Till agnostikern

Den som inte vet vad den ska tro om TTIP:s destruktiva potential kan läsa det här. Colombianska bönder förbjuds använda sina egna fröer, "tack vare" ett frihandelsavtal med USA. Istället måste bönderna köpa dyra fröer från Mosanto. Ni vet det här sköna företaget:

Mer som en diskussionsfråga

Ofta anförs dekadens som en helt eller delvis förklarande variabel i samband med rikens och imperiers fall (har jag skrivit om här). Antropofagi misstänker att det finns en korrelation, men ingen kausalitet. (Obs – detta bygger på ingen som helst empiri, och nästan ingen eftertanke.)

När samhällen peakar välståndsmässigt är det vanligt att fler människor får det bättre, vilket i princip innebär att dessa individer får en ökad makt. (Jämlikhet är demokrati materialiserat, enligt Antropofagis tidigare åsikts-produktion.) Således är det vanligt att tidigare marginaliserade individer plötsligt kan avsätta resurser för att hävda sina rättigheter. Samhället har också i sin helhet en större kaka, vilket innebär att man har råd att avsätta lite extra resurser till de marginaliserade. Detta tolkas som dekadens – exempelvis kanske personer med funktionsnedsättningar inte längre sätts ut i skogen, samkönade äktenskap tillåts, religiösa minoriteter får lov att hålla gudstjänst, och transpersoner slipper tvångs-steriliseras.

Vad kommer efter regn? Solsken. Vad kommer efter solsken? Regn! Allting är alltid relativt något annat, och efter en välståndspeak blir det således alltid relativt sämre än hur det nyligen var. Därmed följs tillerkännande av marginaliserades rättigheter oftast av en materiell nedgång, vilket felaktigt tolkas (av fascister och deras åsikts-släktingar) som att utökade rättigheter för marginaliserade orsakar en nedgång.

Denna lilla hypotes presenteras av människohjärnans blinda jakt på samband.

Vad tjänar folk?

Enligt denna roliga tjänst tjänar 96 procent av alla kvinnor och mån i alla åldrar mindre än 50 000 kr i månaden. 98 procent av kvinnorna tjänar mindre, och 94 procent av männen. Tjänar du exempelvis 29 500 tjänar 71 procent av alla män i 30-årsåldern mindre än du. 89 procent av alla kvinnor i samma ålder tjänar mindre. 79 procent av hela populationen också.

Jag nämnde här att 50 000 var en för hög brytpunkt, och att 30 000 vore mer rimligt. Minst 80 procent av alla människor i Sverige borde rimligen hålla med mig, och vi ska tro på nyliberalernas nyttomaximerande, rationella individ. Ska vi dessutom tillerkänna denna individ en förmåga att tänka långsiktigt borde nog ca 90 procent av populationen hålla med, men här gör jag mig inga illusioner.

Att hela 25 procent av alla 30-åringar tjänar mindre än 10 000 i månaden före skatt är mycket bedrövligt. Bilda familj? Nej, det blir nog att vänta lite med det. Göra något överhuvudtaget? Nej, det blir nog att vänta lite med det. Hälften av alla 30-åringar tjänar mindre än 20 000 före skatt, inte heller en lön för mödan som vi kallar livet.

Ack ojämlikheten på planeten.

Ropen om loopen ska tystna

Även om det är pyttesmå steg, så går de i rätt riktning. Omval eller ej ligger i SD:s händer, vilket känns synnerligen olustigt. Lööf m.fl. har redan blivit stygga och stingsliga av att sitta i opposition – utspelen är arga och osakliga, men that's the way of the borgare. Även om orosmolnen är många, så kan Antropofagi inte annat än att njuta av de solstrålar som ändock träffar pannan. Efter åtta år av politisk depression verkar humöret plötsligt vända uppåt. Löfven och gänget kanske inte är så jävla illa ändå, och V inte så jävla utanför. Loopen, mina vänner, kan visa sig vara bruten.

Höjd skatt för höginkomsttagare är jättebra. Men, 50 000 är på tok för hög brytpunkt. Antropofagi vill se en brytpunkt på 30 000, samt ett lönetak på 100 000 – mer än så ska ingen kunna tjäna.

Vidare anser Antropofagi att fixeringen vid skatt på lön är lökig. Viktigare är att beskatta vinst, för att tvinga företag att återinvestera i verksamheten, samt beskatta förmögenhet, för att distribuera mera av penga-högarna och verkligen utjämna. Antropofagi ser att en hade kunnat beskatta lön med 100 procent i flera generationer, och ändå inte komma åt den ekonomiska ojämlikheten. Förmögenheterna och vinstmaskinerna måste nås med andra skatter.

Emellertid, även om cykelturen blir lång så är det gött att veta att vi äntligen åker åt någorlunda rätt håll, och att gruppledaren äntligen plockat fram kartan och kompassen. Vi kanske trampar fram på leriga omvägar med punkade däck, men framåt går det. En dag ska vi vara i mål. Glädjen är outsäglig.

Rätt till vinst

Immortal Technique gör poesi av det Antropofagi försökte säga här. Lyssna på en fin låt:

They wanna condition your brain when they get in there/

to make you believe that the wall's always been there/

En av den totalitära kapitalismens strategier är att normalisera det sjuka. Muren ska bli en vana, inte längre något extremt. Det är därför borgarna skriker att vi inte kan ta tillbaka jobbskatteavdragen, och inte vända på privatiseringsvågen.

Löjligt är höger-bölet om det lilla som Löfven och gänget vågar försöka sträva mot. Slightly höjd skatt för de som tjänar över 50 000 – hur kan en ens våga böla? (Jämför gärna med detta.) Och välfärdskapitalisterna, hur menar ni "expropriering"? Utebliven vinst är inte stöld. (Ni måste ha trott för mycket på TTIP.) Däremot är eder expropriering av skattepengar definitivt både stöld och oskäligt.

Analogi: Det blir inget kul fotbolls-VM om alla hävdar att de har rätt till vinst. Och om ni dessutom biter någon i axeln, då blir ni avstängda. Sånna är reglerna.

Lämpligt, förresten, att när Antropofagi läser Fanon hoppar en ur "härskara[n] av [...] vilseledare" upp ur lådan och berättar att kolonialismen var något mycket bra. Antropofagi försöker ofta hålla en trevlig ton, men Ulf Nilsson (vem det nu är) verkar vara lika dålig på att tänka som på att skriva.

Avkolonialisering beskrivs, av samma kast av vilseledare, som ett förfall. Den kolonialiserade har ju alltid varit kolonialiserad, hur ska hen klara sig utan kolonialisatören?