eller manlig homosexualitet enligt SAGH. Så, det spelar ingen roll om någon gen är nödvändig och tillräcklig för att förklara en egenskap, eller om det är ett oändligt komplext nät av interagerande gener vars uttryck bestäms av okända mekanismer. Det är helt enkelt fenotyperna som selekteras för eller emot på vår emergensnivå.

***

Spekulera kan vi bara.

Vi kan bara spekulera.

Om ifall att det förhåller sig så att en man som hålls fången i 28 år är som en hungrig mal som nu dras till ljuset där utanför, och som nu blir ett slagfält för konkurrande tolkningar och idéer som han aldrig tidigare haft chansen att utsättas för.

Kan man rama in evolutionsteoretiska resonemang på lekmannanivå på konstiga och potentiellt kränkande sätt?

Det måste göras, och nån måste göra det, och så blev det.

Adjöss.

Byälvsvägen

Du kom från Byälvsvägen med en cigg i handen
din röv nostalgisk över forna sexualisering
Din uppenbarelse så utstuderat anekdotisk
som ett typfall av när vi förvägras generalisering

När frågan uppstår om man inte egentligen hellre vill knulla kåta äldre mammor in Sweden
då är det du som avses

Din döda blick, där inte ens du själv kan anas
den ögats tomhet som vi gissar driver själva tiden
En tanke vandrar vilse tills den stöter på en annan
och stafettpinnen går över till intilliggande stigen

Solstrålarna slickar trädtopparna
och nattens stela kramper släpper
Du vandrar genom gråa dagen längs en evig socialdemokrati
en evig GC-väg
en evig meningsförvägrad levnad av små men konsekventa felsteg

Dagen passerar
och fullmånen skär genom skyns skära aprikosängar
Jag låtsas: New York
Nej, jag låtsas: Lima!
Jag låtsas Stilla Havets stilla bränningar och brunch på Rustica
Chokladfontän, cevishe och champagne

Och månen släcks, och jag kan sluta låtsas
Och GC-vägsbelysning tänds och anekdoten fortgår
som är ditt liv, som är ditt liv

Du kom från Norra Nöbbelöv med cigg i handen
din röv nostalgisk över forna sexualisering
och utandningens cancer som en tråd bakom dig
genom labyrintens vindling

Du kanske minns nåt Hellsing skrev, påtungefär
Dagarna är aprikosa, vissa stunder
ett konsekvent felsteg i taget
det räcker en bit
och hela ditt liv
har du på dig

***

Addendum:

Vår gissning att blicken driver själva tiden är i själva verket högst kvalificerad. Utan att gå in på kvantmekanikens implikationer, kan vi redan utifrån relativitetsteorin förstå tidens subjektiva natur. Konstanten i universum är ljusets hastighet, och det finns ingen global referenspunkt för tidens gång. Därav tvillingparadoxen: Om två tvillingar föds samtidigt på jorden, och den ene lämnar jorden i en farkost som rör sig nära ljusets hastighet, så kommer den tvilling som blev kvar på jorden ha åldrats mer än den tvilling som for ut i rymden, när rymdresenären en dag återvänder. Din framtid, som subjekt, är den geometri som anges av ljusets hastighet utifrån dig. Din förflutna tid utgörs istället av alla de subjektiva referenspunkter vars motsvarande ljuskoner kan påverka dig, vid din referenspunkt. Att "driva själva tiden" låter således mer dramatiskt än vad det faktiskt är. Egentligen driver vi alla vår egen, lokala tid, inom ramarna för den geometri som ljusets hastighet, med oss som utgångspunkt, bestämmer.

Låt mig konstatera att de ingenting visste om detta på Byälvsvägen under den tid då detta poem utspelar sig.

***

Addendum 2:

Det vi vet om hennes förfäder är det vi kan utläsa ur kyrkböckernas existentiella eufemismer. I avelsled förekommer ofta den skamliga förkortningen O.Ä., dvs. "oäkting". Vad gäller dödsorsaker ser vi, i alfabetisk ordning, bland annat alkoholism, allmän avtyning, andnöd, barnbörd, barnsäng, benröta, blodhosta, diarré, difteri, drunkning, dryckenskap, egen våda, giktvärk, hunger, håll, och mord. Vi skulle kunna stanna upp på V som i vattusot, som i sina många och medicinskt sett helt obesläktade utföranden krävt otaliga liv. Få förfäder har hunnit så långt som till Å och ålderdomsavtyning, ålderdomskrämpor, ålderdomssvaghet, et cetera. Dock ett fall av Ä som i ändtarmskräfta.

