I går läste jag Guy Delisle’s reseskildring i
serieformat om Nordkorea, Pyongyang. Äckligast av allt är de fejk-flinande
flickorna som ekvilibrist-spelar dragspel på en skola där eleverna enligt egen
utsaga är ”världens lyckligaste”. Misär
är en sak. Att dessutom tvingas låtsas gilla det är som lite extra
förnedringsgrädde på moset.
När jag var liten var rasism någonting fult.
Det var liksom inget snack om saken. Alla kunde enas kring detta: Rasisterna
var de onda, punktum. Rasisterna var så onda att de var 90-talets orcher,
eller storm troopers för den som föredrar sci-fi.
Det var väl inte så väldigt konstigt att man upplevde det på
det viset. Lund, där jag växte upp, belägrades av skinheads och nazister varje
30de november. Det var totalt kaos, kravaller och brinnande bildäck.
Nynazistiska organisationer såsom Sverigedemokraterna (som då var unga
folköls-nassar) gick tillsammans med lite mer överklassiga akademiker-nazister
för att ärorikt nedlägga en krans vid en staty av Esaias Tegnér som de tyckte
hade något att göra med Karl XII, vilket i sin tur hade att göra med Sveriges
storhet. Eller nåt. (Vid senare tillfällen har man nedlagt krans vid det
monument som restes till 200-årsminnet av slaget vid Lund.)
I samband med detta bisarra ”firande” föddes för övrigt AFA,
som ett direkt svar på nazisternas påhitt. Utredningen När vi bryr oss – förslag om samverkan och utbildning för att
effektivare förebygga våldsbejakande extremism berättar:
"Under flera år i
början av 1990-talet är det kravaller i Lund den 30 november – Karl XII dödsdag
– där den autonoma vänstern, med inslag av tillresta aktivister från framför
allt Danmark och Tyskland, spelar en framträdande roll. 30-novemberkravallerna
sprider sig under några år även till Stockholm. Det är i samband med dessa
kravaller som rörelsen Antifascistisk aktion (AFA) växer fram i Sverige,
inspirerade av en tysk rörelse med samma namn. AFA uppstår som en direkt
reaktion på de högerextremister som möter upp för att fira den 30 november"
(SOU
2013:81).
Nu, 20 år senare, bor jag i Bagarmossen, linje 17 i
Stockholm. I mitt område klottras ständigt nya hakkors, samt reklam för den
lite mer sofistikerat nationalsocialistiska sidan Nordfront. (På Nordfront
hittar man artiklar såsom Kvinnans roll i
nationalsocialismen.) Nästa station in mot stan är Kärrtorp, som de flesta
troligen känner till på grund av den nazist-attack som en helt fredlig
antirasistisk manifestation utsattes för. (Längst ner här
finns en trevlig film som visar förloppet.) De initiativrika människorna som
valde att anfalla den antirasistiska manifestationen tillhör en organisation
som heter Svenska motståndsrörelsen (SMR).
Deras medlemmar blev i och för sig jagade till skogs av pensionärer,
hippies och barnvagnar, men verkar annars relativt hard-core i och med att flera
har suttit för dråp och liknande smärre förseelser.
Ett sätt att beskriva händelsen är att blindgalna nazister
anföll en fredlig antirasistisk manifestation. Ett annat sätt är att göra som
SVT:s Aktuellt, och säga att det rörde sig om en antinazistisk
demonstration som urartade. M. C. Escher hade inte kunnat vrida
perspektivet snyggare.
SVT alltså, vad säger man? Det (o)lustiga är att flera
diskussioner jag hamnat i sedan dess handlar om huruvida extremvänstern inte
egentligen är lika jädra illa som extremhögern. En irrelevant frågeställning
kan tyckas, i och med att ingen extremvänster var inblandad, men jämförelsen
tenderar av någon anledning ändå att dyka upp. Idén kan enklast bemötas med
lite statistik (siffrorna avser perioden 1999 till 2009):
Vit makt:
Mord: 14 st
Hets mot folkgrupp: 411 st
Misshandel: 211 st, mot Meningsmotståndare (93 st),
HBT-personer (31 st), personer med utländsk härkomst (65 st), Okänd (14 st),
Övriga (8 st)
Autonom:
Mord: 0 st
Hets mot folkgrupp: 0 st
Misshandel: 152 st, mot Meningsmåtståndare (96 st), Polis
(12 st), Partiföreträdare (12 st) Okänd (29 st), och Övriga (3 st)
(Källa: Säkerhetspolisen & Brottsförebyggande Rådet, Våldsam
politisk extremism.)
Kontentan? Högerextrema dödar folk. Gärna bögar och
invandrare. Vänsterextrema spöar högerextrema för att stävja detta dödande.
Möjligen slår man också lite på polisen.
Man kan även titta på typ nån dassig utredning (SOU 2013:81
igen):
"De [autonoma]
arbetar mot rasism, nazism, sexism, homofobi och för flyktingars rättigheter,
ofta i samverkan med grupper och människor som inte är våldsbejakande men som
brinner för just sin sak."
"År 1995 sker
flera uppmärksammade mord där gärningspersonerna kan härledas till vit
makt-miljön: mordet på Gerard Gbeyo asylsökande flykting i Klippan, mordet på
14-årige John Hron i Kode samt mordet på en homosexuell ishockeyspelare i
Västerås. År 1999 mördades den syndikalistiske fackföreningsmannen Björn
Söderberg av aktivister med koppling till Svenska motståndsrörelsen (SMR) och en
journalist som granskat högerextremism skadas av en bilbomb. Brottet blir aldrig
uppklarat men polisens huvudspår pekar mot att personer ur vit makt-miljön
ligger bakom. År 1999 grips dessutom ett antal nazister för en serie bank- och
postrån samt mordet på två poliser i Malexander. Tre personer döms till
livstids fängelse."
(Det kan förresten nämnas att utredningen ifråga kritiserats
för att i alltför hög grad likställa vänster- och högerextrema miljöer.)
Okej, vänsterextrema arbetar för rätt bra grejer ändå, det
erkännes. Och visst, bilbomber och postrån kanske inte känns jätte-fresh, om än
härligt vilda-västern. Så vi kanske ska säga att tendensen att likställa
vänster- och högerextrema är rätt extrem i sig.
Halmfiguren säger: ”Men kära du, både högerextrema och
vänsterextrema använder ju våld för att uppnå sina syften!”
Okej, men det gjorde Nelson Mandela också. Svensk polis
också. Den som utövar den ädla sporten nödvärn också. Är de alla lika goda
kålsupare? För övrigt visar som sagt statistiken på att högerextrema utövar ett
mycket grövre våld (jämför ”mord” med ”misshandel”), att de högerextremas
urskiljningsgrunder för vem som utsätts för våld är ursprung/etnicitet och
sexualitet, och att de vänsterextrema främst utövar våld i syfte att stoppa de
högerextremas våld.
Nog snackat om den saken. Vänsterextrema kan naturligtvis
också vara idioter, och man ska för bövelen inte slåss. Att beskriva den
fredliga manifestationen i Kärrtorp som en urspårad antinazistisk demo känns
ändå djupt felaktigt.
Åter till Delisle’s Pyongyang. Här radar absurditeterna upp
sig. Ett exempel är hur huvudpersonens nordkoreanska guide inte vill låtsas om
det gigantiska hotell som började byggas inför vinter-OS -89. Hotellet byggdes
aldrig klart, utan står idag och förfaller mitt i Nordkoreas huvudstad.
Eftersom hela spektaklet kanske inte direkt skriker ”framgång för regimen” är
det inte ett byggnadsverk man väljer att fokusera på inom den blomstrande
turistsektorn. Faktum är att mycket av den humor som dyker upp i serieboken
bygger på förmågan att vantolka verkligheten in absurdum.
Hur många absurditeter kan Sveriges Radio rada upp?
- Attacken i Kärrtorp, check. (Insider-källor skvallrar förresten om att Sveriges Radios jurister har förmedlat till anställda att de inte borde närvara vid den enorma antinazistiska demonstration som följde på attacken. Inte ens på sin fritid. Pga. att man ska bibehålla opartiskhet inför valår.)
- P3 kickar Soran Ismael, check. Eller, inte kickar, men ni fattar. Eftersom Soran Ismael är aktiv antirasist är han inte opartisk. För SD är ju i Riksdagen. Men alltså nänä, SD är inte ett rasistiskt parti. Men antirasism är ändå samma sak som anti-SD. Inga vidare frågor.
- Den eminenta låten Svarta duvor vita liljor får inte spelas okommenterad på Sveriges Radio, check. Timbuktu rappar ju att han ska dunka Jimmy gul och blå och hissa i en flaggstång. Oh. Sån jävla massmördare han är, Timbuk. En rå sate. En veritabel Behring-Breivik i rapp-kostym.
Med flera exempel i evinnerlighet.
Okej, jag ska inte komplicera det ytterligare. Poängen:
Antirasist är det nya rasist. Jag hör mig själv lägga det klassiska
rasist-jävel-argumentet, fast liksom tvärt om: SD är faktiskt rasister, men det får man väl inte säga i det här
landet.
Jo, det får man såklart, man får nämligen säga precis vad
man vill. (Ibland utsätts man dock för påföljd, om man t.ex. hetsar mot
folkgrupp eller ärekränker.) Men Sveriges Radio vill inte sprida vilka budskap
som helst. T.ex. har man stoppat
Stefan Jarls dokumentärfilm Godheten. Filmen handlar om demonteringen av den svenska välfärden. Genom att visa filmen menar man att
man tummar på opartiskheten. Valår, you know. Motherfucking whale-year.
SD är rasister. Snälla, backtracka Inte-rasist-men…-bloggen en stund
om du inte tror mig. Eller läs här.
Eller läs den där spralliga utredningen SOU 2013:81
igen:
"Parallellt med
vit makt-rörelsens protestaktivister pågår också arbete med att försöka
etablera högerextrema partier som strävar efter politisk makt. År 1986 bildas
Sverigepartiet och i deras spår så småningom Sverigedemokraterna (SD) 1988. Vit
makt-rörelsens aktivister och partibildarna existerar dock inte som från
varandra isolerade öar. Skinheads är inledningsvis en vanlig syn bland
Sverigedemokraterna."
Festlig bild från 1997, Sverigedemokraternas källarlokal i
Lund. Vid det här laget har man alltså tvättat sin byk i nästan tio år redan. Jimmy
är längst upp till höger. Observera att killen näst längst till höger på nedre
raden låtsas hålla i en jordglob. Detta var väl innan Photoshop? Vad hoppades
han på? Förresten, hur populärt var slipover egentligen?
Jag räknar till tre svarta och en grön.
Okej, så Sveriges Radio slår knut på sig själva i syfte att
inte kalla SD för vad de egentligen är. Läskigt såklart om någon går på det,
men å andra sidan: Den som inte vid det här laget känner till att SD är ett
rasistiskt parti fullt med rasister, kan inte ha läst tidningen sedan Nas
släppte Illmatic. Men då, 1994, var
frågan i och för sig inte omdiskuterad. Som sagt, SD var det tidiga 90-talets
orcher.
Om vi antar att det är okej att SR och SVT ignorerar den
svastika-bemålade elefanten i rummet, att SD är och alltid har varit rasister,
så kvarstår ändå frågan: Är det okej att man stoppar Stefan Jarls film Godheten?
Det kan man såklart tycka vad man vill om, återigen. Filmen
kanske är skitdålig. Dude har ju trots allt inte vunnit guldbagge sedan 1990.
Stefan själv vill kanske inte att filmen ska visas! Men oj, så var det
visst inte, trots att SVT initialt anförde just denna lite konstiga
förklaring.
Kan det vara att SVT är medlem i Medieföretagen, som är en
del av Almega? Almega, som är en del av Svenskt Näringsliv? Almega, som arbetar
för bättre villkor för arbetsgivare inom tjänstesektorn? Som driver frågor som
mer bemanningsföretag, mer privata vinster i välfärden, fler friskolor? (Nej,
vaddå, jag retas inte, de
säger det själva!)
Sveriges Radio och SVT gick med i Medieföretagen/Almega 2009.
Professor Anders Kjellberg vid Sociologiska institutionen i Lund skriver:
”Som bekant är Almega
starkt pådrivande för en fullständig decentralisering av lönebildningen […]
Inom skatteområdet föreslås sänkt inkomstskatt, minskad marginalskatt,
avskaffande av värnskatten och sänkt skatt på tjänster.”
Kjellberg menar vidare att SVT:s och SR:s oberoende absolut
hotas av att man går med i Almega, samt att det är mycket märkligt att detta
överhuvudtaget inte berörts i media.
Jag kan inte annat än att hålla med. Ett paradigmskifte av
denna dignitet borde rimligen förtjäna en smula utrymme nånstans. Men i och för
sig. Om Delisle’s guide kan låtsas som att världens största jävla hotell inte
tornar upp sig mitt i Pyongyang, kanske det ligger inom människans häpnadsväckande
kapacitet att låtsas som att SVT och SR inte är medlemmar i en av de mest
extrema nyliberala intresseorganisationerna i Sverige. Kanske kan man då också
blunda för att detta kan kopplas till SR:s och SVT:s publicistiska krumbukter.
SVT och Sveriges Radio. Som vägrar kalla SD
rasister. Som förvägrar tittarna och lyssnarna information om vad fan det är
man röstar på. Att dessa institutioner, som åtnjuter en sådan extremt hög
legitimitet, har låtit integriteten fara all världens väg är mycket ledsamt.
Nästa gång skriver/tecknar kanske Delisle en reseskildring i
serieformat om Sverige. Läsaren kommer skratta åt de hjärntvättade svenskarna,
som inte låtsas om rasismen eller nedmonteringen av välfärden, som köper Moderaternas
historierevisionism, som tilltvingat ler sina falska serviceleenden i
Almegas drömversion av tjänstesektorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar