[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]
Det finns ett monster som bor i mig!
Tech N9nes Demons (med Three 6 Mafia) är inne på samma tema:
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]
There's a demon inside of me, can I kill it?
Analogt med det individuella monstret ser vi ett monster på makronivå. Jag har tidigare skrivit om det här. Faktum är att det är monstret utom oss som skapar monstret inom oss. Kroppen, som Foucault sa, styrs nämligen genom själen.
När monstret utom oss vill behärska oss så använder den en slug form av psykologisk krigföring. Medelst ett ständigt flöde av bilder spinner monstret ett normnät av stereotyper, förväntningar och lystnad. (Observera att vi bör skilja på "lust" och "lystnad", vilket General Knas påpekar.)
När vi sitter där i normnätet ser vi ofta inte ens trådarna som snärjer oss. Monstret agerar dockmästare, drar lite i trådarna och får oss att sprattla. Vi sprattlar till monstrets gagn. Våra hyddor av kött går dit monstret pekar.
I lite mindre mystiska ordalag: Monstret får oss att må dåligt, och att se konsumtion som botemedlet. För att konsumera måste vi antingen skuldsätta oss, eller bli löneslavar. Detta är naturligtvis värst längst ned i pyramiden, eftersom självkänslan på botten i regel är sämre, och därmed måste kompenseras med desto mera konsumtion, samtidigt som självaste lönen är lägre och därmed otillräcklig.
Samtidigt som monstret utom skapar monstret inom, genom nedbrytande verksamhet av olika slag (här, här, här eller här t.ex.), så är det alltså monstret inom som göder monstret utom. Monstret inom kräver aktiviteter som upprätthåller monstret utom. Utan löneslaveri (eller för den delen vanligt slaveri) hade monstret utom kollapsat. Utan masskonsumtion likaså.
Liksom alla strukturer är monstren således något vi själva reproducerar. Vi skapar monstret, monstret skapar oss, vi skapar monstret, monstret skapar oss. Runt går det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar