Då Antropofagi både jagat efter Tellhed och Jalmert på senaste, skulle den ouppmärksamme kunna förledas att tro att frågvis korrespondens främst riktar sig till/mot genusvetare. Då kan det vara på sin plats att påminna om historiska fall av korrespondens, samt outa lite mer eller mindre bloggrelevanta exempel (inklusive antisemitism och dinosaurier!) som tydligt illustrerar att Antropofagi är en loose cannon som inte diskriminerar.
Minns:
***
Men, även om det kan verka så givet den saliga tematiska blandningen, så publicerar Antropofagi långt ifrån alla sina "brev till samhället". Här är ett exempel på ett som när det begav sig inte ansågs värdigt tryckpressarna:
31 maj 2017:
"Hej Sara [Sheppard],
stort tack för många bra böcker! Massor av dinosaurier läses just nu för min son, till allas stora förtjusning. (Även memoryt är helt fantastiskt.)
Det dinosaurieintresse som du härigenom har väckt har emellertid lett oss till att identifiera två faktamässiga oklarheter i din bok:
1) Det verkar inte vara 100 att struthiomimus var med i köttgänget
2) Det verkar vara 100 att therizinosaurus inte var med i köttgänget
Kanske något att efterforska till kommande upplagor - för jag antar att boken går åt som smör i solsken, bra som den är.
Vänliga hälsningar [Antropofagi]"
stort tack för många bra böcker! Massor av dinosaurier läses just nu för min son, till allas stora förtjusning. (Även memoryt är helt fantastiskt.)
Det dinosaurieintresse som du härigenom har väckt har emellertid lett oss till att identifiera två faktamässiga oklarheter i din bok:
1) Det verkar inte vara 100 att struthiomimus var med i köttgänget
2) Det verkar vara 100 att therizinosaurus inte var med i köttgänget
Kanske något att efterforska till kommande upplagor - för jag antar att boken går åt som smör i solsken, bra som den är.
Vänliga hälsningar [Antropofagi]"
Svaret lät som tur var inte vänta på sig. Redan samma datum damp följande meddelande ner på den digitala hallmattan:
"Hej!
Vad kul att ni gillar boken! Jätteroligt att höra!
Så här: Både struthiomimus och therezinosaurus tillhör gruppen Theropoda dinosaurier, som jag alltså kallar Köttgänget, pga de flesta av medlemmarna åt kött! Så även om de åt insekter och växter tex, så tillhör de ändå Köttgänget, rent släktmässigt. Förvirrande – ja! Det finns en bok om bara Köttgänget där jag ritat ut hela deras släktträd. :-)
Men, det var nästan 10 år sen jag skrev Massor av dinosaurier och det roliga är ju att mycket dinofakta ändras hela tiden. Nästa år kommer en nyutgåva där jag ska uppdatera hela boken. Lovar att särskilt kolla detta!
Många hälsningar,
Sarah"
2 juni:
"Hej igen Sarah,
stort tack för klargörandet. Jag inser att du gjort en lite mer målgruppsanpassad och pedagogisk uppdelning och att det är rimligt att offra en smula precison härvidlag. Den intresserade kan ju uppenbarligen själv ta reda på fakta om så önskas.
Boken om bara köttgänget ska jag definitivt lägga vantarna på!
Vänliga hälsningar [Antropofagi]"
Det verkar alltså som att Sarah står inför ett rätt mastigt problem: Antingen måste hon döpa om de theropoda dinosaurierna till någonting annat är "köttgänget", men då faller hela bokens narrativ. Eller så måste hon inkludera nämnda herbivorer i köttgänget och låtsas som det regnar - inte att rekommendera ur legitimitetssynpunkt! Bästa alternativet, tror Antropofagi, är att helt utesluta therezinosaurus och struthiomimus ur boken, och med en fotnot förtydliga att inte alla theropoder åt kött - uteslutande, eller i vissa fall alls.
***
Jag har lovat antisemitism också. Följande korrespondens med Aron Flam kommer att återges helt ensidigt, eftersom Antropofagi var dum nog att fråga om lov inför publicering. Flam ville inte se sina svar på bloggen, eftersom han inte hade informerats om att det rörde sig om en intervjusituation. Rimligt, men besvärande för Antropofagi som aldrig tidigare bekymrat sig om att be om lov i motsvarande situation. Detta ungefär enligt devisen "om Hassan fick busringa etc".
I alla fall, publiceringen sker nu när Flam väl har gjort slag i saken och publicerat en debattartikel om Marx och antisemitismen. (Här även en replik.)
Såhär flög brevduvorna mellan den 17de augusti och 22 oktober 2017 - Flams svar återges endast kortfattat i Antropofagis egna ord, och således med viss felmarginal.
17 augusti 2017 skriver Antropofagi:
"Hej [Aron Flam],
kul med Rosén-avsnittet - mycket mer givande med diskussion än samförstånd.
