Om du ska övertala någon, är det bättre att lägga upp saken som "se här, det finns utrymme att göra gott!", jämfört med att säga typ "åh din vedervärdige jävel som gör fel, du måste bättre dig." "The Zero-Point" som beskrivs i inlägget är ungefär en nytto-baseline eller dito prior, och det anförs att det är bättre att säga:
Kolla, det finns mer nytta att hämta där borta! Ät lite mindre kött exempelvis!
än
Du trodde att allt var bra, men det faktum att du äter kött innebär att allt är dåligt! Fy dig och avlägsna dig genast från detta dåliga beteende!
Vi vill alltså givet detta resonemang inte angripa någons världsbild och upplysa dem om att världen egentligen är sämre än de trodde - vi vill bara påvisa att världen kan bli bättre att den redan är.
Detta är såklart närbesläktat med Libido/Mortido. Vi kan ge en libidinal impuls, dvs. en vision eller positiv stimuli - se där, en nytta att inhösta! Go explore this new opportunity, käre utilitarist och nyttomaximerare.
Eller så kan vi ge en mortidinal impuls, dvs. en negativ stimuli - se där på dig själv, du är usel och dina beteenden som du trodde var okej var icke okej! och det är dags för dig att snarast fight-or-flight:a din väg iväg från den lidandets grops på vars botten du står och gräver.
Vi kan alltså tillämpa luststyrning - morot - eller skam/skuld-styrning - piska. Vi kan appellera till ett utilitaristiskt nytto-maximerande - gå och hämta nyttan där borta i det nya beteendet, tack! - eller till den deontologiskt betingade skulden - gå och skäms över din förbrytelse mot mänskligheten, varsegod!
Det hela handlar om tilltal och ton, tyvärr, töntigt och trött. Men så äre.
Vi har dryftat hur man egentligen pratar med en oliktänkande:
1) sänk förväntningarna (du kommer inte övertyga någon on the spot),
2) distansera dig själv från diskussionsutfallet (din ansträngning är inte den enda variabeln som bestämmer den andra personens uppfattning),
3) njut av konversationen (du kan se meningsutbytet som debatt-sparring eller som en intressant upplevelse),
4) respektera din motpart (förakta inte individen för att hen t.ex. inte är tränad i logiskt tänkande, statistik eller argumentationsteknik),
5) och betrakta diskussionen som en gemensam strävan (ni är tillsammans ute på en quest efter sanningen).För en sann rationalist är en diskussion givetvis inte i första hand en debatt, utan ett tillfälle till gemensamt lärande. Det handlar om att klarlägga vad det är som man, bortsett från definitionsfrågor, egentligen är oenig om, och vilka skillnader i tillgång till bevis som gör att man är oenig. (Detta i frågan om vad man ska tro, och inte nödvändigtvis i frågan om vad man ska anse. Deskriptivt vs. normativt, således. Skilja är från bör. Jamen ni vet ju redan.)
Lite samma konkreta tips för diskussionsteknik kan i nästa steg vara tillämpliga för allsköns olika tankeskolor, så som jag påvisat här:
Det är alltså relevanta tips till respektive åsiktskluster-företrädare, för hur man för en saklig och inkluderande debatt.
Så, det hela handlar om: Hur pratar man med en annan människa, för att på ett känslomässigt plan maximera för ömsesidig förståelse och välvillig tolkning? Hur försätter man den tänkta mottagaren i ett sinnestillstånd som är optimalt för det tänkta mottagandet, av information och argument?
Conversely och intertwined så handlar det givetvis även om hur man sätter sig själv i ett sinnestillstånd som är optimalt för att försätta den tänkta mottagaren i ett optimalt sinnestillstånd - och det kan mycket väl vara, och är förmodligen, ungefär samma tillstånd. Att vara en optimal avsändare kan alltså, och är förmodligen, i många fall samma sak som att själv vara en optimal mottagare! Och därmed landar vi i att diskussion inte ska vara debatt, utan en gemensam ansats enligt punkt 5 ovan ("betrakta diskussionen som en gemensam strävan").
(Sen finns det naturligtvis andra syften. Men nu pratar vi, tycker jag, om hur vi som privatpersoner samtalar med andra privatpersoner, för varandras skull.)
***
Nå. Är då utilitaristisk libidinal morot (ULM) eller deontologisk mortidinal piska (DMP) rätt sätt att tilltala en medmänniska och/eller motpart?
Det beror kanske på. För mig själv, som E/INTP-person, i all min sorg och ensamhet, så är det uppenbart att ULM är vägen. Jag är luststyrd och reagerar positivt på positiva stimuli. Negativa stimuli gör mig rädd, trött och apatisk. (Det kan vara en släng av EIPS också, men det får bli för ett annat inlägg.) Upptäcker jag en ny, spännande tanke så blir jag manisk och börjar läsa och skriva och prata tills någon punkterar min entusiasm med oförståelse eller ointresse. Då börjar jag istället genast att äta chokladglass och supa i ensamhet och svära åt teven. (Okej, en ganska stor släng av EIPS, möjligen, när jag ser det i skrift såhär rakt upp och ner.) Det svänger snabbt från en extatisk känsla av lycka - upplevd i motljuset genom en eks lövverk - till självmordstankar och hat mot nära nog alla mina medmänniskor. Så, kort och gott, det är ULM som funkar på mig. Nu vet du det.
Ack ock icke alla är emellertid så som jag är. Det finns ISFJ-personer, exempelvis, som mer eller mindre är min raka motsats. Dessa är typiskt sett pliktstyrda konformister, som vårdar sina skuldkänslor och som drivs framåt av mortidinala drifter - livet är ett jobbigt ångestmoment som man är skyldig att hantera. Till skillnad från min syn - livet är en ack så begränsad resurs, som jag är skyldig mig själv att krama ur det mesta av.
Min poäng: Är kanske DMP bäst för -SFJ-personer? Nå, dikotomin F/J (Feeling/Thinking) är förmodligen inte viktig i sammanhanget. I/E inte heller, varför jag utelämnar det ledet. (Jag ligger själv precis mellan I och E - brukar score:a 50/50 på Extrovert/Introvert, och dagsformen bestämmer.)
S/N - Sensing/Intuition, eller på svenska Sinnesförnimmelse/Intuition - är kanske viktigare? Säga vad man vill om svenska Wikipedia, men ska man stjäla kärnfulla sammandrag är det ofta ett bra ställe. S:
Uppfattning av världen sker direkt via de fem sinnena. Det primära intresset ligger i det befintliga. Föredrar information som är praktisk och konkret d.v.s. här och nu samt vad det innebär att något förblir som det är.N:
Uppfattning av världen sker indirekt via det undermedvetna. Det primära intresset ligger i möjligheter - vad något skulle kunna vara eller bli. “Tänk om...?” Föredrar information som är teoretisk och töjbar, d.v.s. information som kan förändras genom byte av perspektiv.Ja, vi kan slutleda att S rimligen borde vara mer förankrad i en exploit-strategi - agera givet befintliga förutsättningar. N borde rimligen luta åt explore, dvs. teoretiska möjligheter och kontrafaktiska scenarier. Vi sätter likhetstecken som följer:
Sensing = Exploit = Mortido = Deontologisk piska (agera rimligt i ett givet sammanhang)
Intuition = Explore = Libido = Utilitaristisk morot (påverka ditt sammanhang)
Så tittar vi på nästa dikotomi, nämligen J/P, kort för Judging/Perception eller Bedömning/Perception. (Är det egentligen dömande av mig att jag alltid tolkat Judging som "dömande" istället för bedömande?) Svenska Wiki om J:
Hantering av den yttre världen sker helst genom bedömning såsom organisering, strukturering eller planering.Om P:
Hantering av den yttre världen sker helst genom perception såsom spontanitet, rörlighet eller tveksamhet.Det känns för mig uppenbart att J ska föras upp på samma lista som S. J är exploitig - göra något av det givna - och plikt-styrd - organisera och planera. P ska upp på listan med N - det är mer luststyrt/libidinalt, och explore:igt/spontant. Så:
Sensing = Exploit = Mortido = Deontologisk piska = Judging = Plikt = Pliktetik
Intuition = Explore = Libido = Utilitaristisk morot = Perception = Lust = Hedonism
Vi kan alltså ana att personer som utar åt S och/eller J har en större mottaglighet för skam och skuldbeläggande, medan detta bör vara kontraproduktivt för personer som lutar åt N och/eller P. NP-personer ska styras genom lust och möjligheter, medan SJ-personer ska styras genom hot och hat. I korthet. Och lite raljerande, ironiskt, överdrivet, killgissat, etcetera underförstådda men nu uttryckta brasklappar. Alltså, mer NP än SJ. Sorry alla SJ därute. Vet att det sticker i ögonen. Men ni läser troligen ej min blogg ändå.
***
Låtom oss knyta detta till Att uppvärdera klimatskammen, samt Klimatskam och köttäckel. För en NP-lutande person som Antropofagis mänskliga avatar, så känns det klart kontraintuitivt att klimatskam skulle kunna vara en effektiv strategi. Men låtom oss underhålla hypotesen att det är en effektiv strategi, för SJ-personer.
Då blir frågan, om SJ-personer representerar en tillräckligt stor andel av CO2-emissionerna, eller en tillräckligt stor andel av makten över CO2-emissionerna, för att klimatskam ska funka tillräckligt bra. Detta är troligen en fråga om olika tipping points i naturliga system, såsom om vi når eller inte når någon slags tröskelvärden för att ett eller annat CO2-absorberande ekosystem ska kollapsa, eller havsbottnarna och/eller tundran ska släppa iväg sitt metan, eller om polarisarnas reflektionskapacitet ska nå under ett visst värde, eller så.
Climate change känns helt enkelt - utifrån dessa mina farhågor - som en kanske förvånansvärt "binär" frågeställning, där jag förväntar mig att vissa förflyttningar på marginalen kan vara jätteviktiga pga. nämnda tänkta tipping points.
Vad gäller köttäckel är frågan kanske lite annorlunda. (Givet att jag har rätt ovan. Vet mycket lite om detta egentligen. Som om det mesta.) visserligen är en aspekt av köttätandet det metan som kossor fiser ut, och de skogar som avverkas, etc.
Såtillvida är köttätandets vara eller icke vara kopplat till samma tipping points, och teoretiskt sett kan en enda given äten ko på marginalen göra skillnad. (Alltså, det som kon representerar i termer av efterfrågan och därmed köttproduktion. Ni fattar nog.) Men snackar vi att de är synd om djuren, då spelar varje ko roll. Det är liksom inte på eller av.
Om vi tror att klimatkrisen är lugnt-lugnt-lugnt-BAM! TIPPING POINT! KAOS!, och köttfrågan är mer en kontinuerlig skala av antal levande lidande varelser, så kan Köttäckel funkar oavsett hur stor SJ-populationen är. Det funkar ju eftersom varje icke äten kossa är viktig, oavsett totalen. För Klimatskam är det liksom mer, okej, vissa mår dåligt över sin konsumtion eller tycker att man inte ska flyga, men världen går åt helvete oavsett så better enjoy it om ändå inte tillräckligt många samordnar förändrat beteende samtidigt.
Det här blev en ordrik och flamsig genomgång av en banal idé. Nåväl, så kan NP-människor gärna tillåta sig att skriva! Ha!
***
Lite mellanspel i form av kontenta.
Crystallized metaphysical heuristics - såsom klimatskam och köttäckel - funkar troligen bäst på mortidinala SJ-människor. De mår bäst av en deontologisk piska.
För NP-människor ska allt istället vara härligt och kul. Hurra, jag har fötts in i rätt kast i den eusociala mänskostacken!
***
Men, eftersom frågan egentligen gäller buddismen - Samsara och cravings och olika typer av habit-loops - (positiv eller negativ) Trigger -> Behaviour -> Reward, så känns det viktigt att knyta ann det här till Personlighetstypstesternas 1500-åriga srilankesiska Mamma:
Visuddhimagga!
Visuddhimagga är egentligen pali, men Google Translate identifierar det med svensk stavning som hindi - विशुद्धिमग्गा - och översätter det med "puritanism". På engelska översätts det till Path of Purification.
Visuddhimagga redogör för tre huvudsakliga personlighetstyper. Dessa är på engelska (och jag drar nu från Judson Brewers The Craving Mind):
- Faithful/Greedy.
- Discerning/Aversive.
- Speculative/Deluded.
Dikotomierna är förklarande såtillvida att de anger den positiva respektive negativa aspekten av varje personlighetstyp. Faithful/Greedy är exempelvis optimistisk och populär, snabbtänkt och pragmatisk i det vardagliga, sensuell och tror på det du gör. Men, du som är F/G riskerar att vara girig efter framgång och njutning, och du kan vara stolt. Din lust till materiellt välstånd och köttslig njutning kan gör dig missnöjd och otillfredsställd, och i värsta fall kan du manipulera andra för att tillgodose dina behov.
Lite av en ENFJ eller ENTJ eller ESFJ, eller? Håller ni mä?
Discerning/Aversive är klartänkta och "kräsna" (i bemärkelsen "omdömesgilla" och "skarpsinniga" - fan, discerning verkar inte ha sin motsvarighet på svenska riktigt?) och är av en logisk typ. Snara att förstå abstraktioner; organiserade, och strukturerade; och detaljfokuserade. Men, du som är D/A riskerar att upplevas som stel, dömande, och kritisk. Du kan nära ett starkt ogillande för vissa människor, platser eller saker, och du kan framstå som en snarstucken perfektionist.
Lite av en ISTJ, eller ISFJ? Eller vad missar jag?
Speculative/Deluded är lättsamma och toleranta, och högst förmögna att spekulera om framtiden. Du som S/D är filosofisk och har ingenting emot att tänka djupt och länge på ett givet ämne. Du kan fångas av dina fantasier och du kan vara tankspridd. Du riskerar att dagdrömma och att känna oro och ångest, och din tankspriddhet kan göra dig lättmanipulerad. Du kan vara oorganiserad, rastlös och frånvarande.
Nå, det här är ju - precis som jag själv vissa dagar - en typisk INTP. Någon mer typ som passar in här?
Så, vi kanske kan säga att:
(Det är troligen dumt att välja en bild på en "sexig" piska eftersom det är moroten som symboliserar hedonism, men vad fan ska man göra.)
Vi noterar hur som helst, i bilden på Sanningen ovan, att Visuddhimagga-typerna överlappar varandra, och så kommer det givetvis vara. Jag kan som utpräglad S/D ändå känna igen mig i D/A i vissa avseenden: Kan bli besatt av oviktiga detaljer (även om jag, som bilden antyder, är allt annat än en perfektionist!), och kan uppbåda förmågan att planera och organisera när exempelvis yrket så kräver (mest för att vinna tid att läsa om fladdermöss eller what ever). Och visst kan jag vänslas med F/G - vi kan äta och dricka och festa till det tillsammans, kanske typiskt sett när jag besöker deras kalas, där de står i centrum men där jag kan bidra med att stå i ett hörn och maniskt prata om typ dinosaurier, och ta betalt i mat och öl och rumsvärme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar