Lär av aztekerna - döda alla incels

Antropofagi ställde mig själv frågan om huruvida aztekerna interagerade med andra folk. Jag har beställt några böcker om saken, men redan den hittillsvarande efterforskningarna genom internetläsning har givit mig en fördjupad förståelse. (Se till exempel den här lättillgängliga redogörelsen, som dock inte funkar med AdBlock men som funkar fint på telefonen.) 

Tydligen bildades aztekriket i och med att ett stort antal konkurrerande stadsstater (altepetl) krigade ut det, från och med ca 1100 e.Kr., och slutligen i någon mening enades under tre allierade stater. Alliansen kom att domineras av Tenochtitlan, den altepetl som kom att styra över det som vi i slappa ordalag kallar aztekriket.

Aztekriket var dock ingen egentlig statsbildning. Tenochtitlan hade den militära makten, och härskade över övriga altepetl genom hot om militärt våld, samt genom strategiska giftemål och privilegier till de lokala härskarna. Aztekriket kan snarast ses som en dominerande stadsstat och ett gäng underlydande vasallstater - inte som ett territoriellt rike med en sammanhållen administration.

Så, från perspektivet "kulturell evolution" är alltså aztekriket ett resultat av flera konkurrerande partikulära enheter som löst grupperar sig. Därutöver gränsade också aztekernas rike till andra högcivilisationer, såsom Tarascan. Inte minst hade aztekerna en icke obefintlig interaktion med maya-högkulturen, som visserligen var på fallrepet under aztekernas storhetstid ca 1300-1521. Mayacivilisationens gyllene era var ca 250 till 900 e.Kr, medan den "post-klassiska" perioden räknas år 950-1539.

Visserligen ser vi alltså såväl ett utbyte med andra högkulurer, som en potentiell kulturell-evolutionär process mellan konkurrerande altepetl. Aztekriket blev även sannerligen formidabelt, med magnifika pyramider, konst, och en höggradigt effektiv matproduktion centrerad kring majs, bönor och squash, vilket tillät en påtaglig urbanisering och för tiden enorma städer med höga befolkningstal. 

Samtidigt stammar så vitt jag förstår såväl aztekerna som maya och tarascan från samma grundläggande kulturella och religiösa modell. Samtliga folk hade en metafysik som byggde på att gudarna offrar sig för människorna, och att människorna därför måste offra sig för (och till) gudarna. Människooffer och flagellantism förekom över hela regionen, och om man ska tro Wikipedia så hade de fångar som ofta offrades till gudarna en kulturell förförståelse för varför detta i någon mening var nödvändigt, till den grad att man i många fall tycks ha aktivt deltagit i ritualer och skådespel. Kristendomen som kom med spanjorerna innebar ett diametralt annorlunda tankesätt, som aztekerna inte tidigare exponerats för.

Även om en kulturell-evolutionär process naturligtvis förelegat - i den mån det nu någonsin föreligger någon kulturell-evolutionär process - så ser jag inte samma memetiska selektions-kalas på steroider som de eurasiska kulturerna uppvisar. Djingis Khan och efterföljande mongolhärskare är ett bra exempel. Dessa härjade famously runt och kämpade mot allsköns olika högkulturer - men förutom att utplåna ett flertal, såsom tangut-riket Xixia, så kopierade mongolerna (som så småningom blev till kineserna, eftersom Kina tydligen absorberar alla sina fiender och gör dem till dynastier) alla användbara institutioner och teknologier som de stötte på i olika delar av världen. Så skapade man exempelvis ett skriftspråk utifrån den uiguriska skriften, eftersom detta krävdes för att kunna sköta rikets administration. Aztekerna skapade ingen sådan administration, utan härskade genom vasaller, och dessutom hade man inte ett tillnärmelsevis lika brett utbud av kulturell egenart att inspireras av.

***

Att läsa på om aztekerna gör, föga oväntat, att får en ökad uppskattning för denna mäktiga civilisation. Samtidigt måste jag stå fast vid att det var en vidrig jävla dödskult. Många av de ritualer som behövde ske för att på ett tillbörligt vis kompensera gudarna för deras offer, var utstuderat fruktansvärda. Standard verkar ha varit att skära ut hjärtat på levande människor (inte minst i offer till Huitzilopochtli), men det fanns varianter. Eldguden Xiuhtecuhtli krävde att människooffren skulle brännas till-nästan-döds innan deras ännu bultande hjärtan skars ut; Tezcatlipoca krävde att människor offrades i gladiatorspel à al Apocalypto; och till Xipe Totecs ära gick utvalda klädda i flådda människooffers hud. 

Min tes om att alla aztekgudar är komparativt vidrigare än sina motsvarigheter i andra kulturer (godisguden är en människoätande drake, fruktbarhetsgudinnan har hängpattar, &c.) stärks också av att Tlaloc, som var regn- och vatten-gud, behövde en speciell ritual där barn offrades. Men, inte bara offrades: Det var deras tårar som var det viktiga, så först torterades de gruvligt under lång tid. Wiki:

Archaeologists have found the remains of at least 42 children sacrificed to Tlaloc at the Great Pyramid of Tenochtitlan. Many of the children suffered from serious injuries before their death, they would have to have been in significant pain as Tlaloc required the tears of the young as part of the sacrifice. The priests made the children cry during their way to immolation: a good omen that Tlaloc would wet the earth in the raining season.

Wikipedia citerar Florentin-Codexet:

According to the accounts of some, they assembled the children whom they slew in the first month, buying them from their mothers. And they went on killing them in all the feasts which followed, until the rains really began. And thus they slew some on the first month, named Quauitleua; and some in the second, named Tlacaxipeualiztli; and some in the third, named Tocoztontli; and others in the fourth, named Ueitocoztli; so that until the rains began in abundance, in all the feasts they sacrificed children.

Min bild av hittillsvarande läsning är att det finns viss kritik mot vissa spanskspråkiga källor och ögonvittnesskildringar, men att denna kritik faktiskt är lite uddlös då de flesta etnografiska beskrivningar stöds av arkeologiska fynd (såsom ovan nämnda offrade, torterade barn). Den diskussion som återstår handlar om saker som "hur många människor offrades i minuten under bygget av den stora pyramiden i Tenochtitlan". Uppskattningarna därvidlag spänner mellan 10.000 och 80.000 personer totalt, vilket enligt de högre uppskattningarna skulle innebära ca 15 människooffer i minuten under den relevanta tidsperiden.

Viss diskussion har förelegat kopplat till hur stora tzompantli - ställningar för kranier från människooffer - som egentligen funnits. De som velat spela ner människooffer-biten har pekat på att man främst funnit tzompantli för ett tiotal skallar. 2017 hittades dock en ställning för över 650 skallar, så det verkar ha varierat. Den här artikeln går igenom forskningen kring kranie-ställningar, dödskalletorn, med mera, och rapporterar fynd om tusentals kranier. En uppskattning som ges vad gäller fördelningen är att fem procent tillhört barn.

***

Varför man offrade så mycket människor är omstritt. En förklaring, som skulle kunna sägas vara "adaptiv" ur ett kulturell evolution-perspektiv, är att bristen på domesticerbara köttdjur lett till ett proteinunderskott och underskott på vissa aminosyror hos aztekerna. Eftersom människooffren ofta involverade kannibalism, så kunde de i så fall ha givit en lyxigare diet till framgångsrika krigare och till adeln (pipiltin). Denna teori tycks mestadels falsifierad, eftersom aztekernas kost ändå var förhållandevis näringsrik, och att just kombon majs-bönor-squash faktiskt ger det mesta man kan behöva. Därutöver hade aztekerna domesticerade kalkoner som gav kött och ägg, och Tenochtitlan är dessutom beläget mitt i Texcoco-sjön som ska ha varit rik på fisk och skaldjur till den grad att man troligen fått en god och mångsidig kost bara därifrån.

Istället är rådande konsensus att människooffren berodde på religiösa och mytologiska föreställningar, av en typ som alltså var legio även bland närliggande kulturer, men som aztekerna av någon anledning skalade upp till en sällan skådad omfattning. En hypotes är att den politiska makten till viss del byggde på det här systemet, och vi kan medelst lite fri spekulation tänka oss att omfattande människooffer satte skräck i innevånarna på ett lagom sätt, samtidigt som det gav möjlighet till CREDs (CRedibility-Enhancing Displays, Josephs Henrichs terminologi) för pipiltin att offra sina egna barn (vilket nämligen skedde). 

Den sociala mobiliteten synes också ha byggt på just människooffer; alla fria män var krigare, men endast de som fångade levande människor till det offer-industriella komplexet kunde stiga i graderna. Följande utdrag från Mendoza-codexet visar hur man kunde levla som krigare genom att komma hem med människooffer:

Jag uppfattar det som att pipiltin var och förblev pipiltin, men att vanliga fria medborgare (mācehualtin) kunde klättra i status-hierarkin - eller falla, rejält, eftersom bland annat ekonomiska skulder kunde omvandlas till livegenskap, vilket var ett stort steg på vägen mot att bli nästa människooffer.

Henrich nämner faktiskt aztekerna i The Weirdest People in The World, som ett exempel på en kultur som tillämpat omfattande polygami. Pipiltin-männen tycks ha haft många fruar, uppåt hundratals, medan lägre rankade män som lågrankade mācehualtin kunde ha svårt att hitta en maka. (Slavar, tlacotin, och aztekernas motsvarighet till statare, mayehqueh, fick troligtvis inte gifta sig alls eller i väldigt begränsad utsträckning - obs, gissning från min sida.) 

Henrich berör aztekernas polygami kopplat till the WEIRD:ness of monogami, och kopplat till diskussionen av de psykologiska och samhälleliga implikationerna av överflödiga, ogifta män. (Se gärna Antropofagis många inlägg om ASR, M2FBR, samt lite andra inlägg.) De uppskattningar som jag hittar gör gällande att 75% av alla människooffer var män, och dessutom i arbetsför/könsmogen ålder. (Ca 5% var som sagt barn, och ca 20% var kvinnor.) Ett polygamiskt samhällsskick skulle alltså skapa ett stort mansöverskott, och om vi tänker oss - vilket var fallet - att giftas-möjligheten följer den sociala statushierarkin, samt att de som offras ofta är lågstatusmän, så känns det som att vi kanske har identifierat både ett problem och en lösning.

***

Är det alltså kanske lärdomen från aztekerna? Att vi borde döda alla incels?