Antropofagi

tisdag 9 februari 2021

Pladdret i bottnen på bassängen

[Uppdatering: Jag inser att jag sexistiskt och härskartekniskt nog har råkat kalla Cailin O'Connor för O'Connel. Genomgående! Fy helvete vad slappt. Slappare ändå att jag inte orkar ändra det. Ni får hålla tillgodo med den här uppdateringen.]

Så här pladdrigt blir ett blogginlägg när man blir FUCKING AVBRUTEN HELA TIDEN!

Mitt liv är inte designat för att låta mig tänka en hel tanke från början till slut. Sorgligt, eftersom det är jag själv som i någon mening har designat det.

Hur som helst glömde jag att nämna en annan grej som O'Connel visar i sin bok The Origins of Unfairness. Om vi har en population två komplementerande strategier A och B, så kommer systemet evolvera tills hälften av populationen spelar A, och hälften B. Det är ett stabilt ekvilibrium, eftersom att utvecklingen alltid kommer att gå tillbaka dit, även om den skulle skutta bort från ekvilibriumet i och med exempelvis en genetisk mutation eller en kulturell avart. Så länge andelen som spelar A är lägre än 50% så är det alltid mer fördelaktigt att spela A, och vice versa.

Därutöver: Om samma population består av två kategorier X och Y, så är deras stabila stadier antingen "X spelar alltid A och Y alltid B", eller "X spelar alltid B och Y alltid A". Alla avsteg från någon av dessa ekvilibrium kommer att återföras till status quo genom vilken utveckling det nu är vi talar om. 

Vi inser genast att även små skillnader i ingångvärde kan ge upphov till en tvärkulturell könstypisk arbetsfördelning. Kanske ska man se det som att vissa saker är 100% givna i könsuppdelning - storviltsjakt är en sådan, som alltid är en manlig syssla, samt vissa former av metallbearbetning. (Konstigare är det här med instrumenttillverkning, som tydligen också är typiskt manligt.)  Många andra sysslor kanske inte är helt givna, men tenderar att falla åt ena hållet på grund av en mindre skillnad i lämplighet. Osannolika kulturella mutationer kan kasta utvecklingen i någon annan riktning, men det är ovanligt. I tredje hand har vi den förhållandevis stora mängd sysslor där det verkligen inte spelar någon genomsnittlig roll om man är man eller kvinna, och där är det helt enkelt en slags slumpfaktor som avgör vilken spelteoretisk path som respektive kön vandrar.

***

Personligen har jag alltid haft lite svårt att förstå det här med basin of attraction, men tack vare Astral Codex Ten-Scott så tycker jag mig nu ha lite bättre intuition för vad det innebär. Hur som helst så hjälper begreppet oss att förstå, som i det ovanstående gällande tvärkulturell könsorienterad arbetsfördelning, varför saker kan tendera att vara på ett visst vis, men inte behöver vara det.

Ibland kan man känna att evolutionen är bra förutsägbar trots allt. Konvergent evolution är en grej, och ichtyosaurier, delfiner och hajar har alla samma hydrodynamiska form. Andra gånger blir man lite stirrig och tänker att "slumpen" har en avgörande roll, på flera plan. Mutationer sker i någon mening slumpmässigt (även om genomets instabilitet är en variabel som kan "endogeniseras" i evolutionsteorin), och ekologiska uppdelningar som Kongofloden är i någon mening slumpfaktorer som förklarar artbildning och variationer i selektionstryck. Massutdöenden kan kasta om spelplanen på ett sätt som utfallen ett mer utdraget naturligt urval inte kan ha beredskap för - ur dinosauriernas perspektiv är Chixulub-stenen en slumpfaktor, och det är irrelevant att prata om huruvida de var bra eller dåligt anpassade för denna svarta svan.

Men som sagt, ofta förvånar oss evolutionen inte. (Vilket kanske verkar konstigt.) Under någorlunda stabila förutsättningar verkar utvecklingen ofta trenda åt samma håll. Basin of attraction-begreppet är bra eftersom det hjälper oss att förstå konvergent evolution på ett väldigt abstrakt plan, och förstå varför "evolution is not as random as it is sometimes depicted". Vi kan tänka oss väldigt "ontologiskt djupliggande" basins of attraction, som kan få vitt skillda organismer att konvergera.

***

Det här inlägget var på väg någonstan, men det utvecklades konvergent med det här inlägget, eftersom man blir FUCKING AVBRUTEN HELA TIDEN!

Under någorlunda stabila förutsättningar kommer blogginläggen att utvecklas åt samma håll.

Pladdrigheten är ett stabilt evolutionärt blogg-ekvilibrium, där mängden tillgänglig kognitiv energi och avsatt tid skär störande moment såsom kvinnor, barn, lönearbete och hushållssysslor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar