Väl och (v) - Vägen till paradiset

(Trigger warning: Det här blev lite mer rasist-sexistiskt än vad jag egentligen har lust att be om ursäkt för. Och lite mer utopiskt.)

Antropofagi har tidigare dryftat framtiden. Och nu, tydligen, var den här. Frågan då: Vad händer sen?

Jo, framtiden delar sig. Och vi hamnar i en alternativ verklighet där Nooshi Dagostar försöker bredda (v), vilket ser ut som ett försökt till en snuskig emoji, men hey - she's pretty hot!

Antropofagi skrev:

[J]ag tror att jag etablerat faktum: Damberg är nästa statsministerkandidat för (s). Som sagt, en högersosse. En näringsjävel, liksom. En entreprenöriell marketect läggs på förvärmning i sossarnas kingcubator [...] Vad betyder då detta i det större perspektivet?

SD har ätit sig in i den parlamentariska brytpunkten. Detta är känt. Jag vill påstå att väljare icke strömma mellan blocken. Väljare strömma mellan blocken och SD. SD snor från (s) och (m) - icke (s) från (m) eller (m) från (s).

Det finns ingen majoritet längre. Inte i tvåblockspolitiken av klassiskt snitt. Vad finns det då?

Det finns en mitt. Eftersom maktpartiet Socialdemokraterna, det evigt opinionsoptimerande, vill in i denna mitt, och denna mitt i skrivande stund spänner från där (v) slutar till där (m) börjar, så måste (s) kontrollera en koalition av centerpartister, liberaler, miljöpartister och socialdemokrater. Då kan vi inte ha Super Mario Håkan Ljugholt som Ordförande över Partiet. Vi behöver en överbryggande faktor. En Ville Vessla som kan gömma sig bakom gardinen i de fina salongerna.

Att Damberg bereds väg till statsminster(kandidat)posten betyder att sossarna vill etablera sig som det mittersta partiet. Vänstervindarna har mojnat, och Seriösa Tuffa Tag är det som gäller nu. Vänstern har målat in sig i ett poststrukturalistiskt hörn, och misslyckas socialkonstruera en planka att balansera sig därifrån på. Miljöpartiet finns typ inte längre, eller är komprometterade av islamister och annan paria. Damberg är inte menad att ta en kopp yerba mate med Ship to Gaza-kommunister. Han ska kunna basejumpa från en skybar i Macao med Annie Lööf fastbunden på ryggen, och blanda en perfekt martini i fallet. Nonchalant borsta glaskrosset av smokingaxlarna när de störtlandat igenom ett glastak till ett rosémingel på Almedalen. High five:a Svenskt näringsliv på vägen ut förbi VIP-kön [...]

I den mån det ovanstående lämnar ett tolkningsutrymme, kan jag unna mig ett förtydligande: Damberg är Reinfeldt i den nya Alliansen, som består av (s), (c), och en rolig kuk.

Vad som talar för är att alla vill ditåt. SD, som ju är debattens perpeteuum mobile och ändock tredje största parti, vill se en amerikansk situation med ett liberalt (i bemärkelsen eng. liberal) och ett socialkonservativt block. SD-M-KD mot resten, med en marginaliserad vänsterfalang som de nygamla extremisterna.

Och, eftersom vänstern vill samma sak - måla ut alla som tar orden "Hanif Bali" i sin mun som den senaste upplagan av George W. Trump - så kommer vi förmodligen att hamna där. Både ändarna av spektrat strävar mot samma polarisering. Då kommer de springa mot vars en pol, och se: Polariseringen ett faktum. Den enda motverkande faktorn är den tredje kraften; mittenjävlarna. De rimliga, sakliga, rationella. Dambergarna.

Varför vill då (s), (c), och (kuk) samsas? För att det finns så mycket att enas om. Gamla dogmer kan äntligen få förpassas till sophögen. Högersossarna får ett alibi för att göra upp med LAS. Liberalerna en smitväg ut ur sina målkonflikter; medelst en fin, bred skattereform kan man få bibehållen eller ökande lönespridning i kombination med minskande ekonomisk ojämlikhet. Centern kan få human-låtsas att man inte vill stegla IS-terrorister.

Det som Antropofagi verkar ha fått om bakfoten är att det gamla KPMLR - numera HBTQIA+- (ja, de jävlarna lägger tydligen till nya bokstäver hela tiden, så du kan inte vara woke ens om du mot förmodan skulle vilja...) - är osugna på att sitta utanför och frysa. Nu vill de in på Konsum/ICA. Och de vill att DU ska betala baguetten.

För att fortsätta det något sexistiska men i sak korrekta analys-spåret, kan vi konstatera att Nooshi Dagostar är en true girl next door. Hon ser bra och trevlig ut, men är inte provocerande snygg. En stark halo-effect, men utan att ge incel-killarna skrämselhicka - eller för den delen ge de knivslipande, avundsjuka, narcissistiska identitet-Instagram-influencer-tjejerna en plötslig lust att förklara på vilket sätt just Dagostar tjänar patriarkatet och måste deplattformeras nånting-nånting #metoo.

Men, Dagostar är inte bara girl next door. Hon är girl next door, the next generation: En rar, rasifierad lantlolla från utanförskapsområdet Perstorp. Genom att se sympatisk ut, och genom att säga saker som att

Det är klart att jag kan ha andra erfarenheter med mig [som iransk kvinna] men jag tycker inte att vi ska fokusera för mycket på yttre egenskaper. Vi ska kunna sätta oss in i varandras liv tycker jag och känna solidaritet med varandra

så lyckas hon visa handen utan att faktiskt spela raskortet. Det gör det svårare för identitetsposörerna att hata henne - de är själva i 99 procent av fallen från Iran, och de vill inte i onödan devalvera sin egen woke-födslorätt. Dagostar kommer inte heller bli till husblatte, med mindre än att hon säger nedsättande-saker-om-IS-hustrur i paritet med typ Hanif Bali. Samtidigt lugnar Dagostars ton genomsnittliga trekvarts-shorts-gubbar - hon är nog bara en trevli' tjaj som skrattar åt skämt - och hon ger Alexander Bard noll skäl att börja skrika om Rosseau.

Kanske rider den här persiska kvinnan in på en normalfördelad dromedar-debatt. Kanske är den tvåpuckliga kamelen död - kanske finns det ett post polarisering. 

Kamelen (t.v.) är polariserad. Dromedaren (t.h.) normalfördelad.

Kanske kan folkförflyttningen och åsiktsförflyttning tillsammans mötas i en välordnad, skånsk glesbygdstjej med invandrarbakgrund. En som vill väl, inte vild väld. Här kan till och med Dagostars oslipade fumlighet spela henne i händerna - se, en tös av folket, en icke alls medietränad men välvillig aktör! Den tjajen kän män rösta peu även i Sjöbo.

***

Ja, kanske framförallt i Sjöbo. Men, det finns en andra ände av det dilemma som en folklig vänster står inför.

För, nog tjatat om att oluggna incels och mammaspojkgubbar kommer att drömma asexuella närhetsdrömmar om att en snäll Nooshi nooshi nooshi-noshar dem på magen. Dagostar vill ju vinna "både bruksarbetaren och hipstern", enligt DN, och hipsterns testosteronbortstötande skamporrs-laminat tränger hennes snälla ögon knappast igenom. (De undviker förövrigt i regel ögonkontakt.)

Ska (v) vinna de som bara läser på Flashback, så måste man bokstavera längre än KPLMRHBTQIA+-. Ja se, det mänskliga alfabete finns icke som förmår skriva en tjocksulad normcore-suröls-flanör på sin talgglänsande näsa. De som scrollar mer skärm än en sunkhaks-tant vid en Jack Vegas-maskin, de berörs ej längre av sedvanliga mänskliga emotioner. Dagostar kan icke tävla med internets alla gulliga kattvideos, och hennes subtila signaler kan icke konkurrera med det frenetiska kaoset i deras komplicerade, inre Norm Amplification by Really Cool Emission of Rightness-kammare. (Mer känt som NARCER, eller Narcissistisk Laser.)

And yet: Vad har en identitetslös identitetslooser att ta vägen? F! glömde välja ny partiledare efter att Kawesa gick på plankan på Bagarmossen T, och dessutom bryr sig ingen längre om huruvida det är potentiellt problematiskt att vilja stoppa gängvåldet. De värsta socialbaconstruktivisterna har trollats tillbaka till grisaknoar av Twitter-trollkarlar, och Rummet-tjejerna har inte bloggat sen 2014. Ingen vet längre skillnaden på ett hipsterskägg och ett MRM-skägg, och mången sökande själ har förresten råkat vandra vidare till tyngre droger via tantra eller meditation. Ironiskt nog står neo-hippien för en slags överbryggande funktion i kulturkriget, med sina förvirrande buddhistiska svastikor och egocentriska tankar om egots upplösning.

Så, min poäng: Dagostar kan troligen driva sitt parti mot en mer realistisk ontologi, tillbaka in mot en marxistisk analys - där ekonomiska faktorer har primat framför identitets-narcissismen - utan att förlora alltför mycket väljare. En frihetlig vänster saknas dessutom i det politiska landskapet, och kan man lämna Mao åtminstone på det idémässiga planet kan det mycket väl visa sig att man har råkat ta Krim-halvön utan något som helst motstånd.

***

Värre kan det bli att navigera in mot mitten sett till höger-vänster-skalan - kommer man för nära socialdemokraterna kan man lätt förgöras av deras osmotiska kraft. Dagostar vill äta på den vänstra flanken, inte lämna den öppen. Det är svårt att bli lika seriös som en sosse, och här gör Dagostars sympatiska men fumlande framtoning inget slott i Södermanland. Tack vare blobbfisken Löfvéns fullkomligt uppenbara inkompetens så kan Dagostar troligen framstå som en relativt sett Allvarligt Menad Teknokrat-Pragmatist för stunden, men om det konungsliga socialdemokratiska äpplet plötsligt kastas över till exempelvis Damberg, kommer vår gäri next door att stå sig fullkomligt slätt. Om Dagostar blir debattmosad av en teknokrate-mästare av högsta dan, så kan hon kyssa adjö till sin traditionella vänsterfantasi om nationell skattesats-bukkake.

Om sossarnas dick-pick är (l), i polyamorös konstellation med (c), och stalkad av borderline-diagnosticerade (mp) - då måste (v) akta sig för att titta rakt på den indirekta, muterade avkomma som är medusahuvudet SD+M+KD. Det gäller att hålla upp skölden som en spegel och endast interagera med reflektionen. Vänstern måste helt enkelt fortsätta att lyckas med den komplicerade etiska balansgången, som är att bedriva framgångsrik opposition i samverkan med det socialkonservativa blocket, aka. "rasisterna". 

Om någon kan ta detta arv vidare efter Sjöstedt är det rimligen Dagostar - vi har nämnt pragmatismen, men även det sympatiska utseendet som gör det lättare att tala i paradoxer utan att framstå som en cynisk hycklare. Oslipad och lite korkad inger på ett sätt mer förtroende än slug och förslagen. Och den första ordningens utilitaristiska utfall bör ju vara gott - att barn får mediciner &c. - även om olika meta-debackliga effekter kan komma att ifrågasättas av rasdysforiska medeklasstjejer i spetsfundiga t-shirts. (Normalisering av främlingsfientlighet och så vidare.)

***

Alla ideologier överlappar. Den rådande parlamentariska situationen selekterar rimligen för en partiledare som kan befolka överlappet mellan traditionell vänster och socialkonservativism. Och där finns mången god allmosa att utverka, för den som kan förhålla sig pragmatisk till sitt värv och till sitt nya, slemma sällskap. Svårigheten blir att göra det här acceptabelt för identitärerna, och att göra sig själv acceptabel för SDs riktiga kärnväljare i glesbygden. Spännvidden är i många avseenden väldigt stor, framförallt på den sk. GAL-TAN-dimensionen. Men är det någon som kan göra det, så är det Dagostar.

För visst såg ni det också? Till och med Agenda-Anders hopknycklade blue steel-ansikte mjuknade en smula när Nooshi stakade sig igenom intervjun i SVT härom veckan.

"Snäll och duktig" slår ann nånting i folksjälens banala Bamse-moral. Och den finns kvar där, under en tunn fernissa av internethat och sarkasm. Jag säger eder: Trollgubbarna kommer att smälta inför hennes ömhet, och hon kommer tåga gatan fram som ett barn, skyddad av sin oskuldsfulla godhet, och ingen kommer att lägga hand på henne. Den identitära vänstern kommer hitta tillbaka till humanismen - vi är alla människor - och den juvenila alt right-intelligentian kommer slappna av i axlarna och sluta försöka spela smarta.

Ett nytt, rent ljus kommer lägga sig över landet när de blåa våglängderna från våra massförströelsevapen äntligen falnar. Ingen kommer längre att skriva förment bitiga och lite överdrivet sexistiska politiska analyser. Det kommer att vara som att vakna ur en ond feberdröm.

Och nakna, sympatiska, rasifierade svenska flickor från Perstorp kommer att ta oss snällt och försiktigt i händerna, och leda oss igenom en gyllene port till en ny, trygg framtid. Där

Vi ska kunna sätta oss in i varandras liv tycker jag och känna solidaritet med varandra