Jag har tidigare sagt ett och annat om intersektionalitet: Intersektionalitet; MAB deep; epilog. (Annan relaterad läsning: Feminist; zombieproblemet åt upp min vetenskapsfilosofi; the proppen is gådd; normdeterminism &c.; en varg söker sin podd söker sitt Schelling's fence; tre paradigm; nollsummevänstern; det mesta om #metoo; och en hel del om normkritik.)
Problemet har, som jag ser det, varit att intersektionaliteten är typisk motte-and-bailey:ig. Den är nämligen (1) helt trivial, i det att den hävdar att vi bör göra en multivariat analys. "Nej, det finns inte bara män och kvinnor, det finns massor av andra intressanta skärningar också." Jaja, bitches, alla håller med!
Men, sen (2) plötsligt bygger intersektionalitetskonsulterna en våldtäktspyramid av strukturella felslut. Och så har vi skapat oss en godtyckes-justis utan lag och ordning, och till på köpet ett nytt kastsystem. Allt i en enda stor army-ant death-spiral.
Den jobbiga, totalitära ådran måste så klart låtas. Men, kan det vara så att den förment triviala iakttagelsen (1) döljer något värdefullt?
***
Det jobbiga med intersektionalitets-vurmare är när de säger saker som "förtryck är mer än summan av olika diskrimineringsgrunder". Det är alltså inte bara en addativ effekt, där summan av helheten motsvarar summan av delarna. Det vurmarna hävdar är att det föreligger någon slags interaktionseffekt mellan olika variabler, som leder till en total effekt som är större än delarnas summa. Så, hur skulle vi kunna försöka förstå det här teoretiskt?
Eller, alltså, så klart: Spelteoretiskt!
O'Connor ger mig den första vettiga förklaringen av detta som jag någonsin stött på, under åratal av genusstudier och egna efterforskningar. (Obs, följande exempel är totalt skitet ur näven och ska på inget sätt ligga O'Connor till last.)
Tänk dig att vi har fyra sociala kategorier: Man, kvinna, svart, och vit. Tänk dig vidare att varje agent tillhör två kategorier, en "hudfärg" och en "kön", dvs. kan vara svart man, svart kvinna, vit man, eller vit kvinna. (Men inte svart vit eller man kvinna.)
Tänk dig att svarta sitter fast i ett orättvist jämviktsläge mot vita, i ett Nash demand game, där vit-svart interaktion följer en 80/20-fördelning till de vitas fördel. Tänk dig vidare att kvinnor sitter fast i motsvarande situation med män, med en 80/20-fördelning till männens fördel.
Tänk dig att alla agenter lever i par man/kvinna, låt oss för enkelhetens skull säga helt rassegregerat, och att en i varje par - låt oss säga mannen - är ute på arbetsmarknaden.
Tänk dig att alla vita (män) först möter alla svarta (män), på jobbet. De vita (männen) kommer hem med 80 liter glass, och de svarta (männen) med 20 liter glass.
I de rassegregerade hemmen delar männen och kvinnorna på glassen enligt nämnda 80/20-split. Vita män får då behålla 64 lite glass, medan de vita kvinnorna får 16 liter. Svarta män får behålla 16 liter (lika lite som de vita kvinnorna!) medan de svarta kvinnorna får nöja sig med fyra liter.
På grund av multiplikatoreffekten blir alltså skillnaden mellan vit man och svart kvinna hela 60 liter glass!
Det är en häpnadsväckande ojämlikhet - i glass!
 |
| Bilden visar ojämlikhet i glass. I det avbildade exemplet får svarta mest, vita minst, och kvinnor (rosa) hamnar i mitten. |
***
Så, det verkar som att trivial-intersektionalisterna (1) har en poäng.
Men de galna våldtäktsfaraonerna (2) är fortfarande galna, så klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar