***
Tänk dig en kropp, gjord av celler. Tänk dig en mutation i en sådan cell, som gör att just denna cell delar sig ohämmat och tränger undan annan vävnad, och äter annan vävnads mat ur blodomloppet. Tänk dig att kroppen ifråga ligger på dödsbädden, med en tumör stor som ett kojuver under bröstbenet, och långsamt hostar sig till döds.
Mät den vanartiga cellens fitness, och se att den är god.
Vänta ett par veckor. Nu ligger kroppen - i förbränd form, märk väl - i en liten urna som i sin tur är nergrävd på en liten kyrkogård. Vi kan tänka oss att graven skuggas av väldiga kastanjer, som om våren stinker sperma men som ger den lilla kyrkbacken en vacker siluett mot det omkringliggande slättlandskapet.
Mät den vanartiga cellens fitness, och se att den är obefintlig.
***
Tänk dig ett samhälle, gjort av samhällsmedborgare. Tänk dig att en grupp av dessa samhällsmedborgare börjar nyttja staten som sin egen privata spargris. De böjer och bryter lagen och eroderar all tillit. De berikar sig på sina medmänniskors bekostnad till den grad att medmänniskorna inte vill vara med längre, utan blir motmänniskor.
Mät de vanartiga samhällsmedborgarnas härlighet, och konstatera: Kleptokratins kungar äro härliga.
Vänta någon generation. Samhället är kollapsat och hunnerna väller obehindrat in mellan murarna. Avskogningen är ett faktum, liksom korruptionen. Våld och elände, misstro och defect-beteende. Samordningen är bruten liksom freden.
Mät de vanartiga samhällsmedborgarnas härlighet, och resonera: Kleptokratins kungar kanske äro härliga, med bankkonton på Caymanöarna och ett slott vid Svarta Havet. Men om vi spolar tillbaka några århundraden, så kanske de istället blöder ur i stupstocken, mot en fond av rykande slottsruiner och plundrade skattkammare. Och kanske skulle historien kunna upprepa sig även i en senmodern värld.
***
Vi kan bryta ut en del av group-selection-diskussionen och visa att den rör sig om olika sikt. En revolterande konstituent kan vinna fitness kortsiktigt, men förlora fitness långsiktigt. Kärnfrågan är givetvis vilka koordineringsmekanismer som hindrar alla konstituenterna från att bete sig vanartigt, och under vilka förutsättningar. Hög-nivå-selektionen handlar om hur sådana samordningsmekanismer evolverar - selekteras för - och hur vi definitionsmässigt ska allokera fitness-vinsterna.
Som vi ser kan fitness-vinsterna tillskrivas konstituenterna, på lång sikt, även när de inte kan tillskrivas dem på kort sikt, vilket återigen gör oss svaret skyldigt hur koordineringsmekanismerna uppstår som optimerar för den längre sikten. Lite av ett filosofiskt moment 22.
Sanningen är väl att vissa beteenden uppstår slumpmässigt, genom mutationer i arvsanlag eller i kulturella beteenden, och att evolutionsteorins styrka är just att förklara de selektionseffekter som göra att de bästa blir kvar. Evolutionsteorin förklarar hur fenomen som tycks ha ett syfte kan uppstå som en slags syfteslös statistisk funktion.
(Relaterat: Nebukadnessar; härmapor; förkasta genes eye-view?; Frågan på vilken människolivet är ett svar; vi dödar allt samarbete; the sickness; Schelling-punkter; koordinering, kultur och kategorier.)
***
Låtom oss beakta sanningar respektive osanningar. I The Making Sense-podcast #233 diskuteras det rådande informationslandskapet och de asymmetrier som synes råda mellan appellerande konspirationsteorier och svårpenetrerade expertresonemang.
Det finns onekligen intressanta selektionseffekter för vansinniga uppfattningar - kanske är det (som diskuteras här) våra hårdkodade (och kulturellt förstärkta/försvagade?) förnuftskänslor som i grund och botten bestämmer vad vi tror på. (T.ex. co-explanation, descriptiveness, precision, unification, power, och simplicity.) Kanske gör den teknologiska utvecklingen att vi är "fish-out-of--temporal-water" med avseende på hur vi evolverade som samlar-jägare i en mosaik av miljöer, men nu måste hantera röda Facebook-notifikationer på våra smartphones.
Hur det än ligger till verkar det som att Fitness Beats Truth, och att protestantismen kan vara mer framgångsrik än en veridisk uppfattning av verkligheten. Som J. Henrich övertygande argumenterar för (The Secret of Our Success) så kommer kulturell kunskap att traderas, och den som ger mest fitness kommer att selekteras för - genom att ge direkta fitness-avbetalningar till innehavarna, men också genom att härmas av andra individer som emulerar framgång.
(Det kan ju också vara så att "vetenskap" är en svårnådd form av samhällelig adaption, som råkar förena Fitness och Truth, dvs. som för ovanlighetens skull ger Fitness genom att ge Truth. Det är väl egentligen min egen position.)
***
I den allmänna debatten, då. Det verkar som att vi har ett litet problem. När dimman ligger tät så håller folk kvar vid höga konfidensnivåer, fast de ingenting ser. När anti-missil-folieremsorna regnar ner och stör ut radarn, så bygger folk en foliehatt av bitarna. Kort sagt - absurda uppfattningar verkar ibland vinna över rimliga, och det kan till och med vara svårt att veta vilka som är vilka. Hur kan vetenskapen ändå överleva?
Kanske kan vi förstå det här "memetiska group-selection-problemet" genom att tillämpa Okashas olika tidshorisonter. Kan det vara så att genusdoktriner och 5G-corona-konspirationer är memetiska cancerceller? Är det vanartiga memes som frodas på kort sikt? Skulle en fitness-kalkyl i dagens debatt tilldela antivaccinations-idéer höga (memetiska) fitness-värden?
Men, är det måhända så att de memes och idéer som underkastar sig den koordineringsmekanism som vi kallar vetenskapen - och som ju innebär en hel del "memetiska cancer-supressor-gener", eller begränsningar i vad som är tillåtet att tro - ger mer fitness på lång sikt?
Märk väl - det är lätt att förstå att Truth och vetenskap ger gruppen mer fitness. (Förutom när Trumpism eller protestantism gör det - jag antar att olika miljöer ger olika utfall här.) Det jag menar är att Truth/vetenskaps-memes också har en större fitness än vad konspirationsteorier och osanningar har, om vi mäter fitness lite längre fram i tiden.
Group-selection är snårigt. Läs gärna Okashas bok. Det är viktigt om vi tilldelar fitness till grupp-nivån eller till konstituentnivån. Här pratar jag alltså om att konstituenterna - de enskilda uppfattningarna, memes:en eller idéerna - vinner i fitness på lång sikt, även om osanningarna och dumheterna vinner på kort sikt.
Vetenskapen kan ses som en koordinationsmekanism för att gynna den högre fitness som uppträder på lång sikt, genom att förtrycka de kortsiktiga avarterna. Tydligen har kulturer med denna koordinationsmekanism selekterats för - genom att ta över världen à la Storbritannien Koloniserar Allt-style, eller genom att emuleras, à la Meiji-restorationen-style. (Se Gokajō no Goseimon, punkt fem: "Knowledge shall be sought all over the world, and thereby the foundations of imperial rule shall be strengthened.")
Vad är det då som gör att vetenskapen ger en högre långsiktig fitness? Tja, det kan ju vara så att Truth är en extremt mäktig och stabil Schelling-punkt, och att detta förklarar varför Truth och Fitness kan sammanfalla. Jag har ju varit inne på att tillräckligt direkt feedback från verkligheten rent spelteoretiskt borde gynna bildandet av meningsbärande signaler. Vetenskapen kanske är en kulturell evolutions-adaption som bara behöver några ganska ovanliga förutsättningar för att funka, och att de relevanta intermediära stegen hittills inte uppträtt så ofta.
***
Observera att memetisk fitness inte är samma som genetisk. Det är alltså inte så att memes sprids bäst genom att vara nyttiga, eller i alla fall inte genom att vara nyttiga på det där sättet att man nu vet lite fakta, utan istället på det där sättet att man nu kan signalera grupptillhörighet eller kanske ha en befängd uppfattning som råkar ge skydd mot diabetes.
En följdtanke på det är att Vetenskap kanske får sin memetiska fitness genom objektiv kunskaps-nytta (nytta som i att veta att ett visst bär är giftigt) som ger genetisk fitness - eller som en slags exaption av de adaptioner som gör att vi gillra objektiv kunskaps-nytta (vi som gillra det slipper bli förgiftade av ett visst bär). Andra meme:s kanske får sin fitness från att bara utnyttja våra defekta hjärnors slappa bias, och våra förnuftskänslor, analogt med hur den parasitiska tandpetarfisken (aka. "snoppfisken") simmar upp genom din urinstråle - vilket inte betyder att du har evolverat förmågan att kissa genom snoppen i syfte att gynna tandpetarfisken. Slappa bias som slappa snoppar, liksom.
Vissa meme:s är alltså troligen rent parasitiska, men som Nebukadnessar II ska belysa kan dumma idéer ha dolda nyttor - som, som sagt, protestantismen kan sägas ha haft. Osanningar kan alltså ge fitness, ibland genom att vara just osanna - absurda föreställningar kan tänkas ha en extra stark signal-effekt. (Men kanske vara mindre generaliserbara som Schellingpunkter betraktade. Och kanske är det det styrkan sitter i, att de är väldigt selektiva i vilka de attraherar.)
Så, vi kan tänka oss genetisk fitness genom osanning (meme-fitness=genetisk fitness, i den mån de troende gynnas), genetisk fitness genom Truth (meme-fitness=genetisk fitness i den mån Truth leder till bättre överlenadsförmåga), samt slutligen fall av obefintlig samvariation mellan genetisk och memetisk fitness, där en meme är rent parasitisk, och kanske till och med skadar sin bärare. I det senare fallet kan vi tänka som med virus, att det kan bildas ekvilibrium genom ömsesidig anpassning över tid, men att nya parasitiska meme:s/dumma idéer, mycket väl kan tänkas vara riktigt jävla farliga.
***
Rätta mig om jag har fel! 😉
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar