Blott 270 meter

Den som idag har befunnit sig på t.ex. Norrmalmstorg, eller på annat sätt bevakat händelserna, har förstått att rasister och nazister och främlingfientliga och invandringskritiska och svenskvänner och alla dessa egentligen mycket disparata grupper nu som av en händelse – ja en synnerligen sinnessjuk slump faktiskt – har kunnat enas över en visserligen ganska obetydlig, futtig skulle vissa säga – ja "futil" var nog ordet – liten itty bitty fråga; asyl- och invandringspolitik.

En dikt (löst lånad från Jim Gaffigan) på det:

Bibbedi
babbedi
BACON!

Om någon missat, så har alltså en SD-politiker tillsammans med Avpixlat anordnat en demonstration som har varit välbesökt av såväl SDare som SvPare, samt fotbollsklubbarnas firmor. I alla fall de senare bildade igår även medborgargarden för att misshandla ensamkommande flyktingbarn i Stockholm City. (Här finns lite film från fredagskvällen.)

Flera mediala aktörer, samt polisen, har bagatelliserat och indirekt legitimerat händelserna. Polisinformatörer ska ha förklarat fredagskvällens våldsamheter med "löningshelg", och TV4 ha kallat dagens manifestation för "asyl och regeringskritisk" – ändå något av en eufemism i sammanhanget. (Ack polisen!)

Antropofagi vill dra sig till åminnelse den debatt som var hela anledningen till Antropofagi-bloggens bildande (se t.ex. här, här, här, här, här, här och här). Det handlade då om höger vs. vänstervåldet. Den vanliga borgarskribent-vinkeln var att vänstern bagatelliserar vänsterextrema och vänstervåld.

Det är således dags att åter be borgarna att sluta stjäla kor, dvs. att iaktta ett minimum av konsekvens. Om bagatelliserings-trenden står sig, och fortlever på t.ex. DN:s och SvD:s ledarsidor, kommer Antropofagi bli bedrövad men alls icke förvånad. Helmersson är redan igång på Twitter.

Google Maps berättar att Norrmalmstorg befinner sig 270 meter ifrån Stockholms Synagoga. Där finns ett minnesmärke med 8 500 namn som minner om "mördade anhöriga till dem som överlevt och kommit till Sverige".

DN:s rapportering citerar IRM-grundaren Henrik Johansson angående demonstrationen:

"Det är lite anmärkningsvärt. Jag har inte sett medlemmar ur Svenska motståndsrörelsen, Nordisk ungdom, gamla medlemmar i Svenskarnas parti, gamla Sverigedemokrater och medlemmar från två 'firmor' tillsammans tidigare." (Antropofagis länkar.)

Sapiens-frågor, parentes

Tips om detta med anledning av detta.

***

Den inledande förklaringen av liberalismen väcker dock först följdtankar på detta. SSC om liberalismen:

"its motto is 'Do as you will, so long as it harms none'. Or in more political terms, 'Your right to swing your fist ends where my nose begins' or 'If you don’t like gay sex, don’t have any' or 'If you don’t like this TV program, don’t watch it' or 'What happens in the bedroom between consenting adults is none of your business' or 'It neither breaks my arm nor picks my pocket'. Your job isn’t to enforce your conception of virtue upon everyone to build the Virtuous Society, it’s to live your own life the way you want to live it and let other people live their own lives the way they want to live them. This is the much-maligned 'atomic individualism,' or maybe just liberalism boiled down to its pure essence."

Antropofagis försök att skilja på religion och ideologi landade i att båda koncepten är illa definierade, och att det snarare finns grupperna "trevlig religion/ideologi" (t.ex. shintoism, socialliberalism) och "otrevlig religion/ideologi" (t.ex. islam, juche). SSC:s liberalism-beskrivning sätter nog fingret på vad trevlig innebär i sammanhanget.

Vilket givetvis har att göra med just det som Harari menar är utmärkande för den vetenskapliga revolutionen, och t.ex. Deutsch och Brante menar är utmärkande för god vetenskapsfilosofi: Motherfucking ödmjukhet! 

Idén att en sannolikt inte vet så mycket leder rätt omedelbart fram till en icke-missionerande och allmänt icke-pådyvlande hållning. Ens idéer kan ju vara felaktiga. (Principer är bra att ha, men de måste kunna omprövas.)

***

Angående, då, det globala imperiet. SSC:s Nozickesquea lösning är ytterst stilig. (Obs, Antropofagi har givetvis baktalat Nozick förr.) Det finns emellertid ett problem som Antropofagi genast skådar.

Som av en händelse lästes igår Hoellebecqs Underkastelse. Låt oss låtsas som att den bild som målas upp av islam där är korrekt.

I SSC:s härliga övärd kan var och en bo i vilket samhälle som bäst passar dem. Sannolikt skulle många kvinnor välja att inte bo på den fundamentalistiska islamistiska Saudiarabiska ISIS-ön.

Men, då faller ju hela det fundamentalistiska islamistiska Saudiarabiska ISIS-projektet! Denna fantastiska ö kräver nämligen undergivna slavkvinnor som kan utgöra harem/sex-slavar/multipla fruar.

Samma problem uppstår givetvis på den fundamentalistiska mormon-ön, eller på vilken som helst annan ö som kräver en del-population som underkastar sig härskarfolket/könet/rasen/klassen.

Således skulle många (kanske merparten människor? hjälp) inte kunna leva på sin dröm-ö. För den enes ö är den andres dö.

Sapiens-frågor, del 2 - Globalt imperium?

Efter att ha läst Sapiens (nämnt här) undrar Antropofagi följande:

• Är det rimligt att jämställa ideologi och religion?
• Bör vi sträva mot det globala imperiet?
• Vad kan förklara männens genomgående överordning genom historien?
• Hur mycket av Hararis bild är relativism, och hur mycket relativism är rimligt?
• Är sapiens ("vi") påväg mot utopi eller dystopi, eller mot något annat?

Varje frågeställning kommer att förlänas en egen bloggpost. Vi började med ideologi vs. religion. Nu är det dags för det globala imperiet.

***

Det självklara argumentet för ett globalt imperium är att det sannolikt hade varit bra på att lösa makrofrågor som t.ex. miljöfrågor. Ett globalt imperium hade spelat en roll på en politisk nivå där det idag finns ett vakuum. En överstatlig konstruktion ekvivalent med ett globalt imperium måste vara oerhört sinnrikt konstruerat för att fungera lika effektivt och tvingande.

Även om miljöfrågor är de oftast anförda, finns det även andra frågor som ett internationellt imperium skulle hantera bättre. Ett exempel är regulationer avseende marknader såsom finansmarknaden. Ett problem med att dela upp världen i olika nationalstater är att det lätt blir ett race to the bottom när alla konkurrerar om att ha mest tillåtande lagstiftning. Det är inte kul att se hur stater tävlar om att erbjuda internationella företag mest gynnsamma förhållanden, när detta betyder sämst arbetsrättsliga skydd, vekast miljölagstiftning, klenast konsumenträtt, lejmast ansvarsutkrävning.

Även där vi inte ser ett fullskaligt race to the bottom ser vi ofta hur enskilda stater drar nytta av att kunna vara sämst i klassen. Se bara hur skatteflyktingar samlas i Luxenburg, hur Schweiziska bankirer göder IS via inköp av plundrad konst, eller hur Ryssland kränger vapen till Assad för miljarders miljarder om året under brinnande krig.

Harari har onekligen rätt i att världen är mer globaliserad än den en gång var. Grekland och Portugal förhindras att föra ekonomisk vänsterpolitik, pga. den internationella finansmarknadens dynamik. Nationalstaten som välfärdsbärare (à la Habermas) fungerar inte heller inte så bra längre, pga. nämnda internationella kapital, men även pga. migration. Universella och generösa välfärdssystem blir svårare och svårare att kombinera med generös invandringspolitik, och selektiva välfärdssystem använder i ökad grad invandring för att legitimera sig själva och generera en rasifierad underklass. Ett globalt imperium hade lättare kunnat tillgodose världens välfärdsbehov utan att kompromissa med den fria rörligheten.

Vidare har vi sett framväxten av en global kultur, vilken hade kunnat utgöra det idémässiga underlaget för en global regim. Antropofagi har själv gått en internationell master med människor från alla världens länder, och funnit det likvärdigt enkelt att samarbeta med människor av alla upptänkliga nationaliteter. Den globala medelklassen är pretty fudging homogen faktiskt.

Ett globalt imperium hade visserligen krävt en välbyggd poliskår och säkerhetstjänst för att upprätthålla fred och ordning inom imperiet. Däremot hade mellanstatliga krig (som redan är ganska ovanligt) inte existerat. En förhoppning på det globala imperiet är att den totala utgiftsposten "våld" hade varit betydligt mindre, och att det militärindustriella komplexet således hade havererat.

Det globala imperiet hade också förhoppningsvis varit bättre på att tänka utilitaristiskt, och på att allokera resurser följdaktligt. Med andra ord prioritera utrotandet av malaria framför uppförandet av nya skyskrapor i Dubai. Härom finns det dock anledning att tvivla, då även inomstatliga prioriteringar  i nutid ofta är korkade.

***

Vilka problem kan vi då tänka oss till det globala imperiet?

En dålig sak hade varit begränsningen av alternativ. (Eller, avsaknaden av möjlighet att lämna Omelas. För t.ex. libertarianer.) Med ett globalt imperium begränsar vi oss till ett enda politiskt alternativ, en enda dominerande ideologi. Ett globalt imperium kommer sannolikt ha som främsta konfliktyta att kalibrera exakt hur mycket makt som ska finnas på global respektive regional eller lokal nivå, och vilka frågor som ska beröras på vilken nivå. Här ser vi en öppning för olika subsystem, som i viss utsträckning skulle kunna härbärgera olika ideologier. Däremot kommer alla subsystem behöva harmoniseras med den övergripande globala nivån, vilket sätter relativt snäva ramar.

Vissa av de alternativ som försvinner är t.ex. Nordkorea och Saudiarabien. Att diversiteten av politiska system minskar känns därmed inte uteslutande negativt. Samtidigt kanske själva diversiteten i sig har fördelar, även i psykologisk bemärkelse, då fler möjliga världar tillgängliggörs för medborgarna. Det enda tillgängliga alternativet tenderar att bli det enda tänkbara alternativet för somliga människor. (Särskilt riskabelt är detta gällande individualistisk kultur, där utopin är den enskildes personliga projekt.)

Vidare är det dåligt att den genomsnittlige medborgaren i det globala imperiet är längre från makten, åtminstone avseende de globala frågorna. (Den lokala eller regionala makten kan ju vara mer eller likvärdigt tillgänglig.) I en demokratisk global regim (vilket vi väl hoppas på) är varje enskild individ en mindre del av det totala antalet röster, vilket sannolikt minskar känsla av deltagande och mening. Här står det demokratiska globala imperiet inför en utmaning när det kommer till att skapa delaktiga, informerade och engagerade medborgare. Identitära konflikter mellan "människan" och "etablissemanget" tycks också vara en överhängande risk.

***

Det finns konstiga sekter som gillar tanken om en världsstat, och det finns dystopier skrivna om världsstater. IS vill så vitt jag vet skapa en global regim i form av ett världsomspännande kalifat, dvs. en totalitär teokrati.

Givetvis är frågan om det globala imperiet en kvalitativ fråga om det faktiska imperiet i sig. Kommer det vara ett demokratiskt, nyttomaximerande, välprioriterande, fredligt, välfärdsförmedlande och lyckogenererande system? Eller en totalitär diktatur med tortyr, arbetsläger och integritetskränkning på menyn? Eller kanske en svag regim som inte förmår tygla våldet, brottsligheten, korruptionen?

Vid någon punkt på bra-till-dåligt-skalan är ett globalt imperium bättre än dagens system av nationalstater, sett till totalt nytta, glädje, och effektivitet. Beräkningen försvåras emellertid av att vissa frågor sas. kan vara deal-breakers för mänskligheten. Totalt undergång och massdöd liksom. Där kanske ett dåligt globalt imperium ändå kan rädda oss från undergång. Vice versa skulle en kunna tänka sig att det globala imperiet blir vår undergång, t.ex. pga. ond självmordskung spränger oss alla.

***

Sammanfattningsvis ger Antropofagis överslagsberäkning vid handa att ett globalt imperium är av godo.

(Random relaterat: GBI; monstret utom; klimatkrig; global livegenskap; Gränslös; evinnerlig utveckling; fri välfärd och rörlighet åt alla.)

Lite drevat

Senaste Lilla Drevet innehåller en härlig sågning av skånska polisen (andra pratan). Antropofagi får icke nog av sådant! Däremot görs en annan analys än denna, nämligen att polisen inte tycks bry sig särdeles om PR-biten. Kan vara. Kan också vara att de är oerhört inkompetenta även på denna bit.

En annan intressant spaning är att domedagen måhända icke är över oss (första pratan). (Ojsan.) Istället sitter alla i sina skräddarsydda flöden och inhämtar verifierande händelser från den globaliserade nyhetsförmedlande maskinen. 

Mängden "nyheter" är helt enkelt så stor (oändlig från individens perspektiv) att detta blir sant om vad som helst som en behagar vilja tro. Liksom det går att uppvisa en kinesisk rånare var tionde sekund i fyra månader, går det att demonstrera såväl apokalypsen som himmelens portöppning varje gång någon kollar sitt Twitter-flöde.

Ironiskt att jag själv girigt slurpar i mig denna lilla konfirmering av min egen tes. Confirmation bias multipliceras med informationsmängden. Nåväl, gör jag fel så innebär det att jag har rätt, och har jag fel så innebär det att jag gör rätt.

Sapiens-frågor, del 1 - Ideologi = religion?

Efter att ha läst Sapiens (nämnt här) undrar Antropofagi följande:

• Är det rimligt att jämställa ideologi och religion?
• Bör vi sträva mot det globala imperiet?
• Vad kan förklara männens genomgående överordning genom historien?
• Hur mycket av Hararis bild är relativism, och hur mycket relativism är rimligt?
• Är sapiens ("vi") påväg mot utopi eller dystopi, eller mot något annat?

Varje frågeställning kommer att förlänas en egen bloggpost. Vi börjar med ideologi vs. religion.

***

Mången läsare av Hararis Sapiens reagerar nog på hur författaren jämställer humanistiska ideologier (liberalism, kommunism och nazism) med religion. Har Harari en poäng, eller går han för långt i sin superstrukturalistiska och värderelativistiska världsåskådning?

Först läsa det här: Is Everything A Religion? SSC visar att en kan tillämpa religions-analogin på det mesta, men att inte alla sådana jämförelser står sig lika bra (jmfr. "environmentalism" och "pro-choice").

Däremot, resonerar SSC, är de fenomen där religionsanalogin funkar bäst också till förvillelsen lika subkulturer – "The difference between 'religion' and 'culture' has always been pretty vague." Här kommer SSC fö. in på Antropofagis favorit-religion (i bemärkelsen minst skadliga), dvs. shintoismen: "Shinto is the best example; it’s less a coherent metaphysical narrative than a bunch of things Japanese people do and a repository for Japanese traditions and rituals."

SSC-slutsatsen avseende religion/kultur blir: 

"Maybe instead of accusing every culture of becoming a religion, we should just admit that our current concept of 'religion' actually owes a lot to 'culture'.

As apparently arbitrary groupings – by ethnicity, by government, by god, by ideology – take on social significance, they undergo a burst of meme-human symbiotic cultural evolution that ends with a strong combination epistemic-social structure."

Kulturer kan alltså uppkomma genom grupperingar utifrån religiositet, eller ideologi, eller något annat. 

Här kan en också erinra sig att få religiösa judar inte också är etniska/kulturella judar, men att många etniska/kulturella judar är icke-judar religiöst sett (t.ex. ateister); att begreppet "islamofobi" varken handlar om alla muslimer (indonesien har världens största muslimska befolkning) eller om religionen islam, utan snarare om, typ, araber; antisemitism ej om semiter; etcetera. Kultur/religion-förvirringen är vida spridd.

***

NE:s definition av "religion" säger oss att det är "en kulturyttring som inte låter sig infångas under någon generellt accepterad, heltäckande definition." Således är Harari utsaga antingen meningslös ("ideologi" = "ett odefinierat begrepp"), eller något svårtolkad.

Är då humanistiska ideologier som liberalism, kommunism och nazism snarare "kulturer" än "religioner"? Vi tittar på NE:s definition av "ideologi": "ett mångtydigt men centralt begrepp i modern politisk teori, kunskapssociologi och idéhistoria." Ajdå, det var visst inte heller helt tydligt definierat. Däremot menar NE:s artikelförfattare att "ideologi" inbegriper 

"såväl antaganden om verklighetens beskaffenhet som värderingar och handlingsnormer. Att vara anhängare av en ideologi betyder alltså att man accepterar dess verklighetsbeskrivning, delar dess grundläggande värderingar och stöder dess handlingsprogram." 

Ja ta mig tusan, det luktar faktiskt religion lång väg. Och kultur. Och återvändsgränd.

***

David Deutsch, kausal realism och Antropofagi (t.ex. här) har tidigare anfört att sund vetenskapsfilosofi bygger på sökandet efter goda förklaringar ("mekanismer"); inställningen att det finns en verklighet (en objektiv, och en intersubjektiv/socialt konstruerad); att en kan få kunskap om verkligheten; samt att kunskap är fallible och correctable. Harari är själv inne på att den vetenskapliga revolutionens edge är att erkänna att det finns viktiga saker som vi inte känner till, snarare än att säga att vi känner till allt av vikt. (Se även Dead Prez i denna fråga.)

Härvidlag ser vi en potentiell skillnad mellan den gamla inskränkta religiösa dogm-strategin, och den moderna rationalismen. Moderna ideologier skiljer sig givetvis åt, men en skulle kunna argumentera för att vissa av dem till viss del inkorporerar rationalism som vetenskapsfilosofi, snarare än t.ex. bibel-läsning.

Harari menar att den vetenskapliga revolutionens styrka är att den levererar ymnigt med resultat i termer av teknik. Såväl liberalism som kommunism och nazism är deep in it med tekniken. Däremot är samtliga dessa ideologier, kanske främst nazismen, rätt kinkig när vetenskapen väl trampar på dess ömma tår.

Kan vi tänka oss en vetenskaps-positiv och "teknologi-intensiv" religion? Ja visst kan vi det. Shintoism och buddism i Ostasien är väl prime example. (Återigen ser vi hur shintoismen sopar banan med övriga religioner, denna gång i tekniktillvändhet.)

Är det då guda-lösa religioner som bör flyttas från facket "religioner" till t.ex. facket "filosofier" eller "livsåskådningar"? Eller är det så att den där undflyende gränsen mellan religioner och kulturer går just vid närvaron av gud/ar? Shintoismen har väl andar och väsen, men inte gudar i samma bemärkelse som de abrahamitiska religionerna. Är det så att förekomsten av gudomligheter implicerar en viss ontologi, och är det kanske de vetenskapsfilosofiska anspråken som är av vikt?

***

Den sociologiska termen politisk religion (även sekulär religion) konnoterar ideologier som är särdeles religionslika, såsom nazism, stalinism, eller den nordkoreanska statsreligionen/-ideologin juche. (Läs mer om juche i t.ex. Alla monster måste dö, samt vill jag minnas i Escape from Camp 14.)

Politisk religion är utan tvekan exempel där gränsen mellan ideologi och religion helt enkelt inte existerar. Att en sådan kategori överhuvudtaget behövs, tyder dock på att uppdelningen mellan "vanliga" ideologier och religion ändå tjänar ett syfte.

Politisk religion är också definitivt fall av kultur, och således exempel på när religion, ideologi och kultur är fullkomligt överlappande.

Vi ser även fall där politiska rörelser följer befintliga religiösa linjer, som politisk islam. Här är det emellertid inte ideologi som görs till religion så mycket som det är religion som görs till ideologi. Återigen sammanfaller dock ideologin och religionen mer eller mindre fullständigt.

Politisk religion och "politiserad religion" kan sannolikt sägas vara fall där ideologin brottas med vetenskapsfilosofiska anspråk, i den bemärkelse att ideologin inte accepterar vad för mothugg som helst. Skulle vetenskapen vederlägga juche-lärans blodskult, eller t.ex. motbevisa Muhammeds existens vad gäller politisk islam, skulle ideologierna ifråga knappast acceptera dessa vetenskapliga resultat. Här står alltså själva ideologin i strid med det som Harari ser som det unika i den vetenskapliga revolutionen. En får hoppas att "mjukare" ideologier, såsom vanlig svenne-socialism eller -liberalism (observera att det etnocentriska förledet endast avser konnotera en gyllene medelvägs-diskurs), inte i onödan går i klinch med vetenskapen/rationalismen i denna bemärkelse.

***

Kommer jag så fram till något? Jag tror att Harari överdriver när han likställer religion och ideologi över ett bräde. Det finns ideologier av varierande intensitet, med varierande maktbegär, och med olika grader av vetenskapsfilosofiska anspråk. Juche är inte samma sak som socialdemokrati. Fråga en nordkoreansk bonde.

Samtidigt ser vi en liknande variation inom den allmänt vedertagna religions-familjen. Shintoism är, tjat tjat, betydligt softare än scientologi eller katolicism. Här känns det möjligen som att det är religions-definitionen och vad den inbegriper som bör jobbas på.

Graden av auktoritär-het ("auktoritaritet"? hur böja?) synes vara avgörande i hur störig en religion eller en ideologi är. Då störiga såväl som ostöriga exempel finnes inom såväl religions- som ideologi-familjerna, antar jag att dessa vagt definierade begrepp mer eller mindre kan likställas.

Ett noll till Harari!

Obesvarat

Antropofagi har tidigare redogjort för lite exorcist-relaterad korrespondens med katolska kyrkan. Det som då inte avslöjades var att Antropofagi avsåg fortsätta korrespondera. Då nu tio dagar förflutit sedan ett gäng följdfrågor skickades till Stockholms Katolska Stifts info-adress, anar jag att inget mer svar kommer att komma. Följande frågor tycks förbli obesvarade:

"Hej igen,

ytterligare frågor, om ni har tid/möjlighet att besvara:

Vad är exorcisternas uppgifter?

På vilka grunder väljs exorcisterna ut?

Hur ser Katolska Kyrkan i Sverige på exorcism så som den utövas utbrett i t.ex. Polen?

Med vänlig hälsning, [Antropofagi]"

Kjöller svarade åtminstone att hon inte ville svara – katolikerna försöker helt enkelt tiga ihjäl korrespondensen.

Det brinner i huvudet

Antropofagi påpekade nyligen en skopa moralism i Kommunal-skandalen. Män som är nakna är kultur, kvinnor som är nakna är porr. Det förra är okej, det senare är fruktansvärt.

Moralism-reflexen har gett upphov till ännu ett underbart överdrivet uttalande från den skämmigt panikslagna Kommunal-ledningen. Det är fackordförande Annelie Nordström som bjuder:

"Det här att man hyrde ut krogen till porr, det gör en ju så förbannad att det nästan brinner i huvudet. Jag förstår medlemmarnas ilska, verkligen." (DN.)

Det briljanta med Nordströms utsaga är hur oerhört väl den tar sig som Bob Hund-text. Tänk dig hur Thomas Öberg skrålar ut orden: DET BRINNER I MITT HUVUD!

Sen kan en undra över Nordströms omvärldsanalys. Är det verkligen, verkligen, just "att man hyrde ut krogen till porr" som gör medlemmarna störda? Inte nämnda korruption och förskingring?

Hur som helst har begreppet fack-fest fått en helt nygammal innebörd. Stavat hur en vill.

Polisens kontraproduktiva PR-satsning

Antropofagi har tidigare rantat om att polisen lägger resurser på självförhärligande propaganda, istället för att lösa brott och skydda medborgare. Nu visar ett DN-gräv att Antropofagi haft rätt. Snuten har lagt pengarna på PR-konsulter, förutom att också ha över 200 anställda kommunikatörer.

Ironiskt nog leder nu PR-satsningen till att polisen framstår i ännu sämre dager än tidigare. Därmed kan satsningen kritiseras utifrån att den inte ens skapar tänkta resultat, dvs. att "förbättra bilden av verksamheten". Istället framstår myndigheten som slösaktig och inkompetent.

(Exempel på tidigare polis-tyckande av Antropofagi: Marmgren och Athena; Kill count; Rom-pogromer; Svensk polis misshandlar och mördar; Rasist-polisen; Mer rasism; Ännu mer rasism)

Fortsatt uppföljning

Nyligen följde Antropofagi upp några prediktioner. Det har nu dykt upp ytterliga fäx av intresse.

Antropofagi predikterade SD-siffror på 30 procent, och gav sig själv fel då senaste mätningarna låg på 20. Nu visar det sig dock att SD kanske faktiskt närmar sig de trettio med 28,8 procentenheter.

Antropofagi gav även sig själv fel avseende rysk politisk turbulens relaterat till oljepriser. Sista ordet är här ännu inte sagt, men det slås på exakt den trumman i vissa tidningar just nu (DN, SvD).

Vidare menade jag att "alla-partierna-prediktionen" (27 januari 2015) är för tidig att utvärdera. Vi kan dock intresserat kika lite på vartåt det lutar, nu när nästan ett år förflutit sedan själva förutsägelsen.

Att "M och KD kommer bli mer uttalat rasistiska à la SD" är nog en typiskt dålig prediktion, såtillvida att den är svårmätt. Däremot är det tydligt att KD och M både gjort utspel som skulle kunna tolkas som att prediktionen besannats. (Exempel och exempel.) Samtidigt är det i dagsläget svårt att bedöma vad som är rasistiska, främlingsfientliga, och/eller invandringskritiska utspel, när debattens premisser skiftar snabbare än Beyoncé...:s klädbyten... alltså snabbare än Beyoncé skiftar kläder. Janifattar.

Att KD kommer växa "på bekostnad av sina borgerliga bundsförvanter" ser inte helt vattentätt ut – i ovan länkade YouGov-mätning ser vi ingen tydlig tillväxt i KD-siffrorna. Däremot ser L (fd. Fp) ut att faktiskt närma sig spärren med ringa 4 procentenheter i mätningen – valet får utvisa hur det blir med den saken.

Att "MP kommer marginaliseras ytterligare" tycks ju vara en boll i korgen, med botten-notering i mätningen samt stor medial skam under den gångna hösten. Migrationsuppgörelser, Romsons hår, jag vet inte allt.

V och Fi har tyvärr inte växt, så fail på den.

Slutligen: "Borgerligheten kommer stå splittrad, men om ca 3 mandatperioder kommer en ny (och ännu ondare) allians bildas, där SD tillsammans med C kommer vara tongivande parti." Här ser vi en lite splittrad bild. Då C profilerat sig som det enda icke-invandringskritiska borgerliga alternativet är det svårt att se att C kommer bilda gäng med SD, eller åtminstone svårt att se att C kommer vara tongivande i en sådan koalition.

Däremot ser vi tydliga tecken på att framförallt M och KD vill regera med SDs stöd. Indikationer på detta: Bodil Sidén lämnar MUF eftersom hon anser att de förespråkar samarbete med SD; moderater i Skåne vill samarbeta med SD; i Gävle styr M och SD tillsammans; SD-positiva M-falangen är stark. KD har i sin tur flirtat med SD ett längre tag.

Kulturella blindfläckar

Antropofagi vill uppmärksamma den japanska termen kawaii, som betyder "ungefär: 'gullig', 'söt', ordagrant 'älsklig' [...] en egenskap som sedan tidigt 1970-tal kommit att bli en mycket framträdande och eftersträvansvärd kvalitet i japansk populärkultur, underhållning, mode, mat, leksaker och beteende."

Den europeiske betraktaren kan vid studier av kawaii, och japansk kultur i stort, lätt ledas till slutsatsen att japanerna har utvecklat en alldeles särskild känsla för "det gulliga". Analogt med hur det japanska köket på ett för oss ovant vis lutar sig mot smak nr 5, umami, är "det gulliga" dominerande i japan på ett mycket påtagligt vis. Detta lägger turisten snart märket till. Var gatuskylt eller personbil ser ut ungefär som en tjock-söt bebis.

Gullighet är en i Väst ytterst styvmoderligt behandlad egenskap, liksom nämnda umami-smak i flertalet europeiska kök. Därför ser Antropofagi mycket positivt på den senaste forskningen kring fenomenet cute aggression. 

Innebörd: Höga gullighets-nivåer frammanar ett aggressivt beteende i form t.ex. av en stark lust att "äta upp" det gulliga (t.ex. bebisen). Cute aggression tros vara ett sätt att balansera starka känslor av gullighet, motsvarande glädjetårar eller nervösa skratt. Att kroppens självreglering av upplevd gullighet är så påtaglig, tyder på att gullighetskänslan är en synnerligen stark och mäktig känsla. Som tyvärr länge i Väst stått i Kärlekens, Hatets, med flera känslors skuggor.

Vi har tidigare varit inne på hur färger tolkas mycket olika i olika kulturer. Liksom färgen blått för Homeros, och vissa gröna nyanser för européen, har gullighet länge varit en kulturell blind fläck. Är det då, kan en fråga sig som ett avslutande parentes-resonemang, att betrakta som kulturell appropriering när kawaii-kulturen och gulligheten nu infiltrerar västerländsk populärkultur? Ska vi helt hålla oss till romantikens såsiga bitterljuva melankoli? 

Nätack. På med kawaiien bara.

So fresh and so af Kleen

Det här är, kan en tillägga, farligt i ljuset av det här. Och Donald Trump är ytterligare ett exempel på den postmoderna auktoritära stilen som SD och Putin lirar med. Som göds av sanningsundergrävande relativism. Härligt att af Kleen, eller ska jag säga af Clean så rent han skriver, håller oss uppdaterade om den Trumpne. (Hyllat förr, några gånger.)

Ska måhända Antropofagi revidera sin prediktion och ge Trump vinsten i presidentvalet öht.? Lite sent för det. Men jävlar i mig vilken sjuk värld det blir om vi har auktoritära, rasistiska, populistiska relativister på alla stolar i hela världen. Tänk er skitstormen som uppstår när Trump och Putin bedriver propagandakrig mot varandra.

Postmoderna SD

Antropofagi har tidigare skrivit om SDs "postmodernism" (t.ex. här och här samt här.) Det är som en jämförelse mycket intressant att läsa i dagens DN om Putin-regimens motsvarande propaganda-strategier:

"En som har ägnat mycket tid åt att beskriva det ryska informationslandskapet är Peter Pomerantsev, en brittisk journalist och författare med ryska rötter. Han kallar Putins regim 'postmodern diktatur' och menar att just propagandan är det som definierar dagens ryska styrelseskick.

– Det handlar om att kunna fortsätta vara en auktoritär regim i det tjugoförsta århundradet. Därför byter man ideologier och rör sig mycket fort hela tiden. Inget är på riktigt, Putin bryr sig varken om homosexuella eller konservativa familjevärderingar, säger Pomerantsev när vi träffas nära hans kontor i fashionabla Mayfair i London.

[...]

Hans tes är, enkelt uttryckt, att budskapet från Moskva inte som under Sovjeteran syftar till att övertyga någon. Det handlar i stället om att förvirra – att kasta ut så många ”sanningar” om vad som sker att ingen till slut tror på något.

[...]

Budskapet passar inåt, till ryssar som i århundraden har fascinerats av konspirationsteorier. Men den finner också en publik i en postmodernt influerad västvärld där många sätter en stolthet i att tvivla på alla informationskällor."

Strategin är misstänkt lik hur Åkesson rakt upp och ned ljuger i TV om SDs informationsblad, eller totalförnekar all kännedom om järnrörsskandalen. SDare (t.ex. Jomshof, Almqvist och Ekeroth) har mer än hintat om att media ska regleras enligt ungersk-polsk modell, skulle SD få faktisk makt.

Auktoritära regimer och aspirerande auktoritära regimer anammar samma stategi. Döda sanningen. Eller meninslösgör begreppet.

Den kisande rättvisan

Tillägg till det här. För att Wallström verkligen ska kunna hyllas för sin konsekvens krävs givetvis att sådant här trams inte förekommer. Israel, Saudiarabien, Ryssland – men inte Marocko? Nänänä, som mitt barn brukar säga. Nänänä.

Särarts-antirasism

Antropofagi har i 120 inlägg diskuterat den sk. rasism-debatten. Ett spår som nyligen kristaliserat sig är den definitionsmässiga frågan om vad termen "rasism" faktiskt innebär. (Kanske hade varit rimligare som utgångspunkt än som slutpunkt. Nåväl.)

(Resumé: Efter att ha insett att ingen eller nästan ingen person eller organisation tillfullo lever upp till den lexikaliska definitionen av rasism, menar Antropofagi att en bör betrakta personer eller organisationer som lever upp till flera av kriterierna som marginalfenomen. Marginalfenomenen bör kallas rasistiska utifrån en konsekventialistisk tillämpning; är detta, att kalla fenomenen "rasistiska", det mest gynnsamma sett till utfallet?

Vidare menar Antropofagi att en konsekvens bör iakttas av debattörer – en kan ej vara generös med rasist-etiketten i vissa fall, men kräva sträng definition i andra fall.

Slutligen har Antropofagi argumenterat för att det ej finns några mänskliga raser, då människan är en homogen art.)

***

Yuval Noah Hararis Sapiens (på ett nattduksbord nära dig) har enorma ambitioner: "En kort historik över mänskligheten" är undertiteln. Tonen är lite down-dumbat skolboksaktig, men innehållet som swishar förbi är det inget fel på, från en okunnig lekpersons perspektiv.

En tidig guldklimp som dyker upp är den gällande debatten mellan undanträngningshypotesen och korsningshypotesen. Frågan lyder: Har homo sapien (dvs. "vi") folkmördat/utkonkurrerat alla neandertalare och homo erectus, eller har vi mördjat (från engelskans merge) med dem?

Implikationerna av korsningshypotesen är att människan inte är en så väldans homogen art ändå. Homo neanderthalis levde främst i Europa, homo erectus i Ostasien. Och så vidare.

Hararis skriver:

"Om undanträngningshypotesen stämmer har alla levande människor ungefär samma genetiska bagage, och rasskillnaderna mellan dem är försumbara. Men om korsningshypotesen stämmer kan det mycket väl finnas genetiska skillnader mellan afrikaner, européer och asiater som går hundratusentals år tillbaka."

Undanträngningshypotesen har länge varit förhärskande, men 2010 publicerades forskning som gav korsningshypotesen stöd.

"Det visade sig att 1-4 procent av de unika mänskliga generna hos dagens populationer i Mellanöstern och Europa är neandertalgener. Det är inte mycket, men det är inte heller betydelselöst. En andra chock kom några månader senare, när DNA som utvunnits ur det fosiliserade fingret i Denisova visade att denisovamänniskan delade upp till 6 procent av sina unika gener med moderna melanesier och aboriginer."

Harari argumenterar för att undanträngningshypotesen dock inte är felaktig – då det rör sig om en liten del DNA från andra människoarter än sapiens, är det inte fråga om någon sammansmältning. Sannolikt var de olika arterna i ganska ringa utsträckning sexuellt attraherade av varandra, och i ganska ringa utsträckning förmögna att producera art-överskridande fertil avkomma. Däremot visar resultaten att detta ändå skedde.

"De var uppenbarligen inte helt olika arter, som hästar och åsnor. Men å andra sidan svar de inte bara olika populationer av samma art, som bulldoggar och spanielar. I den biologiska verkligheten är inte allt svart eller vitt, utan det finns också gråzoner. Två arter som utvecklats från en gemensam förfader, som hästar och åsnor, var vi någon tidpunkt bara två populationer av samma art, som bulldoggar och spanielar. Det måste ha funnits en tidpunkt då de båda kopulationerna redan var ganska annorlunda, men ändå vid sällsynta tillfällen kunde para sig med varandra och få fertil avkomma."

Hur som helst, enligt Hararis redogörelse kan vi dra slutsatsen att människan som art inte är fullt så homogen som många argumenterat för. Däremot ser vi också tydligt att två av de folkgrupper som mest utsätts för rasism från européer, judar och araber, båda  likt européerna är neandertalar-homo sapiens. Det är alltså inte ras-åtskillnaden som ligger till grund för just denna rasism. Här borde européerna i mycket större utsträckning rikta sin xenofobi mot östasiater och aboriginer.

***

Givet att Hararis argument nu bär, vilket Antropofagi för tillfället inte har någon anledning att betvivla, så bör art-homogenitet som ett argument mot rasism nyanseras en smula. Nu till den komiska punchen (från engelskans punsch-line):

Ni vet likhetsfeminism? Det är dess analogi inom antirasismen som vi i art-homogenitetens tecken har tillämpat. Men art-homogeniteten verkar delvis falla till föga.

Likhetsfeminismens motpol är som bekant särartsfeminismen. Så nu kanske det, i ljuset av vad Harari skriver, är dags att bli särarts-antirasister.

Lite mer efterforskning på det kanske, innan vi ser vart den tanken leder.

(Relaterat ang. definitionen: K. Svensson och anglocismer; Helmersson och rasism; det finns inga rasister; läsarkritik, del 3; rasister per definition.)

Den blinda rättvisan

Alla är på Margot nuförti'n. Tanten har ju beklagat sig över Israels förhållningssätt till de sk. mänskliga sk. rättigheterna. Då ska Margan ha på taffsen, så klart. Ge na va na tål. Släng av sleven. Spö stut stryk slag. Eller?

Effekt: *häftigt rewind-ljud*

Israel är bovar. Dessvärre. Jättesynd att världens enda judiska stat blev så dåligt. När den judiska kulturen i stora drag är så fet, rolig, och smart. Så blir det kanske, när ett rike upprättas av fel anledningar, vid fel tidpunkt, på fel plats. Eller, så blir det kanske när alla länder runtomkring vill förinta nationen ifråga, och när gränserna ritats upp av avdankade kolonialmakter som just låtit ett jätte-jätte-vidrigt mega-folkmord hända och skäms för detta.

Också: Borgar-ledarskribenter är spinn-doctors. Dessvärre. Har Margot Wallström beef med Israel, då kommer borgar-spinnarna att spinna om detta. Hur rimlig kritiken mot Israel än må vara. Eller?

Effekt: *häftigt rewind-ljud, möjligen ackompanjerat av en DJ-remix-tuta*

Kan en då inte kritisera Wallström, bara för att en anser att Israel utvecklats till en rasistisk och militaristisk skurkstat? Smakar på detta:

Wallströms pipa ljuder inte särdeles gärna avseende Saudiarabiens... Eller?

Effekt: *häftigt rewind-ljud, möjligen ackompanjerat av en DJ-remix-tuta och typ DJ Drama som skriker REEEEWIND!*

Den som kommer ihåg kommer ihåg att Wallström från borgarhåll kritiserades för att gå för hårt åt även saudierna. Och att även detta ledde till lite krisigt läge. (Även Ryssland har blett sura.)

Vi kan konstatera att Wallström tycks vara relativt konsekvent i sitt agerande. Det går alltså ej att avfärda Wallström utifrån att hennes heliga vrede regnar ned godtyckligt. Wallström kritiserar de som kritiseras bör, utan, vad det verkar, någon motherfucking mercy.

(Relaterat om Saudiarabien: Icke omöjligt scenario; svåra frågor; klimatkrig; dagens text. Relaterat om Israel: We'll see. Relaterat om Ryssland: Prediktion.)

Det är fruktansvärt och jag ber alla om ursäkt

Den här lilla rapporteringen andas dubbelmoral utan att ha borstat tänderna. Själva sakfrågan är ointressant – det handlar om någon fackförbundskrog som haft viss typ av tillställningar – men talstrecken är underbara. Jag citerar:

"På krogen körs en kabaré med Tony Irving, känd från Let's dance, där han i en scen uppträder iklädd endast ett par lackstövlar. I ett annat nummer kladdar Irving chokladpudding på en annan mans bröst och tanken är att personer ur publiken ska slicka bort den, enligt tidningen.

Men krogen har även hyrts ut till klubben Bubbles&Brunch som ordnat champagnefester i lokalen. Under dem har bland annat porrstjärnan Puma Swede uppträtt helt naken.

Lyxkrogen ägs genom Kommunals bolag Lyran konferens, där Anders Bergström, Kommunals tredje vice ordförande, är ytterst ansvarig. Nu ber Bergström om ursäkt.

– Jag tycker att när det gäller porrstjärnor, det är fruktansvärt och jag ber alla om ursäkt för att detta har inträffat och vi har vidtagit starka åtgärder för att det aldrig mer ska hända igen, säger han till tidningen.

Angående krogshowen med Tony Irving säger Bergström:

– Jag har inga synpunkter på kulturen. Kulturen måste ju få leva också i Sverige."

Det är alltså inte möjligt att ha synpunkter på en Let's Dance-deltagare som naken slickar chokladpudding från annan person, men samtidigt fruktansvärt och värt en ursäkt till alla att en kvinnlig porrstjärna uppträder "helt naken".

I ett avsnitt av podden Secular Sexuality frågar sig porrstjärnan (och gender studies-doktoranden) Angela White varför alla alltid letar efter den nerknarkade och utnyttjade kvinnliga porrskådisen, men aldrig efter den manlige motsvarigheten. Är det måhända så att vi dömer beteenden lite olika beroende på kön?

Halvtaskiga dokumentären After Porn Ends (på Netflix) följer en rad fd. porrstjärnor. En av kvinnorna som förekommer i dokumentären är tydligt nöjd med sina livsval och sina erfarenheter. Detsamma gäller de manliga aktörer som intervjuas. Flertalet av de kvinnliga är däremot negativa till att ha varit aktiva i porren. En viktig del av detta tycks handla om det stigma som drabbar kvinnor som knullat på film.

(Relaterat: Svarsmanna från porr-himlen; slamlevande moralister; du bör icke våldta; frivilliga sexister; blicken på målet; onani; porrkritiken; missbruk är en sjukdom; meningen med livet; mer om porr; sedligheten.)

Greider Becker kommenterar - 2016

Då de tydlien är på modet att göra förutsägelser om året som kommer, vill ja inte va sämre än nån annan på den punkten. Välkomna härmed till min egen framåtblick över 2016.

De kommer bli ett jävlit fint år på de hela taget. Vissa kommer klaga, men ja kommer bara gosa ner mig å ha de bra.

Ute i världen kommer krig å elände å pågå oförtrutet. Men samtidigt kan vi inte glömma alla barn som föds å alla fiskar som hoppar. Nej den som inte ser världens skönhet kan gå hem.

Tyskland kommer under 2016 å tjäna storkovan. Men samtidigt så är de pinigt för lite olika tyska företag kommer att göra bort sig å EU kommer bli mindre å mindre kärt.

På andra sidan havet ser vi hur Obama tar ytterligare en mandatperiod till sitt CV å fortsätter regera oinskränkt. De kommer visa sig att han hade onda intentioner hela tiden å att de blir kalifat och sharia i president Husseins Amerika. Hawaii blir nya Mecka å vita människor tvingas till aborter hela tiden.

Australien kommer å regeras av en porrstjäna som utökar gruvdriften till ursprungsbefolkningens fasa. Då blir de erosion å onda andar å snart är den ekologiska katastrofen ett faktum. Hela Australien kommer å gå under.

Japan invaderar Kina men inte utan vissa förluster. Solens rike ska stiga igen ska de visa sig.

Vetenskapen kommer för övrigt å ge oss svar på de kvarvarande gåtorna så vi får veta om Gud är en man eller kvinna samt om äpplen faller uppåt på andra sidan jordklotet.

Tillslut vill jag önska alla ett jävligt gott nytt år även i år.

Tanken är svindlande. Tack för mig!

Exorcism-korrespondens

Hej,

jag har läst lite om exorcism inom Katolska Kyrkan och undrar huruvida detta är något som tillämpas även i Sverige. Finns det någon exorcist i Stockholms Stift?

Tacksam för svar.

Med vänlig hälsning, [Antropofagi]

***

Hej [Antropofagi],

exorcism är sällsynt och tillämpas bara i undantagsfall. Men alla katolska stift har en exorcist. Biskopen i respektive stift utser en präst till detta uppdrag.

Vänliga hälsningar

Biskopsämbetet

Stockholms katolska stift

2016

Som utlovats kommer nu här prediktioner för 2016. I likhet med SSC anger jag confidence i procent efter varje prediktion. Detta utan någon som helst grund i beräkning eller annan metod än magkänsla.

Världspolitik:

1. Fri rörlighet inom EU kommer i praktiken att avskaffas: 80%
2. Ryssland:
a) Landet kommer att skakas av protester, omfattande nog att få stort utrymme i svensk dagspress: 60%
b) Regimen och Putin kommer att jobba på som vanligt, dvs. vi kommer ej se revolution eller demokratisk transition: 90%
c) Om a) kommer Putin och regimen att slå ner på demonstrationerna med extremt repressiva metoder, inkluderande polisbrutalitet och långa fängelsestraff: 90%
d) Ryssland kommer kränka minst ett annat lands suveränitet, förutom Ukraina: 70%
3. Iran och Saudiarabien kommer inleda väpnad konflikt via ombud: 60%
4. IS kommer att tillintetgöras militärt: 50%
6. Nya islamistiska terrordåd kommer att drabba minst två västeuropeiska länder: 70%
7. Trump kommer att bli republikanernas kandidat: 60%
8. Hillary kommer bli USA:s president: 70%
9. Cuba kommer att inleda en transition mot demokrati: 50%
10. Kina kommer ta sin hand från Nordkorea (vilket i förlängningen kommer leda till regimens fall, men först om ca åtta år): 50%

Världspolitiska händelser som jag inte tror kommer att inträffa, men som kan vara värda att nämna för att kunna ha möjligheten att säga "vad var det jag sa!":

1. Sydeuropeiska vänsterregeringar kommer att bryta sig ut ur EU och bilda en egen socialistisk allians.
2. Östeuropeiska högerregeringar (Ungern och Polen) kommer att lämna EU, efter att ha drabbats av sanktioner till följd av deras antidemokratiska beteenden.
3. Kurdistan kommer att upprättas som suverän stat.

Svensk inrikespolitik:

1. Ny borgerlig allians kommer bildas mellan M, KD, och SD: 50%
2. MP och S kommer att sjunka som stenar i opinionen: 70%
3. V kommer att segla upp som det enda vänsteralternativet, och närma sig S i opinionsmätningarna: 70%
4. S, Fp, C och MP kommer att inleda ett ohämmat flirtande och försöka lägga grunden till framtida regeringssamarbete: 50%
5. SD kommer att öka i opinionen: 90%

Övriga frågor:

1. Hiphop:
a) Trap-rap kommer äntligen att dö: 50%
b) En ny vit rappande kvinna kommer blowa upp, kallas "största någonsin", och anklagas för kulturell appropriering: 50%
2. Helt virtuella lösningar för sex kommer att bli allmängods, dvs. människor kommer kunna ha kvalitets-sex med varandra utan att vara på samma geografiska plats: 70%
3. Köttätande kommer att stigmatiseras, och personer som brinner för sig rätt att äta kött ofta kommer att kallas extremister – pseudovegetarianism kommer att bli normen i Sverige: 60%
4. Teodorescu kommer att droppa en rasistisk groda och få kicken från GP: 50%
5. 70-talsmodet kommer tyvärr komma tillbaks på allvar: 80%

Detta inlägg är givetvis intressant först om ett år, då det utvärderas.

Stjäla kor

En kan också säga att Helmersson stjäl kor.

Utvärdering av några prediktioner

Det här, att ägna sig åt falsifierbara prediktioner, är något som Antropofagi tagit till sig för länge sedan. Eftersom superforecasting nu tycks vara på modet kan det vara läge att utvärdera lite. Samt, för att göra 2016 lite extra spännande, prediktera vad året kommer bjuda på. Utvärderas i januari 2017, så klart. Denna 2016 års helårs-prediktion återkommer jag till i ett senare inlägg.

***

Gjorda förutsägelser:

1. Rom-pogromer och SD-framgångar (22 september 2014). Mätningar ger SD ca 20 procent (vilket väl fö. återstår att verifiera i ett faktiskt val), medan Antropofagi predikterade 30 procent. Dock inte helt ute på cykeltur – SD är större och starkare än någon (förutom Antropofagi, tydligen) kunnat tro. Vad gäller rom-morden så har vi sett en kraftig ökning av hatbrott mot romer, samt en påtaglig undfallenhet från polismyndigheten. Inga regelrätta pogromer emellertid, även om våld förekommer.

(Brås trend visar en ökning av antiromska hatbrott, men vi ser ännu inte 2015 års siffror. Det kan också nämnas att afrofobiska hatbrott är betydligt vanligare, och grövre i termer av våldsanvändning.)

Prediktions-poäng: 3/5

2. Fler skall-skandaler (26 januari 2015). Nix, sedan Antropofagi gjorde den prediktionen har inga ytterligare skelett dammats av såvitt jag vet.

Prediktionspoäng: 0/5

3. Greklands-vänsterns framgångar (26 januari 2015). Antropofagi spådde att fattigdomen (då 36 procent) och arbetslösheten (25,5 procent) skulle minska märkbart på fyra år. Lite tidigare att utvärdera, således. Men hur går det än så länge? Arbetslösheten tycks ha minskat till ca 24,8 procent (juli 2015), jämfört med 25,5 procent (januari 2015). (Källa.) Marginell minskning. Fattigdomen finner jag ingen statistik på för nu-nutid.

Prediktionspoäng: För tidigt att säga

4. Rysslands-prediktionen (här, 9 september 2014; och här, 9 februari 2015). Det är lite klurigt att bena ut exakt vad som predikterats, men det tycks handla om följande delar: A) Ryssland släpper Ukraina men behåller Krim; B) Putin släpper inte Ukraina pga. vill ej skapa exempel på hur demokratisk revolution kan lyckas; C) en rysk demokrati-vår ska bådas i samband med låga oljepriser.

Problem med A är att det ej är tidssatt. Problem med A och B är att de är motstridiga. Problem med C är att det ej har skett någon demokrativår, trots låga oljepriser.

Prediktionspoäng: 0/5

5. Kjöller-prediktionen. Denna har redan avhandlats i detalj (även här).

Prediktionspoäng: 5/5

6. Alla partierna-prediktionen. För tidigt att utvärdera, men SD-prediktionen tycks i alla fall felaktig (och motstridig mot annan prediktion). Sossarnas implosion kanske kan tyckas rimlig. Hur som helst får vi nog vänta och se till nästa valresultat var det här landar. För tidigt att sätta prediktions-poäng i dagsläget.

***

Total-poäng: 8/20

Antropofagis prediktionskraft uppmäts i dagsläget till 0.4, dvs. ganska högt. Grattis, Antropofagi!

Liberteriansk paradox

Libertarianer vill ha ökad frihet. De anser i allmänhet att staten begränsar denna frihet, varför staten bör minimeras till de funktioner som skyddar individ och egendom från övergrepp. Nattväktarstaten är termen.

Varför, frågar en sig, tycker inte libertarianer att individen kan välja att utnyttja sin frihet på ett sådant sätt att hen ålägger sig själv vissa mer omfattande restriktioner, i utbyte mot att andra individer gör det samma? Med andra ord: Varför är det inte rätt sätt att utnyttja den individuella friheten, när en samling individer väljer att bilda ett formaliserat samhälle i form av en stat?

Faktum är att libertarianen själv varje dag väljer att stanna i den stat där den bor. Den skulle kunna välja att flytta till Somalia eller Kongo, där staten faktiskt är obefintlig, för att där utnyttja sin fulla frihet. Få stater, inga demokratiska, hindrar aktivt sina medborgare från att lämna stats-projektet.

Kort och gott kan libertarianer sägas ha rätt i sak, givet att de bor i Nordkorea. I de flesta andra stater i världen har libertarianerna, såsom övriga medborgare, valet att bege sig annorstädes. Into the wild liksom. De flesta människor, och de flesta libertarianer, stannar och låter sig villigt förtryckas.

En blind leder sig själv

Noah Smith är med i EconTalk för att diskutera huruvida "economics is a science".

Tidigt i podden erkänner Russ Roberts att han är libertarian, men att det är besvärande för honom att alla har det så himla bra, från Japan till Frankrike och tillbaks igen. Trots stora statsapparater.

Roberts vill givetvis slippa ändra sig i sin ideologiska ståndpunkt – ironiskt, då detta är vad avsnittet i sin helhet handlar om. Istället argumenterar han för att det inte är honom det är synd om, utan de stackars fattiga som kämpar med en låg produktivitet under minimilön-nivå.

Det är självklart kul att Roberts begår det klassiska nyliberala cirkelresonemanget när han förväxlar tjäna med förtjäna. Det är inte produktivitet i någon objektiv bemärkelse som bestämmer vare sig hans egen eller låglöneslavarnas inkomster.

Det mest intressanta med Roberts idé är dock detta: Varför är det alltid rika jävlar som är libertarianer? De har det ju redan så himla, himla bra i det rådande systemet. Kan det öht. finnas någon utopisk sprängkraft i dessa dästa gödgrisar? Flämtande efter luft i kapitalismens tårtbuffé borde de vara rätt nöjda som det är. Sällan påträffar vi något gatubarn eller kåkstadsinnevånare som drömmer sig bort till John Galts förlovade land.

Poddsnackets andra höjdpunkt är när N. Smith konstaterar att "not even science is a science". Denna ypperliga poäng minner Antropofagi om en gammal artikel som lästes på universitetet. Kontentan:

"In all but the most trivial cases, science does not produce logically indisputable proofs about the natural world. At best it produces a robust consensus based on a process of inquiry that allows for continued scrutiny, re-examination, and revision. Within a scientific community, different individuals may weigh evidence differently and adhere to different standards of demonstration, and these differences are likely to be amplified when the results of inquiry have political, religious, or economic ramifications. In such cases, science can play a role by providing informed opinions about the possible consequences of our actions (or inactions), and by monitoring the effects of our choices." (Oreskes 2004.)

Antropofagi menar att detta är självklart för all utom möjligen de jävla nationalekonomerna – Roberts är dessutom, erkänner han själv, skolad under den period som Krugman skulle referera till som The Dark Age of Economics. Således är Roberts en nationalekonom i ordets sämsta bemärkelse, en överideologiserad demagog med en nyliberal agenda som förläst sig på Ayn Rand. (Hur kan någon som pysslar med makro-ekonomi säga något så dumt som "I believe in personal responsibility"? Vad har det med någonting att göra?)

Däremot är det uppenbart, vilket Oreskes och Noah Smith båda påpekar, att kunskap i en fråga kan utvecklas. (Se även Antropofagis favorit-vetenskapsfilosofi, kausal realism, som menar att kunskap är fallible men correctable.) Noah Smith och Russ Roberts kan båda hitta på en rad exempel där teorier falsifierats, och där forskare bytt ståndpunkter. Ändå blir Roberts slutsats att "ingen vet någonting" och att "allt är bara ideologi" (jag parafraserar, men förvränger ej).

Antropofagi menar att detta är typiskt beteende för en dålig förlorare – att inte acceptera spelets regler så som de ursprungligen satts upp, eller att inte överhuvudtaget acceptera att man spelat ett spel. Nyliberalerna och libertarianerna har det inte lätt nuförtiden, eftersom deras stora naivitet, dumhet och oförmåga att tänka rationellt har fört dem till den intellektuella ruinens brant. I spåret av finanskrisen har empirin hoppat upp och bitit dem i näsan. Allt tyder på att deras modeller är meningslösa och att deras antaganden är felaktiga. Det är detta som Roberts vägrar inse. Hellre än att erkänna att han har fel, påstår han att alla har fel.

(Relaterat: Rörlighet och jämlikhet; babiljonte inlägget; Gud, libertarianism, och hierarkiernas död; och 116 andra inlägg om nyliberalism.)

Ivar Arpis två helt rimliga åsikter

Det här var i sin stora sinnessjukhet det mest kreativa jag läst på länge – förutom att Arpi skrivit ungefär samma sak förut. De antisemitiska kopplingarna i Arpis tankegods har redan kommenterats. Det som också egentligen sagts förut, men som måste understrykas, är det extremt absurda i att jämställa politisk åskådning ("rasism") med diskrimineringsgrunder såsom sexualitet eller etnicitet. Arpi skriver:

"Att komma ut ur garderoben som homosexuell har blivit lättare, men att komma ut som politisk avvikare, exempelvis sverigedemokrat, är förenat med ett kännbart stigma, både socialt och yrkesmässigt."

Det Arpi mer än implicerar är att det bör vara förbjudet att diskriminera personer av viss politisk uppfattning, på samma sätt som det är förknippat med påföljd att diskriminera personer enligt diskrimineringsgrunderna. I termen "diskriminering" kan Arpi sedan lägga i vad han behagar, exempelvis "att utsättas för motargument" eller "att smädas medelst satir". Framförallt säger Arpi att ingen bör ha lov att bilda sig en uppfattning om en annan människas karaktär utifrån dennes politiska uppfattning.

(Varför är det så oerhört viktigt för Arpi att få stå oemotsagd i sina politiska uppfattningar? Varför vill han så oerhört ogärna diskutera sakfrågor? Varför kräver Arpi att högerextrema personer och uppfattningar fridlyses i debatten? Vad är det han sitter och ruvar på, som han så gärna vill få lov att ostraffat vara öppen med? Ack, nyfikenheten.)

Att kritisera Arpis text känns emellertid allt för enkelt. För utmaningens skull har Antropofagi idag satt sig i sinnet att vaska fram minst två guldkorn i form av helt rimliga åsikter. (Det blev exakt två.)

***

I sin argumentation liknar Arpi den kristna högerns, när dessa menar att förbud mot diskriminering av homosexuella innebär diskriminering av kristna. (Jag har tidigare nämnt detta här – se det inbäddade Youtube-klippet "If Gays Aren't Discriminated Against, Christians Will Be".)

(Parentes: Antropofagi har tidigare skrivit om att den rasistiska åsiktsbubblan liknar den kristna, och hur en kan förhålla sig till det.)

Som vi ser snuddar Arpi, och den extrema kristna högern i USA, vid en motsättning i diskrimineringsgrunderna. Religioner är som vi vet fyllda av dumheter (se t.ex. här, här, här, här och här), och inte sällan går respekt för religiös uppfattning stick i stäv mot respekt för övriga diskrimineringsgrunder – kanske främst sexuell läggning och könsuttryck, men givetvis även religion, då religioner inte är kända för att respekterar varandra.

Vidare – vad skiljer egentligen religion från andra teoribyggen? DO skriver om diskrimineringsgrunden religion:

"Med religion avses religiösa åskådningar som exempelvis hinduism, judendom, kristendom och islam. Annan trosuppfattning innefattar sådana övertygelser som har sin grund i eller samband med en religiös åskådning, till exempel buddism, ateism och agnosticism.

Politiska åskådningar och etiska eller filosofiska värderingar som inte har samband med religion omfattas inte av diskrimineringslagens skydd."

Som Antropfagi tidigare varit inne på så är ett av de stora problemen med religion just de anspråk som finns på att förklara och beskriva verkligheten. Här överlappar religion med t.ex. "politiska åskådningar" och "filosofiska värderingar".

Arpis första helt rimliga åsikt (fritt tolkat av Antropofagi) är således att "religion" ska ut ur diskrimineringsgrunderna.

***

Vidare anknyter Arpi till den delvis rättmätiga kritiken mot post-modernism i absurd-tappning. När Arpi skriver...

"Toleransbegreppet har delvis bytt innebörd. Statsvetaren Allison Harell använder begreppet 'multikulturell tolerans' som hon definierar som att tillåta yttrandefrihet för minoritetsgrupper men inte för vad hon kallar 'hatgrupper'. Denna 'multikulturella tolerans' tillåter alltså någon att begränsa rättigheterna för politiska motståndare, så länge detta kan säljas in som att man på så sätt skyddar svaga grupper från hat."

...så läser alla det som att Arpi vill stryka SD medhårs och slippa bannor för främlingsfientliga utsagor. En kan dock också läsa det som att alla deltagare i den sk. debatten bör vara intellektuellt hederliga. Vilket t.ex. postmodernister inte alltid är.

SSC skriver om det här och här, och refererar till det här. (Inte minst den listiga debatt-strategin "Troll's Trusim" känns nog igen av många.) Motte-and-baily-doktrinen som SSC beskriver går ut på att inneha två simultana positioner, rent åsiktsmässigt, varav den ena är lättförsvarad men okontroversiell, och den andra är svårförsvarad men åtråvärd att besitta. Alltså: En person som tillämpar doktrinen vill egentligen tycka något som är enkelt att argumentera emot. När personen blir ansatt drar denne sig tillbaka till en åsikts-position som är enklare att försvara. När motståndaren har lämnat, då kan en bege sig ut och återta den ursprungliga åsikten.

Tillämpat på Arpis case kan vi tänka oss följande sju steg:

1. Person A, islamofob, vill egentligen torgföra uppfattningen att slöjor måste förbjudas.

2. Person B menar att det är orimligt att inskränka människors frihet att klä sig som de vill.

3. Person A retirerar: "Jag har aldrig sagt att vi ska förbjuda slöjor – jag tycker bara vi ska inskränka våldsamma makars rätt att tvinga sina fruar att klä sig i slöja."

4. Person B håller med om att våldsamma makars inte bör ha rätt att tvinga sina fruar att klä sig på det ena eller andra viset.

5. Person A: "Då är vi överens!"

6. Person B nickar och lämnar debatten med en vag känsla av att ha förts bakom ljuset.

7. Person A återgår till att torgföra uppfattningen att slöjor måste förbjudas.

Denna argumentation, som alltså exemplifierar motte-and-baily-doktrinen, är givetvis förrädisk och ohederlig. Person A lutar sig mot gruppen kvinnors rättigheter för att fritt få odla sin trista islamofobi. Person A vill egentligen inte diskutera med Person B, då B har bättre argument i sak.

Återigen kan Antropofagi, med lite god vilja, peka på något så fantastiskt som en helt rimlig åsikt i en Arpi-dänga.

***

Nu återstår för Antropofagi att verifiera huruvida Ivar Arpi håller med Antropofagi om att Antropofagi håller med Ivar Arpi i dessa två avseenden.

(Relaterat avseende diskrimineringsgrunder och rasist-normalhögern: Rundgång på högerkanten; rasist-ankor; kvalitativ identitet; bevisa mig fel; rappa på. Relaterat avseende nihilism/relativism/postmodernism: Adaptiv preferensformering; tillämpad vetenskapsfilosofi; allt är likvärdigt.)

Mer antisemitism

Sa jag antisemitism i Polen? Kolla in det här:

Lite mer än fyra minuter in i klippet kommer de härliga orden:

"Antisemitism... If antisemitism is bad, it's against truth. If something is true, it is not bad."

Vem är den svenske exorcisten?

Som nämnt i denna blogg (här, här) går Polen åt helvete för tillfället. Katolicismen är en viktig del i den antidemokratiska konservativa rörelse som tagit makten (PiS), vilket t.ex. SvD rapporterar om. Som Bieniaszewski Sandberg skrivit (redan 2007) finns det "få länder i Europa – och världen – där religionen spelar så stor roll i politiken som den gör i Polen."

Antropofagi har tidigare (här, här) skrivit om eminenta och fruktansvärda reportage-boken Vi från Jedwabne. Polackerna var inte ett strå mysigare än tyskarna, och propagandamaskinen i folkmordet var den polska katolska kyrkan. Bikont visar hur katolska präster och publikationer piskade upp antisemitiska stämningar under andra världskriget. En paradgren för katolska kyrkan i Polen, det där med antisemitismen.

Den polska dokumentären Exorcisterna (tidigare på SVT men har utgått) visar hur extra oseriös katolska kyrkan är just i Polen. Exorcism praktiseras utbrett, och stora konvent organiseras där tusentals polacker samlas för att få sina demoner utdrivna. Exorcismen sker ofta under förnedrande former, och drabbar inte sällan psykiskt sjuka personer som egentligen hade behövt någon form av vettig psykiatrisk vård.

Dokumentären visar också hur homosexuella personer som har internaliserat den katolska homofobin utsätter sig själva för exorcism för att kommer till rätta med sina oönskade drifter. Det hela är djupt deprimerande, antihumanistiskt, homofobt, och mer ovetenskapligt än Jultomten.

Är det då den polska katolska kyrkan som är extra vidrig? Samma fråga ställer sig människorna i kommentatorsfältet på Katolsk Vision, "ett forum för fri debatt mellan katoliker, andra kristna och allmänheten i övrigt". Nej. Tydligen, rapporterar The Guardian, är exorcism accepterat av påven och katolska kyrkan centralt.

Användarna Gert och Iréne på Katolsk Vision diskuterar exorcismen i Sverige, efter att ha sett nämnda dokumentär:

Gert: "Mållös och förfärad. Feta präster som brottas med tonårsflickor och tvingar dem att dricka vigvatten! Att kyrkan i Polen har sina säregna inslag visste jag, men inte detta. Vad jag vet finns åtminstone en exorcist i stiftet [i Stockholm]. Jag kan inte tro att han ägnar sig åt någon 'polsk' verksamhet, men ett klargörande vore på sin plats. Varför finns det en utnämnd exorcist? Vad ägnar han sig åt?"

Irène: "Och den legitimerade exorcisten i Stockholms katolska Stift är ju inte vem som helst utan en av biskop Anders närmaste män……"

Metro rapporterade 2012 om den svenske exorcisten:

"Kyrkan är mycket förtegen om identiteten på sin exorcist, men bekräftar att han finns.
– Vi är mycket försiktiga med sådana här saker. Det beror på att folk med svåra störningar som egentligen behöver hjälp av kurator eller psykvård kontaktar oss och vill ha hjälp av en exorcist, säger Maria Hasselgren, pressansvarig på svenska katolska kyrkan."

Sanctus, en trycksak för Sveriges Unga Katoliker (SUK), skriver i nr. 4 2014 (pdf) om exorcism. Numret innehåller bl.a. en översatt intervju med Don Gabriele Amorth, exorcist i Roms stift och hedersordförande i exorcisternas förening. Amorth menar att "Satans inflytande är ofantligt", och att Satan idag har "fria händer". Detta beror på att "när tron avtar, växer vidskepelsen". Säger alltså en legitimerad exorcist.

Sanctus skriver vidare om att Jesus var en skicklig exorcist, och att Satan och helvetet definitivt existerar även om många kristna menar motsatsen (s. 6). Insändarsvar rekommenderar bön framför horoskop (s. 8), och menar att lekar såsom "anden i glaset" är en öppen dörr "direkt till mörkret och demonerna" (s. 9). En veritabel Kamratposten för katoliker!

För den som vill veta hur katolska kyrkan ställer sig till exorcism, är det bara att tillgripa den 84-sidiga manual, helt på latin, som Vatikanen släppte i januari 1999. Manualen ersätter 1614 års handledning, men de äldre riktlinjerna har inte blivit "greatly changed". (Källa: Daily Catholic.) Det är denna manual som gäller i hela den katolska världen, och således även i Sverige (vilket också Fråga Prästen bekräftar).

Användaren Irène nämner biskop Anders, som vid sökning visar sig vara Anders Arborelius. Arborelius tycker om att prata om det ondra som realitet, och om djävulens existens, vilket bl.a. framgår av en intervju i Katolskt Magasin.

Diskussionerna om exorcism på Katolsk Vision tenderar att bli långa och Bibelords-späckade. I en tråd hoppar Lucifer själv in för att tjöta lite:

"Kära vänner på Katolsk Vision!

Måste tacka er för ert otroligt fina arbete! Fortsätt med att förneka min och mitt rikes existens och fortsätt med att håna dem fortfarande betraktar mig som en realitet! Det är det bästa ni kan göra. Jag kan inte nog prisa det brinnande engagemang med vilket ni bidrar till mitt rikes utbredning på jorden. Ni har många beundrare här nere skall ni veta och jag har självfallet reserverat en särskild plats endast för er när stunden är kommen.

Med vänlig hälsning, Lucifer."

Antropofagi efterlyser ett ordentligt grävjobb kring exorcism i Sverige. En intervju med den legitimerade exorcisten i Stockholms stift hade inte suttit fel. 

Svars-manna från porr-himlen

Antropofagi har tidigare argumenterat för att porr i sig inte är något dåligt. I samband med detta argument skrevs dessa rader:

"I vilka samhällen ser vi en utbredd porrkonsumtion? Är det i utpräglat ojämställda samhällen? Nä. Saudiarabien är inte porrens Eldorado. Det var inte det kristna medeltida Europa heller, givet att arkeologerna har gjort sitt jobb någorlunda. En överslags-cross-cultural-analys ger således vid handa att porr ej samvarierar med kvinnoförtryck eller allmän antihumanism. Kanske, kanske, är förhållandet det motsatta.

(Observera att data i detta stycke är godtyckligt gissade, men i författarens tycke sannolika. Antropofagi välkomnar fö. data på nationell nivå över porrkonsumtion, för att kunna jämföra detta med grad av patriarkalt förtryck.)"

I podden Secular Sexuality (som nämndes i föregående inlägg) pratar Dr. Ray med sociologen Marty Klein, som forskat om pornografi. (Kass ljudkvalitet i avsnittet, dessvärre.) Klein presenterar resultat som handlar just om porrkonsumtion på nationell nivå, och argumenterar för att porr har inga eller möjligen positiva effekter avseende variabler såsom sexuellt våld.

Kleins argument handlar om att bredband och oändlig tillgång till högkvaltativ internetporr drabbade USA vid millenieskiftet. Skulle en 1999 sitta och spekulera om vad som skulle hända, då kanske gissningarna hade handlat om att ökningar av sexuell våld, självmord, med mera. Kleins data visar tydligt att inga sådana negativa effekter syns. Samma sak, menar Klein, gäller alla andra länder som Klein studerat, såsom Danmark, Japan och Kroatien.

Således tycks Antropofagi få rätt i sin gissning, att nivåer av porrkonsumtion inte har negativa attityd-effekter på makronivå. Som nämnts indikerar viss forskning att hög exponering (ca 60 timmar i veckan) av grov pornografi kan få negativa effekter på värderingar, i termer av kritisk syn på kvinnorättsfrågor och förlåtande attityd till sexualbrott. Dock kan en fråga sig – vem fan har tid att konsumera någonting i så stora doser? Inte ens jobbet går en till mer än 40 timmar i veckan.

Klein menar vidare att unga personer inte har de erfarenhetsmässiga och kognitiva verktygen som behövs för att tolka  pornografi – en elvaåring som tittar på porr förstår inte nödvändigtvis att hen betraktar ovanliga kroppar, eller ovanligt avancerade sexuella praktiker. Kleins slutsats är att alla behöver "porn litteracy", eller egentligen "media litteracy".

Antropofagi vill vidga argumentet en smula, och slå ett slag för normkritik. Det är inte rimligt att hålla på att censurera saker och ting som en inte gillar i samhället. Istället behöver alla människor bildas i att tolka de dagliga intrycken, genom att t.ex. betänka avsändare, agenda, och tendens.

Som om det inte hade något med saken att göra kan en nämna att antidemokratiska konservativa rörelser inte brukar vara vidare porr-positiva. T.ex. skrev DN häromdagen att

"De auktoritära reflexerna har fått många att jämföra Jaroslaw Kaczynski med ledare som Tayyip Erdogan och Vladimir Putin.

I Polen är naturligtvis 'putinist' ett extra giftigt skällsord, särskilt till en man som gjort karriär på att stå upp mot den stora grannen. Ändå finns det annat som förenar de båda ledarna än en bristande respekt för vissa demokratiska institutioner: fixeringen vid patriotism och motstånd mot dekadens och pornografi."

(Relaterat: Slamlevande moralister; du bör icke våldta; frivilliga sexister; blicken på målet; onani; porrkritiken; missbruk är en sjukdom; meningen med livet; mer om porr; sedligheten.)

Dåktår Stråle och sedligheten

Den Youtube-föreläsning som Söderholm tipsar om har visat vägen till en rätt intressant podcast vid namn Secular Sexuality. När en väl vant sig vid det jädrigt självhjälps-amerikanska Dr. Phill-tilltalet innehåller Dr. Darrel Rays podd en hel del godbitar. Dr. Ray argumenterar för att "sexmissbruk" är en myt, och i senaste avsnittet får vi lära oss att inte heller manlig omskärelse är så trevligt.

Antropofagi har tidigare diskuterat kristenhetens kopplingar till missbruks(van)vården, och Secular Sexuality har ett uttalat fokus på religionens roll i rehabiliteringsindustrin. Antropofagi har tidigare nämnt svenska dysberoendekliniken. Den amerikanska kontexten är emellertid betydligt värre däran, vilket är lite obehagligt att ta del av, inte minst när fd. religiösa personer beskriver sina negativa erfarenheter av skuldcykler och inlåsningar i destruktiva äktenskap.

Bäst blir det således när den gode doktor Ray släpper in gäster, som de här två webbcam-sexarbetarna, eller de här två kvinnorna som avprogrammerat sig själva från religiositet. Dessa två podd-avsnitt föranleder också lite klassisk sidospårs-reflektion.

***

Både cam-tjejerna och de två själv-avprogrammerade fd. kristna kvinnorna beskriver sina respektive religiösa bakgrunder som djupt patriarkala, moralistiska, och övergrepps-tyngda. En får gissa att missionerande ateisten Dr. Ray valt sina intervjupersoner med viss tendens, men berättelserna säger ändock mycket om patriarkala religioner.

Antropofagi provar en tanke: Är felet med religion måhända

A) anspråket att förklara hur världen fungerar, medelst bad explanations (se här och här),

(den långa scen i slutet av ryska filmen Leviatan, då den grekisk-ortodoxa prästen breder ut sig om sanningen, belyser på ett trevligt sätt religionens vetenskapsfilosofiska anspråk och vidhängande maktanspråk)

B) samt den organisatoriska överbyggnaden som härbärgerar korruption och maktmissbruk?

Om så är fallet – är då shintoismen den optimala religionen? Antropofagis begränsade kunskaper tyder på att shintoismen är en mysig naturmytologi som mest handlar om harmlösa tomtar och troll, och som helt saknar organisation.

Detta tål att utredas ytterligare. For now kan citeras svenska Wiki: "Shinto har ingen fastslagen trosbekännelse eller systematiserad teologi". Däremot var religionen ifråga desto mer insyltad i staten Japan före världskrigen.

***

Cam-tjejernas beskrivningar av sitt yrke är även intressant såtillvida att den helt ligger i linje med Valerie Solanas idéer om prostitution. Solanas (mer om henne här, här, här och här) menade att prostitution var bättre än äktenskapligt gratis-sex, eftersom kvinnan då i vart fall fick ekonomisk ersättning för sina vedermödor. Ungefär samma slutsats kan anas mellan cam-tjejernas rader, inte minst i ljuset av tidigare incestuösa övergrepp.

Cam-sexarbetet innebär ett riskfritt, njutbart och lukrativt alternativ. Cam-flickornas redogörelser ger därmed en ny och mycket trevligare tyngd åt UGKs (mer om dem här) utsaga angående att

"Pimpin' ain't dead, it just moved to the web/ 

Bitch ain't gotta hit the track, ain't gotta give no tricks no head/ 

Ain't got to give no tricks, no pussy, just cameras and screams/ 

Easiest money you can get, it's the American Dream, bitch"

***

Antropofagi kommer garanterat ha anledning att återkomma till podden Secular Sexuality framöver, men för nu kan en jämförelse mellan den amerikanska och den svenska kontexten göras: Är amrisarna måhända ca ett sekel efter i utvecklingen? Gör Dr. Ray (eller snarare hans mer prominenta gelikar) i skrivande stund samma arbete som Elise Ottesen-Jensen m.fl. företog sig i Sverige för sisådär 100 år sedan? Lite Historiepodden på det kanske – låt oss ta det tillbaka till avsnitt 2, Sedlighetsavsnittet.