Magkänsla vs forskning, del 2 - Invandring och högerextremas framgångar

I dessa glada juletider kan en lätt hamna i diskussioner med vänner och familj. Diskussionerna kan t.ex. handla om huruvida stor invandring kan förklara högerextrema partiers framgångar i mottagarlandet.

***

En diskussion kan förlöpa som följer:

Vissa missförstånd reds ut. Din motdebattör erkänner, överbevisad av dina myndiga källor (Riksgälden, Myndigheten för Samhällsberedskap, OECD, Arena Idé) och i avsaknad av någon som helst empiri annat än anekdotisk, att "flyktingkrisen" sannolikt inte är en egentlig kris för nationalstaten Sverige. Detta i termer av makroekonomi.

För att ändå kunna hävda "kris", påstår motdebattören att flyktingmottagande skapar politisk kris: "Det tycks mig självklart att det stora stödet för det tidigare öppet nazistiska Sverigedemokraterna, kan förklaras med Sveriges unikt höga mottagande."

Vänta lite, hr. Motdebattör. Färsk forskning visar att stödet för högerextrema partier samvarierar med låga nivåer av arbetslöshetsersättning. Däremot inte med nivåer av mottagande. Polen och Ungern är två av de mest högerextrema länderna i EU-samarbetet, men kan uppvisa etniskt homogena populationer. I Finland, som tar emot betydligt färre invandrare än Sverige, står Sannfinländarna starka. Historiskt sett ser vi inte att invandring leder till högerextrema framgångar. USA har haft hög invandring, och en marginaliserad extremhöger. Tyskland under 30-talet hade en låg invandring, men blev snart Hitler-Tyskland.

Migrationsinfo.se (upphovsorganisation är den liberala tankesmedjan Fores) lyfter fram några faktorer som tycks gynna högerextremas framgångar. Exempel är "minskad legitimitet för politiska institutioner" (misstro för etablissemanget), "konvergens i den politiska rymden" (alla partier går mot mitten), samt "ökad politisering av nya sakfrågor" (invandring upp på dagordningen). Den senare relaterar till medias beskrivning av invandring som något hotfullt ("FLYKTINGKRIS!"), samt  etablissemangspartiernas hantering av migrationsfrågor ("STÄNG ÖRESUNDSBRON!").

Allt i allt tycks inte "stor invandring" leda till att högerextrema partier frodas.

***

"Men jag tror ändå att Sverige är ett specialfall! Det kan inte vara en slump att SD samlar 20 procent av väljarna, samtidigt som vi har en stor invandring!"

Med viss uppgivenhet noterar Antropofagi att magkänslan, den vann visst igen.

Gott nytt år!


Magkänsla vs forskning, del 1 - skolsegregationen

I dessa glada juletider kan en lätt hamna i diskussioner med vänner och familj. Diskussionerna kan t.ex. handla om huruvida opera subventioneras i lagom utsträckning, eller t.ex. om huruvida det fria skolvalet orsakar segregation eller ej.

***

En själv kan med emfas hävda att visst, boendesegregationen drar givetvis sitt strå till stacken, men konsensus i forskningen är att skolvalet de facto orsakar ökad segregation. Skolverkets slutsatser om likvärdighet och det fria skolvalets effekter lyder:

"Skolverket bedömer att det fria skolvalet sannolikt har bidragit till ökade resultatskillnader mellan skolor och en ökad socioekonomisk skolsegregation och därmed till minskad likvärdighet."

Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén efterfrågar insatser för att motverkar skolvalets negativa effekter. Hennes case är att fria skolvalet ökar klyftor, eftersom det gör att "resurser inte styrs mot välkända behov".

Forskning visar att mekanismerna bakom det fria skolvalets negativa effekter är att svenskfödda och medelklassgrupper väljer bort skolor "som domineras av synliga minoriteter", att "ökade resultatskillnader mellan skolor inte beror på ökande boendesegregation", samt att skolvalet främst utnyttjas "av priviligierade grupper" (som undviker underpriviligierade grupper).

Forskningsprojektet Den svenska skolans nya geografi noterar även att PISA-studien visar på växande klyftor i svensk skola, samt att de ökande skillnaderna enligt OECD ser ut att leda till försämrade genomsnittliga resultat.

***

Din motdebattör tittar på forskningen, blinkar. Ansiktet är uttryckslöst.

En marklöpare rullar förbi, prasslar lite. Annars total stillhet.

Tystnaden bryts plötsligt av att din motdebattör harklar sig för att tala:

"Men jag tror ändå att ett tvingat skolval är försumbart på lite mer 'makrotisk' nivå [...] eftersom andra faktorer spelar en större roll när man väljer var man ska bosätta sig."

Jamen dåså!

Antropofagi skulle vilja erinra sig Pontus Pilatus ord i Kyrklunds Om Godheten.

"Jag tror inte. Jag anser."

***

Epilog:

Vänner som arbetar i Malmös skolor berättar om den tuffa situationen som råder pga. det stora flyktingmottagandet. Klasserna växer, många nya barn kan inte alls tala svenska. Flyktingkris? Nä. Politisk oförmåga att fördela ansvar och resurser.

Av Malmös många skolor måste endast de kommunala ta emot flyktingbarn. Privata skolor behöver inte ta in nyanlända afghanska och eritreanska ungdomar i sina klassrum. I de privata skolorna tuffar undervisningen på som vanligt. I de kommunala skolor där elevgruppen redan (enligt SCB:s definition) består av barn med utländsk bakgrund, där ökar belastningen på pedagogerna. Mindre resurser, större behov.

Samtidigt, en halv klassklyfta bort i Antropofagis födelsestad Lund, skjuter staten till X antal miljoner för att bygga en sannolikt ineffektiv spårvagn som få sakkunniga verkar vilja ha. Malmö stad, som tar det ojämförligt största ansvaret för Sveriges nya invånares väl och ve, de får däremot inte se en spänn.

Boendesegregation i huvudstaden

När Antropofagi, trind skåning i gåsapågs-mundering, kavat och förhoppningsfull migrerade till Stockholm för ca fem år sedan, slogs hen av segregationens pinsamma synlighet. Jämfört med Malmö eller Köpenhamn är Stockholm löjeväckande uppdelat. Vita/rosa/bleka människor befolkar innerstaden, och framförallt områden såsom Östermalm (där alla fö. har kravatt och/eller servett i bröstfickan, och där Ian Wachtmeister dagligen ses rasta sina många taxar). Tensta, Hallunda med flera ytterområden är mer internationellt präglade. Här bor människor med mer melaninrik hud, samt finska alkoholister.

(Tonen ovan är raljerande ironisk, men egentligen helt gravallvarligt menad. Antropofagi har likt många andra nyinflyttade kämpat på huvudstadens andrahandsmarknad, och bott i knappt tio olika områden, såsom Hornstull, Solna, Gullmarsplan, Bagarmossen, etcetera, samt bedrivit vandel på bl.a. Östermalm och Södermalm. Antropofagi har också ägnat sig åt att systematiskt besöka även de områden där hen inte haft anledning att sätta sina medelklass-fötter, såsom Norsborg, Hallund, Alby, Fittja, Tensta, Fisksätra, med mera. På en utflykt till Norsborg bevittnade Antropofagi hur två äldre finsktalande herrar vänskapligt slog varandra blodiga på en parkeringsplats. Båda var så fulla att de lutade sig mot varandra för att inte ramla medan de matade slag mot ansikte.)

***

Malmökommissionens slutrapport beskriver segregationen i Malmö. Här är de sociala klyftorna extremt stora, med åratals skillnader i förväntad livslängd, och stora skillnader i hälsotal, inkomst, sysselsättning med flera sociala indikatorer. Den geografiska segregationen i Malmö är emellertid inte fullt lika påtaglig, sannolikt pga. att staden helt enkelt är betydligt mindre till ytan.

I Ibland vill man bara försvinna, Kim Veerabuthroo Nordbergs (den där löjligt snygge i kulturnuheterna på SVT) eminenta Dogge-biografi, diskuteras fenomenet boendesegregation i Stockholm. Veerabuthro Norberg skriver:

"Boendesegregation har inte en orsak utan många. I Stockholm var den ett direkt önskemål. Författaren Per Wirtén beskriver boken Där jag kommer ifrån hur stadsplanerarna redan i skriften 'Det framtida Stockholm' med riktlinjer för Stockholms generalplan (1945) uttryckligen önskade en segregering. I skriften förordades separering och 'en ganska långtgående social differentiering mellan olika bostadsområden', framför att förena olika sociala grupper och klasser.

Grannskap och gemenskap förutsatte likhet, tänkte man sig. Mellan förorterna lämnade man så kallade gröna kilar - buffertzoner i form av natur; skog, fält och vatten.

Segregation är också en fråga om pengar. Samtidigt som Norra Botkyrka stod klart i mitten av 70-talet så vek sig den svenska ekonomin [...] De dåliga tiderna innebar outhyrda lägenheter och kris för Botkyrkabyggen. 1975 ville Centern i Botkyrka kommun begära företaget i konkurs. Folkpartisten Karl-Erik Strömberg som satt i Botkyrkas kommunfullmäktige hävdar i en intervju i antologin NoBo: Boken om Norra Botkyrka att de Stockholmsägda bostadsföretagen i hemlighet aktivt styrde sina sociala problem till lägenheterna i Norsborg och Fittja.

Men de lediga lägenheterna drog också till sig dem som annars hade svårast på bostadsmarknaden: invandrarna. Inte bara de arbetskraftsinvandrare som kommit från länder som Grekland, Portugal och Turkiet under högkonjunkturen på 50- och 60-talet, utan nu också de flyktingar som kom efter 1973, främst från Chile och andra latinamerikanska länder, liksom också kristna från Mellanöstern.

De som hade råd att välja flyttade [...] De som inte hade råd att välja blev kvar.

Denna etniska segregation går hand i hand med fattigdom. Journalisten Johanna Langhorst påpekar i sin bok Förortshat att medianvärdet för invånarnas finansiella tillgångar i Botkyrka är 12 000 kronor. I den rika kommunen Danderyd är det 543 000 kronor. Danderyd är alltså 45 gånger rikare.

Händelserna vid 70-talets mitt blev början på en boendesegregation som håller i sig och har blivit ännu mer extrem sedan dess. 1975 var 23 procent av Albys invånare utländska medborgare. Idag ser siffrorna annorlunda ut eftersom de senaste decenniernas migration lett till nya statistiska uppdelningar. 2013 hade 89,9 procent av Albys invånare utländsk bakgrund enligt Statistiska Centralbyråns nya definition [..] Detta kan jämföras med Stockholms stad, där siffran är 28,1 procent."

***

 

Det är ganska festligt att segregationen uttryckligen sågs som ett mål under 40-talet. Idag beskrivs fenomenet i regel som oönskat. Att det nog inte är särskilt oönskat i vissa kretsar kan en dock snabbt resonera sig fram till när en betänker den nit med vilken överklassen upprätthåller sina reservat. Som Lundsberg, eller nämnda Djursholm. (En dag kanske en ska läsa Holmquists Djursholm - Sveriges ledarsamhälle.)

 

På 40-talet skrevs segregations-strävan ut i klartext, och byggdes under resterande 1900-tal in i stadsplaneringen med gröna kilar och homogen bebyggelse. Idag upprätthåller den ekonomiska ojämlikheten uppdelningen med sådan effektivitet, att borgarna kan två sina händer och låtsas som att man önskar en annan, bättre värld.

***

(Google föreslår "kim veerabuthro nordberg flickvän" som vanligaste sökning, vilket tyder på att mannens äktenskapliga status intresserar mången internetanvändare.)

(Relaterat: Misskreditering av underklassen; segregationens implikationer på borgarnas världsbild; inskränktheten i överklassreservaten)

Mista' magista'

Antropofagi hakade häromdagen på ett sidospår i podden Magister, K. Svenssons sista tillflyktsort och Antropofagis första kontaktyta med Johannes Nilsson. Därför känns det kul att det senaste avsnittet bjuder på en mention av Antropofagibloggen ("vi fick bannor i nån blogg"). Att avsnittet också bjuder på en normkritisk analys av nationalsocialismen gör inte saken sämre.

Mycket whackness sägs onekligen i Magister. Det hela känns som en "jag håller inte med om vad ni säger men jag är beredd att sponsra er via Patreon för att få höra er pladdra någorlunda underhållande om det"-type of situation. Några saker retade känselspröten lite extra i detta sjätte avsnitt.

***

Det första är Nilssons poäng att nazismen sannolikt skulle varit bra på naturskydd. Detta är definitivt inget grundlöst påstående. Jared Diamonds Collapse (tidigare omnämnd här) driver som bekant tesen att samhällelig kollaps ofta börjar med avskogning och alltid slutar med kannibalism.

(Egen tolkning, som såsom av en händelse går i linje med Anonym Internetz-rappares rader i bangern Antropofagi: "Sällsamt hur samhällets satts ur kurs, hur vi käkar små barn som Saturnus/ erkänner jag snackar Goya som nattliga lundabor hem på en gul buss/ Men mannen kan du din konst är det fan ingen konst att förstå, och kan ni marxism/ vet ni det börjar med avskogning, ah troligen, och det slutar med kannibalism" .)

Diamonds genomgång av förfallande civilisationer visar emellertid att just nazityskland var ett föredöme när det kommer till skogsskötsel. Likaledes brann många individuella nazister för djurskyddsfrågor, vilket även spillde över på naturskydd. (Se t.ex. Wiki eller How green were the Nazis?)

En av de mäktigaste historieluntor som nånsin präntats måste vara Simon Schamas Landscape and Memory. (Första delen av boken finns även i svensk översättning under namnet Skog.) Schama, som är av judisk börd, går grundligt igenom (bl.a.) Tysklands och nationalismens relation till landskapet och skogen. Den tyska skogens roll i folksagorna, den tyska ekens roll i bilden av ett enat tyskt rike – allt detta och mycket mer redogörs för. Schama låter oss även veta att det var nazisterna som räddade den närmast utrotade europeiska bisonen (visenten), bland annat därför att Göring älskade storviltsjakt.

Således är det ingen överdrift när Magister-podden kopplar nationalsocialismen till djur- och naturskydd. Däremot är frågan om dessa element uppträder slumpmässigt i anslutning till nazismen, eller om nazismen definitionsmässigt inkluderar dem. Antropofagi skulle, baserat främst på Schama, vilja argumentera för det senare. Göring må ha varit jägare, och Hitler infamously vegetarian. Jorden och skogens roll i den inbillade folksjälen går däremot inte att bortse från.

Själva landskapet fungerar inom nationalsocialismen som manifestationer av folket, denna abstrakta entitet som endast den auktoritära ledaren kan uttolka – ej det demokratiska uppsamlandet via valsedlar av information om medborgarnas preferenser. Folket är inte befolkningen, utan en mytologisk astralkropp som emergerar ur själva berget. Då landskapet och skogen utgör denna manifestation, denna folk-abstraktionens konkreta kropp i betydligt högre grad än invånarna (dessa sinnliga, ofta degenerera, och snart utslocknade nutidskvalster) – då detta är fallet måste landskapet och skogen givetvis skyddas. Och som Magister påpekar prioriterar nationalsocialismen inte mänskliga subjekt tillnärmelsevis så högt som djur- och naturlivet.

(Detta hänger fö. samman med den koppling Antropofagi tidigare gjort mellan konservatism och miljörörelsen; läs om pojkslemmon eller om idiologiers släktskap.)

***

Magistrarna tuggar oförtrutet vidare, och faller vad det lider i en lite tråkig argumentatorisk fallgrop. En billig strågubbe byggs upp när jude-rasens överhöghet ska förklaras i biologiska termer, utifrån indikatorn "136 Nobelpris" (citerar fritt ur minnet så går ej i god för den exakta siffran).

Nyckelbegreppet som saknas är givetvis socialt kapital, eller möjligen kultur. Liksom elever med högpresterande föräldrar själva presterar väl i skolan, och liksom barn ofta väljer en förälders yrke, kan en folkgrupp härbärgera idéer, kunskap och värderingar som låter dem kvala in som en högpresterande grupp. Helt enkelt det sociala arvets roll på aggregerad nivå.

(Parentes är att det finns grupper av afrikanska judar, såsom samfundet Beta Israel som är av Etiopisk härkomst. Det är oklart hur dessa grupper passar in i Magisters ras-klassificering.)

En intressant följd av detta är emellertid att SDs kulturrasism (nämner jag här) får vatten på kvarnen. En skulle utifrån ovan kunna driva en invandringspolitik som strävade efter att attrahera så socialt-kapitalstarka migranter som möjligt.

(En politik som för övrigt inte är unheard of – exempelvis Kanada tillämpar sådan policy. En huvudkategori i kanadensisk immigration policy är "Economic. This category represents the largest portion of immigrants each year. Selection is based on a point system that rewards applicants with higher levels of education, job experience, and language skills".)

***

Magisters biologism-argument träder även in på sexualitetens domäner, när Nilsson ställer upp den sk. bög-paradoxen; är homosexualitet socialt konstruerat eller biologiskt betingat? Återigen träffar Magister en smula bredvid målet, eftersom forskningen i dagsläget har rätt bra koll på hur homosexualitet hos män uppkommer, och vad det beror på.

Huvudtesen i dagsläget är att manlig homosexualitet uppkommer i fosterstadiet pga. hormonell påverkan, där mammans kropp hormonbombar den kromosom-mässigt sett avvikande vävnad som hon bär på. (Obs, refererar fritt ur minnet nån Kunskapskanal-dokumentär som jag såg för ca tre år sedan. Många nypor salt här således, men grundpoängen tror jag ändå står sig.)

Evolutionärt kan homosexualitet förklaras (=anledningen till att anlaget som styr denna fosterpåverkan har varit gynnsam nog att föra vidare sig själv) med att ration avkomma/vårdnadshavare i gruppen varit fördelaktig. Extra föräldrar per befintligt barn, med andra ord. Individer i gruppen som kan lägga resurser på annat än egen avkomma, men som kan gynna den egna DNA-molekylen genom att gynna exempelvis syskonbarnens fortlevnad.

***

Att ställa biologin mot miljön är, om en ska sammanfatta den biten, en tydlig indikation på att en glömt läsa sig Gödel, Escher, Bach (tidigare nämnt här och här).

Det är naturligtvis inte så att biologin utesluter miljön, på samma sätt som att sociologi, psykologin, psykiatrin och kemin inte är ömsesidigt uteslutande. På samma sätt som att myran existerar utan att myrstacken upphör existera. På samma sätt som att medvetandet och jaget existerar, emergenta makrofenomen uppstigna ur miljarder myllrande neuroner och elektriska impulser. Temperatur, ett emergent fenomen, existerar på en förklaringsnivå – även om fenomenet helt kan beskrivas i termer av partiklars rörelser på mikronivå.

Har jag varit tydlig nog? Atomen finns, cellen finns, individen finns, samhället finns. Samtidigt. På olika nivåer. Verkligheten är stratifierad, lär oss den kausala realismen. Glöm icke detta.

"Biology loads the gun, environment pulls the trigger" sa någon anorexi-forskare på P1 häromdagen. Biologin tillhandahåller en bred potential, av vilken vi realiserar olika delar utifrån stimuli vi möter i livet.

***

Sammanfattningsvis är MP nazister och homosexualitet en fosterskada. Eller hur menade jag?

Äh vi tar det en annan gång va.

Meningen med livet är att runka loss till porr

Det viktigaste som Antropofagi vill ta med sig från det här argumentet är RFSU:s poäng; det går inte att kategoriskt förkasta all porr. Om sedan en hög grad av exponering av viss typ av porr är destruktiv för välbefinnande och värderingar, så blir nog ingen förvånad.

Ett intressant sidospår, som i inspirationen Februaripodden förkastas lite med vänsterhanden, är huruvida hjärnan rent fysiologiskt påverkas av ett sk. "porrberoende". Frågans svar har givetvis implikationer på huruvida ett porrberoende kan jämställas med andra typer av beroende (vilket fö. i förlängningen knyter ann till den här diskussionen).

***

Antropofagi har kört frågan via en mer medicinskt skolad bekant:

Antropofagi: Berätta gärna mer om du tänker vidare på detta - men medicinska biten känns inte som mitt område så jag vill gärna få gratis kunskap av tex dig

Bekant: Forskningsläget tycks ganska klart: hjärnavbildningar visar att pornografi aktiverar samma bansystem som droger, och ger motsvarande effekter avseende neuroplastiska förändringar. Precis vad man skulle kunna förvänta sig m a o. Något mer oklart är vad dessa förändringar leder till i praktiken. Inga jättebra studier finns ännu - det som framför allt rapporterats är -sexberoende, -impotens, -svårighet att uppnå orgasm. Utifrån hjärnavbildningar av porrexponerade hjärnor och utifrån vad vi vet om effekterna av andra droger kan man emellertid tänka sig även rent kognitiva nedsättningar, vilket är det som jag egentligen är mest bekymrad över.

Lite förenklat kan man beskriva det som att hjärnan hela tiden effektiviseras för att uppnå belöning. Hittar man stimuli som ger belöning gallras andra funktioner bort. Denna bortgallring är väldigt viktig för att man ska fungera, men kan tänkas vara skadlig om stimuli man matar sin hjärna med inte är ”evolutionärt naturligt”…

Antropofagi: Men hur mkt exponering är problematisk? Tänker mig att de flesta har ngn slags lågintensivt normal-bruk pga folk har väl annat att göra som jobb relationer matlagning och hobbys. Och att flertalet hjärnor går opåverkade. Som att de flesta inte är alkoholister liksom.

Bekant: Ja självklart!

Man kan ju fundera över om man tycker det är skadligt ö h t. Kanske tycker man mening med livet är att runka loss till porr dagarna i ända och jag kan inte påstå att jag har några moraliska invändningar mot det.

***

Och med de orden lämnar vi porrfrågan därhän för den här gången.

Falska propositioner

Antropofagi mötte under förmiddagen frågeställningen: Givet att ett av tre måste bort, vilket väljer du?

1. Oförändrad välfärdsmodell.

2. Stor invandring.

3. Statsbudget i balans.

Antropofagi argumenterade naturligtvis för att frågeställningen i sig är felaktig och bygger på inbillade eller konstruerade motsättningar. Men, givet att frågeställningen accepteras, väljer Antropofagi med glädje bort en statsbudget i balans.

("Statsbudget i balans" måste så klart definieras. En kan tänka sig ökad offentlig upplåning, en kan ifrågasätta utgiftstaket, med mera. Antropofagi är ingen ekonom, men har kommit att förespråka en expansiv stimulanspolitik hellre än åtstramningspolitik. "Budget i balans" tolkas naturligtvis olika beroende på vilken inställning en har i denna fråga.)

Den person som väckte frågeställningen gjorde hur som helst Antropofagi uppmärksam på en intressant aspekt. Personen ifråga definierar sig som libertarian, och har en helt annan ingång än Antropofagi, som närmast är socialist. Libertarianen pekade dock på att hen visserligen gärna väljer bort "oförändrad välfärdsmodell", men att då hen helst ser staten nedmonterad är en statsbudget i balans inte heller något hen brinner för.

Antropofagi tänker: Nationalstatens enda existensberättigande är dess roll som välfärdsprovider. Alla andra syften är underordnade denna roll. Statsbudget i balans är som mest ett medel för att ge medborgarna god välfärd. Ibland, tycks det Antropofagi, förväxlas mål med medel.

Ekonomer gör sina egna modeller och tankeexperiment till självändamål. Men det ända de gör är självmål.

(OBS: Det största hotet mot välfärdsmodellen är den demografiska utmaningen. Hans Rosling menar att Sverige har en dröm-demokrati jämfört med andra västländer, tack vare utbyggd barnomsorg och stor invandring. Invandring, menar t.ex. OECD, är en plus-affär för mottagarländerna. Arena Idé menar detsamma angående Sverige specifikt, men pekar på att detta bygger på en relativt hög sysselsättningsgrad. Att jobba expansivt finanspolitiskt är således ett sätt att förvalta den investering som ett högt flyktingmottagande är, och med stimulansåtgärder se till att sysselsättningen är hög. Hur som helst, det går bra nu, och Sverige har gott om råd till att ha en hög invandring. Problemet för välfärden är högerpolitik, privatiseringar och skattesänkningar.)

***

Kul lyssning på temat invandrare och arbetsmarknaden:

Men åh

Okej, att jag just skrev det här och sen läste det här:

"H.G. Wells’ 1914 sci-fi book The World Set Free did a pretty good job predicting nuclear weapons:

'They did not see it until the atomic bombs burst in their fumbling hands…before the last war began it was a matter of common knowledge that a man could carry about in a handbag an amount of latent energy sufficient to wreck half a city'"

Dock också det här:

"Wells’ thesis was that the coming atomic bombs would be so deadly that we would inevitably create a utopian one-world government to prevent them from ever being used. Sorry, Wells. It was a nice thought."

(...och även resten är ju läsvärt angående judgement of global risk, men då får ni gott klicka på länken. Även nämnda Yudkowsky nämns.)

Att ropa "att ropa varg" (meta-alarmism)

Begreppet "alarmism" kan en använda när en vill misstänkliggöra någon som varnar för något. Begreppet indikerar att varningen är osaklig och överdriven.

Avseende världens undergång talar vissa om alarmism, och stöder sig på att världens undergång har varnats för förr. Vanligen börjar en sådan alarmism-shaming med att tabloidernas värsta varningsrubriker (om exempelvis klimatförändringen) cherry-pickas för att visa hur hetsigt och osakligt det varnas.

Därpå sker ett Pulp Fiction-esquet tidshopp tillbaka till t.ex. de gamla mesopotamerna och deras undergångsprofetior. Några ytterligare nedslag i historisk tid, mellan ca 8000 f.kr. och 1800-snåret e.kr., för att visa att ack i alla tider har det osakligt ropats varg.

Därpå blir genomgången mer specifik. Fler domedagsprofetior, av en mindre religiös art, staplas upp under 1900-talet. Här ingår ofta några miljögiftsskandaler, boken Tyst vår, befolkningsbomben, hiv, samt kärnvapenhotet. Inga av dessa hot visade sig verkliga, resonerar alarmets-shejmaren, ty jorden står (står en sfär?) ännu här till beskådan.

Pga. all denna historiska alarmism ska vi sedan dra slutsatsen att klimatförändringen är bogus.

***

En sak som slår Antropofagi med denna argumentation är: Vafan, kärnvapenhotet?

Det är ju på inget sätt så att världen idag är nedrustad. MSB (numera en smula smutsade av SDU-kopplingar, ska en tro af Kleen) berättar att hotet idag bl.a. utgörs av sk. smutsiga bomber, samt att Nordkorea har kärnvapen (yikes). SvD rapporterar att antalet stridsspetsar som innehas av Sovjet/Ryssland och USA minskat sedan toppnoteringen 1985, men att trenden återigen ser ut att vända. Sipri rapporterar att det idag finns ca 16 000 kärnvapen i världen, där Indien och Pakistan (ej kompisar) samt Israel (helt galna högerextremister med en rasistisk statsbärande ideologi, omgivna av helt galna antisemiter som vill utrota dem) sitter på några. Nä, läget är på inget sätt soft.

Kärnvapen har smällt några tusen gånger sedan 1945, men enda gången de använts i skarpt läge var i Hiroshima och Nagasaki under slutskedet av andra världskriget. I 70 år har kärnvapenhotet således hängt över oss. Det är en ganska kort tid. När vi pratar om så ytterst destruktiva effekter, och så väldigt komplicerade bakgrundsfaktorer som olika staters inrikespolitik + världspolitiken + tekniska moment och element, då känns det som att sannolikheten för att det ska smälla är helt sjukt svår att beräkna. Men mer sannolikt ju längre tid kärvapenhotet har till sitt förfogande, givetvis. Att vi klarat 70 år betyder föga. Idag är stora delar av jordens yta kontrollerade av krigsherrar och terroristsekter, som Daesh, al-Shabaab och Boko Haram. Putin känns så klart djupt oskön, och Nordkoreas härskande elit är mer vansinnig än transparent. Vem som mer kan skaffa kärnvapen, och vad deras agenda är, är det nog ingen som vet med säkerhet.

***

Eliezer Yudkowsky har skrivit artikeln Cognitive biases potentially affecting judgement of global risk (2008). (Har tidigare nämnt och förklarat fyra av dessa bias här, men artikeln är läsvärd i sin helhet och givetvis oändligt mycket mer ingående.) 

Yudkowsky varnar (avsnitt 12. A Final Caution) för att fastna i psykologiserande och bortse från faktan: "The temptation of psychology is that, knowing a little psychology, we can meddle in arguments where we have no technical expertise—instead sagely analyzing the psychology of the disputants." Däremot är det bättre att känna till alla kognitiva bias än att icke göra det.

Vidare, att vi pratar om risker som handlar om hela mänsklighetens fortlevnad gör oss inte bättre på riskbedömning:

"Thinking about existential risks falls prey to all the same fallacies that prey upon thinking-in-general. But the stakes are much, much higher. A common result in heuristics and biases is that offering money or other incentives does not eliminate the bias. Kachelmeier and Shehata (1992) offered subjects living in the People’s Republic of China the equivalent of three months’ salary. The subjects in these experiments don’t make mistakes on purpose; they make mistakes because they don’t know how to do better. Even if you told them the survival of humankind was at stake, they still would not thereby know how to do better. It might increase their need for closure, causing them to do worse. It is a terribly frightening thing, but people do not become any smarter, just because the survival of humankind is at stake."

Det är inte på något vis så att människor som dömer ut kärnvapenhotet (eller något annat hot) som alarmism, egentligen har något informerad uppfattning om vad det är de pratar om.

***

En bekant förkastade nyligen climate change som alarmism. Men, sa jag, forskare bedömer att vid fyra graders ökning av jordens medeltemperatur kommer amazonas försvinna (vilket redan är på gång, tydligen) och större delen av Sub-Saharan Africa bli obeboeligt. När tundran tinar och metangasen läcker ut kommer växthuseffekten accelerera kraftigt. När polerna smälter kommer jorden reflektera solstrålar i mindre utsträckning, och således bli oförutsägbart mycket mer påverkat. Bangladesh, världens mest tätbefolkade landområde, kommer läggas under vatten vid en ganska modest höjning av havsytan. (Lite lättje-källa på det.)

– Det bekommer inte mig, svarade den bekante.

– Vi i den rika världen kommer klara oss bra. Dessutom kommer de förändringar du talar om ske först efter att jag personligen är död.

Dessa utsagor speglar givetvis att jag och den bekante håller oss med olika circles of concern. Men de speglar också, anser jag, att den bekante fallit offer för några av de kognitiva bias som Yudkowsky varnar för. Det är inte alls så att vi enkelt kan förutse hur klimatförändringens effekter kommer att slå, och mot vem eller vilka. Vi vet inte heller med säkerhet när i tiden respektive effekt kommer att sas. effektueras. Den bekante tar så vitt mig anbelangar allt för lättvindigt på risken.

Däremot; har en en circle of concern begränsad till sig själv, så är "kostnaden" för mänsklighetens utrotnad inget att ta med i beräkningen – endast det egna köttet och det egna jaget bär ett värde. Individualistens apokalyps är döden – skulle alla andra dö samtidigt så gör det varken till eller från. När den egna subjektiva vyn släcks, då upphör också hela världens existens.

Det tråkiga för individualisten är att apokalypsen därmed är obönhörlig. Klimatförändringarna kan vi kanske stoppa, kärnvapnen kanske inte behöver smälla. Men individen kommer med all säkerhet att dö.

***

Det var ett sidospår. Sensmoralen i den här historien är att alarmism-alarmismen har gått för långt. Allt för många gånger har meta-alarmisterna ropat att alarmisterna har ropat varg.

Missbruk är en sjukdom

Antropofagi har tidigare bloggat om "sexmissbruk", i ett försök att korsbefrukta Februaripoddens idéhistoriska vinkel med tankar kring huruvida marginalfenomen bör betraktas som sjukdomar eller ej. Eftersom Antropofagi också ofta intresserat sig för harm reduction-frågor och (miss/risk)bruk (t.ex. här och här), är Radiolab-episoden The Fix ytterst intressant:



Avsnittet beskriver hur beroende, t.ex. alkoholism, tycks kunna botas med vanliga muskelavslappnande läkemedel, t.ex. Naproxen (som en kan få utskrivet för exempelvis nackspärr). Avsnittet diskuterar också huruvida tillgänglig medicin inte är känd och inte skrivs ut (kontexten är USA), och landar i debatten om marginalfenomenets vara eller inte vara som sjukdom.

En jämförelse som görs är "the Prozac moment" – när depression plötsligt kunde botas med piller började stigmat sakteligen försvinna, och depression gick från att vara en "ta sig i kragen"-diagnos till att betraktas som en (psykiatrisk) sjukdom. Kan beroendevården gå samma väg?

LessWrong-posten som länkas ovan (här är den igen) landar i att en bör bedöma huruvida ett marginalfenomen ska betraktas som en sjukdom utifrån en konsekventialistisk syn. Ger moraliserande det bästa utfallet, då är det moraliserande en ska ha. Ger däremot t.ex. medkänsla och medicin det bästa utfallet, då är det detta som bör gälla. Sjukdomsbegreppets "hidden inference" handlar just om huruvida en bör skämmas eller ses som ett offer. Cancerpatienten tycker vi synd om – kanske lite mindre synd om den som rökt sig till lungcancer – men minst synd tycker vi om fettot som kränger muffins och åker permobil till WallMart för att köpa ... mer muffins! Skulle fetma betraktas som sjukdom, skulle stigmat sannolikt försvinna.

(Parentes – hiv-stigmat är starkt, även om hivinfektionen väl kan sägas allmänt betraktas som en sjukdom. Är det kanske möjligt att modifiera LessWrongs analys en smula? Hänger the hidden inference snarare ihop med fördomar kring hur tillståndet uppstår? Analsex, muffinskrängande, röka under köksfläkten är tre icke hedervärda smittovägar i den trångsyntes medvetande, gissar Antropofagi. Medan random cellmutation eller utsatthet för blyfärg i miljonprogrammet nog även den trångsynte ser på med förlåtande blick.)

Vad är då boven i dramat avseende missbruk? Radiolab nämner att sex utav tolv steg i AA:s tolvstegsprogram nämner Gud. Antropofagi har tidigare varit inne på att kristen värdegrund är suboptimal grogrund för rationellt tänkande i harm reduction-frågor. (Här skrev jag om den här debattartikeln.) Februaripodden pratar angående "sexmissbruk" om Your Brain on Porn-rörelsen, som ska ha band till kristna konservativa rörelser. (Obs, lyckas inte verifiera detta vid snabb vänsterhandsgoogling.)

Avseende "sexmissbruk" diskuterade Antropofagi om inte "den tredje vägen/systerns uppfattning" kan vara rimligast, nämligen att det påstådda missbruket enkom är substanslös moralism. (Härom tycks de lärde tvista – mer om det en annan gång.) När vi pratar om substance abuse är det emellertid enkelt att se hur hjärnans belöningssystem kapas av drogen ifråga. Kan beroendet stängas av med ett piller, borde det vara enkel matematik. Kristen värdegrund säger oss emellertid att

a) fippla/joxa med naturen är alltid fel,

b) en måste lida för att frälsas, samt

c) det kristna näringslivet, saluförare av moralism, måste få behålla sina kassakossor såsom AA.

Tyvärr landar Radiolab-episoden i någon slags mellanposition där de inte fullt ut vågar ta ställning för rationalismen, mot religiositeten och konservatismen. Lite sådär "men öh det finns ett tomrum inom oss yadayada"-snack. Hur som helst, mer Naproxen åt knarkarna!

(Relaterat: Antropofagi har tidigare skrivit om en som vågar kritisera religion; om konservatismens tre hörn; om liberal- kontra socialkonservatism; om goda konservativa; om MP-konservativa Lindström; om konservativ kultursyn; om konservativ vetenskapsteori; och om Conservapedia)

Veckans läs-måste

Björn af Kleen är en sinnessjukt bra journalist. En söndags-DN med det här reportaget får en liksom att blunda för Helmersson och Kjöller och deras gelikar. af Kleen skriver som en mästare, och drar estetiskt perfekta linjer mellan ideologi, historia, organisation, persongalleri, och internationell politik.

af Kleen reder ut vilka som röstar på SD och varför, och klargör i ett slag Anonym Internetz-rappares problemställning. Är det skammen i kroppen hos mannen på botten som föder agg? Bruna skjortor från Östermalm till Köpenhamn är ju överklass.

Det är inte första gången af Kleen gör sig ett namn på Antropofagi-bloggen. Neofeodalismen, skallsamlandet och Svenska Motståndsrörelsen är alla delar på spettet. Dagens DN-reportage sammanfogar nationalismen, den akademiska nazismen/rasbiologin, och överklass-brunskjortismen på ett förtjänstfullt sätt, och låter komponenterna förenas i beskrivningen av SDU och deras associerade rörelser och personer.

Här är det alltså universitets-nazism vi snackar om. Maktens uttalade biologiska rasism. Plötsligt känns Strömqvists Lilla Drevet-prata om Athena Farrokhzads sommarprat oerhört aktuell. Var det inte egentligen en utopi som Farrokhzad beskrev med sin underbara poesi? (Minns ni hennes sommarprat?)

(Relaterat ang. SD/rasism: Normaliseringpolitik; diskursiv karta; pogromer; Arne Anka; rasister per definition; alla ben samtidigt; motion och mord; fjärde ryttaren; naturligtvis; rasist-nazister; inskränkthet; bönderna; ilskna gåbbar; forskning på't; etcetera. Relaterat ang. Farrokhzad: Detta, detta, detta, detta)

Greider Becker kommenterar - Integrationen i Danmark

Ja kom å tänka på en sak som kan ses som tänkvärd i framtida diskussioner. De är ju vida känt att våra danska grannar har svåra rasistproblem i sitt lilla smörbemängda land. Man har ju sett uppgiften att de hatar folk från andra kulturer än deras egna hyggeskultur. Samt att de ska göras ypperst svårt att äntra Danmark överhuvudtaget.

Men är de egentligen så konstigt undrar ja. När integrationen är dåli så blir ju invandrare en jobbi jävla affär om ni ursäktar. Detta är ju känt över stora delar av internet.

Å va är de då som påverkar integrationen? Att svenska språket är A och O vet ju varenda politiker nuförtiden. Sfi hit å språktester dit. Ska man komma i arbete eller få husrum så ska man kunna tala ren och hederlig svenska.

Men samma enkla väg in i samhället finns inte i Danmark. Danska är ett mycket klurigt språk, som få förstår och ännu färre talar. Danska barn lär sig tala senare än andra har forskarna belagt. De är helt enkelt för lite konsonanter för att de ska va möjligt att skilja ut olika stavelser i gröten de talar.

När då språket är så sjukt svårt kan ju inte invandrarna lära sig att prata de, de kan vi inte rimligen kräva att de ska lägga sin tid på. Åk till Köpenhamn en dag så får du se hur lätt de är.

Då faller ju hela integrationstanken å invandrarna blir extra hatade i Danmark.

Tanken är svindlande. Tack för mig!

Automatiserat ägande

En utopisk/dystopisk tanke som ständigt snurrar i debatten är automatiseringen av produktionen. Allt arbete ska så småningom utföras av robotar. Ersätta arbetskraft med robotkraft.

En tanke som slår Antropofagi: Borde det inte vara ett enklare och mer direkt genomförbart förändringssteg att automatisera ägandet? Istället för arbetet. Robotisera kapitalisten före en robotiserar arbetaren.

Automatiserat arbete. Arbetar-robot.

Så lätt det hade varit! Kapitalistens funktion löses rent teknologiskt med ganska enkla medel.  Där en städrobot, omsorgsrobot eller montör-robot kräver komplicerad såväl hårdvara som mjukvara, kräver ägandefunktionen endast en juridiskt formaliserad relation.

En kapitalistrobot skulle kunna vara t.ex. två korslagda rullar med hushållspapper. Eller en billig porslinskatt. Eller en sten. Den kan ju målas i någon fin färg om det behagar.

Automatiserat ägande. Kapitalist-robot.

Ersätt Wallenberg med en liten obelisk i putsad svart basalt. Så slipper vi fler trista debattartiklar om att värna vapenexporten till Saudierna.

(Antropofagi har tidigare diskuterat automatisering: Evinnerlig utveckling; GBI; Framåt; Skogsbruket; Solanas; Stimulansen; Sisyfos)

Drivas tillbaka till öknen

Givetvis blir ingen någonsin förvånad över att SD, SD-medlemmar och SD-funktionärer är rasister på olika sätt. Själva den här nyheten är således inte så "ny". Backtrackandet av SD-juristen Joel Ankars synder väcker dock en historisk association.

"Bland annat kallade [Ankar] kriminologiprofessor Jerzy Sarnecki för judesvin, försvarade apartheid och önskade att muslimer skulle 'drivas tillbaka till öknen, med vapen om så krävs'".

Just passagen om att muslimer ska "drivas tillbaka till öknen" ligger helt i linje med den ideologiske förfadern Lothar von Trotha. Olusoga och Erichsens Kejsarens folkmord (tidigare nämnt här) beskriver i detalj hur von Trotha folkmördade hereroerna. (Detta skedde i Namibia i början på 1900-talet. Läs boken!)

Jag citerar sporadiskt från sidan 160. Där vi kommer in i handlingen har den tyske generalen von Trothas styrkor omringat hereroerna, men dessa lyckas slå en bräsch i de tyska linjerna efter att ha utsatts för ett massivt artilleri-bombardemang.

"Exakt klockan sex följande morgon brakade de tyska kanonerna loss. De flesta hereroerna låg och sov i sina hyddor när de första granaterna kreverade mitt ibland dem. Människor slets i stycken av granatsplitter, hyddor sattes i brand [...] När hereroerna gick till motangrepp möttes de av de tolv Maximkulsprutorna som var strategiskt utplacerade omkring lägret.

[...]

Omkring klockan tre på eftermiddagen, efter nio timmars oavbruten strid, lyckades hereroerna till slut slå en bräsch i de tyska linjerna. Genombrottet kom när hereroerna erövrat en tysk ställning på sydöstra sidan av inringningen. Både den tidens kommentatorer och moderna historiker har spekulerat om att von Trotha kanske medvetet hade lämnat den sydöstra flanken svag i förhoppningen att hereroerna, om de lyckades bryta sig igenom, skulle tvingas att retirera ut i Omahekeöknen.

Den sydostligaste av de sex tyska avdelningarna, ledd av major von der Heyde, var mindre än de fem övriga. General von Trotha hade före slaget uppmärksammats på denna brist på balans. Rikskansler Bernhard von Bülow tvivlade inte på att det rörde sig om medveten taktik. Han skrev i sina memoarer [...]: 'För att snabbare bli av med hereroerna föreslog von Trotha att de skulle drivas ut i öknen tillsammans med kvinnor och barn.' Paul Leutwein, son till guvernör Leutwein, hävdade att hans far 'förutsåg att hereroerna skulle bryta sig igenom och att utbrytningen skulle följas av en flykt ut i sandvelden eller över gränsen. Han insåg att båda dessa alternativ skulle leda till hela folkets undergång.'

[...]

När mörkret föll den 11 augusti befann sig herrefolket, tiotusentals personer, på vild flykt genom luckan i de tyska linjerna, vilket innebar att de pressades i riktning mot Omaheke [...] Det var först i gryningen den 12 augusti som tyskarna riktigt förstod vad som hade hänt dagen innan. Då hade de flesta hereroer flytt ut i öknen.

[...]

Den 13 augusti började ett fåtal tyska förband följa efter dem ut i öknen. Kapten Maximilian Bayer beskrev den scen som de då mötte:

'Allt var totalt nedtrampat på ett cirka 100 meter brett stråk som visade vilken väg fienden hade tagit under flykten. Där hade hela folket, kvinnor och barn, åldringar och krigare, tillsammans med vagnar och otaliga djur, flytt hals över huvud. Överallt syntes tecken på hereroernas desperata, paniska brådska; de hade bara haft en tanke i huvudet, att rädda livet ... Längs vägen låg hudar, tomma vattensäckar, läderkassar och allt möjligt skräp som de flyende människorna hade kastat ifrån sig för att kunna fly snabbare.'

[...]

Adolf Fischer, en menig tysk soldat, skrev följande skildring av hereroernas öde i Omaheke:

'Större delen av hereroerfolket och dess boskap hade tydligen fått sätta livet till, för vi såg döda kroppsr ligga utspridda överallt bland buskarna utmed vägen. Var och en av oss förstod vad som hade hänt. På ömse sidor om oss låg uppsvällda, ruttnande kreaturskadaver. Gamarna och sjakalerna hade redan proppat sig fulla. De hade haft tillgång till oändliga mängder kött, mer än de kunde sätta i sig [...] Varje gång vi satt av från hästarna kom fötterna i beröring med människokroppar. Där låg en ung kvinna med vissnade bröst och det stelnade ansiktet täckt med flugor. Hopkrupen mot hennes höft låg ett dött foster [...] Där låg en pojke. Han levde ännu, men stirrade ut i natten med det idiotiska grin man ser hos människor som förlorat förståndet ... Ingen som deltog i denna ritt genom sandvelden kunde behålla tron på en rättfärdig försyn.'

Det var först efter slaget vid Waterberg som det blev uppenbart att von Trothas planer verkligen gick ut på regelrätt folkmord. Någon gång – förmodligen före själva slaget, men uppgifterna om tidpunkt varierar – gav von Trotha order till de tyska trupperna om att inte ta några fångar.

[...]

Det var vätskebristen som kostade flest liv. Hereroer som hade lyckats få med sig boskap på flykten släckte törsten genom att dricka kreaturens blod [...] De som inte hade någon boskap grävde brunnar, upp till nio, tio meter djupa, i de torra flodbäddarna i Omaheke. Om det sipprade fram lite vatten i botten på gropen blev det vild uppståndelse. Folk rusade till för att dricka, kanske bara för att krossas eller rent av begravas levande när väggarna i dessa provisoriska brunnar rasade ner över dem."

Fler redogörelser finns citerade om den helvetiska ökenvandringen. von Trotha begav sig även ut i öknen och hängde ett antal överlevande hereroer, samt utfäste i samband med detta en Utrotningsorder med målet att utrota hereroerna i det Tyska Sydvästafrika. Utrotningsorderns enda bevarade exemplar finns i Botswanas riksarkiv. "Denna urkund är nära nog unik: en uttrycklig, skriftlig deklaration om att man avser begå folkmord."

En Bagis-poets fanboys försvarstal

Titeln ljuger. Det här är inget försvarstal i egentlig mening. Men ändå. Ljuga lite. Det är ju inte SVT Opinion liksom.

Nån polis (Martin Marmgren) har skrivit om att Athena F. har skrivit illa om polisen. "Snuthat som ideologisk kompass" är visst formuleringen som retar gallfebern lite extra.

Men vad skriver polisen egentligen?

"'Snutens', det vill säga vår, enda funktion är att 'skydda staten och kapitalets intressen', och det är därför vi skall hatas.

Tydligt, men väldigt ihåligt och okunnigt. Hur skyddar jag 'statens och kapitalets intressen' när jag hjälper en kvinna som blir slagen av sin man?"

Polisskribenten tycks ifrågasätta att kårens funktion är att skydda statens och kapitalets intressen. Antropofagi undrar: På vilket sätt är detta kontroversiellt? Att kapitalets intresse, i form av äganderätten, är polisens främsta uppgift att värna – det vet vartenda barn. Polisen ska ta tjuvar. Dvs. de som inte respekterar äganderätt. Pretty fucking simple, son.

Och statens intresse. Självklart ska polisen värna statens intresse. Nu råkar (den demokratiska) statens intresse i idealfallet sammanfalla med medborgarnas (eller majoriteten av medborgarnas) intressen. Att värna statens intresse borde i sådant fall vara en ganska brett uppskattad historia.

Nåväl, polisskribenten fortsätter:

"Hur skyddar jag 'statens och kapitalets intressen' när jag hjälper en kvinna som blir slagen av sin man?

När jag utreder en våldtäkt? När jag patrullerar i en förort och skapar relationer, samt förebygger brott?

När jag åker på ett självmordsförsök, eller tvingas skära ner någon som ingen hann fram till i tid och sen möter den förtvivlade familjen?

Att bygga sitt hat på ett så trasigt resonemang är rent antiintellektuellt."

Att skydda statens intresse torde inte stå i motsättning mot att upprätthålla lag och ordning på det sätt som polisskribenten beskriver. Som nämnts bör dessa aktiviteter sammanfalla relativt väl med statens intresse. Men det finns däremot skäl att, utifrån de av skribenten uppställda indikatorer, fråga sig: Hur väl skyddar polismyndigheten staten/medborgarna?

***

Vi börjar med "kvinna som blir slagen av sin man". Stiftelsen Tryggare Sverige presenterade i november en rapport som visar att två av av tio anmälningar klaras upp. (Rapporten.) Det är inte så imponerande.

Nästa indikator: "När jag utreder en våldtäkt?" Ja, fråge-fucking-tecken. Förra året varierade uppklarningsprocenten mellan 50 och 10 procent, beroende på distrikt. (Källa, annan källa.) Brå har lite mer häftiga siffror och grafer, som om Antropofagi läser rätt visar på en 20-procentig uppklarningsprocent för riket.

Vidare: "När jag patrullerar i en förort och skapar relationer, samt förebygger brott?" Ja du, vad säger Riksrevisionen om polismyndighetens förebyggande arbete? Vi kollar:

"Den sammantagna bilden av Riksrevisionens granskning är dock att det finns en stor förbättringspotential i polisens brottsförebyggande arbete. Mycket arbete återstår för att det ska fungera väl och i enlighet med statsmakternas intentioner. Granskningen visar att polisen har genomfört en betydligt mindre del av det planlagda brottsförebyggande arbetet än avsett, och för det som har utförts är effekten oklar. Polisen lever inte heller upp till kraven på ett problemorienterat och kunskapsbaserat arbetssätt.

[...]

Inom polisen saknas också ofta grundläggande information om hur det brottsförebyggande arbetet genomförs, hur mycket tid och kostnader som läggs ned på det och vilket resultat arbetet får. Därutöver behövs mer kompetensstöd. Exempelvis är utbildningen i brottsförebyggande arbete otillräcklig. Riksrevisionens bedömning är att dessa brister framför allt beror på en svag styrning på alla nivåer."

Ojsan. Det visade sig att polisens förebyggande arbete är skitdåligt pga. att polisen är skitdålig. Skriver Riksrevisionen, masters of att linda in kritik tills att ingen får blåmärken.

Så till sist, självmordsförsök och självmord. Där har jag inga vidare kommentarer, så vi säger väl check och bra jobbat på den, för att ge polisen the benefit of the doubt.

Sammanfattningsvis failar polisen avseende att skydda statens intresse, sett till tre av fyra indikatorer. Indikatorer som polisskribenten, Martin Marmgren, själv har hittat på. Snyggt.

***

Antropofagi har tidigare diskuterat huruvida polisen bör prioritera att göra sitt jobb, eller att skönmåla den egna verksamheten. Antropofagi tycker jobbet. Polisen tycker, vad det verkar, skönmåla. Kan Athena-bashingen vara ett led i denna synnerligen kontraproduktiva strategi?

Nä, Martin Marmgren, sluta skriva debattartiklar och klara upp de där våldtäkterna och kvinnomisshandelsfallen istället. Så Athena får fog för sin kritik avseende att polisen skyddar samhällets intressen. Det gör ni banne mig inte i dagsläget.

(Exempel på tidigare polis-tyckande av Antropofagi: Kill count; Rom-pogromer; Svensk polis misshandlar och mördar; Rasist-polisen; Mer rasism; Ännu mer rasism)

Systemkallops

Det här, dvs. det här, är rätt intressant med tanke på det här.

Det känns som det är på plats med en sammanfattning:

1. Flyktingmottagande är historiskt sett alltid netto-vinst för Sverige. Nödvändig förutsättning är en tillräckligt hög sysselsättningsgrad. (Källa.)

2. Mottagandet 2015 är finansierat av oväntat höga skatteintäkter. (Källa.)

3. Sverige har råd med ett stort flyktingmottagande även kommande år, eftersom vi ser en mycket stark ekonomisk utveckling. (Källa.)

4. "Systemkollaps" är det överhuvudtaget inte tal om. (Källa.)

No one man should have all that power

Om Trump vinner är det ett rätt bra argument för ekonomisk jämlikhet. Inte alls lugnt att en blindgalen Biff Tannen kan vinna USAs presidentval på pur rikedom.

K. Svensson och anglocismer

Lilla Drevet har blivit otroligt mycket sämre sedan K. Svensson kraschlandade i Åsa Lindeborgs sköte med en yxa. Vissa kanske säger "svin eller ej, han var skicklig/rolig/alert." Jag säger "Svin! Vilket skapade en härlig dynamik när en kunde höra medpoddisterna vrida sig i PK-våndor." Ett undantag från Lilla Drevets förfall var Liv Strömqvists extremt roliga prata där hon jämförde just Kringlan-gate med Könskriget-gate.

Könskriget, ja. Parian Svensson har numera tagit sin tillflykt till podden Magister. I senaste avsnittet Könskriget jämför K och hans kollega sexism med rasism, och konstaterar att sexism inte flyger som parallell-begrepp till det senare. Detta då kön uppvisar biologiska skillnader, vilket ras ej gör i någon meningsfull utsträckning. (Jämför tidigare Antropofagi-inlägg, t.ex. detta, detta, detta, detta och detta, men kanske främst detta.)

Magister tar i förbigående upp frågan huruvida ras-begreppet bör återinföras. Här måste en allvetande entitet som Antropofai braska lite lapp innan något går fel i diskussionen.

***

Det finns en viktig skillnad mellan ras och race. Det engelska/amerikanska begreppet innebär något som på svenska översätts kultur eller hellre etnicitet. Det svenska begreppet ras bär emellertid biologisk-vetenskapliga konnotationer, rakt nedstigande från Carl von Linné, Herman Lundborg och Rasbiologiska Institutet i Uppsala.

Denna Slate Star Codex-bloggpost är således helt korrekt avseende begreppet race, men inte avseende det svenska begreppet ras. Slutklämmen på inlägget är därmed helt central för att inte misstolka poängen som görs:

"On the other hand, this framing also suggests that race doesn’t have any extra reality beyond culture. All debates are bravery debates because trade-offs, and if I’m misinterpreting the state of popular opinion on this one it may be that the most important thing this analogy can do is debunk a bunch of people who think that race is real and 'scientific' in a way that culture isn’t."

Det är alltså en betydelse-förvirring även på engelska, som föranleder förtydligandet att race inte sträcker sig längre än culture.

När en förnekar tillämpligheten av begreppet ras utifrån argument såsom att det är en större genetisk individvariation än gruppvariation, eller att människan är en homogen art pga. ung, då talar en om det biologiska begreppet ras. Ras i denna bemärkelse uppträder inom andra arter, såsom Canis lupus domesticus, enligt definitionen ras = underart.

När en kryssar i puerto rican eller african american under flervalsfrågan race, då är det (identifikation med) kultur som avses. Amerikan-afrikaner och afro-amerikaner är inte samma race – läs t.ex. Chimamanda Ngozi Adichies Americana som exempel. (Episoden där afroamerikaner dissar nymigrerade afrikaner för att deras förfäder sålde afroamerikanernas förfäder som slavar är festlig.) Raceen afroamerikan hör ihop med kulturella yttringar som medborgar-rättskamp, ebonics, hiphop, och Opera.

En spanjor är inte latino, men en boliviansk indian eller argentinsk feodalherre är. Detta sas. i motsättning med den genetiska släktskapen. Tiger Woods är african american, trots att han genetiskt är såväl vit/kaukasisk som asiatisk. (Rolig sketch: Dave Chapelles Racial Draft.)

***

Sammanfattningsvis: De som vill tala om ras i Sverige vill så vitt Antropofagi förstår det egentligen tala om etnicitet (race), då det biologiska begreppet inte är tillämpbart på människoarten. Det är viktigt att hålla denna anglocism i huvudet, så att alla diskuterar samma sak. Begreppsförvirring är en onödig omväg i en annars viktig diskussion. (En diskussion som Antropofagi tidigare fört t.ex. här och här.)

Tro på rasism

Det här är som en kul analogi till det här/det här/det här och det här/det här. Dvs, en kan jämföra rasist-åsiktsbubblan med kristna åsiktsbubblan, och "ta debatten"-frågan är samma för kristna som för rasister.

I inlägget How to Argue with Believers and Not Get Frustrated läser vi:

"Arguing with people can be a frustrating experience. People generally have many deeply held but poorly examined beliefs – theists and atheists alike! Most people don’t like having their beliefs challenged; it is uncomfortable for them."

Vidare serveras vi tipps på hur en kan undvika frustrationen. Tipsen, som är ypperligt användbara i "ta debatten"-rasist-situationer, lyder ungefär

1) sänk förväntningarna (du kommer inte övertyga någon on the spot),

2) distansera dig själv från diskussionsutfallet (din ansträngning är inte den enda variabeln som bestämmer den andra personens uppfattning),

3) njut av konversationen (du kan se meningsutbytet som debatt-sparring eller som en intressant upplevelse),

4) respektera din motpart (förakta inte individen för att hen t.ex. inte är tränad i logiskt tänkande, statistik eller argumentationsteknik),

5) och betrakta diskussionen som en gemensam strävan (ni är tillsammans ute på en quest efter sanningen).

Framförallt 1-3 är ytterst behändiga även på kort sikt. 4 är väl mer att betrakta som någon slags allmän etikett eller god ton-strävan. 5 är på gränsen till att erkänna motpartens argument som giltiga – men vaddå, vad om SD-grisen (förlåt nr 4) råkar ha rätt i en enskild siffra eller sakfråga, ska det då ej beaktas?

***

Frågan är om den här bloggposten, med det inverterade temat How to Convert Atheists, kan erbjuda motsvarande hjälp till den pseudorasistiska SD-aspiranten på andra sidan soffbordet. I det följande försöker jag översätta några av tipsen:

Don't quote the Bible = Citera inte Avpixlat eller annan svenskvänlig journalistisk källa

Don’t mention creationism or deny evolution = Nämn inte Eurabia och förneka inte vedertagna samhällsvetenskapliga discipliner såsom statsvetenskap och nationalekonomi

Don’t pretend Christianity is morally superior = Uppträd inte som att extremhögerflanken representerar Godhet och Sanning och Västerlandets Räddning

Don’t tell atheists what they think = Lägg inte orden i munnen på din motdebattör (hen kanske visst vet exakt hur många somalier som är analfabeter eller hur många utrikes födda som sitter i fängelse)

Don’t use threats = Hota inte med att din motdebattör och/eller dennes dotter/syster/fru sannolikt kommer att våldtas av blattar

Don’t psychologize = Förklara inte för motdebattören varför hen tycker som hen tycker (i termer av t.ex. jungle fever eller själv-ras-hat)

Don’t evade serious questions = Undvik inte seriösa frågor

Don’t assert things you can’t defend = Hävda inte saker du inte kan försvara/backa upp

En får hoppas att dessa riktlinjer kan få spridning och befrukta debatten en smula, så kanske vi alla får lite drägligare liv.

Peniafobi

(Tidigare relaterade poster: Denna och denna.)

Det är intressant att stödet för högerextrema partier ökar i länder där arbetslöshetsersättningen är låg:

"Findings from multiple regression analyses indicate that unemployment, real GDP growth, debt and deficits have no statistically significant effect on far-right party support at the national level. By contrast, labour market institutions influence costs and risks: where unemployment benefits and dismissal regulations are high, unemployment has no effect, but where either one of them is low, unemployment leads to higher far-right party support. This explains why unemployment has not led to far-right party support in some European countries that experienced the severity of the 2008 eurozone crisis." (Källa.)

Antropofagi har tidigare refererat till Sannerstedts forskning om vilka som röstar på SD, och funnit att SD-väljaren inte nödvändigtvis är ekonomiskt marginaliserad (om än ofta lågutbildad). Citatet ovan visar emellertid att riskanalysen som de potentiella väljarna gör även inbegriper sannolikheten för ekonomisk marginalisering. Fattigdom behövs inte – skräcken för fattigdom räcker.

Peniaphobia, eller peniafobi, är "er angst for fattigdom, for å selv bli fattig, eller å oppleve andres fattigdom. Alle som lider av peniaphobioa har en voldsom og omfattende fobi i forhold til fattigdom. Premisset til en fobi som denne for fattigdom er i de fleste tilfeller obskur, men det kan skyldes panikkaktige fornemmelser eller rett og slett på grunn av arvelighet. Fobien for fattigdom bearbeides med for eksempel kognitiv terapi." (källa).

Att invandrare beskrivs som en kostnad (vilket kan ses som faktamässigt felaktigt [även OECD] eller helt enkelt som en meningslös utsaga) bidrar givetvis till att kanalisera peniafobin i rasism. Men what about alla med MS, cerebral pares, downs syndrom, ALS? Oj, där blev vi visst fullfjädrade nazister. Låt oss otänka den tanken.

Men what about personer som röker, inte tränar, äter rött kött? Äter godis och glömmer att borsta tänderna? (Rökarna kostade t.ex. minst 8,3 miljarder SEK år 2001, sett till produktionsbortfall och direkta kostnader för ett antal rökningsrelaterade sjukdomar. 2010 var kostnaderna för hjärt- och kärlsjukdomar ca 61,5 miljarder kronor.)

Skattefuskar, ekobrottslar, fuffensfifflar?

Det finns fler och värre kostnadspersoner i samhället än migranter. Pensionärer?

Stänga gränserna är bara första steget. Det vi ni måste ta tag i är att identifiera vilka människor som redan uppehåller sig i Sverige som är att betrakta som nettokostnader. Så sätter vi dem på gummiflottar och puttar ut dem från stranden.

Något säger mig att många feta, kedjerökande SD-tanter kommer att sitta och vinka på de flottarna.

Icke omöjligt scenario

Klimatförhandlingarna ledde inte till tydliga skrivningar om utfasning av fossila bränslen. Detta pga. Saudiarabien. Ni vet det där landet som Svensk Näringsliv älskar att exportera (t.ex. vapensystem) till. Det där landet som är själva antitesen till en demokrati. Som sponsrar alla terroristgrupper som vi hatar, som t.ex. IS och Al Qaida, och som överlag ligger bakom radikaliseringen och militariseringen av politisk islam i hela världen. Saudiarabien, som bygger sportarenor med slavarbetares liv som insats.

(Officiellt avskaffade Saudiarabien slaveriet 1962 – i samband med det frigavs ca 30 000 slavar. I praktiken lever dock än idag den extremt stora andelen utländsk arbetskraft under i livegenskap. Säger t.ex. Amnesty.)

(Saudiarabien, som lyckas passera genom världspolitikens korridorer utan att klassas som en skurkstat. Varför låts de hållas? Varför används spaltutrymme till att negga på t.ex. Venezuela, när Saudierna finns? Fucking intervenera, Nato. Där och i Nordkorea, omedelbart.)

Klimatförändringarna kommer fortsätta att skapa extrema migrationsströmmar i världen. Europa kommer att gå fortsatt bananas, den fria rörligheten inom EU avskaffas, och högerextrema partier kommer att bli dominerande i allt fler länder – såsom nyss skett i Polen och som riskerar att ske i Frankrike. Plötsligt är Europa ett gäng isolationistiska och superrasistiska furstendömen, omgärdade av taggtråd, med Sverigedemokratisk vetenskapsfilosofi som ledstjärna. En dystopi av lika delar Europeisk medeltid och nazityskland-flavor.

Så får vi försöka överleva, i vårt anletes svett, genom att odla potatis på taken och idka en diskret men ack så proteingivande kannibalism.

Monoteism är tråkigt

Tänk dig en film där huvudpersonen är allsmäktig. Visst förtar det lite av spänningen?

Det finns inga rasister

Antropofagi har i flera inlägg diskuterat rasism-debatten. Under senare tid har diskussionen i Antropofagis privata enmanst-ankesmedja handlat om när någon eller något kan sägas vara rasist/iskt.

En intressant pandang (vad betyder det?) till den diskussionen är dokumentären Klu Klux Klan från insidan. Medlemmarna i det moderna (?) KKK menar sig vara en fredlig och icke-hatisk organisation. Som gillar att bränna kors, som är stolta över att deras förfäder lynchade svarta, och som har symboler såsom (häng)snaror.

Ska vi helt enkelt enas om att INGEN öht. är rasist, inte ens SD och KKK?

Intressant fö. att 1/7 vita amerikaner under 20-talet var medlemmar i KKK. Procentuellt färre än den andel svenskar som röstar på SD idag, enligt opinionsmätningarna.

Porrkritiken

Det finns så vitt Antropofagi kan bedöma två parallella spår i porrkritiken:

1. Människor i produktionen far illa.

2. Konsumentens a) välbefinnande och/eller b) attityder påverkas negativt.

***

Spår 1. Betänk följande:

Vem har tillverkat dina skor? Under vilka förhållanden? Till vilken ersättning? Bryr du dig? Varför/inte?

Vem tar hand om ditt elektroniska avfall? Vilken arbetsmiljölagstiftning reglerar den verksamheten?Bryr du dig? Varför/inte?

Hur mår djuren du äter? Bryr du dig? Varför/inte?

Etcetera. Poängen är att stora delar av vår övriga konsumtion sker utan att vi låter oss påverkas av verkningar i producentled. Att slavarbetare syr våra kläder, eller att oljan som driver vår bil har utvunnits på bekostnad av någon folkgrupp i Sudan, det bekommer oss möjligen på ett teoretiskt plan. Men det påverkar inte våra konsumtionsmönster nämnvärt.

Antropofagi köper genomgående fairtrade-märkt kaffe och fairtrade-märkta bananer. Med detta inte sagt att Antropofagi är en "medveten konsument" – sådana existerar endast på marginalen. Det är oändligt vanskligt att få korrekt information om vilka effekter ens konsumtion får. Däremot kan det kännas trevligt medelklassigt att leka att en har ett samvete på Konsum ibland.

Hur som helst – på samma sätt som en kan välja att konsumera t.ex. ekologiskt eller fairtrade-märkt, använda appar som hjälper en att undvika varor producerade av israeliska bosättare på ockuperad mark, eller göra djupdykande efterforskningar i vilken bomull ens skosnören är gjorda av

(ekologiskt? är det bra eller dåligt? kanske mindre giftutsläpp men tränger undan fattiga bönders grödor? och färgen skosnörena är färgade med, är den reko? hur är det med den lilla plast-hylsan i snörets ände?)

så kan en också givetvis välja att konsumera porr enligt någon särskild etisk riktlinje.

Liksom det finns Ikea och Norrgavel, Nike och Camper, så finns det porr och annan porr. En kan leka medvetens konsument även på detta område, om det nu behagar.

(Eller så kan våra valda ledare sluta låtsas att individens val kommer rädda världen, och börja reglera skiten ur allsköns marknader istället. Men när inte ens Climate Motherfucking Change får premiärministrarna att fladdra med näsvingarna, finns det föga hopp att något någonsin ska bli bättre härvidlag. "Hej, vi är folkvalda och har all makt, samt forskare upp our asses som berättar om domedagen. Vi väljer att göra exakt INGENTING. Med vänlig hälsning, Den politiska eliten, aka. Näringslivets lakejer.")

Poängen hittills är att det är orimligt att ej konsumera porr med hänsyn till producenterna. Annan konsumtion sker ofta utan sådana hänsynstagande, Det bör också vara mjöligt att styra sin porrkonsumtion enligt etiska riktlinjer, på samma sätt som gäller andra varor och tjänster som vi begagnar oss av.

Skulle en helt misströsta avseende utbudet av etiskt gångbar porr finns det alltid animerad porr, där den enstaka inblandade verkliga människan är en fet onanist med parodiskt tjocka glasögon. Lite musarm kan hen nog ådra sig när hen datorledes färglägger ett tvåsidorsuppslag på en explosionsartad vaginal sprutorgasm, men det kan det väl vara värt.

(Eller är det slavarbetare i Nordkorea som tecknar alla serier nuförtiden? Åh fy fan för dig kapitalismen, dig och dina oheliga allianser.)

Ett alternativ för dig som inte kan få producentledsargumentet ur sinnet: Sluta konsumera porr. Men sluta även konsumera skor, bilar, kött, frukt, plast, el, homestylingprodukter (fade out)...

***

Argument nummer två löd att negativ effekt uppstår i konsumentled. Här är det alltså mer eller mindre skitsamma om det rör sig om verkliga eller animerade deltagare. Det är den kognitiva förändring som porren ger upphov till hos mottagaren som är problemet. Tänkta negativa effekter är ökad objektifiering av kvinnor, misogyna tankesätt, allmänt trist dude-ighet, prestationsångest, med mera. Detta argument kan angripas på ungefär samma sätt, i att en differentierar porrbegreppet.

Först kan en dock fråga sig: I vilka samhällen ser vi en utbredd porrkonsumtion? Är det i utpräglat ojämställda samhällen? Nä. Saudiarabien är inte porrens Eldorado. Det var inte det kristna medeltida Europa heller, givet att arkeologerna har gjort sitt jobb någorlunda. En överslags-cross-cultural-analys ger således vid handa att porr ej samvarierar med kvinnoförtryck eller allmän antihumanism. Kanske, kanske, är förhållandet det motsatta.

(Observera att data i detta stycke är godtyckligt gissade, men i författarens tycke sannolika. Antropofagi välkomnar fö. data på nationell nivå över porrkonsumtion, för att kunna jämföra detta med grad av patriarkalt förtryck.)

Sen kan en fråga sig: Konsumerar du själv porr? Utifrån denna empiri, är porrkonsumenter sexbrottslingar? Om svaret är ja, uppsök närmaste polisstation. Medtag tandborste och legitimation.

***

Detta om gissningar och magkänsleresonemang. Låt oss titta lite på den forskning som finns. Folkhälsomyndigheten (då Folkhälsoinstitutet) publicerade denna rapport 2006. I rapporten kan en läsa att

"Några forskare har ställt frågor om i vilken grad unga människor själva uppfattar att de själva och andra påverkas av pornografi. Det visar sig i dessa studier att medan en kraftig majoritet tror att pornografin påverkar människors beteende i allmänhet, är det relativt få som anser att de själva blivit påverkade. 

[...]

Det finns en del forskningstekniska svårigheter att fastställa orsakssamband mellan pornografikonsumtion och påverkan på människors egna sexualvanor. Det är i dag väl känt att det finns ett samband mellan pornografikonsumtion och vissa typer av sexuella handlingar. I tolkningen av dessa resultat finns det dock flera frågor som bör ställas. En person med intresse för att experimentera sexuellt kan exempelvis söka sig till såväl pornografi som till grupp- eller analsex. Även om det finns ett tydligt samband mellan pornografikonsumtion och vissa handlingar, har det varit svårt att fastslå att det finns ett orsakssamband mellan pornografikonsumtionen och de sexuella handlingarna. Samtidigt återkommer starka samband i studie efter studie."

Orsakssambanden är oklara – kanske är mer experimentlystna personer mer benägna att nyttja porr, vilket skulle förklara korrelationen mellan porrkonsumtion och mer avancerade sexuella praktiker. Rapportens diskussion rymmer i detta stycke heller inte några normativa utsagor. Att individer inspireras av pornografi kan lika gärna betraktas som något positivt, och tillgången till porr som en möjliggörare i individens personliga sexuella utveckling. Sannolikt kan porr både ha positiva och negativa individ-effekter, vilket  FoHMs rapport också indikerar (se t.ex. citaten sidan 92-93).

FoHMs forskning handlar främst om påverkan på sängkammarbeteendet, specifikt hos unga personer. Som nämnts ovan är farhågan kring porr ofta kopplad till en större norm-barjskorv än så – patriarkalt tänkande, kvinnohat, diskriminering och sexuellt våld är nyckelord. Kan vi då säga något om detta?

***

Den mest lättillgängliga forskningssammanställning som Antropofagi hittar på rak arm är detta arbetsmaterial framtaget av Män för jämställdhet. Bilden som framträder är att porrkonsumenter påverkas i attityder till jämställdhet och kvinnosaksfrågor, men att detta beror på grad av exponering (en studie talar om 60 timmar i veckan för vissa försökspersoner) samt typ av pornografiskt material:

"Det finns [...] enligt Childress ingen forskning som kan påvisa en direkt koppling mellan våld eller aggressivt beteende och porr, emellertid påpekar han med Bryant och Zillmans studie som ett av flera exempel att det har bevisats att attityder till jämställdhet kan förändras av porrkonsumtion. Framförallt menar Childress att flera studier visat att människor som tar del av mycket pornografi blir avtrubbade. Ribban för vilken typ av skildrade handlingar man anser vara stötande eller förnedrande höjs. Childress tar även upp en studie där man visat vissa försökspersoner våldsam pornografi där våldtäktsliknande scener skildras medan andra fått ta del mer vardagsnära skildringar av samlag. I den studien visade det sig att den förstnämnda gruppen kommit att uppvisa betydligt mer negativa attityder mot kvinnor än mot män."

Det är även värt att diskutera huruvida porren är sas. unik, eller del av ett större variabelkluster där en latent variabel kanske skulle kunna sägas vara "patriarkat" eller liknande. Män för jämställdhet igen:

"Hagemann-White har enligt Berg och Loftsson identifierat att samhällen där kvinnor nedvärderas på vilken samhällsnivå som helst leder till en ökning av våld. Antingen genom att män och pojkar uppmuntras att leva upp till stereotypa maskuliniteter eller genom att negativa attityder mot kvinnor samt starkt polariserade könsroller presenteras för människor genom uppfostran, strukturellt eller genom representationer i media och kultur."

Antropofagi misstänker att den stora totalsumma av piss-normsförmedlande material som vi ständigt utsätts för är ett betydligt större problem än porren. En kan välja sin porr, och avgränsa sin exponering. Reklamen som hoppar på en på tunnelbanan, i tidningarna, på internet, bär i regel trista värderingar och ruttna könsroller samt är svårare att stänga av. Varför trista normer i porr skulle vara sämre än trista normer annorstädes är oklart.

Sammanfattningsvis går det inte att blunda för att porr, framförallt grov sådan i höga doser, kan tänkas påverkar attityder i oönskad riktning. Däremot är det inte tydligt att porren härvidlag skiljer sig från annat visuellt material i könsrollsbyggandet som samhället och kapitalismen pysslar med. Däremot kan det vara värt att beakta relativt porrkritiska RFSUs position, som är att "det inte går att kategoriskt avfärda all pornografi eller benämna porr som varken bra eller dåligt. Organisationen menar att porr för många kan vara frigörande och lustfyllt." (Män för jämställdhet-materialet som citeras igen.)

(En kan också raljera över ROKs metodologiska felsteg när de hävdar att porr leder till sexuellt våld, eftersom "många män som utsatt kvinnor för övergrepp också konsumerat mycket porr." Okej, och skolskjutaren i Columbine lyssnade på Marilyn Manson. Och alla gossar som snattar har någon gång spelat dator-spel.)

***

Avslutningsvis kan det helt enkelt tyckas som ett utslag av moralism att kräva att porr särbehandlas. Porrkonsumtion bör ske med samma etiska övervägande som all annan konsumtion, och vi bör inse att all input vi utsätter oss för påverkas oss undermedvetet (jämför IAT-testet som Antropofagi skrivit om tidigare). Att "kategoriskt avfärda all pornografi" är inte rimligt.