Att sparka och slå på en annan person under kontrollerade former kan vara väldigt trevligt. Våldshandlingen bör helst ske under ömsesidigt samtycke, annars betraktar vi det hela som misshandel. Skulle någon person sparka och slå någon annan person samtycke förutan, skulle aggressorn lagföras och, givet ett gynnsamt bevisläge, dömas till påföljd. Skulle aggressorn hävda att hen trodde att offret samtyckte till våldshandlingen, skulle detta förmodligen betraktas som trams, hallucination, eller lögn.
När vi pratar om sexualbrott är bilden en annan. Att förövaren tror att den våldtagne är med på noterna, räcker gott och väl för att fria. Bevisläget är som en förstår lite klurigt, eftersom ingen förutom den misstänkte förövaren har tillgång till vad denne egentligen "tror". Lifehack! ropar den entusiastiske sexualförbrytaren. Glitch in the system!
Allt detta är sedan gammalt. Vad vissa dock kanske har missat är Kajsa Ekis Ekmans lilla genomgång, och vidhängande teori, om varför sexualbrottsmål faktiskt döms som de gör. Läs det här. Ett för mig centralt citat är det följande:
"En samtyckeslag kanske kan ändra på en hel del. Men ingen lag i världen hjälper då en domarkår är full av ruttna, sexistiska attityder. Att fortbilda sig om sexualbrott är fortfarande frivilligt och få visar intresse. Bara 20 av 1 200 domare har gått den frivilliga sexualbrottsutbildningen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar