Aber natürlich

Den här artikeln i ETC tar upp en grej jag tidigare varit inne på – fascistiska och nationalistiska rörelsers skräck för ”dekadens”, dvs. homosexualitet och annat som bryter mot heteronormen. I ETC skriver man:

”Den retoriken kan vi se än idag på rasistbloggarna, även om det inte längre finns kvar i SD-kuriren. Homofobin och kvinnohatet har alltid varit tätt förknippat med nationalismen, säger Alexander Bengtsson.”

Really, tho’? Homofobin, ja, utan tvekan. Men kvinnohat? Givetvis är fascism och nationalism i regel patriarkala uttryck. Endast Sizzla kan tävla i socialkonservativa värderingar, och kvinnans roll inom nationalismen är tightare än ett par speedos. Självförverkligar gör man inom kärnfamiljens ramar, genom att gynna sin karl, och som Dave Chapelle säger – ain’t no 100 ways to please a man!

”Chivalry died when women started readin' the shit in all them magazines. They got too much advice about men from other women. And they don't know what the fuck they're talkin' about. I see them in the grocery store, says on the cover ’100 Ways to Please Your Man’ by some lady. Come on, man. Ain't no 100 ways. That list is four things long. Just suck his dick, play with his balls, fix him a sandwich, and don't talk so much and he'll be happy!”

Dessa fyra (4) dimensioner av självförverkligande kan möjligen kompletteras med att driva upp avkomma, fläta en pläd (?), och putsa silverskedarna inför den där bjudningen som aldrig blir av. Så visst, nationalism är ingen kul ideologisk plats för en människa med äggstockar. (Jag har skrivit om vad nationalsocialister och SD-kvinnor tycker tidigare, läs gärna.) Däremot tycker jag inte att det är korrekt att tala om ”kvinnohat”. Kvinnan är tydligt underställd mannen, och könsrollerna för båda parterna är starkt begränsade. Däremot hyllas kvinnan, snarare än hatas, i den mån hon lyckas leva upp till den traditionella kvinnorollen.

Att hylla är också en fälla. Bekräfta någon för ett beteende, och personen kommer förmodligen vilja återupprepa det. Sa jag förresten att kapitalismen är antifeministisk per definition? I vissa fall i samma bakåtsträvande avseende som nationalismen och fascismen. Se, en komprometterande släktskap. När våra identiteter konstrueras genom konsumtionsmönster, och våra konsumtionsmönster följer sexistiska strukturer, då kommer vi stå upp till hakan i könsroll. Kan du fortfarande vifta på öronen? Har du munnen ovanför ytan? Det kanske börjar bli dags att ropa på hjälp.

Nationalister/fascister brukar berömma sig med att man hyllar det "naturliga". Jag förmodar att man då inte främst tänker på hög barnadödlighet, arton förlossningar per kvinna, barkbröd, aga, och tuberkulos. Man tänker nog mer på blont hårsvall, yppig byst, tindrande barnaögon, nationell stolthet, och att varje dag få komma hem till dukat bord. Hur som helst så konnoterar "det naturliga" att något bara är, till skillnad från all socialt konstruerad skit som landsförädarna ägnar sig åt.

Men vänta en sekund. Vem är det som snear på orakade armhålor då? Jo, naturligtvis är det SD-tomtar. (Ja, visst fasen skäms jag över att jag låter melodifestivalen sippra in i den här bloggen. Men vad ska man göra.) När Lunda-geniet Nour El Refai sportade kroppshår i teve kunde inte Sverigevännen William Hahne hålla tand för tunga:

"Jag betackar mig för orakade armhålor på bästa sändningstid."

Nours svar gör sitt till för att belysa det absurda i Hahnens klagosång:

"Det växer ut där. Det var inte jag som kom på det. Det är evolutionen."