Antropofagi

torsdag 1 oktober 2015

Gud, libertarianism, och hierarkiernas död

Jättefeta Non-Libertarian FAQ inkluderar något överraskande en passage angående religion. Låt inte denna passage som nu citeras tagen ur sitt sammanhang göra dig mindre benägen att läsa hela FAQen – det jag vill diskutera här rör inte politik utan krokodilkapitlet i Kyrklunds Om Godheten. Hur som helst, citat från FAQ:en:

"5.2: Then perhaps it is true that rich children start out with a major unfair advantage. But this advantage can be overcome. Poor children may have to work harder than rich children to become rich adults, but this is still possible, and so it is still true, in the important sense, that if you are not rich it's mostly your own fault.

Several years ago, I had an interesting discussion with an evangelical Christian on the ethics of justification by faith. I promise you this will be relevant eventually.

I argued that it is unfair for God to restrict entry to Heaven to Christians alone. After all, 99% of native-born Ecuadorans are Christian, but less than 1% of native born Saudis are same. It follows that the chance of any native-born Ecuadorian of becoming Christian is 99%, and that of any native born Saudi, 1%. So if God judges people by their religion, then within 1% He's basically just decided it's free entry for Ecuadorians, but people born in Saudi Arabia can go to hell (literally).

My Christian friend argued that is not so: that there is a great difference between 0% of Saudis and 1% of Saudis. I answered that no, there was a 1% difference. But he said this 1% proves that the Saudis had free will: that even though all the cards were stacked against them, a few rare Saudis could still choose Christianity.

But what does it mean to have free will, if external circumstances can make 99% of people with free will decide one way in Ecuador, and the opposite way in Saudi Arabia?

I do sort of believe in free will, or at least in "free will". But where my friend's free will was unidirectional, an arrow pointing from MIND to WORLD, my idea of free will is circular: MIND affects WORLD affects MIND affects WORLD and so on.

Yes, it is ultimately the mind and nothing else that decides whether to accept or reject Islam or Christianity. But it is the world that shapes the mind before it does its accepting or rejecting. A man raised in Saudi Arabia uses a mind forged by Saudi culture to make the decision, and chooses Islam. A woman raised in Ecuador uses a mind forged by Ecuador to make the decision, and chooses Christianity. And so there is no contradiction in the saying that the decision between Islam and Christianity is up entirely to the individual, yet that it is almost entirely culturally determined. For the mind is a box, filled with genes and ideas, and although it is a wonderful magical box that can take things and combine them and forge them into something quite different and unexpected, it is not infinitely magical, and it cannot create out of thin air.

Returning to the question at hand, every poor person has the opportunity to work hard and eventually become rich. Whether that poor person grasps the opportunity comes from that person's own personality. And that person's own personality derives eventually from factors outside that person's control. A clear look at the matter proves it must be so, or else personality would be self-created, like the story of the young man who received a gift of a time machine from a mysterious aged stranger, spent his life exploring past and future, and, in his own age, goes back and gives his time machine to his younger self.
"

För det första kan det väl i förbigående nämnas att MIND --> WORLD --> MIND ect. kan diskuteras utifrån struktur-agent-dikotomin, och att skribentens förståelse liknar Bordieus habitus-koncept. För att spatsera igenom de relevanta tänkarna i denna fråga går det bra att läsa kapitel 2 i denna masteruppsats. En kan också kontemplera frågan som rapparen/battlaren/poeten (Kung) Henry Bower en gång tog upp i en radiointervju med Ametist: Om valet är fritt, vem väljer vad man vill välja?

Det intressanta här är kanske dock främst den urskiljningsproblematik som skribenten lyfter, och hur den minner krokodilens (Guds) resonemang i Kyrklunds Om Godheten.

***

Låt mig rekapitulera. Gud bjuder, iklädd en krokodils skepnad, in berättaren på te. Gud meddelar att berättaren inte kommer få evigt liv, paradis etc. pga att denne inte tror på Gud. Kvalifikationen för salighet och evigt liv är att tro. Berättaren menar att goda gärningar kanske kunde räknas som en lämpligare urskiljningsgrund för salighet, men Gud håller inte med.

Tänk på saken, säger Gud. Tro är antagandet att något är på ett visst sätt, i verkligheten. Ett sådant antagande innebär en möjlighet att falsifiera eller verifiera, så fort nödvändiga fakta blir tillgängliga. En sann eller falsk, och således en meningsfull, utsaga.

Godhet, däremot – menar Gud/krokodilen – är en normativ utsaga. Vad en anser är gott är en subjektiv uppfattning som inte går att prova mot verkligheten. En utsaga om vad som är gott är således inte en utsaga om verkligheten. Då förstår alla och envar, menar Gud vidare, att "godhet" inte kan vara en urskiljningsgrund för salighet. För detta behövs ett objektivt kriterie – exempelvis "tro".

Då den rätta tron vidare är den mycket specifika kristna, protestantiska tro som tillämpas i Sverige under en viss specifik tidsålder, slår det berättaren att en viss orättvisa kan skönjas. En oproportionerligt stor del av de människor som levt på jorden och som uppnår salighet och evigt liv kommer att vara svenskar. När berättaren nämner för Gud att denne inte framstår som vidare god, så frågar Gud: Skulle jag hellre valt ut säg 50 procent av varje ras och språkgrupp utifrån någon annan princip?

Kanske, menar berättaren, kunde Gud ha beviljat alla människor evigt liv, i sin allmakt. Gud invänder att ett begrepp endast uppstår i avgränsandet mot andra begrepp – "definition" betyder just "avgränsning". Skulle alla nå salighet skulle begreppet "salighet" som begrepp inte vara meningsfullt, liksom "platthet" inte skulle var begripligt om världen var tvådimensionell. I detta avseende spelar heller proportionerna saliga/fördömda ingen roll. Några måste hursomhelst utrustas med sådan blindhet att de av fri vilja väljer bort salighet och evigt liv, menar Gud.

Berättaren anmärker att den tidigare anmärkningen, att Gud inte är vidare god, förbigicks utan kommentar. Varför, svarar Gud, skulle jag kommentera? Utsagan rör inte mig, utan dig: Det är du som anser att jag, Gud, inte är god. Skulle godhet däremot definieras som majoritetens syn på vad som är gott, skulle utsagan göras falsifierbar, och sannolikt falsifieras givet antalet individer som anser att Gud är just god.

***

På samma sätt som salighet måste meningfullsgöras genom avgränsning, måste rikedom – som Antropofagi har diskuterat diskuterat tidigare – meningsfullgöras (eller de facto skapas) i relation till fattigdom.

Fattigdom och rikedom är relativa koncept, som icke kan existera varandra förutan. För det första skulle ingen förstå koncepten, vore vi alla ekonomiska jämlikar.

För det andra, skulle ingen vara fattig skulle heller ingen vara rik. Den enes köpkraft är beroende av den andres benägenhet att utföra tjänster och producera varor.

Vad lär vi oss? Att ekonomisk jämlikhet är ett begrepp som går bortom fattigdom respektive rikedom. Ekonomisk jämlikhet är ett upplösande av hierarkier.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar