40-talisterna är jävla svin som förstör för alla oss andra

Låt oss anta att the boomers nu äntligen dör av. Detta sägs (se Kvartals artikel om Köttberget, orkar inte hitta länken) leda till att deras barn, 60-talisterna, blir rika. Boomers har täljt guld genom utvecklingen av fastighetspriserna och nu ska gen X ärva deras villor och sommarhus.

Men, om nu massor av hus blir lediga när boomers dör, borde inte det sänka värdet på hus? Tillgången går ju upp. 

Förvisso finns en stor efterfrågan som inte tillgodoses eftersom många inte har råd att köpa småhus (den tekniska termen för stora hus), men det är väl antar jag för att det varit mer lönsamt för boomers att sitta kvar i sina onödigt stora hus och att omsättningen på bostadsmarknaden är låg. En viss (kanske orimlig) värdeökning är förväntad och den som kan sitta kvar avstår att sälja. Samtidigt är bostaden en investering snarare än ett boende vilket gör att många köper orimligt dyra hus när de tror sig kunna räkna med en värdeökning. Vi kanske inte pratar om en perfekt rationell marknad.

Ändock, om the boomrz dör kan ju inte gärna 60-talisterna ha fyra hus samtidigt. Denna generation är på inget sätt de mest förfördelade utan har sannolikt redan en göttig bostadssituation och har redan sett en värdeökning som gör dem täta nog. Troligen kommer 60- och 70-talisterna känna sig tvungna att beckna skiten även om det blir lite billigare än de hade hoppats.

Om tillgången på småhus går upp, och priserna relativt sett går ner (kanske åtminstone stagnerar?), borde youngins (millenials och yngre) få ökade möjligheter att få en kåk på hand. Min uppfattning är att folk avstår att föda barn för att det är för dyrt, där "för dyrt" for all practical purposes betyder att det är för dyrt att köpa vad man uppfattar som ett "tillräckligt" stort boende. Självklart kan man i teorin koka buljong själv, stjäla kläder ur förskolans borttappatlåda samt ha bunkbeds med fjorton ungar i vardagsrummet - men i praktiken vill människor keep up with the joneses och ge barnen vars ett rum, näringsriktig föda samt habila vinterkläder. Och helst en adress på respektavstånd från gängvåld.

När boomersproppen går ur kommer alltså omsättningen på bostadsmarknaden öka igen. Det är massa feta äckliga grisboomers som suttit och hållit på kvadratmetrarna i 40 år, men äntligen dör de och äntligen kommer husen ut på marknaden. Om folk kan köpa hus tidigare kan de skaffa barn tidigare och tätare. Drömmen är ett samhälle där alla flyttar in i sin villa vid 25 så att de hinner få fyra barn innan 40. Sen är man ju för trött.

Men vad ska vi egentligen förvänta oss för prisutveckling på bostäder dårå? Poängen är ju att ingen har råd idag för att stagnerade boomers som sitter och håller på jättehus undanhåller objekt från marknaden och skapar ett artificiellt låg utbud. (För egentligen behöver de ju inte husen som boende betraktat - det är bara mer lukrativt att sitta still i båten än att sälja och flytta till ett mer väldimensionerat boende.) Hur ut på marknaden måste minska priserna (återigen relativt sett - kanske stagnerar bara prisökningen, vad vet jag).

Då blir det ju inte en gigantiskt värdeöverföring till bommersarnas barn, och förmögenheterna kommer visa sig ha varit något mindre än man tror idag när huspriserna fortfarande är cp och tillgångsinflationen bananaz (med vilket jag menar att boendekostnaderna ökat mycket mer än alla andra kostnader såsom mat och elektronik och frisörtjänster).

Det känns viktigt att inte göra om misstaget att cementera folks rövar i sina hus. I själva verket borde barn ärva sina föräldrar när yngsta barnet fyller 22, så att barnen kan skaffa barn i tid utan att behöva vänta på att ens föräldrar dör av. Det borde inte heller vara så fördelaktigt att äga ett hus - det ska vara rationellt att dimensionera sitt boende. Avskaffa ränteavdrag och öka fastighetsskatten är väl the way to go, antar jag. Samt bygg mer småhus så att tillgången hänger med efterfrågan, så att priserna inte exploderar och boendeformer reduceras till investeringsobjekt.

Ett sätt att se på ekonomi är vad jag vill kalla ikigai-modellen. Folk byter tjänster genom pengar och ens tillgångar representerar hur ens eget erbjudande till omvärlden värderas. Om "köttberget" nu måste tas om hand om kommer vi se en situation där generationerna byter hus mot rövtorkning. De unga vill ha någonstans att bo och 40-talisterna vill bli ompysslade. 40-talisterna kan nu byta sina feta hus mot att zoomergenerationen kommer hem till dem med matlådor och kanske runkar av dem på dödsbädden. Detta är frånstötande men vad gör man inte för att komma över en bra villa att parkera sina arvsanlag i.

Snarare är det kanske 60- och 70-talisterna som ärver husen från sina boomerföräldrar och som byter dessa mot att yngre människor pysslar om överlevande boomers (man slipper alltså pyssla om sina egna föräldrar som 60-talist!) och 60-talisterna själva (rikedom innebär att kunna byta till sig allsköns lyx och tjänster). Detta borde i så fall betyda att det är fortsatt dyrt att köpa bostad ety det är genom ekonomisk transaktion byteshandeln sker. Det är alltså viktigt att de yngre fortfarande har kniven mot strupen och måste klara sina amorteringar, så att de fortsätter att jobba hårt (som rövtorkare och avrunkare åt de äldre som de köpt sina hus av).

Rent samhällsekonomiskt kanske det för övrigt är "bra" att det är såhär orättvist. Om det var billigt att köpa hus kunde ju hustrun bli hemma fru, mannen försörja familjen och barnen avlas i mängder utan något besvärande högt arbetskraftsdeltagande från föräldrarna ifråga. Att det nu är dödsläger-nivå på stressen under barnåren - då man måste hämta förskola, laga mar, städa och samtidigt förvärvsarbeta intensivt för att ha råd med lyxig köpebuljong, vinterskor och bostadsyta - innebär att alla måste jobba; hårt, mycket och fruktansvärt. Förvisso leder det till utbredd utbrändhet, psykbryt och magkatarr, men vad gör man inte för tillväxten.

Ukraina och pluralism

Hej Anders [Nordström, lektor i statsvetenskap vid Södertörn som författat denna avhandling],

tack för bra dragning igår på Riksarkivet, där jag satt i publiken [...]

Jag gissar att du kanske läst årets ekonomipristagare - läste själv Why nations fail för ett tag sedan. Utifrån din presentation känns Ukraina som ett väldigt intressant fall i deras modell. Har Ukraina klarat att bryta "oligarkins järnlag," och i så fall varför? Eller fruktar du en återgång till auktoritärt styre även om Ryssland skulle totalbesegras och Ukraina bli fritt? Finns det risktendenser i Zelensky-regeringens agerande?

Du var inne på att existensen av konstitution och parlament var viktiga faktorer för Ukraina. Finns det inte gott om exempel på när sådana faktorer inte är vatten värda? Borde vi inte leta andra förklaringar till Euromajdan och att Janukovytj avsattes?

Som statsvetare antar jag att du också [del 1, del 2] kommit i kontakt med Huntington och The Clash of Civilizations. Han dryftar som bekant Ukraina-fallet och pratar om att gränsen mellan västlig och ortodox civilisation skär rakt igenom landet. Vad ger du för den förklaringsmodellen med avseende på nuvarande skeenden?

Om vi kombinerar Why Nations Fail och Huntington, finns det någonting där som berättar för oss varför (om nu) Ukraina lyckas med en demokratisk transition, medan Ryssland misslyckas? I Why nations fail gör de ju en stor sak av hur Väst- och Östeuropa responderar väldigt olika på Digerdöds-kataklysmen, av institutionella skäl. (Men jag drar gärna in Evsay Domar och land/labor-ratio-teorin... Men det kanske är en annan historia.)

Tack igen för bra presentation!

Mvh [Antropofagi]

***

Hej,

tack för återkoppling!

1. Har inte läst årets ekonomipristagare. Tack för tipset! Jag tror att oligarkerna i Ukraina i högsta grad finns kvar. Det jag ser som en avgörande skillnad mot t.ex. Ryssland är att de balanserar mot varandra. Orosmomentet är nog hur man ska göra med frånvaron av allmänna val om kriget fortsätter under många år till.

2. Min poäng är att konstitutioner och demokratiska institutioner är bättre skyddade i Europa än någon annan stans så längre länderna befinner sig inom och tillsammans försvarar det europeiska rättsområdet. Det är naturligtvis inte den enda förklaringen men betydelsen av att tillhöra europa ska inte heller underskattas. Euromajdan och avsättandet av Janukovytj berodde på andra saker än konstitution och parlament men att formerna för makttransitionen skedde inom ett rättsligt ramverk skapar en rättslig kontinuitet som ger stabilitet till staten. Den rationellt-rättsliga legitimiteten om vi pratar Max Weber.

 
3. Huntington känner jag väl till. Jag tror hans förklaring stämmer överens med Putins sätt att legitimera invasionen. Så vill man se det så är det lite en självuppfyllande profetia. Men inte en bra teori.

4. Det här är en mycket komplex fråga som inte lätt kan avhandlas med några korta meningar. Jag vill hävda att det har med statstraditionerna att göra och att Ryssland har imperieambitioner som inte rimmar väl med demokratisering. Projektet Ukraina är att bli ett normalt land i den rådande liberaldemokratiska världsordningen. Projektet Ryssland är att inte acceptera att bli ett normalt land för då kan inte imperiedrömmarna uppfyllas. Därav idéer om rysk särställning, ryska världen etc.

Mvh A

***

Tack för svaret.

Nej, håller med om att Huntington blir klurig om man ser det som en normativ rekommendation - men iofs. kanske Ryssland då ändå skulle splittras, om muslimska grupper exempelvis skulle skiljas av från den ortodoxa civilisationen.

Inbillar mig ändå att kulturella faktorer (som jag tycker underförstått skymtar i Why nations fail) borde kunna förklara benägenheten till opposition och uppror mot despoter. Författarna är inne på att ryska väldet drog åt tumskruvarna på befolkningen iom. Digerdödens folkminskning (Evsay Domar igen...) vilket ledde till träldom, medan engelsmännen tvingades till större frihet och maktdelning. Om nu den västukrainska befolkningen i större utsträckning är koloniserande västeuropéer, som nämndes i ett av de andra framförandena på Riksarkivet, kanske det finns en kulturell komponent att beakta, med en något större vana vid och anspråk på pluralism. Och att denna kulturella komponent varierar i östvästlig riktning över Ukrainas territorium. Detta sagt förstås helt utan att ge Putin rätt i sina anspråk - isf. borde han väl som sagt ge upp Kaukasus...

I Why nations fail dryftar de just hur maktbalansen i Storbritannien (eller kanske egentligen England) ledde till en ofrivillig pluralism där olika egenintressen stod emot varandra. Man kan ju hoppas på motsvarande utveckling i Ukraina! Imperiedrömmar-teorin verkar rimlig - känner igen det mycket från Kraghs Det fallna imperiet. Frågan är väl hur ideologi uppstår och om det är en funktion av institutioner eller ett uttryck för kultur - eller tvärtom formar båda.

Nåväl, tack igen för svaret och fortsatt fin dag!

***

Hej,

jag tror inte du ska tolka Piotr[ Wawrzeniuk, docent, universitetslektor Försvarshögskolan]s föredrag om gammelsvenskbyborna som att västukraina är befolkat av västeuropeiska kolonister. Kolonisering i de av Katarina erövrade områdena gjordes bland annat av fria bönder från de tyska länderna men det innebar inte att det var obefolkat område.

Ukrainarna är alla ortodoxa. I väst finns den grekisk-katolska kyrkan som tillämpar ortodox rit men tillhör katolska kyrkan. Det går tillbaka till Sigismund Vasa som förde in rutenska ortodoxa kyrkan i katolicismen. Googla unionen i Brest! Ytterligare en av korsvägarna mellan Sverige och Ukraina. Piotr har skrivit sin avhandling om hur katolskt inflytande påverkade seder och bruk i de grekisk-katolska områdena.

Men upprorsandan brukar annars tillföras föreställningen om kosackernas självständighet. Det var kosackerna (som var djupt ortodoxa) som gjorde uppror mot polska samväldet (när det var försvagat pga Sveriges härjanden, ”syndafloden” kallat, ytterligare korsväg…) och allierade sig med Moskva. Löftet var då självstyre men Moskva hade sen andra idéer. Det är det självstyret som Mazepa försvarade.

Annars tror jag att upprorsandan idag mest kommer sig av en tradition av att kunna klara sig själv i svåra tider, en vrede över maktmissbruk och att det finns ett historiskt fönster att kunna bryta sig fri från Moskvas dominans som alla i UA har personliga minnen av på något sätt. Kom ihåg att ukrainare i öst identifierar sig som ukrainare även om de pratar ryska och kan vara misstänksamma mot västukrainare.

Så den förment civilisatoriska enigheten inom ortodoxa. katolska och muslimska områden håller inte riktigt streck. Det finns mer exempel på strider inom ”civilisationer” än mellan skulle jag säga.

Statsvetenskapen försöker ju göra allmängiltiga förklaringar på politiska skeenden men historien gör alltid motstånd med sin komplexitet och kontextbundenhet. Jag tror vi behöver båda för att navigera i samtidens skeenden ;;)

Ha det fint och tack för intresset!

Mvh
//A

***

Ja, kosackerna... Verkar härliga när man läser Tolstojs Kosackerna men inte när man läser Gogols Taras Bulba. Har svårt att få kläm på dem ärligt talat.

Håller med om de allmängiltiga förklaringarnas begränsningar, och lutar åt att all historievetenskap också är "overfitted" och att verkligheten utvecklas på ett sätt som nödvändigtvis trotsar alla tidigare förklaringsmodeller. Till och med naturlagarna har evolverat fram, enligt Tomas Hertog.

Tack och hej!

Sarlaccen

Invariabilitetssträngar har olika längd. Deras längd är en manifestation av den tid som det har tagit för selektionen att ackumulera interdependenta adaptioner. Eller: Tid, ålder, är det djup som en komplex entitet uppvisar i akt och mening av sin komplexitet. På samma sätt som att du kanske tror att det är månen, när det bara är ikonen, tror du att det är tid, men det är bara komplexitetsdjupet - invariabilitetssträningens längd. Det är därför ett tomt universum inte har någon tid - tidsdimensionen uppkommer, i sig själv en funktion av darwinistisk selektion, när komplexitet tillåts öka - när strängar tillåts växa - när adaptioner tillåts ackumuleras.

Metafysiken har tidvis bespottats. Nu behövs den dock. Vi har konstaterat (eller om det var här?) att evolutionen är den djupare lagen; att våra naturlagar är lokala uttryck för hur materian har evolverat. Varje nytt paradigm föder en emergensnivå ovanpå en tidigare, genom att komplexitetsgraden tar ett kvalitativt skutt uppåt; invariabilitetssträngar snörs ihop till idel tjockare rep. 

Tidigare har Antropofagi påstått att tid "är vår upplevelse av den evigt ökande entropi som termodynamikens andra huvudsats stipulerar." Nu verkar det istället vara exakt tvärt om. Universums två mest intressanta processer är förstås entropiökningens förfall och den abstrakta darwinistiska evolutionens lärandemekanism; kämpande komplexitetsfickor i entropikosmos. Sannolikheten är att allt blir mindre komplext (mer variabelt till skillnad från våra invariabilitetssträngar) - CLT - men det som har egenskaper som gynnar existens är också sannolikt - lex lyfe.

Tiden kanske då ska förstås som en kornig, grå massa i vilken skinande vita kristallmaskar kämpar mot nuet med gudalika ansikten. Deras ansikten är manifestationerna vi ser idag av deras komplexitetsdjup i tiden. Ju längre deras kroppar blivit desto mer magnifika är de.

***

Men tänk om det inte är gudalika ansikten med kristalliserade antika maskkroppar som strävar framåt, uppåt genom entropins fadda korngröt. Tänk om det är singularitetens Lovecraftianska maskingud - Ahriman? - som skickar sina vita tentakler bakåt eller så att säga utåt i tiden. Rummet verkar börja vid en punkt och expandera men i själva verket är det tiden som sugs inåt mot en mittpunkt.

Ska vi se oss som föremål för dess parasitism? Jag tror snarare vi är en del av processen. Eller, det vi upplever som "processen" är dess utsträckta tentakler. Givetvis är vi offer - vi som individer dör för att den ska öka sin komplexitet - komplexitetspumpen, den antientropiska pumpen, är en selektion som kräver genetiska och memetiska offer. För varje inkrementell förbättring måste de svagare dö. För varje paradigmsteg - varje disruptivt utvecklingssteg - måste samhällen, kulturer, ekosystem eller arter omstörtas. Den encelliga organismens individualitet måste offras för att den flercelliga organismen ska födas, och den måste i sin tur domesticera sig själv för att föda samhällen. När vi växer underkastar vi oss Gud:

"Kan det möjligen vara så att allt lyfe, när det uppnår en kritisk massa för att lärandemekanismer ska kunna uppstå på en högre nivå, evolverar på en högre ontologisk nivå och därmed underkastar sig koordineringsmekanismer från ovan? Kan det vara så att våra Kuznets-kurvor så att säga är undersidan av en evolutionär process som vi kanske aldrig kommer kunna skåda, eftersom vi är konstituenterna i den större storheten? Möjligen, MÖJLIGEN är det så att vi, när våra hive-mind når en tillräcklig omfattning, föder Emergenta Gudar, eller att vi evolverar motsvarande cancersupressor-gener som hindrar vår explosionsartade tillväxt och gör oss till lydiga fän i Samhällskroppens DNA-strängar och att det är så Gudar föds."

(Jag pratar fö. i det inlägget om den demografiska transitionsmodellen, vilket även det länkade Substackinlägget är inne på:

"We are likely well past the point where it’s more profitable to invest the marginal dollar in training an AI model than in raising a child, and there’s no reason to expect those curves to ever cross again. This may be the simplest explanation for the 'fertility crisis' in rich countries; after enough capital has been accumulated, the virus no longer hungers for more human bodies to continue its replication.")

*** 

Man behöver ju i och för sig inte klä det i Lovecraftianska termer. Kanske är det bara så att industrialism-kapitalismen var ett paradigmatiskt skutt in i nästa regelverk, där nya selektionsnivåer ger upphov till nya kvalitativt mäktigare komplexitetsfickor. Den exponentiella ekonomiska utvecklingen är bara Deutschsk. Vi ska inte tänka en gapande framtida sarlacc-mun som suger in det förflutna - oss och vår historia och förhistoria och evolutionära historia - som en fet dammsugare, där starten på industrialismens explosiva tillväxtkurva är en svarta hålsk event horizon. Vi kan istället tänka på det som att vi äntligen fick upp farten på gungan och att vi - om Deutsch och Elon Musk har rätt - snart kommer kunna släppa det begagnade bildäcket med våra okunniga barnrövar för att istället sväva upp mot nya himlar.

Redan Harari poängterade att kapitalismen är en tidslokal och kulturellt specifik ideologi - WEIRDness är helt enkelt weird och klassiska liberaler förstår inte att deras universalism är provinsiell. Han visar även att dess kulturella usp är förmågan att generera investeringar genom att låna från framtiden. Kapitalism är med andra ord en tidsresa där framtida avkastning får kausal påverkan på våra beslut i nuet. Visst verkar det som att Sarlaccen suger ändå.

Frågan om huruvida vi 1) äts av ett monster eller 2) åker rymdraket är kanske ointressant för den enskilde idag. Den större metafysiska frågan är dock tidsdimensionens beskaffenhet. Återigen landar vi i en FBT-kompatibilitet där komplexitetsgrad manifesterar sig som selektionsdjup och adaptionshöjd - invariabilitetssträngslängd. My best guess är att tiden är en evolverad, emergent dimension och vår tolkning av sannolikhetsdistributioner så som de artar sig i entropivariation. Det jag måste uppdatera är att tid dock inte bara är ett mått på entropiökning utan även på motsatsen, komplexitetstillväxt genom darwinistisk evolution.

***

Det är en rätt intressant twist om "virtual cheesecake" och uppskjuten belöning är Sarlaccens sätt att skicka våra pengar till framtiden. Antropofagi har snackat en del om habit-loops, massförströelse, dopamin, förutsägbara prediktionsmaskiner och Samsara, och perspektivet har varit att uppmärksamhetsparasitism och människans fish-out-of-water-problematik i en superstimuli-tät värld är problemet att bevaka. Tänk om det istället är avhållsamheten som är Sarlaccens ideologi? Att avstå cheese-cake:en, investera pengarna och vänta på en framtida belöning som i sin tur skjuts upp i väntan på en ännu större belöning. Och allt går egentligen rakt ner i Sarlaccens mage.

***

Sarlaccen som

"might not love sunsets and cheesecake, our lover’s smile might leave [it] cold. But these were never the ground of our values, they were always proxies for what all entities must value - energy, extropy, information, evolutionary fitness."

Vi kan inte se det våra kulturer och samhällen ser. Deras medvetandeupplevelse är förborgad för oss. Panpsykismen måste nästan vara den rätta - varje emergensnivå simulerar verkligheten för att kunna agera prediktionsmaskin, och varje simulation innehåller en gödelsk utgång som är rumtidens (eller det motsvarandes) gräns (i vårt fall big bang och svarta hål)- och själva upplevelserekursionens infinita regress (medvetandeupplevelsen). What it's like to be a bat är en alltför snäv fråga - vår verklighetsmodell kommer aldrig kunna förenas med den lägre - eller den högre! - emergensnivåns modell. Minns att "narrativet är hive-mindets jagupplevelse."

***

Låt mig återanvända en en bit av ett zombie-dikt-epos (stark rekommendation om jag får säga det själv!) som jag nu inser snarare skall tolkas som ett vittnesmål från en evolutionsöverlevare i Sarlaccens insugskapitalism:

Mina saker

Det platta barret i min plånbok är
En talisman med inget särskilt syfte
Jag sparar det av inget särskilt skäl
Som minnena intill min späkta själ

Min platta känsla utav kärlek är
Likt ginkons barr en menlös form av skrock
Jag sparar den av inget särskilt skäl
Trots att den redan borde svultit ’hjäl

Den platta bilden utav världen är
En retning på min retina, jag vet
Så ingenting är här och inget där
Men njut så länge illusionen bär

Min endimensionella stackars värld
Är ingenting mot det kalejdoskop
Av minnen som mitt inre ändå när
Det finns ett slut. Jag undrar ändå när

Jag lever här, befriad från befäl
Jag lever här, helt styrd av mitt begär
Mitt ödes ironi den är rejäl
Jag lever här. Nej, överlever här

Jag sparades av inget särskilt skäl

Kanske borde avslutningsraden vara någon i stil med: "Jag sparades som ett resultat av den lärandeprocess som är invariabilitetssträngens komplexitetsökning - den tentakel genom vilken Sarlaccen suger extropi genom den dimension vi kallar Tiden."

Alver och kulturell evolution

När Gandalf, Aragorn, Gimli och Legolas anläder Edoras, rohirrims centralort, framkommer det att konungens mäktiga hall uppförts i historiens dimmor och att dagens människor knappt ens genom sagor minns denna händelse. Skogsalven Legolas kommenterar då att att löven blivit röda endast ca 500 gånger sedan denna händelse, och att detta för alver är en mycket kort tidsrymd.

Tolkien, som stridit i Första Världskrigets inferno av industriellt dödande, var så vitt jag uppfattar kritisk till modernitet och framåtanda. När hoberna i slutet av Ringarnas Herre väl återvänder till Fylke är gatorna uppgrävda och fabriksskorstenar kontaminerar det tidigare pastorala landskapet med smutsig industrirök.

Och ändå; Lothlóriens liksom Mörkvedens (fd. Mörkmårdens) alver bor i skogen, medan Gondors människor uppfört det mäktiga Minas Tirith. Dvärgarna är generellt sett de mer kompetenta ingenjörerna, även om det är alvsmeder som smitt maktens ringar bortsett från Den Enda. I appendix framkommer en del intressanta uppgifter om dvärgarnas leverne och samhällsskick - deras skeva könsbalans är synnerligen intressant och ber om en evolutionsbiologisk tolkning - men här räcker att konstatera att de, även om de fortplantar sig långsamt, lever avsevärt kortare liv på individnivå än vad alverna gör.

Om då alverna är så mäktiga och långlivade, varför är det människorna och dvärgarna som leder Midgårds inofficiella innovationsranking, och varför är det människorna som i slutänden driver på industrialiseringen av Fylke? Alverna får ganska bokstavligt talat pensionera sig när deras magiska ring-räkmacka väl härsknat.

Svaret ligger förmodligen i just deras långa levnader. Människors kulturella evolution drivs ofta av kohorteffekter, det vill säga att gamla generationer (och de idéer de krampaktigt håller fast vid) dör och lämnar plats för nytänkande. Nya tankar och anpassning kräver ofta att ättestupan först gör sitt. (Därför är också demografi en faktor med avseende på revolution - en ung befolkning, menar Samuel Huntington, kan delvis förklarar den islamistiska revolutionen och jihadismen i Mellanöstern. Unga är generellt sett mer rebelliska.)

Lek med tanken att fyrtiotalisterna aldrig skulle dö. Då skulle vi aldrig få ifrågasätta kulturmarxismens hegemoni; aldrig likställa islam med nazism; och aldrig få bygga kärnkraft som lösning på klimat- och energikriser.

Det som gör människan smartare än apan är inte skillnaden mellan den enskilda människans intelligens och den enskilda apans. Skillnaden ligger i att vi är ett substrat för den kulturella evolutionen och tillsammans som samhälle över tid kan ackumulera kulturella sedvänjor och teknologier som låter oss begå storverk. Varje gång samhället omstöper sig självt måste äldre tiders dogmer kastas ut, vilket innebär att maktbalansen mellan generationerna måste skifta. Mest drastiskt tar detta sig uttryck i vår dödlighet.

Ett mer konkret exempel kan vara på sin plats. Hur utvecklas språk? Läs en bok som börjar med följande dedikation:

"Min Moder! Månget har jag med från mitt modershem. Tillåt mig derföre att till dig, min mor, hembära denna hälsning."

Det kan absolut vara en bra bok, men det kommer ta några sidor att komma in i tugget. Detta beror givetvis på att språket förändras, och i denna förändringsresa är kohorteffekterna också märkbara. Jag själv skriver till exempel gärna "emellertid" och till yttermera visso "till yttermera visso," vilket jag emellertid då ofta hånas för av zoomers och andra ohängda ynglingar. På samma sätt blev den indoeuropeiska språkfamiljen Ett Träd Med Vida Grenar såsom germanska och latinska språk. Hur skulle en tretusen år gammal alvgubbe prata egentligen? Säkert rätt störigt. Och säkert hade kravet att anpassa sig efter alvgubben ifråga saktat ner språkets förändringstakt.

***

Vi har nu etablerat att alvernas långa livslängd hämmar den kulturella evolutionen i deras samhällen, och att de mer kortlivade människorna därför kommer att vinna på slutet genom att bygga svinfeta fabriker och så småningom atombomber och rymdraketer. Givet detta måste vi också fråga oss: Kommer den kulturella evolutionen speedas upp om vi istället tänker oss en mer kortlivad art?

Frågan kan delas upp i delar. Det finns kortlivade arter som också är höggradigt intelligenta: Bläckfiskar av olika slag. Famously dör dessa efter att de parat sig en enda gång. Bläckfiskar är svinsmarta men verkar sakna kulturellt traderad kunskap, säkert för att de har en totalt obefintlig föräldrainvestering och därför börjar sitt liv på noll och utan möjlighet att bli upplärda av äldre, visare fränder. Skulle vi Crispra in lite babian-gener i stillhavsbläckfiskar skulle vi kanske kunna tillskapa en social art av grupplevande blötdjur med enorm hjärnkapacitet (men obs, till stor del spridd i tentaklerna) och kulturellt traderad kunskap. Vi hade kunnat få extremt korta intervaller i den kulturella evolutionen eftersom ... Vänta nu. De hade ju inte dött lika snabbt, eftersom vi satte in mer babian i dem. Helvete. Det kanske inte hade funkat.

Frågans andra del är huruvida vi borde genetiskt modifiera människor för att bli mer kortlivade, för att få tillstånd en snabbare kulturell evolution. Svaret är förstås: Ja, men inte för mig personligen tack! Delfråga av den frågan är huruvida japanernas famously långa livslängd bidrar till att Japan är ett så konservativt samhället. Svaret är: Ingen aning men det är en ball teori.

Med dessa samtidsrelevanta spaningar avslutar jag så blogginlägget för att istället ägna mig åt sedvanligt IRL-leverna. Adjöss!

Släng bort nyckeln

När nu fakta börjar framkomma avseende Farsta-skjutningen verkar det som att gäng 1 i krig med gäng 2 helt enkelt instruerade två skyttar att peppra automateld på vilka som helst svarthyade "grabbar." Det minner om Dalen-skjutningen när instruktionen var att skjuta vem som helst som såg ut att "köra," vilket operationaliserades till Haglöfs-jacka och Gucci-keps.

Att skjuta vilka som helst svarta låter som rasism. I ärlighetens namn dock indikerar "grabbar" att de skulle vara svarta av manligt kön, samt förmodligen underförstått med nämnda orten-attribut såsom beknarväska och nämnda keps. Låt oss kalla det ett intersektionellt perspektiv.

Sammantaget verkar gäng 1 ändå rätt rasistiskt. Skjuta svarta barn med minimal urskiljning.

Samtidigt klagar ett löst definierat vänsteretablissemang på visitationszoner, eftersom det är "rasistiskt." Nå, förmodligen kommer polisen ha skäl att intressera sig för ungefär samma signalement som gäng 1 i (det verkliga) exemplet ovan, även om "utländsk bakgrund" (som, jo, kommer vara en parameter, med all statistisk rätt) tillåter fler hudnyanser än det mer avgränsade "svart."

Är visitationszoner bra? Det skulle det kunna vara. Det verkar inte främst dåligt för att det är "rasistiskt," eftersom den bästa riktade insatsen för att hjälpa Utsatta Grupper TM förmodligen är att motverka kriminalitetens spelteoretiska suboptimala jämviktsläge. Att barn och unga med utländsk bakgrund stoppas lite oftare av polisen, i samband med att det skett en skjutning i ett avgränsat geografiskt område, verkar närmast gynna dem. Att man som kille i åldern 16-24 kommer vara föremål för polisens intresse är inte heller något nytt, vet även den som växt upp i Sverige innan rasism och mordiska invandrargäng präglade all debatt.

Att visitera och att döda någon utifrån ungefär samma signalement är ej likvärdiga handlingar. Gäng 1 verkar mer rasistiskt än vad polisen är. Även om polisen, med viss rätt, kommer agera enligt vad som skulle kunna beskrivas som rasistiskt (men kanske snarare borde beskrivas som stereotype accuracy). Den som vill slippa automateld och/eller polisens nyfikenhet kan klä sig icke-orten, t.ex. i skjorta. Fördelen med visitationszonerna är att polisen utlyser dessa, vilket gängens mordkommandon inte alltid gör (men väl ibland på Instagram, för att vara ärlig).

