Givetvis dock inte på det vis hen föreställer sig - i den mån hen nu överhuvudtaget har några koherenta föreställningar, det vill säga i den mån som hen överhuvudtaget tror, till skillnad från anser. För att tala med Willy Kyrklund/Pontus Pilatus. (Ironiskt nog är det som Pontus Pilatus så axiomatiskt anser, till skillnad från tror, att moral kan byggas på förnuft. Men mer om det i Om Godheten, såklart.)
Anyhow. Anledningen till att kapitalismen - eller, egentligen dess underliggande ideologiska bas, liberalismen - kan sägas vara "patriarkal", är att den är för män.
Rulla upp underkäken ur bröstbehåringen, vettja. Och följ plotten istället. Så våldsamt förvånande är det inte.
Vi börjar med Parental Investment-, PI-, -modellen. Som har nämnts tidigare handlar teorin ifråga om att föräldrar investerar i sin avkomma.
En tradeoff föreligger mellan att investera i befintlig avkomma och sig själv (dvs. indirekt i framtida avkomma). Då varje individ blott är en farkost för sin DNA-molekyl, är vi i allmänhet selekterade för att optimera DNA-molekylens överlevnad. Därför kommer vi vilja göra så mycket som möjligt för vår avkomma, men bara till den grad att vi inte kan gör ännu mer för vår DNA-molekyls fortlevnad genom att skaffa ännu mer avkomma.
Eftersom det är kostsamt att skaffa avkomma, kommer det kön som har högst PI - i vårt fall kvinnan - vara en attraktiv resurs för det kön som har lägst PI - i vårt fall mannen. Män kommer tävla om kvinnor, eftersom kvinnor representerar PI-resurs som kan komma avkomman tillgodo. Kvinnan, on the other hand, kommer inte vilja kasta bort sin dyrbara PI på vem som helst - kvinnan kommer vilja välja omsorgsfullt vems gener hon ska investera i, dvs. blanda sina egna gener med. Män, som har lägre PI, kommer oftare att prioritera att skaffa så mycket avkomma som möjligt, med "hopp" om att kvinnornas PI tillser avkommans överlevnad och välmåga.
Som vi har sett uppvisar människoarten en förhållandevis låg könsdimorfism - män och kvinnor är ganska lika. Detta indikerar en mer jämt fördelad PI, eftersom ojämt fördelad PI förväntas driva könsolikheter. Vi observerar även empiriskt att män kan ha hög PI, även om kvinnor obviously tenderar att ha högre, och som vi har sett kan situationer uppkomma då män tävlar om kvinnor genom att signalera hög PI (t.ex. vid skev ASR, då övervikt av män kan göra en promiskuös reproduktionsstrategi mindre lukrativ, relativt sett).
Eftersom män oftare satsar på många reproduktionstillfällen, och kvinnor investerar mer i avkomman, förväntar vi oss - och observerar även i tvärkulturella studier - att män attraheras av fysisk attraktivitet och fertilitet, medan kvinnor attraheras av makt och rikedom/resurser. Män attraheras också av slampighet, eftersom det signalerar "billiga" reproduktionsmöjligheter, medan kvinnor attraheras av cash dollars och gråa tinningar. Typ.
Vidare är det i kvinnans intresse att binda mannens PI, inklusive materiella resurser, till sin egen avkomma. Mannen vill emellertid förfoga över sina egna resurser själv, för att kunna fortsätta vara attraktiv och således få tillstånd nya reproduktionstillfällen.
Kvinnan fruktar detta - hon fruktar all avledning av PI (inkl. pengar) från den egna avkomman. Här inkluderas även den egna faderns "GPI", dvs. grand parental investment. Döttrar blir mycket beklämda när deras fäder träffar en ny, eftersom det riskerar att avleda GPI från kvinnans avkomma. Söner bekymrar sig inte fullt så mycket om detta, eftersom de själva ändå avser sprida sin säd så mycket som möjligt och således inte inordna sig i genetiska stuprör av monogami.
***
Vart för oss då allt detta? Jo: Till att mannen bejakar AUTONOMI och SJÄLVSTÄNDIGHET som absoluta värden. Som man (jag anar att du är man, kära läsare) tänker du kanske att dessa värden är absoluta, oomkullrunkeliga, och rena. Tja, så kan det kanske verka för dig. Men conveniently enough så passar de också din könstypiska reproduktionsstrategi väldigt väl. Givetvis vill du vara självständig - givetvis vill du förfoga över dina egna resurser.
Kolla på hiphop/rapp. ca 37 procent av alla lyrics handlar om ... Typ detta:
Eeny meeny decisions, with precision I pick orDet är alltså riktigt illa om du låter din protection slippa - för that bitch vill bara bli befruktad av dig för att komma åt dina resurser. Paul McCartney borde veta.
Make my selection on who I choose to be wit', girl
Don't touch my protection, I know you want it to slip
But slippin' is somethin' I don't do, tippin' for life
That's like makin' it rain every month on schedule
Let me tell you, get your parasol umbrella
'Cause it's gonna get wetter
Better prepare ya for the C support
She supposed to spend it on that baby, but we see she don't
"Ask-ask Paul McCartney, the lawyers couldn't stop it
Slaughter-slaughterin' of them pockets
Had to tie her to a rocket"
Send her in to outer space, I know he wish he could
'Cause he payin' 20K a day, that bitch is eating good
En av de mest centrala konflikterna i hiphop/rap handlar alltså om könskriget om mannens resurser. Juridiken tvingar männen att ge upp resurser till kvinnan, under vissa förutsättningar. Ärvdabalken och äktenskapet och allt det där handlar om samma sak - skapa institutioner för att formalisera männens ansvar för sin avkomma och deras PI-intensiva moder. Innan vi hade lag och rätt, ja då hade vi hederskultur, som ju handlar om ungefär samma sak. Se till att kvinnan är gift innan hon ligger, och hugg huvudet av alla som kliver utanför skaklarna utan en tillbörlig prästerlig välsignelse. På ett ungefär.
Och, vi vet ju att hiphop aldrig ljuger. Det är därför det är så jävla vidrigt ibland. Ty sanningen ÄR stygg. Inte snygg.
***
Så, Mannen, givetvis är du för autonomi och självständighet. Det gynnar din PI-parasiterande reproduktionsstrategi.
Detta syns inte bara i rapp, utan i varje enskild parbildning i nationalstaten Sverige. Mannen vill ha "egentid" - kvinnan vill inskränka denna egentid. Detta bråkar man om inför en psykolog, som måste låtsas som att det bara handlar om individer med lite olika perspektiv på livet. Den underliggande konflikten handlar om att kvinnan vill utverka så mycket PI som möjligt ur mannen, dvs. vill att mannen ska investera i barn och familj, samtidigt som mannen vill investera i sig själv istället. För att bli mer attraktiv, och optimera för framtida reproduktionstillfällen - på bekostnad av den befintliga avkomman.
Mannen ska ha ledigt från familjen en kväll i veckan för att spela i punkband? Han vill ligga med groupies! Mannen ska ha ledigt från familjen för att träna? Han vill va' snygg för luder på stan! Han vill köra en distansutbildning, en master i business and administration? Investerar i sig själv, den rackaren, på bekostnad av familjen!
Denna konfliktlinje kan verka nog så uppenbar, och djupgående. Men - shit runz even deepah.
Mannen vill också effektivt lösa problem i relationen. Detta, tycker mannen, borde vara det rationella sättet att hantera problem som uppstår. Att var lösningsfokuserad.
Nixpix. Kvinnan är problemfokuserad. Att vilja lösa problem, effektivt! och medelst ansvarsfördelning! är ett hot vad kvinnan anbelangar. Det signalerar nämligen, förmodligen helt riktigt, att mannen vill få det där jobbet som heter Familjen överstökat. För att istället kunna ägna sig åt annat. Sånt som är kul. Rappa. Träna. Bygga prestige-baserade allianser med andra män. Sånt som är kul eftersom folk som tyckt att det var kul har blivit din jävla förfader!
Mannens pragmatiska effektivitet är ett sätt att allokera resurser på ett sätt som kvinnan inte vill veta av. Kvinnan vill istället att mannen ska diskutera förvaringslösningar i hemmets trygga härd. Inte skaffa jävla deffade abs, eller en master i B&A, eller ge ut en diktsamling.
Granted: Kvinnans intresse är delat härvidlag. Hon vill ju gärna att mannen ska fortsätta investera i familjen, och en strategisk bromance med högsta chefen kan ju mycket väl gynna barn och barnbarn på lite sikt. Så vissa utomäktenskapliga aktiviteter måste godkännas. Den dåliga stämningen uppstår när du tror att det givetvis är chill att göra vad du vill!
***
Mannen skattar självständighet och autonomi högt. Så högt att han gjort det till dygd, och gjort det till självklarheter. Liberalismen passar mannen perfekt - en ideologi som betonar individens primat. Kvinnan är mer skeptisk. För henne är det självklart att mannen är en resurs som hon ska få, eller i alla fall vill lyckas att, kontrollera. Mannen kan inte enkelt förstå detta. Med PI-modellen kan han ändå förstå. Även om det fortfarande känns sinnessjukt.
Kvinnan kan, i det rådande paradigmet, möjligen inte argumentera för sin magkänsla - att hon vill dominera och kontrollera mannen. Det är dock det hon vill, på en känslomässig nivå. Feminismen har dessvärre hittills inte gjort det lättare för henne här, eftersom den normkritiska feminismen gjort sitt bästa för att upplösa äktenskapet som institution. Och, äktenskapet handlar ju om att knyta en man till en familj. Det handlar om monogami. Om jämlik male-to-female breeding ratio. I alla fall i vårt kära västerland, där vi möjligen tillämpat älskarinnor och älskare, men inte så värst mycket haremlösningar.
***
Liberalismen har inte segrat. Harari har noterat att den falska idén om fri vilja mals ner av den teknologiska utveckling som gör det lättare och lättare att förutsäga och kontrollera människors vilja. Liberal demokrati har varit bra, eftersom det är bättre att låta alla få som de vill. Men, när vad de vill lätt styrs av en tredje part, har aggregatet av preferenser inte längre samma betydelse. Slumpmässigheten har minskat, från det perspektiv som kan förutsäga och kontrollera.
Men, liberalismen har inte heller segrat, eftersom feminismen inte längre är liberal. Feminismen rörde sig en gång i tiden mot en liberal punkt, där mäns och kvinnors rättigheter och skyldigheter skulle få vara desamma. När den rörde sig förbi och vidare så avlägsnade den sig istället från liberalismen. Den rörde sig mot den feminism som gör skäl för sitt namn genom att inte längre handla om jämställdhet, utan faktiskt om kvinnans överhöghet och dominans.
Idag är det uppenbart att männen, eller i alla fall jävligt många av dem, är det feministiska samhällets offer och förlorare. Det räcker emellertid inte att designa ett samhälle som inte passar män - vi måste även skambelägga männen, och ytterligare reducera deras möjligheter. Se här, en liten åsikt: Män klarar sig sämre i skolan, så därför ska vi ta bort högskoleprovet, där många män klarar sig bättre. Detta för att ytterligare bidra till en könsobalans på universitet och högskola!
Debattartikeln är givetvis barrock, och man kan konspirationsteoretiskt undra om inte GP släpper igenom sådant bara för att ha en halmgubbig feminism att kriga mot på sina ledarsidor. Hur som helst verkar debattartikeln representera en verklig åsikt, vilket är sjukt nog. Åsikten är att männen är samhällets förlorare, men det finns ännu något vi kan ta ifrån dem.
***
I den illiberala tappningen av feminismen handlar det inte om jämställhet. Det handlar om att göra mannen till det Onda - "vit, heterosexuell cis-man" är tyvärr inget argument, tjejer 😉
Samtidigt är Kvinnan det goda - det helgonlika, alltid offer, alltid rättrådig.
Den liberala, kapitalistiska ordningen gynnar mannen, eftersom den fokuserar på individens frihet. Detta är till mannens fördel, inom PI-modellen.
Den dominanta feminismen stoltserar inte med någon påtaglig logiskt resonemangsstruktur, eller idémässig koherens. Den kan se ut att bygga på godtycke, men om vi vågar ta dess identitära anspråk på allvar så ser vi att det inte är så. Premissen är istället att mannen är ond och har fel och ska ge upp allt, medan kvinnan är god och har rätt och ska ha allt. Detta är visserligen en sorts godtycke, om vi utgår från att alla individer är lika inför lagen etcetera. Men det är inte godtycke om vi helt enkelt ger män och kvinnor olika rättigheter och skyldigheter. Vilket i någon mening kan rationaliseras genom PI-modellen.
(PI-modellen ger givetvis inga rekommendationer. Den visar emellertid, i den mån vi tror på dess trossatser, var intressekonflikterna mellan män och kvinnor föreligger inom den reproduktiva sfären. Vilken såklart är den sfär som män och kvinnor måste navigera tillsammans.)
***
Det sägs ibland att den socialdemokratiska välfärdsmodellen, med Sverige i spetsen, är feminiserade samhällen. Och visst har feminismens röta spritt sig igenom hela bygget; så mycket är uppenbart.
Men vi borde fråga oss varför inte den bismarckianska, eller konservativa, eller kooperativa, välfärdsregimen inte nödvändigtvis bör ses som den mest feminina. Här är ju familjen den enhet som välfärdssystemet tillerkänner rättigheter. I länder som Sverige är det i allmänhet individen som är föremål får insatser och transfereringar. (Med undantag för t.ex. ekonomiskt bistånd, där familjen är biståndsmottagare.) Det bismarckianska systemet kanaliserar således resurser till kvinnans maktcentra; familjen.
I Sverige kan förslappade Hjärtat-killar få pengar direkt in på kontot, givet att de pallar infinna sig på Arbetsförmedlingens webbtjänst för att lova att man ska söka lite jobb nån gång. (Granted, dock, att det knappast är dessa killar som dominerar äktenskaps- eller knull-marknaden.) I Tyskland åker Europengarna från staten direkt ner i kakburken i köket, och den har bara Frau Brünhild nycklarna till.
De anglosaxiska välfärdsregimerna har visserligen mekanismer för att stjäla pengar från Big Boi och Paul McCartny, i de fall att PI-modellens konfliktlinjer skulle aktualiseras. Så just detta segment av blogginlägget får nog anses som mindre väl genomtänkt. Till skillnad från det övriga då, givetvis.
***
För att runda av resonemanget: På grund av den dynamik som PI-modellen beskriver, kommer män hålla individualistiska värden högt, medan kvinnor håller familjen högt - ffa. i den mening att Mannens PI och resurser ska tillfalla familjen och dess överhuvud Kvinnan. Mannen är därför av naturen liberal, medan kvinnan av naturen är konservativ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar