Antropofagi har utifrån denna förståelse föreslagit att EIPS:are oftare borde vara ambivalenta, eftersom a) de troligen är dåliga på att prioritera mellan målsättningar då det underutvecklade dopaminsystemet gör att mål är otydligt viktade; och eftersom b) dopaminsystemet också påverkar själva den exekutiva förmågan. Samt, att EIPS:are oftare borde vara hypokondriker eftersom de är dåliga på att filtrera introceptiva signaler vilket torde inkludera själva monitoreringen av kroppen och dess tillstånd och funktioner.
***
En fin sak med att låtsas tänka mer formaliserat, oavsett om man faktiskt kan matten, är att spelteoretiska och matematiska samband går igen på flera olika nivåer av verkligheten. EIPS är en failure mode där hjärnans olika moduler misslyckas med att genomföra en gemensam uppgift. De här modulerna är särdeles specifika, och alla förenklade modeller av livets och kognitionens utveckling (till exempel att vi har byggt en människofrontallob på en aphjärna som är byggd på en reptilhjärna) tenderar att fördunkla förståelsen. En smart bläckfisk eller en smart fågel är inte lik en smart primat, och ska inte förväntas ha samma struktur på hjärnan. Saker och ting är underligt unika.
Och ändå kan saker och ting vara underligt lika. Vi kan påstå att människohjärnans väldigt provinsiella moduler i något avseende approximerar en generell ekvation. På motsvarande sätt kan vi påstå att Könsroller spelar Bach-Stravinsky-spelet eller att psykiatrin är i ett babbel-jämviktsläge. Vi kan förstå att algoritmen ärftlighet-variation-urval kan uppträda i vilket system som helst, där någon entitet uppvisar egenskaperna autocatalysis, homeostas, lärande och entropiexport.
När vi pratar om "agenter" lägger vi ingen värdering i vad agenterna själva består i. I fallet med den mänskliga hjärnan och hur modulerna misslyckas med att uppdatera korrekt i enlighet med Bayes teorem, så skiter vi i vad själva modulerna består i. De är svarta lådor.
Och därför kan samma sak som är sant för en hjärna vara sant för ett annat system med en motsvarande uppsättning agenter, som spelar i enlighet med samma regler.
***
Kognition kan vara en form av kommunikation, eller så kan kognition och kommunikation vara fall av samma mer generella formula.
Så fort delar assemblar och blir en mäktigare helhet, så kommer helheten ha att vinna på arbetsfördelning. En major evolutonary transition är när encelliga organismer börjar samarbeta i stora kolonier. Men att vara många som sitter ihop är inte hela grejen. En annan och viktigare transition är när de olika delarna av kolonin börjar göra olika saker, och koordinationsprojektet sannerligen blir mer än summan av delarna.
Hjärnan följer samma logik. Olika områden har olika uppgifter.
Samhället följer samma logik. Och inte bara i den moderna specialiserade ekonomin där det finns experter på varje liten mutter i maskinen. Inte heller bara i bronsåldersfolket där männen är kända för sina båtar och kvinnorna för sina vävar. Så nämligen även i den mest ursprungliga människogrupperingen, samlar-jägar-stammen, där olika arketyper har olika sociokulturella uppgifter även bortom arbetsfördelning med avseende på födoanskaffande eller hantverk.
Vi har sett att Mystikern genererar idéer; att Logikern filtrerar dem; och att Hjälten implementerar dem. Det är en samhällsbärande triad.
På samma sätt i hjärnan. Någon modul generar impulser, ihopsamlade från extroceptiva och introceptiva signaler. De basala ganglierna är filtret/Logikern, och den relevanta delen av frontalloberna är exekveraren/Hjälten.
***
Och sanningen är den, kära läsare, att det uppenbarligen är så: Att samhället idag har EIPS.
Att sakna Hjälte är att sakna fallos, på Alexander Bardska. Det kanske vi tenderar att göra nuförtiden. Men det är inte det stora problemet. Problemet är att vi förlorat filtret.
Vad utmärker en EIPS:are? Tvära känslokast. Bristande känsla för proportioner. Ena stunden är climate change mänsklighetens undergång, men när dieselpriserna höjs är Greta glömd och pris vid pumpen allt som spelar någon roll. Ena stunden är skjutvapenvåldet ett symptom på samhällets sönderfall, men när medielogiken släpper allt för att bevaka ett krig i Europa spelar det plötsligt ingen roll att första kvartalet 2022 slår rekord i antal skjutningar och döda.
