Vetenskapliga paradigm verkar vara lite som relationer.
Först rullar det bara på helt vanligt. Du pysslar med what ever det är som folk pysslar med i sina normala, vanliga relationer. De där dagarna när det bara rullar på.
Relationen vilar på ett antal centrala antaganden. Ett sådant kan vara "ömsesidig respekt", eller "ömsesidig acceptans", eller "reciprocal altruism". På dessa antagande bygger mer perifera antaganden, dvs. vad du anser bör följa av dessa antaganden. Det kan vara lite olika, men typ att man turas om att laga maten, eller att man gör snälla saker mot varandra med viss regelbundenhet.
Så plötsligt börjar det hända konstiga grejer. Vissa av dina mer perifera antaganden håller inte. Din partner tycker inte att det är viktigt att ni går ut och äter ibland. Eller att det är viktigt att anstränga sig för att vara vänlig mot dina vänner.
Din partner kanske inte köper födelsedagspresent till dig!
Först försöker du ignorera sprickorna i fasaden. Men när fler och fler av de mer perifera antaganden ställs ifråga, faller skugga även över de centrala dito. Kan vi verkligen tala om ömsesidig respekt, om din partner inte pallar följa med hem till dina föräldrar över jul? Inte pallar korrekturläsa din uppsats? Inte pallar hålla handen offentligt? Inte står upp för dig i diskussion? Hellre somnar än att knulla?
Kris i relationen. Går den att lappa ihop?
Så kanske det till och med sker utbrott, bråk, skrik, och i värsta fall våld. Relationen spricker.
Nu befinner du dig i en anarkisk fas. Det finns ingen relation. Du tindrar i blindo. Det liggs hit och dit, och du vet inte riktigt om du vill binda dig igen. Men så småningom tickar den biologiska klockan som en jävla metronom. Tick tack. Och du träffar en trevlig, stabil kille i chinos. Med button down-skjorta. Inte så vidare sexig kanske, men han verkar kunna leverera mat på bordet åt dig och din avkomma.
Ni knyter band och parar er. Centrala antaganden upprättas. Om ömsesidig respekt, ömsesidig acceptans, reciprocal altruism. Perifera antaganden låter sig härledas därur.
Ett nytt paradigm är fött.
***
Det var Kuhns paradigmteori i en skrud som ni såpaskadade 90-talister kan känna igen er i. Antropofagi har argumenterat för att det är intressant att modellera hur vederläggandet - falsifieringen - av centrala respektive perifera antaganden - hypoteser - skadar själva det övergripande paradigmet.
Slate Star Codex-Scott pekar på att vår confidence level i ett utfall, bör ta hänsyn till den sannolikheten som modell X beräknar, och vår confidence level i modell X. Dvs., om modell X ger utfall Y sannolikhet 0.5, och vår confidence i modell X är 0.5, så är vår confidence i utfall Y egentligen bara 0.25.
Det centrala här är alltså att vi ska assigna sannolikhet internt och externt, dvs. internt enligt vad modellen ger oss för ett visst utfall, och externt med avseende på vad vi tror om modellen.
Jag vill tillämpa detta tankesätt på paradigm-teorin. Vår confidence level med avseende på hypotes Y inom paradigm X, är inte bara den sannolikhet som paradigm X assignar hypotes Y, utan bör även inkludera vår tilltro till paradigm X.
***
I nästa steg vill jag använda detta tankesätt så att säga bakvänt: Jag vill förstå hur mycket ett paradigm skadas av att en hypotes falsifieras.
Men: Ett centralt antagande, dvs. en central hypotes, är naturligtvis mer känslig för det givna paradigmet. En mer perifer hypotes är mindre känslig. Vad betyder detta?
Jag menar att vår cinfidence level i en perifer hypotes, bör beräknas som en funktion av den kedja av hypoteser/antaganden som hypotesen/antagandet vilar på. Samt, givetvis, confidensen i paradigmet överhuvudtaget. Jag försöker illustrera denna tanke såhär:
"Anta att vi har ett paradigm som vår confidence i är 0.6. [...] Den centrala hypotesen (A) måste som sagt vara 1, tycker jag - det är hela grundantagandet som paradigmet vilar på. Paradigmet säger att sannolikheten för hypotes B är 0.8. Hypotes B vilar på A, och således är sannolikheten för B 1.0*0.8, dvs. P(A)*P(B). (Jag menar: Sannolikheten för A multiplicerat med sannolikheten för B.) Eftersom vår confidence i paradigmet totalt sett - dvs. modellens externa sannolikhet - är 0.6, så är vår confidence level i B 0.8*0.6, dvs. 0.48."
Vi inser genast att vi alltid borde ha låg confidence i perifera hypoteser, eftersom de bygger på långa kedjor av antaganden. Vi inser även att det inte är så skadligt att perifera hypoteser falsifieras, eftersom vi ofta ska ha fel i dessa antaganden. Har vi t.ex. en klass av hypoteser med så pass hög paradigm-intern confidence level som 0.5, så ska ju faktiskt varannan av dessa hypoteser vara fel! Om vi ofta ska ha fel i en hypotesklass, ja då är det så klart inte så farligt för vår confidence level i själva paradigmet att vi ofta har fel där. Har vi däremot oftare än varannan gång fel i hypoteser i hypotesklass CL=0.5, ja då måste vi börja tala om anomalier - och sänka vår confidence i paradigmet i sin helhet.
***
Låtom oss nu ta tre konkreta exempel, på tre vederlagda hypoteser inom tre olika paradigm:
1. Male biased Adult Sex Ratio, våld, och evolutionsteorin.
Paradigm: Evolutionsteorin.
Hypotes: Male biased ASR→våld.
Tänkt mekanism: Ett överskott av män i en population leder till ökad reproduktiv konkurrens om de relativt sett få kvinnorna - konkurrens som är våldsam. Och, "bare branches" är mer antisociala och våldsamma, pga. reproduktiv incel-stress.
Falsifiering: Male biased ASR leder rent empiriskt sett icke till våld.
(Ny hypotes: Ett överskott av män leder till mer monogama mating strategies, eftersom männen vill hålla fast vid sina mates. Att vara monogam har också lägre alternativkostnad; det finns inte lika mycket potentiell reproduktion att vinna på att vara promiskuös. Den konkurrens som äger rum behöver heller inte nödvändigtvis vara våldsam; t.ex. kan män konkurrera genom att visa upp sin intelligens eller kreativitet, och det kan också vara en fungerande strategi att uppvisa förmåga och vilja till hög parental investment - dvs. vara präktig och proper och ha chinos och fast anställning, snarare än att bar-bröla och slåss.)
Nu vill vi kartlägga kedjan av antaganden. Låt oss börja med "Too many men: The violence problem?"
"A popular explanation for violence [...] centers on male-biased sex ratios [...] Given that men are typically more prone to engage in violent competition than are women, the inference is that more men will necessarily lead to more violence. This logic is implicit in how many of us understand sexual selection. Essentially, when there are more males than females in a population, males are expected to compete vigorously for the limited number of mating opportunities available. In applying this idea to humans, it is therefore appealing to attribute elevated rates of violent crime to male-biased sex ratios, where there are, essentially, too many men."De tre aspekter som artikeln belyser är: 1) Den addativa effekten - eftersom män är mer våldsamma, blir det mer våld med högre andel män. Detta säger oss dock ingenting om förväntade beteenden kopplat till ASR, utan beskriver bara det faktum att män begår mer våldsbrott. 2) Att "the risk of violence is greatest when sex ratios are high because the pool of unmarried men (those most prone to violence) is larger in male-biased rather than female-biased populations"; dvs. att ogifta män är mer antisociala. Mer våld från "bare branches" är en effekt av skev sex ratio, eftersom en jämn könsratio skulle ge (förutsättningar för) mer jämlika äktenskapsmönster. 3) Detta är den mest intressanta aspekten i sammanhanget:
"A third source derives from a long-standing model of sexual selection, laid out by Trivers, and developed in influential papers by Emlen and Oring and Clutton-Brock and Vincent, the former with the concept of operational sex ratio (OSR) and the latter with sex differences in potential reproductive rates (PRR). According to the traditional parental investment (PI) model, when one sex is tied up with parental care, or more generally with activities that lower its PRR, the other sex competes over this limited resource, leading to the prediction that the sex in abundance competes more intensely for mating opportunities than does the rarer sex. An ancillary expectation is that this will generate more violence in the more abundant sex. However, this is based on an often unstated assumption that male competition over mating opportunities will entail violence, either through contest interactions with other males, scramble competition over resources, or directly against females. Accordingly, in the evolutionary social science literature, researchers commonly attribute the propensity for violence in men to sexual selection. From this perspective, men engage in more violence than do women because female mammals have obligate parental responsibilities and constitute a prize for the most competitively successful males."Dvs., att män helt enkelt måste konkurrera mera när mates är en knapp resurs, och att denna konkurrens är våldsam; antingen direkt i konkurrens om reproduktionstillfällen (slåss om tjejår på krogen) eller i konkurrens om resurser som indirekt handlar om att kunna konkurrera om mates (eftersom resurser är attraktivt).
