Samhället har EIPS, del 2: Splitting

(Del 1.)

Vi har konstaterat att samhället har EIPS, Emotionell Instabil Personlighets-Störning, tidigare känt som Borderline. Hur tar då sig detta uttryck?

En ökänd aspekt av EIPS är splitting. Splitting innebär att EIPS:aren ser mycket svart-vitt på världen och framförallt på människorna i den. EIPS:aren älskar eller hatar; idoliserar eller demoniserar.

Man kan säga att EIPS:are har svårt att lösa ut den kognitiva dissonans som uppstår när människor är mångfacetterade. En EIPS:are kräver av sin medmänniskor att de är antingen helt goda eller helt onda. Själva splittingen uppstår när en EIPS:are om-kategoriserar en annan person, typiskt sett från god till ond när medmänniskan ifråga gör EIPS:aren besviken. Om en medmänniska begår ett tillsynes obetydligt fel kan det vara droppen som får bägaren att rinna över för EIPS:aren, som då förpassar hela personen ifråga till fiendelaget.

***

Beakta det som kallas cancel culture. Det är på inget sätt Antropofagis specialområde, men det synes uppenbart att många grupper i samhället ser ett värde i att identifiera och stigmatisera missaktliga individer. Senast i raden att cancelleras är allas vår Kajsa Ekis Ekman, känd Gigastacy och transfob.

Ekis Ekman, som har tyckt intressanta saker om transfrågan och surrogatmödraskap och sexköp, blev plötsligt kickad från Dagens ETC. För att hon gick utanför ramarna vad gäller Ryssland/Ukraina. Nå, alltså, givetvis blir man pissed på principlösa politiker. Men journalister och skribenter har icke Hjältens roll, de har Mystikerns eller Logikerns eller möjligen Faktaförmedlarens. Det är smutsigt som tusan att Ygeman ena dagen säger att vi inte ska ta emot Ukrainare, och andra dagen säger att vi ska ta emot Ukrainare; att socialdemokrater slirar omkring som bångstyriga älgar i halt väglag med avseende på Nato-frågan; eller att moderaterna går från Reinis kleptokratiska migrationsvurmande soft-on-crime-parti till Rabiata Ansvarssignalerande Lag- & Ordning-förkämpar. Men att en fri skribent väljer att vrida på en given fråga är inte samma art av principlöshet, ty hen har inte samma funktion som en valbar politiker.

Ändå är det just individerna som ska cancelleras, den ena efter den andra. Eberhart fick kicken för att han gjort en Youtube-video där han (egentligen inte alls) skrattade åt (egentligen inte alls) övergrepp. Ekis Ekman åkte ut från ETC. Och Alexander Bard var väl typ mys-skägg i Idol innan han blev rikskänd som påstådd rasist.

Samhället har EIPS, och cancelkulturen är en samhällelig form av splitting. Vi har inte utrymme för nyanser längre, för det finns bara två lag nu. Di gode åe di onde. Och man kan inte ta det ena med det andra.