Att vi inte längre väljer mellan principfasta Hjältar, utan att principlösa "Hjältar" väljer mellan åsikter, är ett tecken på att filtret inte funkar. Det strömmar igenom för mycket signaler, och deras styrka korrelerar inte längre med fenomenens faktiska proportioner.
***
Detta med att delarna kan vara vad som helst så länge de approximerar någon viss formel eller ekvation det gör att människan förlorar sin status som Skapelsens Mittpunkt. Det gör också Donald Hoffmans idé om medvetandet som ett nätverk av lägre-nivå-medvetanden mycket mer intressant. Vi människor, vi Mystiker/Logiker/Hjältar (med flera), kan tillsammans ge upphov till interaktioner som approximerar samma formler som till exempel hjärnans moduler gör (i något givet avseende). Det synes uppenbart att en högre nivå av medvetande måste kunna uppkomma på en nivå över oss, där vi är delarna.
Jag har en gammal anteckning i i min mobil. Den lyder: "Narrativet är hive-mindets jagupplevelse."
Jagupplevelsen hos människan är inte samma sak som medvetandet. Man kan vara medveten utan att uppleva ett jag, vilket meditation och psykedeliska droger kan lära oss. Men jagupplevelsen är hur vi samlar ihop alla disparata signaler och konstruerar en sammanhängande storhet. På samma sätt fungerar narrativet för the hive mind, för nätverket av människor, för samhället. Jaget är individens narrativ. Narrativet är samhällets jag.
***
En EIPS:are har en väldigt svag jag-kontinuitet. Den kan känna sig som ett äggskal som avgränsar tomhet från tomhet. Det är därför den kan begå överraskande handlingar och vara ganska farlig. Den kan så att säga agera otypiskt där omständigheterna stipulerar det. Den saknar inre stabilitet. Så känner den också främlingskap inför minnet av sig själv.
Samhället har EIPS. Det innebär inte bara att samhället saknar introceptivt filter. Det innebär inte bara att samhällets dopaminsystem är underutvecklat och att samhället saknar fallos. Det innebär också att samhället saknar jag-kontinuitet. Att samhället är instabilt. Att samhället kan ändra sig mycket plötsligt och bli till någonting annat. Samhället kan kassera sina ideal under loppet av en flyktingkris. Samhället kan värna barnens bästa och samtidigt dumpa minderåriga i Al-Hol.
Vi är historielösa. Det är därför konspirationsteorin om Patriarkatet kan finnas. Den som visste något om historien visste också att Varenda Jävla Sate har haft ett helvete i alla tider, och att teorin om Patriarkatet synes otillräcklig för att förklara detta. Vi kan hotas av ryska kärnvapen i mer än 40 år, men sen glömma all realpolitik och gjuta plogbilor av vartenda svärd. För att sen alla unisont gå med i hemvärnet vid första tecken på ofred vid horisonten.
Vi är fan stissiga som en jävla amfetaminist.
***
Jag har föreslagit att EIPS:are borde vara ambivalenta. Och vi är ambivlenta. Vi vet inte vad vi tycker om rysk gas och kärnkraft; grön omställning och bensinpriser. Vi vet inte vad vi tycker om försvaret. Vi vet ingenting. Vi kastar oss mellan extremerna men när vi väl ska agera står vi obeslutsamma och biter på naglarna i evig Kierkegaardsk ångest utan möjlighet till konstruktivt handlande.
Jag har också föreslagit att EIPS:are borde vara hypokondriker, vilket vi också är. Vi saknar förmåga att filtrera introceptiva signaler, och alltså jäser vi av konspirationsteorier om Pizza Gate, 5G, Covid-19, Patriarkatet, Rasismen, Judarna, Nyliberalismen, Islamiseringen, et fucking cetera. Varje liten skakning eller svettning tar vi som intäkt på att vi är terminalt sjuka, vilket gör att vi skakar och svettas ännu mer och då måste vara ännu sjukare. Allt är rundgång. Rädslan är självamplifierande.
***
Men vad är Filtret, som vi saknar? Är det att allt är babbel? Har all kommunikation fallerat när vi trätt ut ur vårt evolutionära tillstånd? Finns det ingen återkoppling som korrelerar med den faktiska verkligheten?
I så fall är memetiken en annan vy på group selection, och i så fall är det de parasitiska memesens dominans som är vår undergång.
Och, som EIPS-samhälle: I så fall är vi rädda för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar