Timbro och Siri Steijer på cykelsemester

Det är oftast ett misstag att titta på SVT:s Aktuellt. Handlar det inte om en krökt flaggstång på Plattan, så är det någon som har gift sig med sig själv som får ta upp en kvart med att berätta om hur viktigt det är att gifta sig med sig själv. (Obs - totalt icke-fingerade exempel!)

I går var det precis lika dumt som vanligt. Den här gånger var det var Timbros Siri Steijer som stod för dumheterna.

Steijer kritiserar föräldraförsäkringen - en av de mest populära transfereringssystemen i den frodiga svenska välfärdsstaten.

Steijer påstår bl.a. att föräldraförsäkringen leder till ett minskat kvinnligt arbetskraftsdeltagande. Faktiskt är detta ett av hennes paradnummer, ska vi tro Aktuellt-debatten. Låt oss således granska just detta påstående lite närmare.

***

Först, the stätz (alla data från OECD data):

Kvinnors arbetskraftsdeltagande jämfört med mäns arbetskraftsdeltagande. I OECD. Källa: OECD Data.

För att förtydliga räknar jag ut skillnaden mellan mäns respektive kvinnors deltagande:

Skillnad mellan kvinnors arbetskraftsdeltagande och mäns arbetskraftsdeltagande i OECD. Endast Litauen har mindre skillnad. Källa: OECD Data.

Det visar sig alltså att det svenska systemet är typ världsbäst på att ha ett högt arbetskraftsdeltagande i den kvinnliga delen av befolkningen.

***

Men, invänder kontrarianen - kan det vara så att Den Svenska Kvinnan är extra Arbetssam, och att föräldraledigheten har föga med saken att göra? Kanske skulle kvinnliga arbetskraftsdeltagandet i Sverige varit ännu högre om vi inte hade en föräldraförsäkring?

Låtom oss kolla på de utrikesfödda element som infiltrerar Folkhemmet:

Jämförelse mellan skillnad i arbetskraftsdeltagande mellan inrikes respektive utrikes födda, män respektive kvinnor.

Tja, visst verkar det som att skillnaden i arbetskraftsdeltagande är större i den utrikesfödda befolkningen än i den inrikes födda - de enda OECD-land som uppvisar motsatt mönster är Slovakien och Israel. Skillnaden i mäns respektive kvinnors arbetskraftsdeltagande är dock mindre i den utrikesfödda befolkningen i Sverige, än i den utrikesfödda befolkningen i de flesta andra OECD-länder. Mindre skillnader har Israel, Island, Portugal, Slovakien och Danmark.

***

Men vad är väl statistik, förutom förbannad lögn? Låtom oss förstå den institutionella utvecklingen och dess månghövdade hydra till syfte. Calleman 2014 skriver (Antropofagis fetstil):

"Tendensen till sjunkande födelsetal fortsatte [...] parallellt med att kvinnor ökade sitt förvärvsarbete och förstärktes under hela 1970-talet. Nedgången i fruktsamhet från 1960-talets mitt var minst lika kraftig som den som inträffade under 1930-talet (SCB 1979, s 17 f). Detta gav upphov till en ny befolkningsdebatt och till utredningar om bakgrunden till de låga födelsetalen. Samtidigt fortsatte behovet av kvinnors arbetskraft att öka. 

År 1974 tillkom föräldraförsäkringen. Den gav från början rätt till ersättning vid föräldraledighet under sex månader men utsträcktes 1975 till sju månader. Det framhölls i förarbetena att kvinnor tidigare hade avbrutit sitt förvärvsarbete redan när de gifte sig, men att det numera betraktades som normalt att också kvinnor med små barn förvärvsarbetade. Det bästa sättet att förbättra den ekonomiska standarden för föräldrar och barn ansågs samtidigt vara att det fanns två förvärvsinkomster (prop 1973:47, s 19 och 39). Föräldraförsäkringen bidrog på så sätt till att göra en ny familjetyp möjlig – tvåförsörjarfamiljen.

[...] 

Försäkringen var konstruerad så att föräldrarna fick hälften av tiden var, men en förälder kunde avstå sin rätt till den andra föräldern genom ett skriftligt meddelande. Konstruktionen uppmuntrade också dem som använde försäkringen för att etablera sig som heltidsarbetande på arbetsmarknaden innan de födde barn; ersättningen utgick i proportion till lönen och först efter en kvalifikationstid. 

