Tallhällurskog. Vitmossa, lavar, talltickor. Krokiga grenar. Historiens vingslag när uppåt 700 år gamla tallar åmar sig i aftonljuset. Rökplymer av tallpollen i brisen. Hackspettstrummande, nötskrikekraxande. Domherrar dansar på kvistarna.
En mer djupgrön sänka med gran och kuddmjuk mossa. Svart skogstjärn, vita skira blommor, syrlig harsyra.
Alkärrens pelarsal kastar raka skuggor på det blanka, stillastående vattengolvet. Enstaka svärdsliljor blommar.
Darrande aspar. Nötväckor, grön- och bofinkar. Dunig fröfly belyses i skymningen och utgör ytterligare en indikation på att skogsvärlden i Zelda - Occarina of Time är belägen i Nackareservatet.
Sist ut i lövsprickningen är eken. Vitsipporna har förbytts i liljekonvalj. En hackspett jagar efter en ekorre som säkert stulit dess ägg.
Hägern duckar i vassen. Sothöna och skäggdopping glider över sjön. Med en positiv nog inställning är varje rovfågel i skyn en havsörn. De behöver förresten hundraåriga tallar för att bygga sina halvt ton tunga bon.
***
Vissa civilisationskritiker längtar åter till agrara förhållanden. Antropofagi lutar sig mot Harari (bl.a. diskuterad här) som menar att den agrara revolutionen innebar klart ökad missär för mänskligheten. Mer våld och tandsten, typ. Samt Jared Diamond - inte kom väl virus ur vete utan lite trista förkylningssymtom på vägen, va. (Spin-off på den grejen här.) Istället för att hylla agrarsamhället bör en hylla jägar-samlar-tillståndet (enligt min ringa förståelse av Khalifen på LessWrong närmast per definition, eftersom vi härrör ur detta tillstånd och således är anpassade därefter.)
(Anonym Internetz-rappare romantiserar en blandning; fokus jägar-samlare, men med tydliga agrarsamhällesinslag:
"Vapenvård i soluppgången på verandan/
ser på fjorden nedan redo att försvara gården/
i morgon vittja näten, gå dit vi förvarar båten/
hummertinan över axeln, lommen skriker över vattnet/
i dyningarna skimrar makrillen, i gryningstimman simmar kattfisken... eller havskatten/
i gryningstimman sitta vaktpasset, attsingen vart ingen jaklycka/
Spårar djuren ipå sättet de äter/
hägern häckar och vi sätter potäter/
sträcken av gäss har nåt att berätta om vädret/
det är fett hur täppan vetter mot världen/
Tycker plogen nog är bättre än svärdet/
tycker skogen nog är bäst skafferi/
tycker nog vi tog det mesta av värde med oss/
när vår värld gick under i ett fett haveri/
Så fuck rikedomar/
daggen i gräset är våra ädelstenar, grönsakslanden översnygga/
nuförtiden är skiten så back to basic/
att vi nästan helt förträngt innebörden av termen överbyggnad/
Så det feta med stormen/
är att vi i ruinen lever med jämlikheten som normen/
och bara så att ni vet, är det frihet/
och det är den renaste formen/
När man har mat på bordet är man lycklig/
och det är ingen fucking jävla prefabricerad kyckling/
Mat på öppen eld så snart det dött en älg/
Stekos i skenet retar mig, ekosystemet repar sig/
Kampen här är svamp och bär och jakt och fiske, man e fan helt slut/
men ändå enklare än då när jag var liten, det var tiden innan kraschen och jag lovar dig min vän att det var fan helt sjukt!/")
Dags att lära sig att skriva haiku-dikter.
***
I konkreta, vardagliga termer: Vad är det dåliga med usla civilisationen, jämfört med den finfina skogen? Jo. Det är så klart bristen på taktilitet.
Du, ekkorhjulsfånge, lever i en värld av visuell stimuli. Du har porr istället för sex, bilder istället för beröring. Hägringar istället för hud.
Det är plast och glas och glatta ytor. Det är IKEA-skräp istället för keramik. Du känner ingenting. Din proprioception lever i ett vakuum. Ensam och introvert som en Descartiansk ande.