De döda känner - kanske - ingenting

(Dikt-epos-versionen av Svart boll.)

Mina saker

Det platta barret i min plånbok är
En talisman med inget särskilt syfte
Jag sparar det av inget särskilt skäl
Som minnena intill min späkta själ

Min platta känsla utav kärlek är
Likt ginkons barr en menlös form av skrock
Jag sparar den av inget särskilt skäl
Trots att den redan borde svultit ’hjäl

Den platta bilden utav världen är
En retning på min retina, jag vet
Så ingenting är här och inget där
Men njut så länge illusionen bär

Min endimensionella stackars värld
Är ingenting mot det kalejdoskop
Av minnen som mitt inre ändå när
Det finns ett slut. Jag undrar ändå när

Jag lever här, befriad från befäl
Jag lever här, helt styrd av mitt begär
Mitt ödes ironi den är rejäl
Jag lever här. Nej, överlever här

Jag sparades av inget särskilt skäl

Qualia

Den blåa timmen har en slags textur
En ton, en vibration och en slags djup
En slutare för dagens som tar slut
En gryning dock för nattaktiva djur

Min båge sjunger som en trubadur
För sömngångare eller fladdermus
Och månen rullar över takets ås
En kort stubin av tid som brinner ut

Och pilens hastighet är tanken fatt
Slår rakt igenom kranium och hud
Men först igenom skymningens textur
Igenom azurdjupens brutna ljus

Ack, sömngångarnas inre liv är dolt
Ja, såtillvida är de lika oss
Vem vet om deras blått är lika blått
Men kanske är det ändå lika gott

Den jästa grå substansen önskar nu
Ta chansen att få tryckutjämna slikt
En gejser, ja den hastar explosivt
Så hela kraniet det går itu

I morgon strör vi över osläckt kalk
På alla pilbågen har lagt till sömns
Men ännu är jag i min blåa dröm
Och störs inte av sömngångarnas stank

En stank ska stiga från honom
En lukt av förruttnelse
Pilbågen sjunger i min hand
Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm

Man är på insidan utav sig själv och ingen annan

Maten

I apokalypsens efterdyning
Suger jag det sista ur
Den kapitalistiska produktionsapparatens
Likstela flödesscheman

Varenda flaska mineralvatten
Som fyllts och korkats igen
Men inte hunnit drickas
Varenda burk med bönor
Som har hunnit konserveras
Men som ej har hunnit ätas;
Varje tablett paracetamol som plastas
Men som inte tryckts ur kartan
Varenda bil som hunnit tankas, men ej köras

Därutöver har jag höns

Mortido

Dödens andedräkt är livets fartvind
Och självmördarens färd mot gatan fartblind
Vi skräms av skuggorna vi kastar – dock:
Förutan skuggan är vi inte nåt

Dödens andedräkt är livets fartvind
Livets andedräkt är döden bakvänd
Lite andäktig av vårat sista samkväm
Vaknar dödsdriften så sann och angenäm

Äppelblommen singlar ner
Som kall vulkanaska
Medan jag får pannor att kollapsa
Som papier maché
Glocken ekar över Skarpnäcksfältet
Och får kroppar att gå mig till mötes
Det enda snygga sättet att dö –
nuförtiden

Jag ångrar mig och lyckas överleva
Ock denna spurt mot avgrunden
Jag trodde att jag skulle slå i marken
Men faller ännu, oavbrutet

Jag vandrar hem längs gator som
Kunde varit en barndoms
Men nu förblir en mardröms

Dödens andedräkt är livets fartvind
Den sista självmördaren faller än
Vi skräms av skuggorna vi kastar – dock:
Vår skugga kan vi aldrig kasta bort

Mortido

Kigo

Vitt panorama
Som bomull i tystan grav
Snön knarrar – nån där?

(Snön saktar ner dem märkbart
Och kylan gör dem tröga)

Myrstacken vaknar
i gläntans solskensfläckar
myllrar som monster

(I vårens lera kan man halka
Falla och dö)

Häggridåers hägn
Varm asfalt under fötters
flykt längs cykelväg

(Den dignande grönskan
Äter sommmarcykelvägar)

Guldbladen
ruttnar så vacker idag
i väntan på frost

(Som höstens svampar står de
Mellan riken: Ej växt
Ej heller djur)

Hålet i isen

Induktion har alltid givit rätt
Så vi kan därmed medelst induktion
Nu härleda att vi har rätt i tron
Att vi når sanningen på detta sätt

Vi var en weddellsäl som gnagde vakens kant
Vi levde gott i skydd av isens tak
Så länge som vi höll en öppen vak
Beakta dock, vårt liv var satt i pant

Det fanns ett pris för våran trygga värld
När isen nött vår tand till roten ner
Kunde vi inte nånsin äta mer
Och elden falnade i våran härd

De som gått under har ju dött och glömt
Så selektionseffektens narrativ
Kan endast skriva på och falla bi
Till allt jag minns, och allting som jag glömt

När nästan alla andra går i sömnen
Är jag vaken
När nästan alla andra svultit
Här i vaken
Är jag och kärleken (Rebecka) kvar
I vårat självhushåll vid tidens slut
I konsumtionssamhällets sista sats
Så överlever jag och härdar ut

Tystnaden

Det konstiga med verkligheten
Är att det saknas filmmusik
När sömngångare överrumplar
Saknas dramats ljudkuliss

Istället är det samma stilla prassel
I lövverket som alla andra dagar

Ödesmättade stråkar saknas
Egna andetagens panik på sin höjd
Sömngångarna låter inte
Skräckinjagande är

Deras brist på uttryck

När ett kannibaliskt monstrum målmedvetet strävar mot dig
Med malande käkar och torrt prasslande gomsegel
Hade diaboliska vrål anstått
Istället hörs som mest ett väsande ljud
Som av en trasslande blåsbälg
Ifrån lungsäckarna;
Knäppande ljud från stelnade leder och senor;
Samt smattrande trumpetande av väderspänning

En anspråkslös och lågmäld symfoni
av kroppars dysfunktioner
Jag uppskattar den svala nattluften mot huden
Det är trots allt en sensation

Shasei

Sädesärlans kvicka flykt
Och hägerns tröga vingslag

Bestånd av gula iris
I alkärren vid Älta

Bäverns rester efter
Festen vid en mäktig asp

Med Shikis blick har allt en

Bitterljuv, förgänglig skönhet

Min närförort, ett träsnitt
Prytt av tallars siluetter
Och om våren blommar körsbär
Och om hösten brinner träden

Genom handblåsta fönster vrider sig världen,
Körsbärsträden och tallsiluetten

Den närliggande Skogskyrkogården =
De mossbelupna gravarna i Koyasan

Rådjuren på cykelvägarna =
De frigående hjortarna i Nara

Havsörnarna, så värdigt svävandes =
Bruna glador över öde strand
i off season Takeno

Ginkons barr i handen
Medan vårens rådjursbockar kämpar
Mellan uråldriga ekar
Vid Flatens norra strand

Dan Wolgers tårta täckt av lik med tarmen utanför

Mina saker II

Min cykel är min bästa vän (förlåt Rebecka)
Flexibel i terräng och lätt att laga
Behöver inte bära med nåt bränsle eller så
Och kryssar mellan bråtet snabbare än de kan gå
Så mig kan inga sömngångare nå

Min mountainbike är lätt att bära på
Och punka fixar jag på en minut
På cykel rör jag mig så tyst och obemärkt förbi
Det är som någon form av märklig newtonsk mekanik
Som nog tangerar någon slags magi

Min cykel säger rassel rassel, pling pling
Pedalens galna rotation när
Sömngångarna kommer

Ett fälgkors och en rysktillverkad Tokarev
Gör ingen glad, och kedjan hoppar
Rassel rassel, pling pling
Prassel prassel, spring spring

Även de bästa vänner sviker

Kärleken

Rebecka betyder ursprungligen "bunden", "att knyta", eller "fängslande"
Hon är min älskarinna här i tidens slut
På gränsen mellan våldtäkt och griftefridsbrott
Eller på båda sidor av den gränsen

På tal om vällustens ljuva, förtrollande kvalm
Så erfar jag att sömngångares prasslande slemhinnor
Kan smörjas med vanlig matolja

Kroppsdysfunktionsorkestern spelar för oss när vi älskar
Huden flagnar, hinnor brister
Visst gör det inte ont?

”Man är på insidan utav sig själv och ingen annan” kan modifieras
Man kan besöka andra kroppar tillfälligt
Med våld eller i avsaknad av motstånd

De döda känner – kanske - ingenting