Detta inlägg nr. 930 skall handla om något jag tänkte ut i somras. Sedermera kom jag att få denna min vilda lilla teori bekräftad genom annan - tidigare - seriös - forskning. Så, jag kan för en gångs skull påstå att min vilda spekulation är i någon mening faktakollad. I vissa delar i alla fall.
Mimicry är när en organism "härmar" en annan. Som alltid när vi pratar om en evolutionär - ultimat - förklaringsnivå är det dock viktigt att påpeka att organismen inte är den som härmar - den bara är. Det är evolutionsprocessen som i någon mening härmar. Så, därav citationstecknen kring "härmar".
Vi tänker oss att det förekommer två grodarter, samt en grodätande predator (vi låtsas att det är en grodätande fladdermus). Den ena grodan är giftig för fladdermusen, och den är röd. Den andra grodan är ätlig och grön. Genast förstår vi att det föreligger ett selektionstryck på fladdermössen, där sådana som undviker att äta röda grodor oftare överlever och reproducerar sig, och där sådana som äter röda grodor mindre ofta överlever och reproducerar sig. Fladdermössen selekteras alltså för att känna igen och undvika röda grodor.
Grodegenskapen "röd" kan nu sägas ha ett viktigt signalvärde. Det faktum att fladdermössen över en evolutionär tidsrymd allt oftare undviker röda grodor, gör att ett selektionstryck uppstår på de gröna grodorna. Det är nu fördelaktigt att vara röd; du äts då mer sällan av fladdermöss. Så, grodegenskapen "grön" kan förväntas bli mindre frekvent, medan grodegenskapen "röd" kan förväntas bli mer frekvent, i det att fladdermössens undvikande av röda grodor utgör ett avsevärt selektiontryck.
Nu har vi då två grodarter, varav den ena är röd och giftig, och den andra är röd men inte giftig. Detta innebär dock i sin tur att signalvärdet för grodegenskapen "röd" eroderas. Plötsligt är det inte längre lika farligt att äta röda grodor - de är ju ibland icke-giftiga. Selektionstrycket att inte äta röda grodor är alltså minskande. (Vi håller i åtanke att det alltid finns ett selektionstryck för att tillgodogöra sig alla tillgängliga kalorier, så det ligger en automatisk fitness i att äta saker över huvud taget.)
När signalvärdet i grodegenskapen "röd" eroderas, i och med att icke giftiga grodor oftare är röda, så blir det mindre värdefullt för både de röda ogiftiga och de röda giftiga grodorna att vara röda. Min vilda tanke är alltså:
Mimicry eroderar signalvärden!
Det är denna poäng som jag menar att jag betraktar som faktakontrollerad av självaste Vetenskapen. Vi förväntar oss inte något evolutionärt stabilt ekvilibrium, eftersom freeloaders alltid gnager på ett givet signalvärde, men att deras incitament att göra det också i sig självt påverkas av deras erosion av samma signalvärde. Så det hela är rätt instabilt, evolutionärt sett.
***
Om vi försöker tänka ett steg längre, så finn det också ett selektionstryck för metaegenskapen "att lära sig av sina misstag", dvs. att själv, på individnivå, kunna lära sig att röda grodor är giftiga. Vilket för oss till människan.
Människan idkar mimicry inte minst i fortplantningssyfte. Det konkurrerande könet (män) vill gärna sno åt sig föräldrainvestering från kvinnor som 1) är så fertila som möjligt (ungdom, kvinnliga drag, höft-midja-ratio), 2) har så bra hälsa som möjligt i termer av sjukdom och prenatal utveckling (slät hy, symmetri, markerade limbalringar), 3a) representerar ett billigt reproduktionstillfälle (slampighet) eller 3b) representerar en potentiellt hög faderskapssäkerhet (prydhet) (eller egentligen en perfekt kombination av dessa givet kontext och eget äktenskapsvärde), samt signalerar en så hög och gedigen föräldrainvestering som möjligt (kvinnlighet, ömhet, omsorg, feta pattar). Eftersom människor selekteras för att vilja attrahera ett så gött genom som möjligt att blanda sig med, så kommer kvinnor vilja vara så attraktiva som möjligt för att ha möjlighet att välja så attraktiva män som möjligt (i termer av hälsa, skönhet, rikedom, makt, intelligens &c.). Därför idkar kvinnor mimicry, och därför skrev jag den här evolutions-sexualpsykologiska visan:
Oh your limbal rings, looking through your limbal rings/
oh your limbal rings, looking through your things/
Vers 1
Daddy used to tell me boy you better check them limbal rings/
they be indication for the fitness of allels/
also facial symmetry and female features typically/
display fertility so vividly in them high heels/
Oh your limbal rings...
Vers 2
Better mix your DNA with all them proper genotypes/
the proxy is the fenotype, so fenotypically/
oh the passion that i need, and the attraction that i feel/
is the adaption that indeed will make it physically/
Vers 3
Lookin’ out for lenses that enhances women limbal rings/
pushup bras and makeup they be surely foolin’ me/
so befo’ we havin’ sex, i search yo bathroom cabinet/
no fake mate opportunity shall wear my jewellry/
Oh your limbal rings...
Vers 4
Findings of such lenses that enhances women limbal rings/
wane your fingers chance of getting in my wedding ring/
and oh the vile excess of those exaggerating irises/
they’ll hide their viruses abetting them letting them in/
Oh your limbal rings...
Vers 5
Daddy told me boy you better doublecheck them limbal rings/
might be emanating from women imitating/
oh them women faking things will orbit you like gimbal rings/
so thats why im breakin in to pry through all your things/
Oh your limbal rings...
Förutom att vara en fantastisk visa, och kanske helt banbrytande etablera en ny genre, så visar visan prov på olika former av mimicry bland kvinnokönets bedrägliga medlemmar. Men den större poängen är att människor kan tillämpa mimicry som en strategi, men vara flexibel med avseende på exakt vilka signaler hen exploaterar! Givetvis är flera av de nämnda signalerna (såsom markerade limbalringar) beroende av att vi som art sexuellt selekterats för att tycka att markerade limbalringar är attraktivt, vilket beror på att de på något sätt är en viktig markör för någonting viktigt. Men att kvinnor faktiskt tillgriper linser &c. för att förstärka sina limbalringar, det är analogt med att en grön groda skulle måla sig själv röd - inte med att en grön icke-giftig grodart över evolutionär tid, över många generationer, selekteras för grodegenskapen "röd".
Limbalringar må vara hårdkodade i oss på något icke-trivialt sätt, men ännu mer intressant blir det med signaler som är kulturellt specifika. Det är inte alla världens män som går igång på ndebele-folkets halsringar och förlängda nackar eller på akha-kvinnornas svärtade tänder. Inte alla ser skönheten i inkafolkets tillplattade kranier, eller för den delen tatueringar och piercing. Vi pysslar med allsköns markörer för att signalera allsköns saker, inte sällan för att etablera "extended kinship" och vidga stammen, men också ofta för att öka sexuell eller äktenskaplig attraktivitet enligt ett givet kulturellt mönster.
Så, som så ofta sticker människan ut som en "meta-evolutionär" art. Vi duger föga till som individer betraktade, men som hive-mind och tankade med kulturell kunskap kan vi behärska de allra flesta habitat. Våra kulturella uttryck selekteras lika mycket eller mer än våra genom - faktiskt är vår kulturella kontext troligen den mest relevanta uppsättningen selektionstryck. Det är viktigare att vara välfungerande i samhället än i ödemarken, generellt sett, och ju längre vi fjärmar oss från den senare desto mer avhängiga blir vi av den förra.
Människor lär sig vilka grodor som är ätliga. De kan därför blir smartare i nuet, inte bara i kommande generationer. Människan behöver inte nödvändigtvis evolvera genom att de som äter fel groda dör - vi kan istället evolvera normer kring vad som kan ätas eller icke ätas, och av vem.
Kvinnor på 1700-talet, 1870-talet, och 1970-talet använder sig inte av exakt samma signaler för att vinna fördelar i det sexuella spelet. Svenska kvinnor och yanomami-kvinnor tillber icke samma utseendeideal. Även om vi genetiskt sett är snarlika.
Kalibrerar männen sina preferenser? Var silikonpattar hett en gång? Var "naturliga" bröst hett en annan gång? Vinner silikonimplantat som ser naturliga ut, tillslut? (I så fall kanske Anonym Internetz-rappare har fel när hen rappar att "vad du uppskattar upptrappas var dag/ tills att fuskpattar uppfattas som vardag".)
***
Så, mimicry kan ske på memes- eller idé-nivå, vilket människa torde vara det överlägsna exemplet på. Och då kommer vi till den idag så populära sägningen om att den eller den är "godhetssignalerande". Antropofagi har tidigare främst placerat detta fenomen i anslutning till prestigehierarkier och Amotz Zahavis forskning om arabskriktrasten, men det synes mig som om mimicry-begreppet skulle kunna utsträckas till att omfatta denna typ av signal-tjuveri.
Antropofagi är icke främmande för att problematisera begreppet "godhet". Samtidigt kan jag hålla med de evolutionspsykologer som menar att "man tager vad man haver", rent etiskt, och om vi har en evolverad vilja att signalera godhet, så är det väl ett bra snöre att börja nysta i även för den effektiva altruisten eller för den rationella utilitaristiska konsekventialisten som faktiskt, faktiskt, vill göra världen till en bättre plats. Ni vet, Pontus Pilatus-typen:
”Mera torde mitt eftermäle rymma. Det är icke lätt att upprätthålla lag och ordning i ett land av upprorsmakare och galna präster. Min hand var hård. Jag har bestraffat uppviglare och fanatiker. Jag har byggt kloaker och vattenledningar.
Jag har tvingat gott i ont. För mildhet lär jag icke bli ihågkommen, men kanske för godhet.
[...]
Jag har gjutit blod för att spara blod.
- Är detta en god gärning? Du vill ju vara god.
- Detta är i alla en förnuftig gärning. Vad som skall ske kan jag icke veta. Men utifrån vad jag vet nu, har jag handlat förnuftigt. Min godhet bör bedömas efter detta. Jag tror att vad som är gott eller ont måste ha något samband med vad som är förnuftigt. Jag tror att moralen måste bygga på förnuftet.
- Du har sagt det själv, Pontius Pilatus.
- Vad då har jag sagt?
- Att du tror.
- Tillåt att jag ändrar mig. Jag tror icke. Jag anser.” (Kyrklund, Om godheten, as citerad på sidan 65 i Frågan på vilken människolivet är ett svar.)
Låt oss hur som helst vara något mindre relativistiska än att se godhet endast som en signal som manifesterar någon slags ingrupps-lojalitet. Om det finns någon form av godhet i termer av faktiskt gott beteende - dvs. en faktisk avsikt att faktiskt åstadkomma ett gott utfall, enligt en överenskommen definition av "gott utfall" - så finns det, åtminstone intersubjektivt, en "godhet".
Nå, då är det faktiskt relevant att göra skillnad på god, och godhetssignalerande. Med detta inte sagt att vi inte kan godhetssignalera just genom att vara goda, vilket torde vara förhållandevis vanligt eftersom det är lättare att lura andra genom att inte ens försöka lura dem. Det är alltså, kanske, lättare att få andra att tro att du är god, genom att faktiskt vara god.
(Vilket, om vi vill skilja på godhet och godhetssignalerande på ett rigoröst utilitarist-konsekventialistiskt sätt, betyder att vi behöver instifta en norm om att faktiskt bekymra sig om det faktiska utfallet av ett handlande, dvs. söka ett djupare och mer sofistikerat signalvärde. Eller nåt.)
Godhetssignalerande kommer nu vara en form av mimicry, som vill parasitera på det signalvärde som den faktiska godheten härbärgerar. Detta kommer, enligt teorin om att mimicry saknar evolutionärt stabil strategi/nash-ekvilibirum, erodera signalvärdet av faktisk godhet. Vilket kommer att minska värdet av signalen, dvs. göra godhetssignalerande till en mindre intressant strategi.
Varför låtsas vara en SJW, när alla föraktar SJW:s? Varför vara miljöpartist? Varför vara feminist?
Alla dessa debattens paradigmskiften, oscillationer och fluktuationer, kanske i någon mening kan förklaras med att debatten - som signalfest betraktad - saknar ett stabilt ekvilibrium?
Kontrarianer och meta-kontrarianer och meta-meta-kontrarianer (etcetera in absurdum) dansar blott en besynnerlig polka, där alla ständigt cirklar runt olika teoretiska nash-ekvilibrium som aldrig kan manifesteras.
***
Här följer nu en liten slapp epilog om meta-etik, dragen från Antropofagis rantande i Filosoficirkeln, med anledning av en diskussion om vegetarianism och det naturalistiska felslutet:
man vill ju ändå, om vi ska vara lite mer praktiskt orienterade, hitta ett [etiskt] system som skulle tillerkänna en själv värde, och så vill man enligt det kategoriska imperativet agera i enlighet med sitt moralsystem, med förhoppningen om att hitta en Etisk Stabil Strategi där man själv slipper död och tortyr
så det jag menar är att man kanske vill gynna sig själv och de sina (enligt godtyckliga nyttofunktioner som kan inkludera irrationell empati med knulldockor), och genom sitt handlande bidra till en värld där ens nyttofunktion inte kränks alltför mycket
[Yudkowskis] Three Worlds Collide pekar ändå på att det är viktigt att erkänna individers och arters godtyckliga nyttor, såsom att jaga och äta sin avkomma
så [det är korrekt att anta] att nyttorna är sprungna ur hur vi ÄR
men hur vi Bör vara måste väl ändå uttrycka en slags önskan om hur vi själva vill bli behandlade, förutom att vi också råkar ha godtyckliga preferensen empati
men att döda ditt barn är bara ett sätt att by proxy såra dig [...]
så all empati är godtycke såklart
bara det att den känns mer eller mindre
men etiken är större än så
etiken är regelverket som du vill omfattas av för att folk ska kunna vilja interagera med dig (du ska omfattas av sanktionerna i viss mån), och för att du ska slippa behandlas illa (andra ska omfattas av sanktionerna i viss mån)
om någon får en thang för knulldockor, så måste vi förhandla fram i vilken utsträckning det är rimligt att vi alla böjer oss baklänges för att inte skada dessa dockor (eller folks barn eller husdjur)
och där kommer ex post rationaliseringen in
dvs att man plötsligt [när RUT-avdraget införs] gillar städhjälpen [som man tidigare tyckte var oetisk att anställa]
för, när värdena förändras blir det inte längre samma trade-off
lagget i systemet är såklart kristallierade heuristics
dvs köttäckel trots att vi odlat fram ickekännande kött
jag bygger visserligen mina på a) godtyckligt evolverade empati (jag mår dåligt när jag observerar att andra mår dåligt under vissa förutsättningar), samt viktigare b) att jag vill upprätta ett reciprocalt system
den utilitaristiska principen är så stark för att den är spelteoretiskt gångbar
den är icke-diskriminerande
givet vissa delade godtyckliga moraliska preferenser
det är därför alla försöker bootstrappa moralen med "medvetande" eller liknande[, dvs. att vi har förpliktelser gentemot just kännande system såsom människor och vissa djur eller utomjordingar], för att nihilismen är såklart det enda rätt
men vi tenderar att interagera med medvetna system, så det är minsta gemensamma nämnaren, och utilitarismens själva definition utgår fr detta
jag vill också påstå att [Alexander] Bards distinktion mellan aktuellt och potentiellt är viktigt
det är viktigare att inte skapa lidande, än att skapa lycka
det håller den sofistikerade utilitaristen i allmänhet med om, eftersom den tenderar att interagera med faktiska medvetna system, och inte med potentiella
de potentiella systemet har, i avsaknad av agentskap och kausal kraft, ingen hävstång i spelteoretiska koordineringen kring rimligt etiskt system
så därför är abort okej (skulle Bard säga)
och därför är det okej att avveckla köttindustrin
även om den genererar massor av medvetna system
[...]
vår i många fall begränsade medkänsla med faktiska medvetna system, har som sagt att göra med nämnda trade-off: korna är icke mäktiga aktörer (vi behöver inte ge dem så mkt för vi behöver inte så mkt tillbaka), och våra livsomständigheter gör att det ännu inte är gratis att harvesta smaskiga protein och kalorier på ngt annat vis
när det blir gratis med kött utan att kränka korna, ELLER när korna blir mäktigare, då kommer vårt etiska ekvilibrium att kollektivt förflyttas till en annan nashpunkt
där vi plötsligt ex post-rationaliserar trevlighet mot nöt
ingen biff med biffen, om den är biffig
så, huruvida det är rätt eller fel att förväxla ÄR med BÖR, beror på hur djupt in i analysens tunnel vi förvillar oss. vår etiska tradeoff och vårt etiska ekvilibrium, dvs vår faktiskt iakttagna etik (som kommer först och som rationaliseras i ett moralsystem), beror på hur det ÄR (kor är ickemäktiga, kött är ickegratis)
men, det är ändå så att vi kan önska oss en annan tradeoff, dvs andra omständigheter som skulle rendera i ett annat etiskt ekvilibrium
så vi kan fortfarande frikoppla BÖR:et
men inte bara genom att önska en annan moral
vi måste rigga omständigheterna för att materialisera andra utfall av det etiska spelet
Cirkeldeltagare M:
Vad ligger till grund för önskandet? Just det... vi kan inte frikoppla bör:et och önska andra omständigheter hur som helst
Antropofagi är tagen på sängen, men fortsätter:
det är såklart så att meta-bör:et - vart vi vill flytta etiska stabila ekvilibriumet (ESE) - bestäms av godtyckligt evolverade nyttofunktioner
eller, godtyckliga o godtyckliga - de kommer såklart vara exaptioner av hamiltons regel
adaptioner för att utöka kin-circle
under group selection pressure
så, det är därför resursöverflödet driver oss i en riktning (större circle of concern), men samtidigt urholkar alla anledningar att samordna sig alls (excess resources leder till individualism)
så, vi blir mer toleranta och mer atomiserade SAMTIDIGT
kostar inget att vara snäll mot andra - har inget att vinna på att hjälpa andra
(relativt sett, när vi redan har oändligt mkt resurser)
Mer förvirring, och sedan fortsätter Antropofagi:
nämen okej det är väl bara en kosmisk infinit regress som allting annat, att meta-bör:et är föremål för vårt nuvarande ESE. man skulle kunna tänka sig att ESE inte KAN finnas ALLS, dvs inte vara stabilt, eftersom meta-BÖRet alltid bidrar till att ändra förutsättningarna och flytta det som en annan murder ghandi. (som mimicry.) Eller så kan man tänka sig att ESE stabiliserad med meta-BÖRet som en variabel som påverkar var det stabiliseras
(Relaterat: Vi dödar allt samarbete med oändliga resurser; normdeterminism &c.; Rumkowsky och Czerniaków; klimatskam och köttäckel; SchäsLong, del 14.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar