Antropofagi

tisdag 1 maj 2018

(Det lägsta man kan ägna sig åt:) En samtidsspaning!

(Brakslapp: Antropofagi vet inget om Avicii, hans bortgång, eller housemusik rent generellt. Här avhandlas blott Samtiden, och materialinsamlingen består i en dokumentär samt hörsägen. I den mån det förekommer någon analys gäller den således endast dokumentärens och dagspresskommentatorernas narrativ, och inte verkligheten.)

(Bakgrund: Tro på tro; INTP-personlighetens sorg och ensamhet; I/ENTP; Schelling-punkter; for the record; vägskälet; koordinering, kultur, kategorier.)

Den där Avicii asså. I återaktualiserade SVT-dokumentären får vi se hur en väldigt framgångsrik person samtidigt kan vara väldigt olycklig - inte minst, fås vi att tro, pga. denna framgång. Sedermera har mannen gått hädan.

Den scen som Antropofagi finner mest minnesvärd är när Avicii gläds åt att ha upptäckt Jungs personlighetsdimensioner. Glädjen är mig bekant - jag har själv känt den: "Oj, det här beskriver mig väldigt väl." Och: Beskrivningen har ett värde i att bekräfta den man är, det man värderar, och på vilka sätt man känner sig distanserad från majoritetsbefolkningen.

Det som är intressant i dessa dagar av manshat är hur illa sedda analytiska personlighetstyper normalt sett är. Som Scott Aaronson skriver är nördarna som byggde internet och alla dess funktioner, exakt och just precis det kast som mest bashas av sk. feministiska SJW:s - via internets alla funktioner! Slate Star Codex-Scott har också varit inne på hur orimligt mycket nerd-bashing som pågår på Internetz. Och, vi kan återvända till Bret Weinstein:
"[...] There is a kind of mind that is ... what I would say is almost entirely social. That it tracks in terms of wellbeing, it's success and failure on an entirely social map. So you could imagine what a failure somebody would be as an automobile mechanic if they only viewed success in social terms and they thought the car was failing to make them look foolish or something. But if you live in a world that doesn't involve engines or agriculture or something where you doesn't actually have to understand in order to make something work - then there is a landscape where your wellbeing rises and falls with how people view you. [...] I do think that if you are only tracking social wellbeing, that there are people who believe some really upside down stuff because it makes them popular and successful within the circles which they travel."
INTP-beskrivningen på 16 Personalities konstaterar likaledes att analytikerna är ovantliga, och att "the world is dominated by Observant types (especially Sentinels)". Klart att dagens tredjevågens-likhets-SJW-"feminister" hatar nördar! Nördar ägnar sig ju åt epistemologisk rationalitet - SJW:s möjligen åt instrumentell. Det är därför genusvetarna aldrig vill prata med oss. (Bakgrund: De gömda konnotationerna; Singer, jämlikhet och feminism; jämlikhet mellan könen; världen är min pen pal.)

Så: Varför i helvete är folk ledsna över stackars Avicii, plötsligt?

Antoher nerd död, liksom. Kille som bara hänger med killar. Med groupies, dvs. tjejer som vill ha sex med konstnärer, dvs. patriarkal våldtäktskultur.

En kulturman, för i helvete!

***

En annan innovation som Jung bör creddas för är Arketyperna. Dvs., kollektiva kategorier som vi alla bär med oss. Som återkommer i alla våra myter. Jag lutar mig starkt mot Aron Flam här:
"Ungefär som Chomsky tror att grammatik är genetiskt betingat tror jag att vissa myter är det. Skapelsemyten, Hjältemyten, Den Romantiska Myten, Trickstermyten, Undergången och så vidare. Dessa myter finns i alla kulturer i alla tider. Oändligt varierade – men grundstrukturen är förvillande lik så fort du rensar bort detaljer som har med tid och plats att göra. 
Enkelt kan man säga att hjältemyten är sagan om hur en människa blir Gud. Och trickstermyten är sagan om hur ett djur kan bli en människa."
Vad ser du när du ser Aviciidokumentären?

Ack. En hjälte, så klart!

Och: En narr, en Loke, en trickster, en Trump. Ash, den girige managern. Visst, en pers, men inte långt ifrån en jude:
"Trickstern är också en psykologisk arketyp och en stapelkaraktär när man skriver drama. Det är representationen av Kaos. Puck i en midsommarnattsdröm. Morpheus i The Matrix som frågar Neo om han vill äta det röda pillret eller det blåa. Det är den karaktär som kan ta hjälten från den vanliga världen till äventyrets värld. I alla fall när han gästspelar i en hjältemyt.
[...]  
Jag vänder mot Jungs tolkning av Trickstern som vår egen skugga i alla tider på alla platser. Jung var från kristen bakgrund. Prästfamilj. 
[...]
I kristendomen blir trickstern ondskan själv – djävulen eller någon av hans demoner – eftersom Gud är det absolut goda. När Snorre Sturlasson skrev ned Eddan castade han Loke i rollen som Djävulen antagligen baserat på att även Loke var 'lögnernas mästare' och att hans roll i Ragnarök är att mörda Balder. 
Då är Trickstern betydligt mer sympatisk i polyteistiska religioner där han är amoralisk. Bara kaos. Ibland god, ibland ond, mest rolig. 
Han är korsvägarnas och gränslandets Gud, handelns och uppfinningarnas Gud. Han är är lika svårgreppbar och flytande som kvicksilver – vilket i den grekiska mytologin till och med gett honom hans namn – Mercurius. Det är också från just namnet Mercurius som trickster fått sin merkantila aspekt. Merkantil är ett gammalt ord för affärsmässig eller kommersiell."
Flam igen:
"Juden som mytologisk arketyp hamnar i det hedniska medvetandet under trickster. Trickstern är ofta handelns, uppfinningarnas och korsvägarnas gud. Som exempel kan nämnas den romerska tricksterguden Mercurius. Hans namn kan härledas från ordet för kvicksilver – ”mercury”, den flytande metallen som ändrar form efter underlag. 
Men från det namnet kommer också ordet merkantil. Det är det gamla ordet för handel eller affärer. Och det var vad man för inte alls länge sedan brukade både säga och skriva om juden. Att han var merkantil. Köpmannen i Venedig, vilket blir ännu tydligare på engelska eftersom ordet för köpman är ”merchant”, är bara ett exempel. 
Men i polyteistiska religioner är trickster bara representationen av kaos i världen. Han är vare sig god eller ond. 
Huruvida en kultur hatade judar innan kristendomen för att de dominerade handelslivet vet jag inte. Det skulle väl bero på hur materialistiska det var i så fall? Men fördomen att judar hänger ihop med kommers är äldre än kristendomen. 
Med kristendomens asketiska ideal och förkastande av den materiella världen till förmån för livet efter detta förändrades arketypen av juden. 
Jungs bild av arketyperna är bundna till hans tid, hans plats och hans strängt kristna uppfostran. I Jungs uppdelning av arketyperna förvisas den, i polyteistiska kulturer mångfacetterade, Trickstern, som ibland är ond och ibland god, till dels det han kallar vår skugga – det Freud skulle kalla vårt id – det:et – de där impulserna vi inte ens vill erkänna att vi har men som vi ändå – emellanåt – faller offer för; Och dels till hans arketyp Djävulen."
Så, managerns Ash får spela den girige Juden. Men, eftersom vår Hjätemyt är en Jesus-saga, så är Ash också en girig Judas. Avicii dör inte i filmen - det händer först senare, i verkligheten. Men att det är Ashs dagliga husteling som driver Avicii mot dödsskuggans dal - därom tillåts icke några tvivel råda hos tittaren.

Ash och Avicii?

Som nämnde SSC-Scott är inne på så är nerd-bashing en antisemitisk sport. Inte bara för att alla bra nördar är judar, utan för att alla bra nörd-karikatyrer skulle funka i 30-talets tyska tabloidpress.

Mer Flam:
"Offret är viktigt i det mänskliga psyket. Och inget offer är större än människa. Kristendomen förstår det, men istället för att förbjuda det erbjuder det ett alternativ. 
Det är ingen slump att trickster har en mer framträdande roll i polyteistiska religioner. Kaos intar större plats i traditionella samhällen. Trickstern är stor och multifacetterad. I monoteistiska religioner är han ofta delegerad till ondskans domän. Ormen i Paradiset. Lucifer. Shaitan."
Kan vi överhuvudtaget motstå en martyrdöd?

Förmodligen inte. Inte ens en senmodern kapitalist-hedonistisk martyrdöd: En house-DJ jobbar ihjäl sig.

"I monoteismen är trickster förvisad till rollen som djävul. Om han inte är djävulen själv så måste han minst vara en av hans demoner. 
Särskilt juden. Månglaren i templet som inte tänker på sin plats i himlen utan bara tänker på handel. På pengar! Materialism är anledning nog att försaka sin eviga själ. Inte för att judarna hade någon själ att försaka eftersom de inte ens hade tagit emot Jesus och blivit frälsta men ändå. 
Judendomens fokus på det här livet snarare än livet efter detta. Att de för att uttrycka det mindre omständligt är månglarna i templet som Jesus kastar ut. Gör att den judiska arketypen i den kristna föreställningsvärlden, inte överallt och hela tiden givetvis, löpte en större risk att förknippas med djävulen. 
Och det är här vi hittar kärnan i antisemitismen. Det där logiska tankefelet jag talade om när man bara vill ha ett svar på alla frågor. All ondska i en monoteistisk värld kommer från Djävulen. Om judarna är förknippade med djävulen då bär de ju minst delansvar för allt som går åt helvete på jorden. 
Det är myten om judarnas världsherravälde, deras jordiska övermakt, att du alltid kan skylla dem för det som går dåligt, pesten, svälten, kriget, finanskrisen, men aldrig berömma dem när något går bra. För då är det Gud, inte djävulen, som verkar. Förr skyllde man judarna för pesten eller missväxten, senare för bankkriser och krig."
Klart proxy-juden Ash får mer hat än Den Ljuse Hjälten Avicii, även i vår SJW-dominerade Sentinel-värld. Han är ju Kapitalistisk Girigbuk. Som vill få Hjulen att Snurra.

Ändock: Det är otroligt festligt att se hur Avicii och hans jävligt bro-dude:iga män-boyz kommer undan med att - uttalat! - emulera den mest sexistisk-konsumistiska dynga som någonsin gått i ett par senkapitalistiska, kontrarevolutionära, barnarbetartillverkade Nike Jordans. Entourage! "Horor och hummers" kan väl sammanfatta teveserien ifråga rätt så bra.

***

Så, en introvert nörd kan få bli en hjälte - om han är framgångsrik. Och, om han har den goda smaken att inte uppskatta sin framgång. För en framgångsrik person som likez iet, han är - oavsett objektiva rekvisit - med all sannolikhet en våldtäktsman. Detta lär oss #metoo.

Samma gråtmilda Instagram-influencerz som annars gör ner Vanliga Killar i drivor, kan vlogga ihjäl sig om Levels sublimitet (bara inte i exakt så många ord...) som om de mejslade dödsrunor för evigheten.

Jag har tidigare varit inne på hur jävla lätt det är att mörda slumpvis valda Per Ström-argument. Men ärligt talat - hur mycket av ryggmärgshatet handlar egentligen om akademisk debatt, och hur mycket om utseende?


Oh baby I like it raw!

***

Så, en jävla Entourage-runkande kulturman blir Hjälte i en Samtid som egentligen hatar nördar.

Jag vill tacka livet. Och våra djupt inbäddade kollektiv arketypiska representationer.

Det sägs att rättsläkaren inte kunde dödförklara Tim Bergling, aka. Avicii, när hen först bara mätte upp I/E-variabeln.

And yet - en inåtvänd i-gäng-med-andra-killar-kille, som fan inte städar och som bara sitter vid datorn hela natten. En sån som lämnar gamla tubsockor i pizzakartonger. Och bara gör musik.

...får bli en sån:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar