Fortsatt rant om nyliberalism

Efter att ha snöat mig igenom deontologi vs utilitarism utan att nämna en enda filosof, är det nu dags att avslöja varför jag bekymrar mig om sådana lönlösa diskussioner. Jo, som ingressen i det förra inlägget skvallrar om så har det att göra med nyliberalism. Surprise!

Jag stör ju mig på nyliberala cirkelresonemang. Men samtidigt ser jag också problemen med utilitarismen, rent filosofiskt. Så vad om vi formulerar den nyliberala hållningen som ett fall av tillämpad deontologi? Att marknadsmetoden ger det mest rättvisa resultatet eftersom marknadsmetoden är den mest rättvisa metoden, är i så fall en princip (eller dogm) snarare än ett cirkelresonemang.

Ser man det grundläggande nyliberala cirkelresonemanget som en princip, eller som ett budord, kan vi extrapolera diskussionen till att handla om deontologi vs. utilitarism.

Vad vinner på detta? Insikt i huruvida nyliberalism är bra? Nej, ledsen att säga det, men vi vet redan att nyliberalism är dåligt. När sann liberalism är detta, dvs. en socialliberalism som understryker individens rätt till frihet från förtryck, är nyliberalism detta, dvs. en perverterad liberalism som anser att samarbete och samhälle är former av förtryck.

Det vi vinner på att formulera nyliberalismens cirkelresonemang som deontologi vs utilitarism, är förståelsen för varför deontologin förlorar. Nyliberalismens dogm har visat sig rutten. Det är således inte hållbart att hålla sig till ett enskilt budord i vått och tort. Det nyliberala budordet skapar alltför stor misär när det infiltrerar policy-makares tankesätt.

Likväl kan vi gilla mer gammel-liberala budord, såsom mänskliga rättigheter. Dessa budord kan vi hålla fast vid, eftersom deras tillämpning inte skapar någon särskild onytta.

Slutsatsen av det hela är att utilitarismen är den standard mot vilken principerna utvärderas. Nyliberalerna failar miserabelt.

Vi kan också som en liten slutsläng konstatera att nyliberalernas mer gammel-liberala idégods är helt förvridet. När man pratar om individens intressen pratar liberalen (och socialisten) om alla individer. Nyliberalen, däremot, pratar om några få, utvalda, specifika individer. Deras doktrin handlar inte om individens rättigheter, utan om en individs rättigheter. Nyliberalismen är därmed bara förklädd konservativ klasskrigsföring.