***
Men du - du vet väl att John Stuart Mill Mill var utilitarist? Han ville maximera den totala nyttan, dvs. att så många som möjligt ska ha det så bra som möjligt. Mill höll inte med om att individens kortsiktiga egennytta sammanfaller med samhällets bästa. Mill menade däremot att samhälls- och egennytta tenderar att sammanfall när bildningsnivån ökar, vilket ligger helt i linje med den folkbildande traditionen som arbetarrörelsen stått för. Mer insiktsfulla individer tenderar att se sin egen långsiktiga nytta, vilket oftare är i harmoni med samhällsnyttan än den kortsiktiga egennyttan.
Mill värnade äganderätten, men var motståndare till arvsrätten. Han ville därmed motverka ojämlikhetens självamplifierande mekanism. Mill förordade även inskränkningar i möjligheten för individen att äga jord, och ville medelst omfattande beskattning fördela frukterna jorden gav. Jord som inte brukades för det allmännas bästa skulle enligt Mill exproprieras. Den ägandeform han gillade var den kooperativa. Tillämpa Mill på vinster i välfärden-debatten, och vi kommer höra Sjöstedt klappa glatt.
Mills syn på nationalekonomin var pragmatisk, inte ideologisk. Han ansåg att följderna av en politik måste vara styrande – bort med nationalekonomiska dogmer. Lagstifta t.ex. gärna för förbättrad arbetsmiljö, tyckte Mill.
Många av dagens "liberaler" borde läsa sin påstådda läromästare. Kanske även sin inbillade fiende, Marx. Kanske till och med våga sig på en jämförelse.
Många av dagens "liberaler" borde läsa sin påstådda läromästare. Kanske även sin inbillade fiende, Marx. Kanske till och med våga sig på en jämförelse.
Den ursprungliga liberalismen byggde på idén om mänskliga rättigheter, dvs. att alla människor har vissa rättigheter som måste helgas. Liberalismen utvidgades även till att inbegripa demokrati, dvs. maktfördelning. Liberalismen var således konservatismens själva motpol.
***
Sen är ju faktiskt ekonomisk jämlikhet och produktivitetsökning samvarierande. Vill vi ha utveckling till varje pris, då är det ekonomisk jämlikhet vi ska sträva efter. Vi förlorar inget på detta - Lafferkurvan och trickle down är sedan länge falsifierade teorier. Avtagande marginalnytta av pengar + utlitarism = vi vill utjämna. Men, personer med lägre inkomst tenderar också att konsumera mer av sin totala inkomst: Efterfrågedriven tillväxt. (Skit i malthusianska ekofascisterna i töntvänstern.)
Dessutom samvarierar ojämlikhet med alla sociala problem förutom självmord. Men du kanske tycker det är positivt att narkotikabruket ökar =)
Ekonomin är i någon utsträckning ett nollsummespel idag - den enes benägenhet att utföra en syssla är den andres möjlighet att få denna syssla utförd. Den intressanta frågan är ju egentligen: När vi har robotar som gör allt, och även de fattigaste är rika, ska vi bry oss om jämlikhet då?
***
Varför bor en antisocialist i ett socialistiskt land, givet att vi varken har krypskyttar eller taggtråd vid gränsen? Dörren ut är vidöppen.
Mvh [Antropofagi]"
***
Hr. Flam svarade kort någonting om att det inte är Mills utilitarism, utan dennes definition av frihet, som tilltalar. Antropofagi igen, den 21 augusti 2017:
"Okej, jag förstår. Den här är också bra: The subjection of women, av John Stuart Mill.
Vet du, jag tycker så mycket om din podd - men det hade varit fint om du också kunde vara självkritisk kring dina egna bias. Du och Eberhart kom in på det i senaste avsnittet, men det går att fördjupa. (Om kognitiva bias, rationellt tänkande etcetera.)
Jag tycker att din liberalism egentligen inte är vänsterns fiende- du delar ju t.ex. synpunkter med O'Neill för några avsnitt sedan. 'Riktig' vänster är också fiender till identitetsvänstern. Vi/dom tror att ekonomisk jämställdhet är centralt, inte exakt vilka skiljelinjer man organiserar orättvisa utifrån. Om alla hade samma, så gjorde HBTQ/hudfärg/kön/sexuell läggning/IQ/etcetera ingen skillnad. Alla ojämlika samhällen är dåliga. (Exempel.)
Nåväl, fortsätt fortsätta!
Med vänlig hälsning [Antropofagi]"
***
Flam svarar ungefär att han är medveten om att den klassiska vänstern ogillar identitärerna, men att han anser att även den klassiska vänstern har fel. Som ett litet försynt mindfuck slänger han sedan in en rad länkar om Marx antisemitism. Detta är nyheter för Antropofagi, ska det visa sig. 12 september 2017 skriver Antropofagi nämligen följande täta tecken:
"Haha, detta var klart nytt för mig :) Tackar!"
Efter lite back and forth följer Antropofagi upp med följande (samma datum):
"Dock:
Reversed stupidity is not intelligence.
Visst var Nietzsche antisemit också?
Och även stalin trodde nog att 2+2=4.
"The greatest fool in the world may say the sun is shining - that doesn't make it dark outside."
Vad jag menar är att Marx antisemitism inte behöver betyda att han har fel i andra saker...
Men givetvis KAN han ha fel :)"
Flam svarar med visst medhåll, men pekar på djupare felslut i socialismen - ungefär han sedermera lyfte fram i nämnda debattartikel.
Antropofagi igen, 13 september:
"[...]
Tänkte också på detta med intersektionalitet, inte minst utifrån din intervju med Christina Hoff Summers och ditt snack om Hirdman.
Jag kan också störa mig på att det ofta är vagt och godtyckligt vad som ska ingå i ett intersektionellt perspektiv. Men det som ett sådant perspektiv bidrar med är dock att man lämnar 'kön' som enda förklarande variabel. En internsektionell analys är i idealfallet en multivariat regressions-studie, så att säga.
Hirdman står för ett mer kön/patriarkat/
Jag tycker det blev dumt när feminismen gick från akademien till subkult(ur), och ännu dummare när det gick från subkultur till mainstreamkultur. (Dumt=fjärmar sig från motsägelser och förvandlas från teori till identitets-markör.) Men jag tycker iaf. att intersektionalitet är ett steg bort från det binära könsperspektivet.
Verkligheten är ju bara kvarkar och eletroner typ. Verkligheten är inte stratifierad; vår karta, modell av verkligheten, är. Alla generaliseringar är kartor; inte lika precisa som verkligheten, men lättare att vika ihop och lägga i handskfacket.
Givetvis är varje intersektionell analys en karta. Liksom varje annan ananlys. Liksom när vi betraktar något med våra egna ögon.
Men liksom även Shakespear var antisemit, precis som Marx; så är även varje annan analys sämre än verkligheten på att fånga verkligheten, precis som intersektionalitet. Dvs., det är inget unikt dåligt med intersektionalitet.
Men en karta som bara innehåller, typ, åkrar och ängar (manligt och kvinnligt) är ju sämre än en karta som även innehåller berg, floder, stäppmark, höjdskillnader, tätorter (klass, etnicitet, sexuell läggning, funktionsvarians, blabla varje annan variabel som har ett förklaringsvärde i regressions-analysen); dvs. intersektionella kartan är i alla fall bättre än den binära könskartan.
(En vänsterperson skulle förmodligen hävda att den har bästa kartan eftersom den räknar kronor och ören som en operationalisering av makt, och att det är mer exakt att säga att en person har 1000 kronor än att reda ut exakt vilka parametrar den är subjugated enligt. En glad Houellebecq-läsare skulle kanske hävda att alla andra diskrimineringsgrunder än Fulheten är av marginell betydelse. Värt att komma ihåg att även dessa generaliseringar är sämre än verkligheten på att återge verkligheten.)
Och ingen karta förutom verkligheten är perfekt. Men det finns gradskillnader i det imperfekta. John Stuart Mill var förmodligen inte perfekt. Han kanske bet på naglarna. Det gör honom inte exakt lika dålig som Abu Bakr al-Baghdadi. (Som kanske snacksade på sina mördade fienders friterade förhudar.)"
***
Flam svarar - kort - ungefär att det är tillämpningen av Marx klassanalys på kategorin kön som är problemet, då den ger fel bild av verkligheten. Sen något kort om Nietzsche och huruvida allt är "vilja till makt". Antropofagi härjar skamlöst vidare (20 september):
"En marxistisk analys är ändå överlägsen en köns-/gammel-feministisk i det att den automatiskt är intersektionell: Är du rik kvinna kan du ändå vara mäktigare än en fattig man. Men, intersektionella kanske kompletterar utifrån det som du anser är en mer korrekt definition, dvs. att makt inte bara är materia. Således borde du vara a) mer positiv till marxism än köns-/gammelfeminism, och b) mer positiv till intersektionalitet än marxism. Men det var bara en parentes.
Jag tänker att om ALLT är vilja till makt, då är vilja till makt en lika dålig förklaringsmodell som patriarkatet; dvs., den förklarar ingenting om den förklarar allt. Om svaret på alla frågor är samma, då är det inte ett jättebra svar (jämför religion). En good explanation, enligt David Deutsch, är inte heller lätt att variera med bibehållen förklaringskraft. Så där ger jag dig rätt.
Men: Vaddå att inte 'ALLT är vilja till makt'. Menar du 'allt mänskligt beteende'? Underkastelse är fö. en ganska vedertaget eftertraktad mänsklig sensation - är den också vilja till makt? Vilja att uppleva någon annans makt? Visserligen har nog Nietzsche mer att förklara här än du, men jag undrar ändå lite vad det egentligen är du vänder dig emot.
Åter till Marx. Anta att 'Marx' är beteckningen för tro på struktur. Vi lämnar alltså all antisemitism etcetera åt sidan för tillfället. Marxism-liberalism kan väl ofta beskrivas i termer av den sk. struktur-agent-debatten, där vänster/maxister tänker i utfall/strukturer, medan höger/liberaler tänker i termer av möjligheter/individer. Det du vänder dig mot är alltså det strukturella synsättet.
Är du medveten om att även vi är strukturer? Vi uppkommer iom. celler som organiserar sig. Celler är i sin tur organeller och mitokondirer med flera entiteter. Vilka i sin tur består av partiklar etcetera.
När är det befogat att 'tro' på strukturer? När är utfall mer intressant? Är utfallet 'människa'/'jag'/'propriocepti
Socialism+feminism=sexism är väl bara sant om vi tycker att det är sexism att peka på strukturella skillnader i utfall. Men om de finns då?
Problem, givetvis, när man antar att män och kvinnor är biologiskt identiska (en trivialt felaktig utsaga) och att skillnader i utfallet alltid förklaras av diskriminering.
Men låt oss ta pensioner som ett exempel. Kvinnor jobbar mindre än män. De får därför lägre pensioner. Ofta[re] får de leva som fattiga när de blir gamla. En enligt mig felaktig lösning på detta är att tvinga män och kvinnor att göra samma val under livet i förhållande till föräldraförsäkring och deltidsarbete etcetera. En bättre och mer utfallsorienterad lösning är att erkänna att vi har designat en subotimal struktur, som inte leder till det önskade utfallet 'ekonomisk jämlikhet (mellan könen)'. Optimala lösningen: Låt folk göra som de vill, och ändra på pensionssystemet så att alla får tillräckligt mycket för att leva drägligt.
Exempel 2 (snarlikt). Män och kvinnor väljer olika arbeten. Manliga branscher tenderar att vara högbetalda, kvinnliga att vara lågbetalda. Den 'stora' och 'förklarade' löneskillnaden beror i stor utsträckning på denna diskrepans. Fel lösning (ofta anförd av likhetsfeministerna): Att tvinga alla att välja samma jobb. Män ska jobba på förskola fast de inte vill, och kvinnor som ingengörer fast de inte vill. Optimala lösningen: Låt facket och andra aktörer i avtalsrörelsen ta sitt ansvar genom att låta de lågbetalda yrkena komma ikapp i löneutveckling. Vi inser att vi har designat en orättvis struktur som missgynnar personer beroende på vad de väljer.
Strukturer är modeller av verkligheten. Som jag nämnt anser jag att verkligheten är enhetlig, men att vår karta är stratifierad. Strukturer finns således i vår modell. Men där gör strukturerna nytta, iom. att de tillåter oss att aggregera mindre andelar till meningsfulla makrofenomen. I fallen ovan vill jag visa att det kan ge oss en överlägsen analys av samhällsproblem. Finns även enklare fall:
Enskilda partiklars genomsnittliga hastighet tolkas som temperatur. Mycket enklare än att hålla reda på de enskilda partiklarna!
Jag tror att marxism, i betydelsen sturukturmedvetenhet, är hjälpsamt. Felet är när ett önskat utfall på strukturell nivå kombineras med ett felaktigt antagande om verklighetens beskaffenhet. Då kommer vi skapa falska instrumental values, dvs. instrumentella värden/mål som inte leder till vårt gott-i-sig-mål, vårt terminal value.
Jag tror att feminism finns/'behövs' för att män och kvinnor är biologiskt olika. Hade inte kvinnor varit gravida, fött barn, oftare varit primär anknytningsperson, haft lägre halter av testosteron, etcetera, hade de ojämlikhet mellan kön, som vi kallar ojämställdhet, som idag (och i Sverige givetvis ännu mer historiskt) är fallet, förmodligen inte funnits. Dvs., kön hade inte varit en lika relevant variabel att bryta verkligheten /datan på. Men idag är det som det är. En socialist är väl ofta (likt Mill, som sagt...) utilitarist, men har väl i regel också ett starkt antagande om att jämlikhet är positivt - kanske till den grad att detta görs till gott-i-sig (vilket givetvis kan vara fel och farligt men empiriskt verkar rimligt). Att kompensera för olika förutsättningar är väl det som är välfärd, och det som du vänder dig emot. (Antagandena avtagande marginalnytta av pengar + utilitarism = gilla jämlikhet. Antaganden om efterfrågedriven tillväxt + större andel av disponibel inkomst som konsumeras för icke-rika = också gilla jämlikhet.)
Men: Det är väl ändå inte själva analysen som är fel? Även om du tycker att det är sexism att utifrån denna analys försöka kompensera de mindre gynnade, så är det väl i sak korrekt att män och kvinnor har olika förutsättningar?
Felet ligger väl snarare i när man förutsätter att det (alltid) är diskriminering som är grund för skillnader i utfall, och utifrån detta försöker påverka beteenden för att indirekt påverka utfallet? Så: Socialism är väl egentligen bättre, eftersom det bara förändrar utfall och inte dikterar beteenden. (På ett ungefär. Och ja, alla kommunistdiktaturer är dåliga, obviously. Jag pratar svennig social-demokrati här. Det är ju trots allt Sverige du älskar att hata.)
Analogt med detta är det väl ganska okontroversiellt för dig (om än inte för alla) att människor har olika IQ, som är biologiskt ärftligt, och att detta predikterar inkomst, utbildning, hälsa, etcetera.
Rätt analys: Acceptera och kompensera - tycker en socialist. Acceptera och live and let die - tycker en libertarian.
Fel analys: Låtsas som att biologiskt ärftligt IQ inte är en faktor, och tvinga varenda jävel att genomgå 'högre' 'teoretisk' 'utbildning' på, typ, Mittuniversitetet. Kan bara urholka värdet av utbildning, och göra enskilda individer mindre lyckliga - löser inte problemet med vad vi ska göra med alla som faller under IQ-gränsen för vad vårt höggradigt automatiserade samhälle har användning för.
(Mycket bättre beskrivet kring just IQ kontra fördelning.)
Jag inser att jag delvis erkänner att socialism+feminism=sexism, men dock tycks jag argumentera för att det är rimligt att kompensera olikheter i förutsättningar, dvs. att det i din terminologi är bra med sexism. (Jag skulle nog själv inte kalla det sexism.)
(Mycket bättre beskrivet kring just IQ kontra fördelning.)
Jag inser att jag delvis erkänner att socialism+feminism=sexism, men dock tycks jag argumentera för att det är rimligt att kompensera olikheter i förutsättningar, dvs. att det i din terminologi är bra med sexism. (Jag skulle nog själv inte kalla det sexism.)
Det jag vänder mig emot är att det skulle vara fel att notera strukturer, dvs. skillnader i utfall, dvs. relevans av att bryta data på vissa variabler som i vissa fall kan vara kön.
Slut-twist: Du tycks själv mer eller mindre gå Foucaults ärenden när du beskriver någon slags moralisk urgröpning som en följd av välfärdens förslappande bistånd. Det känns som du sätter mycket stor tilltro till just strukturella utfall i dess mest post-materialistiska bemärkelse. En socialismens och ansvarslöshetens diskurs, är vad du beskriver drabbar medborgarna. Vore du helt kall och likgiltig inför detta stratum av (vår modell av) verkligheten, skulle du knappast bekymra dig om att skända Marx så nitiskt.
Det här blev lite långt och kanske inte helt stringent. Hoppas mina poänger ändå når dig.
Vänliga hälsningar [Antropofagi]"
***
Flam hinner inte svara innan Antropofagi två dagar senare skriver:
"Hej igen Aron,
ursäkta många långa mail. Vill bara tillägga att jag lyssnar på DK-avsnittet om Hjernevask, och känner igen mig i Harald Eias ståndpunkter i någon utsträckning. Det jag vänder sig mot är osanning - sen kan man ha olika normativa ståndpunkter. Så kunde jag ha sagt, kort och koncist, istället för det föregående, överdrivet omständiga mailet.
Med vänlig hälsning [Antropofagi]"
***
Inget svar på det heller. 16 oktober försöker Antropofagi på nytt:
"Hej igen Aron,
tack för fin podd om MDMA etcetera. Jag är lite skeptisk till 'the stoned monky'-teorin eller vad ni kallade den, men i övrigt väldigt entusiastisk. Den här lilla läsningen vill jag gärna rekommendera i sammanhanget.
Vad gäller vår tidigare maildiskussion: Jag läser om slöläser om välfärdstypologier à la Esping-Andersen på Wikipedia, och slås av följande:
'Kritiken mot välfärdsstaten kommer främst från nyliberalt håll, där man menar att när staten driver välfärdstjänster så används resurserna ineffektivt. Man brukar också anföra moraliska argument mot att en del ska tvingas betala för andras konsumtion av vissa tjänster.Konservativa kan också kritisera välfärdsstaten. De kan mena att välfärdsstaten tar ifrån människan hennes eget ansvar, och underminerar familjernas och de civila gemenskapernas roll i samhället.'
Det som slår mig, om jag ska vara övertydlig, är att din kritik mot välfärdsstaten främst tydligen känns igen från konservativt, snarare än liberalt, håll! Är detta något du känner igen dig i?
Vänliga hälsningar [Antropofagi]"
***
Nu svarar Flam, nämligen att Antropofagi måste granska antisemitismen inom marxismen innan samtalat kan leda vidare. Så, den 18de oktober återkommer Antropofagi med vad som tydligen inte är en uppsats:
"Pallade inte skriva en sann uppsats, men gjort lite efterforskningar. Här kommer min bild, som du kan verifiera eller förkasta:
Marx kopplade ihop judar med bankirer, sannolikt av historiska anledningar då judarna i Europa länge var förpassade till dessa okristna sysslor. (Vilket gjorde att de selekterades på IQ snarare än potatisodlarförmåga, och på längre sikt gav dem oproportionerligt många nobelpris.)
Antingen har den mer konspirationsteoretiskt lagda vänstern ärvt detta av Marx, eller så finns det en oberoende variabel (t.ex. nämnda historiska faktum om en medeltida rassegregerad arbetsmarknad) som ligger bakom. Sannolikt lite av båda.
Judarna har ofta kallats kommunister, och ibland massakrerats för detta, inte minst i Polen - och då (enligt Timothy Snyder) på främst på territorier som växelvis kontrollerats av Sovjet och Tredje Riket. Den zionistiska rörelsen var också de facto 'kommunistisk', eller i alla fall socialistisk, i delar. Ben-Gurion och gänget var rätt vänster, eller i alla fall ateister med arbetsmoral. Samtidigt var zionismen en nationalistisk rörelse, som också fick stöd av Tyskland som ett möjligt svar på judefrågan innan själva Förintelsen seglade upp som ett alternativ utifrån lärdomarna i Namibia och andra tyska kolonier (se Olusoga & Erichsen). Vad gäller polska illdåd verkar det som att judarna fick höra att de var nazister också, lite beroende på historisk period. Som Vi från Jedwabne beskriver en typhändel verkar det som att materiella incitament oftast låg bakom mördandet av judarna efter det att Tyskland besegrats. Sovjets organiserade massmord verkar för övrigt något mindre etniskt motiverade är Hitler-Tysklands dito - sett till utfall kan väl detta kvitta, då man sannolikt lyckades mörda betydligt fler.
Så - judar har fått klä skott för mycket. Att de hatas av både vänster och höger idag är helt enligt trenden. Judehat verkar vara ett fenomen som alltid finns, men som kan få lite olika förklädnad.
I alla fall, låt oss fortsätta titta på arvet efter Marx och den vänsterspecifika antisemitismen. Som alla vet som har sett Lawrence of Arabia, är det kolonialmakterna som fuckar upp Mellanöstern i och med Första Världskriget. Britterna är allierade med de nationella arabiska rörelserna, mest för att de båda hatar Ottomanska riket. Protektoratet Palestina tillkommer som en ren konstruktion, men ogillas av samtliga omkringliggande arabstater eftersom de alla anser sig ha rätt till territoriet. Palestinierna har således än idag föga stöd ens från sina förmodade allierade, vilket är en viktig del i varför tvåstatslösningen aldrig blivit verklighet.
Vänstern förr: Antikolonialister, förlästa på (visserligen läsvärda) Franz Fanon, älskar såklart en förtrycks ursprungsbefolkning och vurmar givetvis för Palestinierna. Kolonialism-imperialismens offer, ju!
Vänstern nu: Blandning av identitärer som självklart tar brunare människors parti framför vitare oavsett sakfråga, och av reflexvänster som bara minns propalestinska slagord utan att ha koll på bakgrunden. Givetvis måste man då hålla på Palestina! Eftersom första segmentet dessutom ogillar Vitheten, är det självklart att skylla palestiniernas situation på israelerna, som väl är det Vitaste folket i närheten. Skitsamma att Egypten, Syrien, Libanon, saudierna, iranierna, m.fl. motsätter sig palestinsk självständighet.
Vi landar i en subkulturell anti-Israel-tendens. Kombinerat med sedvanliga kognitiva bias och oförmåga att skilja på sak och person/sak och folk, blir det snabbt att israelerna är skyldiga till palestiniernas misär. (De är ju givetvis till någon utsträckning ansvariga för den egna statens agerande, givet att vi tror att demokrati är en grej och att folket de facto är i någon mening representerat. Så just i det fragmentet av verkligheten har man i någon mening rätt.) Dessutom är just identitetsvänster extra dålig på att skilja på sak och person, eftersom de endast erkänner subjektiva perspektiv och unika attributsbaserade erfarenheter, hellre än en ontologiskt stabil verklighet som existerar oberoende av oss postmoderna agenter i multiversum. I korthet: Sak är person för identitärerna. Detta kan låta enkelt när det gäller those american bastards eller snuten eller borgarna, men det ringer illa när vi börjar prata om judarna.
Själva sammanblandningen mellan israeler och judar är självklart beklaglig, men i viss mån förståelig. Judarna är en relativt homogen etnicitet, undantaget grupper av västafrikanska judar och etiopiska klippjudar (eller vad det heter). Ryska judar är väl delvis en annan femma, men generellt sett är 'jude' mer av en etnicitet än 'kristen', dvs. i högre grad samvarierande med någon form av sammanhållet genetiskt kluster som korrelerar med kulturella och i delar religiösa sedvänjor.
Vidare, och viktigare, är Israel uppenbarligen en judisk stat. Detta är inget konstigt. Kurderna vill ha en kurdisk stat. Sverige är en svensk stat. Själva termen 'nationalstat' konnoterar en territoriell statsbildning som bebos av en viss nation, dvs. en etnicitet eller folksjäl. Grad av rent genetisk homogenitet varierar, men kulturell homogenitet har varit en viktig del i många nationalstater såsom Sverige. (Förutom givna minoriteter som importera koloniala subjekten finnar, och mer eller mindre utrotade ursprungsfolk såsom samer - eller skåningar, mind you!) Habermas argumenterar för att nationalstaten har varit en bra container för välfärdsstaten, och vänstern tenderar därmed att ha ett ambivalent förhållande till nationalstaten. De gillar ju välfärden, och i all ärlighet även staten - eftersom det är en viktig plussummegenererande samordningsmekanism som t.ex. saknas i statslösa områden som Somalia - men de har ett antiauktoritärt bias som gör dem antistatliga. Sossarna är de som bäst lyckas äta sin stat-kärlek, och som gift sig med de korporativistiska element som återfinns även i den skandinaviska välfärdsregimen (och definitivt i den tyska, bismarckska dito).
Men jag digressar riktigt jävla mycket här. Det jag menar är att Israel är en nationalstat som andra nationalstater - men ännu mer, eftersom man erkänner en omfattande diaspora. Skapandet av israel var ett nationalistisk-etniskt projekt (zionismen är en nationalism), och diasporan spelade en viktig roll i den unga statens finansiering - t.ex. iom. de sk. Blå Boxarna, insalingsboxar som återfanns i synagogor och judiska skolor och aktivitetscenter över hela världen under 40- och 50-talen. Israels immigrationspolicy är också - ur ett OECD-perspektiv - unikt rasistisk. Alla judar får bli medborgare i Israel! (Svarta judar behandlas visserligen sämre på många sätt, verkar det som.) Men, få andra etniciteter, och man har även graderade medborgarskap (A- och B-medborgarskap som har varierande rättigheter och skyldigheter knutna till sig.) Israel är således något mer av en rassegregerad stat än många andra nationalstater inom OECD. (Allt beror givetvis på vilken måttstock man mäter efter, och här är väl din rasistiska 'variationer i förväntningar'-teori tillämpbar. Israel hålls i regel till högre standards än omkringliggande arabstater.)
Ok, låt mig samla ihop:
Vänstern måste ogilla Israel enligt antikolonial samt identitär logik. Samt, pga. av att de vann Sexdagarskriget och har fortsatt vinna sedan dess, får en anta. Subjugated position och allt det där. Inverterad Ayn Rand.
Samtidigt sker en sammanblandning med etniciteten 'jude', vilket har sina anledningar. I någon slags vagt överförd bemärkelse kan man kanske säga att alla israeler är judar, även om inte alla judar är israeler. Eller mer precist, att Israel är ett nationalistiskt projekt i lite högre utsträckning än jämförbara länder.
Jag observerar här att det är ironiskt att beklaga detta, från ett vänsterperspektiv. Vänstern brukar nog vidhålla att det kan vara relevant att sas. bryta på kön eller ras eller what not, om detta visar sig vara en relevant kategori i datan. Dvs., om du diskrimineras för att du är kvinna eller svart eller muslim måste vi kunna titta på mönster på aggregerad nivå för kvinnor/svarta/muslimer. Eftersom vänsterpersoner är lika dåliga som alla andra på att förstå statistik, kraschlandar detta ofta i 'generalization from one example' eller att man inte förstår att statistiska utsagor inte är utsagor om alla individer (om det inte är en utsaga som faktiskt är giltig för hundra procent av en population). Men iaf., vi tycker att det är nazister som folkmördar judar som är antisemiter - inte den som påpekar att nazisterna i mycket hög utsträckning selektivt mördade judar. (Den senare utsagan är ju faktiskt att bryta datan på etnicitet - vi har si eller så många döda och vi kan notera att sannolikheten att de mördade är judar är väldigt hög. Vilket vi t.ex. kan förklara med ett av rasistisk ideologi bestämt urval.) Det ironiska här är att Israels etniska aspekt är en följd av nämnda selektiva massmord på judar. (Icke att förglömma romer, socialister etcetera, men dock tydlig trend här.) Att Israels grundare noterar det selektiva i Förintelsen, bör ju ligga exakt i vänsterns vetenskapsteoretiska verktygslåda! Så, att vänstern ogillar Israels etniska aspekt är antingen gravt ahistoriskt, eller i motsättning mot den egna fäblessen för att bryta på kön/ras/etc.
Vänsterns postkoloniala förståelse av IR-frågor är ena delen. Andra delen är hatet mot bankerna, mot storfinansen.
Det finns många anledningar att ogillar storfinansen. Men beklagligt nog kan inte alla hålla reda på vilka som är storfinansen, och vilka som är judar.
Fenomenet finanskris är ett reellt problem. Så även bostadsbubbla. Det finns intressanta strukturer som förklarar sådana här saker, och som kan påverkas med t.ex. politiska regleringar. Detta är den sunda vänsteråsikten, i min mening.
Men, som vi noterat förut är det svårt att inte se agentskap. Individuell ondska är alltid mer appellerande än beklagliga men opersonliga haverier. George W Bush är alltid ondare än Moloch, enligt Sven och Svenna. Syndabocks-bias kanske vi ska kalla det. Konspirationsteorier är därför tilltalande. Även om de är mer osannolika, och även om de är sämre förklaringar, är de lättare att ta till sig och förstå. De känns nämligen igen från sandlådan - hen tog mid spade! Det är henoms fel!
Lättare än 'räntelägets devalvering av världsmarkandens överförda intressemagnitut fick min spade att dematerialiseras.'
Allra-skandalen är självkart mer tilltalande än de mycket större, strukturella frågor som: Är det bra att pensionsfonderna försvinner i vårt lågräntesamhälle, samtidigt som det är mer än gratis att låna till konsumtion just nu? Stjäl vi inte bara pengar av våra framtida själv?
Okej, så bankväsendet och finansfrågorna är notoriskt svåra att förstå. Därför, ännu viktigare med den individuella förbrytaren. Och, ja, det blir juden såklart. Grattis igen!
Var det Marx fel? Kanske. Kanske satte Marx en antisemitisk trend i den subkulturella vänstern. Kanske byggde han in antisemitism i dogmerna. Kanske var han bara antisemit som alla andra på den tiden.
Kanske är dock egentligen det vi skulle kunna kalla för marxism, men i det här fallet väljer att kalla 'erkänsla för den strukturella nivån', egentligen i princip mer benägen att ta bort fokus från individen/konspirationsteorin/
Högern gillar personlig agentskap. Vänstern gillar evidens och utfall på aggregerad nivå, vilket vi förstår som strukturer. (Vi är så klart själva strukturer - de enda egentliga icke-strukturerna är de kvarkar som universum består av. Eller de kvantmekaniska amplituderna, eller sannolikhetsvågorna, eller vad fan det kan tänkas heta.)
Visst, identitärerna är besatta av individuell skuld, eftersom de gör en dygd av att inte skilja på sak och person. Ad hominem-argument är deras bästa och finaste gren.
Men hardcore-vänster, materialisterna som skiter blankt i Sissela Kyles eventuellt rasistiska tweets, de skulle inte känna igen personligt ansvar om det så pissade deras syster i ansiktet. Egentligen borde vänstern i någon mening vara bäst på att prioriter det vi ser som strukturella förklaringar, framför det vi ser som individuella förklaringar.
Skillnad på att förstå och fördöma, försvara och förklara.
Dock: Hur saker borde vara är naturligtvis inte alltid hur de är. Det kan ju vara så att 'judenheten' innehar en priviligierad ontologisk status eller roll, där den etniska gruppen judar får lov att inneha en agentskap på en strukturell nivå. Tillsammans med USA, ekonomisk ojämlikhet, konfuciansk arbetsmoral, och världshaven.
Jag menar att vänstern, även den av marxistisk börd, kanske är jättebra på att tycka att judenheten och juden är både strukturellt och individuellt ansvarig på samma gång. Jag ger denna alternativa verklighetsberskrivning fjorton procents sannolikhet vilket är ganska högt ändå.
Jag vet inte om du tycker att jag nu har förstått Marx antisemitism på ett bra sätt. Jag kan komplettera med att säga att jag inte gärna tilldelar en moralisk vikt till historiska fenomen. Jag tycker nog att det ofta är meningslöst att moralisera över vad t.ex. Djingis Khan mördade eller våldtog eller inte mördare eller våldtog.
Jag tror att vår nuvarande moral väldigt starkt är en funktion av just den samordningsmekanism som vi kallar staten, och att denna moraliska tendens skiljer sig ganska starkt från den jägar-samlar-moral som vi har evolverat till och som kan förklaras evolutionspsykologiskt. Vi vantrivs i kulturen, men liksom Freud också inledde med att skriva så står vi ut med dessa marginella psykologiska kostnader eftersom vi vinner så oerhört mycket på civilisationens dryga gåvor.
Slå mig gärna på fingrarna om antisemitism-biten om du pallar.
Ha det fint och tack för nya tankebanor!"
***
Flam svarar att antisemitism inte är rasism, utan en konspirationsteori. Antropofagi försöker igen, de 19de oktober:
"Jag gilla ditt skämt om att skillnaden på rasism och antisemitism är att rasism riktar sig mot lägre stående raser. Det är kul!
Jag tror att du förmodligen dessutom har en poäng, vilket speglar det du skriver. Judar som grupp förknippas med t.ex. positioner inom bankväsendet, framstående kulturutövare, etcetera. I Polen såg de illiterata potatisbönderna (påhejade av Katolska kyrkan) judarna som en mäktig elit, och bilden återkommer i de flesta antisemitiska konspirationsteorier. Även nazisterna såg ju judarna inte som en lägre ras, utan som en konkurrent - därav viktig att hantera.
Jag tror också det finns sanning i att judarna är mer framgångsrika enligt vissa måttstockar. Ett exempel är nämnda nobelpris-regn, stort antal framstående judiska forskare, etc. Jag har redan nämnt den selektion som skedde under en tuff medeltid, när judar med hög IQ lyckades bättre och fick fler barn, pga. arbetsmarknadssegregationen.
Så judehat är rasism, men rasism av missunnsamhet och avund - vilket naturligtvis gör att antisemitism passar utmärkt som vänsterns rasism. Det är ju okej att slå uppåt!
Så, vad är det nu jag inte håller med dig om i din vänstern-är-antisemiter-tes?"
***
Flam svarar ungefär att Antropofagi har landat rätt så rätt i sin analys. Konversationen dör sen ut, i den mån den nu inte var genomgående död, när Antropofagi nämner att han har en blogg där det kan vara aktuellt att publicera viss korrespondens. Flam verkar uppfatta det som ohederligt att inte vara tydlig med denna premiss från början. Antropofagi försöker desperat uppmuntra till vidare diskussion med en liten eftersläng som dock får noll gensvar:
"Men du; är inte benägenheten att antisemitstämpla helt analog med identitetsvänsterns benägenhet att rasiststämpla? För identitetsvänstern är liksom Vitheten och den Strukturella rasismen evigt tillämpliga koncept - men din kritik av vänstern som antisemitisk tycks nära besläktad!"
***
Härmed anser jag det vara lett i bevis att Antropofagi inte endast, och inte ens företrädelsevis, mail-trakasserar genusvetare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar