Fattig och befängd
Ej begripligt givet
Livets ringa längd
Rationell bedömning
Tar oss dock blott dit
Att vi fattar att vi
Inte fattar ens ett skit
Ångesten kan kännas
Påtaglig som berg
Känslans färg är lika
Sen när en blir större
Eller hellre äldre så
Glömmer en och känslan
Blir då svår att ens förstå
Döden är en tidstjuv
Livet likaså
En är ändå snäppet
Vassast av de två
Fattar en ju då
Fotnot:
När hela livet är ett presens förstår jag att nuet
Blott är den punkt där kroppen blottläggs, dået allt som redan blottats, och framtiden allt som fortfarande täcks av duken
Att då säga att något är förutbestämt
Är en missuppfattning född ur vår uppfattning av tid som något som rummet
Rörde sig längs
Allt är bara bestämt, vilket gör en än mer beklämd
Plötsligt har dock tiden texten tog att läsa nått sitt slut
En paradox som exponeras
En kropp som exploderar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar