Greider Becker tänker sig en kontrafaktisk verklighet

Ja e på hugget som vanlit så klart.

Den här gången tänker ja på va som kunde va fallet om den filmkamera som uppfunnits dokumenterade allting spegelvänt. Skådespelare skulle blitt tvungna att till perfektion spela upp scenerna spegelvänt så att de hade sett rätt ut på film sen. Dessa trendia individer skulle då lagt sig till me ett spegelvänt beteende i verkliga livet.

Detta skulle populasen genast anamma som en moderiktning. Innan vissa hann säga tango skulle var å varannan kreti-pleti helt enkelt utföra alla vardaglia sysslor och göromål helt motsatt mot som var deras naturlia inklination. Snart skulle hela samhället agera spegelvänt varpå de kända skådisarna skulle tvingas återgå till normalbeteende för att detta skulle framstå som spegelvänt på film sen.

Innan man visste ordet av skulle då vanlit folk snart agera helt vanligt för att åter efterlikna sina idoler filmisarna. Det hela skulle pågå i evinnerlighet i en evig cirkel av imitation, lite som när de fina svenskarna skulle säga franska "r" - men rätt snart va de bara skåningarna å Carl-Bildt kvar som prata så.

Tanken är svindlande. Tack för mig!

Ärligt känd civilisationskritik

Tallhällurskog. Vitmossa, lavar, talltickor. Krokiga grenar. Historiens vingslag när uppåt 700 år gamla tallar åmar sig i aftonljuset. Rökplymer av tallpollen i brisen. Hackspettstrummande, nötskrikekraxande. Domherrar dansar på kvistarna.

 

En mer djupgrön sänka med gran och kuddmjuk mossa. Svart skogstjärn, vita skira blommor, syrlig harsyra.

 

Alkärrens pelarsal kastar raka skuggor på det blanka, stillastående vattengolvet. Enstaka svärdsliljor blommar.

 

Darrande aspar. Nötväckor, grön- och bofinkar. Dunig fröfly belyses i skymningen och utgör ytterligare en indikation på att skogsvärlden i Zelda - Occarina of Time är belägen i Nackareservatet.

 

Sist ut i lövsprickningen är eken. Vitsipporna har förbytts i liljekonvalj. En hackspett jagar efter en ekorre som säkert stulit dess ägg.

 

Hägern duckar i vassen. Sothöna och skäggdopping glider över sjön. Med en positiv nog inställning är varje rovfågel i skyn en havsörn. De behöver förresten hundraåriga tallar för att bygga sina halvt ton tunga bon.

 

***

 

Vissa civilisationskritiker längtar åter till agrara förhållanden. Antropofagi lutar sig mot Harari (bl.a. diskuterad här) som menar att den agrara revolutionen innebar klart ökad missär för mänskligheten. Mer våld och tandsten, typ. Samt Jared Diamond - inte kom väl virus ur vete utan lite trista förkylningssymtom på vägen, va. (Spin-off på den grejen här.) Istället för att hylla agrarsamhället bör en hylla jägar-samlar-tillståndet (enligt min ringa förståelse av Khalifen på LessWrong närmast per definition, eftersom vi härrör ur detta tillstånd och således är anpassade därefter.)

 

(Anonym Internetz-rappare romantiserar en blandning; fokus jägar-samlare, men med tydliga agrarsamhällesinslag:

 

"Vapenvård i soluppgången på verandan/

ser på fjorden nedan redo att försvara gården/

i morgon vittja näten, gå dit vi förvarar båten/

hummertinan över axeln, lommen skriker över vattnet/

i dyningarna skimrar makrillen, i gryningstimman simmar kattfisken... eller havskatten/

i gryningstimman sitta vaktpasset, attsingen vart ingen jaklycka/

Spårar djuren ipå sättet de äter/

hägern häckar och vi sätter potäter/

sträcken av gäss har nåt att berätta om vädret/

det är fett hur täppan vetter mot världen/

Tycker plogen nog är bättre än svärdet/

tycker skogen nog är bäst skafferi/

tycker nog vi tog det mesta av värde med oss/

när vår värld gick under i ett fett haveri/

Så fuck rikedomar/

daggen i gräset är våra ädelstenar, grönsakslanden översnygga/

nuförtiden är skiten så back to basic/

att vi nästan helt förträngt innebörden av termen överbyggnad/

Så det feta med stormen/

är att vi i ruinen lever med jämlikheten som normen/

och bara så att ni vet, är det frihet/

och det är den renaste formen/

När man har mat på bordet är man lycklig/

och det är ingen fucking jävla prefabricerad kyckling/

Mat på öppen eld så snart det dött en älg/

Stekos i skenet retar mig, ekosystemet repar sig/

Kampen här är svamp och bär och jakt och fiske, man e fan helt slut/

men ändå enklare än då när jag var liten, det var tiden innan kraschen och jag lovar dig min vän att det var fan helt sjukt!/")

 

Dags att lära sig att skriva haiku-dikter.

 

***

 

I konkreta, vardagliga termer: Vad är det dåliga med usla civilisationen, jämfört med den finfina skogen? Jo. Det är så klart bristen på taktilitet.

 

Du, ekkorhjulsfånge, lever i en värld av visuell stimuli. Du har porr istället för sex, bilder istället för beröring. Hägringar istället för hud.

 

Det är plast och glas och glatta ytor. Det är IKEA-skräp istället för keramik. Du känner ingenting. Din proprioception lever i ett vakuum. Ensam och introvert som en Descartiansk ande.

 

Nu, senaste: E-bok istället för papper i händerna. Mer glatt plast. Mindre taktilitet. Dödare, stummare liv.

 

I skogen känner du bark och mossa under händerna. Tallbarkens grova struktur, och aspens släta. Ekens tusenåriga själ strömmar igenom dig. Nyanserna av grönt smeker dina hornhinnor och vyssjar ditt psyke. Växternas utandningsluft tvingar sig ner i dina lungor tills att din buk lyfter sig i en perfekt yoga-andning.

 

Du kanske kramar ett träd lite. Viftar lite med ett löv. Bara lägger dig i mossan.

 

Det känns som att du plötsligt finns igen.

 

***

 

Sen finns det även forskning, änna. Om "naturens betydelse vid stress och utmattningssyndrom", "återhämtningsmiljöer", "omedelbara effekter vid stress", "val av miljö för personer med stressrelaterad utmattning", etcetera. Snabbgoogling ger oss också att aspen innehåller " glykosider, garvämnen, flavonoider, kanelsyrederivat och mineralsalter som är aktiva substanser" och fungerar antiseptiskt. Samt att tall- och grankoda fungerar som sårbehandling. Och vida känt är ju videgranens användningsområde som cellgift i cancervården.

 

I senaste numret av hemslöjden (ständig källa till viktig information) talas om skogens läkande kraft, bl.a. utifrån länkade SLU-forskning. Det är rent konkreta egenskaper hos träd som kan motverka infektioner, svampar och parasiter. Det är även ancestral environment-argument à la LessWrong-Khalifen. Men det är så vitt jag kan se inget om bristen på taktilitet i vår senmoderna avtrubb-bubbla.

 

Är det konstigt om kroppen vrider sig i ensamhet? När den inget får känna? Vi vet ju lite om oxytocin och annat. Beröring av andra, men även av jorden, träden, världen.

 

Är det konstigt att människor faller ner i vansinne, eller i lightversion i en antirealistisk postmodern relativism, när ingenting i deras liv tyder på att verkligheten existerar annat än som en billig och lågupplöst projektion på näthinnan?

 

Hemslöjden nämner i förbigående det japanska begreppet "skogsbad". Antropofagis efterforskning indikerar att det nog rör sig om shinrin-yoku, 森林浴 (forest bathing). Wikipedia slänger ur sig att

 

"Studies in Japan have measured changes in immune markers and stress hormones in people who regularly walked in specific forests in Japan. In addition, people with diabetes but not taking insulin found substantial benefits by lowering blood glucose levels."

 

***

 

Civilisationen har sina uppenbara fördelar. Vilket även Freud anser, som framgår om man faktiskt läser Vi vantrivs i kulturen. Frågan är inte hur vi ska bli av med civilisationen, utan hur vi ska komma runt lidandet som vissa nödvändiga och icke nödvändiga uppoffringar medför. Freud diskuterar vad som händer när vi måste lägga band på oss i olika avseenden. Jag är i det ovanstående mer intresserad av det faktum att vi reducerar spektrat av mänskliga sensationer när vi metodiskt plockar bort taktila intryck ur vår omgivning.

 

Vikten av närhet till skogen måste betonas. Således är detta också ett viktigt (om jag får säga det själv) bidrag till den sk. förtätningsdebatten (som jag i skrivande stund vill döpa om till "förbjud-bilar-ta-bort-parkeringsytor-men-bevara-skogsområdes-debatten"). Vi vill inte ha täta städer, om det leder till att alla invånarna är sönderstressade och sinnessjuka. Vi kommer isf. samtliga utveckla schizofreni och mörda varandra. Vilket iofs. är en slags lösning på bostadsbristen... Men, nej.

 

***

 

End of transmission.

 

(Relaterat, om Harari: Särartsantirasism; intersubjektiva fenomen; avtrubadur; Sapiens-frågor, del 1, 2, 3, 4, 5, + parentes... -er. Relaterat, om Diamond: Mangon och valen; vi från Bjuv; inskränkta bönder; Snyder om allt. Relaterat om naturromantik: Mista' magista'. Relaterat om Zelda: Satyren och satiren. Relaterat, om Freud: Sopor på högen; du, erf.; fuck Freud?)

Jävla massa tjat men...

...det här O-Zone-battlet är en perfekt analogi till Antropofagis argument om att filmen Sameblod hajpas av fel anledning.

Det är uppenbart att Third Eye och Sabotage dödar systrarna Märak, rent battle-tekniskt. Ändå är hemmapubliken helt okritiskt på Maxidas och Mimmis sida i matchen. Lojalt, men fan okritiskt.

 

Detta blir också en fin kommentar till diskussionen om skillnaden mellan vetenskapligt konsensus och allmänhetens uppfattning. Det är uppenbart att publikum i det här fallet inte är battle-nördar. Istället är det kreti och pleti som får stå och heja, på de de redan gillar bäst. De har förmodligen inte kapaciteten att bedöma vem som verkligen gör själva battle-rappandet snyggast.

En dag före

Det fanns en tid när Antropofagi alltid låg steget före DN. Ofelbart kom allt jag skrev om i tidningen med någon dags förskjutning. Jag hade så till den milda grad fingret på Karl Otto Bonniers avstannade puls, att jag med hög precision lärde mig att prediktera exakt vad ledarskribenterna skulle tycka.

 

Nu har jag istället hamnat i sitsen att jag alltid ligger steget efter Lilla Drevet. I går argumenterade Antropofagi för att Sameblod egentligen är usel, men har hyllats eftersom den anses lyfta "viktiga frågor". Denna morgon backtrackades förra veckans Lilla Drevet-avsnitt, och oj om inte Ola Söderholm gör exakt samma spaning, men om filmen Get Out.

 

Söderholm säger något i stil med att "filmen är en trea men har bara fått femmor", och att detta beror på det angelägna budskapet.

 

Återkommande spaning, således. Beror då detta på att a) fenomenet "filmer överskattas pga. angelägna budskap" de facto existerar, eller b) på att diskursen "filmer överskattas pga. angelägna budskap" vunnit mark och sipprat in i våra tankar?

 

Indicier för a) är i min bok att Sameblod faktiskt är en uppenbart dålig film som ändock hyllats, och att själva ämnet för filmen anförts på filmens pluskonto av diverse recensenter. Indicier för b) är att konspirationsteorin ifråga uppenbarligen legat och grott åtminstone sedan Nicholas Ringskog Ferrada-Noli tyckte att konsten och politiken skulle gå skilda vägar.

 

***

 

I dagens DN återvinner Helmersson exakt samma idégods. Helmersson skriver:

 

"Det finns vissa kodord att hålla uppsikt efter i recensionerna. Verket kanske är 'angeläget' eller 'samtida'. Säkert 'tar det ställning' och 'berör några av vår tids verkliga ödesfrågor', frågor som oftare än inte är rasism, kapitalism och/eller sexuell identitet.

 Man fattar ju att verket förmodligen är rätt dåligt. Men i sådana recensioner blir de rent konstnärliga parametrarna ofta underordnade. Bara verket på ett 'modigt' sätt, det vill säga i enlighet med recensentens och etablissemangets vanligare värderingar, tar upp politiska frågor blir betyget ändå sällan sämre än godkänt."

 

Fan om det inte låter exakt som det Antropofagi skrev igår:

 

"Sameblod är en 'briljant skildring av hur förtryck fungerar.' Filmen är 'nyansrik och känslostark', men också 'grym och mäktig.' Kort och gott är det en 'otroligt bra film.' Inte konstigt att den 'redan hyllats och prisbelönats.'

 

/.../

 

Vad är det som kritikerna ser som inte jag ser?

 

/.../

 

Sydsvenskan gillar uppenbarligen att det 'är både en film om svensk historia men också om vår samtid.' SVT Kultur är inne på samma spår: ''Sameblod' är en otroligt bra film. Den presenterar varken facit eller förlösande slut. Det är som det är med den här förbannade historien. Och den förbannade samtiden.' DN anser att det 'är en film alla inblandade kan vara stolta över, om en ännu inte avslutad historia att skämmas över.'"

 

Okej, så vi tar fram ungefär samma nyckelord för att söka upp moralistiska tendenser. Vad mer?

 

Helmersson:

 

"Betyder det att bra konst är oförmögen att skapa bra värderingar? Absolut inte, men budskapen måste stå i konstens tjänst, inte tvärtom."

 

Antropofagi:

 

"Z-Ro the Crooked - ingen förebild. Eminem - ingen förebild. Men rappa kan de. Vissa är förebilder, och kan rappa: Dead Prez. Dessa rappare får då dubbla funktioner. Men det är aldrig så att rappen gynnas av budskapet, även om budskapet gynnas av rappen."

 

Helmersson:

 

"En skvadron kulturbyråkrater fördelar bidrag till konstnärer som påpekar att rasism är dåligt och könsöverskridande bra. Missförstå mig inte, jag håller med – men jag instämmer i mycket som jag inte tycker prompt måste mängas in i mina kulturupplevelser."

 

Antropofagi:

 

"Det sjuka är att jag håller med i så många av beståndsdelarna. Jag tycker verkligen att det är viktiga frågor. Jag tycker att minoritetsförtryck är intressant, och även viktigt att belysa ur rättvisesynpunkt. Jag tycker att rasism är förkastligt, och intressant att studera. Jag tycker att rasismens historicitet är skitfet att veta mer om.

 

/.../

 

Men att detta är a) intressant och b) viktigt, betyder inte att dessa ämnen per automatik gör en bra film. Det är denna slutsats som jag absolut inte kan hålla med om."

 

Är det exakt samma blogginlägg/ledartext vi skrivit, liksom?

 

***

 

Att ligga sked med Erik Helmersson känns inte särskilt nice, rent ideologisk-hygieniskt. Men, reversed stupidity is not intelligence. 2 + 2 är inte inte 4 bara för att Stalin säger att det är 4; Förintelsen hade inte varit okej om Hitler vore en motståndare till den.

 

Jag kan ju alltid trösta mig med att jag tydligen fortfarande ligger exakt en dag före DN i allt jag skriver.

Nu, följande

(Först disclaimer. Sedan sågning av Sameblod. Nu följande.)

 

Antropofagi påstår att Sameblod är dålig, men hyllas för att den är bra i princip. Dvs., den tar upp "viktiga frågor" och är därmed i någon mening moralisk uppbygglig och välkommen.

 

Detta är inte exakt samma sak, men närliggande till, den här gamla kulturdebatten som jag gubblade/snooglade (google-snubblade/snubbel-googlade) över: Nicholas Ringskog Ferrada-Noli tycker att konst inte ska behöva vara moraliskt uppbygglig - särskilt inte i den banala bemärkelsen Avbilda Något Moraliskt.

 

Sameblod avbilar inte något moraliskt. Huvudpersonens reaktion på det koloniala förtrycket är istället ett tyvärr bristfälligt skildrat men som fenomen betraktat mycket intressant självhat; en slags internaliserad rasism, där SPOILER ALERT huvudpersonen under större delen av sitt liv tar avstånd från sitt samiska arv. Således kan väl filmen sägas avbilda ett icke-moraliskt - men mänskligt - beteende. Vilket är det spår i filmen som uppvisar stört - om än icke realiserad - dramaturgisk potential.

 

Sameblod är istället, som jag argumenterat, moraliskt uppbygglig i det att den skildrar ett kolonialt förtryck och en utsatthet. Intressant nog tar Nicholas R F-N upp Hassen Khemiris pjäs ≈ [ungefär lika med] som ett exempel på denna nivå av Moralisk Kulturprodukt. Intressant, eftersom Antropofagi tidigare SPOILER ALERT sågat denna pjäs vid fotknölarna:

 

"Det var inte nepotismen som störde mig, att Hamadi och Jonas hade samma efternamn, eller att (Ison &) Filles brorsa dök upp i snart sagt varje pjäs signerad Khemiri. Det som störde mig var pretentionerna, och hur tomt det ekade där de gått fram."

 

RF-N är inne på något liknande:

 

"Konst som innehåller just sunda värderingar, som är för det goda, blir hyllad i dagens kulturklimat. På Dramaten går just nu '≈ [ungefär lika med]' av Jonas Hassen Khemiri, i regi av Farnaz Arbabi, en pjäs med ett tydligt budskap: ekonomiska orättvisor existerar och det är fel. Den har styltig dialog, platta rollfigurer, buskishumor och ett malplacerat melodramatiskt slut. Själva samhällskritiken består i ett regn av billiga poänger och ett litet halvseriöst inslag av ekonomisk historia. Varför blev denna föreställning så hyllad? Personligen tror jag att det beror på att ingen vill förknippas med avståndstagande från dessa sunda åsikter, och därför inte heller ett verk som helt och hållet består av sådana."

 

Mer relevant för Sameblods-sågningen:

 

"/.../ vi måste skilja ett verks konstnärliga innehåll från dess eventuella budskap och framförallt måste vi skilja godhet från konstnärlig kvalitet."