[...] 

År 1976 var det allmänna födelsetalet lägre än någonsin, nämligen 12 promille. SCB fick i uppdrag att undersöka bakgrunden till fruktsamhetsnedgången och den demografiska forskningen gavs utökade resurser (SCB 1979, s 96). 

År 1977 infördes en ny lag, lagen (1976:280) om rätt till föräldraledighet. En arbetstagare som använde sin rätt till ledighet tillförsäkrades skydd mot uppsägning och mot försämrade anställningsförmåner och arbetsförhållanden på grund av ledigheten. Ett par år senare införde en borgerlig regering 1979 en förlängning av föräldraledigheten och en förkortad arbetsdag för småbarnsföräldrar (prop 1977/78:104). I propositionen framhölls det att antalet förvärvsarbetande eller arbetssökande kvinnor med barn under sju år nästan hade fördubblats under perioden 1965-1976 och att längden av föräldrarnas totala arbetstid i många fall medförde allvarliga problem (prop 1977/78:104, s 15 f). Föräldrar gavs rätt att förkorta sin arbetstid till tre fjärdedelar av normal arbetstid fram till dess att barnet fyllt åtta år. För den lediga fjärdedelen utgick ingen ersättning. 

[...] 

En finansiell kris i början av 1990-talet ledde till att arbetslösheten utvecklades mycket kraftigt. I en situation när ett stort antal kvinnor var föräldralediga med små barn sänktes ersättningsnivån i föräldraförsäkringen 1966. Samma år sänktes barnbidraget och det beslutades att flerbarnstillägget skulle avskaffas på sikt. Samtidigt ökade löneskillnaderna mellan könen en period under 1990-talet efter att under en lång period ha minskat. Födelsetalen sjönk återigen ganska drastiskt under slutet av 1990-talet. I medierna framhölls att fruktsamheten inte varit så låg sedan folkräkningen inleddes 1749 och att kurvan inte sjunkit så snabbt i något annat europeiskt land (Dagens Nyheter 1999-12-15). Från att ha kunnat uppvisa en fruktsamhet som var bland de högsta i Europa med drygt 2,1 barn per kvinna 1990, låg nu Sverige på ett europeiskt genomsnitt kring 1,5 barn per kvinna. Inget annat land hade haft så stora svängningar i fruktsamheten under åren i fråga (LU 1999/2000, s 10).

När SCB hade konstaterat att födelsesiffrorna sjunkit till 88 000 under 1999, placerades familjefrågan åter i centrum för politiken. Under de närmaste åren infördes en så kallad maxtaxa inom barnomsorgen och allmän förskola för fyra- och femåringar samt förskoleverksamhet för barn vars föräldrar var arbetslösa eller föräldralediga med yngre syskon (prop 1999/2000:129). Barnbidraget höjdes. En intensiv debatt uppstod samtidigt om fördelningen av föräldraledigheten mellan kvinnor och män. År 2001 infördes den första så kallade pappamånaden, vilket betydde att 30 dagar av en förälders rätt till ledighet med ersättning inte längre kunde avstås till den andra föräldern. Följande år infördes två pappamånader. Den andel av föräldrapenningdagarna som betalades ut till män ökade kontinuerligt under de följande åren. Den var 2007 drygt 20 procent och 2012 drygt 24 procent (FK 2013). 

År 2006 infördes ett särskilt förbud mot diskriminering på grund av föräldraledighet. Enligt förarbetena visade statistiken att kvinnor i åldern 20–29 år födde betydligt färre barn än tidigare. En anledning till detta kunde vara att föräldralediga diskriminerades och att kvinnor inte vågade skaffa barn av rädsla för att få en sämre ställning i arbetslivet. Undersökningar hade visat att föräldralediga inte sällan förlorade lönemässigt på grund av ledigheten och att det vid arbetsbrist ganska ofta hände att de som var föräldralediga blev uppsagda. Det fanns därför starka befolknings- och jämställdhetspolitiska skäl att föreslå en förbättring av de föräldraledigas ställning (prop 2005/06:185, s 71 f). Skillnaden mellan mäns och kvinnors förvärvsverksamhet minskade kontinuerligt. År 2005 var 76 procent av kvinnorna och 81 procent av männen i åldrarna 16–64 år i arbetskraften, en i internationell jämförelse mycket liten skillnad (European Commission 2007)."

Hm, det verkar som att Timbro och Siri Steijer glömt att göra sin hemläxa i fler än ett avseende. Föräldraförsäkringen har tillkommit för att möjliggöra ett ökat kvinnligt arbetskraftsdeltagande, och för att höja fertiliteten!

***

Nämen låt oss titta på fertiliteten också, dårå. Det verkar finnas ett samband mellan hög förvärvsfrekvens och höga födslotal, ska en tro SCB: "EU-länder med höga födelsetal har i genomsnitt fler förvärvsarbetande kvinnor än länder med låga födelsetal." Vidare:

"I länder som underlättar möjligheten att kombinera föräldraskap och förvärvsarbete är fertilitet över den kritiska nivån sammankopplad med högre, snarare än lägre, förvärvsfrekvens och högre, snarare än lägre, utbildningsnivå för kvinnor i barnafödande åldrar."

Vi kollar på fertility rate i EU-länderna, för att få lite överblick:

Fertility rate i EU-länderna. (Bara Irland har högre rates... Oh these Catholic motherfuckerz! Jag som trodde vi VANN 30-åriga kriget.) Källa: OECD Data.

I SOU 2005:073 läser vi att

"tillgång till betald föräldraledighet har positiva effekter på barnafödandet, som beror på ledighetens längd och av ersättningsnivån i föräldraförsäkringen. Vidare har försäkringens flexibilitet mellan arbete och ledighet betydelse för utveckling av fruktsamheten."

***

När vi ändå är inne på gamla, goa 2005:073 kan vi lika gärna halka in på familjepolitikens kostnader också:

"Den svenska familjepolitiken ger, i internationell jämförelse ett omfattande stöd till barnfamiljer. Samtidigt är Sverige långt ifrån ensamt om detta. Som det framgår av figur 7.4.1 har ett antal andra länder högre utgifter för familjepolitiken än Sverige. Till exempel satsar Tyskland en större andel av BNP på familjepolitiken än Sverige. Österrike satsar marginellt mindre än Sverige. Men både Tyskland och Österrike har relativt sett ett lågt barnafödande [...]"

Här är nämnda Figur 7.4.1. Lite kass inscanning men Sverige ligger mellan Tyskland och Österrike.

Denna bild är dock från 2005 - hur ser det ut idag (dvs. tydligen 2015, enligt tillgänglig data...)? Vi kollar OECD Data igen. Men då måste vi förstå indikatorerna lite:

"Family benefits spending refer to public spending on family benefits, including financial support that is exclusively for families and children. Spending recorded in other social policy areas, such as health and housing, also assist families, but not exclusively, and it is not included in this indicator. Broadly speaking there are three types of public spending on family benefits: Child-related cash transfers (cash benefits) to families with children, including child allowances, with payment levels that in some countries vary with the age of the child, and sometimes are income-tested; public income support payments during periods of parental leave and income support for sole parents families. Public spending on services for families (benefits in kind) with children, including direct financing and subsidising of providers of childcare and early education facilities, public childcare support through earmarked payments to parents, public spending on assistance for young people and residential facilities, public spending on family services, including centre-based facilities and home help services for families in need. Financial support for families provided through the tax system, including tax exemptions (e.g. income from child benefits that is not included in the tax base); child tax allowances (amounts for children that are deducted from gross income and are not included in taxable income), and child tax credits, amounts that are deducted from the tax liability. This indicator is broken down by cash benefits and benefits in king and is measured in percentage of GDP."

Okej. Så hur ser det ut på total family spending (som procent av BNP)? Jo:

Här kollar vi på "total family spending". Spenderbyxorna på, Sverige!

Sverige ligger typ högst, bara UK är högre.

Kollar vi istället på cash spendings så ligger Sverige betydligt lägre (men ändock lite över OECD-snittet):

Här kollar vi på "family spending in cash". Som procent av BNP, givetvis.

Kollar vi istället på family benefits public spending in kind så är det bara Island och Danmark som lägger större procent av BNP än Sverige i hela OECD. (Ni slipper den bilden här, men kolla själva om ni icke tror mig.)

Antropofagi har inte järnkoll på det här, men tolkar skillnaden i ranking mellan total, cash och kind som ett möjligen svagt bevis för att kostnaderna för utbyggd barnomsorg givet tidigare startålder hade bidragit till att de offentliga utgifterna ändå inte hade minskat avsevärt om föräldrapengen blev mindre. Detta kan säkert någon smart nationalekonom säga mer om. Det bör i alla fall vara klart att någon ska passa barnen om inte föräldrarna gör det, och att utbyggd förskola isf. verkar vara vägen att gå.

Eller så är föräldrarna hemma med barnen, men utan ersättning. SOU 2005:073 dundrar vidare just kring frågan om huruvida det är bra eller dåligt att små barn växer upp i fattigdom:

"En relativt hög ersättningsnivå i föräldraförsäkringen under barnets första år leder till lägre andel ekonomiskt utsatta barn. I stort sett på alla livets områden leder ekonomisk utsatthet under de första åren i livet till negativa utfall också under vuxenlivet. Om föräldraförsäkringen som välfärdssystem leder till att färre barn hamnar i ekonomisk utsatthet får denna därmed en stor betydelse för ett lands framtida utveckling."

Det luktar möjligen sammanblandning av korrelation och kausalitet här (kanske skulle Sariaslan kunna säga något om den saken), men det är i alla fall inte självklart att låga ersättningsnivåer är kostnadseffektivt på längre sikt. Givet att vi vill ha ett land med fungerande medborgare i. Vilket vi generellt sett vill.

***

Men okej, det här med att börja tidigt i förskola då? Som är alternativet för föräldrar som inte har råd att vara gratis-hemma med barnen. Låt oss scanna internetz lite:

SVT Nyheter: "Forskare: Skadligt för barn att börja på förskola för tidigt".

Forskaren Magnus Kihlbom (ej samma som i SVT-prylen ovan) menar att små barn drabbas hårdast av växande barngrupper: "Små barn far illa i förskolan" är rubriken.

SVT Nyheter igen:

"Psykolog: 'Vänta gärna med inskolning tills barnet är två år.' Många skolar in sina barn på förskolan när de är omkring ett och ett halvt år. Men just i den åldern är barnen i en känslig utvecklingsfas. Det är något som varit känt inom psykologin länge, ändå är det få som anpassar sig till det."

Enligt SCB är det också så att barn idag (2006...) börjar i förskolan tidigare än vad föräldrarna hade önskat:

Straight outta SCB 2006.

Okej, lite internetz-körsbärsplockning där. Det verkar ändå ärligt talat vara en öppen fråga när den optimala startåldern för förskola är. Antropofagis viktning av bevisen ger hur som helst att en senare introduktion, dvs. helst äldre än två år, är att föredra. Då måste vi ställa oss frågan om dagens föräldraförsäkring är för snål, snarare än för generös. (Minns även detta.)

***

En annan grej som Steijer tar upp i Aktuellt är att barnlösa nog inte vill vara med och betala för föräldraledigas göttma. Detta är uppenbart stoopid. Det finns säkert många som inte vill vara med om att betala partibidrag till SD, försvarsanslag, eller Kungahuset. Men Sveriges Demokratiska Nation är en paketlösning, inte en buffé. Dessutom, som Steijers motdebattör också är inne på, borde det ligga i allas intresse att barn växer upp under trygga omständigheter och blir välfungerande medborgare. Samt det där med fertiliteten och arbetskraftsdeltagandet, som sagt. Verkar ju påverkas klart positivt av möjligheten till föräldraledighet.

(Plus att om det hade varit en buffé, hade det varit upp till var och en att äta så mycket den orkar. Och att bara äta av den luade ålen. Ingen potatis, nänä, det kan ni äta hemma! Där tror jag att Kungahus och Försvar är ål, medan föräldrapenning är knäckebröd. [Hm... En dag ska jag utveckla en fullödig systematisering av Statens Funktioner, som analogier till julbordet.])

***

Det här var kul, men nu måste jag göra annat. Återkommer kanske med mer veklagan i senare inlägg.