På den tid då ingen kung fanns i Israel hade en levit slagit sig ner långt uppe i Efraims bergsbygd. Han tog sig en kvinna från Betlehem i Juda som bihustru [...]
De befann sig nära Jevus, och det började bli sent. Då sade tjänaren till sin husbonde: ”Låt oss stanna i jevuseerstaden här och övernatta.” Men husbonden svarade: ”Nej, vi skall inte stanna i en främmande stad, där folket inte är israeliter. Vi fortsätter till Giva.” Han sade till sin tjänare: ”Vi hinner fram till någon annan plats, vi kan stanna över natten i Giva eller Rama.” De fortsatte, och i solnedgången var de i närheten av Giva i Benjamin, och de stannade där för att övernatta i Giva. När mannen kommit in i staden slog han sig ner på torget, men ingen erbjöd dem husrum för natten.
En gammal man var på väg hem om kvällen från arbetet ute på fälten. Han var från Efraims bergsbygd men hade slagit sig ner i Giva; folket där var benjaminiter. Den gamle fick se den resande där på torget och frågade: ”Vart skall du, och var kommer du ifrån?” Mannen svarade: ”Vi är på väg från Betlehem i Juda och skall långt upp i Efraims bergsbygd. Jag bor där men har varit på resa ända till Betlehem i Juda. Nu är jag på hemväg, men ingen vill ge mig husrum. Jag har halm och foder till åsnorna, herre, och bröd och vin åt mig och min kvinna och min tjänare. Vi har själva allt vi behöver.” – ”Du är välkommen”, sade den gamle, ”låt mig stå för allt du behöver. Här på torget får du i alla fall inte stanna över natten.” Han tog honom med sig hem och fodrade åsnorna. Och de tvättade fötterna, och de åt och drack.Men, ack! Staden Giva befolkas av skurkar, som vill tilltvinga sig sex av mannen!
Bäst de satt där i godan ro omringades huset av männen i staden, en samling skurkar. De bultade på dörren och ropade till den gamle som ägde huset: ”Skicka ut mannen du har i ditt hus, vi skall ligga med honom.” Värden gick ut till dem och sade: ”Bröder, jag ber er, gör inte något så ont. Den här mannen är gäst i mitt hus. Ni får inte begå ett sådant nidingsdåd.Detta kan deras värd emellertid icke acceptera - istället skickas bihustrun ut till skurkarna. Up for offer är också värdens dotter.
Men här finns min dotter, som är orörd, och hans bihustru. Låt mig skicka ut dem, så kan ni utsätta dem för vad ni vill. Men mot den här mannen får ni inte begå ett sådant nidingsdåd.” Männen vägrade att lyssna på honom. Hans gäst tog då sin bihustru och skickade ut henne till dem. Och de låg alla med henne, och de våldtog henne hela natten ända till morgonen. Först i gryningen lät de henne gå. Fram på morgonen kom kvinnan tillbaka. Hon föll ihop vid dörren till den gamles hus, där hennes man befann sig. Där blev hon liggande tills det var ljust.Gruppvåldtäkten verkar synnerligen brutal. Mannen sover trots detta lugnt vidare - först när han vaknar på morgonen uppmärksammar han sin då döda bihustru.
På morgonen steg hennes man upp, öppnade dörren och gick ut för att fortsätta resan. Då fick han se sin bihustru ligga vid dörren med händerna på tröskeln. ”Res dig upp, vi skall ge oss i väg”, sade han. Men han fick inget svar. Han lyfte upp henne på åsnan och begav sig hemåt.Vad gör man när ens bihustru våldtagits till döds i ens eget ställe?
När mannen kom hem hämtade han en kniv och tog sin bihustrus kropp och styckade den i tolv delar, som han sände ut till hela Israel. Männen han sände i väg skulle säga till alla i Israel: ”Har något liknande skett alltsedan Israel drog ut ur Egypten och fram till i dag? Begrunda detta, håll rådslag och säg er mening!”Styckar kroppen och skickar ut den till rikets alla hörn - tillsammans med en diskussionsfråga!
Det här är förmodligen inte världens första gruppvåldtäkt - tyvärr verkar fenomenet vara en integrerad del i den mänskliga erfarenheten sedan tidernas gryning. Däremot kan det här förmodligen vara världens första workshop. Post-it-lappar, färgpennor, och en styckad människokropp: Faciliterar gruppdiskussioner sedan ca 1400-100 f.Kr.!
Okej, det var "rape". Vad med "revenge"?
Dom 20 börjar med att alla Israels stammar samlas, och 400 000 väpnade män till fots frågar mannen till den dödade kvinnan vad som skedde. Svaret?
”Jag kom till Giva i Benjamin med min bihustru för att stanna där över natten. På natten angrep Givas invånare mig och omringade huset. Mig tänkte de döda, och min bihustru våldtog de, så att hon dog. Då tog jag min bihustru och styckade henne och sände ut delarna till hela Israels område, eftersom ett så avskyvärt nidingsdåd hade begåtts i Israel. Israeliter, nu är ni alla samlade här. Håll rådslag om saken.”Again med dessa workshopinslag! Håll opp, mand.
Också: Reagerar man inte på att mannen utelämnar en detalj? Att det var han som med berått mod skickade ut bihustrun - och sen gick och la sig!?
Hur som helst. Sen urartar det hela i någon skittråkig Silmarillion-redogörelse för hur många olika soldater som går i olika fältslag. Kolla det här utdraget till exempel:
De samlades i Giva från övriga städer för att dra ut i strid mot israeliterna. Den dagen kunde Benjamins städer mönstra 26 000 väpnade män. Därtill kom de som bodde i Giva, 700 vänsterhänta elitsoldater, som alla kunde träffa ett hårstrå med stenen från sin slunga.
Hos israeliterna mönstrades, benjaminiterna undantagna, 400 000 väpnade män, alla erfarna krigare. De bröt nu upp och begav sig till Betel, där de frågade Gud: ”Vem av oss skall först dra ut mot benjaminiterna och kämpa mot dem?” Herren svarade: ”Juda skall göra det.”
På morgonen bröt israeliterna upp och slog läger vid Giva. De drog ut för att kämpa mot benjaminiterna och ställde upp sig till strid mot dem utanför Giva. Från staden ryckte benjaminiterna ut och nedgjorde den dagen 22 000 israeliter. Israeliterna begav sig till Betel, där de klagade inför Herren ända till kvällen. De frågade Herren: ”Skall vi ännu en gång inlåta oss i strid med vår broder Benjamin?” Och Herren svarade: ”Dra ut mot honom!” Då repade den israelitiska hären mod och ställde upp sig till strid på samma ställe som första dagen. När israeliterna nästa dag mötte benjaminiterna 25ryckte benjaminiterna även denna gång ut från Giva och nedgjorde ytterligare 18 000 israeliter, alla väpnade män. Alla israeliter, hela hären, begav sig till Betel, där de satt inför Herren och klagade. Den dagen fastade de ända till kvällen, och de offrade brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren, och de rådfrågade Herren. På den tiden stod Guds förbundsark där, och Pinechas, som var son till Elasar, Arons son, gjorde tjänst inför Herren. De frågade: ”Skall vi ännu en gång anfalla vår broder Benjamin, eller skall vi låta bli?” Herren svarade: ”Dra ut! I morgon ger jag honom i ert våld.”Vänsterhänta elitsoldater!? Chilla, J. R. R. Tolkien. Vi behöver inte veta exakt hur många av exakt vilka uruk-hai som stormar fram vid exakt vilka fältslag.
Så småningom vinner Israeliterna i alla fall. De är vad man skulle kunna kalla hämndlystna. The kollektiv bestraffning way:
Israeliterna vände sig nu mot folket i Benjamin. De högg ner allt som kom i deras väg, folket i städerna och boskapen. Och de brände alla städer de kom till.Därefter dras folket i Javesh in i det hela - de verkar ha skolkat någon slags rådslag. Det blir massiv hämnd på den också:
De frågade: ”Är det några från Israels stammar som inte har infunnit sig inför Herren i Mispa?” Det visade sig då att ingen från Javesh i Gilead hade kommit till lägret för att delta i församlingen. Man höll mönstring bland folket, men ingen av invånarna i Javesh i Gilead var där.Så småningom blir det ett problem att man mördat alla kvinnor i trakten.
Menigheten sände då ut 12 000 krigare med denna order: ”Gå till Javesh i Gilead och hugg ner invånarna där, även kvinnor och barn. Detta är vad ni skall göra: alla män och alla de kvinnor som har haft samlag med en man skall ni viga åt förintelse.” Bland invånarna i Javesh i Gilead fann de 400 orörda unga flickor, som ännu inte haft samlag med någon man. Dem förde de till lägret i Shilo i Kanaan.
Därefter skickade menigheten förhandlare till benjaminiterna vid Rimmonklippan och erbjöd dem fred. Benjaminiterna återvände då, och man gav dem de kvinnor från Javesh i Gilead som man låtit leva. Men det fanns inte tillräckligt många.
”Hur skall vi kunna skaffa hustrur åt dem som är kvar? Alla kvinnor i Benjamin är ju utrotade.”Tuff skit! Lösningen? Mer sexbrott såklart:
”Varje år firas ju Herrens högtid i Shilo.” Shilo ligger norr om Betel, öster om vägen från Betel till Shekem och söder om Levona. Och de sade åt benjaminiterna hur de skulle göra: ”Lägg er på lur i vingårdarna. Passa på när flickorna från Shilo kommer ut för att dansa. Då skall ni rusa fram och röva till er var sin hustru bland flickorna från Shilo och sedan återvända hem till Benjamin.Och hur fan rationalisera det här beteendet då, rent moraliskt?
Om deras fäder eller bröder kommer och ställer oss till svars, säger vi: Ha medlidande med dem. Alla kunde inte få tag på en hustru i kriget. Och ni kunde inte själva ge era döttrar till dem, då hade ni ju dragit skuld över er.”Jaja, men då så!
Det är fan inte tomma ord heller:
Benjaminiterna gjorde så. De tog var sin av de dansande flickorna och rövade med sig dem. Sedan återvände de hem till sitt eget område, och där byggde de upp städerna och slog sig ner i dem.Slutklämmen: Det kan smälla igen/ ser en Hobbsiansk fälla smälla igen/ pam-pam!
Avsaknad av stark centralmakt möjliggör våld i massiv omfattning, inklusive -täkt:
På den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv fann för gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar