En oväntad vänskap (2011) ska vara en sk. "feel-good". Dvs., en ska finna sig gladd och upprymd under och efter. Antropofagi känner emellertid det motsatta.
(Spoiler-alert i det följande – som om det fanns något att spoila.)
Filmens premiss är alltigenom vidrig. Rikemannen Philippe, som är självförvållat helkroppsförlamad, anställer förortskillen Driss som assistent. Philippe är aristokrat ut i fingerspetsarna, hans hem är ett palats fyllt med fabergé-ägg, och på väggarna hänger tavlor på hans anfäder. Driss är en kille på glid, som just blivit utslängd av sin stand in-morsa efter ett halvår på kåken.
Driss är, som så många av sina förorts-bröder och -systrar i Frankrike, migrerad från en fd. fransk koloni. (I det här fallet rör det sig om Senegal.) I sunkiga höghus bos det, rasism och fattigdom levs i, morsan städar natt och trängsel i lägenheten. Antropofagi kan inte annat än se Driss som en symbol för den koloniserade. Vem är då Philippe? Kolonisatören, naturligtvis. (Jag lånar begrepp från Fanon, som jag skriver om här.)
Det finns ingen rimlighet i att en person lever i absurt överflöd, samtidigt som andra lever i relativ missär. Philippes blotta rikedom gör En oväntad vänskap bortom vedervärdig. Att dessutom bakgrunden är kolonialismen gör det hela ca tretton gånger så vidrigt. Driss migrationsanledning kan i ganska direkta termer förmodligen översättas till fransk-genererad missär. Philippes adels-farfar stirrar från oljan på väggen.
Vad investerar Philippe i idag? Förr var det transatlantisk slavhandel, opium, och barnarbete i diamantgruvor. Idag är det, tja, förmodligen slavhandel och barnarbete. Fortfarande.
Driss berikar Philippes trista miljardärstillvaro med lite afrikansk glättighet. "Based on a true story" räcker bara så långt att nordafrikan blir senegales. Det behövs ju så klart en svart afrikan för att få det att spritta i benen på de stela fransmännen. Driss kan dansa och bete sig frisläppt. Bland annat genom att hota barn och trakassera sekreterare. Han ger verkligen en gammal adelsman livslusten åter.
När så Driss lill-kusin kommer på besök, då är det plötsligt och utan vidare förklaring dags att avskeda Driss. Känslan är att "nu måste du åter släppas ut i ditt naturliga habitat, lille vän." Driss klagar inte, även om han de facto slängs ut på gatan utan försörjning. Till och med fabergé-ägget som han stjäl i början av filmen lämnar han tillbaka. Istället för att låta sin hårt arbetande, ensamstående styv-mamma gå i pension. (Ett fabergé-ägg kan avyttras för hundratals miljoner kronor. Philippe har typ tjugo stycken.)
Fransmännen var några av de vidrigaste kolonialherrarna – och då tävlar man mot Belgien och Tyskland. Kolla exempelvis på Centralafrikanska Republiken. Fransmännen är också några av de vidrigaste neo-kolonialherrarna – kolla på Nestlé. Att En oväntad vänskap inte överhuvudtaget problematiserar det här, eller den brutala och rasistiskt betingade ojämlikheten i dagens Frankrike, får tittarens kräkreflex att aktiveras ca 24 gånger i sekunden.
Vad är vidrigast – exotifierandet av fattigdom och av den afrikanske migranten, eller hyllandet av den rike filantropen? Eller att En oväntad vänskap blev en tittar-succé?
Hos Antropofagi väcker filmen en stark lust att giljotinera ädlingar och bränna bastiljer.
söndag 30 november 2014
fredag 28 november 2014
South Park är plötsligt socialrealism
Precis när Antropofagi höll på att orda om den mordiska och rasistiska polisen i USA, så skjuts en 12-åring ihjäl. Barnet var ute och lekte i en park med en soft air gun. Faderns kommentar, "varför använde de inte en elpistol", säger rätt mycket om förväntningarna på polisen. Som att det skulle varit okej att misshandla och elchocka ett barn.
Övervakningsfilmen från händelsen är helt bisarr. En polisbil bara dundrar in i parken, två poliser hoppar ur bilen och skjuter omedelbart ihjäl Tamir Rice. Telefonsamtalet till larmnumret pekar direkt på den strukturella rasismen:
– There's a kid with a gun in the park
– Is he black or white?
– ...he's black.
– OH MY GOD!
Hela konversationen, som jag parafraserar, är fullkomligt South Park-esque. (Tänk t.ex. avsnittet där South Park-polisen bara måste sätta dit alla rika svarta i stan – s08e06 The Jeffersons vill jag minnas att det var.) Rasistiska strukturer, någon? Dagens Ekis Ekman-ledare om att USA är ett kast-samhälle snarare än ett klassamhälle damp ner med otäck timing, och sammanfattar snyggt hela diskussionen om huruvida klass görs till ras eller ras görs till klass (en diskussion som Antropofagi fört bl.a. här, här och här). Ett kast-samhälle, menar Ekis Ekman, är ingenting annat än ett fullgånget klassamhälle där klass och "ras" sammanfaller. Därav termen white trash – i USA är det nödvändigt att specificera när det är fattiga vita vi pratar om, och inte bara vanliga fattiga (svarta).
Vi kan kallt konstatera att rasist-polisen mördat igen. Antropofagi hoppas att detta leder till att Fergusson-kravallerna får nationell spridning. Detta säger jag inte för att jag älskar att se saker brinna, men min bestämda uppfattning är att samhället måste tvingas till en radikal förändring. Polisen har fått tillräckligt många chanser att bättra sig.
Övervakningsfilmen från händelsen är helt bisarr. En polisbil bara dundrar in i parken, två poliser hoppar ur bilen och skjuter omedelbart ihjäl Tamir Rice. Telefonsamtalet till larmnumret pekar direkt på den strukturella rasismen:
– There's a kid with a gun in the park
– Is he black or white?
– ...he's black.
– OH MY GOD!
Hela konversationen, som jag parafraserar, är fullkomligt South Park-esque. (Tänk t.ex. avsnittet där South Park-polisen bara måste sätta dit alla rika svarta i stan – s08e06 The Jeffersons vill jag minnas att det var.) Rasistiska strukturer, någon? Dagens Ekis Ekman-ledare om att USA är ett kast-samhälle snarare än ett klassamhälle damp ner med otäck timing, och sammanfattar snyggt hela diskussionen om huruvida klass görs till ras eller ras görs till klass (en diskussion som Antropofagi fört bl.a. här, här och här). Ett kast-samhälle, menar Ekis Ekman, är ingenting annat än ett fullgånget klassamhälle där klass och "ras" sammanfaller. Därav termen white trash – i USA är det nödvändigt att specificera när det är fattiga vita vi pratar om, och inte bara vanliga fattiga (svarta).
Vi kan kallt konstatera att rasist-polisen mördat igen. Antropofagi hoppas att detta leder till att Fergusson-kravallerna får nationell spridning. Detta säger jag inte för att jag älskar att se saker brinna, men min bestämda uppfattning är att samhället måste tvingas till en radikal förändring. Polisen har fått tillräckligt många chanser att bättra sig.
torsdag 27 november 2014
Du bör icke våldta
Antropofagi har tidigare hävdat att utvecklingen faktiskt går framåt. I en era av social-konservativ villervalla där moderater slåss med sverigedemokrater om vem som har högst i tak, och där ingen (inklusive Marcus Birro) ser skillnad på SD och KD längre, är det det lätt att tvivla. Då drar Antropofagi fram ett litet stycke bevis i form av en sexualupplysnings-skrift från 1994.
Redan för 20 år sen var man alltså game på att våldtäkt är fel. Eller, fel och fel, det är faktiskt mer en rekommendation än ett strikt förbud – vad du inte bör göra. Däremot var ambitionerna rent skillz-mässigt inte särskilt höga på 90-talet, om vi ska tro exemplet ovan. Att damen i fråga ska få orgasm, det är inte något en ens bör våga hoppas på. Det ack så anspråkslösa 90-talet!
Att 2014 härbärgerar lite festligare normer än så kan vi väl slå fast. Någonting har vi ändå lärt oss på två decennier.
 |
| För mycket sex och samlevnad sa du, Helmersson? |
Att 2014 härbärgerar lite festligare normer än så kan vi väl slå fast. Någonting har vi ändå lärt oss på två decennier.
Polizei
Första (och visserligen även andra) inslaget i detta This American Life-avsnitt är otroligt underhållande:
Det grisarna pysslar med är att generera brott, samt att lura och fängsla personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Skitfint!
Samtidigt blir polisen som sköt Michael Brown frikänd. I USA skjuts ojämförligt många fler människor till döds av polisen, jämfört med andra OECD-länder. Skulle vi nå proportionerliga siffror skulle ca 35 personer i Sverige dödas årligen.
Dock är svenskt fläsk på "god" väg i utvecklingen, med en rejäl ledning i kill-count gentemot exempelvis våra nordiska grannländer och Storbritannien. Och inte heller i Sverige lagförs mördare i uniform.
Det grisarna pysslar med är att generera brott, samt att lura och fängsla personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Skitfint!
Samtidigt blir polisen som sköt Michael Brown frikänd. I USA skjuts ojämförligt många fler människor till döds av polisen, jämfört med andra OECD-länder. Skulle vi nå proportionerliga siffror skulle ca 35 personer i Sverige dödas årligen.
Dock är svenskt fläsk på "god" väg i utvecklingen, med en rejäl ledning i kill-count gentemot exempelvis våra nordiska grannländer och Storbritannien. Och inte heller i Sverige lagförs mördare i uniform.
måndag 24 november 2014
Vad, vad vad vad, vad-vad, vad är receptet?
Antropofagi har tidigare hyllat E-40s The Recipe. Men inte allt som glimmar är guld. Antropofagi har identifierat rena rama felaktigheter i receptet.
Så här lär oss E-40:
Ta 36 ounces of coke (dvs. drygt ett kilo). Blanda med vatten i en kastrull på spisen. För att få ”stenblocken” att växa, addera bakpulver. Om temperaturen är låg, höj den, och rör runt. Vänta slutligen tills det blir hårt. Paketera det, och du har ett kilo [crack]. Kompis, det är receptet! Det, det det det, det-det, det är receptet.
Receptet säger alltså att vi ska koka ett kilo cocain till lika mycket crack. Detta är naturligtvis helt orimligt, vilket den gatusmarte inser. Den som ännu inte tagit slutbetyg i knark-kunskap kan vända sig till Internetz. En snabb sökning ger att
”Powder cost way more. You can make lots of rocks from a .5 gram. Last prices I saw on the street $10 for 1 rock. An 8 ball is a large amount of coke, about 3.5 grams and went for about $300 to $700 depending on quality. To get the same high as a single rock you need to freebase about .5 gram $50 to $100.”
Varför i helvete skulle någon vilja ägna sig åt den typ av kapitalförstöring som E-40 föreslår? Är det något som Antropofagi har missförstått här? Den som känner sig kunna bidra med lite visdom på den här punkten är välkommen att kontakta Antropofagi.
Så här lär oss E-40:
Ta 36 ounces of coke (dvs. drygt ett kilo). Blanda med vatten i en kastrull på spisen. För att få ”stenblocken” att växa, addera bakpulver. Om temperaturen är låg, höj den, och rör runt. Vänta slutligen tills det blir hårt. Paketera det, och du har ett kilo [crack]. Kompis, det är receptet! Det, det det det, det-det, det är receptet.
Receptet säger alltså att vi ska koka ett kilo cocain till lika mycket crack. Detta är naturligtvis helt orimligt, vilket den gatusmarte inser. Den som ännu inte tagit slutbetyg i knark-kunskap kan vända sig till Internetz. En snabb sökning ger att
”Powder cost way more. You can make lots of rocks from a .5 gram. Last prices I saw on the street $10 for 1 rock. An 8 ball is a large amount of coke, about 3.5 grams and went for about $300 to $700 depending on quality. To get the same high as a single rock you need to freebase about .5 gram $50 to $100.”
Varför i helvete skulle någon vilja ägna sig åt den typ av kapitalförstöring som E-40 föreslår? Är det något som Antropofagi har missförstått här? Den som känner sig kunna bidra med lite visdom på den här punkten är välkommen att kontakta Antropofagi.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)