Eftersom det är fredag måste det blajas lite oförsiktigt om Döden och Samhället. Antropofagi skrev en gång:
Även om den rådande svenska strategin "lyckas" - eller ska jag säga misslyckas genom att nå måluppfyllelse - så kommer detta att innebära högre dödstal och vara sämre för ekonomin.
[...]
Skulle den rådande strategin lyckas, såtillvida att smittan bränner igenom hela befolkningen i ett hanterbart tempo tills det att vi når flockimmunitet - OBS! sinnessjukt optimistiska bästa-scenario som uppenbarligen redan håller på att gå åt helvete, vilket fö. var fullkomligt förutsägbart redan i slutet på februari även för en total lekman - så kommer ekonomin lida. Redan nu går ett flertal branscher på knä, eller till och med ligger ner. Vilka arbetstillfällen som kommer att överleva en minst sex månader lång semi-karantän vet jag inte, men det är säkert att många inte kommer att göra det.
Att hoppas på att under kontrollerade former nå flockimmunitet måste nämligen, rimligen, ta väldigt lång tid. Detta givet att vi inte helt missat att stora delar av Sveriges befolkning redan har smittats i det mörka. Vilket verkar osannolikt, eftersom IVA-platserna som förväntat fylls upp mycket snabbt nu när smittspridningen eskalerar - hade det skett en omfattande spridning redan tidigare, eller i det fördolda, borde detta synts på sjuk- och bårhus.
Högre dödstal och sämre för ekonomi, skriver jag. Än vad? Än "the hammer and the dance", såklart. Stäng ner, få kontroll på smittan [...]
Okej, så lät det den 3 april. Nu håller Lars Calmfors med, och säger enligt uppgift att den svenska strategin "inte verkar ge så mycket resultat i form av minskad smittspridning, samtidigt som de ändå kommer med ganska höga ekonomiska kostnader."
Låt oss inte trilla ner i ett evigt corona-rantande igen, men hey... Calmfors är ju den där seriösa, tunga ekonomen som alla lyssnar på i vanliga fall. Så lyssna lite på honom den här gången också, vettja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar