Din käpp i ekorrhjulet - Att växa ihop

(Det här är tredje installationen i Antropofagis serie Din käpp i ekorrhjulet – blogginlägg avsedda att sänka tillväxten i Sverige genom att folk tillägnar sig meningslös information på sin betalda arbetstid. Tidigare inlägg kan du läsa här och även här.)

Tycker du att din pojkvän är needy och klängig? Då finns det en risk att han i själva verket är en djuphavsmarulk.

Är din trut typ en tredjedel av din kropp? Lockar du mindre fiskar med en liten bioluminiscent tentakel? Då finns det en risk för att du i själva verket är en djuphavsmarulk.

Lever du på över 300 meters djup? Utgör din pojkvän ca sex procent av din egen kroppshydda? Okej, vi kan nog säga att risken närmar sig ett faktum. Ni är djuphavsmarulkar. Och ni borde googla termen könsdimorfism.

Så här är det. Djuphavet är en ganska glest befolkad bygd, sånär som på några ålar som gnaskar på ett sakta sjunkande valkadaver, och en gyllenslemmig kraken som brottas erotiskt med en eller annan kaskelott. Ni djuphavsmarulkar, särskilt ni av gruppen Ceratiidae, är väldigt ensamma där nere i djupen. Det är lite som i Norrlands inland, man springer jävligt sällan in i någon annan individ, och när man väl gör det är det läge att hålla fast i na.

Detta är faktiskt förklaringen till att din dude bara är drygt en centimeter lång – och då snackar jag om kroppslängd, inget annat. Djuphavet är ett rätt fattig miljö, så det är läge att hålla nere matkostnaderna genom att inte växa för mycket.

Killen har några tänder på nosen, tänder som han kan använda till att fästa sig vid dig och sen stanna där. Han kan inte använda dem för att käka – faktum är att han är helt livsoduglig på egen hand. Om han inte tidigt i livet lyckats fästa sig vid en hona som du, så hade han dött. Han har dock sjukt bra luktsinne, för att kunna hitta dig och dina väninnor.

Nu när han väl har fäst sig vid dig utvecklas förhållandet snabbt till en parasitisk relation. Jag behöver kanske inte berätta detta för dig, du lär ju ha tröttnat på den här skiten redan. Men alltså, really tho’. Killen har bokstavligt talat kopplat in sig på ditt blodomlopp. Han är som en jävla kroppsdel som inte går att göra sig av med. Det enda han gör är att hänga där och med jämna mellanrum ejakulera lite. Vad hände med att bidra till hushållet?

Han hade bråttom att hitta någon, det var tydligt – alternativet var att svälta ihjäl. När han väl kom dig in på livet så bet han sig fast, och avgav ett enzym som smalt ihop din hud med hans mun. Era kapillärer kopplades ihop. Var det vad du hade tänkt dig? Eller såg du mest en vit brudklänning framför dig?

När han väl kopplat in sig mot ditt hushåll började han till råga på allt att växa. Snart var han mycket mer välnärd än sina ungkarls-kompisar, de som simmar runt i panik där ute för att hitta någon. Kåta, ja, men framförallt jävligt hungriga.

Det softa för dig är ju att när du väl känner för att skaffa barn så behöver du varken hänga på krogen eller dejtingsajter. Det är bara att absorbera lite sperma av din kille, så är det bulle i ugnen på ett ögonblick. Du är förresten lite av en player, för den delen. Upp till åtta hanar kan fästa sig vid dig. Så han kan ju inte riktigt veta att det är hans barn. Men så länge du håller honom mätt och belåten skiter han nog lite i vilket.