Okej, så antagandet som föregår hypotesen "male biased ASR→våld" är att konkurrens är våldsam. Antagandet som föregår det antagandet är "the traditional parental investment (PI) model", dvs. att om ett kön tenderar att ha högre PI, så är det könet och dess PI en resurs som det andra könet konkurrerar om. Alltså: En man vill befrukta kvinnor så att kvinnor investerar i just den mannen avkomma, hellre än i någon annan mans avkomma.
Vidare:
"Building on Bateman’s early evidence of greater sexual selection in males than in females, Trivers proposed that the relative PI of the sexes is a key variable controlling the operation of sexual selection. The higherinvesting sex becomes a limiting resource for the sex that invests less, leading to escalated levels of mate competition in the latter. Often, and especially for mammals, females invest more in parental care than do males; therefore, males face higher levels of competition for access to the limited number of females. Emlen and Oring added the concept of OSR, which is the ratio of sexually active males to sexually receptive females and is highly influenced by patterns of PI. Higher investment by females decreases the amount of time they are ‘receptive’ to fertilization. Such sex differences in the availability of gametes skew the OSR towards males, leading to the claim that males, due to their overrepresentation in the mating pool, face a greater intensity of sexual selection on the traits that make them competitive for relatively scarce females. The same PI that makes females scarce in the OSR also lowers their PRRs and, accordingly, Clutton-Brock and Vincent proposed that PRRs of males and females can be used to predict patterns of competition over mates (scramble or contest) between the sexes. According to this perspective, when males are in abundance, they are expected to compete for mating opportunities. In so far as some males are more successful than others in monopolizing these opportunities as a result of heritable traits, this is expected to lead to intensified levels of sexual selection on males. Although this competition is often thought of as violent, it need not be."Alltså ser kedjan av antaganden/hypoteser ut ungefär som följer:
"the traditional parental investment (PI) model" ⇒ "when males are in abundance, they are expected to compete for mating opportunities [...] as some males are more successful than others in monopolizing these [reproductive] opportunities as a result of heritable traits, this is expected to lead to intensified levels of sexual selection on males" ⇒ "male biased ASR→våld"
Därefter matar vi oss tillbaka till antagandet om sexuell selektion, vilket Wikipedia beskriver som följer:
"Sexual selection is a mode of natural selection where members of one biological sex choose mates of the other sex to mate with (intersexual selection), and compete with members of the same sex for access to members of the opposite sex (intrasexual selection). These two forms of selection mean that some individuals have better reproductive success than others within a population, either from being more attractive or preferring more attractive partners to produce offspring. For instance, in the breeding season, sexual selection in frogs occurs with the males first gathering at the water's edge and making their mating calls: croaking. The females then arrive and choose the males with the deepest croaks and best territories. Generalizing, males benefit from frequent mating and monopolizing access to a group of fertile females. Females have a limited number of offspring they can have and they maximize the return on the energy they invest in reproduction.
The concept was first articulated by Charles Darwin and Alfred Russel Wallace who described it as driving species adaptations and that many organisms had evolved features whose function was deleterious to their individual survival, and then developed by Ronald Fisher in the early 20th century. Sexual selection can, typically, lead males to extreme efforts to demonstrate their fitness to be chosen by females, producing sexual dimorphism in secondary sexual characteristics, such as the ornate plumage of birds such as birds of paradise and peafowl, or the antlers of deer, or the manes of lions, caused by a positive feedback mechanism known as a Fisherian runaway, where the passing-on of the desire for a trait in one sex is as important as having the trait in the other sex in producing the runaway effect."Och före "sexual selection"-antagandet finns det mest centrala antagandet av de alla i hela evolutionsparadigmet: "Natural selection", såklart. Wiki igen:
"Natural selection is the differential survival and reproduction of individuals due to differences in phenotype. It is a key mechanism of evolution, the change in the heritable traits characteristic of a population over generations. Charles Darwin popularised the term 'natural selection', contrasting it with artificial selection, which is intentional, whereas natural selection is not.
Variation exists within all populations of organisms. This occurs partly because random mutations arise in the genome of an individual organism, and offspring can inherit such mutations. Throughout the lives of the individuals, their genomes interact with their environments to cause variations in traits. The environment of a genome includes the molecular biology in the cell, other cells, other individuals, populations, species, as well as the abiotic environment. Because individuals with certain variants of the trait tend to survive and reproduce more than individuals with other, less successful variants, the population evolves. Other factors affecting reproductive success include sexual selection (now often included in natural selection) and fecundity selection.
Natural selection acts on the phenotype, the characteristics of the organism which actually interact with the environment, but the genetic (heritable) basis of any phenotype that gives that phenotype a reproductive advantage may become more common in a population. Over time, this process can result in populations that specialise for particular ecological niches (microevolution) and may eventually result in speciation (the emergence of new species, macroevolution). In other words, natural selection is a key process in the evolution of a population.
Natural selection is a cornerstone of modern biology. The concept, published by Darwin and Alfred Russel Wallace in a joint presentation of papers in 1858, was elaborated in Darwin's influential 1859 book On the Origin of Species by Means of Natural Selection, or the Preservation of Favoured Races in the Struggle for Life. He described natural selection as analogous to artificial selection, a process by which animals and plants with traits considered desirable by human breeders are systematically favoured for reproduction. The concept of natural selection originally developed in the absence of a valid theory of heredity; at the time of Darwin's writing, science had yet to develop modern theories of genetics. The union of traditional Darwinian evolution with subsequent discoveries in classical genetics formed the modern synthesis of the mid-20th century. The addition of molecular genetics has led to evolutionary developmental biology, which explains evolution at the molecular level. While genotypes can slowly change by random genetic drift, natural selection remains the primary explanation for adaptive evolution."Så, skissartad kedja av antaganden/hypoteser:
Natural selection ⇒ sexual selection ⇒ the PI model ⇒ "males in abundance→intensified levels of sexual selection on males" ⇒ "male biased ASR→våld"
Låt oss då assigna sannolikhet och confidence. (Jag måste understryka att allt är exempel, samt be om ursäkt om jag blandar begreppen på ett orimligt eller ovanligt vis. Min avsikt är naturligtvis att göra mig själv förstådd. CL=Confidence Level.)
Min confidence i evolutionsparadigmet är 0.999 - modellens externa sannolikhet är alltså 0.999. Inom paradigmet påstår jag att den mest centrala hypotsen har sannolikhet 1; detta är ju själva paradigmet. Dess bultande hjärta.
Hypotesen "sexual selection" är också synnerligen central, och får inom-paradigmatisk sannolikhet 0.99. ""The traditional parental investment (PI) model" är väl etablerad och får CL 0.95 inom paradigmet.
"Males in abundance→intensified levels of sexual selection on males" får också 0.9 - det känns som att man är säker på sin sak tills man inte längre är säker på sin sak. (Därav kan vi all lära, säger moralkakebagaren.) Även "male biased ASR→våld" har man verkat känna sig säker på ("[a] popular explanation for violence [...] centers on male-biased sex ratios"), så vi ger 0.85 till den hypotesen.
Då har vi följande kedja internt i paradigmet:
1*0.99*0.95*0.9*0.85=0.7194825≈0.7
Så, min inomparadigmatiska CL för "male biased ASR→våld" är 0.7, vilket ger mig faktiska CL ≈0.7 (eftersom 0.7*0.999≈0.7). 0.7 kan verkar högt, särskilt i hindsight eftersom den var fel; men 0.7 är verkligen väldigt mycket lägre CL än 0.999, som ju är min CL avseende paradigmet i sin helhet.
Okej, hypotesen var alltså fel. Hur mycket måste jag justera min CL avseende paradigmet?
I ärlighetens namn skulle jag behöva göra det här på många hypoteser av CL-klass 0.7, men det pallar jag inte. Jag får helt enkelt förhålla mig till att hypotesen borde ha varit sann oftare än inte, och att det är milt förvånande att den falsifierades.
För att ändå driva experimentet i nån sorts mål, låtsas jag att jag utvärderat många hypoteser av CL-klass 0.7, och att jag då inser att jag måste justera ner min CL till 0.5 för denna klass av hypoteser. Dvs., hypotesklassen har haft 0.2 CL för mycket i genomsnitt.
Betyder det att jag måste justera ner min confidence i paradigmet med 0.2? Då tror jag plötsligt bara 0.799 på evolutionsteorin! Det känns svårt att tro att jag någonsin skulle assigna så låg confidence till detta paradigm.
Å andra sidan - "where did the improbability come from?" Det kanske är exakt lika osannolikt att hypotesklass CL 0.7 skulle vara korrekt bara varannan gång i snitt, som att jag skulle justera ner evolutionsteorin till CL 0.799.
Antingen är mitt experiment jättedåligt (det är det). Eller så ska jag justera ner CL i evolutionen till knappt 0.8 (det tänker jag inte göra). Eller så har jag tänkt fel i hur jag ska justera - jag kanske borde plocka bort sannolikhet från de andra hypoteserna i kedjan av antaganden istället?
Om alternativ (3) är sant, så känns det som att "det glömda antagandet" om att konkurrens måste vara våldsam, ska in i mitten av kedjan - och att detta antagande borde assignas lite egen sannolikhet, som kanske inte är så hög. För ärligt talat - hur ofta leder konkurrens till våld, i din egen vardag? Inte så himla ofta, gissar och hoppas jag.
Så, kanske "lösningen" här är det som påpekas i nämnd artikel. Som sagt, "this is based on an often unstated assumption that male competition over mating opportunities will entail violence, either through contest interactions with other males, scramble competition over resources, or directly against females."
Det ska in en till länk i kedjan, då. En med låg inomparadigmatisk sannolikhet.
Natural selection ⇒ sexual selection ⇒ the PI model ⇒ "males in abundance→intensified levels of sexual selection on males" ⇒ "male competition over mating opportunities will entail violence" ⇒"male biased ASR→våld"
Vi ger det nya, "gömda" antagandet CL 0.4. Ny sannolikhetskedja också då:
1*0.99*0.95*0.9*0.4*0.85=0.287793≈0.3
Oj! Nu var inomparadigmatisk CL för "male biased ASR→våld" jättelåg! Bara 0.3!
Det känns som att jag plötsligt inte alls är förvånad för att antagandet visade sig vara inkorrekt. Hypoteser av CL-klass 0.3 ska bara vara korrekta mindre än en gång på tre. Jag känner inte längre något behov av att justera ned min confidence i evolutionsteorin. Puh!
Men, däremot noterar jag att det kan finnas gömda antaganden som gör att jag borde justera ner CL avseende perifera antaganden. Och det kan säkert finnas en funktion som beskriver hur sannolikheten för gömda, glömda antaganden ökar ju längre ut från paradigmets centrum vi färdas.
***
2. Socialpsykologin och stereotype threat.
(Bakgrund: Spridda genusskurar; "Ibland måste man bara få dra en runk och äta glass"; Singer, jämlikhet och feminism; löneskillnadsrant; gränserna för postmodernismen; fuck Freud.)
Radiolab:
Presentationen av Radiolab-avsnittet berättar historien rätt så effektivt:
"Back in 1995, Claude Steele published a study that showed that negative stereotypes could have a detrimental effect on students' academic performance. But the big surprise was that he could make that effect disappear with just a few simple changes in language. We were completely enamoured with this research when we first heard about it, but in the current roil of replications and self-examination in the field of social psychology, we have to wonder whether we can still cling to the hopes of our earlier selves, or if we might have to grow up just a little bit."Låt oss citera mera, från Replication Index:
"Research on stereotype threat and women’s performance on math tests is one example where publication bias undermines the findings in a seminal study that produced a large literature of studies on gender differences in math performance. After correcting for publication bias, this literature shows very little evidence that stereotype threat has a notable and practically significant effect on women’s math performance (Flore & Wicherts, 2014).
Another important line of research has examined the contribution of stereotype threat to differences between racial groups on academic performance tests. This blog post [dsv. den jag citerar här] examines the strength of the empirical evidence for stereotype threat effects in the seminal article by Steele and Aronson (1995). This article is currently the 12th most cited article in the top journal for social psychology, Journal of Personality and Social Psychology (2,278 citations so far)."Blogposten tittar så på ett gäng studier på stereotype threat, och konkluderar:
"Racial stereotypes and racial disparities are an important social issue. Social psychology aims and promises to contribute to the understanding of this issue by conducting objective, scientific studies that can inform our understanding of these issues. In order to live up to these expectations, social psychology has to follow the rules of science and listen to the data. Just like it is important to get the numbers right to send men and women into space (and bring them back), it is important to get the numbers right when we use science to understand women and men on earth. Unfortunately, social psychologists have not followed the examples of astronomers and the numbers do not add up.
The three African American women, features in this years movie 'Hidden Figures'[...], Katherine Johnson, Dorothy Vaughan, and Mary Jackson might not approve of the casual way social psychologists use numbers in their research, especially the wide-spread practice of hiding numbers that do not match expectations. No science that wants to make a real-world contribution can condone this practice. It is also not acceptable to simply ignore published results from well-conducted studies with large samples that challenge a prominent theory."Okej, så stereotype threat kan betraktas som vederlagt. Vad bygger denna hypotes då på för antaganden? Och vad är de centrala antagandena inom paradigmet socialpsykologi? Wiki:
"Social psychology is the scientific study of how people's thoughts, feelings, and behaviors are influenced by the actual, imagined, or implied presence of others. In this definition, scientific refers to the empirical investigation using the scientific method. The terms thoughts, feelings, and behavior refer to psychological variables that can be measured in humans. The statement that others' presence may be imagined or implied suggests that humans are malleable to social influences even when alone, such as when watching television or following internalized cultural norms. Social psychologists typically explain human behavior as a result of the interaction of mental states and social situations.
Social psychologists examine factors that cause behaviors to unfold in a given way in the presence of others. They study conditions under which certain behavior, actions, and feelings occur. Social psychology is concerned with the way these feelings, thoughts, beliefs, intentions, and goals are cognitively constructed and how these mental representations, in turn, influence our interactions with others."Det finns ett gäng exempel på mer omfattande litteratur som handlar om "assumtions in social psychology", men inget jag hittar i fulltext på rak arm. (Ex. 1; ex. 2.) Lite historik och översikt kan vi dock hitta här. Definitionen är "the scientific field that seeks to understand the nature and causes of individual behavior in social situations", och förhistorien spänner över Aristoteles (människor är naturligt sociala), Hegel ("group mind"), och volkerpsykologie (kollektivt medvetande).
Ett klassiskt experiment som ligger i bottnen på paradigmet är Milgram-expertimentet:
"Milgrams lydnadsexperiment eller Milgramexperimentet är en serie berömda socialpsykologiskaexperiment. Försöken avsåg att belysa och mäta försökspersoners benägenhet att lyda en auktoritetsom instruerar försökspersonen att utföra handlingar som personen normalt inte skulle vilja utföra av samvetsskäl.
Försöket beskrevs första gången 1963 av Stanley Milgram, psykolog vid Yale University. 1974 publicerade han ytterligare en bok i ämnet, Obedience to Authority: An Experimental View."Även detta experiment har blivit starkt ifrågasatt, men fortsätter enligt uppgift att läras ut som gospel i alla fall vid SU:s kurser i ämnet. Här gås också igenom på vilka - många! - sätt experimentet suger, men att det ändå okritiskt harvas i forskning och utbildning inom socialpsykologin.
I digress. Åter till översikten. Centrala antaganden inom ämnet är:
"All behavior occurs in a social context, even when nobody else is physically present.
A major influence on people's behavior, thought processes and emotions are other people and the society they have created."Okej, dessa antaganden finns i mitten av paradigmet. Vi är sociala varelser och kan icke agera utan hänsyn till våra begrepp om våra medmänniskors förväntningar på oss. Det handlar väldigt mycket om kultur som ontologiskt distinkt storhet, och om språkets påverkan på individens handlingsutrymme. Inte så lite Foucault, helt enkelt. Så delar socialpsykologin också rötter med sociologin. Det andra benet är psykologin. Jag ser själv mycket Freud i antaganden såsom just stereotype threat, eftersom det handlar om en slags "mental" placebo, dvs. det undermedvetnas påverkan.
Stereotype threat har varit en av socialpsykologins käpphästar under lång tid, vilket bl.a. Radiolab-dokumentären med all önskvärdhet indikerar. Denna hypotes ligger inte så långt ut i periferin. Stereotype threat
"arises when one is in a situation where one has the fear of doing something that would inadvertently confirm a negative stereotype. It is cued by the mere recognition that a negative group stereotype could apply to you in a given situation.Stereotype threat bygger således på antagandet om stereotyper:
It is important to understand that the person may experience a threat even if he or she does not believe the stereotype. Simply, in the context, the person perceives that the stereotype is a plausible characterization of himself or herself by others (Steele & Aronson, 1995)."
"A stereotype is '...a fixed, over generalized belief about a particular group or class of people.' (Cardwell, 1996).
[...]
The use of stereotypes is a major way in which we simplify our social world; since they reduce the amount of processing (i.e. thinking) we have to do when we meet a new person.
By stereotyping we infer that a person has a whole range of characteristics and abilities that we assume all members of that group have. Stereotypes lead to social categorization, which is one of the reasons for prejudice attitudes (i.e. “them” and “us” mentality) which leads to in-groups and out-groups."Vi kan notera att evolutionspsykologin tenderar att betona att stereotyper ofta är korrekta, dvs. att det är rimligt att anta att vi har evolverat förmågor att göra helt okej generaliseringar. (Se: Inte en recension av Pinker; Darwinian left etc.; blandat om könsdysfori och memetisk evolution; Newcomb och afroamerikaner; Coleman Hughes säger det bättre. Se också: Medvetet provokativ men kanske viktig poäng.)
I alla fall, hypoteskedjan (ber om ursäkt om kedjan inte är helt spikrak hära...):
"All behavior occurs in a social context, even when nobody else is physically present" ⇒ "A major influence on people's behavior, thought processes and emotions are other people and the society they have created" ⇒ "The use of stereotypes is a major way in which we simplify our social world. By stereotyping we infer that a person has a whole range of characteristics and abilities that we assume all members of that group have. Stereotypes lead to social categorization" ⇒ "Stereotype threat arises when one is in a situation where one has the fear of doing something that would inadvertently confirm a negative stereotype. It is cued by the mere recognition that a negative group stereotype could apply to you in a given situation" ⇒ "Stereotype threat can have a detrimental effect on till exempel students' academic performance"
Okej, vilket fet jävla kedja då. Vi förenklar lite för överblickbarhetens skull:
Allt beteende sker i en social kontext. En central påverkansfaktor för beteende är andra människor och det samhälle de skapat ⇒ Stereotyper är en viktig mekanism för att hantera verkligheten - stereotyper innebär social kategorisering och generalisering ⇒ Stereotype threat uppstår när en är rädd för att leva upp till en stereotyp ⇒ Stereotype threat kan ha betydande effekt på t.ex. prestation
Hm. Själva stereotype threat-effekten är förhållandevis paradigm-perifer ändå (länk nr. 4 i kedjan). Det säger mig direkt att inomparadigmatiskt CL i stereotype threat effekt-hypotesen kommer att vara ganska låg, vilket gör att falsifieringen inte kan skada paradigmet så mycket. Damn it. Detta känns kontraintuitivt. Men, kanske bara för mig, som tycker att socialpsykologi håller på med massa crap.
Låtom oss sannolikhetsbedöma. Jag försöker färdas tillbaka i tiden till 2014 och beyond, när jag fortfarande glatt pysslade med IAT-test och tyckte att Blink och Märk Världen återupprättade Freud. Detta så att jag ska kunna assigna CL på ett ärligt sett, utan för mycket hindsight bias. När det begav sig var nog min confidence i paradigmet ifråga omkring 0.99. Fy som jag skäms.
Central hypotes alltid inomparadigmatisk sannolikhet 1, är regeln. "Stereotyper är en viktig mekanism för att hantera verkligheten - stereotyper innebär social kategorisering och generalisering" - detta känns banne mig närmast trivialt, och får modellberäknad sannolikhet 0.99. "Stereotype threat uppstår när en är rädd för att leva upp till en stereotyp" låter egentligen rätt långsökt post replikationskrisen, men jag vet att det var stapelvara under tidigt 2010-tal. Sannolikhet 0.9 på den. Så till effekten: Stereotype threat påverkar prestation avsevärt. Ja, det är rätt intimt förknippat med att fenomenet finns - det uppmäts ju i och med sin effekt. Så 0.9 på den också.
Sannolikhetskedja i paradigmet:
1*0.99*0.9*0.9=0.8019, dvs. ca 0.8.
För att ta med externa CL:n i beräkning, och ge mig faktiska CL för stereotype threat-hypotesen, multiplicerar jag med 0.99 (min confidence avseende paradigmet) =0.793881≈0.8
Okej... 0.8 either way. I alla fall, att stereotype threat är fel säger inte så mycket - återigen skulle jag behöva utvärdera flera olika hypoteser i samma CL-klass, för att ärligt kunna avgöra hur off confidence-nivåerna är, och således hur mycket min tilltro till paradigmet bör nedjusteras. Men, vi gissar återigen (för experimentets om än icke för sanningens skull) att 0.8-hypoteserna egentligen bara är sanna varannan gång. Jag är ju ändå förvånad över att stereotyper threat-hypotesen falsifieras. 0.8 är ju hyfsat hög CL ändå.