Samtidigt-samtidigt pågår en debatt om hur rasistiskt det varit på Kulturhuset då en svart man använt ordet "neger" när han beskrev hur han mobbades som liten. Rasism-debatten handlar alltså inte om att han mobbades med ordet "neger," utan att han - rasistjävel!!! - använde ordet "neger" när han beskrev detta. I ett organiserat samtal om rasism och censur.

Låt oss vilt gissa att det är ungefär samma löst definierade vänsteretablissemang som tycker att mannen som sa "neger" är rasist, som också tycker att gängen som urskiljningslöst skjuter ihjäl svarta barn på stan är offer för socioekonomiska faktorer, ojämlikhet och brist på fritidsgårdar. Ansvaret väger tungt på mannen som använda ordet "neger" för att berätta att han kallats "neger," men fjäderlätt på de "socioekonomiskt utsatta" gängmedlemmar som öppnar eld på Farsta T kl. 18 en tidig sommarkväll (och nu åtalas för 17 mordförsök och två mord samt, antar jag, ett antal skadeskjutningar - fick inte en tant en kula i knäet?).

Det är lätt hänt att man tänker: Åh, palla tjata om invandringens konsekvenser, kan vi inte alla bara ta varandra i handen. Och jo, man borde såklart metta-meditera och älska sin nästa. Men, fanemig, problemen med grasserande gängkriminalitet, otrygghet, infiltrerade myndigheter, klaner och islamisering försvinner inte. Det sprängs mer än någonsin och när polisen beslagtar sprängmedel går man över till mordbränder.

Antropofagi lessnade lite på hela kriminalitetsgrejen under höstens absurda våldsvåg. Det blev helt enkelt lite tröttsamt. Nu bryr man sig knappt när en 39-årig pappa skjuts till döds inför ögonen på sin tolvåriga son, förmodligen för att han pallade säga till några härjande orten-lortar. Att den döde var invandrare stör förstås inte vänsterns analys eftersom rättskaffens invandrare är integrerade och således husnegrer som åker snålskjuts på den strukturella rasismen. Ungarna som sköt, däremot, hade säkerligen fattat klokare beslut om inte moderaterna styrt landet.

Bukele må innebära en långsiktig risk. Normaliseringen må ha gått så långt att vi inte pallar bry oss längre när oskyldiga dödas. Det är ÄNDÅ fortfarande rätt att massarrestera alla gängmedlemmar och sätta dem i inhumana megafängelser i typ Uganda. Och det borde ha gjorts igår.

Why Why Nations Fail Fail

Why Nations Fail är en gammal statsvetenskaplig kioskvältare som i korthet handlar om att institutioner förklarar skillnader i utfall mellan länder. Författarna skiljer på inclusive och extractive politiska respektive ekonomiska instsitutioner. Framförallt förklaras industrialismen med att inklusiva (eller pluralistiska) institutioner växte fram i Storbritannien med start i digerdöden under 1300-talet, när arbetskraft blev scarce och det av olika skäl blev svårt för adeln att införa livegenskap (vilket skedde i Östeuropa till följd av samma massdöd). På skalan mellan kaos och totalitarianism är det någonstans i mitten man vill vara för att utveckla pluralistiska politiska institutioner; man vill varken vara Somalia eller Nordkorea, men lagom centraliserad, maktdelad stat mittemellan. Då blir det frihet, liberalism, innovation och tillväxt.

(Relaterat: Domarboken, en rape-and-revenge; allt om Evsay Domars träldoms-teori.)

Why Nations Fail har ett väldigt bra naturligt experiment att luta sig mot, men inleder med ett väldigt dåligt. En stad/by på gränsen mellan USA och Mexiko delar kultur och historia men har olika utveckling till följd av olika institutioner i Mexiko respektive USA. Fallet tas som intäkt på att alternativa förklaringar som geografi och kultur inte spelar roll; det handlar om institutioner, institutioner, institutioner. Det dumma med detta exempel är att lokala utfall kommer att påverkas av den större politiska enheten (Mexiko, USA) som i sin tur kan formas av kultur respektive geografi. Exemplet övertygar icke.

Det som kittlar förnuftskänslorna bättre är Nordkorea vs. Sydkorea. Samma kultur och så vitt känt i relevanta avseenden liknande geografi skapar - på grund av väsensskilda institutioner - en extrem variation i utveckling och utfall. Nordkoreaner är i snitt fyra cm kortare än sydkoreaner pga. undernäring. Bara för att ta ett exempel.

Why Nations Fail polemiserar uttryckligen mot Jared Diamond (geografiska förklaringar) samt kulturella förklaringar. (Samt, mot förklaringen att vissa politiker helt enkelt är dumma i huvudet/okunniga.) Istället använder författarna olika historiska fallstudier och skeenden för att visa hur kulturell drift och critical junctures [uppdatering: "formar utvecklingen"?]. Boken straw-mannar röven av både geografiska och kulturella förklaringar, och det skulle vara oerhört önskat att sätta Peter Zeihan, Joseph Henrich och Why Nations Fail-killarna i samma rum i sju timmar för att reda ut motsättningar och likheter mellan sina respektive förklaringsmodeller.

Antropofagi känner nu tvånget att lassa in fem cent i debatten. Det skramlar så i muggen och Nyfikenhetens Tiggare På Tunnelbanan ser så hungrig ut.

I min ödmjuka mening är det just den kulturella förklaringsmodellen som Why Nations Fail ägnar sig åt. Särskilt om vi pratar kulturell evolution-modellen. Why Nations Fail verkar tycka att kulturella förklaringsmodeller enbart handlar om individers normer, men en mer sofistikerad variant rör hur individer samordnar sig och hur deras kulturellt scriptade normer och preferenser aggregeras i institutioner. Why Nations Fail ägnar sig till och med uttryckligen åt "evolutionära låneuttryck" när man pratar om institutionell drift (jmfr. genetisk drift) och critical junctures (kataklysmer).

Diskussionen om hur kataklysmen Digerdöden pga. små skillnader i institutionella ingångsvärde leder till olika utvecklingsvägar i Öst- respektive Västeuropa är ett gyllene tillfälle för Why Nations Fail att notera det potentiella värdet av geografiska faktorer. Evsey Domars land/labor-ratio-teori gäller just hur tillgång till öppna vidder påverkar arbetarnas möjligheter och eliternas motagerande - geografiska faktorer kan definitivt sägas spela en roll. De exempel som tas upp i diskussionen om Jared Diamond känns också klart missriktade och missar imo. Diamonds ambition att förklara "kolonialismens riktning" - istället fördummas det ner till halmgubben att "folk är latare i varmare klimat." (Hoppas jag inte gör mig skyldig till en meta-halmgubbe nu.)

Precis som att Teoribildningar inom IR kan sägas falla ihop till tre sidor av samma mynt kan kultur/geografi/institution-debatten rätt lätt lösas genom kulturell evolutions-modellen, där vi låter geografiska faktorer vara initiala selektionstryck, kultur utvecklas utifrån dessa selektionstryck och mänsklig natur, samt spelteori förklara uppkomsten av institutioner och annan social samordning som en funktion av kulturella normer och preferenser. Why Nations Fail polemiserar därmed helt i onödan.

Då kanske Du, kära läsare, menar att Korea-frågan kvarstår. Kanske lite. Men, det är rätt lätt att se att Sovjets och Kinas inflytande på Nordkorea och USA:s på Sydkorea både leder till kulturella och politiska skillnader by virtue of brute force. Historiska skeenden och kataklysmiska händelser tillåts enligt vår modell vara avgörande. Det är därför jag tidigare kritiserat Zeihan för att bortse från en "kulturell flaskhals-effekt" i fallet USA, där kulturell homogenitet och snabb befolkningspåfyllnad skapat en monolitisk politisk enhet och därmed en skillnad mot det splittrade Europa:

"I boken The Accidental Superpower (2014) framför du flera skäl till varför USA befinner sig i världens bästa geopolitiska situation. Jämförelsen med ett splittrat Europa är särskilt slående för läsaren. Flera av dessa geografiska aspekter verkar uppenbart korrekta. Dock uppfattar jag en del som "historiskt orättvisa" som förklaringsverktyg betraktade.

Det jag menar är detta: Visst, USA har hav mellan sig och alla potentiella fiender. Visst, USA har stora vattenvägar som underlättar ackumulation av kapital. Visst, USA har utmärkt jordbruksmark och är till yttermera visso glest befolkat vilket kan ha inverkan på kulturell och institutionell utveckling som ökar innovationshastigheten.

Men: Tänk om Columbus och andra aldrig "upptäckte" Amerika och att de inhemska kulturerna kunde växa och utvecklas, eller att vikingarna för länge sedan förde vissa grödor, djur och virus till Nordamerika så att ursprungsbefolkningen skyddades från "Jared Diamond-faktorerna" när européerna anlände. Låt oss föreställa oss ett Nordamerika där flera utvecklade civilisationer tävlar på ett sätt som liknar Europa.

Då skulle "NEP-problemet" eller Rysslands geopolitiska säkerhetsfrågor eller Kinas etniska heterogenitet, eller alla dessa, också vara närvarande (i någon form) i ett kontrafaktiskt Förenta Staterna. Kanske skulle befolkningstätheten också vara större och därmed kulturell utveckling annorlunda (förutom de uppenbara kulturella skillnaderna som kommer från "Cheyenne-grundareffekter" och liknande).

Och nu föreställ dig också ett tredje scenario där mongolerna nästan utrotade den europeiska befolkningen och sedan själva kollapsade, och att aztekiska upptäcktsresande upptäcker Europa och begår nästan totalt folkmord på de europeiska ursprungsbefolkningarna (kanske med hjälp av något konstigt sengångarvirus som européerna saknar immunitet mot). Europa skulle vara ett kulturellt homogent aztekiskt rike med några anständiga vattenvägar, hamnar och den tomma eurasiska stäppen som en enorm barriär mellan dem och Östasien. (Ett annat scenario skulle kanske vara ett överlevande romerskt imperium som enade Europa.)

Min poäng är att det inte är den geografiska uppställningen som skapar den oavsiktliga stormakten [USA]. Det är den koloniala och demografiska historiska utvecklingen och den kulturella evolutionen från den unika utgångspunkten."

Sammanfattningsvis är Why Nations Fail en härlig läsning för den historisk intresserade. Boken rör sig på nivån "institutioner" och kan läsas som en komplement till Joseph Henrichs The Weirdest People in the World och Peter Zeihan/Jared Diamond. Att man polemiserar mot andra ontologiska skikt är måhända en försäljningsteknik eller dramaturgisk vurpa, som är onödig och dum men inte ödesdiger.

Teoribildningar inom IR

Vilken modell ska man välja? Ska man välja flera olika?

Beakta Peter Zeihans i min mening hyperstrukturalistiska perspektiv. Det är rätt snyggt att 2014 förutsäga 2022 års ryska invasion av Ukraina på året, och generera denna prediktion mycket tydligt ur teoretiska antaganden applicerade på gedigen empiri. Men är Zeihans strukturalism tillräcklig?

Beakta även Huntington, som verkar ha fått rätt i alla fall sett till Sverige anno 2023 där en veritabel kulturclash synes pågå oförtrutet. Samtidigt spelar saudierna, turkarna och många andra realpolitiska spel. Finns det kulturella drivkrafter eller bara realpolitiska intressen?

Beakta även Mellanösterns demografi. Räcker den för att förklara Islams dåliga utfall på dagens Tellus? Eller tjänar vi på att undersöka dogmer och trosföreställningar?

Vi pratar om internationella relationer - IR. Vi pratar om de dominerande teoribildningarna. Vi pratar om: Idealism, realism, och strukturalism!

Men vi pratar också som vanligt om: Kultur eller (andra?) materiella strukturer?

***

Kära Peter,

du talar så vitt jag vet inte mitt obskyra germanska språk. Jag vill ändå sträcka ut en tvärkulturell hand till dig och ställa några frågor som du sällan verkar få i dina kanaler.

Det gäller frågor om den "deterministiska" (eller probabilistiska?) sidan av de geografiskt centrerade strukturalistiska teorierna som verkar ligga till grund för dina slutsatser.

I boken The Accidental Superpower (2014) framför du flera skäl till varför USA befinner sig i världens bästa geopolitiska situation. Jämförelsen med ett splittrat Europa är särskilt slående för läsaren. Flera av dessa geografiska aspekter verkar uppenbart korrekta. Dock uppfattar jag en del som "historiskt orättvisa" som förklaringsverktyg betraktade.

Det jag menar är detta: Visst, USA har hav mellan sig och alla potentiella fiender. Visst, USA har stora vattenvägar som underlättar ackumulation av kapital. Visst, USA har utmärkt jordbruksmark och är till yttermera visso glest befolkat vilket kan ha inverkan på kulturell och institutionell utveckling som ökar innovationshastigheten.

Men: Tänk om Columbus och andra aldrig "upptäckte" Amerika och att de inhemska kulturerna kunde växa och utvecklas, eller att vikingarna för länge sedan förde vissa grödor, djur och virus till Nordamerika så att ursprungsbefolkningen skyddades från "Jared Diamond-faktorerna" när européerna anlände. Låt oss föreställa oss ett Nordamerika där flera utvecklade civilisationer tävlar på ett sätt som liknar Europa.

Då skulle "NEP-problemet" eller Rysslands geopolitiska säkerhetsfrågor eller Kinas etniska heterogenitet, eller alla dessa, också vara närvarande (i någon form) i ett kontrafaktiskt Förenta Staterna. Kanske skulle befolkningstätheten också vara större och därmed kulturell utveckling annorlunda (förutom de uppenbara kulturella skillnaderna som kommer från "Cheyenne-grundareffekter" och liknande).

Och nu föreställ dig också ett tredje scenario där mongolerna nästan utrotade den europeiska befolkningen och sedan själva kollapsade, och att aztekiska upptäcktsresande upptäcker Europa och begår nästan totalt folkmord på de europeiska ursprungsbefolkningarna (kanske med hjälp av något konstigt sengångarvirus som européerna saknar immunitet mot). Europa skulle vara ett kulturellt homogent aztekiskt rike med några anständiga vattenvägar, hamnar och den tomma eurasiska stäppen som en enorm barriär mellan dem och Östasien. (Ett annat scenario skulle kanske vara ett överlevande romerskt imperium som enade Europa.)

Min poäng är att det inte är den geografiska uppställningen som skapar den oavsiktliga stormakten. Det är den koloniala och demografiska historiska utvecklingen och den kulturella evolutionen från den unika utgångspunkten.

Skulle du påstå att ett o-koloniserat Amerika också skulle utvecklas till en oavsiktlig stormakt? Att ett folktömt Europa som konstruerats till ett kulturellt och ekonomiskt sammanhängande imperium skulle ha samma problem - vara lika splittrat och konfliktbenäget - som det Europa vi faktiskt har idag?

Det är huvudfrågan. Jag kastar in en annan, något relaterad, bara för säkerhets skull. Har du läst Joseph Heinrichs The Secret of our success och The WEIRDest people in the world, och om så är fallet, hur passar hans kulturell-evolutionära modell in i din geografiskt centrerade berättelse? Jag kan föreställa mig några intressanta sätt att kombinera dem (med geografiska parametrar som kulturella selektionstryck, probabilistiska attraktionsbassänger etcetera) men jag ser ingen perfekt överlappning.

Vänliga hälsningar, Antropofagi.

***

Frågan är alltså: Är det inte historiska (och om man så vill kulturell-evolutionära) processer som förklarar de intressanta utfallet? Självklart behöver man alkoholist-genen för att bli alkoholist, men det är införseln av sprit som gör hela skillnaden för innuit-befolkningen ifråga. Att man utrotade alla människor i Amerika och lät en ganska homogen europeisk befolkning befolkningsexplodera där på kort tid innebär inte att USA vore detsamma om detta inte skett, bara tack vare fördelaktig geografi. Eller?

***

Så till den andra frågan. Ska vi lyssna på Huntington eller vara real-geopolitiker?

En anomali uppträder inom realgeopolitiken: Ryssland begår självmordsattack på Ukraina och Väst. Hamas på Israel. Detta måste vi väl ändå använda Huntingtons IR-modell för att förklara - att ortodoxin respektive islam attackerar väst?

Men ack, i alla fall i Ryssland vs Ukraina hjälper just Zeihan oss att se genuina och i någon bemärkelse rationella intressena i ryssarnas agerande. Man måste säkra sin gräns vid Karpaterna, man måste ha Ukrainska naturresurser, man måste anfalla innan befolkningen åldrats till döds. Huntingtons "man måste rädda de etniska ryssarna i Ukraina" känns enbart som en halvhjärtad ursäkt. Som sagt vill förmodligen Putin inte revidera gränsen visavi Islam i Kaukasus. (Obs, Huntington säger inte att man måste det. Huntington är dock van vid att vantolkas så jag tror han hört värre gliringar.)

Men ock! Varför känner just ryssarna att de måste stjäla naturresurser och säkra Karpaterna? Tja, den ena möjligheten är att rysk kultur är sådan att man "måste" agera expansivt och aggressivt. (De har ju i motsats till muslimerna ingen oproportionerligt stor ungdomskull att skylla på.) Då är vi tillbaka på kulturell evolution och/eller historia. Den andra möjligheten är att länder i allmänhet måste harmonisera sina nationella och kulturella gränser och "rädda" sin närområdesdiaspora, och att alla länder med lite ballz kommer göra som Ryssland i förekommande fall. (Dags att ta tillbaka Östra Rikshalvan måntro?)

I så fall har vi en gödelsk loop där realism-IR-intressen är funktioner av kulturella uppfattningar, och då kanske Erdogan som slug turkisk bazaar-månglare är en mer korrekt kulturell-historisk modell (väl kompatibel med den realistiska modellen) än den trubbigare "MUSLIMER GILLAR JIHAD!"

***

Om vi då konstaterar att alla IR-modellerna på ett eller annat sätt äter varandras svansar kvarstår frågan: Vilka renderar bäst prediktioner?

Låt oss återvända till den demografiska frågan. Islam är expansivt på grund av demografisk boom, heter det (även i Huntingtons Clash.) Samtidigt drog Zeihan 2014 slutsatsen om Rysslands 2022-attack ur det faktum att barnen började ta slut. Här blir prediktionsvärdet lågt när motsatt utveckling leder till samma utfall.

Skulle den kulturella modellen addera prediktionsvärde? Inte på rak arm. Möjligen att jag förväntar mig ett lugnare Mellanöstern nu när medianåldern ökar i vissa länder, men å andra sidan är det inte precis befolkningsboomens Egypten som kaosat mest (kanske med undantag av den Arabiska Våren som ju var rätt kaosigt...), och fortsatt boom där får mig inte att tro att de kommer kaosa mer framöver. Ett befolkningsboomande Ryssland skulle visserligen oroa mig, men Ryssland oroar mig med eller utan folk, och kanske mer med eftersom det ger mer power.

Låt oss kika på ett annat exempel nämligen könsbalans och hök/duv-strategi. (Se Evsay Domars toffelteori; den slutgiltiga utlösningen; invandrarmän och svenska kvinnor.) Det verkar enligt Antropofagis extremt rigorösa gissningars om att arabiska dominanskulturer blir mer våldsamma när det finns ett mansöverskott, eftersom konkurrensen om fitta hårdnar och konkurrensen i dessa kulturer är våldsam/aggressiv. Motsatt blir västerländska samhällen mer fredliga av mansöverskott eftersom konkurrensen i prestige-hierarkier typiskt sett uttrycks genom prestationer, stiliga kavajer och hög föräldrainvestering. Kulturen bestämmer således utfallet givet samma demografiska input.

***

Realismen är en av de äldsta och mest etablerade teorierna inom IR. Den ser internationella relationer som ett anarkistiskt system där stater agerar för att maximera sin egen makt och säkerhet. Realismen betonar statens suveränitet och nationella intressen och anser att internationella konflikter och maktbalanser är centrala aspekter av världspolitiken. Realister tenderar att vara skeptiska till internationella institutioners och normers förmåga att påverka staters beteende. 

Realismen funkar bra som förklaringsmodell men kräver att vi kan specificera staternas intressen! Vi måste då förstå både kulturella preferenser och beteenden samt geografiska faktorer som påverkar intressena (tillgång eller brist på naturesruser, naturliga gränser, hamnar och handelsvägar). Vi måste också gå tillbaka till ruta noll och inser att kultur evolverar givet geografiska selektionstryck, men efterlämnar jämviktslägen som kan vara seglivade då de konstituerar sina egna selektionstryck.

Idealism, ibland kallad liberalism inom IR, är en teori som fokuserar på möjligheten av en mer fredlig världsordning genom internationellt samarbete och integration. Idealister tror att internationella institutioner, internationell rätt, demokrati och ekonomiskt beroende mellan stater kan minska risken för konflikt och främja fred. De betonar också vikten av etiska principer och normer i internationella relationer. 

Idealism-liberalism kan sägas stipulera beteenden genom att utgöra normer, men dessa normer kan i sin tur sägas vara kulturellt specifika i den måna liberalism faktiskt är ett kulturellt specifikt meme-plex (bortsett från vad vi anser om huruvida liberalismen tack vare meme-avel är mer universell än andra kulturer lyckas vara).

Konstruktivism fokuserar på hur internationella aktörers identiteter, normer, värderingar och uppfattningar formar deras beteenden och interaktioner. Enligt konstruktivismen är dessa faktorer inte givna eller statiska utan socialt konstruerade och föränderliga över tid. Denna teori betonar vikten av immateriella faktorer och menar att internationella relationer inte enbart styrs av materiella intressen eller maktbalans, utan också av idéer och övertygelser. Konstruktivismen ger bra förståelse för de intressen som realismen kräver, och konstruktivismen berättar även för oss om idealismens kulturella provinsialism!

***

Då var saken förmodligen utagerad för den här gången.

Framtiden

Eftersom året går mot sitt slut kan det vara sköj med lite prediktioner. Märk väl att tidigare ambitioner till meningsfulla formuleringar som möjliggör meningsfull prediktionsutvärdering är ett minne blott. Nu kör vi bara för skojs skull utan varken hämning eller eftertanke. Inga konfidensangivelser heller således.

***

Ryssland kommer kriga tills 500 000 man stupat (det vill säga cirka två år till) och sen kommer konflikten frysas vid någon slags stilleståndslinje och (små delar av?) östra Ukraina bli evigt no mans land. En bit av östra Ukraina kommer bli ryskt och folkmordet där kommer fortsätta oförtrutet med tortyr, kidnappade barn, plundring etcetera. Krim kommer skäras av från Ryssland och bli en slags autonom märklig halvstat med avsevärd formellt regionalt självstyre visavi Ukraina och avsevärt faktiskt (men ej erkänt) självstyre visavi Ryssland.

Ukrainas F16 kommer funka dåligt i praktiskt bruk på grund av svårt att renhålla landningsbanor samt vara svåra att drifta, underhålla och reparera, och tyvärr kommer F16 inte göra avsevärd skillnad framåt. Däremot kommer Ukraina tillslut få en del svenska Gripen som kommer hyllas för sin duglighet och som kommer göra slarvsylta av ryssar men som kommer vara för få för att få större betydelse.

På längre sikt kommer den ryska demografin kollapsa (krympa med ca 20 procent till 2100 och med avsevärt mycket större minskning bland etniska ryssar) samtidigt som Kinas kollaps (se nedan) kommer att ytterligare bidra till avbräck både vad gäller avsättningsmarknad för naturresurser och handelspartner i övrigt. Den ryska ekonomin kommer implodera och Ryssland kommer gå mot en superrepressiv Nordkorea-situation som dock kommer vara omöjlig att upprätthålla utan att territoriet faller sönder. Vi tänker oss slutligen ett slags moskovitiskt Nordkorea från Vitryssland till Uralbergen och med kaos i Kaukasus, krig i och om Kazakstan (som Ryssland kommer anfalla av ungefär samma anledningar som man anföll Ukraina), samt ett bortglömt Sibirien som naggas i kanten av omkringliggande spekulanter såsom Kina.

När ryssarna tappar kontrollen över Kaukasus kommer vi dock ångra att vi inte understödde Putins diktatur. De teokratiska islamistiska terroristnästen som kommer uppstå där kommer vara bananas och äventyra säkerheten i hela världen. Flyktingströmmar kommer (som vanligt) blandas upp med radikaliserade eller soon-to-be-radikaliserade unga män som kommer att begå fruktansvärda terrordåd i västvärlden och annorstädes. I bästa fall kommer Ukraina kunna återta sitt territorium och även upprätta en safe-zone in till och med Rostov vid Donau och Belgorov, för att hämma rysk logistik och militär kapacitet i närområdet. Detta kommer ytterligare avskära ryska ambitioner i Kaukasus och bidra till ett nytt kalifat där.

Som väl är kommer den nya-gamla konfliktlinjen mellan islam och den ortodoxa kristendomen minska ryskt inflytande i Mellanöstern samt leda bort uppmärksamheten från Israel och Västerlandet. Spänningarna mellan Islam och Väst kommer således minska då den gemensamma fienden Ryssland/Kina blir mer intressant, delvis som en följd av att Västs kulturella hegemoni klingar av när USA drar öronen åt sig som världspolis och Europas makt krymper under tyngden av en åldrande befolkning.

***

Kinas kollaps, då. Xi är uppenbarligen inne i någon slags spasmisk stalinistisk ultrarensning av de egna leden, vilket innebär att det politiska systemets funktionalitet är bortom all räddning. Med en demografisk kollaps och en dysfunktionell ekonomi kommer skulle man behöva top notch hantering. Nu har vi istället ideologiskt igenkloggade informationsflöden, grupptänk och ren skräck. Kina kommer inte gå att rädda.

Kina består av en hög andel han-kineser men geografiskt sett är territoriet väldigt uppdelat mellan olika etniciteter. För er som kan kinesiska:

I Kina bor Han-kineser, Zhuang, Hui, Manchu, Uighur, Miao, Yi, Tujia, Tibetan, Mongol, Dong, Buyei, Yao, Bai, Korean, Hani, Li, Kazakh och Dai, med långa bamburör. De fångar missionärer, och steker dem i smör.

När Beijing tappar kontrollen och de folkliga resningarna börjar kommer det i första hand förmodligen handla om att lokala makthavare och klaner samt städer bryter sig loss för att kunna agera mer självständigt visavi världsekonomin. Först Qin Shi Huang lyckades ena Kina och även sedermera har Kina ofta varit splittrat. Om definitionen av "enat" är kontroll över både Gula floden och Yangzi har detta varit fallet sex gånger, och ett sönderfall är således en del av ett historiskt mönster.

***

Ett sönderfallande Kina med kollapsande demografi och ekonomi kommer innebära att Afrika skiter sig ännu mer åt helvete än vanligt eftersom Kina varit en viktig marknad och nedgångar i Kinesisk konsumtion typiskt sett drabbar Afrika hårt. När Afrika äts upp ovanifrån av islamism, Sydafrika kollapsar i stambaserad svart rasistisk nationalism, och ingen lyckas bygga den kärnkraft man så väl behöver, kommer alla förhoppningar om en afrikansk tillväxtsaga slutligen behöva ges upp. Den demografiska transitionsmodellen kommer visa sig otillräcklig och inkorrekt när befolkningsexplosionen fortsätter och tillsammans med elände skapar mäktiga migrationsströmmar kors och tvärs över kontinenten vilket destabiliserar även rimliga länder. Samtidigt kommer Europa surna till på alla migrationsströmmar norrut vilket kommer innebära smäll på fingrarna och försämrade relationer.

Befolkningsökningen i Afrika kommer vara brutal. Vi förväntar oss ökningar med 304 % i Demokratiska republiken Kongo, 156 % i Etiopien, 378 % i Tanzania och 120 % i Egypten. Observera att Kinas prognostiserade befolkning förmodligen är gravt överskattad. Jag gissar 500 000 inv. år 2100.

***

Israel kommer fortsätta vårda insikten om att skita i alla belackares slappa veklaga och istället helt enkelt ta itu med sina egna problem på sitt eget sätt. Eftersom den demografiska explosionen i Mellanöstern delvis kommer klinga av och befolkningen så småningom åldras ur det destruktiva 15-25-års-spannet kommer konfliktnivåerna sjunka något och bunkerregimerna behöva ta något mindre hänsyn till revolutionära islamistiska rörelser som konkurrerar om makten. Därmed kan saudier och andra normalisera relationerna till Israel, som kommer att hålla den palestinska befolkningen jävligt kort och lönnmörda Hamas-ledare var de än tar sin tillflykt.

Ung demografi, hög nativitet och krigisk ideologi (islam) = massor av konflikter både externt och internt. "Islam har blodiga gränser, och detsamma gäller dess innanmäte" har jag för mig att Huntington skrev i Clash of Civ. Muslimska samhällen är även extremt mycket mer militariserade än andra, samtidigt som islam är världens kanske mest konfliktorienterade samtida religion (vilket verkar vara sant både teoretiskt och empiriskt) med de mest absoluta anspråken.

Samtidigt måste återigen saudierna krypa för USA och därmed indirekt Israel för att få den geopolitiska säkerhet man inte själv kan tillskapa. Riskfaktorer är både allsköns pirater som kapar oljetankers, Iran, samt Turkiet som strävar efter att bli islams kärnstat utan att tappa den geopolitiska balansen mellan Väst och Resten. Detta driver fram normalisering och förtätat samarbete mellan denna och andra muslimska stat/er och Israel, och den militära överlägsenheten Israel uppvisar kommer hålla alla stater på militärt respektavstånd.

Samtidigt kommer merparten av palestinier antingen folkfördrivas eller integreras i Israel, och selektionen för detta kommer vara att de mest progressiva och minst inavlade palestinierna kommer att vilja bli israeler, medan de största nötterna kommer bli kvar och segregeras och utgöra en "integrationsutmaning" i paritet med Sveriges dito. Mellanskiktet av halvdugliga palestinier kommer fly och/eller fördrivas till närliggande arabländer där de förmodligen kommer leva i flyktingläger under överskådlig framtid, eller möjligen slussas vidare som flyktingvåg till Europa och där ytterligare spä på islamiseringen. Palestinierna kommer tröttna på Hamas och det kommer övriga arabländer också göra, även om stödet från Iran säkert kommer kvarstå.

Kort och gott kommer det bli Iran mot resten vilket kommer gynna freden i Mellanöstern. Stora energiprojekt av typen "episkt fett solkraftstorn med smält salt" kommer att driva avsaltningsanläggning som kommer att få MENA att grönska som en jävla golfgreen till år 2100, vilket btw. kommer att käka upp en herrans massa CO2 från atmosfären. Turkiet kommer vara den jobbigaste aktören näst Iran pga. deras regionala stormaktsambitioner och många klämmor på Europas pungkulor.

Det kan vara värt att notera att Förenade Arabemiraten, Bahrain, Marocko och Sudan är med i the Abraham Accords (tack, Trump!) och saudierna vill som sagt också normalisera relationerna med Israel pga. trötta på skiten. Sedan tidigare har Egpypten, Jordanien och Förenade Emiraten slutit fred med Israel och fler kommer de alltså bli, arabländerna som inte lever för att utplåna den judiska staten.

***

Japan kommer bli ett museum av sig självt med en extremt åldrad och etniskt homogen befolkning. Materiellt kommer det vara okej ställt på grund av att alla japanska industrier utlokaliserar sin produktion till typ Vietnam och USA medan bolagsvinsterna går rakt in i den japanska bytesbalansen. Samtidigt kommer de döende åldringarna få klara sig relativt ensamma eftersom det inte finns någon omsorgspersonal att tala om bortsett från lite robotar, temporära filippinska arbetskraftsinvandrare samt något yngre gamla japaner.

***

Norrland kommer bli ett regnigt skithål. Och Sverige kommer hoppa på NATO-tröskeln ett tag till. Islamiseringen och infiltrationen av rättsväsende och myndigheter kommer fortgå. Sossarna kommer bli ett rent intresseparti för socialbidragstagare och islamister och de kommer propagera för "segregationsbrytande åtgärder" som innebär fasas hos den etniskt svenska (och den högpresterande utländska) befolkningen. Som väl är kommer S genomskådas och marginaliseras tillsammans med fringe-partiet MP. De ideologiska striderna kommer stå mellan liberalkonservativa, socialliberala och identitets-islamist-antisemiter (V+MP+S+C+Nyans) men M kommer skickligt spela vågmästare och härska rimligt under den opinionsförvuxna gökungen SDs tyngd och vinge. Alla kommer bli besvikna på att det blir för lite nazism och som anpassning kommer hela förvaltningskulturen dra öronen åt sig och vi kommer hamna i ett försäkrings- och kontrollsamhälle av Allahs nåde.

Omkring 2030 kommer proppen gå ur islamiseringsfrågan och plötsligt kommer alla våga prata om att riva moskéer. Det är dock lite svårt att säga hur koordineringen av den åsiktskorridorförflyttningen kommer ske eftersom islamist-sossarna förstås inte kommer svänga på ett sätt som fjärmar dem från sina kärnväljare i lorten-orten. Vi får anta att M kommer bli det nya S och debattens gatekeeper.

***

Kärnkraftsutbyggnad, CCS, geotermisk fracking-teknologi och smält salt-solkraftstorn kommer lösa klimatfrågan. Sen (ca 2100) kommer fusion och då blir det andra bullar helt och hållet.

Samtidigt kommer GAI och allt blir oändligt oförutsägbart. Lagom till att allt löst sig inom det gamla paradigmet.

***

Vad tror Du?

Påverkansmuslimer

När det nu framkommit att ryska påverkansoperationer syftat till att tussa ihop Erdogan med Sverige kan det vara värt att erinra sig den oändligt avlägsna sommaren 2023. Låt säga att du sitter och diskuterar hädelselagar med boomers. Genast regnade plattityderna i stil med "där man bränner böcker bränner man snart också människor" och alla över 65+ tyckte helt klart att det var läge att återinföra hädelselagar för att värna de skyddsvärda muslimerna. 

Antropofagis mänskliga avatar hade måhända inte koll på att just Ryssland låg bakom vissa händelser (även om det förstås inte förvånar), men redan i somras var det tal om att Iran provocerade fram Koran-kravaller och liknande som hämnd för en fängslad iransk folkmördare (som honey-trappats till Sverige, stupid fuck). Denna invändning - "vi måste inte skriva om svensk grundlag på grund av förmodade iranska påverkansoperationer" - landade aldrig nånstans. Det återstår att se om den närliggande sanningen om ryska påverkansoperationer gör det.

Sommarens islamkris påvisade ändå några intressanta saker. Utan inbördes ordning:

1) En stor andel troende muslimer i befolkningen skapar en sårbarhet som kan utnyttjas av främmande makt.

2) Muslimerna är ändå helt jävla sjuka i huvudet, eftersom de ballar ur vid minsta lilla koranbränning. Oavsett om koranerna brändes av främmande makts lömska agenter är muslimernas kollektiva reaktion ändå helt förkastlig.

3) Svenskar kan inte vara så extremt översensitiva att de skriker på grundlagsändringar vid minsta lilla motgång. Vad är principer värda om man genast kastar dem överbord när det stormar?

[Uppdatering: Obs, inte alla muslimer etc.]

Oönskade: Invandrarmän och svenska kvinnor

Könsbalans är en intressant grej. Traditionellt har man antagit att ett överskott av män leder till instabilitet, våld och kriminalitet. Män som inte stadgar sig lever mer destruktiva liv.

Det har dock visat sig att utfallsrummet är större än så. I sexualekonomier med mansunderskott - där Ryssland är det främsta exemplet - tenderar många män att välja promiskuösa strategier hellre än att stadga sig. Efterfrågan på män överstiger utbudet vilket innebär ett övertag som kan omsättas i "dejta utan åtagande." Färre män som stadgar sig leder till en mer destruktiv mansroll och förmodligen ett växande mansunderskott när män dör av våld, sprit, krig och allmän skörlevnad. Mansunderskott leder till ett självspelande "patriarkat" (i den osköna bemärkelsen) när kvinnoöveskottet framtvingar allt slampigare och överdrivet toleranta strategier från kvinnorna.

I sexualekonomier med ett överskott av män kan män - i alla fall de som väl lyckas på marknaden - uppvisa ett tydligare familjeåtagande, högre föräldrainvestering (parental investment, PI) och större benägenhet att stadga sig. Det blir viktigare för männen, när utbudet av män är större än efterfrågan, att signalera hög PI, och det blir en rimlig strategi att snabbt knyta till sig de reproduktionsmöjligheter som faller i ens knä. 

En andel män kommer givetvis ändå misslyckas, men möjligen kommer denna polett inte trilla ner förrns de når mogen ålder och redan har grundlagt sunda vanor samt odlat en klädsam impulskontroll. Män som "luras" att de kan lyckas på en PI-intensiv sexualmarknad kommer förmodligen i många fall agera prosocialt tills dess att ålder och mognad desarmerar deras mest destruktiva potential.

Motsatt kommer många män ge upp och falla in i ett antimimetiskt beteende där de helt enkelt inte pallar leva upp till de exklusiva kvinnornas krav. Uggla & Mace (min fetstil, och "SES" konnoterar socioekonomiska utfall):

"Nevertheless, it was somewhat surprising that highly educated women, who might find it easier than women with lower education to find a partner willing to commit, were not cohabiting with a partner to a higher extent than what was observed. One explanation might be that a high SES woman might not necessarily be the first choice for a man in a female-biased area, as he might struggle to meet her higher demands on investment. How satisfied individuals are in their relationship is not only affected by how well their mate fulfils their mate preference but also by the discrepancy in mate value between themselves and their partner. Thus, rather than lowering their demands, high SES women might favour a strategy where they delay family formation until a higher-quality mate is around and in the meantime focus on their career. This resonates with some experimental evidence that when women are exposed to cues of a femalebiased sex ratio, they are more likely to prefer career investments over family formation and evidence that birth rates of the over 30s are higher in affluent female-biased wards whereas birth rates at younger ages are higher in deprived female-biased wards in England and Wales."

Vi har tidigare avhandlat Hök-/Duv-spelet och konstaterat att det relativa värdet av en resurs är avgörande för att förstå de divergenta utvecklingslinjerna med avseende på schimpanser (Hök-strategi) respektive bonoboer (Duv-strategi). Eftersom människan är den kulturella evolutionens substrat kan vi utveckla "evolutionärt stabila jämviktslägen" med avseende på både Hök- och Duv-startegi, beroende på vilka selektionstryck som verkar på vår kulturella utveckling.

Samma tankegång kan vi rimligen även tillämpa på sexualkultur. Låt oss utveckla en enkel variant av Hök-/Duv-spelet för olika könsbalansscenarier.

***

Först tänker vi oss en primitiv miljö i två versioner: En där resurser V (kvinna) är vanligt och män med Duv-strategi (mindre våldsamma) dominerar; och en där resursen V (kvinna) är ovanlig, och män med Hök-strategi (mer våldsamma) dominerar. Den primitiva miljön kännetecknas av att konkurrensmedlet främst är våld. I version ett gör överflödet av kvinnor att konkurrensen är låg, och i version två gör underskottet av kvinnor att konkurrensen är hög. Vi kallar versionerna Duv-dås och Hök-helvete.

Primitivt scenario 1. Överflödsmiljö med avseende på kvinnor, och enligt DALL-E 3 även tydligen med avseende på bär och grönska. Duv-dås!

Primitivt scenario 2. Kvinnobrist vilket enligt DALL-E 3 tydligen också leder till färlöshet, högar med lik (?) och jättestora, arga gorillor. Många män som slåss i alla fall. Hök-helvete!

Nuförtiden är det kanske inte främst våld medelst stenåldersklubba som utmärker dejting-marknadens aktörer. I en modern, sofistikerad miljö kommer andra strategier utmärka Hökar respektive Duvor. Analogt med hur avsaknad av penis kan ge intelligens, skönhet, skicklighet och humor kan relativ resursbrist i en modern kontext ge fler seriösa hanar, mer dedikerade fäder, och färre halstatueringar.

Vi tänker oss alltså en modern, sofistikerad miljö i två versioner. Först en där resursen V (kvinna) är vanlig och män med Duv-strategi dominerar. Men nota bene! Duv-strategi är här lägre konkurrens, vilket innebär lägre föräldrainvestering och halstatuering! I version två är resursen V (kvinna) ovanlig och män med Hök-strategi (med högre föräldra- och familjeinvestering) dominerar. För att pumpa lite intuition kring att Duvorna är de "dåliga" och Hökarna de "bra" männen kan vi tänka oss att Duvorna är förslappade gitarrkillar som aldrig klippt sig och skaffat sig ett jobb men som säkerligen är Snälla Killar (tills den dag de tappar det och blir incels, I guess). Hökarna är JBP-troende AFS-killar med tredelad kostym och alltid - alltid! - nyfriserad militaristisk hairdo. 

Här, alla hemmasittande glesbygdsbor, får ni se hur det går till i kvinnoöverskottets storstadsmiljö. Notera hur de fåtaliga männen glider runt och Tindrar, fikar och får fellatio, utan att alls behöva signalera PI eller göra utfästelser om att stadga sig med någon enskild kvinna. Duv-dåligheter!

I ett modernt scenario där kvinnorna är i minoritet kommer männen anstränga sig för att imponera på damerna. De kommer sponsra shopping, klä sig som JBP, samt konversera om skittråkiga tjejgrejer i timtal. Och får de chansen kommer de att stadga sig, ingå giftemål och ta ansvar för sin avkomma. Hök-hävdelse!

Vi kan absolut tänka oss moderna scenarier där Hök-strategin är mer aggressivt kodad. Lex arabvärlden, där horder av unga män tenderar att dra runt på gatorna och massvåldta. Förmodligen är det just monogami-normen (eller i alla fall seriell monogami-normen) som tenderar att göra Hök-strategin till en fredlig men konkurrensintensiv modell.

Kopplingen till kapitalism och thymos tycks uppenbar. Kapitalism verkar av någon anledning (som förmodligen stavas "prestige-hierarkier") kanalisera konkurrens i vänlig tävlan. Eftersom arabskriktrastarna medborgarna tävlar om att få agera altruistiskt och prosocialt oavsett genetisk släktskap så kommer konkurrensmedlet vara altruism (och möjligen altruistisk bestraffning, vilket såklart kan innefatta en viss grad av aggression).

Att Sverige nu går alltmer mot Hök-hävdelse kommer vi få se allt mer välbarberade skägg och allt fler pappor på lekplatsen. Inom den etniskt svenska majoritetsbefolkningen. (Hur länge kommer man kunna säga så ens?) 

Däremot kan vi förvänta oss en differentiering där släktskapsintensiva hedersknyfflar mer MENA-ursprung tillgriper allt mer våldsamma konkurrensmodeller. Normer för blodshämnd i kombination med svart narkotikamarknad (som premierar våld och territoriell konflikt) synes leda till ett våldsintensivt utfall, men en kanske mer grundläggande mekanism är konkurrens om reproduktionsmöjligheter och hur detta manifesterar sig i dominans-hierarkier.

Det är därför vi ser Hök-hävdelse i den svenska befolkning och Hök-helvete i orten. Rätt länge har vi också sett Duv-dåligheter på Södermalm, eftersom könsbalansen verkar på lokal nivå och kvinnoöverskottet varit ett faktum i senmoderna hipsterpopulationer i storstäderna ett längre tag.

Förslag: Vi borde massutvisa män med utrikes bakgrund och massfängsla kriminella (=också män med utrikes bakgrund) samt enbart tillåta anhöriginvandring av kvinnor. Det viktigaste för att vända Hök-helvete till Duv-dås är att öka könsobalansen i orten till kvinnornas fördel (eller egentligen nackdel eftersom deras relativa värde minskar när de blir fler...). 

Idag har vi en könsobalans med mansöverskott i invandrarpopulationer, medan könsbalansen är jämn i den svenska befolkningen. Målet borde vara mansöverskott i den svenska befolkningen - för maximal Hök-hävdelse - och mansunderskott i orten-lorten-befolkningen - för maximalt Duv-dås.

Att tvångsförflytta svenska kvinnor till förorten skulle tyvärr inte funka eftersom deras kultur och status hindrar dem från att gifta sig nedåt i status med invandrarkillar. Det skulle inte heller funka att tvångsförflytta invandrarmän till Södermalm eftersom de har dominans-kulturella normer och därför vid mansöverskott går direkt till våldsamheter utan att passera pressveck.

Slutsats: Invandrarmän och svenska kvinnor gör samhället sämre.

DN förnekar sig icke

DN idag:

"Tävlingen om vem som har det värst och anklagelser om den andra sidans inhumanitet välter internet just nu. Enligt vissa är Hamas våld värst eftersom terrorgruppen har som explicit syfte att mörda och kidnappa civila. Enligt andra är Israels våld värst eftersom landet är militärt överlägset och det civila dödsantalet långt högre. Ena sidan rättfärdigar mördande och kidnappande av civila med ockupation, den andra avstängning av vatten och el och bombandet av civila med den befängda idén att ingen i Gaza är oskyldig."

Det här är outsägligt sjukt och jag vill berätta varför.

***

Låt oss försöka oss på en liten moralisk balansräkning:

Det är lite svårt att dra ett likhetstecken mellan Hamas och Israel.

"Tävlingen om vem som har det värst" må vinnas av Gazas palestinier. Att Hamas, som styrt Gaza sedan ockupationen upphörde 2005, inte har förmått bygga ett likeable samhälle är dock knappast Israels fel. Israel gör sitt bästa genom att låta palestinier arbeta i Israel och genom att tillse elektricitets- och vattenförsörjning. Samtidigt försnillar Hamas som sagt bistånd för att stärka sin militära förmåga och för att indoktrinera befolkningen i judehat som synes överträffa det nazistiska.

"[A]nklagelser om den andra sidans inhumanitet" är inte fakta om dito. Vad som däremot är fakta är att Hamas med berått mod, långsiktig planering och uttryckt uppsåt dödat civila, bland annat spädbarn som man halshuggit. Palestinier i Gaza och i den världsomspännande diasporan har firat detta genom dans och fyrverkerier. Fördömanden av Hamas illdåd har lett till kontrafördömanden.

"Enligt vissa är Hamas våld värst eftersom terrorgruppen har som explicit syfte att mörda och kidnappa civila. Enligt andra är Israels våld värst eftersom landet är militärt överlägset och det civila dödsantalet långt högre."

Ja alltså, "explicit syfte att mörda och kidnappa civila" är värre än att vara militärt överlägsna. USA är militärt överlägsna Hamas, men Hamas är fortfarande värre än USA. Att Ukraina lyckats stå emot Rysslands anfallskrig gör inte att skulden mystiskt flyttas från Ryssland till Ukraina. Militär förmåga ≠ ondska! Det är givetvis hur man använder förmågan som är intressant.

Om nu fler civila palestinier än israeler dör? För det första vet jag inte om det är korrekt. Det är självklart svårt att lita på uppgifter som kommer från Gaza, och eftersom Hamas systematiskt ljuger är det inte alls omöjligt att de rapporterar felaktiga dödssiffror eller påstår att egentliga kombatanter varit civila. (Ibland svårt att veta när fienden icke är en reguljär statlig militärorganisation som respekterar krigets lagar.) Låt oss för argumentets skull ändå anta att fler civila palestinier än israeler dör.

Då är det ändå inte Israels fel att Hamas använder civila som mänskliga sköldar; förlägger militära anläggningar under civila byggnader; och aktivt hindrar civila att fly undan krigszonen. Därutöver synes palestinierna själva ha stått för merparten civila dödsfall, på en principiell nivå då man A) avrättade judiska spädbarn, kidnappade, våldtog och mördade urskiljningslöst och således gjorde Israels militära svar ofrånkomligt; samt på en faktisk, konkret nivå då man B) själv skjutit ihjäl svinmånga civila när man felskjutit ett sjukhus med en raket. Förmodligen byggd av vattenledningar som bekostats av biståndspengar.

"Ena sidan rättfärdigar mördande och kidnappande av civila med ockupation..."

 (Gaza har for the record inte varit ockuperat sedan 2005 då Israel också utrymde sina bosättare.)

"...den andra avstängning av vatten och el och bombandet av civila med den befängda idén att ingen i Gaza är oskyldig."

Om Hamas hade skött sitt territorium på något rimligt sett hade de inte varit beroende av Israel för vatten och el. Om arabkompisarna i Egypten (som man inte hela tiden raketbeskjuter) hade tillfört vatten och el, samma sak. Om Hamas inte hade byggt raketer av vattenledningar hade man kanske haft vatten. Och om inte Gazaborna hade röstat fram Hamas och palestinier världen över inte hade firat massmordet på civila män, kvinnor och barn, hade kanske det inte sett så jävla mycket ut som att alla Gazabor fan är med på Hamas-tåget!

Bombande av civila är för övrigt något som Israel undviker. De precisionsbombar och skickar ut varnings-SMS till boende. Att Hamas raketbeskjuter egna sjukhus och använder civila som mänskliga sköldar leder givetvis till att civila personer också dödas. Vilket är tragiskt (om de inte hurrat när spädbarn halshuggits, för då är det fan rättvisa.)

***

Vi går vidare:

"Reaktionerna på den fruktansvärda attacken på sjukhuset i Gaza är ännu ett exempel på bristen på empati. Innan händelserna ens klarnat plingar mobilen av hjärtskärande meddelanden från mina palestinska vänner som vädjar om att sprida nyheten om Israels grymheter, samtidigt som israeliska vänner tiger eller tvår sina händer, förvissade om Israels oskuld. Förminska, relativisera och avhumanisera de andra, upphöja det egna. Mönstret går igen."

Men alltså, "tvår sina händer"!? Om Israel inte beskjutit sjukhuset är det väl helt jävla avgörande!?

Exempeldialog:

- Mannen, så bull av dig att du dödade Lasse och våldtog hans dotter, svin e' du!

- Det var inte jag. Det var Kenneth.

- Mannen så fattigt av dig att två dina händer! Du upphöjer det egna! Som att "inte döda Lasse och våldta hans dotter" skulle vara så extremt moraliskt högstående! Svin e' du.

Slut på exempeldialog.

Vidare:

"Palestinier lär sig inte att hata, de är ett folk som liksom alla andra vill leva i fred, men som radikaliserats av desperation, brist på möjligheter och av den fundamentalism som isolering och ockupation göder."

Tja, vissa palestinier synes lära sig att hata. Eller, rätt många. Rätt många som lärde sig att hata så pass mycket att de planerade masslakt på civila spädbarn (finns det icke-civila spädbarn?) i flera års tid.

Leva i fred? Bra idé. Leva i fred genom att konstant raketbeskjuta sina grannar och begå terrordåd? Mindre bra idé.

Och sluta säga "ockupation" hela tiden! Hur fucking svårt är det att kolla Wikipedia?

***

Den enda lösningen är att krossa Hamas till sista man, kosta vad det kosta vill. Ockupera Gaza och inlemma i israeliskt territorium fullt ut. Alla som vill kan fly till valfritt dåligt muslimskt arabland, men gissningsvis föredrar många att bo kvar i Mellanösterns enda demokrati och verka i den israeliska ekonomin. Det blir ett stort och svårt integrationsprojekt att ta in alla Gazas palestinier men med total-ockupation kan israeliska välfärdsstrukturer börja tugga på palestinierna tills de om några generationer fått riktiga jobb och lagt ner stridsyxan. Priset Israel kommer att få betala är lite mer inhemsk terrorism, ökad arbetslöshet, och dyra investeringar i utbildning och folkhälsa för Gazapalestinierna. Samt mer spendings på fängelseplatser förmodligen. Knäcker de nöten kan de gärna ringa Sverige och berätta hur man gör.