Evolutionspsykologisk vissång? Ja, det är en gammal företeelse i min hjärna som hittills endast kommit till uttryck i text. Tack vare att världens undergång verkar komma alltmer snart har vi nu givits möjlighet att realisera idéer utan att behöva anstränga oss (aka. All Menings Död eller Meningsdöden). Njut därmed av Limbal Rings, Ovulation Love och Infanticide Fantasy. Tyvärr uttalar AI:n inte alla ord korrekt, och ibland leder det till att rim missas, men på det hela taget går det att med minimalt promtande få fram låtar som är ganska lika de man i åratal hört inne i sitt huvud men som inte kunnat komma ut.
Limbal Rings handlar alltså om limbalringen, den mörkare ring runt irisen som om den är stark upplevs som attraktiv. Alla älskar Afghan Girl men ingen vet varför - det är limbalringen!
Själva låten Limbal Rings har tidigare omnämnts här, där också texten finns, och handlar alltså om vikten av att inte låta sig luras av sexualselektionistiskt mimicry i form av falska limbalringar. Berättarjaget bryter sig in hos presumtiva partners för att säkerställa att de inte gömmer limbalringsförstärkande linser i sina badrumsskåp:
Lookin’ out for lenses that enhances women limbal rings/ pushup bras and makeup they be surely foolin’ me/ so befo’ we havin’ sex, i search yo bathroom cabinet/ no fake mate opportunity shall wear my jewellry/
Findings of such lenses that enhances women limbal rings/ wane your fingers chance of getting in my wedding ring/ and oh the vile excess of those exaggerating irises/ they’ll hide their viruses abetting them letting them in/
Daddy told me boy you better doublecheck them limbal rings/ might be emanating from women imitating/ oh them women faking things will orbit you like gimbal rings/ so thats why im breakin in to pry through all your things/
Oh your limbal rings, looking through your limbal rings/ oh your limbal rings, looking through your things/
Det är väldigt störigt att AI:n sumpar alleles/high heels-rimmet i första versen dock. Det sabbar lite första intrycket av låten. En hel del fraseringar blir konstiga också, t.ex. hur AI:n väljer att lägga "so befo’ we havin’ sex, i search yo bathroom cabinet/" lide orytmiskt och dra ut på sista ordet istället för att choppa mer.
Ovulation Love - ägglossnings-kärlek - handlar om en butchig feminist som förtrycker sin toffliga man men som vid ägglossning längtar efter en riktig karlakarl och till och med lustar efter fellatio under denna menstruationscykelns gyllene period. Senast i förra veckans Fokus kunde vi läsa om närliggande fenomen:
"Hanterar svenska kvinnor sina pojkvänner för hårdhänt, rentav diktatoriskt? 'I en lesbisk relation hade det kallats för psykisk misshandel' [...]"
Och som alla kvinnor vet och som framkommer i Antropofagis Relationsrådgivning (även i Nedsatt omtanke, sid. 92) behöver även dominanta kvinnor brutaliseras i sängkammaren ibland (inom samtyckeslagstiftningens ramar förstås): "Sanningen är att du borde hålla distans till din man, så att han likt en mystisk främling kan svepa in i er sängkammare och betäcka dig grundligt och ibland våldsamt." Ovulation Love behandlar denna gamla folk- och ev.psych-sanning i rytmiserad och rimmad form.
Slutligen då Infanticide Fantasy. Låten bygger på att människor i alla tider ägnat sig åt infanticid (lex Nils Poppe) och att en evolutionär-psykologisk rational, som förresten också behandlas i Seratonin av en annan slappt fördomsgeneraliserande (men fransk!) skribent, är att lejonhanar som tar över en flock dödar alla befintliga unga då de inte är deras avkomma. På så sätt kan honorna genast bära ny och genetiskt önskvärd avkomma. Samma tendens finns förstås hos människor och det är välkänt att fosterföräldrar plågar sina fosterbarn mer än vad biologiska föräldrar plågar sina biologiska barn. Infaticide Fantasy (störigt feluttalat av AI:n) handlar om ett berättarjag som vill befria en kvinna åt sig genom att mörda hennes barn.
***
AI:n ifråga kan även hantera svenska språket. Eftersom det blir lite dåligt ibland med rapp ska jag inte posta mer än ett exempel, men trots att den hoppar över nåt ord här och där, kommer in skevt i betoning och flow, och uttalar vissa saker på ett komiskt eller obegripligt sätt, är det ändå rätt imponerande att man kan slänga in en gammal text och generera en fullvärdig låt på några sekunder. Nedan storytelling-försöket Sisyfos om ett berättarjag som råkar ut för allsköns kollektivtrafiks- och gängkriminalitetsrelaterade dråpligheter i sin vardag.
Kärnkraften är energialternativet som är bäst i landet
Fossila bränslen? Det är ju kraftalternativet för det gångna året
Reaktorerna klyver uran, det är fusionsprocessen som är störst
Ger oss ren elektricitet genom fissionsprocessen allra först
Inga utsläpp av CO2 när turbinerna roterar
Atomerna splittas upp och energin de genererar
Medan vindkraft står still när det inte blåser nånstans
Ger kärnkraft oss gigawatt i en konstant balans
Säkerheten är förstklassig med moderniteten vi har byggt
Framtiden tillhör kärnkraft, det är realiteten som vi skyddar tryggt
Sol och vind kan komplettera men vi behöver basen stabil
Kärnkraft kör 24/7, det är därför den är vår profil!"
Vi ser här att Claude ofta misslyckas helt med att ens rimma alls, och framförallt konsekvent misslyckas med att rimma flerstavigt (bortsett från tredje och fjärde raden kanske, men "processen" på "processen" känns rätt billigt). Det är liksom inte ens tvåstaviga rim - "nånstans" på "balans"! Haha, idiot.
Chat-GPT:
"Absolut — här kommer en vers med konsekventa flerstaviga (minst fyrstaviga) rim på varje rad:
Vi bygger upp baslast med massiv kapacitet och leveransprecision Stabil energikälla med reaktivitet och turbingenomströmning Ingen intermittensstress eller panik över lågtrycksprognos Vi klyver atomer korrekt, får megawattproduktion
Minimal klimatpåverkan, maximal effekt per installation Livscykelutsläppen är låga i jämförande kalkylsituation Från bränslestav till slutförvar med säkerhetscertifikation Redundant barriärdesign och konsekvenseliminering
När nätet blir ansträngt ger vi frekvensreglering Kontrollerad kedjereaktion med neutronmoderering Hög energidensitet ger kompakt lokalisering Teknologisk spetskompetens och ingenjörsoptimering
Så snacka om verkningsgrad och samhällsekonomisering Vi levererar stabilitet, inte vädervariation Från forskningsreaktor till fullskalig implementering Kärnkraft i rotation — hållbar generationslösning."
Också undermålig, rimmar ofta inte alls, och kan inte rimma flerstavigt överhuvudtaget.
Okej, vissa rappare får behålla jobbet tillsvidare - eller i alla fall vissa spökskrivare. Det som märks tydligt när man drar in rapptexter i musik-AI:n (i detta fall Suno) är att enkla och basala rimstrukturer blir bäst. I Sisyfos ovan hör vi detta tydligt. Refrängtexten, som funkar utmärkt, går såhär:
Sisyfos! baxa’n meter mer/
De’en stor sten, så backa med den ner/
Man kan undra var tacksamheten e/
Men jag undrar mer var taxametern e/
Sen blir det svårare:
Rusning på tuben, fullpackat, bagis/
Väl på perongen e rulltrappan trasig/
Redan spenderat en timme i tryckpress/
Mellan en kille med ryggsvett å’ett snille med ryggsäck/
Här hoppar AI-rapparen helt enkelt bara över "ett snille med" och går direkt på ryggsäck, vilket sumpar rimmet och gör storyn som tellas en liten smula mer obegriplig. Det fortsätter:
vars proprioception inte kände dess position, fan ni stal min dag/
kränkte mitt lebensraum å varendaste rotation blev mitt stalingrad/
Här uttalas proprioception helt sjukt konstigt bara. Snyggt att den klarar "lebensraum" dock.
Hoppar vi över några rader kommer sen:
Studsar rakt på en jävla pappa/
Får dens jävla kaffe på ens jävla kappa/
Samtidigt känner jag blåsan pressa/
Så sorry fan att jag råkar stressa!/
De här raderna är väldigt enkla rimstrukturellt och flowmässigt sett, och funkar också riktigt bra för AI:n.
Vidare till vers två:
Jag har vart i Japan, offentliga dass har klass när de transmuterar ditt mög/
Och jag har vart i Stockholm, nuddar du ringen så får du fan amputera din röv/
Det här funkar helt okej flowmässigt men det stör kraftigt att Japan feluttalas helt. "Kände mig bankrutterad och död" funkar förvånansvärt bra också, men bryts av på ett lite störigt sätt så det låter som "pank, rutterad (?) och död".
Förvånansvärt bra går det för följande rader:
Ah! nån tjackis har svinat i stolen, å allt dass papper e stucket i stoppet/
Nån lirare med nike airsulor har Tillochmed satt skoavtryck uppe på locket/
Sen skiter sig i princip hela resten av versen på ett sätt som gör händelseutvecklingen svår att följa. Det som händer är i alla fall att berättarjaget noterar att det finns fotavtryck på toalettlocket på den offentliga toaletten och då plötsligt förstår att "torgetbecknarna" som springer här jämt (som nämns tidigare i versen) kanske gömmer sin stash i belysningsarmaturen. Berättarjaget hittar stashen men springer i famnen på en civilpolis som visserligen inte pallar häkta vederbörande (eller skriva rapport, vilket AI:n sumpar helt) men dock tar ifrån henom narkotikan. Detta observeras av ungarna som spanar för becknarna vilket underförstått innebär problem för berättarjaget, som sen får panikångest när han inbillar sig att en bil som åker förbi innehåller en läskig gangsterboss.
Slutsats: Det kan säkert gå att göra habil rapp med AI om man skriver texterna själv och det på ett sätt som AI:n oproblemtiskt kan tugga i sig (och spotta ur sig).
Låt oss anta att the boomers nu äntligen dör av. Detta sägs (se Kvartals artikel om Köttberget, orkar inte hitta länken) leda till att deras barn, 60-talisterna, blir rika. Boomers har täljt guld genom utvecklingen av fastighetspriserna och nu ska gen X ärva deras villor och sommarhus.
Men, om nu massor av hus blir lediga när boomers dör, borde inte det sänka värdet på hus? Tillgången går ju upp.
Förvisso finns en stor efterfrågan som inte tillgodoses eftersom många inte har råd att köpa småhus (den tekniska termen för stora hus), men det är väl antar jag för att det varit mer lönsamt för boomers att sitta kvar i sina onödigt stora hus och att omsättningen på bostadsmarknaden är låg. En viss (kanske orimlig) värdeökning är förväntad och den som kan sitta kvar avstår att sälja. Samtidigt är bostaden en investering snarare än ett boende vilket gör att många köper orimligt dyra hus när de tror sig kunna räkna med en värdeökning. Vi kanske inte pratar om en perfekt rationell marknad.
Ändock, om the boomrz dör kan ju inte gärna 60-talisterna ha fyra hus samtidigt. Denna generation är på inget sätt de mest förfördelade utan har sannolikt redan en göttig bostadssituation och har redan sett en värdeökning som gör dem täta nog. Troligen kommer 60- och 70-talisterna känna sig tvungna att beckna skiten även om det blir lite billigare än de hade hoppats.
Om tillgången på småhus går upp, och priserna relativt sett går ner (kanske åtminstone stagnerar?), borde youngins (millenials och yngre) få ökade möjligheter att få en kåk på hand. Min uppfattning är att folk avstår att föda barn för att det är för dyrt, där "för dyrt" for all practical purposes betyder att det är för dyrt att köpa vad man uppfattar som ett "tillräckligt" stort boende. Självklart kan man i teorin koka buljong själv, stjäla kläder ur förskolans borttappatlåda samt ha bunkbeds med fjorton ungar i vardagsrummet - men i praktiken vill människor keep up with the joneses och ge barnen vars ett rum, näringsriktig föda samt habila vinterkläder. Och helst en adress på respektavstånd från gängvåld.
När boomersproppen går ur kommer alltså omsättningen på bostadsmarknaden öka igen. Det är massa feta äckliga grisboomers som suttit och hållit på kvadratmetrarna i 40 år, men äntligen dör de och äntligen kommer husen ut på marknaden. Om folk kan köpa hus tidigare kan de skaffa barn tidigare och tätare. Drömmen är ett samhälle där alla flyttar in i sin villa vid 25 så att de hinner få fyra barn innan 40. Sen är man ju för trött.
Men vad ska vi egentligen förvänta oss för prisutveckling på bostäder dårå? Poängen är ju att ingen har råd idag för att stagnerade boomers som sitter och håller på jättehus undanhåller objekt från marknaden och skapar ett artificiellt låg utbud. (För egentligen behöver de ju inte husen som boende betraktat - det är bara mer lukrativt att sitta still i båten än att sälja och flytta till ett mer väldimensionerat boende.) Hur ut på marknaden måste minska priserna (återigen relativt sett - kanske stagnerar bara prisökningen, vad vet jag).
Då blir det ju inte en gigantiskt värdeöverföring till bommersarnas barn, och förmögenheterna kommer visa sig ha varit något mindre än man tror idag när huspriserna fortfarande är cp och tillgångsinflationen bananaz (med vilket jag menar att boendekostnaderna ökat mycket mer än alla andra kostnader såsom mat och elektronik och frisörtjänster).
Det känns viktigt att inte göra om misstaget att cementera folks rövar i sina hus. I själva verket borde barn ärva sina föräldrar när yngsta barnet fyller 22, så att barnen kan skaffa barn i tid utan att behöva vänta på att ens föräldrar dör av. Det borde inte heller vara så fördelaktigt att äga ett hus - det ska vara rationellt att dimensionera sitt boende. Avskaffa ränteavdrag och öka fastighetsskatten är väl the way to go, antar jag. Samt bygg mer småhus så att tillgången hänger med efterfrågan, så att priserna inte exploderar och boendeformer reduceras till investeringsobjekt.
Ett sätt att se på ekonomi är vad jag vill kalla ikigai-modellen. Folk byter tjänster genom pengar och ens tillgångar representerar hur ens eget erbjudande till omvärlden värderas. Om "köttberget" nu måste tas om hand om kommer vi se en situation där generationerna byter hus mot rövtorkning. De unga vill ha någonstans att bo och 40-talisterna vill bli ompysslade. 40-talisterna kan nu byta sina feta hus mot att zoomergenerationen kommer hem till dem med matlådor och kanske runkar av dem på dödsbädden. Detta är frånstötande men vad gör man inte för att komma över en bra villa att parkera sina arvsanlag i.
Snarare är det kanske 60- och 70-talisterna som ärver husen från sina boomerföräldrar och som byter dessa mot att yngre människor pysslar om överlevande boomers (man slipper alltså pyssla om sina egna föräldrar som 60-talist!) och 60-talisterna själva (rikedom innebär att kunna byta till sig allsköns lyx och tjänster). Detta borde i så fall betyda att det är fortsatt dyrt att köpa bostad ety det är genom ekonomisk transaktion byteshandeln sker. Det är alltså viktigt att de yngre fortfarande har kniven mot strupen och måste klara sina amorteringar, så att de fortsätter att jobba hårt (som rövtorkare och avrunkare åt de äldre som de köpt sina hus av).
Rent samhällsekonomiskt kanske det för övrigt är "bra" att det är såhär orättvist. Om det var billigt att köpa hus kunde ju hustrun bli hemma fru, mannen försörja familjen och barnen avlas i mängder utan något besvärande högt arbetskraftsdeltagande från föräldrarna ifråga. Att det nu är dödsläger-nivå på stressen under barnåren - då man måste hämta förskola, laga mar, städa och samtidigt förvärvsarbeta intensivt för att ha råd med lyxig köpebuljong, vinterskor och bostadsyta - innebär att alla måste jobba; hårt, mycket och fruktansvärt. Förvisso leder det till utbredd utbrändhet, psykbryt och magkatarr, men vad gör man inte för tillväxten.
Kortromanen Moral är, ska först sägas, usel och dålig. Läs den aldrig. Här kommer ändå några reflektioner som bygger på att du läser den så att jag slipper ge ett utförligt referat.
Handlingen i Moral är svag men låt gå: Det "handlar" om en filosofidoktorand som ligger med sin handledare, som dock är gift och vill hålla det hela hemligt. Boken är skriven i en du-form som man om man vill vara snäll skulle kunna kalla för innovativ (även om jag använt samma perspektiv i novellen Don't Get Up), men som egentligen är en smutsig genväg för att slippa det stora arbetet som det innebär att skriva en riktig roman med tredjepersonsperspektiv i fri indirekt stil. (Det är MYCKET lättare att skriva i förstaperson (presens som här), och i andraperson såsom Moral, än att skriva i tredjeperson och fri indirekt stil. Det är nästan fusk, faktiskt.) Berättarjaget vänder sig genomgående till du:et som är älskaren, och bölar över hur orättvist nånting (oklart vad) är med deras så kallade maktrelation.
Temat för boken är moralfilosofi. Varning dock för den som vill vinna några insikter eller ens intressanta spaningar. Boken är så tom på substans att man endast genom att låtsas tro att författaren önskar understryka distinktionen mellan (moral-)filosofi och skönlitteratur, kan tycka att det finns ett tema. Författaren har också - för det här är fuskig autofiktion där verkligheten används för att krysta fram en story, så att man slipper krävande världsbyggande, berättarstruktur eller ens använda sin fantasi - skrivit en avhandling i verkligheten, och hör och häpna om denna uppsats inte är precis lika tom. Den avhandlar distinktionen mellan filosofi och skönlitteratur, precis som romanens berättarjags uppsats.
Låt oss ändå dröja oss vid vad för sorts substans en sådan fråga skulle kunna rymma.
***
Idag, när vi har analytisk filosofi, Less Wrong, rationalistbloggare och långformspoddar som Mindscape, Making Sense eller Tyler Cowens vad den nu heter, är det förstås absurt att tänka sig att man skulle kunna nå närmare Truth medelst skönlitteratur; i alla fall inte lika effektivt och rigoröst som medelst vetenskap.
Filosofi är dock inte vetenskap, men det är inte heller skönlitteratur - det är till exempel logik eller metafysik eller vetenskapsfilosofi eller moralfilosofi i sina icke-empiriska inkarnationer. Det är dock rigoröst på ett sätt som fantasi och berättelser inte är, eller vill vara.
Med det inte sagt att skönlitteratur inte kan förmedla (även praktisk) filosofi, lex Three Worlds Collide. (Obs, "praktisk filosofi" är "en gren inom filosofin som fokuserar på tillämpningen av teoretiska principer och resonemang på praktiska frågor och problem som rör människors liv, handlingar och samhälle. Några av den praktiska filosofins huvudområden är etik, politisk filosofi och social filosofi." Ofta nog avser man moralfilosofi. Teoretisk filosofi är vad jag skulle kalla "riktig filosofi.") Platon gav famously sina insikter vingar medelst dialoger kompletta med karaktärer. (Exempel.) Sanningar kan sägas av författare, som inte sägs av filosoferna - lex Michel Houellebecq. (Exempel.) Ted Chiang är också ett fantastiskt exempel på hur bra det ändå kan bli när man skrivet filosofisk skönlitteratur. Ayn Rand är förstås ett klassiskt och effektivt exempel på hur både analytisk filosofi (i form av hennes objektivism) och moralfilosofi kan enas i en skönlitterär berättelse. Men ack: I vår samtid är det klart futilt att bedriva systematiskt filosofiskt tänkande via skönlitteraturen.
Så var det dock inte förr. Vi vet att mänsklighetens samlade kunnande under större delen av vår arts existens traderats muntligt genom myter och berättelser. Idag är (exempelvis) Bibelns status som kunskapskälla skrattretande, men så har det inte alltid varit - det är först sedan vi uppfunnit rigorösa recept för kunskapsinhämtning och hypotesprövning som vi kan tillåta oss att skratta åt forna tiders auktoriteter. Ändå har det ibland varit vi som skrattat bäst som inte skrattat sist - vi kanske har slutat förvälla cassava för att det är irrationellt, och sen insett att gamla traderade kulturella normer har hemliga nyttor som vi bara inte förstått.
Vi vet att evolutionen är substratoberoende. Vi prata gärna om memetisk evolution. Det som skedde i och med upplysningen var att vi upprättare rigorösa protokoll för att domesticera memes - vi uppfann vetenskaplig metod och debatt. Även dessförinnan pågick dock memetisk evolution enligt andra selektionstryck - kombinationer av symbiotiska och parasitiska och ofta horisontellt överförda genom mimesis eller utrotning - som premierade fitness över truth. (Där diskrepansen mellan vår fitness och memsens fitness alltså uttrycks gneom parasit/symbios-dimensionen.)
Det var förstås rimligt att lära sig saker av Beowulf innan den vetenskapliga revolutionen skett. Det var rimligt att Platon skrev i dialogform. Det är dock rimligt att vi idag använder formella metoder för att strukturera vårt tänkande.
"Filosofi som skönlitteratur" var med andra ord en icke-fråga innan vetenskapen gjorde entré. Filosofi är visserligen någonting mer än vetenskap, men det är ändå sannings-producerande metoder som skall tillgripas.
***
Vilket för oss till frågan från motsatt håll. Hur dålig får filosofi vara för att räknas som sådan? Hur dålig forskning får vara vetenskap?
Visserligen är Vetenskapen större än den enskilda studien - det är debattens metastruktur som ska selektera bort de felaktiga resultaten. Det är ändock viktigt att enskilda utövare följer vetenskapens normer och regler, eller i alla fall basal logik.
På samma sätt som Moral är dålig skönlitteratur utan koppling till filosofi, är författarens avhandling i filosofi dålig filosofi utan koppling till vetenskap. Det finns ingen intellektuell komplexitet i arbetet överhuvudtaget, vara slappa citat, lösryckta påståenden och anti-resonemang som för tankarna till Jonna Bornemark (också "filosof" - tvi för den svenska ankdammen).
Genusvetenskap kan förstås vara vetenskap men är oftast aktivism och tesdrivna cirkelargument. Frågan om kopplingen mellan skönlitteratur och filosofi kan förstås beforskas vetenskapligt, eller i alla fall (om vi alltså avstår empirin) hanteras filosofiskt. Huruvida så görs är dock en empirisk fråga i sig, och fallet vi står inför är riktningslöst vattentrampande på gymnasieuppsatsnivå.
***
Vi kan alltså förstå att distinktionen mellan skönlitteratur och filosofi var meningslös (eller i alla fall mindre meningsfull) innan den vetenskapliga revolutionen. (Detta är förstås en kraftig avrundning, men ni kan bergis fatta poängen.) När väl den memetiska evolutionen förgrenade sig i en domesticerad del, där våra vetenskapliga eller argumentatoriska principer bestämmer selektionstrycken, och i en "naturliga urvalet"-gren där våra människosinnen utgör selektionstrycket, då hamnar vi i att Moral och den uppsats som författaren åsamkat oss inte lever upp vare sig till estetiska eller dramaturgiska kriterier för god skönlitteratur, eller till kriterier för filosofi eller på något sätt strukturerat eller insiktsfullt eller kreativt tänkande. Varför har jag då läst boken?
Den bittra sanningen är att jag tvingats läsa boken eftersom jag är med i en bokcirkel. Varför har då någon annan velat att vi ska läsa boken i vår bokcirkel? Förmodligen, måste jag anta, för att det är känt att boken är så att säga snaskig. (Säg för all del inte upp ditt PornHub-account... Snaskig för en rigid tant, kanske. Vi snackar inte Berättelsen om O precis.)
Det vi har att göra med är alltså just precis ett fall av meme-parasitism. Genom att författaren positionerat sig i någon för mig okänd svensk ankdammig statushierarki har författaren fått ge ut en bok med mycket låg verkshöjd. Genom att integrera vissa snaskiga element i berättelsen samt anspela på #metoo har boken dessutom fått uppmärksamhet. Självklart inte så att det kan bli en kommersiellt framgång - det blir sällan "litteratur" i Sverige, både för att marknaden består av kretiner och för att utövarna ofta är charlataner. Bara precis lagom för att hamna i en medelklassig bokklubb, och kanske för att författaren ska få ett icke pensionsgrundande stipendie eller två, samt få befolka Babel eller liknande viktigt skattefinansierat Public Service-program.
***
Sammanfattningsvis har jag slösat tid på att läsa en dålig bok, mer tid på att läsa en dålig avhandling, och nu ytterligare tid på att gnälla i och med detta spontant tillkomna inlägg. Författaren till Moral verkar i alla fall ha fått ligga.
Däri ligger kanske den egentliga evolutionära analysen.
[Uppdatering: Titeln på det här inlägget är fullkomligt ologisk. Det heter inte "kung matt."]
Då var det dags igen: Att låtsas som att biologiskt kön är en förhandlingsfråga. DN:
Antropofagi har tidigare dryftat frågan om dam- respektive herrklass i schack. Den stora frågan som nu måste ställas är: Om nu transkvinnor ska få tävla i damklassen, varför har man då överhuvudtaget könsuppdelade tävlingar? Finns det någon mystisk anledning till detta; någon mystisk anledning som dessutom försvinner när män byter förnamn och ändrar personnummer? Antingen borde schack kunna utövas helt könsneutralt; eller så borde transkvinnor uteslutas från damklassen; eller så har folkbokföringen magiska krafter.
Den andra frågan som måste ställas är: Får man byta in en bonde mot en ny dam nu? Får kungen gå hur långt som helst? Kan damen ställas i schack? Visst är det rätt transfobiskt med könsbinära schackpjäser?
***
Daniel och Märta. Kung och dam. Visst är det viktigt att miljöpartiets två språkrör alltid representerar de två biologiska könen?
Låt oss hoppas på följande scenario. En transkvinna efterträder Märta på posten som kvinnligt språkrör, medan Daniel sitter kvar. Hur tror ni debatten kommer gå?
Så djupt insnärjda som MP är i woke:ness och dålig filosofi är det väldigt svårt att tänka sig att de skulle blockera en transkvinna på posten. Det är ju sånt som socialkonservativa KD eller SD skulle kunna pyssla med!
Samtidigt kommer det vara rätt jädra skamligt att se en silverback som Helldén bredvis en bredaxlad karl i drag. De lite mer oldschool särartsfeministerna kommer förhoppningsvis gå i taket, och målkonflikterna i woke:ness kommer (som så ofta) blottläggas.
Jag drömmer om att denna dag skall komma snart!
***
Det finns dock en given out för ett könsdysforiskt identitetsförvirrat MP. Ett sätt att blidka särartsfeministerna utan att behöva sätta ner foten på endera sidan stängslet i transfrågan.
Det är givetvis att kicka Helldén och återinsätta Märta Stenenvis, men pumpad med manliga könshormoner. Göra Märta till transman.
Då får MP en språkrörsfunktion som både är klassiskt könsbinär biologiskt sett, men även fullkomligt gender-fluid med avseende på socialt kön.
En transkvinna och en transman på språkrörsposterna. Det, eller ett transfobiskt MP. Eller, återigen, det mest troliga (i detta förvisso otroliga scenario): Patriarkatet vinner igen. Två män som chefar. Över alla landets strålkvinnor och antroposofer.
Könsbalans är en intressant grej. Traditionellt har man antagit att ett överskott av män leder till instabilitet, våld och kriminalitet. Män som inte stadgar sig lever mer destruktiva liv.
Det har dock visat sig att utfallsrummet är större än så. I sexualekonomier med mansunderskott - där Ryssland är det främsta exemplet - tenderar många män att välja promiskuösa strategier hellre än att stadga sig. Efterfrågan på män överstiger utbudet vilket innebär ett övertag som kan omsättas i "dejta utan åtagande." Färre män som stadgar sig leder till en mer destruktiv mansroll och förmodligen ett växande mansunderskott när män dör av våld, sprit, krig och allmän skörlevnad. Mansunderskott leder till ett självspelande "patriarkat" (i den osköna bemärkelsen) när kvinnoöveskottet framtvingar allt slampigare och överdrivet toleranta strategier från kvinnorna.
I sexualekonomier med ett överskott av män kan män - i alla fall de som väl lyckas på marknaden - uppvisa ett tydligare familjeåtagande, högre föräldrainvestering (parental investment, PI) och större benägenhet att stadga sig. Det blir viktigare för männen, när utbudet av män är större än efterfrågan, att signalera hög PI, och det blir en rimlig strategi att snabbt knyta till sig de reproduktionsmöjligheter som faller i ens knä.
En andel män kommer givetvis ändå misslyckas, men möjligen kommer denna polett inte trilla ner förrns de når mogen ålder och redan har grundlagt sunda vanor samt odlat en klädsam impulskontroll. Män som "luras" att de kan lyckas på en PI-intensiv sexualmarknad kommer förmodligen i många fall agera prosocialt tills dess att ålder och mognad desarmerar deras mest destruktiva potential.
Motsatt kommer många män ge upp och falla in i ett antimimetiskt beteende där de helt enkelt inte pallar leva upp till de exklusiva kvinnornas krav. Uggla & Mace (min fetstil, och "SES" konnoterar socioekonomiska utfall):
"Nevertheless, it was somewhat surprising that highly educated women, who might find it easier than women with lower education to find a partner willing to commit, were not cohabiting with a partner to a higher extent than what was observed. One explanation might be that a high SES woman might not necessarily be the first choice for a man in a female-biased area, as he might struggle to meet her higher demands on investment. How satisfied individuals are in their relationship is not only affected by how well their mate fulfils their mate preference but also by the discrepancy in mate value between themselves and their partner. Thus, rather than lowering their demands, high SES women might favour a strategy where they delay family formation until a higher-quality mate is around and in the meantime focus on their career. This resonates with some experimental evidence that when women are exposed to cues of a femalebiased sex ratio, they are more likely to prefer career investments over family formation and evidence that birth rates of the over 30s are higher in affluent female-biased wards whereas birth rates at younger ages are higher in deprived female-biased wards in England and Wales."
Vi har tidigare avhandlat Hök-/Duv-spelet och konstaterat att det relativa värdet av en resurs är avgörande för att förstå de divergenta utvecklingslinjerna med avseende på schimpanser (Hök-strategi) respektive bonoboer (Duv-strategi). Eftersom människan är den kulturella evolutionens substrat kan vi utveckla "evolutionärt stabila jämviktslägen" med avseende på både Hök- och Duv-startegi, beroende på vilka selektionstryck som verkar på vår kulturella utveckling.
Samma tankegång kan vi rimligen även tillämpa på sexualkultur. Låt oss utveckla en enkel variant av Hök-/Duv-spelet för olika könsbalansscenarier.
***
Först tänker vi oss en primitiv miljö i två versioner: En där resurser V (kvinna) är vanligt och män med Duv-strategi (mindre våldsamma) dominerar; och en där resursen V (kvinna) är ovanlig, och män med Hök-strategi (mer våldsamma) dominerar. Den primitiva miljön kännetecknas av att konkurrensmedlet främst är våld. I version ett gör överflödet av kvinnor att konkurrensen är låg, och i version två gör underskottet av kvinnor att konkurrensen är hög. Vi kallar versionerna Duv-dås och Hök-helvete.
Primitivt scenario 1. Överflödsmiljö med avseende på kvinnor, och enligt DALL-E 3 även tydligen med avseende på bär och grönska. Duv-dås!
Primitivt scenario 2. Kvinnobrist vilket enligt DALL-E 3 tydligen också leder till färlöshet, högar med lik (?) och jättestora, arga gorillor. Många män som slåss i alla fall. Hök-helvete!
Nuförtiden är det kanske inte främst våld medelst stenåldersklubba som utmärker dejting-marknadens aktörer. I en modern, sofistikerad miljö kommer andra strategier utmärka Hökar respektive Duvor. Analogt med hur avsaknad av penis kan ge intelligens, skönhet, skicklighet och humor kan relativ resursbrist i en modern kontext ge fler seriösa hanar, mer dedikerade fäder, och färre halstatueringar.
Vi tänker oss alltså en modern, sofistikerad miljö i två versioner. Först en där resursen V (kvinna) är vanlig och män med Duv-strategi dominerar. Men nota bene! Duv-strategi är här lägre konkurrens, vilket innebär lägre föräldrainvestering och halstatuering! I version två är resursen V (kvinna) ovanlig och män med Hök-strategi (med högre föräldra- och familjeinvestering) dominerar. För att pumpa lite intuition kring att Duvorna är de "dåliga" och Hökarna de "bra" männen kan vi tänka oss att Duvorna är förslappade gitarrkillar som aldrig klippt sig och skaffat sig ett jobb men som säkerligen är Snälla Killar (tills den dag de tappar det och blir incels, I guess). Hökarna är JBP-troende AFS-killar med tredelad kostym och alltid - alltid! - nyfriserad militaristisk hairdo.
Här, alla hemmasittande glesbygdsbor, får ni se hur det går till i kvinnoöverskottets storstadsmiljö. Notera hur de fåtaliga männen glider runt och Tindrar, fikar och får fellatio, utan att alls behöva signalera PI eller göra utfästelser om att stadga sig med någon enskild kvinna. Duv-dåligheter!
I ett modernt scenario där kvinnorna är i minoritet kommer männen anstränga sig för att imponera på damerna. De kommer sponsra shopping, klä sig som JBP, samt konversera om skittråkiga tjejgrejer i timtal. Och får de chansen kommer de att stadga sig, ingå giftemål och ta ansvar för sin avkomma. Hök-hävdelse!
Vi kan absolut tänka oss moderna scenarier där Hök-strategin är mer aggressivt kodad. Lex arabvärlden, där horder av unga män tenderar att dra runt på gatorna och massvåldta. Förmodligen är det just monogami-normen (eller i alla fall seriell monogami-normen) som tenderar att göra Hök-strategin till en fredlig men konkurrensintensiv modell.
Kopplingen till kapitalism och thymos tycks uppenbar. Kapitalism verkar av någon anledning (som förmodligen stavas "prestige-hierarkier") kanalisera konkurrens i vänlig tävlan. Eftersom arabskriktrastarna medborgarna tävlar om att få agera altruistiskt och prosocialt oavsett genetisk släktskap så kommer konkurrensmedlet vara altruism (och möjligen altruistisk bestraffning, vilket såklart kan innefatta en viss grad av aggression).
Att Sverige nu går alltmer mot Hök-hävdelse kommer vi få se allt mer välbarberade skägg och allt fler pappor på lekplatsen. Inom den etniskt svenska majoritetsbefolkningen. (Hur länge kommer man kunna säga så ens?)
Däremot kan vi förvänta oss en differentiering där släktskapsintensiva hedersknyfflar mer MENA-ursprung tillgriper allt mer våldsamma konkurrensmodeller. Normer för blodshämnd i kombination med svart narkotikamarknad (som premierar våld och territoriell konflikt) synes leda till ett våldsintensivt utfall, men en kanske mer grundläggande mekanism är konkurrens om reproduktionsmöjligheter och hur detta manifesterar sig i dominans-hierarkier.
Det är därför vi ser Hök-hävdelse i den svenska befolkning och Hök-helvete i orten. Rätt länge har vi också sett Duv-dåligheter på Södermalm, eftersom könsbalansen verkar på lokal nivå och kvinnoöverskottet varit ett faktum i senmoderna hipsterpopulationer i storstäderna ett längre tag.
Förslag: Vi borde massutvisa män med utrikes bakgrund och massfängsla kriminella (=också män med utrikes bakgrund) samt enbart tillåta anhöriginvandring av kvinnor. Det viktigaste för att vända Hök-helvete till Duv-dås är att öka könsobalansen i orten till kvinnornas fördel (eller egentligen nackdel eftersom deras relativa värde minskar när de blir fler...).
Idag har vi en könsobalans med mansöverskott i invandrarpopulationer, medan könsbalansen är jämn i den svenska befolkningen. Målet borde vara mansöverskott i den svenska befolkningen - för maximal Hök-hävdelse - och mansunderskott i orten-lorten-befolkningen - för maximalt Duv-dås.
Att tvångsförflytta svenska kvinnor till förorten skulle tyvärr inte funka eftersom deras kultur och status hindrar dem från att gifta sig nedåt i status med invandrarkillar. Det skulle inte heller funka att tvångsförflytta invandrarmän till Södermalm eftersom de har dominans-kulturella normer och därför vid mansöverskott går direkt till våldsamheter utan att passera pressveck.
Slutsats: Invandrarmän och svenska kvinnor gör samhället sämre.
"Transkvinnor stängs ut från damtävlingar i schack," rapporterar DN. Det är lite som att säga att "män stängs ute från damtoaletter," men rymmer också en nyfikenhets-nugget av viss rang.
DN fortsätter:
"På senare tid har både sim- och cykelförbundet tagit beslut om att utesluta transkvinnor från att tävla i damklassen. I schack är inte fysiken en faktor på samma sätt, men sporten har ändå dam- och flickklasser på elitnivå."
Det här är väldigt intressant. Varför är inte schack en helt könsneutral sport?
"Kan nån som har inblick i schackvärlden svara på varför schacktävlingar är uppdelade i dam och herr?"
Oh-My-Dad:
"Av en mkt enkel anledning. En kvinna har inte en chans att vinna mot en man i schack, inte på de högre nivåerna iaf.
Det gäller för övrigt alla andra sporter också."
qwertysmart:
"Stämmer inte. Många sporter handlar om fysisk förmåga och, där har många män (oftast) överläge och fördelaktighet [sic]. Vad gäller Schack kan jag tänka mig att indelningen är omodern och baserad på tradition, eftersom könet ej är väsentligt på samma sätt.
P.S Det skulle inte förvåna mig om världens SMARTASTE kvinna är SMARTASTE [sic] än världens smartaste man. Har hört, av en kompis, på fest, att världens STARKASTE kvinna är STARKARE än världens starkaste man."
flirk:
"De duktigaste tjejerna tävlar med männen och tävlar inte alls i kvinnliga tävlingar."
Rockaden:
"Det handlar om traditioner, önskemål från sponsorer och önskemål från kvinnliga schackspelare. Därför existerar fortfarande damtävlingar i schack.
Somliga tror att män presterar bättre än kvinnor i schack men den största och bästa undersökningen tyder på skillnaden helt förklaras av skillnaden i antalet utövare, det vill säga att män och kvinnor presterar likvärdigt i schack. Jag orkar inte gräva fram undersökningen men den finns säkert kvar på nätet någonstans. Den gjordes för ett tiotal år sedan på tyska schackspelare. Tyskland har flest spelare med internationellt rankingtal.
Signaturen flirk påstod att de duktigaste tjejerna inte alls tävlar i kvinnliga tävlingar. Vilka kvinnor avses? Den enda jag kan komma på är Judit Polgar och hon har ju slutat."
Sweden United:
"Ett skäl är att det är färre professionella kvinnor som spelar schack, de får då sämre möjligheter att komma upp i toppranking i och med det.
En egen teori jag har tänkt på är att kvinnor kan ha en något sämre spatial förmåga, och det betyder att de inte kan göra lika bra ifrån sig på schack som kräver en ganska bra förståelse för hur pjäserna och bönderna ligger placerade i tre dimensioner. Om man spelar på ett schackbräde. Det som kallas positionsspel.
Men mest tror jag det handlar om att det är färre kvinnor som spelar, och även att de inte är lika 'fanatiskt' idoga som männen kan vara. Vad man sätter in får man ut, och kvinnor är inte beredda i lika stor utsträckning att dedicera sitt liv helt till schack som vissa män kan göra.
Skulle tro att det är förklaringen till stor del."
jenlov:
"Frågeställningen i TS är delvis felaktig, visst finns det vissa tävlingar bara för damer, sannolikt för att öka antalet kvinnliga spelare. Men någon herrklass finns inte, det finns ingen regel som hindrar att en kvinna brädar Magnus Carlsen från världsmästartiteln. I de flesta tävlingar, på alla nivåer, från elitnivå till nybörjarnivå, spelar både kvinnor och män, män är dock kraftigt dominerande på alla nivåer. Exempelvis har Pia Cramling deltagit i högsta klassen i SM vid väldigt många tillfällen. Hon har visserligen aldrig vunnit, men väl placerat sig högt."
***
I nämnda DN-artikel framkommer att endast "en eller två procent av schacktävlingar är damtävlingar, de allra flesta är i öppen klass där alla får delta oavsett kön." Det verkar alltså som att schack är könsneutralt i stor utsträckning, sett till hur det utövas.
Dock. Så vitt jag kan se finns ingen av världens topp 20 schack-kvinnor bland topp 20 schackspelare. (Källa, världsranking enligt Sveriges Schackförbund.) Kollar vi på bästa schackspelare genom alla tider är mansdominansen så vitt jag kan se total, och detta gäller såväl 1800-tal som 1900-tal och 2000-tal; eventuella normförflyttningar synes ej ha haft genomslag på resultaten. Därutöver är den bästa schackdatorn (Stockfish) framtagen av män, vilket även gäller den mer kända schackdatorn Deep Blue.
En snabb forskningsgenomgång visar att män faktiskt är bättre än kvinnor på schack, rent empiriskt. Det finns helt enkelt bättre manliga schackspelare än vad det finns kvinnliga. Frågan är: Varför presterar män bättre?
***
Antropofagi (Kukens ondska) om Kajsa Ekis Ekmans felslut i Könets existens:
"Ekis Ekman tycker att det är dumt att translobbyn relativiserar bort kvinnan ur ekvationen. Hon står fast vid att det finns ett patriarkat som förtrycker kvinnor, och att man riskerar att glömma bort det - samt ytterligare förtrycka kvinnor - om man börjar ge kvinnors speciella rättigheter till f.d. män. Hon tycker inte att de sämsta manliga idrottarna ska få krossa i alla damsporter, eller att vi ska släppa in killar i kvinnors trygga rum. Inte minst verkar hon mena att vi behöver begreppet 'kvinna' för att kunna analysera kvinnors utsatthet samt organisera kvinnor för att motverka patriarkatets förtryck.
[...]
Ekis Ekman vänder sig mot att man relativiserar bort biologiskt kön. Samtidigt påstår hon att mäns och kvinnors hjärnor är identiska, och att inga skillnader mellan könen kan förklaras med genomsnittliga olikheter i biologin. Könsroller är helt godtyckliga för Ekman. Ett problem som hon ser med transdiskursen är att man tvingar ihop kön med genus när man säger att "pojkar som beter sig som flickor kan byta kön," och hon har en god poäng här. Givetvis är det sjukt könskonservativt att stänga ut alla otypiska individer från ett visst kön genom att snäva åt könsrollerna och kräva perfekt alignment av kropp och beteende.
Den kula hon dock verkar vägra att bita i är att män och kvinnor i genomsnitt är olika rent psykologiskt; det finns typiska manliga respektive kvinnliga beteenden. Som vi varit inne på finns det även ett mer variabelt socialt kön, som dock inte direkt är godtyckligt men kanske i vissa fall föråldrat. Ekis Ekman borde släppa sitt agg mot 'biologisterna,' och 'biologisterna' (som säkert finns) borde släppa sin förnekelse av könsroller, och de borde mötas i att det finns biologiska skillnader mellan könen som går bortom kuk/fitta pattar/ej pattar. Hjärnor kan också vara olika - de är också en del av den fysiska verkligheten. Ekis Ekman borde släppa sin slappa dualism."
En hypotes: Män presterar bättre på schack eftersom de är bättre på schack.
"A popular explanation for the small number of women at the top level of intellectually demanding activities from chess to science appeals to biological differences in the intellectual abilities of men and women. An alternative explanation is that the extreme values in a large sample are likely to be greater than those in a small one. Although the performance of the 100 best German male chess players is better than that of the 100 best German women, we show that 96 per cent of the observed difference would be expected given the much greater number of men who play chess. There is little left for biological or cultural explanations to account for. In science, where there are many more male than female participants, this statistical sampling explanation, rather than differences in intellectual ability, may also be the main reason why women are under-represented at the top end."
Tyvärr är studien paywallad vilket gör det svårt att värdera huruvida "we show" eller ej, men liknande förklaringar framhålls i många andra studier på ämnet. Den färskaste meta-studien jag hittar ("The relationship between cognitive ability and chess skill: a comprehensive meta-analysis") tar dock fasta på korrelationen mellan intelligens och schackfärdighet:
"Why are some people more skilled in complex domains than other people? Here, we conducted a meta-analysis to evaluate the relationship between cognitive ability and skill in chess. Chess skill correlated positively and significantly with fluid reasoning (Gf) ( r − = 0.24), comprehension-knowledge (Gc) ( r − = 0.22), short-term memory (Gsm) ( r − = 0.25), and processing speed (Gs) ( r − = 0.24); the meta-analytic average of the correlations was ( r − = 0.24). Moreover, the correlation between Gf and chess skill was moderated by age ( r − = 0.32 for youth samples vs. r − = 0.11 for adult samples), and skill level ( r − = 0.32 for unranked samples vs. r − = 0.14 for ranked samples). Interestingly, chess skill correlated more strongly with numerical ability ( r − = 0.35) than with verbal ability ( r − = 0.19) or visuospatial ability ( r − = 0.13). The results suggest that cognitive ability contributes meaningfully to individual differences in chess skill, particularly in young chess players and/or at lower levels of skill."
Nå, statistik bör kontextualiseras. Om jag tolkar korrelationsangivelserna rätt så korrelerar "flytande G" med schackfärdighet (0.24) ungefär lika mycket som föräldrars sociala klass korrelerar med deras barns betyg (0.22); men (avsevärt?) mycket mindre än vad IQ korrelerar med betyg (0.54).
Sambandet mellan intelligens och schackfärdighet säger emellertid inte så mycket om könsskillnader. Vi kan anta att sambandet står sig oavsett biologiskt kön. En större mängd skickliga schackspelande män betyder inte att det finns fler män än kvinnor med högt IQ (men utesluter det inte heller). Oavsett hur många män respektive kvinnor som spelar schack så kommer intelligens och schackranking säkert samvariera.
Den tyska studien och metastudien motsäger varandra inte alls. Vilket för oss in på varför den tyska studien(s abstract) är lite fishy. Kolla:
"There is little left for biological or cultural explanations to account for."
Varför skulle det följa av att antalet elitschackspelare i världen kan förklaras med ett större antal manliga utövare? Vi förväntar oss fortfarande att schackförmågan korrelerar med intelligensen, och den tyska studien säger uttryckligen att "the extreme values in a large sample are likely to be greater than those in a small one." Om vi har fler män än kvinnor förväntar vi oss fler extrem-intelligenta män än kvinnor, och därmed fler högpresenterande schackspelare. Faktum är att studien(s abstract) implicit antar att intelligens förklarar schackframgångar; varför skulle annars en längre svans ("the extreme values") vara intressanta?
Att man utesluter "cultural factors" är också märkligt. Givet att vi inte tror att det är biologisk könsdimorfism som förklarar skillnaden i utfall, utan storlek på urval av män respektive kvinnor, så blir ju frågan varför fler män än kvinnor väljer att spela schack. Har man en skepsis mot biologisk könsdimorfism som förklaring torde man söka kulturella förklaringsfaktorer.
Låt oss klappa den tyska studien medhårs och byta fråga till "varför spelar så många fler män än kvinnor schack?" Som vi har sett har könssammansättningen av världseliten inte förändrats under århundraden av modernisering och kvinnlig frigörelse, vilket är en indikation på att kulturella / sociala förklaringar inte duger.
"The present study examined one intellectual domain, international chess, to quantify its gender differences in achievement and to see if these have been diminishing with the societal changes. Chess is a good test domain because it is a meritocracy, it has objective performance measures, and longitudinal data of a whole population are available. Performance ratings overall and in the top 10, 50 and 100 players of each sex show large gender differences and little convergence over the past three decades, although a few females have become high achievers. The distribution of performance ratings on the January 2004 list shows a higher male mean and evidence for more male variation, just as with traits such as height."
"The study examined gender differences in achievement in international chess and found that the male predominance has remained constant despite societal changes, with large gender differences in performance ratings and little convergence over the past three decades."
Jämförelse över (lång) tid är ett sätt att kontrollera för kulturella faktorer. En annan är tvärkulturella jämförelser. Denna studie bjuder på det senare (min fetstil):
"There is a persistent higher performance of men over women in chess that has been attributed to the disproportioned participation rates of men and women in this domain, but also to biological and cultural factors. This study addresses the disparity between men and women in performance at the expert chess level. Actual sex differences in chess performance were contrasted with differences estimated from the divergent participation rates of men and women chess players from twenty-four countries in the Eurasian region. There was a male advantage in chess performance throughout all countries. Sex differences in chess performance emerged for all the studied countries, with remarkable and highly variable unexplained gaps that were unrelated to the men versus women ratios. The cross-country variability about sex differences in chess performance indicates differences in geographical and cultural factors that might elicit differential participation rates, starting age, and perseverance in the domain for men and women. These differences are also likely to underlie the remarkable disparity in expert chess performance of men and women than only differential participation rates."
Som synes framhåller studien (i motsats till den tyska) att "participation rates" inte är tillräckligt för att förklara skillnaden i schackprestation. Istället är det kulturella skillnader mellan länder som man menar förklarar skillnader i "deltagandefrekvens, startålder och uthållighet inom området." Det är alltså - enligt studien - den totala mängden män respektive kvinnor som avgör, utan hur män respektive kvinnor av kulturella skäl tar sig ann schackspelandet.
Intressant resultat ur studien om förändring över tid är att män verkar jobba lite hårdare än kvinnor:
"Career patterns of players first on the list between 1985 and 1989 show that top males and females entered the list at about the same age but females tend to play fewer games and have shorter careers. In this domain at least, the male predominance is large and has remained roughly constant despite societal changes."
Vi ser alltså att män nördar ner sig avsevärt mycket mer än vad kvinnor gör. Detta går i linje med den tvärkulturella studiens slutsatser om att kulturella skillnader i "könsskillnad i grit/effort" förklarar mer än könsratio i det kvantitativa deltagandet.
***
Vilket för oss in på STEM/HEED-diskussionen. Enligt den så kallade jämställdhetsparadoxen väljer kvinnor i mer ojämställda länder oftare STEM-karriärer (könsotypiskt), medan kvinnor i mer jämställda länder oftare väljher HEED-karriärer (könstypiskt). I tidigare genomgång (länkat nyss) kommer Antropofagi fram till att evolutionspsykologiska förklaringar är mest sannolika. Låt oss kolla på länder där högst andel av STEM-anställda är kvinnor:
En reflektion är att länder med lågt kvinnligt arbetskraftsdeltagande kommer att ha mer otypiska kvinnor i arbetskraften. Det är dock inget glasklart sådant samband, vid en snabb jämförelse. Exempelvis kommer Kambodja på plats nummer 13 i världsrankingen över högst andel arbetskraftsdeltagande av kvinnor. (Enligt samma sökning kommer Sverige bara på plats 36 vilket känns skumt. Men jag kan liksom inte djupdyka hur mycket som helst i hur mycket som helst.)
De länder som enligt Chat-GPT producerar bra kvinnliga schackspelare är framförallt Ryssland, Georgien, Kina och Ukraina. Enligt internet är top tio China, Russia, India, Georgia, Ukraine, United States of America, Poland, Germany, Kazakhstan och Hungary. I alla fall USA och Georgien känner vi igen från diagrammet ovan, och lite vanliga hederliga fördomar berättar att både Ryssland, Indien, Ukraina, Kina och Ungern har hög andel kvinnor i STEM. Kazakstan har säkert ingen STEM alls och tyskarna är ju bara nazister för fan.
Så lite random sökningar plus guesstimat ger oss att samma länder som producerar hög andel kvinnor i STEM också producerar bra female chess-players.
***
Att vissa nördländer har fler nördiga kvinnor betyder inte att det är kulturella faktorer som förklarar schack-skillnaderna, eftersom genetiken såklart kan skilja sig över världen. Mina priors om detta ger dock att kulturella skillnader är mer troliga än genetiska när vi jämför länder.
Men, de kulturella skillnaderna verkar alltså - enligt det ovan redogjorda - handla om att kvinnor förväntas nedlägga ansträngning. Vi kan alltså anta att grit och effort är mer kulturellt styrt än intelligens, och att kvinnors prestation kommer vara starkare i grit/effort-hos-tjejer-uppmanande länder så långt som grit/effort räcker. Vi har fortfarande en "rätt hög" korrelation mellan intelligens och prestation i schack, och då kan the greater male variability hypothisis säkert räcka för att förklara att det saknas kvinnor bland världseliten.
Män är nördigare. De lägger ner mer ansträngning i vad de gör, troligen för att kvinnor är det väljande könet och män selekterats för att åstadkomma magnifika ting och därmed bli valda. I vissa kulturer uppmuntras nörd-kvinnor att också nörda ner sig. Men mäns större benägenhet att nörda - och mansdominansen i den smartaste percentilen av totalbefolkningen - gör att män som grupp krossar kvinnor som grupp i schack.
***
Såhär i backspegeln kan man väl konstatera att Flashback redan hade sagt allt som behövde sägas.
(I dagens blogginlägg tillämpas fotnoter. Det är även så att några korta stycken om islams dålighet är återvunna från tidigare poster. Detta hade en rimlig orsak som inte behövs gås in på.)
***
Inte alla hjältar är sympatiska. Ta exempelvis muslimernas primära hjälte, profeten Muhammed (frid över hans namn).
Muhammeds andra eller möjligen tredje hustru Aisha anses allmänt ha varit sex år gammal vid giftermålet - nio år vid tiden för bröllopsnatten (Al-Bukhari 7:62:64) - vilket idag skulle riskera tilldra sig Patrik Sjöbergs uppmärksamhet.[1] Det finns för övrigt flera omnämnanden i olika hadither om att Muhammed hade slavar, exempelvis i en passage i den väl ansedda Al-Bukhari (5:59:541) där det i förbigående nämns att en av profetens slavar hjälper honom att nedstiga från hästen.
Muhammed hade även slavkonkubiner, till exempel Rayhana bint Zayd som (genom giftermål) stammade från Banu Qurayza - en judisk stam som hamnade i konflikt med Muhammed efter att han återkommande kritiserat deras tro. Efter att Muhammed år 622 hade flyttat till Medina började han systematiskt överfalla och plundra Banu Qurayza-stammens karavaner, och så småningom (efter instruktioner från ängeln Gabriel) beordrade Muhammed en attack på Banu Qurayza. Judarna förlorade och gav sig varpå
“their men were beheaded, their women and children were enslaved, some were sold, and their property was divided among the Muslims.” (Källa.)
Också ett sätt att inleda en kärleksaffär! Rayhana bint Zayd måste haft en del gammalt groll att ta upp i parterapin (eller hur nu sånt funkar i polygama patriarkala kulturer). “Du viker ju tvätten fel!” “Ja men du då, du utrotade ju mina manliga släktingar och sålde mina systrar som sexslavar!” “Ja men du då! Du lyssnar ju inte!”
En förhållandevis känd meme inom islam är att apostater - avfällingar - ska dödas. Enligt Islam Q&A kanaliserade Muhammed Allahs vilja när han uttryckte att “vem som än överger sin religion måste dödas” (min egen översättning från engelska).[2] Islam Q&A lägger förutom Muhammed-citatet bland annat fram argumentet att man måste döda apostater så att de inte sätter ett olyckligt prejudikat för andra “troende”[3]; samt att:
“Ingen av dem som skryter om personlig frihet och trosfrihet skulle stå ut med att en grannes barn slår deras barn eller rättfärdigar detta som ‘personlig frihet,’ så hur kan de rättfärdiga att lämna den sanna religionen och förkasta sharia som Allah uppenbarade för att lära mänskligheten om Hans enhet och ge rättvisa och rättvisa till alla?”
Låt oss upprepa och enas om premissen: Inte alla hjältar är sympatiska. Inte ens muslimernas primära hjälte, profeten Muhammed. Man får anta att han hade andra, goda, sidor.
***
Hilding Gustaf Sigvard Ekström var olyckligt nog inte bara kemist. Han var även frivillig medlem i Waffen SS.
Som Timothy Snyder förtjänstfullt beskriver i Den svarta jorden handlade förintelsen inte om att en effektiv stat med plikttrogna byråkrater använde sin förvaltning till att effektivt massmördade judar och andra oönskade element. I själva verket satte den tyska statsförvaltningen en del käppar i hjulet för nazisterna, och det var först när man kunde upphäva andra staters existens som man lyckades mörda i verkligt industriell skala. Jämförelsevis få judar mördades i Tyskland, och även massmorden i Polen och andra länder skedde inledningsvis med osofistikerade metoder såsom nackskott. Adolf Eichman, som fick Hannah Arendt att dra (felaktiga) slutsatser om “den banala ondskan,”[4] visade sig på framkomna bandinspelningar vara både “idealist” (i bemärkelsen djupt övertygad ideologisk nazist), lögnare, massmördande psykopat, samt icke det minsta ångerfull. En allt annat än banal ondska.
En förutsättning för genomförandet av förintelsen var att nazisterna skapade egna icke-statliga organisationer såsom SA och SS. Dessa organistaioner var direkt underställda Hitler. De infiltrerade visserligen statsmakten men agerade som mest effektivt på eget bevåg, SS främst utifrån de statslösa territorier som uppstod när man krossat krossat Polen och andra nationalstater. Waffen SS, som var ansvariga för att organisera och driva förintelselägren, var så heta på gröten att de till och med såg till att mörda större delen av ledningen för SA. Detta skedde under “De långa knivarnas natt” och utifrån fabricerade bevis om att SA-ledare Ernst Röhm planerade en kupp mot Führern (frid över hans namn … oj, nej förlåt, så får man visst inte säga om psykotiska massmördare[5]).
(I efterhand påstods Röhms homosexualitet ha varit orsaken till att hans måste dö - det funkade bra som populistisk förklaring i dåtidens Tyskland - och tydligen pågick faktiskt veritabla bögorgier på Hansenbauer Hotell när SA-ledningen överrumplades av Hitler och hans entourage under De långa knivarnas natt. Homosexualitet som mordanledning var dock en uppenbar efterhandskonstruktion eftersom Röhm varit öppet gay sedan flera år tillbaka - år då han och Hitler ändå varit bästa vänner och skickat hjärtliga, och ärligt talat rätt bögiga, brev till varandra.)
SA-bögar.
Pride?
Gustaf Ekström var alltså frivillig i nämnda Waffen SS. Det var dock inte allt han hann med under sitt orättvist långa liv. 1988, ett bra tag efter att alla andra svängt i nazistfrågan, var Ekström med och grundande Sverigedemokraterna.
Emblemet för Sicherheitsdienst des Reichsführers-SS, det vill säga SS’ och nazisternas säkerhetstjänst.
Islam i alla ära. Även katolicismen har en hel del att svara för. Efter att Tyskland besegrats av de allierade tog många Vatikanen sitt nazistiska ansvar och räddade högt uppsatta nazister ifrån lagföring. Detta skedde inte minst via den så kallade Råttlinjen till Argentina, via vilken bland andra dödsdoktorn Mengele och den ovan nämnde Adolf Eichman flydde undan rättvisan. Så även Klaus Barbie, Slaktaren från Lyon, som en snabb bildsökning kan bekräfta hade ett mycket ariskt utseende (säg till om ni har bättre läsglasögon och kan tyda det finstilta):
Eichman kidnappades av Mossad 1960, men flera av de andra nazistiska högdjuren levde lugnt och stillsamt till sin död på olika håll i Sydamerika. Med tanke på att Gustaf Ekström levde till sin död, 1995, och dessutom uttryckligen inte ångrade sig (as of 1993 - mycket kan hända på två år!) så är det möjligt - nej troligt - att Ekström hade kontakt med andra i nazistdiasporan under 1900-talet. Han kan mycket väl ha fått vykort från Buenos Aires.[6]
Om en grundare till ett politiskt parti är nazist, och fortfarande står för det ett halvsekel efter att nazism blivit helt ute - säger det då någonting om omdömet hos de individer som väljer att engagera sig i partiet i fråga?
Sunt förnuft svarar helt klart “ja” på den frågan.
***
Den som kränker muslimers religiösa känslor, eller muslimska länders religiösa lagar, kan förvänta sig otrevliga konsekvenser. Låt oss ta Asia Bibi som exempel. Som SVT Nyheter rapporterade 2018 benådades Bibi äntligen efter att ha suttit fängslad i tio år i väntan på verkställande av sin dödsdom. Bibis brott var att hon - efter att av muslimska väninnor (?) ha anklagats för att som kristen “smutsa ner” vattnet i en skål hon drack ur - ha hädat när hon svarade: “Min Kristus dog för mig. Vad gjorde Muhammed för er?” SVT Nyheter konkluderar (som sagt 2018):
“Att vanhelga islam eller den heliga skriften Koranen är brott som är förenat med dödsstraff i Pakistan. Ledande människorättsorganisationer har länge kritiserat lagstiftningen och sagt att den rutinmässigt missbrukas för att motivera censur, förföljelse och till och med mord på minoriteter.
I dagsläget sitter cirka 40 personer fängslade på livstid eller i väntan på dödstraff [sic] för blasfemi i Pakistan, enligt USA:s kommitté för religionsfrihet.”
Många känner också till Samuel Paty, som halshöggs för att i sin roll som lärare ha använt Muhammed-karikatyrer i sin undervisning; Lars Vilks, som råkade måla en rondellhund och därför tvingades leva och dö under livvaktsskydd; Charlie Hebdo, Jyllandsposten, Salman Rushdie; med mera och med flera in absurdum.
Att kritisera islam är inte riskfritt.
***
Ändå är det viktigt att kritisera islam. Det är viktigt att kritisera religion överhuvudtaget, eftersom varje given religion med största sannolikhet är faktamässigt felaktig.
Det är dock särskilt viktigt att kritisera just islam, eftersom islam är en väldigt dålig religion.
Ty inte alla religioner är lika bra eller dåliga. Vi förväntar oss varken att kväkare eller bahá'íer ska begå massmord på tolvåriga flickor eller tvinga “otrogna” kvinnor att äta sina egna bebisar. Vi önskar inte att Xipe Totec-dyrkan får en revival eller att juche-blodskult bör spridas över världen på bekostnad av upplysningsideal, vetenskap och demokrati.
De som ändå vill hävda att islam inte är sämre än vilken religion som helst har en del beklämmande empiri att bortförklara. Låt oss kolla lite på hur det går med muslimska länder. Det mest demokratiska muslimska landet i världen är Malaysia, på plats 40 på "democracy index rank." Det är en "flawed democracy." Därefter kommer Indonesien och Albanien på platserna 54 respektive 64. De är också "flawed." Från Bangladesh på plats 73 till Mauretanien på plats 108 hittar vi totalt 12 länder som klassificeras som "hybrid regimes" och karakteriseras av en inkomplett demokratisk transition och politisk repression. På plats 110 hittar vi Palestina som klassas som en auktoritär regim liksom trettio ytterligare muslimska länder. Afghanistan är värst på etthundrasextiosjunde plats (av knappt 200 stater i världen). Turkiet räknas som en hybridregim och Irak som en auktoritär regim.
"Among the findings are the following: Ramadan fasting by pregnant women harms prenatal development; Islamic charities mainly benefit the middle class; Islam affects educational outcomes less through Islamic schooling than through structural factors that handicap learning as a whole; Islamic finance has a negligible effect on Muslim financial behavior; and low generalized trust depresses Muslim trade. The last feature reflects the Muslim world’s delay in transitioning from personal to impersonal exchange. The delay resulted from the persistent simplicity of the private enterprises formed under Islamic law. Weak property rights reinforced the private sector’s stagnation by driving capital from commerce to rigid waqfs. Waqfs limited economic development through their inflexibility and democratization by keeping civil society embryonic. Parts of the Muslim world conquered by Arab armies are especially undemocratic, which suggests that early Islamic institutions were particularly critical to the persistence of authoritarian patterns of governance. States have contributed to the persistence of authoritarianism by treating Islam as an instrument of governance. As the world started to industrialize, non-Muslim subjects of Muslim-governed states pulled ahead of their Muslim neighbors, partly by exercising the choice of law they enjoyed under Islamic law in favor of a Western legal system."
(Waqf är "en gåva till gud i välgörande syfte.")
Islam har således flera olika egenskaper som hämmar tillväxt, investeringar och ackumulation av humankapital. Låt oss själva kolla på HDI i några väl valda länder. Som referenspunkter inkluderar vi Sverige, samt Israel som ju geografiskt är placerat i MENA och kan få fungera som en kulturell kontrollgrupp. Slutsats: Muslimska länder ligger långt efter i allt som kan kallas utveckling.
Förutom att jämföra länder kan vi jämföra människor i länder. Muslimer är "socioekonomiskt utsatta" i Indien (källa), vilket kan tyda på diskriminering eller på att de är sämre på att ackumulera välstånd. (En snabb sökning avslöjar dock ingen tydlig korrelation mellan rikedom och andel muslimer vad gäller indiska delstater, även om några av de stater med högst andel muslimer dock är några av de fattigaste.) As of 2021 var det tydligen vedertaget att ickemuslimska minoriteter i muslimska länder lyckas bättre än majoritetsbefolkningarna (men studien påstås visa att det inte är muslimska värderingar och institutioner utan selektionsmekanismer som förklarar varför just koptiska kristna egyptier lyckas bättre än muslimer).
"well-documented that Muslims experience economic disadvantages in Western European labor markets. However, few studies comprehensively test individual-level explanations for the Muslim employment gap. Using data from the European Social Survey, this research note briefly examines the role of individual-level differences between Muslims and non-Muslims in mediating employment differences. Results reveal that human capital, migration background, religiosity, cultural values, and perceptions of discrimination jointly account for about 40% of the employment variance between Muslims and non-Muslims. Model specifications for first- and second-generation Muslim immigrants reveal a similar pattern, with migration background and perceived discrimination being of key relevance in mediating employment difference. While individual-level effects are indeed relevant, unexplained variance suggests that symbolic boundaries against Islam may still translate into tangible ethno-religious penalties."
Återigen måste vi konkludera att det kulturella paketet islam om inte orsakar fattigdom och ekonomisk stagnation i alla fall inte motverkar det nämnvärt.
***
Nämnvärt är också islams fokus Ödet, på arabiska Al-Qadr, en slags vad det verkar ofta lamslående version av determinism.[7] Antologin Cousin Marriages innehåller en intervjustudie med ett gäng holländska turkar och marockaner. Studien fokuserar bland annat på hur man uppfattar riskerna med kusingifte. Jag citerar några av citaten som förkommer i Storm & Bartels kapitel. Den första intervjupersonen är en kvinna som har gift sig med sin kusin och fått ett barn med en ärftlig sjukdom. Mannen valde då att skilja sig, men kvinnan säger:
We are Muslims, we believe in Allah. So, when somthing happens, we have to thank Allah [...] We can't make the children with our own hands, but Allah gives us the child. So, when something happens, it happens. It is Al-Qadr.
En annan intervjuperson, som har studerat kemi, gifte sig med en kusin och fick två svårt utvecklingsstörda barn:
I have studied Chemistry, I know about the [medical] risk. [...] But for me that is not an explanation. So I married my cousin. That is why I have ... disabled children, no [...] For me, I'm Muslim, so I believe in God. I don't know, with us, we have Al-Qadr, 'fate' if you translate it. That's it actually.
Det här synsättet tyder på att religiösa idéer har ett inflytande på hur man betraktar risk, och att religion därmed kan diktera mänskligt beteende. Det är såklart svårt att veta ex post om Al-Qadr spelade in i själva beslutsfattandet, eller om det bara är en behändig coping-mekanism när livet skitit sig, men helt frikopplat från religiösa föreställningar är de kulturella sedvänjorna (kusingifte) i alla fall ej. Och, vilket är viktigt - detta verkar även gälla för högutbildade individer. Islam biter tydligen på utbildade kemister lika bra som nazism bet på kemisten Gustaf Ekström.
***
Kusingifte, ja.
De flesta samband är trots allt inte orsakssamband. Kan det vara så att islam inte är så pjåkigt ändå, utan bara råkar samvariera med dåliga arabiska klansamhällen?
Islam är i mångt och mycket en anpassning av judenkristendom till arabisk klankultur. Endast 15-20 procent av alla muslimer är araber medan över 90 procent av alla araber är muslimer. Muhammed var arab, och han skrev Koranen på arabisk i syfte att ena de arabiska klanerna under islam. Islam spreds över världen till följd av arabernas/muslimernas militära expansion, men var alltså från början ett arabiskt projekt. Koranen anses endast som sann på originalspråket - jag får skämmas över min tummade Zetterstéen-översättning - och minareterna ropar ut böner på arabiska oavsett om det är pakistanier, indoneser, rohingyer eller uigurer som ska lyssna.
Islam passar bra med släktskapsintensiv arabisk hederskultur. Exempelvis uppmuntras kusinäktenskap, en form av incest som även profeten Muhammed ägnade sig åt:
Fråga: Varför var Profeten gift med sin kusin? Är detta tillåtet för muslimer eller var det ett speciellt för Profeten? Personligen tycker jag inte det är en bra idé. Jag respekterar mina kusiner som mina systrar. Mer så hörda jag att ingen av följeslagarna gifte sig med sin kusin.
Svar: Allah säger: “Profet! Vi har förklarat dem till vilka du har gett deras brudgåvor som dina lagliga hustrur; de som du rättmätigt besitter [av fångar tagna i krig för trons sak] som Gud har tilldelat dig [kan läggas till dem]. Dina kusiner på din faders sida och din moders sida som utvandrade med dig [till Yathrib har du också rätt att ta till hustrur].” [Sura Al-Ahzab 50]
Allah har gjort giftermål med sin kusin lagligt. Det finns ingen dispyt om detta i islamisk lag. Envar som önskar tvista om detta sätter sin egen religion i allvarlig fara.
Det frågeställaren nämnde om att han inte tycker om att gifta sig med sin kusin, för att han känner att hon är som hans syster, är något baserat på traditionerna och kulturen i vissa samhällen. Emellertid kan inte dessa traditioner förbjuda en man från att gifta sig med en kvinna. Det är väl etablerat i islamisk lag att detta slags äktenskap är gott och acceptabelt. Faktum är att det är många familjer som föredrar giftermål mellan kusiner.
Zaynab var kusin till Profeten . Hennes mor var Umaymah, dottern till hans farfar ‘Abd al-Muttalib. Vi kan inte finna något bättre exempel än Profeten , då han är den Allah har beordrat oss att följa. Om ingen annan i historien gifte sig med sin kusin, skulle Profetens föregående exempel vara mer än nog för oss.
Vi är överraskade att någon skulle kunna göra ett sådant uttalande att ingen av följeslagarna gifte sig med sin kusin. Det fanns inga äktenskapsförordningar på den tiden, och ärligt talat så var giftermål med en kusin ingen stor sak. Det var ganska vanligt och inte värt någon speciell uppmärksamhet eller benämning. Det är därför inte överraskande att man har svårt att finna dess förekomst registrerad.
Hur som helst, en hastig undersökning av hadith gav ett antal exempel. Den berömde följeslagaren al-Mughîrah b. Shu’bah gifte sig med dottern till hans farbror, den berömde följeslagaren ‘Urwab b. Zubayr al-Thaqafî. [såsom relaterad av Sa’îd b. Mansûr i hans Sunan]
Kabshah bint Ka’b var gift med sonen till hennes farbror, den berömde följeslagaren Abû Qatâdah. I den välkände hadith om att katten inte är oren, refererar Abû Qatâdah till sin svärdotter som sin brorsdotter. En kvinna vid namn Kabshah bint Ka’b hällde en gång upp lite vatten för sin svärfar Abû Qatâdah för hans tvagning (wuduu’). En katt kom förbi och ville dricka, så Abû Qatâdah vände på skålen så att katten kunde göra så. Han noterade att Kabshah tittade förvånat på honom och sade: “Förvånar detta dig, min brorsdotter? Sannerligen sade Allahs budbärare om katten: ‘Den är inte oren. Det är en av de varelser som lever i vår närhet.'”
Det är också välkänt att ‘Alî b. Abî Tâlib, den fjärde kalifen och den mest kära följeslagaren hos Profeten , gav sin dotter Zaynab för att gifta sig med hennes kusin ‘Abd Allah, sonen till hans bror Ja’far b. Abî Tâlib. Detta är handlingen av en av de rättfärdiga kaliferna (al-Khulafâ’ al-Râshidûn).
Profeten sade: “Du måste följa min sunnah och sunnah av de rättfärdiga kaliferna som kommer efter mig. Håll fast vid den med era kindtänder.”
Vi hoppas att ni kan se att det inte finns någon grund till dispyt om muslimers giftermål med sina kusiner. Det är etablerat av Koranen, sunnah, praktiserandet av följeslagarna, inklusive de rättfärdiga kaliferna och konsensus av den muslimska ummah.
Besvarat av the Fatwa Department Research Committee – lett av Sheikh ‘Abd al-Wahhâb al-Turayrî
Det är alltså tydligt att kusingifte är tillåtet i islam, vilket the Fatwa Department Research Committee klargör i sitt ovanstående uttalande. Vi noterar även att endogami är viktigt, inte minst i klaner som anser sig stamma från Muhammed. Igen från antologin Cousin Marriages, här om brittiska pakistanier:
Families vary in the importance they attach to biradari or caste endogamy. Concerns to maintain the purity of the biradari may be greater for families such as the Sayeds, who claim decent from the Prophet Muhammed, than for people from middle ranking or artisan castes, but hierarchy with respect to caste, biradari and wealth also enables various forms of social mobility, including across zat and biradari boundaries.
Poängen är att araber oftast är muslimer; att islam är ett arabiskt projekt; och att icke-arabiska muslimer lider under en påtaglig kulturell påverkan från arabvärlden. Distinktionen mellan islam och arabisk kultur blir därmed lite luddigare än vad man kanske skulle kunna tro. Dessutom synes det vara uppenbart att islam tillåter och kanske uppmuntrar kusingifte - Muhammed ska ju trots allt stå som alla muslimers ultimata föredöme, och han gifte sig med sin kusin - och slutligen kombinerar islam den lite mer övergripande religiösa identiteten med klanrelaterade identiteter.
Det senare finner vi exempel på både i den arabiska nationalismrörelsen och i våra dagars “svenska” “grupperingar.” Faisal I av Irak och Hashem Ali Khan får företräda idén. Faisal skrev på Faisal-Weizmann-överenskommelsen med britterna, för att säkra arabernas territoriella anspråk i utbyte mot att man satsade allt på upproret mot det ottomanska riket. Britterna ville bara avleda ottomanernas uppmärksamhet, eftersom man hade fullt upp med att kriga på lite alla möjliga fronter. (Så vitt jag förstår saken hade man aldrig någon tanke på att ge araberna det man lovat dem. Faisal och hans vänner blev alltså blåsta, vilket måste ha förvånat detta folk för vilket hedern var allt.) Faisal I var en betrodd klanledare som i sin ställning som imam kunde vinna förtroende hon flera olika klaner och beduinstammar.
Den av Johanna Lerneby skildrade klanen Al-Asim, eller Ali Khan som de heter i verkligheten, styrs av en imam och patriark vid namn Hashem Ali Khan. Ett bärande spår i boken Familjen är Lernebys gradvisa uppvaknande vad gäller hederns logik. Hashem Ali Khan framställer sig själv som en uppburen och respekterad man som mäklar i konflikter och gör stor nytta för samhället. I en svensk kontext blir han en märklig, despotisk patriark, som med hjälp av sin ätt kontrollerar Angered med omnejd. Hashem är tydligen visserligen dömd för mordet på en tiobarnsmamma i Libanon, vilket möjligen inte lirar så bra med rollen som vis, god patriark, men samtidigt har Göteborgspolisen använt Hashem i dialoger i och med släktbaserade fejder, så onekligen har han visst inflytande och viss kredibilitet.
Parallellen mellan Hashem Ali Khan och Faisal är att båda i kraft av sitt rykte och sin heder kan mäkla mellan rivaliserande klaner. I klanbaserade samhällen saknas typiskt sett institutioner för neutral interaktion mellan individer - istället gäller heders-baserade institutioner där heder och släktskapsband är definierande. Islam hackar det här en smula, i och med att imamer anses vara något mer neutrala än andra, och alltså inte enbart antas gå sin egen klans ärenden.
Åtskillnaden mellan islam och arabisk hederskultur är så svår att vi kan påstå att islam är bärare av de arabiska memetiska element som målat in större delen av Mellanöstern i ett kulturell-evolutionärt spelteoretiskt suboptimum.
Slutsats: Islam är dåligt. Både för att det passar dåliga samhällen och för att det vidmakthåller deras dålighet.
***
Inte alla hjältar är sympatiska. Muslimernas hjälte Muhammed var en rövare, mördare, slavägare och pedofil.
En man som heter Richard Jomshof gick på 1990-talet med i ett politiskt parti som på 1980-talet grundats av SS-veteraner och andra uttalade nazister. Det säger någonting om hans omdöme.
Idag är Jomshof en av få offentliga personer som uttalar sig tydligt kritiskt mot islam. Så vitt jag kan se är hans uttalanden korrekta i sak. Dessutom gör han en gudi behaglig gärning när han kritiserar den väldigt dåliga religionen islam.
Den kritiken frambär han dessutom dödsföraktandes. Islams kritiker tenderar att halshuggas, nedskjutas, sprängas och knivhuggas. Att utsätta sig för dessa väl kända risker, för att säga det som (man tycker) är rätt, är hjältemodigt.
Inte alla hjältar är sympatiska. Men om en miljard muslimer kan hylla en medeltida pedofil och krigsherre som en hjälte, så kanske vi andra kan hava förbarmande med en av de få människor i vårt land som - med livet som insats - vågar ta bladet från munnen och säga att kejsaren är naken. Tack, Richard Jomshof.
Islam är en väldigt dålig religion och vi borde akta oss noga för att låta den spridas i vårt samhälle.
***
Fotnoter
[1] Muhammed härstammade visserligen från mäktiga släkter men började sin karriär som föräldralös och fattig - dock inte fattigare än att han förutom några getter även ägde en “slavflicka.” In the famous words of Ted Borg: “Man kan ju bara tänka sig!”
[2] Detta kan verka ironiskt i ljuset av att Muhammed även ville konvertera så många som möjligt till islam, vilket måste betyda att de förväntades överge sin befintliga religion. Dödsstraff för apostater verkar inte ha varit ett helt religionsneutralt påbud.
[3] Det är en rätt intressant fråga faktiskt - bryr sig inte Allah/ Muhammed/ imamer/ muslimer i allmänhet om huruvida de troende faktiskt tror? Räcker det med att man läppledes bekänner sig till islam? Att hindra avhopp genom dödsstraff är som att hålla räkningen på kinesiska barn genom kommunistdiktatur - bra för statistiken men knappast för det egentliga utfallet.
[4] Dåligt av Arendt eftersom det redan under rättegången kunde styrkas att Eichman i strid med order beordrat avgången av ett sista tåg till Auschwitz och således självsvåldigt mördat omkring 2000 personer.
[5] I alla fall inte om de bara hade en nedfallen pungkula.
[6] Obs, total spekulation, men rimlig sådan i min ödmjuka mening.
[7] Till skillnad från den protestantiska predestinationsläran som one-box:ar på Newcomb’s problem.
