I egenskap av småbarnsförälder får jag ofta känslan av att barnfria människor lever exakt som i GTA. Någon slags fri, galen, open world:ig verklighet där man bara glider omkring och gör exakt vad fan man vill.
Jag bör kanske påpeka att mina vänner och bekanta endast i undantagsfall tillgriper grovt våld på öppen gata. Inte heller hör det till vardagen att de kör över långa led med Hare Krishna (Gouranga!) i en stulen Pegassi Vacca. Men ändå; folk bara roamar omkring och fattar självständiga, individualistiska beslut. (Den där illusionen av fri vilja kanske är lite mer övertygande i vissa livssituationer än i andra.)
With that said: Det har sina poänger det här med barn, både på individnivå och på samhällelig dito. Låg fertilitet är ett problem för många av världens regeringar. Vi har tidigare varit inne på att Sverige ligger väldigt bra till, demografiskt sett, vilket vi med all sannolikhet kan härleda till utbyggd barnomsorg och generös föräldraförsäkring. (Det är också förmodligen en ond spiral, gissar jag, att ha en dålig befolkningspyramid. Om alla är över 65 finns ingen som kan bemanna förskolorna, och då blir det lite svårt för japanska staten att rekrytera till civilisationens prästerskap, och bygga ut dagis, även om de hade velat.)
DN skriver om den sk. sexrecession som man menar drabbat västvärlden. Det är inte bara så att folk får få barn, vilket ju skulle kunna ha lösts med preventivmedel. Det är också så att det helt enkelt liggs mindre. ¿Por qué?
De sociologiska gissningar duggar naturligtvis, som DN-artikeln ger prov på. Jag säger inte bu eller bä om dessa förklaringar. Däremot vill jag lansera en hypotes som spelar på en underliggande, strukturell nivå.
Det avtagande liggandet beror på att det finns färre attraktiva män.
Vi har gått igenom Boschini & Sundströms resultat vad gäller mäns ofrivilliga barnlöshet. Att inte lyckas reproducera sig, trots att man vill, samvarierar med låg utbildning och låg inkomst. Ett lågt värde på äktenskapsmarknaden, helt enkelt. Vi har även tittat på Uggla & Mace och vad deras studie av nordirländares sex ratio och flyttmönster säger om manliga respektive kvinnliga mating strategies. Bilden står sig, dvs. att kvinnor inte ligger neråt i status.
Vidare har vi försökt knyta ihop ekonomisk o/jämlikhet med male-to-female breeding-ratio (hädanefter M2FBR). Det verkar inte långsökt att anta (det skulle inte förvåna mig) att ojämlika samhällen mätt i inkomst och kapital, också är ojämlika mätt i reproduktions-möjligheter för män. (Jag noterar att) Karin Bois i Min europeiska familj de senaste 54 000 åren noterar att bronsåldern var höggradigt ojämlik pga. lättkontrollerade resurser, och att detta verkar ha lett till en skev M2FBR där några få mäktiga män fick reproducera sig jättemycket mer än alla andra.
Vi ser en ökande ekonomisk ojämlikhet i de flesta västländer (om än ej globalt). Samtidigt pratas det om incels och sexrecession. Antropofagis explore-funktion ba': Coincidence, ey?
Om vi tänker oss att o/jämlikhetspyramiden formar sig enligt följande...
Toppen: Ett litet skikt rika, framgångsrika män
Mitten: En stor grupp högpresterande kvinnor
Botten: En stor grupp lågpresterande, lågutbildade män
...och kombinerar det med antagandet att kvinnor i allmänhet icke ligger sig nedåt i status, så innebär det att varje given kvinna har en lägre sannolikhet att träffa en fuckable kille än i en mer jämlik distribution...
Toppen: 50/50 framgångsrika kvinnor och män
Botten: 50/50 misslyckade kvinnor och män
...eller för den delen än i en mer traditionell, patriarkal distribution:
Toppen: Mäktiga, rika män
Botten: Förtryckta kvinnor
Dvs., klustringen av män på botten skapar relativt sett en större andel o-liggbara killar. Män med lågt äktenskapsvärde, i relativa termer. Kvinnor exponeras för färre attraktiva män, för att dessa är färre.
"Nevertheless, it was somewhat surprising that highly educated women, who might find it easier than women with lower education to find a partner willing to commit, were not cohabiting with a partner to a higher extent than what was observed. One explanation might be that a high SES woman might not necessarily be the first choice for a man in a female-biased area, as he might struggle to meet her higher demands on investment. How satisfied individuals are in their relationship is not only affected by how well their mate fulfils their mate preference but also by the discrepancy in mate value between themselves and their partner. Thus, rather than lowering their demands, high SES women might favour a strategy where they delay family formation until a higher-quality mate is around and in the meantime focus on their career. This resonates with some experimental evidence that when women are exposed to cues of a femalebiased sex ratio, they are more likely to prefer career investments over family formation and evidence that birth rates of the over 30s are higher in affluent female-biased wards whereas birth rates at younger ages are higher in deprived female-biased wards in England and Wales."Så, liksom att ökande ojämlikhet leder till skevare M2FBR, pga. att färre män per kvinna är attraktiv, så leder ju detta på aggregerad nivå även rimligen till färre samlag i befolkningen. Moulay Ismail ibn Sharif, sultan av Marocco, hann knappast betäcka sina honor lika ofta som hade varit fallet om varje kvinna i hans harem istället haft vars en kille. Antalet potentiella ejakulationer per dygn är begränsade för varje man, även om han har optimala förutsättningar i termer av tillgång till kvinnor att ejakulera i. (Så blev det också ett demografiskt fiasko, som sagt:
"If anything, Moulay Ismael’s extreme polygyny put a huge dent in the overall fertility of his capital city. The average fertility rate for the women in his harem was much lower than it would have been had they been in much-less-polygynous mating relationships. Even more dramatically, in order to maintain a rolling harem of 500 women under 30 — when they were forced to ‘retire’ — some estimates suggest that he would have had to have amassed over four thousand wives and concubines over his lifetime. Given that it was a capital offense to have sex even with a former member of his harem, this puts his alleged fertility in a whole new light. Against this number — four thousand women — 1171 children is actually a staggeringly low rate of fertility, a measure of how inefficient a single man is at making use of the fecundity of a large number of women.")
***
Men okej. Alla de "sociologiska gissningarna" då. Vad med dem?
En sådan är att incel-killarna bara kollar porr och därmed a) inte pallar ha vanligt, jobbigt sex, i alla fall b) inte med vanliga, oporriga tjejer.
Detta lukta fördomar, tycker Antropofagi. Med en tesked empati i soppan kan vi plötsligt enkelt föreställa oss hur den enskilde, ensamme, deprimerade incel-gossen snärjer in sig i en makaber överbyggnad av adaptiva preferensformeringar, nihilistisk subkulturell identitet, och utåtriktad depression aka. narcissistiska aggression.
Själva porrfrågan kan vi lämna därhän för den här gången - den har redan diskuterats av Antropofagi i ett misstänkt stort antal inlägg. I ett lika stort - och lika misstänkt! - antal inlägg har dryftats att kausalitet och korrelation icke bör förväxlas. (Här t.ex., på själva temat faderskap.) Hur mycket porr som incels än konsumerar, så kan vi inte säga att denna exponering leder till incelskap, om vi inte gör en fet RCT-studie om saken. Mer sannolik orsak-och-verkan-riktning är vad mig anbelangar den motsatta, även om det också går att tänka sig inlåsningseffekter (dåliga lokala optimum av hög porrkonsumtion men låg IRL-kopulation).
Min poäng är att min strukturella hypotes (färre andel attraktiva män i ett mer ojämlikt samhälle med män på botten) inte motsäger porrhypotesen eller de flesta av de "sociologiska gissningarna". Män som inte är gångbara på äktenskapsmarknaden kan behöva konsumera mer porr, som en coping mechanism.
***
Vad då med min egen gissning? Min egen dumma hypotes? Om en - relativt sett - lägre andel attraktiva män?
Den bygger på några tuffa antaganden, most notably "kvinnor ligger helst inte neråt i status". Min hypotes ligger således en bit ut i paradigm-periferin, och jag bör ha låg total confidence i den. Ingångsvärdet bör var att jag har fel. (Bakgrund: Tre paradigm och sannolikheten för att de är sanna.)
För det första ska vi se en trend där antalet samlag sjunker samtidigt som den ekonomiska ojämlikheten ökar och M2FBR skevnar. Det här är samband som inte bevisar någonting, men som vi vill ska föreligga på aggregerad nivå. Här är Japan ett besvärande fall, då det är ett land med jämförelsevis hög ekonomisk jämlikhet, men känt för sin låga fertilitet och sina "gräsätarmän" respektive "parasitsinglar" (för att tillgripa DN:s terminologi). Men, jag skyller på kulturella och institutionella confounders och skyndar vidare.
Jag vet också väldigt lite om den underliggande datan. Det säger inte så mycket att vi i genomsnitt begår färre samlag per person. Ett genomsnitt kan dölja stora variationer. Om min hypotes ska kunna vara korrekt, krävs att antalet samlag (från gruppen mäns perspektiv) sjunker för män med låg status i termer av inkomst och utbildning. Subgruppen högstatusmän ska ha fortsatt normal-högt antal samlag, i genomsnitt. Den sjunkande trenden ska alltså gälla de socioekonomiskt lägre skikten. På rak arm motsägs detta av den vedertagna neo-eugeniska sanningen att fattiga/korkade får fler barn är rika/smarta. Fast, kanske är det så att fattiga/korkade som väl hookar (kanske höga på metamfetamin) alltid sprutar ur sig avkomma när de väl sitter där i tvåsamhet i husvagnen, men att de uslaste lågstatus-männen ändock oftast lever ensamma i motorcykelgäng och mördar/super.
***
Nåväl; Antropofagis mäktiga hypotes är hotad. Samtidigt vill jag låta min explore-funktion löpa amok ännu lite mera innan jag diskar den här trasan. De mäktiga trådar jag nu nystar i löper nämligen hela vägen tillbaka till den epokgörande boken The Spirit Level (nästan gratis i pocket!), och dess nyliga uppföljare The Inner Level.
Som jag har fördjupat mig i tidigare visar The Spirit Level hur ekonomisk ojämlikhet samvarierar med - och också verkar orsaka - oönskade sociala utfall inom alla indikatorer som har en social gradient (dvs. blir värre ju lägre ner i samhällsskikten vi kommer). Den mekanism som föreslås i The Spirit Level, och sedermera utvecklas i detalj i The Inner Level, är att primala statusbeteenden orsakar stress i befolkningar där statusskillnaderna är påtagliga.
Det finns flera intressanta frågor i det här. Det ena är: Jaha, okej? Det vet vi. Det är så satans jävla intuitivt så att jag inte fattar hur fiskarna Wilkinson och Pickett ens upptäckte vattnet de simmade i.
Den andra är: Men asså, exakt var ska o/jämlikheten uppträda för att ha effekt? På vilken nivå? Spelar det någon roll om ett land är ojämlikt, om jag inte vet det? Spelar det någon roll om det råder jämlikhet, om jag inte tror det?
Förmodligen aktiveras statusstressen av det undermedvetna, allmänna estimat som hjärnan förmodligen gör av ens status. Förmodligen är denna förmåga formad i en samlar-jägar-tillvaro i grupper om högst 100 individer. Förmodligen löper den här adaptionen lite amok i dagens medielandskap. Men förmodligen har vi en rätt bra uppfattning om vår status i förhållande till vad som vi uppfattar som vår omgivning, i termer av människor vi möter, lönestatistik, nyhetsrapportering och Instagram-skrytflöden.
Givet sexuell-selektion-delen av evolutionsteorin - att det kön med lägre genomsnittligt parental investment (PI), tävlar om det kön med högre genomsnittlig PI:s PI - borde också män känna mer statusångest, i genomsnitt. Det är ju männen som blir bortvalda - nu, kanske, i större antal än vad som varit brukligt i en tid av jämlik M2FBR. Vi borde se en hel massa primal status-ångest i gruppen män, och den borde ge upphov till ständigt vidrigare generationer av narcissistiska och konfliktinriktade... våldtäktsmän.
Vilket får oss att snegla på den galopperande brottsstatistiken, och med spänning invänta att BRÅ rapporterar sitt regeringsuppdrag senast i maj 2019:
Utvecklingen av utsatthet för sexualbrott – Antalet polisanmälda sexualbrott har ökat kontinuerligt under de senaste decennierna. Under de senaste fyra åren har även utsattheten för sexualbrott ökat enligt Nationella trygghetsundersökningen. Det finns flera faktorer som kan ha påverkat utvecklingen av de anmälda respektive självrapporterade brotten, som benägenheten att anmäla och rapportera om sexualbrott, lagstiftningens utformning och den faktiska utsattheten. Brå ska belysa orsakerna till ökningarna sedan 2005. I uppdraget ingår att i möjligaste mån uppskatta sexualbrottslighetens faktiska utveckling, och hur den självrapporterade utsattheten förhåller sig till de polisanmälda brotten och den faktiska brottsligheten. I uppdraget ingår också att utifrån data om upplevd utsatthet och anmälda brott analysera om ökningarna gäller särskilda typer av sexualbrott, tillvägagångssätt, situationer eller utsatta personer, och i den mån det är möjligt gruppen gärningspersoner. Uppdraget ska redovisas senast den 29 maj 2019.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar