Mer anonymt internetz-rappande

Och igen!

 

 

Inget om inget

Antropofagi brukar förknippa följande:

 

Liberalism

Deontologi

Möjlighet

Resonemang

Individ

 

Socialism

Utilitarism

Utfall

Evidens

Struktur

 

Men - är det verkligen så?

 

Jag har tidigare varit inne på att John Stuart Mill egentligen var utilitarist, och att socialism och liberalism ursprungligen gick hand i hand. Skiten är således snärjig.

 

Egentligen är ju alla utilitarister, men vissa av oss erkänner att vi inte är så bra på/det kan vara logiskt omöjligt att genomföra en perfekt nyttokalkyl - därför håller vi oss med riktlinjer, dvs. principer, som vi baserar på hävd och tradition och historisk data. (Många principer har haft ett syfte. Vissa syften går förlorade eller blir ut-daterade. Utmaningen: Veta vilka principer som ska förkastas respektive behållas.)

 

Så - då är ju egentligen liberalerna mer intresserade av faktiskt utfall, och socialisterna mer intresserade av teoretiska resonemang. Liberalerna säger ju pragmatiskt: "Hey, det funkar inte att döda alla judar och/eller intellektuella, även om det ser bra ut i din utopiska modell. Så vi skiter i det."

 

Medan socialisterna säger: "Låt oss skapa en kommunistisk utopi. Kolla vilken bra abstrakt modell jag har som pekar på att det kommer att fungera utmärkt."

 

Det är ju liberalerna som pekar på historiska misstag och ber oss icke upprepa. Detta är en ganska mondän invändning. Det är socialister, möjligen, som kan framhärda i att kommunism är bra i teorin. Som om detta spelade någon roll.

 

Och - liberaler är ju sjukligt intresserade av (vissa) strukturer, t.ex. marknader. Där är det ofta socialisten som göttar ner sig på den miserable individens nivå för att visa på den mänskliga kostnaden för liberalernas högflygande teorier.

 

Kanske bär liberaler och socialister på ungefär samma kors; samma vetenskapsteoretiska utmaningar.

 

Det vi bör komma ihåg är särintressenas kapande av liberalismen, det som i slarvig folkmun kallas nyliberlismen, inte delar den egentliga liberalismens goda sidor eller socialismens dito.

 

Nyliberalismen = ulven i fårakläder. Gynnandet av den egna godtyckligt avgränsade klanen, under annan flagg. False consequentialism tillämpat konsekvent.

 

Utilitarismen är väl just den allmängiltiga ram som alla vi andra underförstått helgar. Skillnaden mellan liberaler och socialister är kanske vilka system de tillämpar inom denna ram, eller möjligen vilka vägledande principer som får företräde.

 

(Relaterat: Moralfilosofiska debatten; SchäsLong del 14; rant om nyliberalism; deontolutarism; cliffhanger; surrogatmödraskap och Syndafallet; AI-moral; lyda, inte växa; Sapiens-parentes; ändra uppfattning.)

Mycopsykologi

Det verkar som att Anonym Internetz-rappare varit i farten igen:

 

 

(Relaterat: Cirkel; inte så kul med knark; färdrapport, och epilog.)

Uppfriskande äkta känsla av ilska

Det här med Google-PM-gate verkar bekräfta den där känslan av att feminismen inte har mått så bra av förvandlingen i två steg 1) från samhällsvetenskaplig teoribildning till subkultur, och 2) från subkultur till mainstream.

 

Själva "Anti-diversity"-promemorian är synnerligen vederhäftig, saklig, avvägd, och till innehållet i stora delar närmast trivial. Ändå var det omöjlig mat att svälja för det feminism-paradigm som instinktiv slår ifrån sig ifrågasättanden och alternativa världsbilder. Att sparka författaren var naturligtvis också det bästa Google kunde göra för att ge honom rätt.

 

Likhetsfeminism är korkat. Det finns självklart skillnader mellan kvinnor och män. Normalfördelningskurvorna må överlappa kraftigt, men liksom: Kvinnliga idrottare med manliga nivåer av testosteron varvar sina kvinnliga kollegor.

 

Varför vill transpersoner byta kön?

 

Män och kvinnor är biologiskt olika. Detta får vissa implikationer. T.ex. är ofta kvinnan oftare primär anknytningsperson, då hon föder ut barnet och dessutom i idealfallet ammar det. Män kan vara primär anknytningsperson, men kvinnor är det i praktiken betydligt oftare. Detta leder till att kvinnor ofta tar större ansvar för familj, oftare jobbar mer deltid, etcetera. Vilket får effekter i pensionskuvertet några år senare, och gör att kvinnor oftare är fattigpensionärer.

 

Tankefel: Att försöka lösa detta genom att påstå att alla män och kvinnor egentligen väljer fel - kränker sina egentliga preferenser - och att vi måste bygga ett system där kvinnor och män väljer exakt samma sak i exakt samma utsträckning.

 

Ett lite enklare sätt, skulle vissa hävda, är att helt enkelt ändra på ett dåligt jävla diskriminerande pensionssystem.

 

Löneskillnader (ej de oförklarade...) består i stor utsträckning av att kvinnobranscher har lägre löner än mansbranscher.

 

Tankefel: Att försöka få män och kvinnor att välja exakt samma utbildningar och karriärer i exakt samma utsträckning. Skapa sann ekonomisk jämlikhet istället! Korrigera lönebildningen liksom, jämna ut löneläget - beskatta och fördela. Tranferera!

 

Jävla idioter, tänker jag, när jag ser sk. vänstern tjata om att för många kvinnor väljer att arbeta deltid, eller att för få kvinnor väljer att läsa till ingenjörer. Ni är vänster liksom! Kötta lite för fan! UTJÄMNA!!! Det är bra, jag lovar. Lovar. Lovar-lovar. LOVAR! Ni löser fel saker, i fel led! Dumma jävlar, vill jag säga, men det är väl inget sakargument.

 

Har ni råkat betrakta jämställdhet som ett sacred value? Förväxlar ni jämlikhet med mångfald?

 

Ingen kan agera i ett normvakuum. Det är inte det vi ska vilja åstadkomma. Det vi ska vilja åstadkomma är jämlikhet, dvs. makt och resursfördelning, dvs. i praktiken allmän rösträtt och ekonomisk jämlikhet. Hålla på att moralisera över människors livsval skapar inte mer lycka i världen.

 

Inte heller, kära likhetsfeminister, hålla på att önska att världen ska vara på ett sätt, när den kanske (sannolikt) är på ett annat. Som en bekant sa häromdagen: Jag är feminist just eftersom män och kvinnor är olika. Om män och kvinnor alla födde barn, alla ammade, alla hade samma biologi och hormonnivåer, då hade förmodligen ojämställdheten aldrig uppkommit.

 

Feminism ska vara en normativ ståndpunkt: "Jag tycker att män och kvinnor ska vara jämställda! Dvs., ska ha lika mycket makt och resurser."

 

Får kvinnor lägre löner, lägre pensioner? Tja, i ett jämlikt samhälle finns det inga missgynnade grupper, per definition. Skitsamma vad de har för kön, bilogiska förutsättningar, IQ, sexuell läggning, etcetera.

Det här är inte meta-contrarianism, blott sunt förnuft. Och att det är vänstern som failar på denna tankenöt får mig fan att vilja kräkas.

 

(Det finns även smarta människor som kommenterar den här skiten.)

Det är faktiskt inte rätt med nazistisk våldsutövning

Just nu! Alla är upprörda över Trump!

 

Okej, det var inte en särskilt specifik tidsangivelse. Låt mig försöka igen:

 

Just nu! Alla är upprörda över Trumps nazi-apologetism!

 

Hm, måste nog specificera ytterligare:

 

Trumps nazi-apologetism kopplat till att en högerextrem tog högerregeln på extremt mycket allvar och plöjde ett gäng demonstranter med sin bil!

 

Okej, visst, osmakligt av Trump att lägga den sk. kålsupare-teorin. Dock: Är det inte exakt vad svensk borgerlighet alltid gjort? I samband med Kärrtorp-attacken? Showan-prylen i Malmö? Demonstrationer var helst i Sverige?

 

Jag vill till och med dra mig till åminnes att jag klagat på detta förut.

 

(Ja det verkar jag banne mig ha gjort... ett par gånger... om man säger så.)

 

Kan emellertid också dra mig till samma åminnes att jag själv gjort mitt bästa för att relativisera våld som utövas i vänsterns namn.

 

(Ja det verkar jag banne mig ha gjort.)

 

Vi måste väl ändå sträva mot lite konsekvens, änna? Så antingen tycker vi som svenska borgare: Nazister som attackerar vänsterdemonstranter är inte värre än vänsterdemonstranter som blir attackerade av nazister. Tycker vi så, ja då har Trump icke alls syndat. I just detta fallet.

 

Eller så tycker vi att just nazister som anfaller demonstranter är förkastligt, och att kålsupareteorin inte gäller. Då har Trump, och varenda borgerlig ledarskribent, syndat big time.

 

Samtidigt undrar jag om jag inte möjligen har lärt mig att sluta relativisera vänstervåld. Denna nyfunna ansats får mig att vilja försvara de borgerliga ledarskribenterna, och således i förlängningen även Trump.

 

Kan jag ur denna slutsats härleda att, givet ett korrekt resonemang, mina premisser varigt felaktiga? Jag tror det. Helt okej att fortsätta relativisera vänstervåld och förkasta kålsupareteorin. Gamla Antropofagi, meta-contrarianism, 1-0!