Så, då ska jag justera ner min tilltro till paradigmet socialpsykologi med 0.3! 0.69 motherfucker. Haha fyfan vad låg sannolikhet för ett paradigm. Nä serru, här krisar det rejält. Nu gör jag snart slut.
***
3. Genusvetenskapen, och allt som gick åt helvete med den.
Jag fuskade med evolutionsteorin, och jag fuskade med socialpsykologin, men för genusvetenskapen har jag faktiskt ett stort antal falsifierade hypoteser att förhålla mig till. Här kommer de, något slarvigt sammanfattade pga. vill ej ge mer rant-utrymme än vad som redan givits här på Antropofagi-bloggen:
1. Arbetsmarknadsutfall beror företrädesvis på könsdiskriminering och/eller könsnormer (se flera länkade inlägg under "bakgrund" nedan)
(Bakgrund: Vad vill jag tro; spridda genusskurar; social inkompetens; älskling, zombieproblemet åt upp min vetenskapsfilosofi; feminist; oinitierade gissningar om lön och kön; feminismen vantolkad; den vidunderliga historien om yrkesarbetande kvinnor; de gömda konnotationerna; tro på tro; uppfriskande ilska; bättre rehabilitering; krisa uppfattning på marginalen; rehabiliteringen funkar inte; #metoo och min röv; relationsskeppet; krokiga utropstecken; lesbiska har högre lön än heterokvinnor; Singer, jämlikhet och feminism.)
Okej, så samtliga dessa 10 hypoteser är falsifierade deluxe. Eftersom jag själv varit en genus-wanker så kan jag gå i god för att CL knappast understiger 0.99 i dessa kretsar. Fan, tror knappt det finns sannolikheter - allt är bara helt jävla sant. "Sanningen är", som Veronica Palm brukar säga.
Men, vi säger väl 0.9 per hypotes för att vara snälla.
Så, hur perifera är dessa hypoteser? Södertörns högskola menar i alla fall att "[ä]mnet utgår ifrån att genus och sexualitet är sociala och kulturella konstruktioner." Vi kan väl lägga till ett antagande därpå, nämligen att normerna som bär dessa konstruktioner har en avsevärd, ja dominerande, kausal påverkan på det allra mesta. De två centrala hypoteserna har definitivt inom-paradigmatisk CL 1, dvs. modellberäknad sannolikhet 1. Så, det tio kedjorna:
1. "Genus och sexualitet är sociala och kulturella konstruktioner, dvs. normer" ⇒ "Normerna påverkar alla människors beteende avsevärt" ⇒ "Arbetsmarknadsutfall beror företrädesvis på könsdiskriminering och/eller könsnormer"
2. "Genus och sexualitet är sociala och kulturella konstruktioner, dvs. normer" ⇒ "Normerna påverkar alla människors beteende avsevärt" ⇒ "Knarkvåld etc. förklaras av maskulinitetsnormer"
3. "Genus och sexualitet är sociala och kulturella konstruktioner, dvs. normer" ⇒ "Normerna påverkar alla människors beteende avsevärt" ⇒ "Löneskillnaden beror på diskriminering"
Etcetera, ni fattar nog.
Så, varje kedja ger oss:
1*1*0.9=0.9
Vi har 10 hypoteser i 0.9-klassen. Samtliga är fel. Vi skulle vilja att en av dem var fel. Ack.
Så, vi justerar ner 0.9 till 0. Min bedömning är att en person som tror på genusvetenskap, tenderar att tro väldigt mycket på det. Låt oss lite vänligt sådär säga att CL avseende paradigmet är 0.999.
Sänker vi CL 0.999 med 0.9 har vi 0.099.
Damn, dude. Det är liksom som en jävla Chan-wook Park-film det här. Som att relationen slutar med att vi blir våldtagna mitt på matbordet. Så måste vi typ krossa vår partners tunga med en hammare, som hämnd.
Det känns tematiskt lite vågat att komma in på domestic violence när man pratar om genusvetenskap. i kritiska ordalag. Läsaren kanske bör göras medveten på att jag bara vill återknyta till detta långa, långa inläggs initiala analogi - den mellan vetenskapligt paradigm och parrelation. Att sänka sin confidence i ett paradigm från 0.999 till 0.099 är liksom inte ens att jämföra med att den jäveln bedragit dig med din bästa vän. Det är liksom sju resor värre än så.
***
Det var genomgången av tre paradigm, för att exemplifiera hur falsifiering av mer eller mindre perifera hypoteser bör påverka vår tilltro till paradigmen i stort.
Thank you and good night.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar