Ekodeontologi vs ekoutilitarism

Utilitarism är konsekvensialism är global maxnytta är ändamålen helgar medlen är effekt är utfall är libidinal morot är Rumkowsky är pragmatiska tumregler.

Deontologi är heliga värden är schelling's fence är skjut inte Hitler är process är handling är mortidinal piska är Czerniaków är kristalliserade tumregler.

Socialdemokrater är utilitarister. Konservativa är deontologer. Liberaler är deontologer men med andra värden heliga värden än de konservativa. Liberalkonservativa är kulturella deontologer (mortidinal piska) men ekonomiska utilitarister (global maxnytta). Identitärer är idioter.

Det är inte alldeles enkelt att lokalisera de svenska riksdagspartierna. Deras ideologi idag och historiskt kan skilja sig åt, i absoluta tal eller relativt zeitgeist. Vad de säger och vad de faktiskt gör är sällan exakt detsamma. Det hela är förvirrande. Framförallt när alla håller på med skit-skalan GAL-TAN, som en riktigt slapp kulturkrigs-komplement till den traditionella ekonomiska höger-vänster-skalan:

Det är [...] uppenbar rundgång från progressiv/konservativ sida när feminister är sexualmoralister (det brinner i mitt huvud!). Eller när socialdemokrater är Bejerothska maoist-absolutister med narkotikarelaterad dödlighetsblod på sina ändå rosröda, vinternariga arbetarhänder.

Låt oss ändå göra ett försök att sätta in riksdagspartierna på två skalor: Höger/Vänster, och Progressiv/Konservativ. Det hela är såklart högst approximativt och baserat på magkänsla. "Progressiv" betyder i det här sammanhanget EXPLORE, och "konservativ" betyder EXPLOIT. (Referens.) Eller, "progressiv" betyder FRAMÅT och "konservativ" betyder BAKÅT. Eller nåt sånt.

Jag försöker tänka Progressiv/Konservativ, men det känns som det blir mer GAL-TAN. Jävla media.

Det här känns säkert helt åt helvete för Dig, kära läsare, och tro mig, jag önskar verkligen att jag kunde ett ÄRLIGT JÄVLA HANTVERK och kunde programmera en tuff, interaktiv bild där du själv kunde flytta runt symbolerna på något käckt sätt. Så är ack ock emellertid tillyttermera visso dock ece homo icke alls fallet.

Min tankegång är att helt skita i GAL-TAN-idiotin. And yet, det är svårt att bortse från hur partierna profilerar sig. SÅ, MP kanske uppfattas som en progressivt parti eftersom att de är typ definitionen av GAL. (Vi kan säga att GAL är ett fall av overfitting.) Men, det jag kommer att vilja komma till i det här blogginlägget är att MP faktiskt i allt väsentligt är KONSERVATIVA. Icke progressiva.

Jag har visst varit inne på samma tanke förut:

konservativa är ekofascister. Nazisterna återplanterade den europeiska bisonen, och är erkända för sin skogsvård. Fredrik Lindström är miljöpartist. Konservatismen har tre hörn.

För den som inte pallar plöja gamla daterade blogginlägg kan jag sammanfatta som följer:

Miljöpartister är antivetenskapliga - se exempelvis deras syn på GMO och kärnkraft. Vad jag menar med detta är att de inte låter vetenskapliga framsteg kliva över deras heliga värden; deras kristalliserade tumregler. De känner instinktiv äckel inför kärnkraft och GMO. 

Samtidigt ropar de såklart på vetenskapen - eller i alla fall på IPCC - när det kommer till klimatfrågan. And yet - de visar inga tecken på att vilja lösa denna fråga medelst teknologiska framsteg, eller för den delen befintliga lösningar som nämnda kärnkraft. Istället propagerar de för nedskalning av mänsklig verksamhet och ekonomi. Som Stormens utveckling-podden poängterar i något avsnitt nyligen: En miljöpartist förstår inte varför inte alla bara kan bli självförsörjande gröna vågen-hippies. Man kan ha höns ju. Och koka nässelsoppa.

Skulle bilden ovan varit interaktiv, och skulle du fattat vad jag menar, så skulle du flytta ner MPs smutsgula maskros till det konservativa hörnet. Försök att se det med ditt inre öga. Äh låt mig sminska upp grisajäveln en gång åt dig, och nu verkligen försöka döva min GAL-TAN-tinnitus. Glöm SJW-narrativet och tänk EXPLORE-EXPLOIT/FRAMÅT-BAKÅT:

Nu släpper vi GAL-TAN helt, änna, och pysslar med socioteknologisk framåtanda istället.

Oh my god. It all make sense now.

Bakåtsträvande friskoleivrare nere till höger. Framåtsträvande fördelningssocialister uppe till vänster. SD/M/KD kvalar in som progressiva icke för att de älskar lesbianer och etniska minoriteter, utan för att de gillar kärnkraft och CCS-teknologi.

***

Poängen med det här inlägget är att mynta en ny distinktion: Den mellan eko-deontologer och eko-utilitarister. 

Ekodeontologer älskar en lavpipa; en skogsdunge; en ängsört. De älskar en fors eller en viss unik ticka. De älskar bilden av ångande myrar i brittsommarsol. De känner äckel inför plast, kärnkraft, och GMO. De har starka åsikter om flygplanens CO2-emissioner, och skiter i masugnarna och stålverken och massafabrikerna.

Ekodeontologer vill skydda sina heliga värden. De skiter lite i målkonflikten mellan lavpipan och HELA JÄVLA AMAZONAS UNDERGÅNG. Det är alltid viktigare att inte bygga ett vindkraftverk nära en ekoby, än att faktiskt undvika en global värmedöd. Det är alltid viktigare att slippa slutförvara kärnbränsle, än att slippa olje- och gasberoende. Det är viktigare att slippa GMO-gift på frukostbuffén, än att mata världens befolkning på ett så effektivt sätt som möjligt.

Ekoutilitarister vill optimera för what ever eko is på aggregerad nivå. Låt oss axiomatiskt definiera det som artrikedom. Då kan ekoutilitaristen ändå gärna kasta lavpipan under bussen för att få resa den vindkraftspark som kommer att indirekt sänka oljeanvändningen och därmed rädda några känsliga salamanderarter i nordamerika. Även om de själva ser lavpipan från könsfönstret, och även om salamandern ifråga inte ens har en svensk benämning.

Ekoutilitarister vill bygga kärnkraftverk bredvid vätedrivna masugnar i norrland. De vill dra snabbtågsräls rakt igenom Östergötlands sista mosse. Ändamålen helgar ju medlen. De skjuter gärna både lavpipan och Hitler rakt genom huvudet med ein verdammter Mauser, om det leder till att orangutangerna på Borneo får överleva.

Det kan verka som att jag hejar på ekoutilitaristerna. Det gör jag såklart också, eftersom det är utilitaristerna som har rätt. Men, deontologerna har också rätt, såtillvida att det ofta är svårt att veta utfallet av ens handlande, och att det därför är bra att hålla sig med tumregler som man faktiskt följer. Utilitaristerna har också svårt att räkna in de externa kostnaderna av sina metoder - exempelvis kan det ge stora kostnader att ljuga för att nå ett visst önskat utfall, eftersom ljugandet eroderar kommunikationen eller nåt sånt. Ni fattar nog. Det finns gott om problematik kopplat till de små men många effekternas mystiska epistemologiska ånga, och många fall av sluttande plan-problematik. Vi ska ha en Chesterton's fence-ingång till allt vi gör, och respektera att konstiga sedvänjor kan ha dolda och viktiga syften.

Så, det kanske bli jättedåligt om alla socialdemokrater i hela världen dödar sina respektive lavpipor. Vi bör troligen göra det lite svårt att fucka upp lokala ekosystem for the greater good. Samtidigt: Det är the greater good som vi är intresserade av. Då kanske vi måste käka lite GMO, bokstavligt talat, för att kunna återplantera skog på halva Skåne. Vi behöver troligen bygga om Oskarshamn till ett apterat kärnvapen, för att slippa tanka masugnarna med miljontals år gamla flytande fossil.

***

Det om det. Fortsatt trevlig arbetsdag på er.