Bygga svinstior eller knarka skiten?

Det här och det här.

 

Visst, framåtskridande och allt sånt. Men det är något extremt estetiskt tilltalande med förfall. Och med förvaltande av gamla, glömda framsteg.

 

***

 

Vad jag länkar:

 

Khalifen:

 

"The vibrance that Rand admired in science, in commerce, in every railroad that replaced a horse-and-buggy route, in every skyscraper built with new architecture—it all comes from the principle of surpassing the ancient masters. How can there be science, if the most knowledgeable scientist there will ever be, has already lived?  Who would raise the New York skyline that Rand admired so, if the tallest building that would ever exist, had already been built?

 

And yet Ayn Rand acknowledged no superior, in the past, or in the future yet to come.

 

/.../

 

I admire Newton's accomplishments.  But my attitude toward a woman's right to vote, bars me from accepting Newton as a moral paragon. Just as my knowledge of Bayesian probability bars me from viewing Newton as the ultimate unbeatable source of mathematical knowledge. And my knowledge of Special Relativity, paltry and little-used though it may be, bars me from viewing Newton as the ultimate authority on physics.

 

Newton couldn't realistically have discovered any of the ideas I'm lording over him—but progress isn't fair!  That's the point!

 

Science has heroes, but no gods.  The great Names are not our superiors, or even our rivals, they are passed milestones on our road; and the most important milestone is the hero yet to come.

 

To be one more milestone in humanity's road is the best that can be said of anyone; but this seemed too lowly to please Ayn Rand.  And that is how she became a mere Ultimate Prophet."

 

SSC:

"One of the ways people like insulting smart people, or rational people, or scientists, is by telling them they’re the type of people who are attracted to Communism. 'Oh, you think you can control and understand everything, just like the Communists did.'

And I had always thought this was a pretty awful insult. The people I know who most identify as rationalists, or scientifically/technically minded, are also most likely to be libertarian. So there, case dismissed, everybody go home.

This book was the first time that I, as a person who considers himself rationally/technically minded, realized that I was super attracted to Communism.

Here were people who had a clear view of the problems of human civilization – all the greed, all the waste, all the zero-sum games. Who had the entire population united around a vision of a better future, whose backers could direct the entire state to better serve the goal. All they needed was to solve the engineering challenges, to solve the equations, and there they were, at the golden future. And they were smart enough to be worthy of the problem – Glushkov invented cybernetics, Kantorovich won a Nobel Prize in Economics.

And in the end, they never got the chance. There’s an interpretation of Communism as a refutation of social science, here were these people who probably knew some social science, but did it help them run a state, no it didn’t. But from the little I learned about Soviet history from this book, this seems diametrically wrong. The Soviets had practically no social science. They hated social science. You would think they would at least have some good Marxists, but apparently Stalin killed all of them just in case they might come up with versions of Marxism he didn’t like, and in terms of a vibrant scholarly field it never recovered. Economics was tainted with its association with capitalism from the very beginning, and when it happened at all it was done by non-professionals. Kantorovich was a mathematician by training; Glushkov a computer scientist.

Soviet Communism isn’t what happens when you let nerds run a country, it’s what happens when you kill all the nerds who are experts in country-running, bring in nerds from unrelated fields to replace them, then make nice noises at those nerds in principle while completely ignoring them in practice. Also, you ban all Jews from positions of importance, because fuck you."

 

***

 

En postapokalyps är alltid mer estetiskt tilltalande än en skön, ny värld; en dystopi alltid mer intressant än en utopi.

 

Khalifen (dvs. LessWrong's Yudkowsky) noterar att stora delar av historien är en nostalgisk affär. Han skriver att

 

"a key component of a zeitgeist is whether it locates its ideals in its future or its past.  Nearly all cultures before the Enlightenment believed in a Fall from Grace—that things had once been perfect in the distant past, but then catastrophe had struck, and everything had slowly run downhill since then".

 

Även renässansen var, att döma av Antropofagis ytliga kunskaper, en längtan tillbaka till det stolta antiken. (Jag skriver "även", eftersom renässansen ändå var en produktiv och i många bemärkelser framåtskridande epok, som banade vägen för upplysningen.)

 

Khalifen noterar även att nazismen snarare är "förvaltande", eller i alla fall bakåtsträvande och mytologiserande, än framåtsträvande:

 

"Like any educated denizen of the 21st century, you may have heard of World War II.  You may remember that Hitler and the Nazis planned to carry forward a romanticized process of evolution, to breed a new master race, supermen, stronger and smarter than anything that had existed before.

 

Actually this is a common misconception.  Hitler believed that the Aryan superman had previously existed—the Nordic stereotype, the blond blue-eyed beast of prey—but had been polluted by mingling with impure races.  There had been a racial Fall from Grace."

 

***

 

Tech priest är ett koncept inom Warhammer 40k-universumet:

 

"A Tech-Priest is an Adept of the Adeptus Mechanicus of the Imperium of Man who is generally responsible for maintaining all of the advanced technology of the Imperium, enlarging the Imperium's stocks of technical knowledge and conducting what little new scientific research occurs within the Imperium since the end of the Horus Heresy. Tech-priests are members of the Cult Mechanicus, the Cult of the Machine, a priesthood which forms an ecclesiastical hierarchy for the Cult Mechanicus of technicians, scientists, and religious leaders who believe that knowledge represents the only true divinity in the universe. The Tech-priests provide the rest of the Imperium with its technicians, scientists and engineers. Though their bodies often incorporate many inorganic components as bionic replacements, Tech-priests are fully human, unlike the cybernetic Servitors created by the Adeptus Mechanicus that carry out most of the heavy labour for all of the Imperium's myriad organisations and Enterprises."

 

Enligt Antropofagis ringa förståelse och felbara läsning av källorna, går detta prästerskaps uppgift ut på att förvalta befintlig teknologi snarare än att driva framåtskridande vetenskap. Åh så tufft!

 

På så sätt kan Warhammer 40k-universat ses som en framtida analogi till vår medeltid. Antiken har passerat, kunskaperna är glömda och förtryckta av kyrkan. (Visst, klostren hade en viktig funktion i att bevara kunskaper etcetera men det går väl knappast att förneka att Vatikanen var rätt vetenskapsfientliga och att det snarare var arabvärlden som förvaltade t.ex. antikens matematiska framsteg.) Alla bara traskar på i leran. Stjäler sten av romarnas gamla viadukter i syfte att bygga svinstior. Dör av mögelsvamp på veteskörden istället för att knarka skiten.

Din käpp i ekorrhjulet - Blood Meridian och dess bakgrund

Blood Meridian (Blodets meridian) är förmodligen Cormac McCarthys mest legendariska verk, om ock ej så känd och spridd som The Road ("det är The Road och vi går till kusten..."). Antropofagi har tidigare sett thrive/survive-dikotomin i The Road - en pappa och hans son försöker överleva i ett postapokalyptiskt landskap, fyllt med mördare och kannibaler, som prövar deras humanistiska moraluppfattning. När de litar på andra blir de lurade och de tvingas döda för att själva överleva.

Blodets meridian bjuder om något på än värre, och än dunklare, moraliska dilemman. The Kid, Ynglingen, reser genom sydvästra USA och deltar där i Glanton-gängets fruktansvärda massakrer på urbefolkningen, påeggade av den mexikanska regeringens erbjudande att köpa apache-skalper, men alls icke begränsat till indianska hår och huvudsvålar. Våldet kokar, allestädes närvarande, och alla är (mer eller mindre) både offer och förövare på samma gång.

Man massmördar män, kvinnor och barn och skalperar alla sorters indianfolk och mexikaner. Varje gång man passerar ett samhälle leder det till orgier, slagsmål, våldtäkter och mord. I en episod tar Glanton-gänget kontroll över ett färjeläger där man upprättar ett skräckdöme och systematiskt rånar resenärer som vill ta färjan över floden. Det är kaos helt enkelt.

Fyrbåket för läsarens uppmärksamhet är inte den diffusa och undangömda The Kid utan istället den episka och fruktansvärda karaktären Judge Holden (domaren). Holden är lärd och skicklig inom allt, men också gigantisk, omänskligt stark, hårlös och fullkomligt skrupelfri. Allting pekar mot att han också våldtar och mördar barn, även om det inte görs helt explicit.

Det absolut mest anmärkningsvärda med Blood Meridian är dock inte boken i sig, eller karaktären Judge Holden. Det absolut mest anmärkningsvärda är följande: Blood Meridian är "based on a true story."

***

På 1850-talet återvända Samuel E. Chamberlain till Boston från vilda äventyr i sydvästra USA. Som framgår av bokens förord kunde han inte släppa sina sturm und drang-år helt utan författade en memoar betitlad My Confession (fulltext här). Chamberlain började sin livskarriär som någon slags from korgosse men insåg, enligt vad som framkommer i första kapitlet, att våld säljer. I den episod som redovisas slår han en antagonist på käften varpå han inser att han observerats i detta av bekanta från kyrkan. Dessa ser dock inte dömande utan imponerande ut, och damerna flockas snart runt honom.

(Undertecknad kan delvis känna igen sig i dessa dubbla standarder som nog fortfarande föreligger i vårt samhälle till viss del. När jag vid ett tillfälle slog ned en full och störig man på ett bröllop hade man kunnat tro att jag skulle stigmatiseras och fördömas. Istället visade man mig mangrannt förståelse och uppskattning. Liknande sociala belöningar har renderats vid andra tillfällen då aggressionen tittat fram.)

Cormac McCarthy bygger händelseförloppet i Blood Meridian på den klart glättigare My Confessions. My Confessions har i sin tur visats vara historiskt korrekt i stora drag, även om det finns en misstanke om att Chamberlain framställer sig själv i fördelaktig dager och sannolikt överdriver vissa aspekter av äventyr och hjältedåd samt utelämnar komprometterande information om han deserterat. Boken var han i alla fall mäkta stolt över och hans samtid förefaller ha uppskattat när han plockade fram manuskriptet och bjöd på högläsning. Inget att skämmas för här inte!

Och varför skulle man skämmas? Jo, det där med övervåld och skalperingar... Det kommer alltså oavkortat från Chamberlains bok.

Låt oss exemplifiera med ett förtydligande utdrag:

"At the end of five days Glanton returned without money, three of the party wounded, and all as mad as hornets. Their story was as follows: The second night after thev left us, they discovered a camp of Sonorans, and judging that they must have goods of value along they resolved to plunder them, disguising themselves as Indians. At midnight they charged the camp with frightful vells; the surprised Sonorans made but little resistance and fled, leaving their camp to the supposed Apaches. Glanton found some forty mules and burros with pack saddles, blankets, provisions, &c, but no money, and five women. Three Mexicans were killed—they were scalped—as well as three of the women, who being old and ugly were knocked on the head. The murderers, turning loose the stock, withdrew, carrying away the best of the blankets and two young Senoritas. Traveling all night they reached a retired place that they considered safe from pursuit. Here they spent the day in a brutal saturnalia, the two girls being subjected to gratify the lust of the gang. At dark they in turn were surprised by a large body of Sonorans who took them for Apaches. The unfortunate girls were brained at once to prevent all unpleasant discovery, and then with the fierce war whoop of the Tontos they charged their assailants with Indian lances, with so much fury that they gained a free passage. Glanton, not deeming it safe to venture into Mapimi, returned to Frontreras additional scalps and three men wounded."

Det kan förtydligas att "brained" alltså är en lättsam term för att slå ihjäl medelst slag mot huvudet. Utan att för/döma redogör Chamberlain sakligt (eller ska jag säga eufemistiskt?) för hur hans kamrater mördar och skalperar oskyldiga människor, kidnappar och gruppvåldtar två kvinnor, och sen dödar kvinnorna "to prevent all unpleasant discovery" - för att de inte ska kunna vittna om vad de blivit utsatta för. Veritabelt IS-beteende.

***

Det som är speciellt med Chamberlains bok är att den tar så lätt på våldet. Boken är ett lättsam redogörelse för författarens äventyrliga ungdom, inte en uppgörelse med vad han - eller hans kumpaner - möjligen gjort sig skyldig till. Episoder som den ovan har nedtecknats och förevisats vänner och släktingar, och liksom Chamberlain blev erotiskt flugpapper för Bostons kyrkflickor efter att han knockat en man på gatan verkar hans äventyrliga ungdom om något ha bidragit till hans roll och status som en uppburen societetsman under senare delen av hans liv. Med en modern moralisk kompass anno 2026 framstår det hela som mycket brutalt och absurt.

Med tanke på de uppenbara etiska och moraliska dimensionerna av McCarthys författarskap, såsom i The Road, kan vi lätt tänka oss att han fastnade för Chamberlains i våra ögon mystiskt avslappnade förhållningssätt till morbida erkännanden om ungdomliga försyndelser. 1800-talet var trots allt inte vikingatiden, och vi förväntar oss nog kanske lite högre etisk svansföring från kristna 1800-talsamerikaner.

Eller gör vi inte det? Förintelsen är en tydlig brytpunkt i vår kollektiva moraluppfattning. Många folkmord har begåtts genom historien, men plötsligt blev vi alla mycket chockade och berörda över de fasor som nazisterna förorsakade i sitt industriella mördande av judar och andra minoriteter. Förvisso går oss vissa andra folk- och massmord förbi, såsom turkarnas på armenier, eller kanske dagens pågående massmord i Sudan, Syrien och Iran, men någonting verkar ändå ha hänt sedan Chamberlains tid. Det var rätt sent under 1900-talet som populärkulturen omkodade myten om Västern och de våldsamheter som - ofta storskaligt - begicks mot ursprungsbefolkningarna famously known as indianer. På Chamberlains tid var det säkert rätt läckert att taga av daga en eller ett par "red niggers." Oklart om massmord på mexikaner, våldtäkter, kidnappningar och urskillningslöst mördande av kvinnor och barn också kvalificerade sig som heroiska dåd eller i alla fall spännande ungdomliga misstag. Om man ska gå på Chamberlains förhållningssätt, så "ja".

Någonstans på vägen verkar kulturen ha ålagt oss ett mer kollektivt ansvar för missdåd som de Chamberlain beskriver. Episoden som citeras ovan förövas ju faktiskt inte av honom utan av hans kumpaner (enligt hur han beskriver händelseförloppet). Kanske ska vi förstå det som att han trots allt tittar snett på dåden i sig. Det verkar dock inte hindra honom att sedan rida vidare med detta glada gäng, mot nya äventyr (och mord, skalperingar och våldtäkter).

***

Hur som helst. Det allra mest fasansfulla med Chamberlains memoarer är - trumvirvel - det följande. Judge Holden, denna episka och fruktansvärda karaktär, har funnits på riktigt.

"The second in command, now left in charge of the camp, was a man of gigantic size called "Judge" Holden of Texas. Who or what he was no one knew but a cooler blooded villain never went unhung; he stood six feet six in his moccasins, had a large fleshy frame, a dull tallow colored face destitute of hair and all expression. His desires was blood and women, and terrible stories were circulated in camp of horrid crimes committed by him when bearing another name, in the Cherokee nation and Texas; and before we left Frontreras a little girl of ten years was found in the chapperal, foully violated and murdered. The mark of a huge hand on her little throat pointed him out as the ravisher as no other man had such a hand, but though all suspected, no one charged him with the crime.

Holden was by far the best educated man in northern Mexico; he conversed with all in their own language, spoke in several Indian lingos, at a fandango would take the Harp or Guitar from the hands of the musicians and charm all with his wonderful performance, and out-waltz any poblana of the ball. He was "plum centre" with rifle or reyolver, a daring horseman, acquainted with the nature of all the strange plants and their botanical names, great in Geology and Mineralogy, in short another Admirable [här tar sidan slut och jag orkar inte kopiera mer text...]"

Cormac har bara tagit karaktären rakt av (inklusive det faktum att domaren förefaller våldta och mörda barn)! Om du läst Blood Meridian bör detta sända en mycket kall kår längs din ryggrad. Återigen igen ger Chamberlain prov på en väldigt avgränsad moraltillämpning, ety denna starka misstanke om barnamord inte hindrar honom att slå följe med Holden och spendera månget äventyr i hans sällskap.

(6'6'' motsvarar förresten 198 cm, vilket var ännu längre på 1850-talet då genomsnittslängden verkar ha varit 168 cm jämfört med dagens 177.)

En vanligt förekommande analys av Cormac McCarthys version av Judge Holden är att han representerar någon slags Dark Enlightenment där upplysningsidéer leder till katalogisering och utplåning av världen. Återkommande håller han på att rita av intressanta naturfenomen för att sedan förstöra dem, och han lyckas förena ett intresse och en kunskap gällande indianfolken med en blodtörst och en förmåga att utplåna dem. Han gör också vissa yttranden om att saker som han inte kan äga måste förstöras, t.ex.: "The freedom of birds is an insult to me. I'd have them all in zoos".

***

En intressant detalj i Chamberlains beskrivning av Holden är att han visserligen utmålar domaren som ytterst kunnig, men ändå felbar i det att han inte förhåller sig bokstavstroget till Bibelns dateringar av världen. Text-scannings-AI:n kunde inte ta den här snea bilden så ni får läsa i bildformat:

***

Precis som den osannolika karaktären Judge Holden är även händelseförloppet i Blood Meridian väldigt nära baserat på Chamberlains memoarer. Jag nämnde ovan passagen när Glanton-gänget tar kontroll över ett färjeläger för att systematiskt råna resenärer. Såhär framställs det av Chamberlain:

"Glanton and Holden, after we made camp, had a long conference together, and from Holden's earnest manner I was sure some new devilish scheme was on foot. Next morning Glanton unfolded his plans. He told us that this ferry was our "El Dorado, our gold mine," the gate to California, and he proposed to seize it, kill the Indians if they objected, capture the young girls for wives &c. A few of us opposed the diabolical scheme, but the measure was carried by an overwhelming majority and the plan organized to make it a success.

During the day our camp swarmed with Yumas, and at a signal from Glanton the two boats and nine of the prettiest girls were secured. The Indians being unarmed fled without resistance, and Glanton's coup d'etat was a decided success. The poor captive girls, who seemed to expect death, were tied hand and foot and placed under a guard, and all the rest went to work to build a fort on the summit of an isolated hill near the ferrv. The ground was covered with loose stones of irregular shape, and with men working for their lives it did not require much time to erect a circular wall, capable of holding our entire party and well constructed for defense against any weapons such as the Yumas possessed. We named it Fort Defiance."

Fort Defiance. "Fort Trots." Det känns äckligt och fel att detta gäng av mördare och våldtäktsmän döper sitt tjuvnäste till det. Det är lite som om IS skulle döpa sitt base-camp till "Fort Motståndsrörelse" eller något sådant.

Men Du, i arbetslivet, som slavar vid ditt skrivbord. Den bloggtext du nu läser är en käpp i ditt ekorrhjul. Att du tar del av denna kuriosa, det är trots det. Ärligt, hederligt trots mot maskinen.

Väl bekomme.

Högergökar, vänsterlökar, och ragnarökar

Det här gamla SSC-inlägget ger lite "oj det där hade visst någon annan tänkt på förut"-känsla vad gäller teorin om att vi rör oss mot en ny medeltid. Sammanfattningsvis:

"My hypothesis is that rightism is what happens when you’re optimizing for surviving an unsafe environment, leftism is what happens when you’re optimized for thriving in a safe environment."

SSC-Scott gör en riktigt bra poäng med sitt zombie-apokalyps-exempel: När det är zombieapokalyps så optimerar vi för konservativa värderingar, inklusive beväpning och gruppsammanhållning.

(Relaterat: Döda ödla; the pie; nollsummevänstern; Snyder syntetiserar allt; socialismen är kapitalismens räddning; mödolönen och poesin; evinnerlig utveckling; malthus; spret i förtret; rörlighet och jämlikhet; livegenskap är framtiden; slaveri; lönetaket under 1300-talet; gött stoff avseende livegenskap; den tredje glesbygdsranten; prediktioner del 2 samt uppföljning av prediktioner del 2 samt förtidig uppföljning; P&P-uppföljning; slutfikat; självskademysticism; gammal debatt.)

***

Det kan vara värt att noter att den värsta massdöden på jorden inte var när dinosaurierna dog ut.

Inte värsta massdöden.

Nej, den värsta massdöden var innan dinosaurierna, i slutet på Perm. Och vet du vad - det var inte (bara) en meteorit eller något sådant deus ex machina-artat. Nixan pixan. Det var gammal hederlig global warming.

Wikipedia berättar:

"It is the Earth's most severe known extinction event, with up to 96% of all marine species and 70% of terrestrial vertebrate species becoming extinct. It is the only known mass extinction of insects. Some 57% of all families and 83% of all genera became extinct. Because so much biodiversity was lost, the recovery of life on Earth took significantly longer than after any other extinction event, possibly up to 10 million years."

Tjohej!

"Suggested mechanisms [...] include one or more large meteor impact events, massive volcanism such as that of the Siberian Traps, and the ensuing coal or gas fires and explosions, and a runaway greenhouse effect triggered by sudden release of methane from the sea floor due to methane clathrate dissociation according to the clathrate gun hypothesis or methane-producing microbes known as methanogens. Possible contributing gradual changes include sea-level change, increasing anoxia, increasing aridity, and a shift in ocean circulation driven by climate change."

Alltså, ungefär att ett antal händelser satte igång irreversibla ekologiska katastrofer av typen tundran smälter och havsbottnarna släpper ifrån sig metangas. Precis exakt som med vår egna globala uppvärmning!

(Relaterat: Att ropa "att ropa varg"; klimatkrig.)

***

Jag kan föreställa mig att den historiskt ovanliga thriving-/plussummesituation som rått under 1900-talet, och som kanske kan ses som den strukturella förklaringen till så mycket vänsterideologi och plussummebeteende, till stor del förmodligen är fram-dopad iom. förbränning av fossila bränsle. Vi har kunnat gratispumpa för entropi ett tag, eftersom vi hittat teknologier för att plocka upp naturgas, olja och kol som vi kan elda. Fossildriven tillväxt, liksom.

När vi nu verkar nå vägs ände, så hamnar vi förmodligen i ett massutdöende som kommer ta tio miljoner år för livet på jorden att återhämta sig ifrån. Mänskligheten kommer med rätt stor sannolikhet dö ut helt, eller bli marginella, nattaktiva primater som gömmer sig i små jordhålor - allt medan mäktiga marina giraffer sticker upp sina graciösa svanhalsar ur den myckna havsytan. (Polerna har ju smält, om ni inte fattade det...)

Med domedagen i åtanke är de politiska implikationerna i början på själva massdöende-episoden av marginellt intresse. Dock är det ofta det marginella som intresserar mig, så here goes nothing:

Hur jävla nollsumme-slaktigt kommer det inte bli när global warming-massdöden blir ett lite mer faktiskt faktum? All plussummepolitik kommer att ses som en historisk parentes i slutet på antropocen.

Jag antar att detta får gälla som min prediktion för 2018:

Ragnarök, enligt nån som tydligen var där.

***

Som inlägget Nollsummevänstern är menat att förmedla finns det emellertid apokalyptiska tendenser även i vänstern. En mer intressant distinktion än höger/vänster är således kanske nollsumme/plussumme. Där socialdemokratin är plussumme, dvs. samarbetsinriktat, medan kommunismen är nollsumme, dvs. konfliktinriktat. (Cirkelslutning! Yes.)

SSC skriver också om vänstern, dvs. thriving-fältet i matrisen. Och satan anamma om det inte passar rätt bra in i Antropofagis tidigare narrativ kring post-nihilismen:

"When people are no longer constrained by reality, they spend most of their energy in signaling games. This is why rich people build ever-bigger yachts and fret over the parties they throw and who got invited where. It’s why heirs and heiresses so often become patrons of the art, or donors to major charities. Once you’ve got enough money, the next thing you need is status, and signaling is the way to get it.

So the people of this final utopia will be obsessed with looking good. They will become moralists, and try to prove themselves more virtuous than their neighbors. Their sophistication will gradually increase as each tries to establish themselves as a critic, as tasteful, as a member of an aristocracy that can no longer be defined in terms of money. They will become conniving, figuring out ways to raise their own social status at their neighbors’ expense. Or they will devolve into a host of competing subcultures, united only by their pride in their defiance of a 'norm' which is quickly ceasing to exist."

The flipside med Ragnarök blir således att färre och färre kommer att ägna sig åt signaling games - så min andra prediktion för 2018 är att de av er som fortfarande använder Facebook kommer att få något mindre störig feed, när era SJW-kompisar slutar posta Dagens ETC-krönikor.

Hm... Vid närmare eftertanke känns det som en lite klen tröst. Och att det borde finnas ett bättre sätt att hantera sociala medier än att implementera världens undergång.

(Relaterat: Enkätsvar; post-nihilism i rapp-Sverige; o-originellt.)

***

SSC:s thrive-survive-teori passar även med klassiska The Spirit-level-förklaringen på varför ojämlika samhällen är sämre. SSC igen:

"Another example, more clearly neurological, is the tendency of children who grow up in broken homes to have poor life outcomes. Although this was originally just interpreted as 'damage', an equally valid theory is that the brain seeks out information on what kind of society it lives in – one based on love and trust, or one based on violence and mistrust – and then activates the appropriate coping strategy. If child abuse or something makes the brain conclude we live in a violence and mistrust society, it alters its neural architecture to be violent and mistrustful – and hence dooms itself to future bad outcomes.

It seems broadly plausible that there could be one of these switches for something like 'social stability'. If the brain finds itself in a stable environment where everything is abundant, it sort of lowers the mental threat level and concludes that everything will always be okay and its job is to enjoy itself and win signaling games. If it finds itself in an environment of scarcity, it will raise the mental threat level and set its job to 'survive at any cost'.

What would toggle this switch? My guess is that genetics plays a very large role in setting the threshold (explaining why party affiliation is highly heritable) and that a lot of the remainder is implicit messages we get in childhood from our parents, school, church, et cetera. Actual rational argument and post-childhood life experiences make up the last few percent of variation."

The Spirit-level argumenterar i runda slängar så, att barn som växer upp i mer kompetitativa samhällen blir mer konfliktorienterade, medan barn som växer upp i jämlika samhällen blir mer samarbetsinriktade.

De postulerar således kausal riktning. Jag hänger med på den en en bit, men inte riktigt hela vägen. Antropofagi menar ju inte bara att jämlikhet leder till bättre samhällen - utan även att bättre samhällen leder till jämlikhet. Eller, som SSC också poängterar, att:

"Leftism wins over time because technology advances over time which means societies become more secure and abundant over time.

As a decent natural experiment, take the Fall of Rome. Both Greece and Rome were relatively leftist, with freedom of religion, democratic-republican governments, weak gender norms, minimal family values, and a high emphasis on education and abstract ideas. After the Fall of Rome, when Europe was set back technologically into a Dark Age, rightism returned with a vengeance. People became incredibly religious, militant, pragmatic, and provincial, and the government switched to an ad hoc and extremely hierarchical feudalism. This era of conservativism ended only when society reached the same level of technology and organization as the Greeks and Romans. So it’s not that cultures become more leftist over time, it’s that leftism varies with social and economic security."

(Relaterat: Lutande trendlinjer; allas lika värde; en gång till om allas lika värde; ekonomisk jämlikhet och tillit; SchäsLong del 13; mångfald utan jämlikhet; slaveri; prediktioner 2017, del 2; socialismen är kapitalismens räddning;var?; ett bra argument; terminalt värde?; sammanfattning.)

***

SSC-argumentationen passar även som handen i handsken på Antropofagis försök att förena GAL- respektive TAN-värderingar, och om att vänster-värderingar är cooperate i plussummesituation, medan högervärderingar är Överlev i Nollsummespel. Ja, det är ju faktiskt exakt detta som Antropofagi respektive SSC hävdar. SSC:

"Both rightists and leftists will find much to like in this idea. The rightists will ask: 'So you mean that rightism is optimized for survival and effectiveness, and leftism is optimized for hedonism and signaling games?' And I will mostly endorse this conclusion.

On the other hand, the leftists will ask: 'So you mean rightism is optimized for tiny unstable bands facing a hostile wilderness, and leftism is optimized for secure, technologically advanced societies like the ones we are actually in?' And this conclusion, too, I will mostly endorse."

Antropofagi å sin sida har önskat att

"[k]onservativa ska erkänna att det kan vara mycket bra att frångå den naturgivna moralen, eftersom den bland annat oreglerad leder till våld och hederskultur. Men också att icke-konservativa ska sluta nonchalera den psykologiska kostnad som Freud beskriver."

Detta utifrån perspektivet att icke-konservativ moral bygger på cooperation, dvs. att vi inordnar oss (och kanske ibland vantrivs i) kulturen. Men cooperation är bara en acceptabel strategi i plussummesituation - konservativa optimerar för lite tuffare tider, där en måste mörda för brödfödan.

(Relaterat: Sverige är en subkultur; naturligt eller icke; men framförallt; GAL-TAN-synkronisering och sexualkultur; SchäsLong del 14)

***

"Det börjar med avskogning, ah troligen, och det slutar med kannibalism", rappade Anonym Internetz-rappare. Samt, "dyk i den sista kanoten från Påskön och paddla ditt as, tills du strandar och bara har andra som mat! [...] när sista trädet faller, undrar vi plötsligt var veden e', när det bara blir pannkaka man då rannsakar du kanske ditt leverne!"

Det hela refererar naturligtvis till Jared Diamonds feta lunta Collapse. Diamonds tes är väl i korta drag att det varken var belgarnas eller världssamfundets fel att det blev folkmord i Rwanda. Diamond beskriver nämligen strukturella faktorer som bestämmer samhälleligt sönderfall - i Rwandas fall underskott på brukbar jord. I Romarriket och många andra imperiers fall ekologisk kris i form av avskogning.

Grönländska vikingabosättningarna blev för kalla och alla svalt. Påsköns innevånare högg ner alla träd.

Ekologisk katastrof kan drivas av externa faktorer, eller av överexploatering av resurser - eller inte sällan av en kombination.

Verkar det bekant?

Världen är vår Påskö. Varför bygger vi inga kanoter?

(Relaterat: Snyder syntetiserar allt; mista' magista'; vi från Bjuv; ärligt känd civilisationskritik; måndagsrant om bönder.)

***

The Road, boken och filmen, handlar väl exakt om detta. Dels att människor börjar äta upp varandra, men framförallt om det är möjligt att bibehålla thrive-värderingar i en survive-miljö. Efter en diffus ekologisk katastrof.

Se filmen och läs boken. Storartade fall av kultur.

***

Det intressanta med den här tolkningen av GAL-TAN/thrive-survive-moral, är att det finns många olika konkurrerande värderingsströmningar i samma samhälle. Dvs., samma nivåer av välstånd verkar kunna ge olika människor olika värderingar.

Peniafobi-argumentet pekar på att risk för scarcity kan ge värderingskantring åt survive-hållet. Det kan också vara så att olika grupper i samhället har olika mängd välstånd, och således har helt olika värderingsdrivande strukturer som påverkar dem.

Ojämlikhet har jag försökt beskriva som en situation där människor intresseöverlapp är för litet. Då väljer folk defect, istället för cooperate, och potentiella samordningsvinster går förlorade. Jämlikhet är materiell operationalisering av "allas lika värde", vilket är en cooperate-gynnande miljö. (Det kan emellertid uppstå samordningproblem ändå - SSC om Moloch är en måste-läsning. Moloch verkar handla om att vi misslyckas med att utvinna potentiella samordningsvinster.)

Sammantaget kanske vi kan säga att det finns situationer av excess resources (överflöd) då intresseöverlappet är stort, och samordningen sannolik. Samordningsvinster ger mer välstånd, och vi ser en god spiral. Eftersom överlappet är stort, är det optimalt att tillämpa samordningsgynnande värderingar. Dvs., värt att vantrivas i kulturen.

När det finns scarce resources (knapphet) är det däremot optimalt att se till de egna intressena - det finns inte så många situationer som går att extrahera samordningsvinter ur. Vi befinner oss i ett nollsummespel.

Man kan så klart defecta i ett plussummespel också - men man kan inte med byxorna i behåll cooperate:a i ett nollsummespel. Att defecta i plussummespel kan vara förklarligt, om kompromissen är för dålig, dvs. ligger utanför det "terapeutiska" eller acceptabla intervall, där samordningsvinsten för en själv är större än kostnaden för kompromissen.

(Relaterat: Schelling-punkter; for the record; koordinering, kultur och kategorier; vi möts vid vägskälet; clown och stout; SSSSC; Zamjatin.)

***

Så avslutar vi med en banger. Efter katastrofen är vi alla libertarianer, tror vi - men egentligen kommer vi att vara reaktionära!

Samt en (delvis) inläggstitel-förklarande, parentetisk bild:

Göken!

Del 3: Omprövelsen

(Bakgrund: Del 0. Del 1. Del 1,5. Del 2.)

***

En grej med contrarian-tripletter är att det kan verka lite cirkulära. Eftersom en meta-contrarian säger emot en contrarian, hamnar denne i samma uppfattning som en vanlig level 0 dumsnut till medelsvenne. (Jämför konservativ/sofistikerat konservativ.)

En grej med en Nietzsche är att han ändå hade rätt. Och därmed är ad hominem-styled critique också rätt rätt. (Relaterat: Döda ödla; the pie; de gömda konnotationerna; nollsummevänstern; Nietzsche 1; Nietzsche 2; genusreaktioner.) Vi möts ju helt enkelt vid vägskälet.

En grej med evolutions-övertunga sannings-definitioner à la Jordan Petersson, är att jag fattar vad han menar om jag anstränger mig.

En grej med heder är att det finns en poäng med det.

Det verkar hela tiden som att saker är bättre-än-man-kan-tro-vid-första-anblicken approximationer av verkligheten.

***

Tillbaka till vetenskapsfilosofins själva nollpunkt. Här är vi nu återigen, citerandes cirkeldeltagare M:

"Vad som är vetenskapligt sant är inget annat än den för tillfället bästa teorin, oavsett vetenskap. Även vetenskaper som studerar de allra mest trögförändrade fenomenen i universum revideras ständigt. De flesta vetenskaper/kunskaper/studies bygger modeller som man hoppas ska vara bra på att förutsäga verkligheten och passa ihop med andra modeller som visar sig vara bra."

Yudkowsky ber oss låta våra beliefs pay rent in expectations. Kring hypoteser som sprutar ut korrekta prediktioner bildas vetenskapliga konsensus; likt blomblad slår de ut. För att sedan vissna och dö, skulle Kuhn och Lakatos hävda, i alla fall i vissa utvecklingsstadier.

Det kanske inte är så konstigt att det ofta blir mest rätt om vi bara röstar om det. Sanningen har en självreglerande mekanism, i någon mån; där sanningen är viktig, kostar det att blunda för den. (Jag tror att sanningen alltid är viktig, på någon sikt. Anonym Internetz-rappare:

"Behöver inte blunda för den... lever redan me' den/
sedan e' det sedan att se den i det man undersöker/
tappa underkäken.../
för du kan ju inte förutsätta att du ens vet vad du undrar över/
Källan e' sällan ett onsen, uz/
inte nonsens de'e' konsensus/
Varje steg bör ske omsorgsfullt/
och du kanske till och med bör gå nån sorts kurs/
Inte särskilt sannolikt att den är som du önskar/
fatta att minns du så finns det ju glömska, akta/
att glömma bedöma abstrakt vad du dömer är fakta/
kan andra betrakta som drömmar/
Besatta av status/
ontologisk sådan, de' blir svårt att sova/
om du e' lite logiskt hågad, och har snubblat på en epistemologisk fråga/")

Vi pratar om vetenskapliga teorier som de mest bästa givet nuvarande behov. Kolla på Newton vs. Einstein: Det är inte så att mekaniken är osann, det är mer det att den inte är tillräckligt bra. 

Är strängteorin, däremot, en annan sak? Dvs., är det så att Newton inte hade helt rätt men inte hade fel, men att strängteorin faktiskt hade fel?

Ja, alltså, saker kan ju vara helt fel. Men, det jag vill komma åt är:

Saker som verkar vara helt fel kan ge helt okej pröjs i förväntningar, ett tag.

***

Det verkar som att saker som vi inte tror är bra approximationer av sanningen, ändå kan vara det. Det verkar som att "fri vilja" t.ex. ändå har betalat sig med råge, även om det är en sjuk jävla idé.

Exakt vad strängteorin haft för produktiv output vet jag inte. Men det finns bergis en mängd synbart idiotiska religiösa bestämmelser, t.ex., som har varit nyttogörande. Att inte äta fläsk i varmt klimat kan vara klokt, även om det inte exakt är Allah som nedstigit från himlarna för att förkunna detta.

Alla måste fatta: Metaforisk sanning och allt det där. Socialförsäkring är fjädrar.

Sen behöver vi kanske inte trycka alltför hårt på nytto-faktorn i alla lägen. Väldigt mycket är ex post-rationaliseringar. T.ex. tycker alla att det är lugnt med städhjälp nu när det är billigt - före RUT var det fan skamligt att ha en annan kvinnas golvmopp mot parketten. Det jag menar är att det kanske helt enkelt var ont om fläsk, och att budet mot fläsk helt enkelt var en kognitiv dissonans-lösning/surt-sa-räven-om-rönnbären-strategi/adaptiv preferensformering för baconsugna beduiner. (Obs, denna förklaring verkar extremt långsökt i exakt denna specifika fråga, men ni fattar kanske jisten. Homosexualitet i fängelsemiljöer då?)

***

Okej, vart vill jag då komma med detta? Jo men, bland annat att det kan läge att uppdatera sina teorier ibland. Eftersom synbarligen dumma idéer en gång syntes vettiga, och kanske även hade vettig output i form av prediktioner, så kan idéer som du själv håller kära vara lika dumma som... tja, typ som kvinnlig omskärelse.

Vi kan säkert skilja på mekanik och strängteori. Men vi kanske inte alltid vet vilket som är vilket.

Falsifierbarheten är förmodligen central. Det är vår enda måttstock.

Antropofagi har tidigare skrivit en del om adult sex ratio (ASR), parental investment (PI), samt male-to-female breeding ratio (M2FBR). (Som sagt, bakgrund: Del 0. Del 1. Del 1,5. Del 2.)

Flera av de grundantaganden som figurerar i dessa anföranden måste nu rättas. De är, som tur är, falsifierbara. Och nu falsifieras de.

***

Too many men - the violence problem? är en mäktig artikel som ställer såväl sex ratio-diskussionen som mating trategy-antaganden à la Thornhill & Palmer på huvudet. (Det är rimligt att jag citerar mycket i det nedanstående, eftersom fulltexten finns bakom betalvägg.)

Att en male biased ASR (dvs. ett överskott av män) skulle leda till mer våld och negativa sociala utfall, är en sk. "sanning". Frågan är emellertid empirisk, och empirin talar emot.

Så, vad med den intuitivt tilltalande teoretiska modellen som "förklarar" det synbarligen falska faktumet?

Modellen säger: Fler män jämfört med kvinnor ger större konkurrens, eftersom det är män som i allmänhet konkurrerar om kvinnor.

Den uppdaterade modellen, som passar den nya bilden av empirin, säger: Fler män jämfört med kvinnor gör män mer benägna att stadga sig. Ett överskott av kvinnor gör att män i allmänhet tillämpar en mer promiskuös mating strategy, vilket ger att män lever som ensamma, vandrande, våldsamma (supande?) prostator. Ojdå. Fallet Ryssland fanns visst där hela tiden att fucka med vår intuition. Så pinsamt.

Tittar man på mating competition så verkar detta kontraintuitivt nog korrelera negativt med male biased sex ratio.

"The association between the [variation in reproductive success] of males and the sex ratio of the mating pool is negative, which suggests that there is more mating competition among men in female-biased than in male-biased populations. "

Angående female surplus:

"[...] in societies with a surplus of women, men find themselves in demand and can leverage their scarcity, behaving promiscuously and offering little parental investment; whereas, when women are in short supply, marriage and a commitment to family are highly valued. A more recent example comes from Colombia, where high male mortality rates, yielding an abundance of women in some regions, are associated with decreased marriage rates and higher proportions of men in concurrent relationships. Cross-cultural research corroborates this pattern, revealing female-biased sex ratios associated with lower levels of male parental investment and higher rates of femaleheaded households. Indeed, when there are too many men, the nature of relationships change. For example, Angrist found that, among immigrants to the USA, high sex ratios had a large positive effect on the likelihood of female marriage and a large negative effect on female labor force participation; with men providing investment, women could avoid wage labor. In general, malebiased sex ratios are associated with a greater proportion of males being married, less promiscuity in both sexes, and greater conjugal stability, all of which might contribute to the lower [...] values [for [variation in reproductive success] for men."

Vidare (PI är "parental investment", ASR är "adult sex ratio", OSR är "operational sex ratio"):

"[...] the traditional PI model, especially in conjunction with Emlen and Oring, predicts that an abundance of males will lead to greater mating competition among males, whereas the newer model challenges this. It shows that, all things being equal (a sticky point to which we return), in male-biased populations males, at least those that have offspring, should be more committed to provisioning parental care compared with males in female-biased populations. In so far as mating and parental effort are not entirely compatible, which typically they are not, this suggests that, in populations with a male-biased ASR, we should generally see less male–male mate competition and more monogamy. Indeed, further models focusing specifically on competition show that, contrary to the intuitions drawn from Emlen and Oring, a male-biased OSR only accurately predicts intense sexual selection among males under a limited set of circumstances, most specifically where it is possible for one male to monopolize multiple mates (e.g., temporal ‘clumping’ of females arriving on a lek) and even then mate monopolization generally becomes more difficult when there are more competitors."

Efter denna genomgång av den evolutionära teoretiska bakgrunden, tittar författarna på empirin vad gäller våld och sex ratio/ASR:

"We turn back now to our original concern: more men leading to more violence. Having dismantled one leg of this argument (a higher intensity of sexual selection in male-biased populations), how does the expectation of more violence in male-biased populations weather a systematic examination of the evidence? The results are varied [...], with equal numbers of studies finding either higher or lower rates of violence and crime associated with male-biased sex ratios. Why might this be? Although methodological differences have a role [...], what [en tabell över forskningsresultat från empiriska studier] reveals is thatthere is no simple pattern of violence in relation to sex ratio."

Varför?

"Given the variety of forms that mate acquisition strategies can take, it is inaccurate to assume that mating competition will necessarily involve violent behavior. Likewise, the causes of violent behavior can be unrelated to mating competition, as with mental illness, substance abuse, political uprisings, or anger management (such as ‘road rage’). Therefore, expectations of straightforward positive or negative associations between ‘violence’ and sex ratio are overly simplistic."

***

En annan tuff studie, som finns i fulltext, handlar om ASR i olika distrikt på Nordirland. Artikeln beaktar också olika socioekonomiska nivåer och utfall (SES), samt hur män respektive kvinnor migrerar mellan olika disktrikt givet befolkningens sammansättning. Artikeln har bäring inte minst för resonemangen om barnlöshet och reproductive strategies för män som inte har så högt mating value.

"Results from our logistic regression models based on migration data within Northern Ireland show that women were significantly more likely to out-migrate from certain types of areas and that this impacted the ASR. Overall, 51.8% of women out-migrated from their ward at least once during the study period, compared to 47.6% of men. Women were more likely than men to leave rural areas, areas with higher ward-level deprivation, areas with lower population density and areas with a male-biased sex ratio [...] Women were most likely to migrate if never married, whereas men were most likely to migrate when separated or divorced [...] . Lastly, we examined the degree of ASR skew of the wards individuals migrated to. Women who moved from male-biased areas to female-biased areas were more likely to migrate to a more strongly female-biased area than men [...]."

Även:

" Sex-biased migration patterns were the root cause of the variation in ASR in our population; women were more likely to migrate from areas that were scarcely populated and deprived. As more detailed data from a range of populations are now being deployed, the question of how stable ASRs are is starting to be investigated. Incorporating not only the absolute level of the ASR but also its variation over time could be important; the unpredictability of finding a mate might influence behaviour differently from a situation in which individuals can make a reliable ‘forecast’ of their chances. In populations where individuals have multiple options for employment and residence and the geographical distances between rural villages (often male-biased) and cities (often female-biased) are small, as in Northern Ireland, men might eschew mate scarcity by following women who move to urban areas for education or employment. Whether this is a strategy men pursue might depend on how skewed the ASRs are and the economic opportunities men have in different types of areas."

Och angående mating value och mating strategies (årigen är SES socioekonomi):

"Nevertheless, it was somewhat surprising that highly educated women, who might find it easier than women with lower education to find a partner willing to commit, were not cohabiting with a partner to a higher extent than what was observed. One explanation might be that a high SES woman might not necessarily be the first choice for a man in a female-biased area, as he might struggle to meet her higher demands on investment. How satisfied individuals are in their relationship is not only affected by how well their mate fulfils their mate preference but also by the discrepancy in mate value between themselves and their partner. Thus, rather than lowering their demands, high SES women might favour a strategy where they delay family formation until a higher-quality mate is around and in the meantime focus on their career. This resonates with some experimental evidence that when women are exposed to cues of a femalebiased sex ratio, they are more likely to prefer career investments over family formation and evidence that birth rates of the over 30s are higher in affluent female-biased wards whereas birth rates at younger ages are higher in deprived female-biased wards in England and Wales."

Det skulle naturligtvis vara grymt intressant att känna till motsvarande mönster i Sverige, sett till ASR nationellt och lokalt - sett till nationella migrationsmönster och dessas sex ratio - samt sett till male respektive female reproductive success och mating strategies.

Eftersom vi är adaption executors - inte fitness maximizers - så kan det vara rimligt att förvänta sig att män i vissa sammanhang (som det verkar female biased ASR) tillgriper reproduktiva strategier (som t.ex. promiskuitet) som i the ancestral environment skulle kulla yielda viss reproduktiv success, men som idag - med preventivmedel och abort - icke ger samma framgång. Men, i glesbygden, där män med lägre mating value framförallt lever, borde reproduktiv strategi vara mer konservativ, dvs. män i glesbygden - där jag gissar att ASR är male biased pga. utmigration av kvinnor - borde vilja gifta sig oftare än män "i stan". Men, detta inte nödvändigtvis med "kvinnor i stan", utan helst med kvinnor med liknande mating value - och vice versa gissar jag att kvinnorna oftare vill stadga sig med personer med högre mating value, vilket Boschini et al indikerar i sin artikel i Ekonomisk Debatt.

Antropofagi har naturligtvis gjort sin vilja känd för Akademien, som svarar:

"Hej [Antropofagi], 

Vad roligt att du fann vår studie intressant. Det är verkligen ett spännande ämne med könskvoter och breeding ratios, och ett med hög relevans på diverse utfall.

Jag har inte jobbat med svensk data hittills så kan inte svara på [dina frågor] än, men min forskningsplan de närmaste åren ämnar jag göra just detta. Då får vi förhoppningsvis svar på flera av de frågor du tar upp, som t.ex. [om/hur] flyttmönster skiljer sig mellan men och kvinnor, och huruvida de resurssvaga männen (som vi vet har svårare att få långsiktiga relationer) blir de som drabbas hårdast när kvoterna är ojämna på lokal nivå. Det finns också en hållning som [innebär] att the "mating market" numera är global, och att lokala geografin spelar mindre roll, men det kan hända att detta varierar mellan grupper, med segregation etc. Förhoppningsvis kommer framtiden att utvisa hur detta ser ut i en svensk kontext. Watch this space! 

Mvh, 

Caroline Uggla
Post-doctoral researcher
Stockholm University Demography Unit (SUDA)
[dvs. en av författarna till denna studie]"

***

Det finns anledning att ompröva såväl bilden av hur verkligheten är beskaffad rent empiriskt - male biased ASR verkar inte medföra mer våld. Det finns även anledning att ompröva de förment "intuitiva", "tautologiska" och "självklara" antaganden som t.ex. förs fram av Palmer & Thornhill, kopplat till mating strategies och PI.

Det finns anledning att förstå att varje paradigm verkar bra från insidan, men nog så jävla dumt när det faller i bitar omkring en.

Till skillnad från homo sapiens x varanus komodoensis är vi icke stagnanta till naturen. Vi har ännu inte byggt oss själva så.

Våra nya, uppdaterade teorier kommer att betala nya, fina räntor i förväntningar och prediktioner. Så som de gamla en gång gjorde.

Detta är inte egentligen relativism. För riktningen är klar - det blir bara bättre. Det är bara det att det inte finns något slut.

Evinnerlig utveckling.

***

En teori är lite som den där Escher-tavlan som är lite som Gödels teorem. när vi ringlar oss in med mitten saknas det alltid en pixel. Inne i den tomma pixeln finns en ny teori, och vi ringlar oss vidare inåt.

Empirin håller oss i handen. Om vi släpper dess hand, så går vi vilse - så tappar vi kursen på den evigt vita pixeln i mitten av tavlan. Då kanske vi hamnar åt helvete.

Men vi kan erkänna att varje tidigare position, som fortfarande följde empirins ledsagade rutt, ändock hade poänger.

Mekaniken höll i handen. Relativitetsteorin. Jag är inte tillräckligt mycket fysiker (dvs. inte alls öht. fysiker) för att avgöra huruvida strängteorin var en vilsegången stackare i mardrömsmörkret.

***

Nästa virvel in i tavlan vet du ingenting om idag.

Den kan förvåna dig.

Men... En grej med contrarian-tripletter är att det kan verka lite cirkulära.

Emedan du virvlar inåt i tavlan kan du få en ökad förståelse för dina tidigare positioner.

Och de socialt betingade ståndpunkterna kan fluktuera längs den inåtvirvlande axeln.

Även omprövelsen kan omprövas. Ty virveln är självreferentiell. Resan genom lådorna en labyrint som kan bjuda på nya perspektiv på tidigare lådor.

Din käpp i ekorrhjulet - Lyells återupprättelse, och kanske Youngs

1800-tals-geologen Charles Lyell gjordes till åtlöje av sin samtid. Antropofagi återvänder till sin bloggpostföljetong Din käpp i ekorrhjulet, i syfte att ge Lyell upprättelse.

***

En man kanske går på ett Naturhistoriska Riksmuseum med sin tvååriga son. De kanske hakar på en guidad tur, mest för att tvååringen tycker att det fascinerande att guiden har röda kläder. (I Stockholm, där dessa individer kanske bor, har alla svarta kläder.) Guideturen kanske stannar till vid en mäktig fossil:

Såhär kanske fossilen såg ut. Om en ska tro presentationen på Naturhistoriska riksmuseets hemsida.

Guiden kanske berättar att fossilen föreställer det som på folkspråk kallas en fisködla, dvs. vad vi i intelligentian refererar till som ichtyosaurus. Guiden kanske berättar att fisködlan var en havslevande reptil, som till sin form var snarlik dagens marina däggdjur, med skillnaden att fisködlans stjärtfena slog i sidled istället för i höjdled, dvs. paddlade horisontellt istället för vertikalt. Således mer lik en haj än en delfin just i detta avseende.

Guiden kanske också berättar att fisködlan hade feta bensköldar kring ögonen, som kunde stängas för att skydda mot trycket när fisködlan dök ner i djuphavet för att fånga bläckfiskar och andra fisködlor.

***

Ichtyosaurus upptäcktes i slutet av 1600-talet. Den första kända avbildningen härrör från 1699. Man trodde då att det rörde sig om någon slags fisk, vilken en ju kan förstå. Det första kompletta skelettet verkar ha samlats ihop i början på 1800-talet. Bilden nedan är från 1824.

1800-talsfolket visste inte riktigt hur de skulle klassificera det mäktiga marina djuret. Man insåg att element av skelettet var reptillika, men anatomin överlag var fisklik. En hypotes som lyftes var att exemplaret representerade en övergång mellan fiskar och reptiler inom den religiösa hierarkin Scala naturae. Gud är översta djuret i denna skala. Nedanför henom har vi änglar, stjärnor, kungar, vanligt folk, vilda djur, etcetera i en fallande skala.

(I växtsegmentet av Scala naturae är svampar längst ner, vilket är intressent givet Road to Eulyses-teorin om mykofila och mykofoba kulturer, och konspirationsteorin om att äpplet i edens lustgård egentligen var en hallucinogen svamp som kristendomen var tvungen att tabu-isera för att skapa ett monopol på spirituella upplevelser.)

Eftersom 1800-talet var cirkusens och djurparkernas och dylika koloniala jippons glada dagar, fanns både organisation och publik för att förevisa de funna fossilen. Fisködlan rönte stor uppmärksamhet. Mest kittlande var det att tänka sig att den inte var utdöd, en uppfattning som den presbyterianska pastorn George Young stod för.

Geologen Charles Lyell menade även att fisködlan förmodligen var utdöd, men nog skulle återuppstå, (eftersom jorden var evig). Denna uppfattning ansågs i samtiden komisk, vilket gav upphov till karikatyrer:

Lyell, din löjlige jävel. Vi skrattar till vi gråter. Nej förresten. Vi skrattar tills du gråter.

***

Fisködlans evolutionära ursprung har varit omstritt även i modern tid. SVT Nyheter rapporterar emellertid om att "den felande länken" påträffats:

"Den sedan länge utdöda ichthyosaurien var ett vattenlevande kräldjur som levde under jura-perioden och tillhörde gruppen fisködlor. Den var en sorts reptil motsvarighet till vår tids delfiner med samma långa nosar och avlånga kropp. Forskarna har vetat att landlevande kräldjur någon gång utvecklades mot att bli vattenlevande, men man hittade aldrig de tidigaste arterna som tog initiativet till att krypa ner i vattnet. Men nu verkar forskare ha hittat ett fossil som har tillhört en tidigare och mer primitiv variant av ichthyosaurien och som verkar vara den länk mellan land- och vattenlevande djur som man så länge saknat.

Fynden, som gjordes i Kina av forskaren Da-Yong Jian och hans kollegor, presenterades i veckans nummer av tidskriften Nature. Den nyupptäckta arten, som forskarna kallar Cartorhynchus lenticarpus, tros ha levt för ungefär 248 miljoner år sedan, under epoken Trias. Cartorhynchus var ungefär 40 cm lång och hade stora sälliknande fenor med vilka den kunde ta sig runt på land men även simma i vatten.

/.../

'Det här är en väldigt viktig upptäckt. Tidigare trodde man att fisködlorna var ett helt eget släkte men de här resultaten bevisar att de faktiskt tillhör samma grupp som de kräldjur vi har idag, som krokodiler och ormar. Dessutom bekräftar det att själva gruppen fisködlor har utvecklats i det hav som på den tiden täckte Kina' säger" Thomas Mörs, försteintendent på Naturhistoriska Riksmuseet.

Fisködlan har således krälat ner från land, liksom våra tiders marina däggdjur.

(Här kan noteras att gruppen marina däggsdjur är polyfyletisk, vilket innebär att dagens arter utvecklats parallellt. Dvs., flera olika arter har stigit ner i havet. T.ex. är sirendjuren närmare släkt med elefanterna än med sälarna. Av dessa utvecklingslinjer är några idag utdöda. Vi minns med sorg de flodhästliknande desmostylia och de marina björnarna kolponomos.)

Förutom nedkrälande från land delar fisködlan en annan egenskap med de marina däggdjuren. De är många och olika långa. Shonisaurus sikanniensis verkar har varit den största, och blev över tjugo meter lång. Andra arter blev under en meter. Inte alla existerade samtidigt. De äldsta kända fynden är omkring 250 miljoner år gamla. De sista fisködlearterna tros ha dött ut för ca 90 miljoner år sedan. Ack tidens gilla gång.

***

Det mäkta mäktiga med ichtyosaurus är hur lika de är nämna marina däggdjur såsom delfiner och späckhuggare. Vi kan även konstatera att fisködlorna, till skillnad från andra reptiler, faktiskt födde levande ungar - likt de flesta däggdjur och t.ex. vissa hajar gör.

("Många tror att föda levande ungar är specifikt för däggdjur. Så är det inte. Det finns många hajar som föder levande ungar, och åtskilliga kräldjur, både ormar och ödlor. Dessutom finns det fem arter däggdjur vars ägg inte kläcks i samband med äggläggningen. Sålunda lägger de fem arterna av kloakdjur, som lever i Australien, på Tasmanien och på Nya Guinea, ägg, trots att de alltså är däggdjur.")

En kan ibland fråga sig om inte pingvinerna är nästa generations sälar eller sjölejon. På grund av sitt äggläggande hindras pingvinerna emellertid från att helt lämna landbacken. Det verkar vara ett svårt evolutionshopp att göra. (Fiskar och hajar som lägger ägg lägger en helt annan typ av ägg än vad fåglar gör. Vilket du redan vet om du duktigt äter din belugakaviar varje morgon.)

Fisködlorna gjorde dock hoppet och blev vivipara. Det som inga fåglar klarat, enligt forskningen.

("Birds constitute the only vertebrate class that is both rich in species number and exclusively oviparous. The puzzling abscence of avian viviparity /.../ is particularly striking in view of the high frequency with which viviparity has evolved in other vertebrate groups. /.../ The only non-avian class that lacks the live-bearing mode is the class Agnatha (lampreys and hagfish), whose few species also lack such prerequisites for viviparity as internal fertilization and a vascularized chamber for incubating the developing eggs. Both these features are present in birds.")

***

Tillbaka till Charles Lyell. Den moderna geologins pappa företog sig resor så vidsträckta som till Sverige och Danmark. Killen var fan all over the place! Lyell var kompis med Darwin, men hade inte mycket till övers för dennes evolutionsteori. Däremot anses Lyells egen utvecklingslära ha legat mycket nära Darwins. En man med något litet bakom pannbenet ändå. Dråpliga ichtyosaur-karikatyrer till trots.

Dråpliga karikatyrer eftersom att Lyell trodde att fisködlorna skulle återuppstå! Vilken dumhet, va?

***

Exempel på en nutida evolutionsbiolog är Stephen Jay Gould. I hans klassiska verk Eight little piggies (1993) skriver han:

"Ichtyosaurs are a group of marine reptiles with bodies so fishlike in external form that they have become the standard text-book example of 'convergence' - evolved sililarity from two very different starting Points as independent adaptive responses to a common wnvironment and mode of life (wings of birds and bats, eyes of squids and fishes). Ichtyosaurus are not closely related to dinosaurs, thought they arose at about the same time and became extinct before the great wipeout that ended the dinosaurs' reign som 65 million years ago.

/.../

In considering the convergence of ichtyosaur upon fish, we marvel most at the form and location of finns and paddles - the machinery of swimming and balancing. The fore and hind paddles are, perhaps, least remarkable, for ancestral structures are clearly present as front and back limbs of terrestrial forebears - and these can be modified, as whales and dolphins have done, to forms better suited for sculling than for walking. But the dorsal (back) and caudal (tail) finns are boggling in their precision of convergence with analogous structures in fishes. For the terrestrial ancestors of ichtyosaurs obviously possessed neither back nor tail fin, and ichtyosaurs therefore evolved these structures fram scratch - yet they occupy the position, and maintain the form, that hydrodynamic engineers deem optimal for propulsion and balance."

***

Fisködlans och de marina däggdjurens likheter är analoga, inte homologa. Homologi innebär att morfologiska eller genetiska egenskaper har samma ursprung. Vilket t.ex. de analoga strukturerna "vingar", hos fjärilar respektive fåglar, inte har. Det är själva ändamålsenligheten som står för likheten. Den optimala formen för ett syfte, utmejslat under ett evolutionärt tryck där den mest optimala DNA-molekylen förmår reproducera sig.

Lyell var kanske inte så jävla korkad ändå. Det visar sig att fisködlorna, till sin form, faktiskt mer eller mindre återuppstod. Optimal hydrodynamisk form. Föder levande ungar. Misstogs för fiskar. Det här är beskrivningar som passar väl in på både fisködlor och valar.

Föga anade Lyells samtid att han redan hade fått rätt, för sisådär 50 miljoner år sedan när den första marina däggdjursfamiljen gjorde sin nedstigning i böljorna.

***

Men om Chales Lyell hade rätt... Då kan väl den samtida George Young också ha haft det? Ni minns va; den presbyterianske pastorn som menade att fisködlorna inte var utdöda.

Lämningar av fisködlor har påträffats i norska fjordar. Exempel är janusaurus och palvennia. Och enligt Youngs teori så kanske de fortfarande är verksamma där nere i havsdjupen.

Det värsta med hela historien är väl att den norska besöksnäringsindustrin mörklagt sanningen i alla dessa år. För att inte skrämma bort badande turister, givetvis.