Men framförallt...

Med tanke på detta med utomjordingar och circle of concern.

 

Vi moraliserar ju inte över djurs beteenden. Vi studerar dem blott. Människors beteenden kan vi i regel inte hålla oss från att moralisera över.

 

Skulle vi moralisera över utomjordingarnas beteenden? Har det med objektets intelligens att göra, eller vårt eget grupp-relaterande sociala beteende?

Sverige är en subkultur

Snackat om GAL-TAN-synkronisering. Givet ett sas. evolutionärt perspektiv på moral kan en gissa att grupp-tänk ligger i sakens, dvs. människans, natur. Skillnaden på GAL och TAN, eller liberal och konservativ, är egentligen främst hur gruppen definieras. Hur stor är din circle of concern? GALler tenderar att se mänskligheten som in-gruppen, medan TANner håller sig snävare, företrädelsevis till familjen.

 

Subkulturer är en grej. Det finns kulturer inom kulturen, cirklar inom cirkeln. Vi är inte med i samhället - vi är ju hiphopare/punkare/antroposofer/motorcykelgäng/etcetera.

 

Vad skulle hända om utomjordningar dök upp?

 

Då skulle mänskligheten vara en kultur, och den utomjordiska en annan. Etniska/nationella kulturer skulle vara subkulturer inom den mänskliga kulturen.

 

Skulle liberaler vidga sin circle of concern till att inkludera utomjordningarna?

 

("Djuren då?", frågar sig någon. "Kommer inte de först?" Men utomjordningarna i mitt exempel är intelligenta varelser, såsom vi människor, vilket djuren inte är. Alla vet ju att utomjordingar är löjligt lika människor i löjliga kostymer.)

 

Skulle de konservativa isf. också vidga sin cirkel, till att inkludera hela mänskligheten? Skulle striden mellan GAL och TAN handla om marsianernas rättigheter?

Antropofagi klagar vidare på borgarna

Alltså: Förskolepersonal är civilisationens prästerskap. Grund- och gymnasieskolans läroplan är svensk kulturs DNA. Vissa beteenden, sociala koder etecetera skiljer sig åt mellan kulturer. Uppfostran, jao!

 

***

 

Borgarna har en del att förklara. Låt oss ta det i små steg. (Jag lägger ingen värdering i någonting här, utan försöker bara få ihop helheten. Det är inte heller min mening att bygga upp en halmgubbe, men jag hårdrar givetvis vissa idéer.)

 

Fri rörlighet är en liberal princip - särskilt fri rörlighet som undergräven facken och avtalsrörelsen och lönebildningen och således jämlikheten i populationen. (Det går givetvis att tänka sig en fri rörlighet där t.ex. arbetsrätt och minimilön etc. ändock upprätthålls inom ett visst territorium. En skillnad mellan sossar och vänstern är väl just graden av internationalism, dvs. synen på hur medborgerliga rättigheter ska upprätthållas och fördelas.)

 

Den liberala metaideologin ger att alla ideologier och kulturer är tillåtna. Genom att alla får tycka som de vill och bete sig som de vill (förutom att rent fysiskt skada varandra eller kränka äganderätten), ska någon slags kulturell-ideologisk evolution/optimeringsprocess selektera fram de mest attraktiva alternativen. Helt tautologiskt: (Bäst) anpassat är bäst (anpassat).

 

Inom skol- och förskolesystem ska marknadskapitalistiska principer gälla. Fritt fram för friskolor och fria skolval (givetvis även vinster). Skillnader måste tillåtas: Annars meningslöst att välja. Skillnader i kvalitet måste tillåtas: Annars ingen konkurrens.

 

Samtidigt är borgarna idag besatta av "svenska värderingar". För att dessa ska gälla i hela populationen, är det givetvis nödvändigt med en enhetlighet. En likvärdig skola, till exempel. Att alla matas med samma förskole-indoktrinering.

 

Varför vill borgarna fragmentera skol- och utbildnings- (dvs. uppfostrans-) -systemet, och göra det spretigt och icke enhetligt? Varför vill de att vissa ska gå i bra skolor, andra i dåliga, ytterligare andra i frikyrkliga, muslimska eller katolska? När borgarna samtidigt vurmar för en enhetlig svensk kultur och enhetliga svenska värderingar?

 

Och: Om man tycker att alla kulturer/ideologier/värderingar ska få prövas mot varandra av det naturliga urvalet, hur kan man då på förhand bestämma vilka värderingar som är "bäst"? Det kan ju mycket väl vara så att alla är extrema wahabister i slutänden. Att det visar sig vara den "bästa" ideologin, enligt en urvalsprocess.

 

Borgarna försöker helt enkelt vara relativister och ickerelativister samtidigt. De balanserar på en trasslig och ohållbar lina mellan GAL och TAN. De vet vad de tycker är bäst - men de vill att slumpen, naturen och de kosmiska lagarna ska leda befolkningen till det av dem förutbestämda slutmålet.

 

Tyvärr är det inte alltid det man önskar som också är det som realiseras. Även om borgarna har objektivt bäst moraliska värderingar (I think not), är det ingen självklarhet att universum låter dessa värderingar vinna.

 

Det är inte de snällaste djuren som vinner. Inte de godaste beteendena.

 

Borgarna måste förstå att om man vill hålla sig med absoluta sanningar, då måste man också implementera dem med viss emfas. Kapitalismens lagar kommer inte med hundraprocentig sannolikhet sköta detta åt en.

 

Samtidigt är det ju liberalismen-som-metaprincips stora skönhet, att vi erkänner att vi inte vet vad som är bäst, utan att det får visa sig. Detta är dock inte hundraprocentigt kompatibelt med att faktiskt vilja peka ut vissa värderingar som bättre än andra. Här är även Antropofagi ambivalent, eftersom jag håller båda dessa motstridiga uppfattningar.

 

Sanningen är kanske att kulturrelativism är vidrigt, men sant. Dock aldrig tillrådligt: Vi bor i ett visst intervall av universum, där mekaniken fungerar utmärkt. En ickerelativistisk moralfilosofi ger oss, analogt med länkat resonemang om fysiken, många härliga håvor och nyttor.

 

Ändå:

 

Vojne, vojne.

Poese med monopolpengar

Det har tjötats och stötats och blötats och gnötats om ras/IQ, och de slutliga slutorden har levererats. Det slår mig emellertid att Charles Murray kanske är fast i någon släkting till en sådan här fälla. Dvs., han säger en (uppskattningsvis ganska sann) sanning som dock också torgförs av galningar och as, och han kommer därför aldrig bli trodd av gemene man - blott av gemena män.

 

Slutsats: Den judiska världskonspirationen sponsrar nazist-poddar som Darwin Digest, för att kasta skugga över sådana som Charles Murray. Detta så att världssamfundet och dess käcka medborgare ska låta de genetiskt överlägsna (och med reptilutomjordingarfrånplanetxförmodligenbesläktade) judarna vara ifred. Som grädde på moset har Sions Vise skapat en decoy i form av staten Israel, som ska dölja att judarna egentligen innehar världsherravälde. Även Förintelsen var givetvis ett spel för gallerierna.

 

Även med kännedom om Poe's lag kommer jag underlåta att förtydliga huruvida det ovanstående är ironi eller ej.

Sammanfattning

De senaste Antropofagi-inläggen har alla tillkommit under suboptimala omständigheter. Det finns anledning att sammanfatta dem lite mer kärnfullt.

 

Angående jämställdhet som ett eventuellt gott-i-sig: Det kan ses som en delfråga i frågan om jämlikhet som ett gott-i-sig. Detta givet att en anammar en syn på jämställdhet som en fråga om resursfördelning brutet på kön, snarare än någon slags ensidigt likhetsfeministiskt normkalas.

 

Jämlikhet är i sin tur i någon bemärkelse ett gott-i-sig - givet utilitaristisk etik, avtagande marginalnytta av resurser, samt ekonomin som ett noll-summe-spel. Det sista antagandet är sämst, pga. kontrafaktiskt, men det räcker med antagandet "inte plus-summe enligt Lafferkurvan" och/eller "plus-summe-enligt-efterfrågedriven-tillväxt-antagandet". Emellertid - med så många antaganden bör väl jämlikhet ändå ses som ett instrumentellt värde, då vi uppenbarligen behöver anta att det leder till ökad nytta/lycka, som då är det terminala värdet/gottet-i-sig.

 

Slutligen: Med bättre koll på vad som är terminalt/gott-i-sig, respektive instrumentellt/gott-för-något-gott-i-sig, borde en mer konstruktiv och koncis politisk debatt kunna uppnås. Olika intressen kunde synkronisera sina värdesystem, och jämföra vilka gott-i-sig som överlappar. Sedan är resten teknokrati. Detta bygger dock på att inga terminala/gott-i-sig-värden förkläs som instrumentella värden, dvs. att fake consequentialism upphör. Antropofagis hypotes är att överlappen mellan gott-i-sig-värden är större än vad vi i allmänhet förutsätter, även inom "känsliga" frågor.

GAL-TAN-synkronisering och sexualkultur

Laffer-kurvan, som diskuteras i senaste Pengar & Politik, är väl ett perfekt exempel på fake consequentialism, dvs. förväxling av terminala och instrumentella värden. Sandros snack om snömos-nationalekonomi, dvs. en verklighetsfrånvänd disciplin som kommer fram till vad som önskas genom att göra vilka som helst antaganden, är också lik Beinhockers beskrivning av Nationalekonomin i The Origin of Wealth (se här), eller för den delen Krugmans snack om Dark Age of Economics (se här). Bäst är så klart Kyrklund: "O Herre, Herre. Ingenting är mig mera motbjudande än att diskutera konklusioner ur falska propositioner."

Som jag är inne på i några av de senare inläggen: Det hade varit fett som fasen om alla blev ärliga med vilka som är deras terminala och vilka som är deras instrumentella värden, och slutade upp med fake consequentialism. Då skulle vi kunna uppnå en perfekt teknokratisk politisk värd, där alla var sakliga och vetenskapligt förankrade i alla sakfrågor, och hade extremt väldefinierade terminala värden kring vilka normativa debatter stod. Dessa värden hade för övrigt förmodligen överlappat en hel del, eftersom människor i allmänhet har relativt likartade moraliska grundsystem.

Söderholm går någon stan i det här tråkiga Lilla Drevet-avsnittet igenom att GAL inte förstår TAN, men att TAN förstår GAL (GAL-TAN). Alltså: Traditionella-Auktoritärra-Nationalistiska förstår samtliga fem moraliska värden, inklusive de av GAL högt hållna Rättvisa och Inte skada andra. Men Green-Alternative-Liberal förstår inte de två sista värdena: Ingroup loyalty och heliga värden (relaterat här och här). (Källa: minnet. Google that shit om du bryr dig.)

Eftersom nya tider och diskurser blottlägger att många GAL-are (GALler?) nog ändå lite skamset huserar värderingar som måste sägas angränsar till ingoup loyalty och heliga värden, så kanske en ärlig synkronisering av terminala värden faktiskt ändå inte hade varit så svårt ens mellan GAL och TAN.

 

Med detta menar jag att det är fler fall av gott-i-sig-självt som överlappar än vad vi kanske tror, vilket kan upptäckas vid en synkronisering. I övrigt innebär en synkronisering att man stämmer av vilka värden som är terminala respektive instrumentella, och jämför (i det här exemplet jämför mellan GALler och TANner).

***

Då Antropofagi lagt en del energi på att snacka om Sam Harris, hala diskursiva backar, samt Aron Flams eventuella islamofobi, kan det i sammanhanget vara värt att tipsa om senaste Dekonstruktiv Kritik. Harris gäst Haider var som bekant den skärptare av de två, eller i alla fall den rimligare i sakfrågan, i Harris' podd häromdagen. På samma sätt överglänser Flams gäst Mustafa Panshiri sin värd genom en kombination av ärlighet och saklighet.

For the record gillar Antropofagi både Flam och Harris. De är helt enkelt ganska intressanta, ganska smarta och ganska underhållande debattörer. Haider liksom Panshiri är emellertid inte effektsökande provokatörer (inget fel i det!), och förmodligen inte lika underhållande i längden - däremot mer faktiskt givande analytiker i de specifika frågorna kring islam/ism respektive nationell kultur.

 

 

Det som Antropifagi finner mest intressant med Panshiris diskussion är den kring afghanska ensamkommandes sexualkultur. Efter att själv ha jobbat med SRHR-frågor (frågor rörande Sexuell och Reproduktiv Hälsa och Rättigheter) under flera år, vill Antropofagi emellertid anmäla sitt bidrag till diskussionen. (Som så ofta förut.)

Panshiri är inne på att man blundat för de skillnader som finns mellan svensk sexualmoral och t.ex. (kanske framförallt) afghansk. Antropofagis bild är att landsting, kommuner och myndigheter i åratal (i alla fall så länge jag själv jobbat med dessa frågor, dvs. sedan ca 2011) har ansträngt sig för att hantera denna problematik. Säkert finns många blinda blundare i leden, men statsbidrag och andra medel har gått till inte minst ideella föreningar som arbetar med frågor såsom SRHR-information och -utbildning till ensamkommande och boendepersonal. Det finns även otaliga exempel på projekt, drivna av kommuner och landsting, som vänt sig till t.ex. HVB-boenden, SFI och Migrationsverkets informationstillfällen.

I SRHR-branschen har det aldrig varit någon hemlighet att det är en utmaning att integrera afghanska och andra ensamkommande ungdomar i Sverige, med avseende på sociala koder och kultur specifikt kopplat till umgänge, umgänge mellan könen, sex, samtycke, kontaktsökande, etcetera. När Köln-gate och motsvarigheten i Sverige (hette det We are Sthlm-gate?) hände, var det ingen överraskning för SRHR-folket. Tvärt om har SRHR-folket i åratal varnat för att exakt detta kommer att hända, om inte resurser läggs på att integrera de ensamkommande och ge de utförlig, saklig, återkommande och målgruppsanpassad sex-och-samlevnadsundervisning. SRHR-branschen har skrikit detta i minst sju år, och förmodligen längre. (Obs: Tar inte ställning till exakt vad som hände i t.ex. Köln, men problematiken i allmänhet är ett faktum.)

En afghansk liten kille som är ny i Sverige vet inte hur man flirtar, vad som är reko beteende, hur man pratar med tjejer eller hur man inleder ett förhållande med någon. Svenska skolans sex-och-samlevnadsinformation har enorma brister (även om den förmodligen är världsledande), och framförallt enorma brister i målgruppsanpassning visavi personer som inte pratar bra svenska och som inte är förankrade i svensk kultur och sociala koder. Framförallt är det inte alla ensamkommande som passerar igenom en vanlig grundskolegång, och gör de det så har de i allmänhet mycket annan ämneskunskap att ta igen.

Dessutom omgärdas just ensamkommande med en speciell problematik kopplad till sin utsatthet i och med migrationsprocessen. Risken för att ha sålt sex eller att ha utsatts för sexuella övergrepp är oerhört mycket större för ensamkommande flyktingbarn än för andra grupper av unga. Och konsensus i forskningen är att det finns en samvariation mellan att ha varit utsatt för övergrepp och att senare vara sexuellt risktagande, samt även med att själv begå övergrepp. Kulturell okunskap och ovana, sex- och samlevnads-sak-okunskap, samt migrationsproblematik och EKB-specifik utsatthet, addera till en ganska elakartad problematik. (Som - liksom så ofta annars - gör offer-förövare-distinktionen ganska svårtillämpad. Eller i alla fall måste en kunna hålla flera saker i huvudet samtidigt och inte falla till föga för correspondence bias.)

Barnmorskor och SRHR-engagerade idella krafter har även pekat på de trauman som ensamkommande ofta bär på, som kan ha att göra såväl med flyktanledning, kulturella omställning, migrationsprocess, och mottagande i Sverige. Det har inte funnits någon beredskap för att hantera detta, och många har länge varnat sakligt och ärligt för de sannolika följderna av detta.

Panshiri har således förmodligen helt rätt med avseende på den större, allmänna debatten - här har det ljugits, blundats och relativiserats. Samtidigt förbiser han en hel sfär av professionella inom vården, engagerade krafter inom ideell sektor, och tjänstemän på kommun, landstings och myndighetsnivå, som i åratal har pratat om de här problemen. Öppet och ärligt. Varnat och bett om resurser. Jobbat mot HVB-boenden, mottagningsplattformar, förberedelseklasser, SFI och vanlig hederlig grund- och gymnasieskola.

Att konstatera att en ensamkommande afghan som utan vidare instruktioner släpps ner mitt i Sverige inte genast vet hur den ska bete sig, det borde varken vara kontroversiellt eller konstigt. Antropofagi var därför, liksom Panshiri, väldigt besviken över samtliga reaktioner vid Köln-gate. Identitetsvänstern blundade och relativiserade i stora delar, medan högern tog problemen som intäkt på att deras rasistiska profetior stämmer. (Obs, återigen: Inte så bra koll på vad som hände eller inte hände i Köln, men händelsen har definitivt fått stå som symbol för de allmänna problematiken - i Sverige inte minst materialiserad iom. den stora gruppen ensamkommande pojkar från underutvecklade länder såsom Afghanistan.)

Sanningen är inte alltid exakt den vi vill att den ska vara - många vet detta. Det finns fantastiskt många solidariska, altruistiska och engagerade människor i Sverige som inte blundar för problemen, och som istället arbetar enträget för att lösa och/eller hantera dem. Panshiri tycks vara en sådan person.

Att identitetsvänster och postmodernistiska relativist-svin försöker misstänkliggöra en sådan ansats är givetvis ytterst bedrövligt. Som Haider i Harris-podden emellertid poängterar så är det inte heller en bra strategi att bygga allianser med högergökar som i någon mening "håller med" på helt felaktiga och/eller normativt vidriga grunder.

***

Så vad hade denna rant att göra med GAL-TAN-synkronisering? Jo, det där med att GAL inte förstår alla fem moraliska principer, det gäller nog främst för identitetsvänster-posörer. Människor som inte bryr sig om hur de ses av töntar på sociala medier, utan som genuint solidariskt bryr sig om afghanska EKB:s och svenska ungdomar som kommer att interagera med dessa, kan mycket väl erkänna att det finns skillnad mellan svensk och afghansk kultur. Inte minst i sexualkultur. Och, att den svenska kulturen härvidlag är överlägsen. Ottar! RFSU! Information om preventivmedel! Fri abort! That shit går så långt tillbaka att Historiepodden poddat om det.

Vi mööördar de flesta andra länders sexualupplysning. Och det går utmärkt att erkänna detta, även för den som känner sig Grön, Alternativ och Liberal. Här borde GAL och TAN överlappa- förutsatt att vi inte pratar om den extremistiska moralist-TAN-grenen som överhuvudtaget motsätter sig sexualupplysning, sex- och samlevnadsundervisning med mera. Dessa individer får emellertid svårt att förklara medelst vi ska integrera ensamkommande afghanska pojkar i svensk sexualkultur.

 

***

 

Mängden luckor i ovanstående något förvirrade resonemang, är förmodligen oräkneliga. Den som irriteras av detta ombeds vänligen inkomma med synpunkter.

Du sköna, nya, jämställda värld

Jag har redan diskuterat huruvida jämlikhet är ett terminalt eller instrumentellt värde. (Del 1, del 2.) Terminalt värde = sacred value, något som är gott i sig självt. Instrumentell värde får däremot sitt värde genom att vara ett instrument för att nå ett terminalt värde.

Kul fråga till dig, käre läsare: Ser du jämställdhet som ett terminalt eller instrumentellt värde?

Ännu mer än jämlikhet är min misstanke att många ser jämställdhet som terminalt, gott i sig självt.

I tillväxt/innovation/utvecklings-svängen pysslas det en hel del med jämställdhetsfrågor, jämställdhetsintegrering etcetera. Ofta argumenteras det i denna värd för att jämställdhet leder till mer innovation, mer tillväxt, mer utveckling. Jämställdhet måste sas. framhållas som ett instrumentellt värde, eftersom de terminala värdena i denna värld handlar om ekonomisk tillväxt och utveckling. Jämställdhet är något som måste argumenteras för. Det är inget som tillskrivs ett egenvärde.

Detta provocerar många i jämställdhetsintegreringsskrået. Dessa ser det som självklart att jämställdhet är något som ska uppnås för dess egen skull. För jämställdhetsintegreringsskrået är det förödmjukande att argumentera för att jämställdhet är bra, på andra grunder än att det bara helt enkelt är bra! Däremot är de flesta pragmatiska, och käkar helt enkelt förödmjukelsen.

Men, farligt kan det också vara. För, tänk om det visar sig att jämställdhet inte alls leder till det ena eller andra? Bevisläget är inte glasklart, och självsäkerheten i jämställdhetsintegreringsskrået inte orubbligt. Många tycker att det är ett risktagande att argumentera för jämställdhet - eftersom argumenten kan falla, och jämställdheten då riskerar att dras med i fallet.

Det finns mer intressanta analogier till detta töntiga hörn av svensk regionalpolitik. T.ex. hävdar Sapiens-Harari att lyckoforskningen visar att kvinnor är olyckligare i mer jämställda länder. Detta förklaras med att kvinnor i dessa länder i större utsträckning befinner sig i arbetslivet, vilket så klart inte är så kul. Alla som har fött upp ett barn eller två vet också att det kan vara plågsamt för modern att tvingas nedprioritera sitt barn och sitt mödraskap. Hur stor procentandel av alla kvinnor som känner så vet jag inte, men en gissning är i alla fall att en kombination av motstridiga normer och biologisk hävd skapar en viss moderskapsångest för många enskilda kvinnor i jämställda kapitalistiska ekonomier.

(Här kan ju nämnas att hemmafruidealet är ett modernistiskt lyxfenomen, och att kvinnor sannerligen inte alltid gått hemma och målat naglarna. Jägarsamlarlivet liksom agrarsamhället hade sina arbetsfördelningsmodeller, liksom industrialismen, modernismen och senmodernismen har sina. Människan tycks överlag rätt anpassningsbar, men samtidigt rätt olycklig.)

Låt oss för argumentets skull anta att jämställdhet faktiskt inte leder till några särskilda nyttor, men dock till vissa onyttor/visst lidande. Borde vi då ändå sträva mot större jämställdhet?

Vid det här laget kan invändas att begreppet jämställdhet kan definieras på lite olika sätt. Det är inte helt säkert att alla håller med om att antalet kvinnor i bolagsstyrelser är det viktigaste, eller att likhetsfeminismens paradigm bör vara allenarådande. Ändå: Kul tankeexperiment. Hur viktigt är det egentligen, i sig självt?

Och, hur mycket jämställdhet är lagom? Var den löstagbara toalettsitsen (underlättar städning!) egentligen mållinjen för kvinnorörelsen? Trist, sexistiskt skämt kanske någon tycker. Men mycket av den feministiska kampen back in the dayz var med dagens mått mätt extremt inriktad på att underlätta för kvinnor i rollen som ansvarig för barn och hem. KF är ett sådant exempel, där kvinnorörelsen kämpade för att tillgodose behoven av sanitärt rimliga livsmedel.

Jämställdhetsfrågan är givetvis närliggande jämlikhetsfrågan. Finns det ett egenvärde i att alla människor har samma mängd makt och resurser, eller finns det inte det? I rätt så många fall handlar det om vilken nivå i hierarkin vi ställer frågan till. Men detta åsido är det kanske här som definitionen av jämställdhet blir viktig. Handlar det om att alla ska göra samma val, eller om att makt och resurser ska fördelas lika? Eller något annat?

Här någonstans gled diskussionen som över i en extremt hypotetisk Huxleyiansk frågeställning. Lite som Du sköna nya värld, dystopin som vilken utilitarist som helst kan missta för en utopi. Alla är lyckliga, så vad klagar du på, Aldous?

Extremt hypotetiskt: Om kvinnor i ett patriarkalt förtryck är lyckliga, varför behövs då jämställdhet, om inte jämställdhet är ett gott-i-sig?

Liksom Huxley tycks mena att "frihet" är ett gott-i-sig, även om det leder till olycka.

Lycka är kanske också lite mer komplext än bara maximal behovstillfredsställelse och minimalt lidande. Det kanske finns ett egenvärde i andra sensationer, som sorg. Den som levt i tjugo minuter kan ana detta (och kanske anklagas för känslor som nostalgi och/eller sentimentalitet).

Den här grejen blåser lite på den glöd som tänts mellan raderna ovan, att jämställdhet kanske "bara" är ett fall av maktdelning: "Frågan är om ett icke-jämställt rättssystem någonsin kan ses som legitimt att företräda en befolkning. Det kanske finns en större demokratisk fråga och rättsfråga i det här." Antropofagi har ju ofta varit inne på att maktfördelning, ofta operationaliserat som ekonomisk jämlikhet, är den grundläggande problemställningen. Jämställdhet är i så fall bara en instans av jämlikhet, och frågan om huruvida jämställdhet är ett gott-i-sig är samma fråga som (eller en del av frågan om) huruvida jämlikhet är ett gott-i-sig.

Den här bloggposten började skrivas eftersom jag inbillade mig att det var svårare att svara "nej" på frågan om huruvida jämställdhet är ett terminalt värde/gott i sig, än vad det är att svara nej på samma fråga om jämlikhet. Resonemanget verkar emellertid landa i att frågan om jämställdhet är samma fråga som den om jämlikhet, men bara lite mer avgränsad. (Och intersektionalitet är också samma sak, fast lite mindre/sämre avgränsat.)

Slutligen landar då Antropofagi i sin eviga käpphäst, att klass alltid är den grundläggande analyskategorin. Detta var vad Antropofagi anförde sitt första levnadsår, och tydligen vad Antropofagi anför än idag.

Det är inte alltid det där med åsiktsändrande materialiserar sig.

(Relaterat: Begränsat utrymme; PKHt; aber natürlich; vad kan förklara männens överordning; oinitierad gissning; valfritt; möjlighet och utfall.)

Haider & Harris

På tal om Sam Harris, hala backar, och islamofobi. I det här avsnittet av The Waking Up Podcast snackar Harris med Sarah Haider som företräder en organisation av ex-muslimska ateister. I vilken utsträckning Harris är eller inte är islamofob tycker jag belyses väl i denna diskussion. Sammanfattningsvis kommer Haider fram som den mer nyanserade, smarta och vettiga av de tvenne. Detta utan att någon värre meningsskiljaktighet egentligen utspelar sig.
 

Så vad är då grejen? Jo. Harris syn på att niqab bör förbjudas är ett intressant trendbrott mot hans förment libertarianska modell. Att han plötsligt argumenterar sig fram till förbud för vissa kläder blottar en uppenbar inkonsekvens i hans världsbild. Plötsligt viker hans ideal undan, och en underliggande intolerans mot islam tycks ge sig till känna. Om några skulle vilja förbjuda slöja så är det väl sekulära socialister, inte superliberala frihetsknarkare. Här betonar också Haider att de skiljer sig åt i det att hon vill slå vakt om civic liberties.

Haiders argument är flera:

A) Vissa slöjbeklädda hade sannolikt begränsats mer om de inte fick gå ut i slöja - kanske hade de då inte fått gå ut alls, fick eventuella förtryckande patriarker bestämma. Tydligast gör Haider denna poäng angående burkinin: Många kvinnor kanske inte hade kunnat vistas på stranden om inte detta plagg fanns att tillgå. (Ett motargument här är ju att ett liberalt förhållningssätt i någon mening enejblar förtryckande patriarkala strukturer. Haider argumenterar hur som helst utifrån den förtrycktes perspektiv, vilket inte Harris tycks göra i det här fallet.)

B) Att inskränka civic liberties ger islamisterna ett bättre case: "Titta, väst förtrycker oss muslimer! Snea ur nu allihop! De är inte bättre än IS!"

C) Att ex-muslimer ofta tvingas förhålla sig till lokalsamhällets eller gruppens regler, och islamisternas pennalism. Således kan ett förbud riskera att drabba även icke-muslimer, som av sociokulturella anledningar uppbär slöjan.

Vidare är det intressant hur Haider i podden lyckas framstå som den där idealbilden av en anti-muslimsk ateist, som de flesta vettiga religionskritiker drömmer om. Hon beklagar sig över att högern inte alls håller med henne på rätt grunder. T.ex. kanske högern håller med om att det är fel när muslimska män förtrycker sina kvinnor, men bara på grund av att de är muslimer, inte på grund av att det är något i sig fel med att förtrycka kvinnor. Här slänger Haider särskilt slev mot den kristna högern: De är ofta anti islam, medan hon är anti religiöst förtryck.

I denna argumentation visar Haider indirekt på en skillnad mellan sin syn och Harris'. Harris tycks, likt svenske wannabeen Aron Flam (nämner det här), peka ut islam som unikt dåligt. Haider blundar inte för vissa intressanta skillnader mellan de abrahamitiska religionerna: Koranen är guds ord, medan Bibeln snarare är att jämställa med Haditherna, och således är det svårare att "snacka sig ur" Koranens påbud. Haider pekar även på att judendom och kristendom utvecklades parallellt med modernitet och vetenskap, medan islam idag clashar mer plötsligt. Däremot så blundar inte Haider (likt Bards kritik av Flam) för att det har dödats och betetts under många andra idéer, system och förevändningar.

Det Harris försöker göra är nog i någon mening islamofobt, eller på islamofobihalhetsbacken. Han vill inskränka vissa rättigheter specifikt för muslimer, och han vill utpeka islam som unikt uselt på lite väl lösa boliner. Haider är mer korrekt och rättvis, men också därför mer pricksäker och förödande, i sin kritik av islam av idag.

(Relaterat om islamofobi: MAB-slöjargumentation; Lars Vilks; Lars Vilks igen; ärlighet; rasistendomen; Kalifatets återkomst; omprövelse; ompröva omprövelse; en och annan referens; ideologi/religion; sapiens-parentes; islamism skadar barnen; pedofili som diskrimineringsgrund; allt; intersubjektiva fenomen.)

Terminalt värde?

Med anledningen av diskussionen om huruvida ekonomisk jämlikhet är ett terminalt eller instrumentellt värde, kan det vara värt att påpeka att det är terminalt givet att vi är utilitarister och tror på en avtagande marginalnytta av cäsh. Detta bygger dock på antagandet om att vi befinner oss i ett nollsumme-spel resursmässigt, vilket väl är det ingen egentligen tror på/vill ha.

Men, här skiljer sig vänstern och högern, där vänstern ser att resursvinster främst genereras genom ökad jämlikhet, medan högern tror att ökad ojämlikhet skapar plus-summevinster. Bevisläge: Ska en tro på IMF och Världsbanken så ligger vänsteruppfattningen bäst till just nu. Ironiskt att vänstern gärna anför detta dock, iom. att man historiskt varit mycket skeptiska till dessa institutioner.

SchäsLong, del 13

Terminal vs. instrumental values.

 

Att skilja på dessa två, på väg-mål och ändamåls-mål. På olika nivåer av vad du vill.

 

Khalifens exempel: Du vill ge din syster penicillin - Instrumental value. Du vill ju bara detta för att det i sin tur leder till det du verkligen vill: Rädda din systers liv - Terminal value. Detta är vad du vill, grundläggande, och det som ska uppnås med att du uppnår dina instrumentella värden.

 

(Parentes: Jag antar att det finns en komisk potential i det här, sas. en skämt-formel. Att beskriva en vilje-handling som reflekterande ett instrumentellt värde, men sen visar det sig att det terminala värdet - ändamålet - är ett helt annat än det som publikum förväntar sig genom att extrapolera situationen. Ett i-sig-inte-roligt-men-dock-exempel: Du slåss för att din bästa vän ska få cellgiftsbehandling... För att hen ska tappa håret och se löjlig ut! Upplägget skapar förväntan på sas. altruistiskt motiv, och en åhörare drar sannolikt slutsatsen att vännen har cancer. Ack löjet när det visar sig att du vill ge vännen cellgifter enbart som ett practical joke!)

 

Khalifens modell anknyter rätt hårt till koncepten fake cosequentialism (och således indirekt till fake consentialism). Det gäller att distingera mellan, och erkänna distinktionen mellan, terminala och instrumentella värden. (Terminal values är väl egentligen detsamma som sacred values.) Ni minns va? Fake consequentialism är när någon argumenterar för något enligt konsekvens-etisk modell, trots att det egentligen inte är på konsekvens-etiska grunder som uppfattningen uppstått. Exempel: KD är mot surrogatmödraskap pga. vill inte bögar ska ha barn, men låtsas att det beror på omsorg om fattiga nepalesiska kvinnor. Fake consequentialism kan således sägas vara när en kallar ett terminalt värde för instrumentellt - ett sacred value för en åtgärd att uppnå något annat som allmänheten är mer benägna att hålla med om än det heliga värdet i sig självt.

 

***

 

Det är i ärlighetens namn inte bara borgarna som sprider fake consequentialism omkring sig.Låtom oss applicera terminal/instrumental value-distinktionen detta på en av de grundläggande politiska schismerna på höger-vänster-axeln: O/jämlikhet.

 

Vi ser ju hur vänstern argumenterar röven av sig för att påvisa hur bra det är med jämlikhet. Jämlikhet är bra för tillväxten. Ojämlikhet leder till diverse sociala problem, och den sociala rörligheten är större i mer jämlika länder. Ekonomisk jämlikhet är en förutsättning för demokrati. Etcetera.

 

En skulle kunna tro att jämlikhet bara är ett instrumentellt värde. Men låt mig sticka ut hakan - detta är ofta fake consequentialism. För många är i själva verket jämlikhet ett terminalt värde. Och det är exakt det här som högergökarna misstänker. Det irriterar dem högeligen. För de själva tror ju att jämlikhet är något i bästa fall meningslöst, i sämsta fall destruktivt.

 

***

 

Om jag svartmålar högern här? Tja... Läs detta:

 

"Staël von Holstein: Ökade inkomstklyftor är bara ett problem för den avundsjuke och late.

 

/.../

 

Människan är god och vill väl och kommer att göra gott. Och det är tur det, för klyftorna kommer att öka i samhället. Ökade inkomstklyftor är i och för sig bara ett problem för den avundsjuke och late, för så länge alla får det bättre gör det väl inget att en handfull får det extremt bra, eller?

 

Samtidigt är det så, att dessa få som bygger ett Microsoft, ett Klarna eller ett Spotify kommer att ge bort sina pengar och ägna sin tid och kraft åt att göra världen till en bättre plats. Dessa beundransvärda entreprenörer kommer dessutom att vara hundrafalt bättre och effektivare på att förbättra världen än de urusla politiker vi har idag i regeringen.

Socialismen har alltid haft fel, men den har aldrig varit så farlig som idag, för idag finns oändliga möjligheter för individen. Möjligheter som går om intet när man lutar sig tillbaka och tror på att staten, välfärden och transfereringssystemen skall ta ansvaret. Det är tack och lov så att den nya världen som växer fram runt omkring oss erbjuder oändliga valmöjligheter som gör det enklare än någonsin att bli entreprenör, att jobba med det man vill och att finna sin lycka.

Men som jag sa inledningsvis, det betyder att man måste ta ansvar, fatta individuella beslut och det kommer att ställas krav. Livet kommer att bli vad du gör det till… om du gör något."

 

(Antropofagis fetstil.)

 

(Parentes: Den här sjuka krönikan är som en perverterad variant av SSC/Murray-argumentet om att en ökande komplexitet i samhället dränker fler under minimi-nivå-IQ-ytan, vilket gör att vi måste introducera basinkomst och generöst välfärdssystem. von Holstein tycks se samma utvecklingstrend, men dra slutsatsen att en ökande ojämlikhet kommer att skapa incitament att ... typ höja sin IQ? Bli mindre lat i alla fall. Och, att ökande ojämlikhet med någon slags lagbundenhet kommer producera tillräckligt många välbärgade altruister för att någon slags tillräckligt och allomfattande välfärdssystem ska emergera per automatik. The motherfucking sickness.)

 

von Holstein, krönikör i Metro, anser uppenbarligen att jämlikhet är skitsamma. Vi ser även mer sansade borgare hojta om att ökad inkomstspridning ger tillväxt och utveckling. Exempel:

 

Öka inkomstklyftorna!

 

"Acceptera att vissa människor skapar sig stora förmögenheter och att dessa rikedomar kan ärvas. Ett av den svenska modellens största misstag är försöken att skapa rika företag utan att tillåta rika ägare. Därför måste förmögenhetspolitiken nu ändras. En allt ojämnare förmögenhetsfördelning i landet är eftersträvansvärd om vi vill ha tillväxt och effektivitet i samhällsekonomin."

 

Dags för större lönespridning? - Sverige måste acceptera större lönespridning. - Sverige skulle tjäna på större lönespridning. - Etcetera.

 

Visst är det här också ett kul exempel på borgarnas egna fake consequentialism. Det är ju egentligen större klyftor som är deras terminala värde, enligt Antropofagis välgrundade misstankar. Det är emellertid inte min poäng här. Jag vill istället peka på att borgarna tror att vänstern blandar ihop instrumentellt och terminalt värde i jämlikhetsfrågan. Och att borgarna må ha en poäng i detta.

 

***

 

Om jag svartmålar vänstern här? Tja... Läs detta:

 

"Efter nästan fyra decennier av ökande klyftor har ojämlikheten på den sista tiden hamnat på dagordningen. Det är hög tid att regeringen tar initiativet i jämlikhets­frågan genom ett helhetsgrepp för en ny, offensiv jämlikhets- och fördelningspolitik. Thomas Pikettys redan klassiska ”Kapitalet i det tjugoförsta århundradet” har skapat debatt i Sverige, en fortsättning på den debatt som initierades i början av decenniet med avstamp i Richard Wilkinson och Kate Picketts ”Jämlikhetsanden”. Piketty påtalar att kapital inte, som högern menar, ”sipprar ned” utan i stället bidrar till att göra de rika ännu rikare. Wilkinson och Pickett visar att jämlika samhällen presterar bättre på i stort sett alla områden.

2015 års Jämlikhetspristagare Per Molander visar i ”Ojämlikhetens anatomi” på ett elegant sätt, utan ideologiska övertoner, de mekanismer som skapar dagens skenande ojämlikhet. Det handlar inte om att den som har mycket är dugligare än den som har lite, utan om hur initialt små skillnader över tid lagbundet växer till stora klyftor, med kraft att spränga samhällen i bitar. Ojämlikheten hotar i dag demokratin. Internationella valutafonden (IMF) pekar på att arbetar- och medelklassen är de viktigaste motorerna för konsumtion och tillväxt – tvärtemot den liberala idé om att välstånd sipprar ned som dominerat ekonomisk teori de senaste trettio åren. IMF-chefen Christine Lagarde menar att ”ojämlikhet håller tillbaka tillväxten, eftersom det avskräcker från investeringar i färdigheter och humankapital, vilket leder till lägre produktivitet i stora delar av ekonomin”.

Forskningen visar att själva graden av jämlikhet i ett samhälle där de grundläggande behoven är täckta verkar vara en allt viktigare faktor för ett bra samhälle. Sällan har arbetarrörelsen haft ett så gott underlag för att hävda att någonting måste göras för att bryta utvecklingen mot ökad ojämlikhet."

 

(Antropofagis fetstil.)

Lindblads (s) motion till Riksdagen må ha ett starkt case och många tunga referenser - men avslöjar sig i den av Antropofagi fetstilade formuleringen. Här ser vi ett uppenbart fall av bottom line. Här har vi en hög bra argument - bra, inte för att det gör oss klokare, utan för att det gör oss mer övertygande!

 

(Vid det här laget vill jag inflika att jag dock anser att Lindblad har rätt i sak. Motionen är också synnerligen välskriven, och en informativ och saklig redogörelse för Sveriges utveckling med avseende på ojämlikhets-trenden.)

 

***

 

Så. Är det dags att sluta betrakta/beskriva jämlikhet som ett instrumentellt värde? Och, vad är det terminala värdet? Någon kanske tycker att det terminala värdet i alla fall inte är tillväxt, men kanske ändå inte jämlikhet i sig självt.

 

Att betrakta jämlikhet som ett instrumentellt värde, vilket ändå är kotym i debatten, indikerar att detta värde måste ges upp om sas. instrumentaliteten försvinner. Tänk om det visar sig att trickle down ändå är tricket? Att Laffer-kurvan inte är bluff? Att Bill Gates är bättre på att utrota malaria än vad SIDA varit?

 

Bevisläget idag tycks mig ganska klart. Ekonomisk ojämlikhet hör ihop med sociala problem, ekonomiska problem, politiska problem. Men bevislägen kan ändras, och framförallt: Världen kan ändras. Tänk om formeln fungerar annorlunda när mänskligheten blir tillräckligt välbärgad, totalt sett? Det där med absolut- kontra relativ fattigdom/rikedom kanske ändras på något vis vid en viss nivå av produktivitet eller automatisering? Ska vi då hålla fast vid jämlikhetsidealet?

 

Den här diskussionen kommer nog ingen vart, och dessa framtidsscenarier verkar jädrigt osannolika. Emellertid kan det vara värt att rannsaka om jämlikhet är terminalt eller instrumentellt värde, och vad detta i så fall får för implikationer på policy-diskussionen med de politiska motståndarna. Kanske kan vänster och borgare mötas någon stans om vänstern de facto anammar en mer instrumentell syn? Eller tvärt om erkänner en terminal syn? Kanhända kan den motsvarande uppmaningen ställas till högergökarna?

 

Ack frågetecknen.

Greider Becker, poeten - Sås, baguett och våtservetter

Tanken är svindlande....

Tack för mig!

Svanken är glimrande...

Ack för dig!

 

Mitt glupska anus stirrar på dig

Önskar kyssa dig med tungan brun

Mina skinkor applåderar dina kinder

Ack vi unga tu med tunna fjun -

 

- går tunga fjät på tunga tun,

således omgärdad, en mellangård

Min tunga andning och din tungas vandring

och min rumpa blir ditt mellanmål

 

Man sällan såg en sådan söt förening

mellan matstrupe och kolon (:) colon

intestinum crassum, en förgrening

som man sätter stol on, stol on, stol on

 

Koprofagen gör sig ej besväret

Du bemöts med små lavetter

Penetrerar du ändå försvaret...

 

...har jag sås, baguett och våtservetter

 

~ The end - Ändan ~

Perseverera P (romanutdrag ur arkiven)

Ur arkiven från ca 2010. Antropofagis embryo skrev en roman om medvetandet. Kapitel fyra tycks i någon mening ha tagit sin avstamp i en känd filosof, född 1844 i Röcken.

 

 

***

 

Patienten påpekar pustande mitt putsande av piastrar. Putslustigt! På piedestalen prunkar pelargonen, precisa penseldrag pryder praktikens praktfulla paneler. Pajsarens på palataler påtagligt proppade palaver plågar påträngande min person. Påverkar pagoden av palisander parvelns pirrande paranoia? På pricken parodierande passivitetens påtvingade präktighet pratar patienten på.

"Min far var präst, pastor mer precist. Protestant, naturligtvis. Jag uppfostrades mycket strängt, och piasterputsande inför öppna spjäll var bara en av de otaliga saker som inte kunde förekomma."

 

Patientens påstående påföljs av ett patologiskt plirande på pengapåsen. Patetiskt.

 

"Nåväl. Jag lärde mig spela piano, det roade mig kanske, det minns jag faktiskt inte, men det ingick i min uppfostran. Kanske kan tyckas oviktigt, men det var genomgående så. Samma sak med konfirmationen. Det bara ingick."

 

Protestantisk pianist, prästson, påtvingad perverst patriarkala politiska påhitt. Pojken personifierar petrifiering.

 

"Jag tog avstånd från kristendomen. Gud är död, citera mig gärna."

 

Pf-pf-pf! Passionerad passus!

 

"Nåväl, jag vill helst inte dröja vid min uppfostran, men det är väl påkallat med tanke på analysen. Jag är mycket mottaglig för sådana idéer, med tanke på min människosyn."

 

Påståendet passerar - pålitlig psykoanalytisk prestation påkallar pedanteri.

 

"Om vi så närmar oss väsentligheterna, jag tror förresten att opiaterna hade visst inflytande här. Min syn på vetenskap, den är sammanflätad med min syn på medvetandet. Religionen hör också dit."

 

Påpassligt preparat, opium. Pigg på en pipa.

 

"Jag vill egentligen inte förklara mig, det strider lite mot min världsbild, men låt gå för den här gången. Rör jag till det beror det inte bara på min sinnessjukdom, men också på att jag välkomnar den. Ni förstår, jag vill inte ta avstånd från religionen på vetenskapliga grunder. Vetenskapen är för mig lika mycket godtycke som religionen. Det rör sig om olika sorters tro, i en mening."

 

Patienten pratande passade på prasslande papper. Påläst påg.

 

"Det är dock mindre relevant. Vad som egentligen bekymrar mig är sanningssökandet, något som tynger såväl vetenskap som religion. När jag träffade Mr. Fluffy blev jag djupt tagen av vansinnet och godtycket, tankarnas oordning och oförståndet."

 

Psykologen påpekar professionellt patientens prepubertala prägling.

 

"Jag har kommit till insikt, men jag kan inte formulera insikten, för då dör den ut. Jag varken vill eller kan beskriva hur jag kommit fram till insikten. Det plågar mig att alltid vifta undan tankarna, man är så farligt nära att tänka klart ibland. Man måste formulera sig otydligt, annars stelnar formuleringen."

 

Pressande polaritet, pulserande paradox.

 

"Det jag vill komma till är att utomjordingar besöker en planet som är vår hjärna. När de ser sig omkring, finner de att planeten någon gång har betvingats. De ser spår av murar och tempel, vägar och odlingsterasser. Någon sorts civilisation har tydligen funnit platsen lämplig att bosätta sig på, vilket utomjordingarna anser vara idioti. Terrängen är ju alltför otillgänglig och mörk, stubbarna och träden alltför suggestiva, luften alltför tjock av mardrömmar. Planeten är vacker när man läser om den eller ser den avbildad, men inte när man upplever den direkt."

 

Platt parafras på passé passage.

 

"Man kan inte betvinga tänkandet och stoppa in det i en bur."

 

Pinsam plattityd.

 

"Eller, man kan ju göra det. Men när jag spelar piano glömmer mina händer mig, och jag glömmer mina händer. Det är inget man tänker på. Jag vill påstå att tänkandet kan komma ur samma källa. Tänkandet kan befrias från kontakten med medvetandet."

 

Porös plan, pessimism påkallad.

 

"Det hemska är att jag förstör allt när jag pratar om det. Jag kramar ett barn, men då förgriper jag mig på det och det blir vuxet."

 

Pedofili, per se.

 

"Godtycket, jag skiter i om det skapar oförutsägbarhet. Det är ju det som är livet i det levande för helvete! Vi kan inte leva med effektivitet, vi måste ha utrymme för vansinne och felaktiga beslut. Dåraktigt beteende uppmuntras härmed. Jag sjunker djupare ner i sjukdomen, men jag välkomnar det fan ta mig. Jag vill drunkna i det."

 

Påstöter psykologen problem? Påtala påföljd.

 

"Jag välkomnar vansinnet säger jag ju! Jag spottar på rationaliteten! Det är ett falskt ideal. Civilisationens sammanbrott, jag välkomnar det också. Det finns inget liv i det rationella heller. Surrealism och fria flöden, skriv ut det, tryck ut skiten ur hjärnan tills du lever!"

 

Pass.

 

"Min grövsta karaktärsbrist är nog fan min sjukdomsinsikt."

 

Patienten plågas påtagligt. Presumtiv poesi på tapeten. Potentiell psykologisk pandemi, presentationen påvisade problematiken. Prekär psykologisk profil - placering påkallad.

 

Perseverera P.

(Förhoppningsvis) slutord om ras/IQ-frågan

På tal om debattörers eventuella överlapp, kopplat till bl.a. ras-&-IQ:

 

Det här sköna snacket är naturligtvis ljusår från nämnda nazistpodden Darwin Digest (kanske det vidrigaste som poddats på denna jord). Överlappen är dock onekligen där. Således har Darwin Digest-nazisterna integrerat skrävor av sanning i sin världsbild - jag bedömer nämligen att Charles Murray har rätt i merparten av sakfrågorna. (Dvs., att han ligger i linje med konsensus.)

 

Eftersom Charles Murray låter så pass vettigt, men motverkas så hätskt av så många, kan en fråga sig: Vad ska jag tro? Liksom i den här reddit-tråden, som ställer samma fråga, vill jag luta mig mot rationalist-under-khalifen Gwern.

 

Självrannsakan:

 

"If, like most people, you’ve only read a few papers or books on it, your opinion (whatever that is) is worthless and you probably don’t even realize how worthless your opinion is, how far you are from actually grasping the subtleties involved and having a command of all the studies and criticisms of said studies."

 

Sunt förnuft:

 

"I never doubted that IQ was in part hereditary (Stephen Jay Gould aside, this is too obvious - what, everything from drug responses to skin and eye color would be heritable except the most important things which would have a huge effect on reproductive fitness?)"

Framtidshopp:

"The reason for IQ is this: yes, Murray failed to organize a definitive genetic study. It hasn’t happened yet even though it’s more important than most of the trivialities that get studied in population genetics (like historical movements of random groups). I don’t need to explain why this would be the case even if people on the environmentalist side of the IQ wars were confident they were right. But the massive fall in genome sequencing costs (projected to be <$1000 by ~2014) means that large human datasets will be produced, and the genetics directly examined, eliminating entire areas of objections to the previous heredity studies. And at some point, some researcher will manage the study - some group inside or outside the USA will fund it, at some point a large enough genetic database will be cross-referenced against IQ tests and existing racial markers. We already see some of this in research: Rietveld et al 2013 (followup: Ward et al 2014) found 3 SNPs simply by pooling existing databases of genetics data & correlating against schooling. I don’t know when the definitive paper will come out, if it’ll be this year, or by 2020, although I would be surprised if there was still nothing by 2030; but it will happen and it will happen relatively soon (for a debate going on for the past century or more). Genome sequencing is simply going to be too cheap for it to not happen. By 2030 or 2040, I expect the issue will be definitively settled in the same way earlier debates about the validity of IQ tests were eventually settled (even if the public hasn’t yet gotten the word, the experts all concede that IQ tests are valid, reliable, not biased, and meaningful predictors of a wide variety of real-world variables)."

Rekommendation:

"My own belief is that as interesting as it is, you should take the blue pill and not adopt any strong position but perhaps (if it doesn’t take too much time) point out any particularly naive or egregious holes in argument, by people who are simply wrong or don’t realize how little they know or how slanted a view they have received from the material they’ve read. It’s sad to not reach agreement with other people, dangerous to ignore critics, tempting to engage trolls - but life is too short to keep treading the same ground.

/.../

My interest does not materially affect when the final genetic studies will be conducted.

/.../

So, I try not to spend too much time thinking about this issue: the results will come in regardless of my opinion, and unlike other issues here, does not materially affect my worldview or suggest action. Given this, there’s no reason to invest your life in the topic! It has no practical ramifications for you, discussing the issue can only lead to negative consequences - and on the intellectual level, no matter how much you read, you’ll always have nagging doubts, so you won’t get any satisfaction. You might as well just wait patiently for the inevitable final answer."

***

 

Eftersom jag också släpade in Slate Star Codex i resonemanget om överlappande debattörer, specifikt angående ras-&-IQ, så känns det värt att påpeka att i t.ex. denna post gör SSC exakt samma poäng som Charles Murray gör (kring basinkomst, samhällets "svårighetsgrad", etcetera - i sista tredjedelen av Sam Harris-intervjun). Murray har uppenbarligen fört detta resonemang utförligt i minst en bok. Men, SSC creddar så vitt jag förstår inte Murray över huvud taget. Här känns det som att debattörs-överlappet banne mig är på nivån kalkylerat, och min djupt kända respekt för SSC-bloggen får sig för andra gången en liten törn (första gången här). Kanske är The bell curve så jädra kanonisk att det liksom inte ens behöver uttalas?

 

(Relaterat, om konsensus: Det finns forskning på't; det där med åsiktsändring; lämna en reträttväg; jävla massa tjat; relativism isn't tillrådligt; magkänsla vs. forskning, del 1, 2 och 3; fallstudie glyfosat. )

Bara snackar, om hala backar

Antropofagi har tidigare vid flera tillfällen diskuterat det där med crisis of faith och åsiktsförflyttning. Senast här och här, men även tidigare.

 

Trenden: Den nyväckta högerextremisten i mig har producerat åsikter om att svenska värderingar ba' e' bäst, att vi bör avla fram supersmarta judar, och att östasiater är homo erectus, européer neanderthalare, aboriginer homo florensis, och afrikaner homo sapiens. Att filmer om minoriteter är dåliga, att intersektionalitet är dumt i huvudet men att porr är skitbra, att det oförklarade lönegapet mellan kvinnor och män är för litet, en massa dravel om olika människors olika IQ, att USA servissektor är välfungerande och rättvis, att revolution är dåligt, att hiphop är antisemitiskt, att islam är kvalitativt sämre än andra religioner, att Hanif Bali är vettig, att SD inte är rasister, att Lena Liljeroth är konge och Esbati är käzz, att vi ska låta rasister säga sitt, att Ivar Arpi såväl som Hanne Kjöller och Erik Helmersson har rätt i sak, etcetera in absurdum.

 

(Lite sökt är det nog. Är det nog. Men ändå, änna.)

 

***

 

Sa jag Arpi, Kjöller och Helmersson? Samma tjommar som jag beskyllt för att leva i symbios med högerextrema debattörer. Gång efter annan. Efter annan. Efter annan. Samma som jag beskyllt för att normalisera rasism. Gång efter annan. Efter annan. De överlappar, onekligen, med Dagerlind och andra debattörer som de facto är rasister.

 

Efter senaste Dekonstruktiv Kritik (som tar upp någon slags Sam Harris-rasist-gate som jag inte är så insatt i) undrar jag:

 

--> Är jag i en hal backe? <--

 

Sam Harris lyssnas det ju på, om än oftast för gästerna. Och han kommer inte sällan in på att islam är dåligt. Sam Harris känns ju vettig, oftast betydligt vettigare än nämnda Kjöller-Arpi-Helmersson. Frågan är emellertid: Vilka överlappar Harris med?

 

Samma fråga om Magnus Norell; hur ser överlappen ut? Inte minst överlappen med högerextrema tyckare som anser sig vara censurerade.

 

Vad gäller Dekonstruktiv Kritik-Aron Flam är det ingen jättehemlig hemlighet att han snubblar över skranket till islamofobin ibland. Skönt då när t.ex. Alexander Bard, uppenbarligen en stor idol, plockar ner honom på jorden. (Flam försöker få det till att islam är en egen kategori av uselhet, väsensskild från alla andra religiösa uttryck. Bard håller inte med.)

 

Vi kan tänka oss en modell där vi placerar in alla debattörer, filosofer och tyckare på en skala. Där överlappningar förekommer - t.ex. kanske Deutschs rimliga ogillande av kulturrelativism återfinns i orimlig tappning hos vissa högerextrema.

 

***

 

Vad är det för fel på överlappning? I en perfekt, platonisk verklighet är det inget fel. Varje sakfråga står väl avgränsad, för sig själv, utan avstickande konnotationer. Sak och person är alltid åtskilt. Allting är väldefinierat. Inga underliggande syften. Inga unkna trender eller diskurser.

 

Lätt, således. Men i verklig-verkligheten finns det indikationer på att universum är mer komplicerat än så. Låt mig exemplifiera.

 

Antropofagi har som nämnts skrivit en del om IQ, bl.a. om IQ och ras (även här). En stepping-stone in till denna fråga har varit husbloggen Slate Star Codex. SSC:s IQ/ras-diskussioner känns rumsrena och välmenande. Ärliga och sakliga.

 

Men kolla här då:

  

 

Darwin Digest är en extremt rasistisk podd. Uttalat högerextrem. Ingen smakfull, kittlande erotik här inte. Här är det direkt på könsorganen, i blixtbelysning.

 

Det går inte ens att lyssna på den här skiten. Illamåendet kommer över en. Två vidriga australiensiska nazister sitter och för pseudovetenskapliga och extremt tendensiösa resonemang om att "blacks kan klara vissa enkla sysslor under övervakning". Det här är alla typer av klassiskt rasistiskt idégods, i rakt nedstigande led från imperialismens rasistiska diskurs och beyond.

 

Det finns en tydlig överlapp mellan SSC och Darwin Digest.

 

(Uppdatering: Det här sas lite lättvindigt. Vill förtydliga med ett exempel: SSC pratar om stigande komplexitetsytan i samhället, och att detta är en grund för generös welfare - jag skriver om det här. I kombination med ras-&-IQ-idéklustret är slutsatsen ungefär samma som när Darwin Digest pratar om "the new white mans burden", dvs. att svarta är dummare och att vita därför måste ta hand om dem - låta dem utföra enkla sysslor under övervakning. "Helping is not giving", enligt Darwin Digest - och banne mig, ärligt talat, enligt Antropofagi också.)

 

På samma sätt som det finns mellan Helmersson och Dagerlind. Det betyder inte att SSC har fel, eller att SSC är en dålig influens. Det betyder bara att om en konsument av tyckande klättrar vidare mellan debattörer via överlappningar, så hamnar en tillslut i nazistträsket:

 

Modell: Debattörernas överlapp bildar sammantaget en hal backe mellan å ena sidan t.ex. Sam Harris/Slate Star Codex (islam/ras & IQ), och å andra sidan den extremt och oförblommerat rasistiska vidrighetspodden Darwin Digest. (Förtydligande: Jag menar givetvis att Deutsch är anti kulturrelativism, och att Harris är kritisk mot islam. Michel Houllebecq skulle kunna placeras in bredvid Aron Flam, men det är å andra sidan jävligt lökigt att klaga på skönlitterära författare - de är väl knappast att betrakta som "debattörer" i samma mening som en ledarskribent.)

 

Men. Jag skulle vilja sticka ut hakan och påstå att alla tyckare och debattörer överlappar på någon punkt. Talar vi indirekt överlappning är saken klar - alla tyckare kan förmodligen nås från alla andra tyckare, genom att följa överlappande åsikter. En enda Darwin Digest-poddnazist skulle då kunna kontaminera hela världens sammantagna tyckande. Ingen skulle gå säker.

 

Detta är inte rimligt.

 

***

 

En mer intressant fråga: Varför verkar det som att den hala backen lutar åt ena hållet? Varför ser vi inte hur förvirrade ungdomar börjar som nazister, och efter fem, tio års politisk diskussion plötsligt ikläder sig slipover och leder ett riksdagsparti? (Hm. Just den grejen kanske vi ser. Men SDs ideologiska tankegods känns ändå - från mitt externa perspektiv - betydligt mer stabilt än t.ex. moderaternas, sossarnas eller miljöpartiets. Olika röstmaximerings-strategier? Olika drivkrafter? Falsk proposition?)

 

Och: Vad är det själva halheten består i? (Finns den ens?)

 

Dessa frågor får anstå till en annan gång. För tillfället nöjer jag mig med att konstatera att en sund debattörs direkta eller indirekta överlapp med en osunds, inte med nödvändighet diskvalificerar den sunde från sundheten. (Däremot kan det utgöra en varningsflagga, som t.ex. Teodorescu, Arpi och inte minst Gudmunsson väl kan sägas exemplifiera. Dessa kanske egentligen själva ska ses som resenärerar i den hala backen, än tillskrivas rollen som check Points i densamma. Deras funktion som normaliserare tycker jag är uppenbar.)