I och med föregående inläggs tillblivelse har Antropofagi noterat några halv-relaterade synpunkter på genusvetenskapen, som härmed tillåts få sitt utlopp.
***
1. Tellhed et als forskning (som Antropofagi tidigare skrivit om) beskrivs av Sekretariatet för Genusforskning (som Antropofagi tidigare skrivit om) som att den lutar sig mot begreppet stereotype threat. Antropofagi hade inte noterat detta vid min läsning av Tellhed-artiklarna, men det kan nämnas i sammanhanget att stereotype threat är ett av de begrepp som inte verkar ha överlevt den stora replikationskrisen. (Lyss till Radiolab-dokumentären om detta, vettja.) Så synnerligen dumt!
***
2. En disciplin som Antropofagi missat är genusmedicin:
"Genusmedicin, eller biologisk genusmedicin, är en ny forskningsinriktning som integrerar ett genusperspektiv i medicinen.
Inriktningen är så ny att ingen formell definition av ämnet ännu har utarbetats. Karolinska Institutets Centrum för genusmedicin, som är den första satsningen på biologisk genusmedicin i världen, menar dock att ett genusperspektiv i genusmedicin inkluderar såväl hänsyn till könsskillnader i sjukdomsyttringar som kulturella, socialpolitiska och miljömässiga könsskillnader.
Utvecklingen av ett genusmedicinskt forskningsfält har bland annat påkallats av uppmärksammanden om att kliniska studier och läkemedelsstudier sällan har ett för båda könen representativt urval samt att kunskapen om betydelsen av biologiska skillnader är bristfällig. Centrum för genusmedicin vid Karolinska Institutet framhåller också vikten av ett genusperspektiv i medicinen då det saknas fullständig kunskap om könshormoners betydelse för olika sjukdomsyttringar."
Genusmedicin verkar således inkorporera mycket av det som t.ex. Stern anklagar genusvetenskapen för att missa. Frågan är hur kompatibel genusmedicinen är med dagens tredjevågen-likhetsfeminism-genus-konsensus - det återstår väl att se.
Medicinen vinner återigen, vad det verkar, på att folk dör om de bortser alltför mycket från verkligheten!
Vill även dra mig följande läckra citat till åminnelse:
"[Sociologen Tora Holmberg] menar också att det faktum att man inte gör anspråk på att leverera objektiva sanningar försvårar för genusforskare att vinna auktoritet och legitimitet i debatten.
– Genusforskningen är inte ett område där man slår fast sanningar, vi har inga entydiga svar. På många andra områden har man givna experter som har tolkningsföreträde. Det är klart man kan tycka en massa saker om exempelvis medicin, men jämfört med läkare och deras kunskap har man har inte så mycket att komma med."
***
3. Jag anklagar genusvetenskapen för att inte vilja veta saker om verkligheten. Men, utmaningarna för svensk genusvetenskap är tydligen de exakt motsatta, ska en tro Vetenskapsrådet (ska en tro Wikipedia):
"I sin skrift 'Genusforskning i korta drag' lyfter Vetenskapsrådet (2005) fram några särskilda utmaningar som den svenska genusvetenskapen står inför. Bland annat menar Vetenskapsrådet att det finns ett glapp mellan den internationella teoribildningen som karakteriseras av abstrakta och makroteoretiska debatter och 'svenska forskares förkärlek för empirinära studier'. Vetenskapsrådet menar också att det behövs en vidareutveckling av de genusvetenskapliga begreppen. Här för vetenskapsrådet alltså fram viss kritik mot att den svenska genusforskningen inte riktigt 'hänger med' i eller inte i tillräckligt stor utsträckning bidrar till den teoretiska utvecklingen samtidigt som man framhäver att de svenska genusforskarna är bra på empiriska, alltså mer praktiska studier."
Alldeles för mycket empiri! Fy på er, svenska genusvetare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar