Alver och kulturell evolution

När Gandalf, Aragorn, Gimli och Legolas anläder Edoras, rohirrims centralort, framkommer det att konungens mäktiga hall uppförts i historiens dimmor och att dagens människor knappt ens genom sagor minns denna händelse. Skogsalven Legolas kommenterar då att att löven blivit röda endast ca 500 gånger sedan denna händelse, och att detta för alver är en mycket kort tidsrymd.

Tolkien, som stridit i Första Världskrigets inferno av industriellt dödande, var så vitt jag uppfattar kritisk till modernitet och framåtanda. När hoberna i slutet av Ringarnas Herre väl återvänder till Fylke är gatorna uppgrävda och fabriksskorstenar kontaminerar det tidigare pastorala landskapet med smutsig industrirök.

Och ändå; Lothlóriens liksom Mörkvedens (fd. Mörkmårdens) alver bor i skogen, medan Gondors människor uppfört det mäktiga Minas Tirith. Dvärgarna är generellt sett de mer kompetenta ingenjörerna, även om det är alvsmeder som smitt maktens ringar bortsett från Den Enda. I appendix framkommer en del intressanta uppgifter om dvärgarnas leverne och samhällsskick - deras skeva könsbalans är synnerligen intressant och ber om en evolutionsbiologisk tolkning - men här räcker att konstatera att de, även om de fortplantar sig långsamt, lever avsevärt kortare liv på individnivå än vad alverna gör.

Om då alverna är så mäktiga och långlivade, varför är det människorna och dvärgarna som leder Midgårds inofficiella innovationsranking, och varför är det människorna som i slutänden driver på industrialiseringen av Fylke? Alverna får ganska bokstavligt talat pensionera sig när deras magiska ring-räkmacka väl härsknat.

Svaret ligger förmodligen i just deras långa levnader. Människors kulturella evolution drivs ofta av kohorteffekter, det vill säga att gamla generationer (och de idéer de krampaktigt håller fast vid) dör och lämnar plats för nytänkande. Nya tankar och anpassning kräver ofta att ättestupan först gör sitt. (Därför är också demografi en faktor med avseende på revolution - en ung befolkning, menar Samuel Huntington, kan delvis förklarar den islamistiska revolutionen och jihadismen i Mellanöstern. Unga är generellt sett mer rebelliska.)

Lek med tanken att fyrtiotalisterna aldrig skulle dö. Då skulle vi aldrig få ifrågasätta kulturmarxismens hegemoni; aldrig likställa islam med nazism; och aldrig få bygga kärnkraft som lösning på klimat- och energikriser.

Det som gör människan smartare än apan är inte skillnaden mellan den enskilda människans intelligens och den enskilda apans. Skillnaden ligger i att vi är ett substrat för den kulturella evolutionen och tillsammans som samhälle över tid kan ackumulera kulturella sedvänjor och teknologier som låter oss begå storverk. Varje gång samhället omstöper sig självt måste äldre tiders dogmer kastas ut, vilket innebär att maktbalansen mellan generationerna måste skifta. Mest drastiskt tar detta sig uttryck i vår dödlighet.

Ett mer konkret exempel kan vara på sin plats. Hur utvecklas språk? Läs en bok som börjar med följande dedikation:

"Min Moder! Månget har jag med från mitt modershem. Tillåt mig derföre att till dig, min mor, hembära denna hälsning."

Det kan absolut vara en bra bok, men det kommer ta några sidor att komma in i tugget. Detta beror givetvis på att språket förändras, och i denna förändringsresa är kohorteffekterna också märkbara. Jag själv skriver till exempel gärna "emellertid" och till yttermera visso "till yttermera visso," vilket jag emellertid då ofta hånas för av zoomers och andra ohängda ynglingar. På samma sätt blev den indoeuropeiska språkfamiljen Ett Träd Med Vida Grenar såsom germanska och latinska språk. Hur skulle en tretusen år gammal alvgubbe prata egentligen? Säkert rätt störigt. Och säkert hade kravet att anpassa sig efter alvgubben ifråga saktat ner språkets förändringstakt.

***

Vi har nu etablerat att alvernas långa livslängd hämmar den kulturella evolutionen i deras samhällen, och att de mer kortlivade människorna därför kommer att vinna på slutet genom att bygga svinfeta fabriker och så småningom atombomber och rymdraketer. Givet detta måste vi också fråga oss: Kommer den kulturella evolutionen speedas upp om vi istället tänker oss en mer kortlivad art?

Frågan kan delas upp i delar. Det finns kortlivade arter som också är höggradigt intelligenta: Bläckfiskar av olika slag. Famously dör dessa efter att de parat sig en enda gång. Bläckfiskar är svinsmarta men verkar sakna kulturellt traderad kunskap, säkert för att de har en totalt obefintlig föräldrainvestering och därför börjar sitt liv på noll och utan möjlighet att bli upplärda av äldre, visare fränder. Skulle vi Crispra in lite babian-gener i stillhavsbläckfiskar skulle vi kanske kunna tillskapa en social art av grupplevande blötdjur med enorm hjärnkapacitet (men obs, till stor del spridd i tentaklerna) och kulturellt traderad kunskap. Vi hade kunnat få extremt korta intervaller i den kulturella evolutionen eftersom ... Vänta nu. De hade ju inte dött lika snabbt, eftersom vi satte in mer babian i dem. Helvete. Det kanske inte hade funkat.

Frågans andra del är huruvida vi borde genetiskt modifiera människor för att bli mer kortlivade, för att få tillstånd en snabbare kulturell evolution. Svaret är förstås: Ja, men inte för mig personligen tack! Delfråga av den frågan är huruvida japanernas famously långa livslängd bidrar till att Japan är ett så konservativt samhället. Svaret är: Ingen aning men det är en ball teori.

Med dessa samtidsrelevanta spaningar avslutar jag så blogginlägget för att istället ägna mig åt sedvanligt IRL-leverna. Adjöss!