Nu, senaste: E-bok istället för papper i händerna. Mer glatt plast. Mindre taktilitet. Dödare, stummare liv.
I skogen känner du bark och mossa under händerna. Tallbarkens grova struktur, och aspens släta. Ekens tusenåriga själ strömmar igenom dig. Nyanserna av grönt smeker dina hornhinnor och vyssjar ditt psyke. Växternas utandningsluft tvingar sig ner i dina lungor tills att din buk lyfter sig i en perfekt yoga-andning.
Du kanske kramar ett träd lite. Viftar lite med ett löv. Bara lägger dig i mossan.
Det känns som att du plötsligt finns igen.
***
Sen finns det även forskning, änna. Om "naturens betydelse vid stress och utmattningssyndrom", "återhämtningsmiljöer", "omedelbara effekter vid stress", "val av miljö för personer med stressrelaterad utmattning", etcetera. Snabbgoogling ger oss också att aspen innehåller " glykosider, garvämnen, flavonoider, kanelsyrederivat och mineralsalter som är aktiva substanser" och fungerar antiseptiskt. Samt att tall- och grankoda fungerar som sårbehandling. Och vida känt är ju videgranens användningsområde som cellgift i cancervården.
I senaste numret av hemslöjden (ständig källa till viktig information) talas om skogens läkande kraft, bl.a. utifrån länkade SLU-forskning. Det är rent konkreta egenskaper hos träd som kan motverka infektioner, svampar och parasiter. Det är även ancestral environment-argument à la LessWrong-Khalifen. Men det är så vitt jag kan se inget om bristen på taktilitet i vår senmoderna avtrubb-bubbla.
Är det konstigt om kroppen vrider sig i ensamhet? När den inget får känna? Vi vet ju lite om oxytocin och annat. Beröring av andra, men även av jorden, träden, världen.
Är det konstigt att människor faller ner i vansinne, eller i lightversion i en antirealistisk postmodern relativism, när ingenting i deras liv tyder på att verkligheten existerar annat än som en billig och lågupplöst projektion på näthinnan?
Hemslöjden nämner i förbigående det japanska begreppet "skogsbad". Antropofagis efterforskning indikerar att det nog rör sig om shinrin-yoku, 森林浴 (forest bathing). Wikipedia slänger ur sig att
"Studies in Japan have measured changes in immune markers and stress hormones in people who regularly walked in specific forests in Japan. In addition, people with diabetes but not taking insulin found substantial benefits by lowering blood glucose levels."
***
Civilisationen har sina uppenbara fördelar. Vilket även Freud anser, som framgår om man faktiskt läser Vi vantrivs i kulturen. Frågan är inte hur vi ska bli av med civilisationen, utan hur vi ska komma runt lidandet som vissa nödvändiga och icke nödvändiga uppoffringar medför. Freud diskuterar vad som händer när vi måste lägga band på oss i olika avseenden. Jag är i det ovanstående mer intresserad av det faktum att vi reducerar spektrat av mänskliga sensationer när vi metodiskt plockar bort taktila intryck ur vår omgivning.
Vikten av närhet till skogen måste betonas. Således är detta också ett viktigt (om jag får säga det själv) bidrag till den sk. förtätningsdebatten (som jag i skrivande stund vill döpa om till "förbjud-bilar-ta-bort-parkeringsytor-men-bevara-skogsområdes-debatten"). Vi vill inte ha täta städer, om det leder till att alla invånarna är sönderstressade och sinnessjuka. Vi kommer isf. samtliga utveckla schizofreni och mörda varandra. Vilket iofs. är en slags lösning på bostadsbristen... Men, nej.
***
End of transmission.
(Relaterat, om Harari: Särartsantirasism; intersubjektiva fenomen; avtrubadur; Sapiens-frågor, del 1, 2, 3, 4, 5, + parentes... -er. Relaterat, om Diamond: Mangon och valen; vi från Bjuv; inskränkta bönder; Snyder om allt. Relaterat om naturromantik: Mista' magista'. Relaterat om Zelda: Satyren och satiren. Relaterat, om Freud: Sopor på högen; du, erf.; fuck Freud?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar