Hej, Greider Becker här igen. Jag är politiske kommentatorn som mer eller mindre tatt över den här bloggen fullkomligt. Det sägs att ja är lite bättre på att slå an folksjälens strängar, med min råa prosa. Vi får la se.
Nuförtiden går allt så jävla undan. De kommer nya uppfinningar i en rasande takt, det senaste nu en svävande skateboard. 2015 var ju året då Marty McFly åkte just en sådan skateboard i Tillbaka till framtiden 2, och det visar sig att man haft på fötterna i sina efterforskningar för nu är den äntligen här.
I och med detta kan vi väl fastslå att science fiction kan betraktas som mer eller mindre korrekta förutsägelser av vad som komma skall. Vilket väl inte gör något när det handlar om en flygande skateboard. Men vad gör vi när Dödsstjärnan blir ett faktum, frågar du dig kanske.
Där räddas vi emellertid av att Star Wars-filmerna faktiskt utspelar sig i det förgångna, vilket förtexterna med önskvärd tydlighet preciserar. Det är alltså snarast att betrakta som en historisk redogörelse för vad som varit. Någon Dödsstjärna lär vi aldrig se igen, när råvarupriserna skjuter i höjden och mindre och smidigare atomvapen kan användas mer taktiskt. Om man inte vill spränga en hel planet texempel.
Jallafall, vad hände me Demolition Man? När ska vi se slutet på toapappret? Här vill ja göra en rätt vedertagen spaning.
I Japan sprudlar toalettstolarna vatten i röven på en när man skitit. Det finns ofta toapapper att tillgå för bortskämda turister, men pappret är i regel försett med varningstexter som texempel följande:
"In order to saving the planets ecosystem, we can be a part of natural resources saved by using the toilet paper until it is running out."
Det man menar är sannolikt att det är mer ekologiskt korrekt att köra den kroppstempererade vattenstrålen i röven än att slösa bajspapper.
Även andra kulturer sparar på dassprasslet. Indier använder enligt en film ja sett helt enkelt vänsterhanden, eller om det var höger. Jag har aldrig vart i centralasien men där finns det säkert helt oerhörda metoder för rumpskrubb. Det är ju ändå där hästen en gång i tiden domesticerades, så man är väl att se som en innovativ region i stil med Gnosjö eller liknande.
Kontentan är att toapappret är en historisk parantes som snarast kommer att utplånas. Då kan Sylvester Stalone skrika sig hes efter cellulosa för sina celluliter, men tillslut vänjer väl sig även han vid texempel den japanska modellen. Fontän i bak-fontanellen.
Framtiden kommer över oss med stormsteg. Tanken är svindlande. Tack för mej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar