Falska propositioner

Antropofagi mötte under förmiddagen frågeställningen: Givet att ett av tre måste bort, vilket väljer du?

1. Oförändrad välfärdsmodell.

2. Stor invandring.

3. Statsbudget i balans.

Antropofagi argumenterade naturligtvis för att frågeställningen i sig är felaktig och bygger på inbillade eller konstruerade motsättningar. Men, givet att frågeställningen accepteras, väljer Antropofagi med glädje bort en statsbudget i balans.

("Statsbudget i balans" måste så klart definieras. En kan tänka sig ökad offentlig upplåning, en kan ifrågasätta utgiftstaket, med mera. Antropofagi är ingen ekonom, men har kommit att förespråka en expansiv stimulanspolitik hellre än åtstramningspolitik. "Budget i balans" tolkas naturligtvis olika beroende på vilken inställning en har i denna fråga.)

Den person som väckte frågeställningen gjorde hur som helst Antropofagi uppmärksam på en intressant aspekt. Personen ifråga definierar sig som libertarian, och har en helt annan ingång än Antropofagi, som närmast är socialist. Libertarianen pekade dock på att hen visserligen gärna väljer bort "oförändrad välfärdsmodell", men att då hen helst ser staten nedmonterad är en statsbudget i balans inte heller något hen brinner för.

Antropofagi tänker: Nationalstatens enda existensberättigande är dess roll som välfärdsprovider. Alla andra syften är underordnade denna roll. Statsbudget i balans är som mest ett medel för att ge medborgarna god välfärd. Ibland, tycks det Antropofagi, förväxlas mål med medel.

Ekonomer gör sina egna modeller och tankeexperiment till självändamål. Men det ända de gör är självmål.

(OBS: Det största hotet mot välfärdsmodellen är den demografiska utmaningen. Hans Rosling menar att Sverige har en dröm-demokrati jämfört med andra västländer, tack vare utbyggd barnomsorg och stor invandring. Invandring, menar t.ex. OECD, är en plus-affär för mottagarländerna. Arena Idé menar detsamma angående Sverige specifikt, men pekar på att detta bygger på en relativt hög sysselsättningsgrad. Att jobba expansivt finanspolitiskt är således ett sätt att förvalta den investering som ett högt flyktingmottagande är, och med stimulansåtgärder se till att sysselsättningen är hög. Hur som helst, det går bra nu, och Sverige har gott om råd till att ha en hög invandring. Problemet för välfärden är högerpolitik, privatiseringar och skattesänkningar.)

***

Kul lyssning på temat invandrare och arbetsmarknaden: