Antropofagi har tidigare diskuterat utilitarism vs. deontologi. I korthet: Utilitarim är den skola inom etiken som betonar att en bör söka maximera den totala nyttan, i situationen eller i världen. Deontologi är den skola som istället betonar principens okränkbarhet. Dvs. inte döda ens Hitler 1930.
Diskussionen kompliceras en smula av att en kan se utilitarismen som en princip, samt strävan att följa principer som ett verktyg för utilitaristen. Men skit i det för tillfället.
I en bemärkelse kan utilitarismen sägas vara socialistens premiss, och deontologin liberalens. Således finner vi enligt logikens alla regler att den utilitaristiska principen är den fetare av de två.
Men ack, slår det mig. Vad sägs om karies-studien på Vipeholm, Lund, Sweden. Lyss:
Ball med domunetären på P3 är att alla professorer och läkare ba' "jaja etiskt oförsvarbart hela skandalen, men... damn vilken bra studie!" Upp-sidan av experimentet var bättre tandhälsa i populationen i stort, sannolikt en större total nytta än den onytta som Vipeholms patienter fick uppleva. Ändå är magkänslan att experimentet är helt uppåt väggarna. Nej, ej okej. Tänker en ju.
Så vafan, vinner liberalerna nu asså? Som säger att vi inte kan offra några institutionaliserade personer med kognitiva funktionsvariationer, för att miljontals normalstörda samhällsmedborgare ska gynnas?
Men, du läsare, det finns inte bara en låda. Det finns även ett utanför lådan. Kanske är svaret att denna härliga samhällsnytta hade kunnat uppnås utan att man torterade samhällets marginaliserade. Kanske är det också där deontologin och liberalismenhar sin roll: Att sätta stopp för de värsta snedstegen och leda in samhällsförbättraren på den bättre vägen mot målet.
Men jag, vem är jag? Blott en ringa antropofag. En förtärare av människokött. Så vad vet väl jag om detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar