Din käpp i ekorrhjulet är en serie bloggposter där Antropofagi-bloggen försöker sakta ner Sveriges tillväxt genom att erbjuda intressant kuriosa som white collar-arbetarna kan ta del av under sin betalda arbetstid. Tidigare inlägg hittas här, här, här och här. Det har blivit rätt mycket djur, men nu ska det handla lite om fighting. Märk väl att Antropofagi alltså aktivt väljer att inte skriva om pärlfisken som lever i sjögurkans anal, och bara kommer ut ibland för att äta små kräftdjur. (Sjögurkan kan dock slänga ut parasitfiskarna om de blir för många – detta gör gurkan genom att vända ut och in på sig själv från topp till tå.)
Nåväl. Här är fighten som förändrade fightandet. (Tack till en av Antropofagis trogna läsare för tipset.)
Ungefärligt referat: Rick Roufus var bäst på kickboxning i the US. Changpuek Kiatsongrit var bäst på thaiboxning i Thailand. En dag skulle di tu mötas för att göra upp. Eftersom american-style kickboxning och muay thai inte hade exakt samma regler, gjorde man upp om vad som skulle gälla i denna mixade match. Bland annat tilläts låga sparkar, vilket normalt icke fingo förekomma i den nordamerikanska kickboxningen. Men vad gör lite låga ben-sparkar mot feta roundkicks to the head? Rätt mycket, skulle det visa sig.
Om ni tittar på filmen ser ni att Roufus och Kiatsongrit har helt skilda fighting-stances. Rick står mer som man gör i karate, så att säga i sidled. Detta ger mindre träffyta för motståndaren, jämfört med att vara vänd rakt framåt. Sidleds-stancen ger också ökad räckvidd för slagen, och extra balla sparkar. Thailändaren har också lite svårt att värja sig mot jänkaren, vilket filmen visar med önskvärd tydlighet.
I första ronden kickar Rick Roufus sin Thailändske counterpart i huvudet så dennes käke bryts. Kiatsongrit låter sig dock inte nedslås, utan sätter glatt in tandskyddet och fortsätter slåss. Resten av matchen går han alltså med bruten käke. Definitionen av kämparglöd?
Strax därpå får Roufus in några grymma slag som nästan knockar Kiatsongrit. Down for the count.
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]
Men han reser sig. Upp med garden nudå!
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]
Roufus kör på, med ett jävla fotarbete. Kiatsongrit står stadigt i sin framåtvända stance, rör sig långsammare, följer vantroget Roufus med blicken när denne studsar runt som en gummiboll. Tar stryk och uthärdar. Landar en och annan benspark. Det verkar bara vara en tidsfråga innan Roufus får gå hem och putsa bucklan.
Just det, tidsfråga. När tiden går blir Roufus tröttare. Hans fotarbete blir långsammare. Med sin sid-vända karate-stance kan Roufus inte blocka low-kicksen som Kiatsongrit bjuder på. Det börjar göra rätt ont. Roufus tappar spänst, och sakta också sitt överläge.
Kiatsongrit byter aldrig taktik. Han fortsätter nöta bensparkar. Roufus blir mer och mer desperat. I slutskedet av matchen är han närmast livrädd för Kiatsongrits smärtsamma bensparkar, men thailändaren låter inte sin fiende komma undan. Varje gång Roufus försöker springa skär Kiatsongrit av flyktvägen, landar en låg spark. Går in nära, puttas lite, landar en låg spark. Glider undan den allt långsammare amerikanarens krokiga jabbar, landar en låg spark. Roufus faller gång på gång.
Slutligen gör det för ont, Roufus kommer inte upp. Han bärs ut med gipsade ben. Ricks brors, som är coach och tränare, uttalar sig bitter om muay thaiens förtjänster. "Det krävs ingen talang för att sparka någon på benen", klagar brodern. "Ricks sparkar i början, det är riktig talang".
Sagat från Street Fighter. |
Kan du din Street Fighter är det bara att jämföra Sagat med Ryu eller Ken för att förstå skillnaden i stance. Faktum är att Sagat är baserad på verklighetens muay thai-fighter Sagat Petchyindee, som gick 317 matcher och vann 266. Här kan man läsa en intervju med mannen.
Kiatsongrits låg-sparkar förändrade amerikansk kickboxning – idag är muay thai-influensen omisskännlig. Det finns andra liknande historier, som när Royce Gracie förändrade ultimate fighting för gott. Gracie klev in i buren i en vit jiu-jitsu-dräkt, en tvärhand hög bredvid de bröliga belgian blue-bjässarna som då dominerade sporten. Gracie mördade samtliga deltagare, och när han som turneringens vinnare fick frågan "vad ska du göra med pengarna?" svarade han: "I'm gonna go to Disneyland!" Ser du en MMA-match idag är det ungefär lika delar brazilian jiu-jitsu, boxning och muay thai.
Det var allt för den här gången. Tillbaks till ekorrhjulet med er nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar