Så, frågan är hur central en hypotes är i ett paradigm. "Male biased ASR∧våld" är inte vår hypotes; vår hypotes är att "överskott av males ger ökad reproduktiv konkurrens, och att detta tar sig uttryck i mer våld". "Male biased ASR→våld" är visserligen en hypotes eftersom pilen indikerar ett orsakssamband (i en viss riktning dessutom), där den mekanistiska förklaringen är "överskott av males ger ökad reproduktiv konkurrens, och att detta tar sig uttryck i mer våld", men "male biased ASR∧våld" indikerar bara ett samband dvs. samvariation; male biased ASR uppträder tillsammans med våld.
Okej, så det är EJ så att male biased ASR uppträder tillsammans med våld. Givet att vi anser oss kontrollera för confounders, dvs. i det här fallet effekter i motsatt riktnign som skulle dölja en effekt, så kan vi anta att hypotesen "male biased ASR→våld" icke är korrekt. Dvs., den mekanistiska förklaringen "överskott av males ger ökad reproduktiv konkurrens, och att detta tar sig uttryck i mer våld" behövs helt enkelt inte (inget samband föreligger som behöver förklaras), och stämmer inte heller med empirin (inget samband föreligger).
Vi undrar: Givet att hypotesen "male biased ASR→våld" spottas ut av evolutions-(sub-sub-)paradigmet; vad säger då falsifieringen av "male biased ASR→våld" om detta paradigm? Dvs., givet att "modellen" evolutionsteori ger oss en viss sannolikhet för att hypotesen är sann; vad säg dess icke-sanning om sannolikheten att "modellen" evolutionsteori är sann?
En hypotes-miss gör inte ett paradigm-fall. Men, det beror också förmodligen på hur central hypotesen är. Hur central är "male biased ASR→våld"-hypotesen för evolutionsteorin?
"Paradigm", ordet, kommer från grekiskans paradeiknunai, vilket betyder "att jämföra". När Kuhn pratar om paradigmatisk utveckling - i The Structure of Scientific Revolutions - så handlar det om vetenskapens utveckling. Ett paradigm är en modell för hur verkligheten är beskaffad. När anomalier anhopas, dvs. icke-förväntade observationer, så leder detta så småningom till en kris. (Jag har tidigare pratat om Copernicus, ett icke otypiskt exempel.) När ett paradigm fallit infinner sig, enligt Kuhns modell, ett stadie av anarki - paradigmvakuum. Här slåss olika teorier om att bli nya paradigmet. (Är det tychoniska solsystemet månne ett exempel på kämpande teori i en anarkisk fas? Eller är det bara en ad hoc-lösning inom ett befintligt paradigm - ett sätt att hantera anomalier?) I alla fall snor jag från Internetz en bild på hur Kuhns paradigmskiftes-cykel kan illustreras:
Jag snor även en bild som jämför Kuhn med Popper; enligt upphovspersonen tänker sig Popper (tydligen) en linjär kunskapsutveckling där vi hela tiden vet mer över tid. Kuhn tänker sig en avtagande kunskapsutveckling, där varje paradigm dör och ersätts av ett nytt:
Det kan vara intressant att reflektera över huruvida Kuhns paradigm-modell i sig är ett paradigm, och om huruvida det - om det ersätts av ett nytt metaparadigm - bevisar Kuhn-paradigmets korrekthet i förhållande till det nya paradigmet. Eller om anomalier i Kuhns paradigm - vetenskaper som utvecklas på ett annat sätt än Kuhn föreslår - i sig bevisar Kuhns paradigm, eftersom motsägelser mot Kuhns paradigm dock är bevis för det, på en metanivå, då det ju är anomalier. Ack ja. Skit lite samma.
***
Antropofagi - undertecknad - tänker sig att ett paradigm har olika mer eller mindre centrala antaganden, axiom, och hypoteser. Ju mer centralt en hypotes, desto mer förödande för paradigmet när det ifrågasätts. Med andra ord; om evolutionsteori-modellen ger sannolikhet 0.9 för hypotesen "male biased ASR→våld", så säger det olika mycket att den hypotesen är falsk, om hypotesen är perifer för modellen. Vi kan tänka oss paradigmet som en cirkel, där mer hypoteser har en avtagande potential att skada paradigmet. den mest centrala hypotesen skulle döda paradigmet om den vederlades.
Men... Då kanske confidence level 0.9 är lite för mycket för "male biased ASR→våld"? Om det nu inte är en central hypotes? Vilket det - ju - inte heller är. Kan paradigm-perifera hypoteser ens ha en hög modellberäknad sannolikhet? Är det så att modell-beräknad sannolikhet är 1 i mitten, och avtagande när vi färdas ut från centrum? Att falsifiering därmed säger olika mycket om modellens sannolikhet, och att vi hela tiden får lägre sannolikhet längre ut?
Nä. Jag tror att vi måste kunna assigna en modellberäknad/paradigmberäknad sannolikhet för varje given hypotes, oaktat hur central eller perifer hypotesen är för modellen/paradigmet. Men vi måste ändå göra paradigmet mer sårbart i de mer centrala hypoteserna. Jag tror att vi måste tänka såhär:
En perifer hypotes såsom "male biased ASR→våld", bygger på en längre kedja av antaganden, härledningar, etcetera, inom paradigmet. En kedja av hypoteser. Varje hypotes har sin egen modellberäknade sannolikhet som är densamma oaktat hur central eller perifer den är. Men vår confidence level i hypotesen varierar ändå, eftersom en mer perifer hypotes bygger på fler antaganden.
Vi har således inte en avtagande modellberäknad sannolikhet. Men, vi bör ha en avtagande confidence level - som alltså beror på modellens externa sannolikhet multiplicerat med den sannolikhetsfunktion som kedjan av modellberäkade sannolikheter inom modellen ger vid handa!
Folk som kan det här med sannolikheter på riktigt kan gärna ringa och skälla. Jag tycker i alla fall preliminärt att det är ett trevligt sätt att tänka på hur mycket vederläggandet av en icke-central hypotes såsom "male biased ASR→våld" egentligen skadar sannolikheten för att evolutionsteorin som sådan är sann eller ej.
Men vänta nu; kan Den Centrala Hypotesen har inom-paradigmatisk sannolikhet 0.5? Det verkar inte så rimligt. Jag tycker den måste a sannolikhet 1 inom paradigmet, och att vår totala confidence lever är densamma som vår confidence i paradigmet.
Låt oss fortsätta modellera festligt. Anta att vi har ett paradigm som vår confidence i är 0.6. (Det känns lågt för ett helt paradigm, men hey, kolla på socialpsykologi eller genusvetenskap som man en gång trott på men som faller som furor omkring oss.) Den centrala hypotesen (A) måste som sagt vara 1, tycker jag - det är hela grundantagandet som paradigmet vilar på. Paradigmet säger att sannolikheten för hypotes B är 0.8. Hypotes B vilar på A, och således är sannolikheten för B 1.0*0.8, dvs. P(A)*P(B). (Jag menar: Sannolikheten för A multiplicerat med sannolikheten för B.) Eftersom vår confidence i paradigmet totalt sett - dvs. modellens externa sannolikhet - är 0.6, så är vår confidence level i B 0.8*0.6, dvs. 0.48.
Vår confidence i hypotes B borde alltså vara 0.48. Ett antal hypoteser som vi har ungefär denna confidence i, borde visa sig vara korrekta varannan gång, på ett ungefär. Om det visar sig att hypoteser av B-klassen eller däromkring, dvs. ca confidence level 0.5, är korrekta kanske en gång av fyra - då borde vi assignat dem confidence level 0.25 och inte 0.5.
Nu vet jag inte om detta betyder att vi assignat fel confidence levels inom modellen/paradigmet. Eller om det betyder att vi måste justera ner modellens externa sannolikhet, dvs. vårt confidence i paradigmet i sin helhet.
Jag tror att man måste mata sig tillbaka i kedjan av antaganden och justera confidence levels per hypotesklass, men att ju närmare man kommer centrum desto större bäring har justerade confidence levels på den externa sannolikheten. Och när vi börjar justera ner vår confidence i själva paradigmet - tja, då är det banne mig crisis och så småningom change in world view. Paradigmskifte.
För att tonsätta det här, egentligen helt off topic: Lite Internetz-rapp!
***
Men vänta nu; kan Den Centrala Hypotesen har inom-paradigmatisk sannolikhet 0.5? Det verkar inte så rimligt. Jag tycker den måste a sannolikhet 1 inom paradigmet, och att vår totala confidence lever är densamma som vår confidence i paradigmet.
Låt oss fortsätta modellera festligt. Anta att vi har ett paradigm som vår confidence i är 0.6. (Det känns lågt för ett helt paradigm, men hey, kolla på socialpsykologi eller genusvetenskap som man en gång trott på men som faller som furor omkring oss.) Den centrala hypotesen (A) måste som sagt vara 1, tycker jag - det är hela grundantagandet som paradigmet vilar på. Paradigmet säger att sannolikheten för hypotes B är 0.8. Hypotes B vilar på A, och således är sannolikheten för B 1.0*0.8, dvs. P(A)*P(B). (Jag menar: Sannolikheten för A multiplicerat med sannolikheten för B.) Eftersom vår confidence i paradigmet totalt sett - dvs. modellens externa sannolikhet - är 0.6, så är vår confidence level i B 0.8*0.6, dvs. 0.48.
Vår confidence i hypotes B borde alltså vara 0.48. Ett antal hypoteser som vi har ungefär denna confidence i, borde visa sig vara korrekta varannan gång, på ett ungefär. Om det visar sig att hypoteser av B-klassen eller däromkring, dvs. ca confidence level 0.5, är korrekta kanske en gång av fyra - då borde vi assignat dem confidence level 0.25 och inte 0.5.
Nu vet jag inte om detta betyder att vi assignat fel confidence levels inom modellen/paradigmet. Eller om det betyder att vi måste justera ner modellens externa sannolikhet, dvs. vårt confidence i paradigmet i sin helhet.
Jag tror att man måste mata sig tillbaka i kedjan av antaganden och justera confidence levels per hypotesklass, men att ju närmare man kommer centrum desto större bäring har justerade confidence levels på den externa sannolikheten. Och när vi börjar justera ner vår confidence i själva paradigmet - tja, då är det banne mig crisis och så småningom change in world view. Paradigmskifte.
För att tonsätta det här, egentligen helt off topic: Lite Internetz-rapp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar