Dopaminet i svinet

(Bakgrund: Allt om IPS, allt om EIPS, och allt om borderline - framförallt Bayes-Petrovic.)

Antropofagi har argumenterat det följande:

EIPS:are oftare borde vara ambivalenta, eftersom a) de troligen är dåliga på att prioritera mellan målsättningar då det underutvecklade dopaminsystemet gör att mål är otydligt viktade; och eftersom b) dopaminsystemet också påverkar själva den exekutiva förmågan. Möjligen är a) och b) samma sak, om nu en dålig exekutiv förmåga grundas i otydligt viktade mål, men det skulle kunna vara så att exekutiv förmåga handlar om ren drivkraft oavsett mål, och att det underutvecklade dopaminsystemet gör själva motivationen att agera svagare.

Som synes har jag haft lite svårt att få ihop den bristande exekutiva förmågan med det underutvecklade filtret för sållning av interoceptiva impulser...

ADHD-folkets problem är att ett underutvecklat dopaminsystem gör det omöjligt för dem att prioritera mellan olika intryck. Som Petrovic beskriver så är det inte möjligt att assigna prioritet till exempelvis den människa som pratar med dig - alla intryck i rummet är exakt lika intressanta [...]

På ett motsvarande sätt har EIPS-folket inga prioriteringar av sina känslolägen. Filterfunktionen saknar kriterier för att filtrera de emotionella impulserna. Pga. av ett underutvecklat dopaminsystem har inga tydliga kriterier utvecklats. Utan att minnas terminologin exakt så beskriver Petrovic saken som att ADHD är ett problem med exteroception - utifrån kommande intryck - och EIPS är ett problem med interoception - inifrån kommande motsvarande "intryck".

...och med oförmågan att prioritera mellan otydligt viktade mål. Nu kommer ACX till min räddning:

My model has several different competing mental processes trying to determine your actions. One is a prior on motionlessness; if you have no reason at all to do anything, stay where you are. A second is a pure reinforcement learner - "do whatever has brought you the most reward in the past". And the third is your high-level conscious calculations about what the right thing to do is.

These all submit "evidence" to your basal ganglia, the brain structure that chooses actions. Using the same evidence-processing structures that you would use to resolve ambiguous sense-data into a perception, or resolve conflicting evidence into a belief, it resolves its conflicting evidence about the highest-value thing to do, comes up with some hypothesized highest-value next task, and does it.

I've previously quoted Stephan Guyenet on the motivational system of lampreys (a simple fish used as a model organism). Guyenet describes various brain regions making "bids" to the basal ganglia, using dopamine as the "currency" - whichever brain region makes the highest bid gets to determine the lamprey's next action. "If there's a predator nearby", he writes "the flee-predator region will put in a very strong bid to the striatum".

The economic metaphor here is cute, but the predictive coding community uses a different one: they describe it as representing the "confidence" or "level of evidence" for a specific calculation. So an alternate way to think about lampreys is that the flee-predator region is saying "I have VERY VERY strong evidence that fleeing a predator would be the best thing to do right now." Other regions submit their own evidence for their preferred tasks, and the basal ganglia weighs the evidence using Bayes and flees the predator.

This ties the decision-making process into the rest of the brain. At the deepest level, the brain isn't really an auction or an economy. But it is an inference engine, a machine for weighing evidence and coming to conclusions. Your perceptual systems are like this - they weigh different kinds of evidence to determine what you're seeing or hearing. Your cognitive systems are like this, they weigh different kinds of evidence to discover what beliefs are true or false. Dopamine affects all these systems in predictable ways. My theory of willpower asserts that it affects decision-making in the same way - it's representing the amount of evidence for a hypothesis.

Så, en bristande exekutiv förmåga skulle kunna bero på samma underutvecklade dopaminsystem, där impulser att göra saker inte får tillräckligt stor vikt för att övertrumfa den grundläggande priorn att inte göra någonting.

Så, jag tror nu att ett underutvecklat dopaminsystem får följande tre effekter hos IPS:are:

1. Underutvecklad filterfunktion (i de basala ganglierna?) gör det svårt att värja sig från interoceptiva impulser ("emotionell ADHD").

2. Underutvecklade målfunktioner (i frontalloberna?) där svagt viktade mål skapar ambivalens och oförmåga att prioritera.

3. Svagt viktade impulser (till striatum?) leder till inaktivitet, om man inte hårdtränar sina priors att tro på vissa givna impulser (aka. "rutiner är viktigt för IPS:are").