Among us

Jag börjar misstänka, nu i oscillationens tidevarv, att det finns ett grundläggande missförstånd i svensk kulturkrigs-debatt. Det rör begreppet "PK."

Fotografi från 2018.

När man lyssnar på sentida konvertiter som Cissi Wallin så pratar de om att "PK" är något positivt, som bara tillämpats väl rabiat. Som att "PK" betyder typ "anständighet" eller någon slags hänsynstagande - något i grunden trevlig som bara råkade gå till överdrift. Om detta är ens förståelse av begreppet måste debattmotståndarna ha varit ganska obegripliga när de hånade politisk korrekthet och skojade om PK-horor.

Jag tror dock inte att detta är den vedertagna förståelsen av begreppet. "PK" uppfanns i själva verket av Marxist-leninister under den ryska revolutionen, för att skilja på vad som är faktiskt korrekt och vad som är i linje med partiets uppfattning. Den ursprungliga betydelsen uttrycker alltså en extrem relativism relativt sanningen, men en extrem konformism relativt maktapparaten. 

Fingerat exempel: 

"Det finns mat så det räcker åt den ryska befolkningen!"

"Det finns det inte alls. Det är inte korrekt."

"Det är politiskt korrekt!"

Så tror jag också att de flesta förstår och använder begreppet. Vilket borde bli ganska förvirrande för woke:ister som tror att PK-debatt handlar om att vårda sitt språk eller visa hänsyn. Begreppet PK, i sin ursprungliga och vedertagna betydelse, handlar ju om att ljuga för att blidka makten. Givet en sådan definition är det underligt att någon (som inte är stalinist) kan ha en positiv inställning till fenomenet.

***

En välvillig tolkning av woke:isterna är då att de helt enkelt missuppfattat begreppet, och att kulturkriget till 70% är ett missförstånd. Det skulle dock också kunna vara så att striden egentligen står mellan relativister och realister. Om ens vetenskapsfilosofiska grundsyn är relativistisk, då blir PK i sin ursprungliga Marxist-leninistiska betydelse helt okontroversiellt. Huruvida något är faktiskt faktamässigt korrekt är en ickefråga - det enda som spelar någon roll är lojalitet till narrativet.

I så fall kanske konvertiterna inte är så konverterade ändå. Det som fick dem att begrava PK kanske inte alls var en nyupptäckt kärlek till sanningen, eller en faktiskt nyfikenhet på hur världen faktiskt är beskaffad. De kanske bara tyckte att det blev jobbigt att inte få säga vad de ville längre - att själva utsättas för stigmatisering, drev och censur. Många sentida konvertiter verkar ha den typen av historier - det var inte längre kul när man själv blev utsatt.

Identitetspolitiken äter sig själv, och snart vill ingen vara med där längre. Feminister blir uthängda för att de är vita, homosexuella för att de är cis. Ingen är tillräckligt rasifierad för att inte också vara lite, lite förtryckare i något sammanhang.

Om konvertiterna som hoppar av inte egentligen är botade från en defekt vetenskapsfilosofisk grundsyn, de kommer de vara lika skadliga ute i det fria. Lojaliteten till woke:ness är kanske inte sjukdomen utan symptomet. Och sjukdomen kanske finns kvar.

Värre ändå. Nu är de sjuka relativisterna inte längre en klart avgränsad skara inom identitär lås och bom. Nu är de ute i det fria, mitt ibland oss.

Mer invandring

Eftersom mer invandring är lösningen på fel invandring så borde Regeringen och Migrationsverket göra en 2013 och öppna gränserna för eventuella ukrainska flyktingar. PUT direkt till alla med en universitetsutbildning inom medicin och STEM.

Ukraina är inte riktigt Japan, men det är rätt mycket bättre än de länder som vi annars tar många asylinvandrare ifrån:

Bilden är naturligtvis mer komplicerad än så, och ukrainsk högre utbildning ska vara alldeles genomkorrumperad. Vi kanske kan gå på Världsbanken som skriver att "[i]n Ukraine, a child born today can only expect to achieve 63 percent of the productivity of a fully educated adult in optimal health. While this is above the average for countries of a similar level of economic development worldwide, it is below the average of Europe and Central Asia." Det är således inte en jätteproduktiv befolkning, men de verkar ändå överprestera sett till utvecklingsnivå vilket skulle kunna tyda på bra kulturella memes. Dessutom verkar man ha en bastant intellektuell tradition, vilket bådar gott.

Kulturellt verkar Ukraina ligga bra mycket närmare Sverige än vad typ Irak, Syrien och Somalia gör, i alla fall på axeln "traditionell<->sekulär/rationell." Samtidigt är avståndet långt på skalan "överlevnad<->självförverkligande." Lite mer survive än thrive i Ukraina således.

Låga tillitsnivåer också, vad det verkar, men bättre än Frankrike liksom:

Ukraina rankar 74 på HDI-skalan i världen, och innevånarna förväntas gå 15 år i skolan vilket låter som en svensk nivå. Läskunnigheten är också 100% vilket överträffar kända migrantländer så som Somalia. Vidare rankar Ukraina plats 57 på IQ-listan, jämfört med förstaplats för Japan, trettioförstaplats för Sverige, sextioförstaplats för Irak, och hundrasjuttiotredjeplats för Somalia.

Kan inte någon räkna på om inte det här kunde ta udden av all den dumhet som importerats från ännu sämre länder?

Slutet gott, allting gott

Världsläget känns lite dystert just nu, så låt oss hitta på en möjlig utväg ur det här eländet.

Det finns en livskraftig (om än splittrad) opposition i Ryssland. Bara det att den har kvästs helt drakoniskt under senare år. Vanligen slås den ryska civilbefolkningens protester ner av ett enigt våldsmonopol, men sedan Ukraina-skramlet började har sprickor uppenbarat sig i fasaden.

Totalförsvarets forskningsinstitut bedömer i en rapport från 2021 att rysk militär i stort är trogen Putin - men att detta kan ändras. Militären har stärkts sedan Georgien-fiaskot, vilket gör militären lojal mot Putin, men en allt mäktigare militär blir också en allt mer självständig spelare visavi den politiska makten. FOI:

"– Ju starkare militären blir, desto större risk att den tjänar egna syften i stället för regimens. Vi har vid tidigare stora omvälvningar i Ryssland sett att militärens vilja att underordna sig den politiska ledningen sviktat.

För även om Putins synes ha ett starkt grepp om Ryssland finns politiska hot, exempelvis från den nu fängslade Navalnyjs oppositionsrörelse. Men även Putin själv kan rent mänskligt försvagas.

– Av ålder eller sjukdom. Putin har exempelvis visat sig mycket orolig för corona och vidtagit drastiska steg för att inte bli smittad. Alla som ska träffa honom måste vara i karantän i 14 dagar, trots att han påstår sig vara vaccinerad två gånger, säger Fredrik Westerlund."

Nu har Ryssland gått in i Donbass och Putin har förtydligat att det är hela regionen som avses i det ryska erkännandet, dvs. inte endast de områden som ryska irreguljära förband redan kontrollerar sedan 2014 och Krim-ockupationen. Det pekar otvivelaktigt mot kollision mellan rysk och ukrainsk militär, och det flesta kvalificerade bedömare verkar just nu tro att Putin vill ta Kiev. Den ryska militären verkar hitintills delta beredvilligt.

Innan det small så såg vi dock oppositionella röster inom militären. Den allryska officersförsamlingens ordförande skrev exempelvis såhär i ett öppet brev (översättning från ryska av Google):

"Idag lever mänskligheten i väntan på krig. Och krig är den oundvikliga förlusten av liv, förstörelse, lidande för stora massor av människor, förstörelsen av det vanliga sättet att leva, kränkningen av de vitala systemen i stater och folk. Ett stort krig är en enorm tragedi, någons allvarliga brott. Det hände sig att Ryssland stod i centrum för denna annalkande katastrof. Och kanske är det första gången i dess historia.

Tidigare förde Ryssland (USSR) påtvingade (rättvisa) krig, och som regel när det inte fanns någon annan utväg, när statens och samhällets vitala intressen hotades.

Och vad hotar Rysslands existens idag, och finns det sådana hot? Man kan hävda att det verkligen finns ett hot – landet är på väg att fullborda sin historia. Alla vitala områden, inklusive demografi, försämras stadigt, och graden av befolkningsutrotning slår världsrekord. Och nedbrytning är systemisk till sin natur, och i vilket komplext system som helst kan förstörelsen av ett av elementen leda till att hela systemet kollapsar.

Och detta är enligt vår åsikt det största hotet mot Ryska federationen. Men detta är ett hot av intern natur, som härrör från statens modell, maktens kvalitet och samhällets tillstånd. Och skälen till dess bildande är interna: statsmodellens oförmåga, den fullständiga oförmågan och bristen på professionalism hos makt- och administrationssystemet, passiviteten och desorganiseringen av samhället. I detta tillstånd lever inte något land länge.

När det gäller externa hot är de säkert närvarande. Men enligt vår expertbedömning är de för närvarande inte kritiska, utan hotar direkt existensen av rysk stat, dess vitala intressen. På det hela taget upprätthålls strategisk stabilitet, kärnvapen är under tillförlitlig kontroll, Natos styrkor byggs inte upp och de visar ingen hotfull aktivitet.

Därför är situationen som piskas upp runt Ukraina först och främst av konstgjord legosoldat för vissa interna styrkor, inklusive Ryska federationen. Som ett resultat av Sovjetunionens kollaps, där Ryssland (Jeltsin) tog en avgörande del, blev Ukraina en oberoende stat, medlem av FN, och i enlighet med art. 51 i FN-stadgan har rätt till individuellt och kollektivt försvar.

Ryska federationens ledning har ännu inte erkänt resultatet av folkomröstningen om DPR:s och LPR:s oberoende, medan de på officiell nivå mer än en gång, inklusive under Minsk-förhandlingsprocessen, betonade att deras territorier och befolkning tillhör Ukraina .

Det har också sagts mer än en gång på hög nivå om önskan att upprätthålla normala förbindelser med Kiev, utan att peka ut särskilda förbindelser med DPR och LPR.

Frågan om folkmordet som Kiev begick i de sydöstra regionerna togs inte upp varken i FN eller i OSSE. Naturligtvis, för att Ukraina skulle förbli en vänlig granne för Ryssland, var det nödvändigt för landet att visa attraktionskraften hos den ryska statsmodellen och maktsystemet.

Men Ryska federationen blev inte en, dess utvecklingsmodell och utrikespolitiska mekanism för internationellt samarbete stöter bort nästan alla grannar, och inte bara.

Rysslands förvärv av Krim och Sevastopol och deras icke-erkännande som ryska av det internationella samfundet (och därför anser det överväldigande antalet stater i världen dem fortfarande tillhöra Ukraina) visar på ett övertygande sätt den ryska utrikespolitikens misslyckande, och oattraktiviteten hos inhemska.

Försök att "älska" Ryska federationen och dess ledarskap genom ett ultimatum och hot om våld är meningslösa och extremt farliga.

Användningen av militärt våld mot Ukraina kommer för det första att ifrågasätta Rysslands existens som stat; för det andra kommer det för alltid att göra ryssar och ukrainare till dödsfiender. För det tredje kommer det att finnas tusentals (tiotusentals) döda unga, friska killar på ena sidan och på den andra, vilket säkerligen kommer att påverka den framtida demografiska situationen i våra döende länder. På slagfältet, om detta händer, kommer ryska trupper att möta inte bara ukrainsk militär personal, bland vilka det kommer att finnas många ryska killar, utan också militär personal och utrustning från många Nato-länder, och alliansens medlemsländer kommer att vara skyldiga att förklara krig mot Ryssland.

Republiken Turkiets president R. Erdogan angav tydligt vilken sida Turkiet skulle slåss på. Och det kan antas att de två fältarméerna och Turkiets flotta kommer att beordras att "befria" Krim och Sevastopol och eventuellt invadera Kaukasus.

Dessutom kommer Ryssland definitivt att inkluderas i kategorin länder som hotar fred och internationell säkerhet, kommer att bli föremål för de tyngsta sanktionerna, kommer att förvandlas till en paria av världssamfundet och kommer förmodligen att berövas statusen som en självständig stat .

Presidenten och regeringen, försvarsministeriet kan inte undgå att förstå sådana konsekvenser, de är inte så dumma.

Frågan uppstår: vilka är de verkliga målen för att provocera fram spänningar på randen av krig och eventuellt utlösa storskaliga fientligheter? Och att det kommer att finnas, säger antalet och stridssammansättningen av de grupperingar av trupper som bildas av parterna - inte mindre än hundra tusen militärer från varje sida. Ryssland, som exponerar de östra gränserna, överför formationer till Ukrainas gränser.

Enligt vår åsikt är landets ledning, som inser att det inte är kapabelt att leda landet ur den systemiska krisen, och detta kan leda till ett uppror av folket och ett maktskifte i landet, med stöd av oligarkin, korrupta tjänstemän, lockade media och säkerhetsstyrkor, beslutade att aktivera den politiska linjen för den slutliga förstörelsen av rysk stat och utrotningen av landets ursprungsbefolkning.

Och krig är medlet som kommer att lösa detta problem för att behålla sin antinationella makt ett tag och bevara den rikedom som stulits från folket. Vi kan inte föreslå någon annan förklaring.

Från Ryska federationens president, vi är officerare i Ryssland, kräver vi att överge den kriminella politiken att provocera fram ett krig där Ryska federationen kommer att befinna sig ensam mot västvärldens kombinerade styrkor, för att skapa förutsättningar för genomförandet av Art. . 3 i Ryska federationens konstitution och avgå.

Vi vädjar till all pensionerad och pensionerad militär personal, ryska medborgare med en rekommendation att vara vaksamma, organiserade, stödja kraven från rådet för den allryska officersförsamlingen, aktivt motsätta sig propaganda och släppa lös ett krig och förhindra en intern civil konflikt med användningen av militärt våld."

Jag citerar brevet i sin helhet eftersom det är rätt skarpt och kul läsning, samt ger en bra bild av de umbäranden som faktiskt troligast kommer drabba det ryska folket om krig blir ett faktum (vilket det i skrivande stund mer eller mindre är - tunga sanktioner är redan införda av EU och USA). Även Rysslands motsvarighet till CIA-chef, Narysjkin, har motsatt sig Putins planer (och sedan under förnedrande former tvingats bifalla dem).

Antropofagis Putin-modell har alltid varit den av en slug och cynisk realpolitiker som lurar brallorna av Västerlandets naiva demokratiska ledare. Nu känns det dock mer och mer som att Putin har fastnat i en filterbubbla av stormaktsmytologi, och att varken folk eller eliter längre är 100 procent med honom.

Putin har uppskattats eller i alla fall accepterats så länge det gått ekonomiskt bra för Ryssland. När det inte längre gick ekonomiskt bra för Ryssland, vände sig folket emot honom. Vilket han löste med drakonisk repression.

Drakonisk repression bygger på att eliterna står enade mot folket. Framförallt måste våldsmonopolet vara på diktatorns sida. Reaktioner från säkerhetstjänst och officerare tyder på att eliterna nu istället är skeptiska.

Krig mot Ukraina kommer givetvis kosta Ryssland och det ryska folket rent ekonomiskt. Dels då krig i sig är dyrt, och dels då sanktionerna mot Ryssland rimligen fuckar med ekonomin. Ryssland är beroende av råvaruexport och om gasledningar proppas igen med tysk integritet kan det bli dyrt för Gazprom.

Krig mot Ukraina kommer dock även kosta eliterna. Visst, ekonomisk snurr i det militärindustriella komplexet kan säkert innebära fina möjligheter att stjäla från skattebetalarna. Men sanktioner som drabbar de ryska kleptokraternas intressen i Europa blir desto besvärligare. Alla deras barn bor ju i London, de har bankkonton i Schweiz, och sommarhus i Italien.

En slug realpolitiker till diktator, som ser till att sprida stöldgodset, är såklart uppskattad av eliterna. Men en självradikaliserad Covidisolations-filterbubble-foliehatt och galning till diktator, är inte nödvändigtvis i eliternas intresse.

(Här: Om Putins essä om den historiskt betingade enigheten mellan Ukraina och Ryssland. När essän publicerades kommenterade Zelenskiy att Putin måste ha för mycket fritid, och det är tydligt att Putin haft en rejäl privat Covid-lockdown. Om man läser Putins essä framstår han som en konspirationsteoretiker som googlat sig fram - en rysk Antropofagi!)

Putins djärva aggressioner kan ses som den skickliga maktspelarens drag. Men en alternativ tolkning är att Putin snöat in lite väl mycket på sina egna teorier om Den Ryska Nationens Öde, och nu är lite i samma läge som Hitler i bunkern. En ensam galning utan verklighetskontakt. Diktatorer tenderar ju att sluta så, eftersom de förgiftar alla nej-sägare.

Det finns redan en ganska folklig opinion mot Putin, och dess folklighet verkar drivas av ekonomiska faktorer som nu kommer bli allt starkare. Sanktioner och krigsnotor kommer göra det allt pissigare att vara ryss, och därmed kommer ryssarna bli allt mer irriterade. Vilket kan nyttjas av Navalnyj och hans gelikar.

Har Putin då inte längre eliternas stöd, kan den drakoniska repressionen - kanske - rämna.

Eller vad sägs om en liten statskupp?

Mer om flaskhalsar och civilisation

(Del 1. Del 2.)

Vi har etablerat att kataklysmiska händelser skulle kunna leda till selektionstryck för ökad intelligens på individnivå. Mer föränderlig miljö kräver mer intelligens, eftersom intelligens är förmågan att adressera okända problem snarare än att specialisera sig. (En analogi skulle kunna vara hur neurala nätverk inom AI är bra på domänspecifika saker, men inte på generell intelligens, om vi ska tro Gary Marcus. Som också säger att "one definition of intelligence is adaptively solving unknown problems," vilket lirar med Antropofagis resonemang.) Ett fall av detta kan vara megafaunans utdöende under YD, då människan tvangs lämna sin vana födokrog och bli mer sofistikerade samlar-jägare.

Vi har även etablerat att genetiska flaskhalsar pushar evolutionen upp en nivå, till kulturnivån. Det är variation som driver evolutionen, och genetiska flaskhalsar innebär en lägre genetisk variation. Om den genetiska variationen är låg och vi ändå har nya och ökande selektionstryck från what ever kataklysm som orsakar den genetiska flaskhalser, så kommer variation i fitness förklaras av andra faktorer än genetisk variation. (Relativt sett, såklart - den genetiska variationen är lägre men inte noll.) Om då en stor faktor i variation i beteende och livsföring är kultur, så kommer kultur bestämma fitness i ökande grad. I ena änden selekteras då (över lång evolutionär tid) för kognitiva och motoriska adaptioner som möjliggör ackumulation och tradering av kulturell kunskap. I andra änden selekteras (över kortare memetisk-evolutionär tid) för kulturellt bestämda beteenden och teknologier som ökar fitness. (I princip kan vi tänka oss en total genetisk homogenitet där beteendeskillnader är helt kulturellt bestämda - i så fall sker all selektion på kultur-nivån.)

Den stora frågan kopplat till YD och YDIH är om en sådan genetisk flaskhals-situation kan driva civilisationers framväxt. Det borde det kunna. Evolutionens hastighet bestäms av variation och av tyngden av selektionstryck. (På ett sätt driver en kataklysm utvecklingen i två riktningar - minskar (den genetiska) variationen och ökar samtidigt selektionstrycken. Kulturell evolution är en slags hack här, där variation kan upprätthållas trots genetisk flaskhals.) Om vi tänker oss att all luft plötsligt förvandlas till vatten så kommer mutationen" gälar" snabbt etablera sig i befolkningen. Och ju bredare genetisk variation det finns, desto fler möjliga pathways som evolutionen kan arbeta vidare på. Människoapor spridda över jordens varierande miljöer, som tävlar med kulturellt bestämda beteenden, kan komma att utveckla en höggradig kulturell särart.

Som vi gått igenom måste alla intermediära steg vara adaptiva för att en viss egenskap ska bli möjlig, evolutionärt sett:

"En gen (A) kan ge en fitnessfördel givet en annan gen (B). Om gen A ger samma fitnessfördel som i exemplet ovan, men gen B bara finns hos hälften av populationen, så är fitnessfördelen i genomsnitt bara 2,5 procent. För att gen A ska kunna spridas, måste gen B spridas. Gen B sprids givetvis bara om den har en fitnessfördel – ju större desto snabbare.

Komplexa anpassningar – adaptioner – består av ett flertal gener. Ett exempel är giraffen, Giraffa camelopardalis. Man har identifierat åtminstone 70 olika genvarianter som finns hos giraffen, men inte hos den närmaste släktingen okapin, Okapia johnstoni. Flera av generna inverkar på den adaption som giraffen gjort sig mest känd för: Den långa halsen. Oavsett om denna egenskap selekterats för på grund av möjligheten att nå högt belägen växtlighet, eller om det rör sig om sexuell selektion där giraffhonor av någon anledning börjat föredra hanar med längre hals, så är det ingen enkel sak att få en omkring två och en halv meter lång hals på plats.

De sju halskotorna måste förlängas. Hjärtat måste kunna pumpa upp blod till den avlägsna hjärnan, inklusive den knappt halvmeterlånga tungan. Den ovanliga kroppsplanen måste hantera artärtrycket som uppstår i huvudet när djuret böjer sig ner för att dricka, samt även det blodtrycksfall som inträder när giraffen åter reser sig upp. Dödvolymen i andningsapparaten är ett ytterligare potentiellt problem för ett djur med så långa luftvägar. Inget av detta verkar besvära giraffen, som alltså har gener på plats som kodar för lösningar. Forskare som kartlagt giraffens genom drar slutsatsen att kroppsformen liksom det kardiovaskulära systemet utvecklats parallellt, sedan dess att giraffens och okapins senaste gemensamma förfader levde för ca 11,5 miljoner år sedan."

Varje steg i utvecklingen mot giraffens nutida kroppsplan måste vara adaptiv. Samma sak som med fåglarnas fjädrar.

När selektionsvariansen relativt sett trycks upp på kulturnivån, och de allmänna miljöfaktorerna blir vidrigare och selektionstrycken därmed tyngre, så kommer den kulturella evolutionen gå snabbare i och med att kulturella adaptioner kommer att möjliggöra nya kulturella adaptioner. Meme A kan bara ge en fitnessfördel om meme B redan är etablerad i populationen. Och tillslut har giraffen en hals som heter Fyrtornet i Alexandrias.

***

Och ändå byggdes inte Rom på en dag. För att en civilisation ska uppstå behövs en lång rad av förutsättningar i form av matförsörjning och befolkningstäthet, som möjliggör division of labour och specialisering. Det tar väldigt lång tid att co-evolva med andra arter, dvs. domesticera djur och växter. Och som vi varit inne på var ekologiska faktorer en bidragande faktor till att mexica-folket kom igång sent med sin civilisation - det tog av olika anledningen lång tid att bygga upp en tillräcklig matförsörjning på de djur och växter som fanns att tillgå i Centralamerika.

Dock passar även denna bild rätt bra med "mer sofistikerad samlar-jägar-strategi under YD-perioden." Jag skriver genomgående just "samlar-jägare," istället för "jägar-samlare," eftersom större delen av kalorierna när det begavs sig troligen inte kom från jagat kött. En del av mer sofistikerade strategier har således troligen handlat om att nyttja växter på ett sätt som så småningom har lett till domesticering av dessa, och motsvarande med djur (t.ex. har jakt med hund varit en sjuhelvetes innovation när man ska jaga mindre villebråd i skogigare terräng, jämfört med att driva mammut nedför stup).

Så fort människor har börjat bli semiagrara har en pathway mot civilisation öppnats upp. Ju mer stabil matförsörjning, desto mer befolkning, och ju mer befolkning, desto mer specialisering. Ju större andel kalorierna som kommer från något som liknar odling, desto mer bofasta blir människorna, och ju mer bofasta människorna blir, desto mer måste de förlita sig på att odla.

Det vi dock kan konstatera är att utvecklingen mot fullfjädrad civilisation är väldigt långsiktig. En YD-kataklysm kan givetvis ha kickstartat en sådan långsiktig utveckling, t.ex. genom att eliminera megafaunan och innebära en genetisk flaskhals. Däremot kanske den långa, tuffa YD-perioden haft mer konsekvent påverkan på människans behov av att utveckla kulturella adaptioner för överlevnad.

Vilket kan relateras till den eventuella flaskhals-effekten av Toba-vulkanen för 70 000 år sedan. Som nämnts anför forskare numera att mänskliga kulturer blomstrade i t.ex. Indien när det begav sig, vilket underförstått motsäger flaskhals-hypotesen. En tanke är att en kataklysm av Toba-mått skulle kunna decimera populationen och ändå vara vara pådrivande för den kulturella utvecklingen. När livet blir värre blir det allt viktigare att förlita sig på kulturellt traderade teknologier. Kanske efterlämnar en liten hårt ansatt befolkning mer spår av kulturell verksamhet (verktygstillverkning etc.) än en stor befolkning som lever nakna i ett paradis där frukter faller från träden. Som också nämnt finns teorier just om att Toba-katastrofen tvingade fram nya adaptiva strategier som bidrog till att homo sapiens konkurrerade ut sina människosläktingar.

***

Det är svårt att dra några starkare slutsatser ur de här resonemangen, men möjligen börjar ett underlag växa fram för steg 2 i den intellektuella processen: Maila massa forskare.

Flaskhalsar, intelligens och kultur

Det är dags att på allvar - medelst introspektion - ta reda på vad vi menar med att YD drev på intelligensutvecklingen hos homo sapiens.

Det anförda claimet är att någon form av kataklysmisk händelse, troligen ett eller flera meteoritnedslag (YDIH), fuckade upp klimatet och starkt bidrog till att utrota megafaunan; samt att detta tvingade människan att bli en mer sofistikerad samlar-jägare. En grym ny värld, utan jättebison och mammut, ska då ha selekterat för en ökad intelligens hos människoarten.

Vi kan då fråga oss vad intelligens är, och varför inte alla har det. Jag följer Godfrey-Smiths Other Minds och pekar på att intelligens - hos bläckfiskar, kråkfåglar och primater - verkar vara förmågan att förutsättningslöst lösa problem. Arter som födosöker i varierade miljöer, eller som livnär sig på en bred palett av föda, kan inte av evolutionen optimeras för ett enda beteende eller en enda miljö. De måste vara generalister, och det kan i någon mening sägas vara just det som är intelligens - förmågan att lösa helt olika typer av problem, snarare än att lära sig att utantill lösa en viss sorts problem perfekt.

Så, en kataklysm som den som initierad YD har inte bara dödat megafaunan och tvingat människan till nya födkrokar. En kataklysm innebär även en större variabilitet i miljöfaktorer, generellt sett. Det är inte bara maten som dör, det är klimatet som skiftar och en hel massa annat. Människan är intelligent eftersom hon är generalist - hon är en framgångsrik generalist för att hon är intelligent. Nu behövde hon plötsligt vara ännu mer generalist, och selekterades då för att bli ännu mer intelligent.

***

Människans unicitet utgår inte primärt från hennes individuella intelligens. Människans unicitet ligger i att hon är den mest utpräglat kulturella arten. Därför är människans hive mind-intelligens' överläge över andra arters många storleksordningar större än hennes individuella intelligens-överläge över individer från andra arter. Med andra ord: Människoarten är mycket mer smartare än schimpansarten, än vad människan som individ är smartare än schimpansen som individ.

Vi kan lätt tänka oss att YD-kataklysmen gav upphov till en större variabilitet i miljöfaktorer och därför selektionstryck för ökad intelligens hos en art som redan hade intelligens som sin huvudsakliga usp. För 12-13 000 år sedan var människan redan spridd över större delen av jordens landmassa, och hade således redan bemästrat generalist-gejmet till fulländning. Tydligen var människan mer lämpad än många andra stora däggdjur att överleva den här perioden. Definitionen av megafauna brukar vara över 45 kilo, vilket alltså inkluderar människan. Så vi är överlevande megafauna.

Men ändå borde YD-kataklysmen och YD varit en bottleneck (flaskhals) för människan. Det är i sig inget märkligt - när vi talar om ökande selektionstryck så menar vi ju att det blev svårare att överleva, vilket allt annat lika torde ha minskat befolkningen. När befolkningen minskar kan minskar även den genetiska diversiteten i en art.

(Inavel blir ett problem för hotade arter. Det är ju nu så att dåliga dominanta anlag selekteras bort direkt, eftersom de manifesterar sig som fenotyper. Recessiva anlag finns dock kvar i genomet, eftersom de ofta är maskerade bakom andra anlag - recessiva anlag manifesterar sig ju som fenotyper endast om de ärvs av båda föräldrarna. Ur avsnitt 2.2 i Frågan på vilken människolivet är ett svar:

"Det är värt att notera att dödliga anlag snabbt selekteras bort ur en population, om de är dominanta. Då uppträder de med hundra procents sannolikhet. Även genotyper som inte är direkt dödliga, men som kodar för fenotyper som är avsevärt negativa för möjligheten att överleva och fortplanta sig, kommer att selekteras bort med hög sannolikhet. Samma typ av anlag som är recessiva, kan emellertid föras vidare, så länge allelerna är heterozygota, och anlagen inte manifesteras.

Recessiva anlag kan därför ackumuleras i en population – fler och fler individer bär på anlagen, som ju inte selekteras bort – vilket gör att populationen blir mer och mer känslig för inavel. Ju vanligare dessa negativa, recessiva anlag är, desto större är nämligen sannolikheten att två föräldrar som bär på samma anlag ger sin avkomma denna genotyp från både mödernet och fädernet, det vill säga säga som homozygot allel. Då manifesteras fenotypen som allelen kodar för. Recessiva anlag selekteras alltså mot först när de blir vanliga i populationen, och har en högre sannolikhet att matchas av en motsvarande genvariant."

En intressant twist på detta är att arter som genomgått en population bottleneck - dvs. under en period varit väldigt få - och då drabbats av inavel,  kommer att "renas" från negativa recessiva anlag. Dessa kommer ju då i hög utsträckning manifesteras och selekteras mot i en utsträckning som närmar sig negativa dominanta anlags.

Som ytterligare kuriosa kan nämnas den här studien [n=18...] som indikerar att inuiterna genomgått en 20 000 år lång population bottleneck: "[T]he Inuit population carries fewer deleterious variants than other human populations, but those that are present tend to be at higher frequency than in other populations.")

Människoarten synes ha gått igenom ett antal population bottlenecks, även om det verkar finnas en oenighet om huruvida dessa varit momentana eller om vi helt enkelt utvecklats som en liten spillra hominider under hundratusentals års i Afrika. En teori säger att Toba-vulkanutbrottet för 70 000 år sedan reducerade människoarten till mellan tio- och trettiotusen individer, men jag uppfattar att sentida studier motsäger detta och påvisar blomstrande människosamhällen även i de direkt påverkade sydostasiatiska regionerna. (Återigen dyker teorin upp att kataklysmen ifråga tvingade fram nya adaptiva strategier hos homo sapiens - somliga menar att Toba-utbrottet kan vara en bidragande förklaring till att vi konkurrerade ut andra människoarter.) 

Bottlenecks synes också ha inträffat vid migration. Så pekar studier på en bottleneck-händelse när människan lämnade Afrika, och när hon korsade Berings sund. Jag orkar inte gå in på detaljer här, men jag uppfattar det som att det är få individer som genomför migrationen, och att få individer därmed är förfäder till alla efterföljare som sedan befolkar de nya landområdena.

***

Genetiska flaskhalsar har lite olika intressanta implikationer, kopplat till genetisk drift och founder effects, som vi inte ska gå in på nu. Det jag vill komma till i det här sammanhanget är att en lägre genetisk variation rimligen borde göra fitness mer stokastiskt. Det jag menar är: Om genuppsättningen är mycket lik mellan olika individer, borde inte skillnad i genuppsättning förklara så mycket av skillnader i utfall sett till överlevnad och reproduktion.

Låt oss göra ett tankeexperiment: Vi tänker oss att vi har en uppsättning genetiskt identiska individer som utsätts för ett visst selektionstryck. Givet att inte exakt alla dör och inte exakt alla överlever, så kommer selektionsvariansen inte kunna förklaras av de genetiska skillnaderna mellan individerna (det föreligger ju inga sådana skillnader). Det kommer vara sk. "slump" som förklarar skillnader i fitness. Fitnessfunktionen kommer vara slumpmässig.

Men, slump är bara alla de där andra faktorerna som vi inte hade koll på. För en kulturell art finns det en nivå av faktorer som inte egentligen hör ihop med genetiken. Visst, det är våra gener som ger oss förmågan att vara en kulturell art, och vår kultur är tillyttermera visso ett selektionstryck på våra gener. Men i vårt tankeexperiment kan de genetiskt identiska individerna vara icke-identiska i termer av den kulturella nivån. De kan ha olika teknologier, sedvänjor och trosföreställningar. De kan vara inordnade i grupper med olika organisation. Fitnessfunktionen består då plötsligt i någonting annat än gener. Det finns plötsligt selektionsvarians på en nivå över genetiken; det finns kulturell evolution.

***

Nu har vi inte att göra med genetiskt identiska individer. Men om vi tänker oss att den genetiska variationen minskar i och med en bottleneck, så kan vi också tänka oss att skillnaden i utfall - variationen i fitness - i ökande utsträckning bestäms på den kulturella nivån. Därför kan vi också tänka oss att bottlenecks - som YD-kataklysmen och YD-perioden - förutom att driva utvecklingen av intelligens på individnivå, också driver metautvecklingen mot mer kulturell evolution. Och med "mer kulturell evolution" menar jag att kulturell variation blir viktigare relativt genetisk variation, när världen blir svårare att leva i samtidigt som det genetiska underlaget blir mer homogent.

Kanske blev människan smartare under YD. Och kanske allokerades ännu mer selektionsvarians till kultur-nivån från individnivån, för denna kultur-apa.

Underjorden

Många av oss i Antropofagi-teamet uppskattar både djurkuriosa och azteker. Turligt nog finns det en minsta gemensam nämnare: Avokado!

Som vi lärt oss av Camilla Townsends The Fifth Sun är det mexica-folket vi menar när vi slarvigt säger "azteker" - och hörru, det uttalas mechiika. Mexica-folkets språk, nahuatl (uttalas nawat) är rätt festligt, och Townsends listning av uttals-reglerna klart behjälplig för den som vill prata om Cuetzalcuatl och henoms vänner.

Den som känner att den börjar vibba med nauhatl kommer strax känna igen "avokado" som ett typiskt nauhatl-ord; "āhuacatl" betyder "testikel" på nauhatl, vilket gör avokadofruktens benämning till den näst mest träffande falliska efter "ekollon." Mexica-folket odlade förutom majs, tomat, squash och bönor även avocado på sina flytande farmer kring huvudstaden Tenochtitlán.

Avocadon har kallats för ett "evolutionens spöke," eftersom de stora frukterna en gång i tiden åts av jätte-sengångare, som bajsade ut kärnorna och på så sätt spred frukten över Sydamerika. När jättesengångarna dog ut, fortsatte dock människor att odla frukten som på så sätt kom att överleva sin symbiotiska relation med de nu utdöda jättarna.

(Jag trodde mig kunna slå hål på den här teorin en smula genom att påpeka att papegojor jag en gång såg i en naturfilm formligen frossade på avokado, och att fåglar borde kunna sprida kärnorna mer effektivt än någon jättesengångare. Dock har jag sedermera läst mig till att avokado innehåller giftet persin, i doser som är ofarliga för människor men desto farligare för papegojor. För mycket persin kan tydligen leda till hjärtfel hos fåglar och avocado är även farligt för många tamdjur. Persin beforskas med avseende på cancerbehandlingar, då i kombination med cellgifter. Giftets ursprungliga funktion hos avokadon verkar vara att skydda mot svamp- och insektsangrepp. Hur det gick med de stackars papegojorna i naturfilmen vet jag inte.)

Som vi varit inne på levde människor och jättesengångare en gång sida vid sida. De största jättesengångarna var stora som elefanter och frodades fram till ca 10-11 000 år sedan, men det finns exemplar daterade till så sent som 7 000 år sedan. Den enda bekräftade slaktplatsen (där människor bevisligen slaktat en jättesengångare) är påträffad i Argentina och daterad till 12 600 år sedan.

Sengångarna levde troligen i flock i savannliknande habitat, men det finns gott om bevis på att individer ofta grävde kilometerdjupa gångar under jord.

Sengångar-tunnel.

Det figurerar även teorier om att sengångarna i vissa fall var rovdjur eller i vart fall omnivorer, och att deras klor kunde nyttjas till att dräpa. Detta föranleder en liten reflektion. Uppenbarligen var klorna utmärkta grävverktyg, och sengångartunnlarnas väggar är täckta av klösmärken. Vi kan även notera likheten - konvergensen - mellan jättesengångaren och Therizinosaurus. Therizinosaurus var så vitt man vet en utpräglad växtätare, trots att den utvecklats från köttätande dinosaurier. Dess feta buk var utmärkt jäsgrop för vegetabilisk föda, och klorna fungerade tydligen utmärkt som salladstång.

(Varning dock för cirkelbevisning här. Kanske är just konvergens-argumentet det som lett till uppfattningen att Therizinosaurus klor är lämpliga för att äta växt. På Wikipedia kan vi nämligen läsa:

"The unusual arms and body anatomy (extrapolated after relatives) of Therizinosaurus have been cited as an example of convergent evolution with chalicotheriines and other primarily herbivorous mammals, suggesting similar feeding habits. The elongated hand claws of Therizinosaurus were more useful when pulling vegetation within reach rather than being used for active attack or defense because of their fragility, however, they may have had some role for intimidation."

 Chalicotheriinae var förresten coola stora däggdjur:

Slutparentes.)

***

Vi har då etablerat samband mellan azteker och jättesengångare, via avokadon. Vi har även pratat om att jättesengångare uppvisar konvergens med Therezinosaurus, men också att jättesengångarnas kroppsplan var utmärkt för att gräva underjordiska gångar. Låt oss då ta det oundvikliga nästa steget - att tänka oss hur Tolkiens dvärgar kunde utvecklas till ett fräckt mullvadsfolk med långa grävklor istället. Tänk dig korta, tjocka små (blinda?) guppar med enorma klo-labbar, som gräver sig fram under mark!

Det är en oundviklig tanke som förtjänar betänkande.

Konspirationsteori om förr i tiden

En liten sak jag uppmärksammat när jag slappt följt upp allsköns arkeologidebatter, är hur ofta konsensus-synen varit fel. Jag vill exempelvis påstå att sentida upptäckter tvingar konsensus mot en något blodigare syn på kulturell påverkan och idéöverföring än vad som tidigare varit i ropet. Jag vill också påstå att galningen Gimbutas hade rätt om stäppfolkshypotesen. Studier visar också att den sociala stratifieringen i Indien förklaras av att ljusare stäppfolk från norr vandrade ner på subkontinenten och blev brahminer, medan mörkare människor (dravider) trängdes söderut och blev lågkastiga eller kastlösa. Samtliga dessa versioner av verklighetsbeskrivning har varit i någon mån kontroversiella. Att mångkultur=folkmord har varit en impopulär tanke; Gimbutas var en blindgalen feminist som tänkte sig att Patriarkatet kom indundrande från stäppen och rev ner ett utopiskt matriarkat; och allt som liknar nazisternas världsbild har såklart varit tabu. (Ni vet, arier och sånt där.) Alla de här konsensusförflyttningarna beror på att en ny typ av bevis kommit in i bilden i och med DNA-tekniken.

Det händer även att arkeologer gräver upp saker som tvingar konsensus att kasta sig ner i ett intilliggande dike. Göbekli Tepe är ett sådant exempel. Denna mäktiga stenstad i Turkiet dateras till ca 10 000 f.Kr., vilket gör den så att säga äldre än den borde vara - människan hade vi den här tiden inte, såvitt konsensus velat tillstå, byggt städer eller för den delen fasta boplatser. Den modifierade konsensus-teorin är att samlar-jägar-folk byggde staden som en kultplats, och att "templet föregick staden." Galna Youtube-män med yviga skägg menar istället att vi måste uppdatera till att civilisation som företeelse är äldre än vad som tidigare antagits.

Den händer sig också att antik teknologi upptäcks, som är mer avancerad än vad som varit förväntat. Antikythera-maskinen är ett exempel. Denna artefakt är en mekanisk maskin med vev, som förutsäger astronomiska fenomen såsom solförmörkelser, men också bland annat när de antika olympiaderna inföll. Maskinen ska ha byggts någon gång mellan 200 och 50 f.Kr. Den är ett av många exempel på hur man kan lockas att ropa "wow!" åt hur skickliga och smarta människor var även för t.ex. 2 000 år sedan.

Det finns otroligt många mäktiga antika byggnader som omtalas i textkällor, men som ingen sett ett spår av. Det finns även de som man har sett ett spår av, såsom Fyren i Alexandria (ruinerna av vilken återupptäcktes 1968), och dessa är precis så mäktiga som textkällorna anger. Vi kan alltså anta att även de ännu oupptäckta strukturer som omnämns i textkällorna faktiskt är sinnessjukt mäktiga.

Det finns en del antika genier. Dessa slår oss med häpnad lite på samma sätt som Antikythera-maskinen eller Göbekli Tepe. Platon, Jesus, Buddha och Zoroaster uppfann mäktiga filosofiska system och socioteknologier som driver världskulturerna framåt än idag. Aristoteles var Darwinismen på spåren. (I Physicae Auscultationes förundrade sig Aristoteles över hur kroppsdelar, såsom tänder, förefaller ändamålsenlig trots att de måste ha uppstått av en slump: 

”Wheresoever, therefore, all things together (that is all part of the whole) happened like as if they were made for the sake of something, these were preserved, having been appropriately constituted by an internal spontaneity; and whatsoever things were not thus constituted, perished, and still perish.”) 

Geometri, matematik, nanoteknologi, (som i damascus-stål), mekanik, byggnadskonstruktion - många var de områden där enskilda genier idag slår oss med häpnad. Och om Herons ångmaskin från 100-talet e.Kr. inte slår oss med häpnad beror på att vi inte känner till den.

Med tanke på att så mycket från den gamla goda tiden knappt står kvar (igen, Fyrtornet i Alexandria) eller är övervuxet (som de här vidsträckta samhällena i Amazonas) så kan vi tänka oss att antika civilisationer var rätt mycket fetare än den tomma, platta öknen mellan pyramiderna vill påskina. Endast enormt stabila stenstrukturer, byggda på ej olycksdrabbade platser, har överlevt tidens tand. Visst, Cheops pyramid var ett underverk redan på sin tid, men få av de övriga underverken står att finna idag. Kolossen på Rhodos förstördes av ett jordskalv drygt 200 år f.Kr. Nämnda fyrtorn likaså, men på 1300-talet. Zeusstatyn i Olympia och Artemistemplet i Efesos förstördes i bränder några hundra år efter Kristus. Mausoleet i Halikarnassos revs helt enkelt, nån gång kring 1500. Babylons hängande trädgårdar har (jag citerar svenska Wikipedia) "kanske aldrig funnits" - yeah right. Varför skulle Antipatros smyga in ett bluff-underverk på en annars habil best of-lista?

Babylons hängande trädgårdar.

På motsvarande sätt kan vi tänka oss att Pythagoras, Heron, Platon, Aristoteles med flera är de smarta historiska hjärnor vars output i någon mån är bevarad. Biblioteket i Alexandria kan ha haft så många som 700 000 papyrusrullar, vilka alla förstördes några hundra år efter att det grundlades av Ptolemaios II av Egypten omkring 300 f.Kr. Naturkatastrofer, krig, folkvandringar, bränder, mögel och slarv har effektivt eliminerat större delen av världshistoriens skrifter. Det som finns kvar är hugget i sten eller inristat i lertavlor, om det inte lyckats kopiera sig själv under tusentals år. Dödahavsrullarna är 2 000 år gamla men överlevde av en total slump i krukor i en hemlig grotta vars mikroklimat råkade passa för bevarandet av pergament. (Och ändå är det främst fragment som kvarstår.) Så, låt oss leka med tanken på att Platon och hans gelikar som mest är den bevarade sjundedelen av en best of-lista. Jag skriver "som mest," eftersom stora byggnader i sten borde vara något mer slitstarka än lertavlor, papper och pergament. Människans hjärna har sett ungefär likadan ut under de senaste 200 000 åren - om något var den större/bättre under samlar-jägar-epoken, och har minskat i massa efter den agrara revolutionen.

(Källa:

"'The evolutionary adaptation of humans was very successful,' says Dr. Ben-Dor. 'As the size of animals continued to decrease, the invention of the bow and arrow and domestication of dogs enabled more efficient hunting of medium-sized and small animals - until these populations also dwindled. Toward the end of the Stone Age, as animals became even smaller, humans had to put more energy into hunting than they were able to get back. Indeed, this is when the Agricultural Revolution occurred, involving the domestication of both animals and plants. As humans moved into permanent settlements and became farmers, their brain size decreased to its current volume of 1300-1400cc. This happened because, with domesticated plants and animals that don't take flight, there was no more need for the allocation of outstanding cognitive abilities to the task of hunting.'")

När vi pratar Fyrtornet i Alexandria och Platon är det ändå förhållandevis sentida fenomen vi har att göra med. Göbekli Tepe är minst 7 000 år äldre än den egyptiska högkulturen, som anses ta sin början 3 100 f.Kr., dvs. för 5 000 år sedan. För egyptierna var alltså Göbekli Tepe 2 000 år äldre än vad egyptierna är för oss. Det är skillnaden mellan oss och Jesus. Om få saker är bevarade från antiken och den egyptiska högkulturen, kan vi tänka oss att ännu färre saker är bevarade från den tid då Göbekli Tepe uppfördes.

***

Civilisation sedd som en linjär utveckling är inte en jättebra modell. Den som besöker Machu Picchu slås först av hur gammalt det verkar, och sen av hur ungt det är. Aztekerna (eller, mexica-folkets högkultur kring Tenochtitlán) nådde sin storhetstid först på 1400-talet. (Camilla Townsend förklarar detta i bästa Jared Diamond-anda med att domesticeringen av majs i Centralamerika började många tusen år senare än domesticeringen av vete i Mellanöstern och ris i Kina, eftersom det tog lång tid för människorna att via Berings sund kolonisera den västra hemisfären. Om jag inte minns fel så har majs också lite speciella egenskaper som gör den lite svårdomesticerad, och så var förstås stora domesticerbara djur ovanliga i Amerika - även om kalkonen var en fiffig proteinkälla för mexica-folket.) Utveckling går på olika tidslinjer beroende på förutsättningarna.

Vår civilisations utveckling är heller inte linjär. Den är famously exponentiell:

Det är dock inte bara så att utvecklingen går framåt olika snabbt, eller går framåt lika snabbt från olika startpunkter. Det är också så att utvecklingen ofta stannar eller backar. Ofta sker det pga. exogena faktorer: 62 av 68 studerade kinesiska dynastiska kollapser föregicks av vulkanutbrott.

("we use a state-of-the-art multi-ice-core reconstruction of explosive volcanism, representing the dominant global external driver of severe short-term climatic change, to reveal a systematic association between eruptions and dynastic collapse across two millennia of Chinese history. We next employ a 1,062-year reconstruction of Chinese warfare as a proxy for political and socioeconomic stress to reveal the dynamic role of volcanic climatic shocks in collapse. We find that smaller shocks may act as the ultimate cause of collapse at times of high pre-existing stress, whereas larger shocks may act with greater independence as proximate causes without substantial observed pre-existing stress. We further show that post-collapse warfare tends to diminish rapidly, such that collapse itself may act as an evolved adaptation tied to the influential “mandate of heaven” concept in which successive dynasties could claim legitimacy as divinely sanctioned mandate holders, facilitating a more rapid restoration of social order.")

När en befolkning minskar kan den bli för liten för att upprätthålla en viss grad av specialisering, och då kulturellt glömma teknik och teknologier som förfäderna hade tillgång till: Tasmanierna var trots ett relativt kallt klimat ofta nakna och verkar inte bemästra avancerad klädestillverkning - istället smörjde de in sig med djurfett - och de kunde inte göra upp eld - istället bar de omkring på glödkol som de fick förnya från fränder vid eventuell utslockning. När Tasmanien skars av från Australien för 10 000 år sedan blev befolkningen helt enkelt för liten för att kunna upprätthålla de teknologier som Australiens aboriginer dock förfogade över.

Många är de teknologier som upptäckts och glömts genom tiderna. Hela renässansen bygger på idén om att återupptäcka antikens storhet. Som är känt var romarna teknologiskt överlägsna den senare medeltiden i många avseenden, exempelvis vad gäller byggnadskonst (cement!) och för den delen socioteknologier såsom administration och rättssystem.

Poängen är att det på inget sätt är otänkbart - tvärt om är det ett empiriskt faktum - att graden av civilisation har fluktuerat ickelinjärt över tid och rum. Ofta har samhället levt i skuggan av forna giganter, bokstavligen i ruinerna av förfädernas högkultur. Den egyptiska högkulturen peakade under vad som kallas "the old kingdom," ca 2700–2200 f.Kr. Det var under denna epok som Giza-pyramiderna uppfördes, av vilka Cheopspyramiden är den största och äldsta (ca 2 500 f.Kr.). De gamla egyptierna kunde alltså precis som renässansmänniskorna med gott samvete påstå att det var bättre förr. Civilisation var under många epoker av allt att döma en kraft som avtag med tiden. Gyllene eror i backspegeln.

Konsensus inom arkeologi är konservativt och försiktigt. Det krävs ofta helt nya metoder för att teorier som tidigare uppfattats som vansinniga ska få genomslag. (T.ex. DNA-teknik och stäppfolkshypotesen.) Helt nya upptäckter (Göbekli Tepe) räcker inte långt för att omkullkasta konsensus. Men det finns en och annan anledning att ompröva tidslinjen för det vi kallar civilisation. Devisen "avsaknad av bevis är bevis på avsaknad" är inte tillämplig på ett område där bevisen eroderar bort under årtusenden; rivs ner av tsunamivågor och jordbävningar; och plötsligt försvinner i havet.

Att satsa sina pengar på den ensamma galningen (Gimbutas, eller Youtube-män med stora skägg) är inte tillrådligt. Ditt sparande mår bäst av att lite i taget sätta in en månatlig slant i några stabila fondval. Men det är den som vågade satsa på Bitcoin 2011 som är rik idag.

***

Den här artikeln från januari i år argumenterar för att the Younger Dryas (YD), en lite apokalyptisk period av temperaturnedgång och massutdöende av däggdjur, kan ha orsakats av ett eller flera meteoritnedslag (the Younger Dryas Impact Hypothesis, YDIH). Hypotesen har ansetts kontroversiell även om övertygande bevis framlades under 2010-talet, och artikelförfattaren Powell menar att YDIH är ett fall av hur forskarsamfundet prematurt förkastat en god om än kontroversiell hypotes i strid med bevisen. (Powell är inte your avarage konspirationsteoretiker; exempelvis är han djupt engagerad på Greta-sidan i klimatdebatten.) Ur abstract:

"The hypothesis proposes that the airburst or impact of a comet ∼12,850 years ago caused the ensuing ∼1200-year-long Younger Dryas (YD) cool period and contributed to the extinction of the Pleistocene megafauna in the Western Hemisphere and the disappearance of the Clovis Paleo-Indian culture. Soon after publication, a few scientists reported that they were unable to replicate the critical evidence and the scientific community at large came to reject the hypothesis. By today, however, many independent studies have reproduced that evidence at dozens of YD sites."

Det intressanta med YDIH ur ett antropocentriskt perspektiv är 1) att massutdöendet av megafauna inte behöver hänföras till "overkill"-hypotesen - att människan helt enkelt dödade alla större däggdjur - samt 2) att YDIH är tätt förknippad med analysen av Clovis-folkets nedgång i Nordamerika. Powell skriver (rensat för referenser):

"At the onset of the YD, the beautiful, fluted projectile points of Clovis disappear from the archeological record. They have never been found in situ above the YDB. Anderson et al. present evidence that the population of Clovis also underwent a major decline. The people themselves did not disappear but likely transitioned from a continent-wide culture to dispersed regional societies.

One reason scientists have had difficulty settling on the cause or causes of the extinction and the disappearance of the Clovis toolkit is that they have been unable to reach consensus on the cause of the YD cooling itself."

Clovis-folket dominerade Nordamerika under en period på ca 300 år upp till och med YD. Samma häftiga spjutspetsar har hittats över hela kontinenten, och allt tyder på ett sammanhängande nätverk av samhällen över mer eller mindre hela den stora landmassan. Clovis-folket ska framgångsrikt ha jagat mammutar, mastodonter, gompotherer, nordamerikanska hästar, jättesengångare, Bison antiquus (en jättelik bisonart), och camelops ("stora kameler") under århundraden, men så plötsligt dog alla dessa svincoola urtidsdäggdjursjättar ut, och plötsligt "ersattes" Clovis-kulturen ett antal mindre, spridda kulturer. Typ som att några små kolonier av människor överlevde en enorm katastrof.

Gompotheres.

Spåren av Clovis-kulturen visar på en rätt avancerad samlar-jägar-population, men på inget sätt en civilisation av egypternas eller de antika grekernas mått. Man hade troligen inte handvevade maskiner för astronomiska förutsägelser, eller pyramider, eller bibliotek, eller nano-stål. Att vi uppvärderar YDIH ger inte de skäggiga Youtube-männen rätt i att YD föregicks av en nordamerikansk högkultur av mesopotamska dimensioner. Däremot är det ytterligare ett exempel på hur exogena faktorer kan fucka med civilisationsresan. Det är också givetvis så att ett meteoritnedslag som utrotade merparten av all megafauna på den nordamerikanska kontinenten, och slog Clovis-kulturen i spillror, hade implikationer även på andra håll i världen. Och då är timingen mellan det mastodontdödande nedslaget i Nodamerika och uppförandet av Göbekli Tepe rätt påfallande. Precis som de skäggiga Youtube-männen gillar att påpeka.

Det äldsta lagret i Göbekli Tepe bedöms vara 12 000 år gammalt. Då har YD pågått i ca 800 år. Om Clovis-kutluren tar så mycket stryk 12 800 för nutid, så borde Gbekli Tepe-folkens förfäder också ha gjort det. Det betyder givetvis inte att de var en högkultur som föll i bitar, men det betyder att människorna som uppförde Göbekli Tepe - vilket i sig förvånar oss att de kunde, eftersom konsensus-tidslinjen säger att människor då ska ha varit samlar-jägare - kan ha haft mäktigare förfäder. Precis som egyptiernas förfäder som byggde Giza-pyramiderna, eller Clovis-efterföljarnas förfäder som jagade mastodonter. Göbekli tepe tillkom efter en period av civilisatoriskt förfall - en period där meteoritstoft troligen stängde ute solljuset under årtionden, där enorma skogsbränder härjade Nordamerika och säkert spred enorma mängder sot i atmosfären, och där de stora bytesdjuren dog ut en masse. Göbekli tepe-folket kan mycket väl ha varit enklare arvtagare till en fallen kultur.

***

En annan intressant tanke hoppas jag att du själv, kära läsare, redan har fått av denna text. Jag citerade tidigare ett citat av en Dr. Ben-Dor som hävdar att människans hjärna minskade till följd av den agrara revolutionen. I samma citat (ovan) argumenterar Ben-Dor också för att människans sofistikationsgrad ökade till följd av utdöendet av megafauna: "As the size of animals continued to decrease, the invention of the bow and arrow and domestication of dogs enabled more efficient hunting of medium-sized and small animals - until these populations also dwindled." 

Vi kan tänka oss att YD-nedslaget faktiskt innebar ett selektionstryck på människan för att öka i sofistikationsgrad som jägare, och selekteras för en större hjärnvolym. (Så här långt gånget i gen-kultur-samevolutionen är det endast brainz som människan kan vinna med, inte muskler.) Vi kan också tänka oss att det tillslut blev för svårt att överleva som samlar-jägare, och vilket selekterade för agrar revolution och demesticering av djur och växter. Vilket i sin tur då ledde till en mer docil bonde-tillvaro, som selekterade för små hjärnor igen.

Vi tror ju dock också att the hive mind är viktigare än den individuella hjärnan. Det är inte så att vi har avsevärt bättre våtvara än varken Clovis-folket eller Platon; vi är bara många fler, och har socioteknologier som tillåter för höggradig specialisering. Clovis-folket borde rimligen ha blivit klart dummare som kultur betraktat när de minskade i antal till följd av hiskeliga naturkatastrofer. Så ock Göbekli Tepe-folket, i det fall att de minskade i antal under YD, vilket verkar högst sannolikt. Och i så fall kan vi säga att enskilda Göbekli tepe-individer hade lite smartare hjärna än sina förfäder, men att de som samhälle betraktat var lite dummare än samma förfäder.

Huruvida detta lösa resonemang ska tas som bevis för eller mot mäktiga glömda civilisationer i dagens Turkiet för 12 000 låter jag vara osagt.

***

Efter att ganska noggrant ha gått igenom bevisen för YDIH avslutar Powell:

"The broader lesson from impact cratering, continental drift, anthropogenic global warming, and now the YDIH is that it is better to encourage further research than to prematurely condemn a novel, data-based hypothesis to the dust bin of science. Unfortunately, once a hypothesis has been prematurely rejected, even truly 'extraordinary evidence' may not be enough to restore it to scientific respectability."

Röd Kung

Så synes pandemin plötsligt, på beslut av Hennes Allmäktige Höghet Mägdäd Ander(s)(s)on, ha upphört. Många är människorna som nu myllrar ur hyreskasernerna; genom tunnelbanans vagnar; över soldränkta gaturum; och in i ölstugornas varma moderliv.

När Covid-19 väl lagts till handlingarna kan vi konstatera följande: Det finns en gräns för hur länge det är mysigt att ha mjukisbyxor. (Obs, jag som skriver detta har till vardags stretch-jeans och är därmed ett dödligt vapen även i denim - hayaa! - så min relativa nytta av mjukisbrallor kan vara lägre än Din.) Det finns ett värde i att tvingas ha lite vardagsrutiner emellanåt, enligt Lego-stadgan §10 anno 1664 (märk väl, innan 1723 års taxesystem). Och framförallt: Det blir mer tid över till bloggande när man tvingas sitta och stirra på en skärm på kontoret, jämfört med när man utan vidare kan lämna jobbdatorn i diskmaskinen och försvinna in i skogen.

Så. Bereder eder på ett sjuhelvetes Antropofagi-2022. Nu jädrar ska det efterforskas kuriosa. Det ska hittas obetydliga motsägelser i vetenskapens hela kropp av kunskap. Det ska klagas på Public Service. Det ska hyllas feminism. Och mycket annat.

Så låtom oss komma igång.

***

(Bakgrund: Judarna.)

Debatten om svensk gangsta-rapp må ha hamnat i skuggan av att Ryssland idag den 16/2 2022 kan tänkas invadera Ukraina. Kanske är det därför ingen har hunnit komma till den poäng som Antropofagi nu vill göra.

Om en minoritetsbefolkning och en majoritetsbefolkning möts i ett nash demand-game, så kommer majoritetsbefolkningen gynnas av en sk. Red King-effect. Eftersom andelen av motsatt grupp som individer ur respektive befolkning möter är avsevärt mycket mindre för majoritetsbefolkningen, så kommer majoritetsbefolkningen lära sig om minoritetsbefolkningen mycket långsammare än vice versa. Så, minoritetsfolk kommer möta majoritetsfolk oftare än majoritetsfolk möter minoritetsfolk. (Om minoriteterna inte lyckas med att effektivt enklavisera sig.)

Om majoriteten spelar 80/20 mot minoriteten och minoriteten vill straffa majoriteten med att defecta istället för att spela 20/80, eller om minoriteten vill ihärda med att spela 50/50, så kommer det ändå ta jättelång tid innan alla i majoriteten lärt sig att spela 50/50 mot minoriteten. Medan minoriteten kommer behöva bära kostnaden av ett mycket stort antal nollsumme-interaktioner. Så, därför kommer minoriteten lättare låsas i att spela 20/80. Det är typ liksom inte värt att motsätta sig det suboptimala jämviktsläget.

Märk väl: Detta gäller även om minoriteten är antisocial och vill spela 80/20 själva, och majoriteten är juste och vill spela 50/50. Då kommer minoriteten ändå vinna på att spela 50/50 mot majoriteten. Det är bland annat därför många etniskt baserade kriminella nätverk framförallt parasiterar på sina egna landsmän. Italienska maffian i USA utpressade framförallt näringsidkare ur samma invandrargrupp som de själva. Etcetera.

***

Ett möjligen belysande exempel på Red King-effekten kan jag hämta från verkligheten. En bekant arbetade som någon slags fastighetsförvaltare, när plötsligt syrianska män i svarta bilar kom och krävde att få slippa betala hyran. "Nej," sa min aningslösa bekante, "ni måste betala hyran annars kommer jag behöva anmäla till fastighetsvärden." (Obs, de tekniska specificiteterna i den här redogörelsen är troligen fel och lever troligen inte heller upp till nödvändiga gränsvärden map. suspension of disbelief - detta då undertecknad helt saknar all livsadministrativ förmåga.)

Orädd av okunskap drev min bekante in hyran från Södertäljemaffiamännen. Deras i andra sammanhang väl investerade våldskapital fick ingen utväxling i relation till en aningslös nörd från Lund. Aktören hade inte lärt sig att spela 20/80 mot minoritetsgruppen ifråga - han hade antagligen ingen som helst kunskap om Södertälje som han inte fått från filmen Jalla, jalla! (som han förövrigt säkert tror utspelar sig på Linero).

***

Gangstarappen har en funktion som vissa kanske förbiser: Den fostrar hela samhället i vad woke-nissarna skulle kalla Rädsla För Den Andre. Plötsligt vet alla att bruna barn med becknarväskor har pistoler och att de inte är rädda för att använda dem. Vi vet plötsligt att det är förknippat med livsfara att tillrättavisa luvkillar när de skräpar ner.

Vad ska en gangster göra om ingen är rädd för den? Den kan inte misshandla/döda alla människor den ser. Nej, istället förlitar den sig på att omgivningen är rädd för den. Gangstern är som en kärnvapenmakt som för allt i världen inte vill avfyra sina interkontinentala missiler men som gärna vill att alla ska tro att den är trigger-happy.

Svensk gangsta-rapp är skadlig i det att den skolar majoritetsbefolkningen i att minoritetsbefolkningen kommer spela 80/20. Den lär Sven & Svenna att inte spela 50/50. I ett motherassfucking nash demand game.

Neo-hippies

Det var en gång en politisk rörelse som motsatte sig just Vietnamkriget, eftersom just USA tillät journalister att verka fritt i just deras krig, varför krigets visserligen fasansfulla fasor blev lite extra exponerade just i detta krig (som förövrigt troligen var det mindre fasansfulla av de konflikter som härjat landat under lång tid, senast i form av Indokinakriget Vietnam-Frankrike). Den politiska rörelsen sög även näring ur kontinentalfilosofin med rötter i Nietzsche, och fann snart att samhällskritik var en framkomlig väg ur det modernistiska projektet.

Eftersom världen emellertid är full av tråkigheter så kom stora delar av den postkoloniala samhällskritiska rörelsen snart att lessna på att endast se allt i Skitets Färg. Man insåg att sinnet förgiftades av all negativitet, så man började istället kurera innehållet i sin filterbubbla genom att gå naken på festival; ha blommig kläder; lyssna på vad som vid den tiden ansågs vara bra musik; upprepa kärleksbudskap; anamma österländska traditioner med fokus på jag-upplösning; och ta psykedeliska droger.

Det var en gång en politisk rörelse som motsatte sig just Jämställdhetsmyndighetens definition av Mäns våld mot kvinnor, att våldtäktsmän ska ha betalt, samt den oansvariga politik som lett till att skapa dagens Södertälje. Den politiska rörelsen sög även näring ur den analytiska (anglosaxiska) filosofin med rötter i upplysningstraditionen, och fann snart att det var lekande lätt att göra slarvsylta av identitärernas låtsasargumentation.

Eftersom världen emellertid är full av identitärer och låtsasargumentation så kom stora delar av den post-postkoloniala samhällskritiska rörelsen snart att lessna på att se allt i Skitets Färg. Man insåg att sinnet förgiftades av all negativitet, så man började istället kurera innehållet i sin filterbubbla genom att gå naken på festival; ha lika roliga kläder som Alexander Bard; lyssna på vad som vid den tiden ansågs vara bra musik; upprepa kärleksbudskap; anamma österländska traditioner med fokus på jag-upplösning; och ta psykedeliska droger.

***

Antropofagi skrev en gång:

Ingen vet längre skillnaden på ett hipsterskägg och ett MRM-skägg, och mången sökande själ har förresten råkat vandra vidare till tyngre droger via tantra eller meditation. Ironiskt nog står neo-hippien för en slags överbryggande funktion i kulturkriget, med sina förvirrande buddhistiska svastikor och egocentriska tankar om egots upplösning.

Nu har verkligheten hunnit ifatt mig.

Folk pallar, om alls ta del av nyhetsflödet, i alla fall absolut inte öppna Nyheter Idag längre. Ingen hängde med God Ton in bakom betalväggen. Sam Harris är totalt ointressant.

Alt-right-gubb-WhatsApp-trådarna har antingen dött eller delar maniskt glada nyheter om batterifabriksetableringar och massproduktion av mobila kärnkraftsreaktorer. Tilltvingad Hans Rosling-optimism. Man kurerar sin filterbubbla med fokus på den egna sinnesfriden. Man orkar inte andas annars.

Det har blivit uppenbart: Folk är trötta på bitterheten. Alt-right har blivit hippies.

***

ACX-Scott skrev häromdagen:

I no longer feel the same burning need to criticize wokeness

It would be presumptuous to say I was the first liberal to criticize wokeness, so I’ll retreat to the less arrogant claim that my anti-wokeness was autochthonous. If other people were saying the same things, I didn’t hear about them. I invented it independently.

My experience was basically that the commanding heights of society had suddenly gone insane and were saying crazy stuff, and literally nobody was pushing back against this. I hated having to get involved, but somebody had to and no one else would, so I accepted the cost to my mental health and kicked the hornet’s nest.

I was an early adopter here for two reasons:

First: in basically every other way, I am an extremely unfashionable person. But in this case, somehow I ended up near the top of the barberpole model of fashion. I felt like all my friends were social justice warriors, back when other people described barely knowing one or two. So I got annoyed with them early and rebelled against them early.

Second: I hate conforming. Hate hate hate it. As Mencken said, “it’s not worth an intelligent person’s time to be in the majority, by definition there are already enough people to do that.” Expressing a majority viewpoint feels like punching down, or like kicking an underdog. I’ll do it if I have to, because you should still defend the truth even when it’s popular, but I don’t enjoy it. So back when it seemed like everyone was an SJW (which apparently was earlier for me than for anyone else!!) my natural inclination was to push back.

But it seems like I must still be near the top of the barberpole - because while everyone else is freaking out about wokeness, I’m starting to feel like all my friends are anti-woke. Who’s woke anymore? Are there really still woke people? Other than all corporations, every government agency, and all media properties, I mean. Those don’t count. Any real people? I guess I know one or two SJWs. But I also know one or two Catholics. Doesn’t mean they’re not the intellectual equivalent of out-of-place artifacts.

And that means my natural I-hate-saying-whatever-the-majority-says kicks in whenever I’m tempted to criticize wokeness. I could write about something something critical race theory in school. But first of all, Jesse Singal, Freddie de Boer, and Bari Weiss have probably already written things on it and they probably all did a better job than I would. Second of all, probably the electorate has already figured out it’s bad and is planning to vote out everyone involved. Third of all, do I really want to spend my life reminding other unwoke people that dumbing down math classes and using the extra time to force kids into classes where they chant prayers to the Aztec gods instead is actually bad? Don’t get me wrong, it is bad. But Cicero had Catiline, and Lincoln had Stephen Douglas. I’m hardly the equal of either, but I would like to think I’m cool enough to deserve a worthier foil than the Aztec-prayers-in-school crowd, who everyone else also hates.

Also: in 2010, I didn’t believe in God, but I think I mostly avoided being one of those loud smug atheists who everyone hated. I looked at an extremely false and oppressive philosophy that large institutions were forced to pay lip service to, and I thought “well, this sucks, but maybe I don’t have to spend literally all my time rehashing the same critiques of it that every other thinking person has, to an audience of people who are already convinced and have heard them all a thousand times”. I feel like whatever personality quirk of mine made that decision saved me a lot of retroactive embarrassment, and I want to nurture and encourage it. So here we are.

Det är inte bara ditt lokala killgäng. Det är även din globala bloggare. 

Det är zeitgeist.